Sirenen nr 1 2000 - Tjugofyra7

Räddningsverkets tidning • Nr 1 • Feb 2000 

Stegbilen 

klarade inte 

belastningen 

sid 5 

Sänglampor 

orsakar 

dödsbränder 

sid 22 

Rycker ut i alla oväder 

sid 17

2 Sirenen Nr 1 ● 2000 

inledaren 

Jag tror på sammanhållen 

utbildning även i framtiden 

Direktiven till översynen av räddningstjänstlagstiftningen 

beslutades av regeringen 

i slutet av förra året. Utredningsman 

är utsedd och arbetet igång. Direktiven 

blev mer begränsade än vi ville, men de mest 

angelägna områdena finns med, så i sak är vi 

ändå ganska nöjda. Vi ser med tillförsikt fram 

mot det resultat utredningsmannen Harald 

Dryselius kommer fram till och är självklart beredda 

att hjälpa till i den omfattning han vill. Av 

många skäl tänker jag inte föregripa arbetet, 

men ändå kommentera några av direktiven. 

Den modernisering och minskade detaljreglering 

som ska föreslås är viktig. Särskilt om den 

på ett effektivitetshöjande sätt kan paras med 

formulering av nationella mål och ökad målstyrning 

i kommunerna. Det kommer att underlätta 

fortsatt utveckling av räddningstjänsten 

såväl inom kommunen som mellan kommuner 

och dessutom för oss och länsstyrelserna 

i tillsynen. 

Det blir i framtiden än mer nödvändigt att acceptera 

att den kommunala räddningstjänsten 

kan nå uppsatta säkerhetsmål utan central detaljstyrning 

av organisationers utseende och 

former. Inom de flesta sektorerna i vårt samhälle 

växer den insikten. Det är ganska svårt att 

fastslå vad som är rimliga säkerhetsnivåer i olika 

sammanhang, men det bör ändå inte förleda 

oss att tro att likriktning är lösningen i sig. Jag 

tror att just olikheten i valda lösningar kan ge 

de ansvariga för verksamheter och de som ansvarar 

för tillsyn och uppföljning impulser till 

ständig förbättring. Jag hoppas naturligtvis att 

utredaren hittar bra avvägningar i dessa avseenden. 

Det förebyggande arbetet 

är inne i en snabb utveckling. 

Genom nya lagstiftningar 

som Miljöbalken, 

Sevesolagen med flera 

kommer nu i dagen hur 

lätt intressekonflikter 

uppstår mellan 

de olika samhällssektorerna.Direktivenfastslår 

att även i 

fortsättningen 

ska ansvaret 

för de olycksochskadeförebyggandeåtgärderna 

vara kopplat till 

Sirenen 

Räddningsverkets tidning 

Sirenens uppgift är att beskriva utvecklingen 

inom Räddningsverkets 

ansvarsområden och stimulera till 

debatt i dessa frågor. Enbart Inledaren 

på sidan 2 är att betrakta 

som Räddningsverkets officiella 

linje. 

Nils Olof Sandberg 

Tillförordnad generaldirektör, Räddningsverket 

Ansvarig utgivare: Stig Dahlén. 

Adress: Sirenen, L 257, 651 80 

Karlstad. 

Telefax: 054–10 42 60 

e-post: sirenen@kd.srv.se 

Prenumeration är gratis. Beställes 

skriftligt genom att skicka in prenumerationstalongen 

som finns i slutet 

av varje nummer. 

Upplaga: 40 000 exemplar. 

respektive sektor och regleras i speciallagstiftningar. 

