SMT 3-2007 - Sveriges Mykologiska Förening

SVAMPPRESENTATION
en syns hos några arter små antydningar till vårtor
eller prickar (t. ex. R. virescens, R. cyanoxantha).
Sporerna är svagt ovala (Q=1,1–1,2),
gans-ka små och överstiger knappast 7 x 8 µm.
De största sporerna hittar vi hos R. cyanoxantha
och R. mustelina, medan R. heterophylla har
de minsta sporerna i hela kremlesläktet (ca 6 x
5 µm). Sporfärgen (färgskala enligt Romagnesi
1975, se fig. 1) varierar från vitt (Ia) hos R. cyanoxantha
till maximalt (IIIa) hos R. medullata.
Sporernas ornamentering har en måttlig höjd
och överskrider normalt inte 0,5 µm. I enstaka
fall kan den dock vara upp till 1 µm hög (R. violeipes
- violfotskremla). Ornamenteringen utgörs
antingen av isolerade prickar (R. vesca) ibland
med enstaka förbindelseåsar, s. k. konnektiv (R.
aeruginea), eller av ett mer eller mindre komplett
nätmönster (R. pseudoaeruginea och R. parazurea).
Ett helt komplett nätmönster (sportyp D1)
visar sporerna hos den amerikanska arten R. basifurcata.
Sporernas utseende ligger således hos
de svens-ka arterna inom området A1 till C2 i
spormat-risen (fig. 2).
Basidier och cystider
Jag har inte undersökt dessa närmare eftersom
jag anser att deras utseende och dimensioner inte
är avgörande vid bestämning av arterna. Jag har
ibland undersökt cheilocystiderna (=cystider i
lamelleggen) och redovisar utseende och dimensioner
för vissa arter.
Hatthud
Hatthuden måste alltid undersökas. Den är uppbyggd
på olika sätt hos olika arter vilket är av
systematisk betydelse.
Dermatocystiderna (=cystider i hatthuden) hos
sektionen Heterophyllae färgas blå eller gråaktiga
med sulfovanilin. Jag antecknar normalt
både diametern och längden på dermatocystiderna.
På hattytan förekommer också hår vars
utseende är av systematisk betydelse. De kan
vara förgrenade, långa och smala (R. aeruginea)
eller sammansatta av flera efter varandra följande
fatformade, korta celler (R. galochroa).
Även dimensionerna hos håren måste beaktas
eftersom diametern och längden av segmenten
kan skilja sig mellan olika närstående arter och
vara avgörande för bestämningen.
Hos vissa arter (R. vesca, R. heterophylla) förekommer
vassa, nålformade hår (crins) på hattytan
(i mitten av hatten) som är viktiga karaktärer.
Dessa element är emellertid svåra att hitta
hos herbariematerial eftersom de bryts av vid
torkningen. Herbariematerial kan också innehålla
föroreningar från andra kollekter och det är
t. ex. inte ovanligt att man hittar nålformade hår
hos arter där de inte borde förekomma.
Fig. 3. På hilarfläcken syns hos några arter små antydningar till vårtor eller prickar. Från vänster sporer av
R. cuprea, R. virescens och R. parazurea.
24 SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)