Sirenen nr 1 2000 - Tjugofyra7

18 Sirenen Nr 1 ● 2000
statlig räddningstjänst
Utbildning och ny utrustning
ger slagkraftig fjällräddning
En organisation – ett utseende.
Fjällräddningen har stått
under omfattande översyn
de senaste åren. Om något
år ska både utbildning och
utrustning vara enhetlig.
– Svensk fjällräddning har fått
ett ansikte, säger poliskommissarie
Johnny Jonsson.
Då syftar han inte på sig själv
som samordnare för verksamheten
i hela landet, utan en
förstärkning av både kompetens
och materiel för närmare
500 fjällräddare från Sälen till
Treriksröset. Något som Civila
fjällräddares organisation (Cifro)
slagits länge för.
För cirka tio miljoner kronor
får Sverige en fjällräddning
som enligt Johnny Jonsson är
internationellt sett mycket
slagkraftig.
– Under 1998 fick 300 civila
fjällräddare basutbildning och
basutrustning. Utbildningen
handlar framförallt om sjukvård.
Nästa steg är utbildning
inom snö och lavin. Lavinkunskapen
har varit eftersatt.
Men de stora pengarna läggs
på utrustning, sjukvårdsmateriel
och räddningspulkor som
kostar 54 000 kronor styck.
Därtill ska den personliga utrustningen
bli enhetlig. Dräkt
plus hjälm med kommunikationsutrustning
kostar 10 000
kronor per fjällräddare.
Johnny Jonsson slåss för att
satsningen ska vara genomförd
inom något år. Hans möjlighet
att påverka försvinner
Fjällräddning är statlig räddningstjänst och
står under direkt ledning av Polisen.
Fjällräddningen omfattar fyra län: Dalarna,
Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.
Vad är fjällräddning?
Räddningstjänstlagens paragraf 25 säger
att polisen inom fjällområden ska:
1 efterforska och rädda den som försvunnit
under sådana omständigheter att det
kan befaras att det föreligger fara för hans
liv eller allvarlig risk för hans hälsa.
2 rädda den som råkat ut för en olyckshändelse
eller drabbats av en sjukdom och
som snabbt behöver komma under vård eller
få annan hjälp.
Räddningstjänstförordningens paragraf
36 säger att plan för fjällräddningstjänst ska
Foto: PER LARSSON
Johnny Jonsson har de senaste åren jobbat intensivt med upprustningen
av fjällräddningen. Målet är att verksamheten ska vara enhetlig
i hela riket. Sen kan Jonsson ta pension.
nämligen snart.
– År 2001 går jag i pension.
Så jag har en tidsplan, och den
ska jag förhoppningsvis förverkliga.
År 2001 ska alla fjällräddare
vara utbildade till steg
2, det ska sitta hjälm på alla
och vi ska ha ytterligare 24
pulkor.
Johnny Jonsson har sitt kon-
finnas hos fyra polismyndigheter:
Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten.
Personal i landet
Polisinsatschefer/räddningsledare 79
Övriga poliser 75
Civila fjällräddare 493
Totalt 647
Fjällräddningsgrupp
En grupp består av 6-12 personer beroende
på område. I Åre ingår exempelvis 12 man i
gruppen för högre lavinberedskap. Ledare
är en gruppchef och en ställföreträdande
gruppchef. Normalt en räddningspulka per
sex fjällräddare.
tor på polishuset i Östersund.
Sedan några år tillbaka organiseras
fjällräddningen för hela
landet därifrån.
Tidigare ansvarade Rikspolisstyrelsen
för verksamheten
men de fyra fjällräddningslänen
Dalarna, Jämtland, Västerbotten
och Norrbotten
hade sina egna samordnare.
Det fanns ingen enhetlig utbildning
och utrustning.
För några år sedan fick polisen
i Jämtland i uppdrag att
leda, samordna, utveckla och
utbilda verksamheten för hela
riket. I samma veva hade polisen
i Jämtland börjat se över
sin fjällräddning för att hitta
en bättre arbetsmodell.
Det ledde till att Roar Onsö,
länspolismästare i Jämtland, i
december 1997 kallade in övriga
tre länsmyndigheter.
– Idéerna togs emot mycket
positivt, vår modell godtogs av
övriga län.
Fjällräddarorganisationen
bygger på frivillighet och intresse.
Och det senaste året
har varit intensivt. Johnny
Jonsson har, med hjälp av tre
instruktörer som även utbildar
anställda vid skidanläggningar,
genomfört utbildningar varannan
helg. Vissa fjällräddargrupper,
exempelvis Åre som
har många larm, erbjuds
spetskompetens. Tillsammans
med SLAO (Svenska liftanläggningars
organisation) håller
man på att bilda ett medicinskt
råd, som bland annat
ska kunna ta hjälp av en kylskadeprofessor.
För de som varit med länge i
fjällräddarorganisationen
händer plötsligt mycket. Det
finns också stort intresse för
uppdraget, folk står i kö för att
vara med.
– Vi har egentligen inga rekryteringsproblem.
Men den
biten lägger jag mig inte i.
Krav på fjällräddare
Boende på platsen. Lokalkännedom. Kreativitet.
Gruppmedveten. Har skoter som kan
dra 250 kilo extra last. Deltagande i utbildning.
Utbildning
Basutbildningen omfattar livräddningsläge-
ABC (certifierad), hjärt- och lungräddning,
kylskador och krisbearbetning. Repetition
minst åtta timmar om året. Fjällräddare får
också sambandsutbildning.
Grupputrustning
Patrullväska med sjukvårdsmaterial, filtar
med mera.
Räddningspulka utrustad med ryggbräda,
halskrage och skenor för armar och ben
Gruppen ska vara homogen
och fungera. Därför är det
gruppen som rekryterar gruppen
i samråd med polisen.
Skulle jag gå in och styra skulle
jag göra fel.
Fjällräddarorganisationen
har i vissa fall avtal med anläggningsägare
som svarar för
ett visst område och håller koll
på vad som händer. Det ligger
förstås i sakens natur att anläggningsägarna
är rädda om
sina gäster. I Åre rycker pistörer
ut vid larm om olycka.
Många av dem ingår dessutom
i fjällräddningsstyrkan.
Flerfaldiga kompetenser är
inte ovanligt. Johnny Jonsson
har varit på hemvärnsutbildning
och träffat personer som
dessutom är både fjällräddare
och deltidsbrandmän.
– Vi lever i en avfolkningsbygd,
då blir det så. De här
personerna kan mycket, är
kompetenta något alldeles
oerhört.
Men kan man vara fjällräddare
och samtidigt ha jour
som deltidsbrandman? Det
kan ju komma larm samtidigt?
– Fjällräddargrupperna brukar
innehålla så många personer
att man inte behöver kalla
med brandmän i jour om det
finns såna i gruppen.
Vid fjällräddningslarm ringer
polisen upp fjällräddningsgruppens
chef i det aktuella
området, chefen meddelar övriga
i gruppen.
– I regel larmar vi per telefon
men även via minicall. Fjällräddarna
har även polisradio
Fyra län omfattas av fjällräddningen
finns på de flesta grupper.
Tre handburna radioapparater (P 302)
som går på polisens nät.
Sju grupper har radioutrustning liknande
den i polisfordon och medlyssning i hjälmen.
Ersättning
Fjällräddare har 150 kronor i timmen vid insats,
160 kronor i timmen per skoter. Fjällräddare
kan läggas i beredskap om oväder
är på väg, ersättning är då 25 kronor i timmen.