SMT 3-2007 - Sveriges Mykologiska Förening

är att de D-vitaminliknande ämnena fungerar
som antagonister, d.v.s. konkurrerar ut D-vitamin
så att en D-vitaminbrist uppstår. Båda dessa
tillstånd kan ge liknande symptom som man sett
hos patienterna. För att bekräfta någon av hypoteserna
måste djurförsök utföras.
Den olyckliga kombinationen i det här fallet var
dels att de som insjuknade hade en njursjukdom
sedan tidigare, vilket gjorde dem känsligare för
D-vitaminliknande ämnen som fanns i onormalt
höga koncentrationer i öronmussling från en begränsad
japansk region.
Överdosering av D-vitamin
Tidigare har en överdriven rädsla för överdosering
av D-vitamin förekommit. Övre toleransgränsen
för D-vitamin i Europa är 50 µg/dag (Vieth
2006). Den gränsen är idag kraftigt ifrågasatt.
(Vieth 2006, Hathcock 2007). De D-vitaminnivåer
som bildas genom solens inverkan, 250
µg/dag har nämnts, är mycket högre än de som
uppkommer genom födan. Ämnesomsättningen
av D-vitamin i kroppen är strikt reglerad och för
normalt friska människor är risken mycket liten
att överdosera D-vitamin.
Slutord
En solig dag i svampskogen är inte bara en härlig
upplevelse utan också rena hälsokuren – stärkande
för muskler och skelett. Solens strålar lagrar
D-vitamin i kroppen. När skörden sedan ska tas
om hand rekommenderas torkning i solen. Den
torkade svampen kan sedan tas fram under mörka
vintermånader och avnjutas samtidigt som de
sinande depåerna av D-vitamin fylls på.
Litteratur
Andersson, M. 2005. Öronmussling på svarta listan.
Svensk Mykologisk Tidskrift 26(1):34–36.
Armas, L. A. G. Hollis, B. W. & Heaney, R. P.
2004. Vitamin D2 is much less effective than
vitamin D3 in humans. The Journal of Endocrinology
& Metabolism. 89(11):5387–5391.
Bruce, Å. 2007. Vitamin D – en solskenshistoria.
Läkartidningen 104(11):846–852.
SVENSK MYKOLOGISK TIDSKRIFT 28:3 (2007)
SVAMPKEMI
Hathcock, J. N. Shao, A., Vieth, R. & Heaney, R.
2007. Risk assessment for vitamin D. American
Journal of Clinical Nutrition 85:6–18.
Humble, M. 2007. D-vitaminbrist kanske vanligare
än vi trott. Läkartidningen 104(11):853–857.
Jasinghe, V. J. Perera, C. O. & Barlow, P. J. 2006a.
Bioavailability of vitamin D2 from irradiated
mushrooms: an in-vivo study. British Journal
of Nutrition. 93:951–955.
Jasinghe, V. J. & Perera, C. O. 2006b. Ultraviolet
radiation: The generator of vitamin D2 in edible
mushrooms. Food Chemistry 95:638–643.
Livsmedelsverket 2007. Livsmedelsdatabas
version 2007-06-01. [http://192.121.81.11/
livsmedelsok/?epslanguage=SV], [http://
www.slv.se/templates/SLV_Page.aspx?id=13
827&epslanguage=SV].
Mattila, P., Piironen, V., Uusi-Rauva, E. &
Koivistoinen, P. 1994. Vitamin D contents in
edible mushrooms. Journal of Agricultural &
Food Chemistry 42: 2449–2453.
Mattila, P., Lampi, A.-M., Ronkainen, R., Toivo
J. & Piironen V. 2002. Sterol and vitamin D2
in some wild and cultivated mushrooms. Food
Chemistry 76:293–298.
Mandavilli, A. 2007. The sunshine cure. Nature
Medicine 13(4):396–397.
Outila, T. A., Mattila, P. H., Piironen, V. I. &
Lamberg-Allardt, C. J. E. 1999. Bioavailability
of vitamin D from wild edible mushrooms
(Cantharellus tubaeformis) as measured with
a human bioassay. American Journal of Nutrition
69:95–98.
Rangel-Castro, J. I., Staffas, A. & Danell, E. 2002.
The ergocalciferol content of dried pigmented
and albino Cantharellus cibarius fruit bodies.
Mycological Research 106 (1):70–73.
Sasaki, H. Akiyama, H. Yoshida, Y. Kondo, K.
Amakira, Y. Kasahara, Y. & Maitani, T. 2006.
Sugihiratake mushroom (Angel´s Wing mushroom)-induced
cryptogenic encephalopathy
may involve vitamin D analogues. Biological &
Pharmaceutical Bulletin 29(12):2514–2518.
Schwartz, G. G. & Blot, W. J. 2006. Vitamin D
status and cancer incidence and mortality:
Something new under the sun. Journal of the
National Cancer Institute 98(7):428–429.
75