SMT 3-2007 - Sveriges Mykologiska Förening

More documents

Recommendations

Info

SVAMPPRESENTATION Figur 3. Spathularia flavida (spadmurkling), en representant av familjen Cudoniacae. Till skillnad från övriga familjer i Rhytismatales är Cudoniacae uteslutande marklevande saprober och bildar betydligt större fruktkroppar. Foto Juan Santos. har odlat fram, och jämfört dessa DNA-sekvenser med varandra. Att det är samma bit av DNA man tittar på betyder inte att sekvenserna också är identiska, utan det finns skillnader mellan de olika arterna. DNA-sekvensen man får fram kan man sedan jämföra med kända sekvenser där man vet precis vad det är för svamp sekvensen härstammar ifrån. Därigenom kan man avgöra om svampendofyten man har odlat är en redan känd art eller om den kan vara något nytt, antingen en obeskriven art eller en känd art som inte tidigare har sekvenserats. Man kan också få en uppfattning om vilka kända arter den odlade endofyten är närmast släkt med. En mängd intressanta fakta har kommit fram genom den här forskningen: • Endofyterna sprider sig endast mycket begränsat inom värden, i många fall ryms en individ inom segment inte större än 1 mm. I ett enda tallbarr (ca. 80 mm; Pinus strobus) har man hittat 16 individer av Lophodermium nitens, varje individ är resultatet av att en spor har grott där. Hur många kan det då inte finnas i större blad, t.ex. ett lönnblad? Eller hur många kan det finnas på ett träd om det finns 16 i ett barr? Det finns många barr i skogen. • Äldre delar av en växt tenderar att ha fler endofyter än yngre. Ett barr på en tall som har suttit några år har samlat på sig fler endofyter än ett barr från det nuvarande året. • Precis som med växter verkar det som om tropikerna är mer artrika vad gäller endofyter jämfört med tempererade områden. Från 83 blad av två arter av tropiska träd isolerade man 347 arter av endofyter! • Många endofyter har strikta krav på växtplats. Man hittar stora skillnader på vilka endofyter som förekommer på t.ex. olika grenar av ett träd och även stora skillnader i antal. Tittar man på värdar av samma art men på olika platser kan man också hitta stora skillnader i avseende på vilka endofyter som förekommer. Om man tar ovanstående fakta tillsammans så kan man komma fram till att endofyter potenti- 4 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (<strong>2007</strong>)
ellt kan vara en av de mest artrika organismgrupperna som finns. Med så små krav på utrymme kombinerat med väldigt specifika krav på växtplats kan en enda värdart ha hundratals endofyter knutna till sig. Om vi räknar med att varje växtart har åtminstone en unik art av endofyt så finns det 300000 arter. Den här summan kan vi jämföra med de 80000 svampar som är kända för vetenskapen idag. Å andra sidan, om två arter av tropiska träd kan ha 347 arter av endofyter, så kanske 300000 arter är en alldeles för låg uppskattning. Det finns faktiskt uppskattningar som säger att det kan finnas 1 miljon endofyter! Det kan man jämföra med det uppskattade antalet 14 miljoner arter av levande organismer man tror kan finnas, totalt, och då räknar vi in djur och bakterier och allt du kan tänka dig. Det finns naturligtvis problem med uppskattningar av den här typen. De flesta förslagen baseras på bestämningar av endofyter gjorda på DNA som beskrevs ovan. Hur många arter man tror DNA-sekvenserna representerar beror mycket på var man drar gränsen mellan olika arter. Hur många skillnader måste det vara mellan olika sekvenser för att vi ska anse att det är olika arter? Här kan man fortsätta in i besvärliga diskussioner om vad en art är egentligen, men det kan vi vänta med till en annan gång. En sak kan det i alla fall inte finnas något tvivel om, och det är att svampendofyterna är en stor och mycket dåligt studerad grupp, och vi har mycket kvar att göra i våra studier av dem. Eftersom de är så vanliga borde de också ha en stor roll att spela i naturen och är potentiellt viktiga för människan. Speciellt en del endofyters förmåga att skydda sin värd mot skadliga svampar borde kunna vara av intresse för skogsindustrin. Rhytismatales I min egen forskning tittar jag på ordningen Rhytismatales, en ordning av sporsäckssvampar som nästan uteslutande förekommer som endofyter eller parasiter. Välkända exempel är Rhytisma acerinum (lönntjärfläck), och Lophodermium