Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
na. D<strong>ett</strong>a ledde i sin tur till att Sverige i andra sammanhang kände sig föranlåtet att tona ner<br />
sin konfessionalism och bedriva en mera allmänprotestantisk politik.<br />
<strong>Göransson</strong> pekar på Sveriges alternativ inför framtiden. Antingen kunde man slå in på en allmänprotestantisk<br />
politik, där man försökte gå samman med Brandenburg, eller också välja att<br />
föra en antibrandenburgsk politik. Denna politik kunde föras utan konfessionellt förtecken eller<br />
med viss konfessionell betoning med hänsyn till religionsförhållandena i det svenska intresseområdet<br />
Preussen.<br />
<strong>Göransson</strong> påminner om att Gustav Adolf hade drömt om <strong>ett</strong> stort evangeliskt förbund under<br />
Sveriges ledning. I westfaliska freden gällde frågan inte d<strong>ett</strong>a, utan att bevara jämvikten,<br />
d v s att balansera stormakterna mot varandra. Att agera så att stormakterna balanserades mot<br />
varandra skulle bli en huvudlinje i svensk utrikespolitik så länge Sverige stod bland garanterna<br />
för westfaliska freden, menar <strong>Göransson</strong>.<br />
Sverige och de synkretistiska striderna i Tyskland 1649-1654. Med<br />
särskild hänsyn till Björnklous insats.<br />
Formellt fortlevde det tyskromerska riket även efter den westfaliska freden. Men sammanhållningen<br />
i det väldiga riket var till största delen fiktiv. I realiteten bestod det tyskromerska<br />
riket av mellan tre- och fyrahundra fursteledda separata och självständiga enheter. Däri inräknades<br />
å de ena sidan små grevskap, fria rikstäder och ärkebiskopsdömen, å den andra stora<br />
hertigdömen och kungariken. Kejsarens makt baserades i huvudsak på ställningen som härskare<br />
över de österrikiska arvländerna.<br />
Dock gjordes försök att upprätthålla enheten. Så sammanträdde i Regensburg, från 1653 och<br />
ända fram till kejsardömets upplösning 1806, en riksdag med uppgift att besluta om gemensamma<br />
angelägenheter. Besluten ledde dock sällan till några bestående resultat.<br />
Motreformationen hade tagit fart och det gick vid mitten av 1600-talet en rekatoliceringsvåg<br />
genom det tyska riket. Särskilt i Österrike genomfördes återgången till katolicismen med stor<br />
hårdhet. För dem som tredskades fanns bara två alternativ, foga sig eller utvandra. 1<br />
Motreformationen underlättades av den teologiska splittring som rådde bland de evangeliska.<br />
Denna splittring gick över i öppen strid i samband med religionssamtalen i Thorn 1645. Till<br />
dessa religionssamtal var kurfursten av Brandenburg, Fredrik Wilhelm, initiativtagare. Den<br />
reformerte kurfursten hade behov av religiös enhet i sitt rike och hade av den anledningen<br />
kallat den för evangeliskt samförstånd benägne helmstedtteologen Georg Calixtus och hans<br />
anhängare till samtalen. Dessa urartade emellertid och övergick i en kompromisslös sammandrabbning<br />
mellan anhängarna till Calixtus och de ortodoxa lutheranerna under ledning av Abraham<br />
Calovius. Uppgörelserna mellan de båda grupperna har gått till historien under namnet<br />
de synkretistiska striderna. Dessa strider var ödesdigra för de evangeliska men gick trots d<strong>ett</strong>a<br />
inte att hejda. De blossade med ny häftighet upp år 1660 i samband med freden i Oliva och<br />
upphörde inte förrän efter <strong>ett</strong> halvt århundrade.<br />
1 Rystad 1999, s 257 f<br />
12
Change language