Invandrarförfattaren

More documents

Recommendations

Info

INVANDRARFÖRFATTAREN i litteraturen. Man hänvisade länge till en kritikermall där arbetarförfattare inte passade in eller ansåg sig kunna anpassa sig till. Kriterierna för vad som skulle recenseras och på vilket sätt var inte givna därför att klassklyftorna skilde dem åt. En litteraturkritiker i Sverige var en person som hade något slags akademisk utbildning, och därmed givet att personen i fråga kom från medelklassen. Arbetarklassen behövde därför egna kritiker som kunde legitimera och borga för att det som skrevs utgjorde litterära verk och att en viss kvalitet upprätthölls. Det står alldeles uppenbart att arbetarpressen utgjorde grogrunden för denna relation och för att det var där, i arbetarpressen, som många av de nya arbetarförfattarna först debuterade. Det var inom den egna pressen som böcker från arbetarförfattarna recenserades och vann legitimitet (Uhlén 1964: 87-88). Den viktiga länken som upprättades mellan författare och kritiker hade ett skolande syfte och i många fall fungerade denna relation som uppmuntrande till skarpare och bättre böcker. Det är egentligen här som vi finner de första habitusrelaterade ansatserna gällande arbetarförfattarnas bildning och ramen för hur en arbetarförfattare betedde sig, om vad och på vilket sätt hon eller han skrev. Till skillnad från borgarförfattarna, som hade haft tillgång till förläggarna och som lytt under mångåriga litterära regler, hade arbetarförfattarna från början inga andra att tillgå än den relativt unga arbetarpressen. Det var alltså först där som arbetarförfattarna fick sina verk tryckta och därmed ett konkret diskussionsmedel att ta ställning till. Kritikerna själva skolades av varandra och av denna dialog som uppstod i samband med det tryckta ordet. Följetongsnovellen eller romanen utgjorde därför en bas för skolandet av varandra och förfining av materialet man ville behandla (ibid. 1964: 316). I begynnelsen av arbetarförfattarnas litterära väg, och erövring av legitimitet i det svenska litterära fältet, fanns det inga kritiker som kunde recensera vad arbetarförfattarna skrev. Inte därför att det inte fanns litteraturkritiker utan därför att man som litteraturkritiker inte ansåg sig nödgad att recensera arbetare eller proletärer som skrev böcker: “De få socialdemokratiska tidningarna under 1880- och 1890-talen – längsta tiden 3, aldrig mer än 4 under perioden 1887-1899 – var undantagslöst dåligt spridda och permanent utfattiga, följaktligen också dåligt rustade i alla materiella avseenden. De skulle inte ha haft någon möjlighet alls att hävda sig som opinionsbildande och folkuppfostrande organ, om de inte haft tillgångar, som vägde upp den pressande fattigdomens värsta besvärligheter, nämligen pionjärernas segertro och offervillighet och deras på dessa tillgångar grundade mod att trotsa motståndarnas, inberäknat myndigheternas, förföljelser, rättövergrepp, utsvältningskrig – för att inte tala om hån, begabbelser och förolämpningar – alltså deras mod att, i trots av alla hinder och vidrigheter, fullfölja den påbörjade Golgotavandringen.” (ibid. 1964: 87) En författare som härstammade från arbetarklassen var alltså inte en författare utan först och främst en arbetare som på sin fritid skrev något som han/hon senare kallade för bok. Det paradoxala i detta uppenbaras i att det är ur borgarnas litterära fält som epitetet proletärförfattare träder fram och som senare uppmjukas till arbetarförfattare. Det mest effektiva sättet att förringa arbetarförfattarna var att nonchalera deras litteratur 26
och inte recensera den. Genom att förneka dess existens som litterära verk ansåg man sig kunna hålla den utanför det litterära fältet. 27
Page 1 and 2: fyra författare i intervju Sun Axe
Page 3 and 4: INNEHÅLL 5 INLEDNING 6 Syfte 6 DEN
Page 5 and 6: INLEDNING Det är fyra år sedan ja
Page 7 and 8: framtid. 3 Antologin Det nya landet
Page 9 and 10: sina svar i det individuella resone
Page 11: Ibland används begreppet för att
Page 14 and 15: INVANDRARFÖRFATTAREN dem som vill
Page 16 and 17: värderingar desto större värde t
Page 18 and 19: Klasshabitus och författaren INVAN
Page 20 and 21: arv, representerad i termer av hur
Page 22 and 23: formulerades i ekonomiska termer ut
Page 24 and 25: tolkningar av fältet. Det kan dock
Page 28 and 29: 28 INVANDRARFÖRFATTAREN
Page 30 and 31: viktigt för mig att återupptäcka
Page 32 and 33: URSPRUNG OCH HISTORIA Min mamma, va
Page 34 and 35: En komparation är på sin plats Ar
Page 38 and 39: MED ENA FOTEN PÅ ISEN OCH DEN ANDR
Page 40 and 41: Författares regler, poetens bilder
Page 42 and 43: INVANDRARFÖRFATTAREN Ja, det gör
Page 44 and 45: ecensenterna tog emot mig på rätt
Page 46 and 47: inte mina instinkter eller drifter,
Page 48 and 49: INVANDRAREN HAR EN SPRICKA I SJÄLE
Page 50 and 51: … / Nu satt jag i en svart buss m
Page 52 and 53: lever och allt det där. En sådan
Page 54 and 55: Invandraren förstår invandraren D
Page 58 and 59: JAG ÄR INTE FÖRFATTARE Jag har ba
Page 60 and 61: dö? Spelar det någon roll var man
Page 62 and 63: … / Jag sätter mig framför dato
Page 64 and 65: 64 INVANDRARFÖRFATTAREN bekantskap
Page 66 and 67: författare. Som författare är ma
Page 68 and 69: 68 INVANDRARFÖRFATTAREN i poetens
Page 70 and 71: kulturella perspektivet och det nya
Page 72 and 73: INVANDRARFÖRFATTAREN inte kritiskt
Page 74 and 75: genomarbetat begrepp utan utgör ä
Page 76 and 77:
För att uppnå sitt syfte behöver
Page 78 and 79:
Detsamma kan vi säga om den egna h
Page 80 and 81:
80 INVANDRARFÖRFATTAREN Bourdieu t
Page 82 and 83:
82 INVANDRARFÖRFATTAREN
show all

Invandrarförfattaren

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?