Invandrarförfattaren

FYRA FÖRFATTARE I INTERVJU
Ett litteraturetnografiskt kapitel
Detta kapitel handlar om intervjuer och samtal gjorda med fyra författare. Intervjuerna
gjordes vid olika tillfällen mellan september och november år 2000. Författarna är: Sun
Axelsson, Jila Mossaed, Josef Kurdman och Nicolas Kolovos. Dessa författare är
representanter för olika generationer, härstamning, genus etc. De står även på olika
nivåer och etapper i sina respektive författarskap. Trots att de intervjuade författarna
deltagit i en och samma antologi kände de inte till varandra eller hade väldigt ytliga
kunskaper om varandra.
Jag har försökt behålla så mycket som möjligt av intervjuernas ursprungliga
utseende och gjort små ingrepp enbart för att underlätta läsbarheten. Följaktligen vill
jag också påpeka att jag är medveten om att jag som sökare av information också har
spelat en roll som kan ha inverkat på det som informanten har sagt. Jag är själv
kategoriserad av det här samhället som invandrare och detta faktum bör påpekas som
en inverkande faktor i intervjun. Detta är något som påpekas av etnografer och
antropologer som en viktig insikt och reflexivitet som bör räknas in i tolkningen av
den insamlade etnografin (Agar 1980: 42-44). På vilket sätt detta har påverkat min
datainsamling, eller själva urvalet, har jag inte problematiserat eftersom detta inte är
huvudsyftet med denna uppsats.
Varje intervju inledds med en introduktion av mötet jag har haft med författarna.
Introduktionen har jag valt att kursivera för att ge en så klar bild som möjligt av vilka
är mina ord och vilka som är författarnas.
På spaning efter författarna
Mina första kontakter med mitt arbetsfält fick jag genom Adrian Santini, 18 som var en
av poeterna som deltog i min c-uppsats 1996. Santini arbetar på institutionen för spanska
och portugisiska vid Stockholms universitet. Jag gick in på hans rum en dag i september,
mera för att hälsa på honom än för att få kommentarer på mina funderingar om
författarrollen som utländska författare upplever här i Sverige. Det var ett mycket
fruktbart samtal som vi hade den dagen, och alla de andra dagar som kom, ty jag gick
därifrån med huvudet fullt av frågor och namnet på en antologi, där Santini själv
förekom, som hette Det nya landet (Lindelöws förlag, 1998), ett telefonnummer som
ledde mig till förläggaren Tomas Lindelöw, samt ett annat telefonnummer som ledde
mig till Sun Axelsson. Santini blev ett mycket öppenhjärtig bollplank för mina idéer
och funderingar, samtidigt som han gjorde mig medveten om att jag de facto hållit
mig borta från det litterära fältet under fyra år vilket gav mig all anledning att ifrågasätta
mina gamla frågeställningar och se om dessa fortfarande var aktuella. Det var alltså
18 Adrian Santini doktorerade 1993 med en avhandling om den chilenske författaren José Donoso.
29