Ladda ner (pdf) - Arbetarhistoria

Kolarkojan Nisse har eldvakten
nen frös Nisse mycket och började bråka.
Han tyckte att det var ett jävla sätt att gå på natten och kunde
inte begripa vad i helvete det var för idé med det. Han ville
gå och knyta sig i en lada, men dem vi stötte på var låsta, så vi
gick in i skogen och gjorde upp eld. Där satt vi och värmde oss
genom att vända sida då och då mot elden. Nisse lurade till ett
par gånger. Vid halvsexsnåret gav vi oss iväg igen, nu på landsvägen.
Det hade nog varit en syn för gudar att se oss just då.
Nisse hade också fått ont i fötterna, vi »trippade» snedvridna,
hopkrupna och krokknäade en kilometer innan vi kunde gå något
så när normalt. I början va det omöjligt att ta ett ordentligt
steg, för även om man kunnat göra sig okänslig för smärtan i
fötterna, så vägrade alla muskler att fungera. Vid halvniotiden
kom en lastbil, killen sa att han skulle till Gävle så vi åkte med,
men han skulle inte längre än till Valbo, en by som ligger en
halv mil från Gävle. Vi gick upp i skogen och knöt oss.
Söndagen den 4 maj. Vid halvfyratiden väckte Nisse mig, vi startade
och genomled samma tortyr som på natten innan vi kom
igång. Efter att ha gjort vederbörlig toalett i Gavleån gick vi in
i Gävle. Fikade på Café Flora. Skönt att se bilar, folk t o m spårvagnar
med grann röd färg, och först och främst, att få dricka
kaffe och röka Brigdecigaretter som vi köpte en hel liten ask.
Där gick vårt kapital, men Nisse var mallig för han hade 2 öre
kvar. Så småningom gick vi ut ur stan och knöt oss i en lada.
Måndagen den 5 maj. Jag vaknade vid halvsexsnåret och konstaterade
att jag frös, det drog tvärsigenom höet. Jag gjorde
ett par nya gropar i förhoppning att få slut på draget, förgäves.
Halvsju steg vi upp och stack in till stan för att greja jobb och
kaffepengar. Vi fick veta att halva målarkåren gick utan arbete,
men kaffepengar fick vi ihop till ett antal av 273 öre, så vi
beslöt äta i stället för fika. Vi trillade in på ett matos och åt frukost,
den kostade 1,25 per man. Vet ni hur det smakar att äta
lagad mat? Det är omöjligt att beskriva, det måste upplevas.
Först fick vi något som liknade smörgåsbord, där var 4 skivor
mjukt bröd, hårt hur mycket som helst, två stora klumpar
smör, löksill, strömmingsflundra, rökt skinka, köttpastej och
rädisor. Sen fick vi fläskkotlett med stekt potatis, sen havregrynsgröt
och mjölk, ovanpå detta en kopp kaffe. Jag åt lugnt
och långsamt, men Nisse var till den milda grad nervös att han
ideligen tappade kniv eller gaffel. »Lägg ifrån dig kniv och gaffel
och andas djupt tre gånger» sa jag, han gjorde så och sen
gick det bättre. De 4 mjuka brödskivorna bredde vi smör på,
lade pålägg på, svepte in dem i pappersservetterna och tog med
dem för senare förbrukning.
På postkontoret låg ett kort till Nisse från »Bryssel-Persson»
och ett brev till mig från Lasse. I brevet låg en femma!
Jag kastade bort mina strumpor, eller rättare sagt strumpskaften,
ty det var dom enda som var kvar, tog på ett par av Stendigs
nystoppade och gick och köpte ett par gymnastikskor. På
café Neptun åt vi våra mackor till en halv kaffe och där sa jag
farväl till mina gamla skor, dom fick lägga sig till ro i en soptunna.
Vi avslutade dagen på »hotell Hö».
Tisdagen den 6 maj. Vid halvsextiden på morgonen vaknade jag
skakande av köld, låg och skakade en timme, sen fick jag upp
en likaledes skakande Nisse till vår morgon-gymnastik. Varje
ARBETARHISTORIA 4/2010 •7