Våldsutsatta kvinnor berättar En utvärdering av projekt Karin

också sakna kunskap om lagstiftarens syn på barnets
bästa och våld mellan föräldrar .
Han får träffa honom precis när han vill det har gått
så kort tid . Han är fortfarande i riskzonen . Han har
precis gått på KRAMI och han har aldrig haft ett jobb
från7 till 4 så att… han hotade med advokater och
umgängen varannan vecka . Jag sa, gör du det så får
dom bestämma men då ville han inte det . Jag vet inte
hur det hade gått .
De verkar också sakna kunskap om möjligheterna till
kontaktperson vid umgänge och om socialtjänstens
bemannade lokal ”Umgåsen” där pappor kan utöva
umgänge med sina barn . I brist på kunskap och information
finns det kvinnor som släpper in barnens pappa i sin
bostad för att han ska utöva umgänge med de gemensamma
barnen trots att han är dömd för vålds- och sexualbrott
mot henne . Detta gör kvinnorna eftersom pappan
saknar en bostad som är lämplig för umgänge med barn
och för att hon hyser en oro för barnen då de är lämnade
ensamma med honom .
… och hade hand om O när jag är i skolan och på
jobb… för att han hade ingen annanstans att vara men
det var ju inte ens trevligt för han satt bara hemma
i vardagsrummet hos mig och bara förpestade hela
vardagsrummet… och allt styrdes av hans humör och
han var ett jävla as . Han var inte trevlig . Han var inte
snäll mot mig och ibland… Och han var inte bra med O
heller eftersom han hade så mycket skit… han orkade
typ leka med honom i 10 minuter sedan klarade han det
inte mer . Han kunde komma hem till oss och springa
runt i lägenheten storgråtande fram och tillbaka, fram
och tillbaka . Det var inte bra någonstans och de här
gångerna började vi bråka flera gånger och då blev han
arg och aggressiv ett antal gånger och någon gång kastade
han barnvagnen på mig och jag blev helt jävla blå .
Umgänget kan också användas som ett medel för fortsatt
kontroll av kvinnan, vilket kanske inte alltid är en önskvärd,
avsedd eller ens lämplig effekt .
Ja, ja alltså just det här jag känner att han vill ha koll
på mig nu och sen är det väl det för att vi har umgåtts
lite för hans (sonens) skull men jag försöker att
inte göra det nu . Jag har förklarat det för honom att
jag inte klarar av den psykiska nedtryckningen från
honom . (Mannen säger) Att jag måste ändra mig för
att det ska fungera igen . Jag ska göra det för att det
ska fungera och jag ska inte vara föräldraledig för han
har pratat med kompisar och de säger att barn har det
bättre på dagis från ett år men jag tänker vara hemma
i 1 och ½ år .
Psykologisk eftervård
Kapitel 4. eMpirisK fraMställning och analys
Ytterligare en insats som kvinnorna saknar är psykologisk
eftervård . Det krisstöd som kvinnokriscentrum ger
är mycket uppskattat men de erbjuder inte psykologisk
eftervård . Flera av kvinnorna anser sig behöva stöd av en
psykolog eftersom de mår psykiskt dåligt .
Jag har också för andra berättat dessa saker . Jag hade
en lista på Kriscentrum och sådana saker . Men jag
hade inte varit psykolog, ingenstans .
Det verkar vara svårt för våldsutsatta kvinnor att få
tillgång till psykolog genom den offentliga sjukvården . En
kvinna försökte få hjälp via barnavårdscentralen
… man fick chansen att ha en psykologkontakt via
barnavårdscentralen . Och då tänkte jag att när jag ändå
fick chansen så kan jag, jag tänkte för min egen skull, det
var innan det här hände . Men medans min man var på
sjukhus (missbruksproblem) och jag var själv med våran
bebis någon månad . Och då tänkte jag att då kan jag
prata med psykologen om min situation, om mig . Men det
blev faktiskt väldigt fel . Så fort hon hörde talas om varför
min man var på sjukhus . Då blev hon väldigt väldigt
konstig . Så fort hon hörde talas om missbruk . Och hon
blev väldigt, så här hård och liksom (paus), då handlade
det inte om mig längre utan om något annat . Det kändes
faktiskt som om hon hade ett ”scoop” på gång . Nej men
hon brydde sig inte ett skit om mig längre när hon hörde
att han var på sjukhus . Då var det slut på den diskussionen
. Då gick jag därifrån, rädd igen . Nej det var ingenting
för mig helt enkelt . För även om hon kunde se att jag tog
hand om min bebis på bästa sätt och jag var väldigt tydlig
med att jag ville prata med någon för att lätta på trycket,
för min egen skull . Men det gick liksom inte .
Andra har försökt via vårdcentralen .
Jag känner mig deprimerad men har inte fått någon
medicin eller möjlighet till samtal med psykiater eller
psykolog trots uttryckliga önskemål .
Och via psykiatrin .
… jag skulle gärna vilja tala med en psykolog och jag
fick aldrig det… två månader på psykiatri och fick inte
någon remiss till en psykolog… Ingenting det tyckte jag
var dåligt och det tyckte min soc också . Det borde dom
ge mig .
Men även på Kvinnokriscentrum .
Kriscentrum gav mig bara råd om att skaffa mig en
lägenhet och att gå till en privat psykolog . Men det
kostar och då väntar man med det . Det borde finnas .
Det vore nyttigt att inleda med Kriscentrum och sedan
låta en psykolog ta över .
VåldSutSAttA KVinnoR bERättAR 61