Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
primärforskningen och sätta den in i <strong>ett</strong> sammanhang. Sekundärmaterialet skall göra den egna<br />
forskningen mera begriplig och ge den en övergripande tolkning. Ett sekundärmaterial kan<br />
ligga primärmaterialet nära. Så är det när hänvisningar sker till exempelvis andra historikers<br />
forskning. Men sekundärmaterialet kan också befinna sig på längre avstånd, som när<br />
kyrkohistorikern hänvisar till sekundärmaterial i form av generella slutsatser och<br />
övergripande tolkningar eller till teoribildningar av skilda slag. Sekundärmaterial kan, med<br />
min här brukade definition av d<strong>ett</strong>a ord, vara av det mest skilda slag. För <strong>Göransson</strong>s del kan,<br />
vilket jag skall visa, rubriker, inledningar och i viss mån också termer innefattas.<br />
Men det är känsligt med sekundärmaterial. Ett icke adekvat sekundärmaterial kan tvärtemot<br />
avsikten alldeles vanställa primärmaterialets vittnesbörd. Ju mera övergripande<br />
sekundärmaterialet är, desto större är risken att det leder tolkningen fel. Orsaken är att en<br />
övergripande tolkning eller en vetenskaplig teori innehåller så många osäkra faktorer. Ändå<br />
kan man inte vara det övergripande sekundärmaterialet förutan. Det blir så mycket mening<br />
som går förlorad om man inte vågar ta <strong>ett</strong> övergripande grepp.<br />
För att klargöra att det går en tydlig gräns mellan primär- och sekundärmaterial i <strong>ett</strong> historiskt<br />
forskningsarbete skulle man med en inte helt lyckad bild kunna tala om primärmaterialet som<br />
en tavla och sekundärmaterialet som en inramning, men en inramning som påverkar tavlans<br />
själva utseende.<br />
Hittills har jag främst koncentrerat mig på <strong>Göransson</strong>s primärforskning om det religiösa<br />
motivet, dess innehåll och genomslagskraft. Jag har lyft fram hans redovisning av d<strong>ett</strong>a<br />
material och försökt se vad hans redovisning står för.<br />
Nu avser jag att redovisa en granskning av det sekundärmaterial <strong>Göransson</strong> använder för att<br />
förtydliga sin bild av det religiösa motivets kraft. Jag gör det under en övergripande rubrik,<br />
”inramningen”.<br />
Konfessionspolitiken<br />
<strong>Göransson</strong> karakteriserar tiden från mitten av 1500-talet till omkring 1660 som den<br />
konfessionella epoken. 1<br />
Konfessionalismen har i <strong>Göransson</strong>s beskrivning sin grund i att flera kyrkor hade uppstått<br />
efter reformationen. Av dessa gjorde var och en anspråk på att vara den sanna allmänneliga<br />
kyrkan. D<strong>ett</strong>a uttryckte de i bekännelseskrifter. Även den romersk katolska kyrkan<br />
omvandlades i och med konciliet i Trient till en konfessionskyrka. 2 Bekännelsen hade under<br />
denna tid politisk betydelse, t o m internationell politisk betydelse, eftersom alla av samma<br />
bekännelse förenades i inbördes solidaritet. 3<br />
1 Se bl a <strong>Göransson</strong> 1969, s 214, <strong>Göransson</strong> 1970a, s 103<br />
2 <strong>Göransson</strong> 1969, s 214, 217<br />
3 <strong>Göransson</strong> 1969, s 250 f<br />
48
Change language