pinastri (barrsprickling), en liten svart svamp man hittar på nästan vartenda dött tall- SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (<strong>2007</strong>) SVAMPPRESENTATION barr man tittar på (fig. 1). Märkligt nog ingår också familjen Cudoniaceae i ordningen, där vi hittar stora marklevande nedbrytare som Cudonia (mössmurkling) och Spathularia (spadmurkling) (fig. 3). Fyra familjer är accepterade: Ascodichaenaceae, Cryptomycetaceae, Cudoniaceae och Rhytismataceae. Totalt finns idag strax över 400 arter erkända globalt i 73 olika släkten (Johnston 2001). Runt 60 arter i 23 släkten förekommer i Sverige (tabell 1). Rhytismataceae är den klart största familjen med ungefär 390 arter erkända. Majoriteten av släktena är små, många har enbart en art, och endast ett fåtal har över 10 arter med Lophodermium (103 arter) och Coccomyces (74 arter) som de klart största (Johnston 2001). Hur känner man då igen en art av Rhytismatales? Om vi för ett ögonblick bortser från Cudoniaceae, som verkligen är det udda exemplet i ordningen, så finns det en del allmänna kännetecken: • De förekommer som endofyter eller parasiter på växter, oftast hittar man fruktkroppar på dött material. • Fruktkropparna är apothecier, som oftast är omslutna av en tydlig stromatisk svart vävnad och som vid mognaden spricker upp med två (ofta läppformade) eller fler flikar. Man kan tänka sig stromat som en påse som är delvis nedsänkt i värden och som kan öppna och sluta sig. • Många orsakar bleka fläckar på värdväxten (fig. 4). • Mikroskopiska karaktärer innefattar bl.a. ett reducerat excipulum, odifferentierade tunna ascustoppar, asci som ofta smalnar av uppåt och parafyser som oftast är böjda eller spiralformade i toppen. Många arter har också trådformiga sporer. De flesta arter är ovala eller avlånga och 0,5–5 mm långa. Stromat gör att de är lätta att få syn på trots sin ringa storlek. En annan anledning till att de kan vara lätta att få syn på är att de ofta bleker den omkringliggande delen av växten (fig. 4). 5
Page 1 and 2: Svensk Mykologisk Tidskrift Volym 2
Page 3 and 4: I detta nummer nr 3 2007 SVAMPPRESE
Page 5: syner. Var det kanske snarare mjöl
Page 9 and 10: a b Figur 5. a) Colpoma ledi i torr
Page 11 and 12: Figur 7. Rhytisma salicinum (videtj
Page 13 and 14: Enklast är att gå ned på knä s
Page 15 and 16: spp.) på grund av sina karminröda
Page 17 and 18: mus skulle i så fall motsvara ca 5
Page 19 and 20: Svensk Mykologisk Tidskrift 28 (3):
Page 25 and 26: Bestämmningsmetodik Alla makroskop
Page 27 and 28: Russula aeruginea Fr.: Fr. (grönkr
Page 29 and 30: Russula anatina Romagn. (skimmerkre
Page 31 and 32: Russula atroglauca Einhell. Hatt up
Page 33 and 34: Russula basifurcata Peck SVENSK MYK
Page 35 and 36: R. brunneomaculata H. Kaufmann nom.
Page 37 and 38: Russula cyanoxantha (Schaeff.) Fr.
Page 39 and 40: R. faustiana Sarnari Makroskopisk b
Page 41 and 42: Russula galochroa (Fr.)Fr. (gräddk
Page 43 and 44: Russula grisea (Batsch) Fr. ss Gill
Page 45 and 46: R. heterophylla (Fr.)Fr. (gaffelkre
Page 47 and 48: R. ionochlora Romagn. (iriskremla)
Page 49 and 50: Russula medullata Romagn. SVENSK MY
Page 51 and 52: SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2
Page 53 and 54: Russula mustelina Fr. (brunkremla)
Page 55 and 56: Russula parazurea Jul. Schäff. (bl
Page 57 and 58:
Russula pseudoaeruginea (Romagn.) K
Page 59 and 60:
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2
Page 61 and 62:
Russula subterfurcata Romagn. Hatt
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Illustrationer: Dähnke 2004:868, G
Page 67 and 68:
Illustrationer: Dähnke 2004:855, G
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Tack Jag vill framföra ett tack ti
Page 73 and 74:
är fet fisk och D-vitaminberikade
Page 75 and 76:
ehovet om man intar en rimlig porti
Page 77 and 78:
är att de D-vitaminliknande ämnen
Page 79 and 80:
Svensk Mykologisk Tidskrift 28 (3):
Page 81 and 82:
Vårmusseron (Calocybe gambosa). Ö
Page 83 and 84:
Figur. 1. Toppvaxing (Hygrocybe con
Page 85 and 86:
Mykologiska Notiser Cortinarius, Fl
Page 87 and 88:
eräknas komma ut under första hal
Page 89 and 90:
Vinnarbilden I samband med SMF:s å
Page 91 and 92:
Styrelse Kerstin Bergelin ordföran
show all

SMT 3-2007 - Sveriges Mykologiska Förening

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?