SMT 3-2007 - Sveriges Mykologiska Förening

Enklast är att gå ned på knä så man får topparna
av växten i ögonhöjd och sedan leta efter blekta
partier i de rödhåriga delarna av växten. I partierna
sitter de små och runda fruktkropparna.
Coccomyces leptideus (blåbärssprickling) är
vanlig på blåbär. Man hittar den lättast på grå
toppskott under hösten. De små svarta fruktkropparna
är tydliga när man tittar nära.
Tryblidiopsis
Av Tryblidiopsis är endast en art är beskriven,
men den är vanlig i Sverige. Tryblidiopsis pinastri
(fliksprickling; fig. 8) är vanlig på gran, framförallt
på tunna döda grenar men även på grövre
grenar och hela vägen upp i kronan vilket jag
kunde konstatera efter att ha studerat stormfällda
träd. Till skillnad från övriga arter i Rhytismatales
har T. pinastri fruktkroppar med ett kort
skaft. Det är dock inget tvivel om att den hör
hemma i Rhytismatales. Både morfologi (Livsey
& Minter 1994) och DNA stöder detta. Stromat
spricker upp oregelbundet och blottar det ljusgrå
hymeniet beroende på väder allt ifrån maj
till augusti.
Avslutning
Till slut, en kort önskan om hjälp. Cryptomyces
maximus (videskorpa) är en art som bildar
stora svarta områden på unga kvistar av Salix
(sälg, vide etc.). Den är insamlad från bl. a. Salix
phylicifolia (grönvide), S. myrsinifolia (svartvide),
S. pentandra (jolster), S. fragilis (knäckepil)
och S. aurita (bindvide), men förekommer
på andra arter också. De kolsvarta områdena kan
vara flera cm långa och runt 0,5 cm breda. Runt
de svarta områdena har barken på värden gulnat
och bildar en stark kontrast mot det svarta. Den
borde inte kunna blandas ihop med någon annan
art. Av någon anledning är den här arten oerhört
sporadisk och mycket sällan insamlad, särskilt
med mogna sporer. Att den förekommer ett år på
en plats är ingen garanti för att den dyker upp
där igen nästa år. Två gånger är den insamlad
på buskar som är betade av hästar, och den har
även setts på en okänd art av Salix vid en vägren.
Kanske förekommer den endast på skadade individer
av Salix, vi vet faktiskt inte. Det är möjligt
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
att den har en västlig-nordlig utbredning i Europa.
Den är känd från Wales, Island, Dalarna
och Torne Lappmark, men den är även insamlad
i Östergötland. Om någon av SMT:s läsare
skulle råka få syn på den här arten vore jag oerhört
tacksam om ni kunde kontakta mig. Cryptomyces
är typsläktet för Cryptomycetaceae, en
familj vi är osäkra på om den bör höra hemma i
Rhytismatales, men utan bra material vi kan använda
i laboratoriet har vi svårt att avgöra detta.
Jag är naturligtvis intresserad av allt annat material
av Rhytismatales också!
Litteratur
Eriksson, O. E. 2005. DNA, svampar och släktskap.
Svensk Mykologisk Tidskrift 26(1):3−6.
Johnston, P. R. 2001. Rhytismatales of Australasia.
Australian Systematic Botany 14:377-
384.
Livsey, S. & Minter, D. W. 1994. The Taxonomy
and Biology of Tryblidiopsis pinastri. Canadian
Journal of Botany 72:549-557.
Minter, D. W., Staley, J. M. & Millar C. S. 1978.
Four species of Lophodermium on Pinus sylvestris.
Transactions of the British Mycological
Society 71:295-301.
Henrik Lantz
Uppsala Universitet
Avdelningen för Systematisk
Biologi
Norbyvägen 18D
75236 Uppsala
henrik.lantz@ebc.uu.se
SVAMPPRESENTATION
Henrik Lantz forskar på Uppsala Universitet på
askomycetordningen Rhytismatales. Han studerar
framför allt släktskap och taxonomi inom ordningen
och fokuserar främst på de svenska arterna.
Forskningen finansieras av Svenska Artprojektet.
11