Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Tron i ett kyrkohistoriskt författarskap. Exemplet Sven Göransson
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
d<strong>ett</strong>a material finns en del att hämta för den som önskar får den svenska kyrkohistorieskrivningen<br />
karakteriserad och problematiserad. 1<br />
I det forskningsläge som föreligger har jag tvingats att blott stickprovsmässigt relatera <strong>Sven</strong><br />
<strong>Göransson</strong> till sin omgivning. Mera övergripande jämförelser skulle under min hand bli alltför<br />
spekulativa. Jag har dessutom svårt med respekten för studier som drar stora växlar på svagt<br />
underlag.<br />
Vad jag gjort är att jag översiktligt ställt <strong>Göransson</strong>s kyrkohistorieskrivning mot de fram till<br />
nittonhundrasextiotalet dominerande historiska skolbildningarna i Sverige, Weibullskolan och<br />
den historietradition som hämtade sin inspiration från Harald Hjärne.<br />
1 Uppsalaprofessorn i kyrkohistoria från 1898-1917 Herman Lundström har tecknas i <strong>Sven</strong>skt biografiskt lexikon 23 av<br />
Oloph Bexell. Om lundaprofessorn Hjalmar Holmquist, professor i kyrkohistoria 1909-1938, kan mer ingående uppgifter<br />
hämtas i Brohed 2000.<br />
Edvard Rodhe, professor i praktisk teologi i Uppsala 1912-1919 och i Lund 1919-1925 får sin vetenskapliga gärning bedömd<br />
av Gustaf Aulén i STK 2/1954.<br />
<strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> har i KÅ 1959 skrivit om Yngve Brilioth som kyrkohistoriker. <strong>Göransson</strong>s artikel återfinns även i Yngve<br />
Brilioth – historiker, teolog, kyrkoledare. Texter, studier och minnen samlade och utgivna av Oloph Bexell (1997). Där har<br />
även Helge Nyman skrivit artikeln Brilioth och den praktiska teologin. Peter Bexell publicerade i KÅ 1999 artikeln<br />
”Historikern som kyrkoman: Yngve Brilioth”.<br />
Lundaprofessorn <strong>Sven</strong> Kjöllerströms insats som historiker på i huvudsak kyrkorättens och liturgikens områden bedöms av<br />
Carl-Gustaf Andrén i STK 3 1981. En mera utförlig redovisning av Kjöllerströms produktion och vetenskapliga insats ges av<br />
Lars Österlin i artikeln <strong>Sven</strong> Kjöllerström in memoriam tryckt i KÅ 1981.<br />
Om Hilding Pleijel har Ingmar Brohed skrivit i Växjö stiftshistoriska sällskaps meddelanden nr 11, i KÅ 1989, i <strong>Sven</strong>skt<br />
Biografiskt lexikon 29 samt i ”Hilding Pleijel 19/10 1893 – 15/11 1988. Minnesord. Kungliga Humanistiska<br />
Vetenskapssamfundet i Lund. Årsberättelse 1989-1990”. Ett ”Hilding Pleijel Symposium” hölls 1993. I symposiet ingående<br />
föredrag föreligger i tryckt form i Hilding Pleijel Symposium. 19 oktober 1893-19 oktober 1993. Ett hundraårsjubileum. Arne<br />
Bugge Amundsen och Bill Widén analyserar Pleijels påverkan på norsk, respektive finsk framför allt folklivsforskning. Nils<br />
Arvid Bringéus tar upp Hilding Pleijels frågelista ”Kyrklig folklivsforskning” till behandling. De viktigaste bidragen ger<br />
Peter Aronsson och Daniel Lindmark som prövar hållbarheten i Pleijels tes att treståndsläran, eller som Pleijel hellre uttryckte<br />
det ”hustavlans värld”, utgjorde en självklar förutsättning för tänkandet från 1600-talet och långt in i 1800-talet. Aronsson<br />
prövar tesen utifrån egna lokalhistoriska undersökningar. Daniel Lindmark underbygger sina resonemang framför allt på<br />
undersökningar över den religiösa folkläsningens historia gjorda av Egil Johansson. Båda hänvisar också till undersökningar<br />
gjorda av Eva Österberg. Gemensamt för både Aronsson och Lindmark är att de anför bärande skäl för att Pleijels tes måste<br />
modifieras, men varken de eller Eva Österberg gör anspråk på att slutgiltigt kunna vederlägga Pleijel.<br />
Pleijel har förutom tesen om Hustavlan även gjort sig känd för att hävda att byalagens sprängning i samband med<br />
skiftesreformen under den första delen av 1800-talet var den främsta orsaken till att den traditionella kyrkoseden bröts och<br />
beredde väg för väckelserörelser och sekularisering. Denna Pleijels tes diskuteras och ifrågasätts i en rad svenska<br />
avhandlingar över den svenska folkväckelsen på 1800-talet.<br />
<strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> har tecknat uppsalaprofessorerna Knut B Westmans och Gunnar Westins insatser som kyrkohistoriker i KÅ<br />
1967.<br />
KÅ 1977 ägnas till stora delar <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong>. D<strong>ett</strong>a med anledning av att han d<strong>ett</strong>a år avgick från sin professur. Torben<br />
Christensen tecknar <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> som kyrkohistoriker och Ingun Montgomery <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> som<br />
forskningshandledare. En förteckning över <strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong>s utgivna skrifter 1937-1977 ingår också. En överblick över den<br />
kyrkohistoriska forskning som bedrivits under <strong>Göransson</strong>s ledning under åren 1956-1970 får man i KÅ 1970. Där återfinns<br />
Från reformation till enhetssträvanden. Forskningsöversikt från Kyrkohistoriska institutionen Uppsala 1956-1970.<br />
<strong>Sven</strong> <strong>Göransson</strong> dog 1989 och han minnestecknas av Harry Lenhammar i KÅ 1990 samt av Åke Andrén i Kungliga<br />
Vitterhets-, Historie och Antikvitets Akademiens årsbok 1990.<br />
Lundaprofessorn i kyrkohistoria Carl-Edvard Normann har minnestecknats av Ingmar Brohed i KÅ 1993 samt i ”Carl Edvard<br />
Normann 26/1 1912 – ½ 1992. Minnesord. Kungl. Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund. Årsberättelse 1993-1994”.<br />
8