09.09.2013 Views

Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson

Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson

Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson

SHOW MORE
SHOW LESS

Create successful ePaper yourself

Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.

d<strong>ett</strong>a material finns en del att hämta för den som önskar får den svenska kyrkohistorieskrivningen<br />

karakteriserad och problematiserad. 1<br />

I det forskningsläge som föreligger har jag tvingats att blott stickprovsmässigt relatera <strong>Sven</strong><br />

<strong>Göransson</strong> till sin omgivning. Mera övergripande jämförelser skulle under min hand bli alltför<br />

spekulativa. Jag har dessutom svårt med respekten för studier som drar stora växlar på svagt<br />

underlag.<br />

Vad jag gjort är att jag översiktligt ställt <strong>Göransson</strong>s kyrkohistorieskrivning mot de fram till<br />

nittonhundrasextiotalet dominerande historiska skolbildningarna i Sverige, Weibullskolan och<br />

den historietradition som hämtade sin inspiration från Harald Hjärne.<br />

1 Uppsalaprofessorn i kyrkohistoria från 1898-1917 Herman Lundström har tecknas i <strong>Sven</strong>skt biografiskt lexikon 23 av<br />

Oloph Bexell. Om lundaprofessorn Hjalmar Holmquist, professor i kyrkohistoria 1909-1938, kan mer ingående uppgifter<br />

hämtas i Brohed 2000.<br />

Edvard Rodhe, professor i praktisk teologi i Uppsala 1912-1919 och i Lund 1919-1925 får sin vetenskapliga gärning bedömd<br />

av Gustaf Aulén i STK 2/1954.<br />

<strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> har i KÅ 1959 skrivit om Yngve Brilioth som kyrkohistoriker. <strong>Göransson</strong>s artikel återfinns även i Yngve<br />

Brilioth – historiker, teolog, kyrkoledare. Texter, studier och minnen samlade och utgivna av Oloph Bexell (1997). Där har<br />

även Helge Nyman skrivit artikeln Brilioth och den praktiska teologin. Peter Bexell publicerade i KÅ 1999 artikeln<br />

”Historikern som kyrkoman: Yngve Brilioth”.<br />

Lundaprofessorn <strong>Sven</strong> Kjöllerströms insats som historiker på i huvudsak kyrkorättens och liturgikens områden bedöms av<br />

Carl-Gustaf Andrén i STK 3 1981. En mera utförlig redovisning av Kjöllerströms produktion och vetenskapliga insats ges av<br />

Lars Österlin i artikeln <strong>Sven</strong> Kjöllerström in memoriam tryckt i KÅ 1981.<br />

Om Hilding Pleijel har Ingmar Brohed skrivit i Växjö stiftshistoriska sällskaps meddelanden nr 11, i KÅ 1989, i <strong>Sven</strong>skt<br />

Biografiskt lexikon 29 samt i ”Hilding Pleijel 19/10 1893 – 15/11 1988. Minnesord. Kungliga Humanistiska<br />

Vetenskapssamfundet i Lund. Årsberättelse 1989-1990”. Ett ”Hilding Pleijel Symposium” hölls 1993. I symposiet ingående<br />

föredrag föreligger i tryckt form i Hilding Pleijel Symposium. 19 oktober 1893-19 oktober 1993. Ett hundraårsjubileum. Arne<br />

Bugge Amundsen och Bill Widén analyserar Pleijels påverkan på norsk, respektive finsk framför allt folklivsforskning. Nils<br />

Arvid Bringéus tar upp Hilding Pleijels frågelista ”Kyrklig folklivsforskning” till behandling. De viktigaste bidragen ger<br />

Peter Aronsson och Daniel Lindmark som prövar hållbarheten i Pleijels tes att treståndsläran, eller som Pleijel hellre uttryckte<br />

det ”hustavlans värld”, utgjorde en självklar förutsättning för tänkandet från 1600-talet och långt in i 1800-talet. Aronsson<br />

prövar tesen utifrån egna lokalhistoriska undersökningar. Daniel Lindmark underbygger sina resonemang framför allt på<br />

undersökningar över den religiösa folkläsningens historia gjorda av Egil Johansson. Båda hänvisar också till undersökningar<br />

gjorda av Eva Österberg. Gemensamt för både Aronsson och Lindmark är att de anför bärande skäl för att Pleijels tes måste<br />

modifieras, men varken de eller Eva Österberg gör anspråk på att slutgiltigt kunna vederlägga Pleijel.<br />

Pleijel har förutom tesen om Hustavlan även gjort sig känd för att hävda att byalagens sprängning i samband med<br />

skiftesreformen under den första delen av 1800-talet var den främsta orsaken till att den traditionella kyrkoseden bröts och<br />

beredde väg för väckelserörelser och sekularisering. Denna Pleijels tes diskuteras och ifrågasätts i en rad svenska<br />

avhandlingar över den svenska folkväckelsen på 1800-talet.<br />

<strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> har tecknat uppsalaprofessorerna Knut B Westmans och Gunnar Westins insatser som kyrkohistoriker i KÅ<br />

1967.<br />

KÅ 1977 ägnas till stora delar <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong>. D<strong>ett</strong>a med anledning av att han d<strong>ett</strong>a år avgick från sin professur. Torben<br />

Christensen tecknar <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> som kyrkohistoriker och Ingun Montgomery <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> som<br />

forskningshandledare. En förteckning över <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong>s utgivna skrifter 1937-1977 ingår också. En överblick över den<br />

kyrkohistoriska forskning som bedrivits under <strong>Göransson</strong>s ledning under åren 1956-1970 får man i KÅ 1970. Där återfinns<br />

Från reformation till enhetssträvanden. Forskningsöversikt från Kyrkohistoriska institutionen Uppsala 1956-1970.<br />

<strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> dog 1989 och han minnestecknas av Harry Lenhammar i KÅ 1990 samt av Åke Andrén i Kungliga<br />

Vitterhets-, Historie och Antikvitets Akademiens årsbok 1990.<br />

Lundaprofessorn i kyrkohistoria Carl-Edvard Normann har minnestecknats av Ingmar Brohed i KÅ 1993 samt i ”Carl Edvard<br />

Normann 26/1 1912 – ½ 1992. Minnesord. Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. Årsberättelse 1993-1994”.<br />

8

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!