Invandrarförfattaren

återupprepas i handlingar som får oss att förstå och även meningsförklara vår sociala
roll i olika samhällskontexter. Men vanorna kan även tillskrivas utan att dessa utgör
någon identitetshandling hos den eller dem som identifieras som medlemmar av en
viss grupp och därför också delaktiga i ett och samma klasshabitus.
En författares habitus
Frågan om författarens habitus skulle alltså kunna diskuteras i termer av vilka
identifikationshandlingar en författare uppvisar i förhållande till: andra författare inom
fältet för litteraturen, andra inom samma genre, andra individer inom fältet för konsten
och hur författaren förhåller sig till alla dessa inverkande faktorer, samt hur detta
inverkar på författarens litterära produktion. Habitus hos en författare, på det
individuella planet, kan definieras – till skillnad från grupphabitus eller klasshabitus -
i första hand av en personlig tillskrivelse av ett historiskt arv, genom en litterär koppling
till andra författare eller en direkt linje som författaren säger sig vara arvtagare till. Det
individuella habitus hos en författare påverkas även av positionen i fältet och hur den
positionen definieras av andra författare, dvs. författarens litterära förmåga;
klassursprung; social placering i samhället; och hur dessa faktorer värderas av fältet
(Peurell 1998: 31-ff.).
Resumé
När man pratar om fält i Bourdieus mening avser man en fysisk eller föreställd plats i
vilken man investerar resurser i både ekonomisk eller symbolisk mening. De individer
som befinner sig inom fältets gränser är agenter vars förmåga att värdera fältet baseras
på kunskap om fältets regler. Individerna som befinner sig inom fältets gränser har
olika placeringar och därmed åtnjuter de också olika legitimitetsgrader beroende på
hur nära fältets maktcentra de befinner sig. Det finns även individer som kämpar om
inträdet i fältet och för att kunna träda in utsätter de sig för olika inträdesprover.
Författare som debuterar kan sägas ha genomgåt första provet och avgått med godkänt
resultat genom publiceringen, men det återstår att avgöra vilken plats de skall ha inom
fältet och därför utsätts de för ytterligare prov, denna gång i form av recensioner. De
författare som vägrar underkasta sig fältets regler bestrider fältets legitimitet och
bekämpar de etablerade reglerna genom att skapa egna eller genom att nonchalera
fältet, men aldrig genom att riva ner fältet och skapa ett nytt på helt nya grunder. Det
kapital en förläggare investerar i en författare kan avläsas på olika sätt beroende på
vad för slags genre författaren representerar: om det är en poet eller om det är en
”kiosklitteraturförfattare”. Båda rangordnas olika av fältet och differentierar sig därmed
också i ekonomisk representation. En poet förväntas inte sälja, men däremot höja ett
förlags anseende inom det litterära fältet. En författare som skriver ”kiosklitteratur”
förväntas inte få en hög rangordning inom det litterära fältet, men däremot ge en god
ekonomisk avkastning.
Habitus är vår sociala identitetshandling, förvärvad genom socialt och kulturellt
arv, men även genom våra samlade erfarenheter. Habitus i ett litterärt perspektiv kan
sägas vara det som en författare förvärvar socialt genom sitt språk; genom kulturellt
19 RAMÓN PÉREZ CORTÉS