Vi konstaterar att räddningstjänsten har 

ett tvärsektoriellt ansvar och att det inom denna 

organisation finns en kompetens som bör 

komma hela samhället till del på ett kostnadseffektivt 

sätt. Mot bakgrund av de uppenbara behoven 

av samordning också inom förebyggandet 

är det ytterst angeläget att utredaren hittar 

former som är konstruktiva. Det är viktigt att 

räddningstjänstlagstiftningen synkroniseras 

med andra speciallagstiftningar så att den 

grundläggande säkerheten för individer och 

verksamheter främjas. Vi måste skapa klara 

gränsdragningar och göra gråzonerna så få som 

möjligt. De något snäva direktiven får inte förhindra 

nödvändiga lösningar på dessa strukturella 

problem. 

De båda ganska små men ändå låsta ansvarspositionerna 

mellan sjö- och flygräddning respektive 

mellan sjuktransport och räddningstjänst 

borde vara ganska enkla att lösa upp. 

Kanske är det så enkelt att det liksom i räddningstjänsten 

i sin helhet går att lagstifta om 

samverkan. Fan tro´t. 

Parallellt med revideringen av räddningstjänstlagstiftningen 

ska Räddningsverket se 

över behovet av förändrad utbildning inom 

området. Vi tycker det är utmärkt att vi fått 

uppdraget och trots att arbetet ska vara klart redan 

till 15 september i år får vi möjligheter att 

förse Harald Dryselius med ett underlag som 

bär branschens gemensamma uppfattning. 

Direktiven till utredningen av den framtida 

utbildningen slår fast att vi bör ha en sammanhållen 

yrkesutbildning även i framtiden. Vi ska 

låta alla intressenter komma till tals och därmed 

beaktas hela systemets utbildningsbehov. 

Det finns en devis som säger att ingenting är 

så bra att det inte går att förbättra. Vi tycker i 

och för sig att vi har ett bra räddningstjänstsystem 

i vårt land. Sektorn är inte känd för någon 

överdriven förändringsiver. Snarare kanske för 

att i alltför hög grad vilja bevara. Just avvägningen 

mellan att göra sig av med och förbättra 

det dåliga och bevara allt det goda är själva 

konsten. Vi har fått chansen att än en gång få 

göra denna avvägning. Låt oss med utredarens 

hjälp ta den. Jag önskar honom lycka till och ser 

med förtroende fram mot hans förslag. 

Stig Dahlén 

Chefredaktör och ansvarig 

utgivare 

054–10 41 04, e-post: 

stig.dahlen@kd.srv.se 

Adressändring görs genom att 

fylla i talongen som finns i slutet 

av varje nummer. Talongen faxas 

på nr: 054-10 42 60 eller skickas 

innehåll 

nyheter 

Storbrand när norska tåg kolliderade ………4 

Fästet brast när stegen testades ……………5 

Minskad pliktutbildning hot mot skolorna …6 

Lennart Myhlback sade upp sig ……………7 

Räddningsverket svarar JO …………………7 

Miljöskyddsförråden tar form ………………8 

Explosion i brandbil ………………………9 

110 omkom i bränder förra året ……………9 

Ensamvargen som granskar verket inifrån …10 

Otäta dörrar skapar nya risker ……………11 

Svensk insatsstyrka till Venezuela …………11 

Nu är det möjligt att larma delar av stan……12 

Kontrollbesiktningen fungerar inte ………14 

Byggfusk spred vindsbrand ………………15 

reportage 

Fjällräddningen kör vidare i statlig regi …17-19 

Singapore bilar skola efter svensk modell 20-21 

erfarenheter 

Sänglampor orsakar dödsbränder? ………22 

Husvagnar behöver större säkerhetsavstånd 22 

Se upp för oljan som självantänder ………23 

ordet fritt 

Varför ljuga om brandsäkerheten?…………24 

Förbjud jourstyrkor på 1+1! ………………26 

Fyrverkerier såldes som vanligt ……………26 

”Ställ upp för vår kalender!” ………………27 

Kan civilpliktiga nyttjas hur som helst? ……28 

Direktiven till ny lag förskräcker …………29 

sista sidan 

Brandmannen som får skäll varje vecka ……36 

Per Larsson 

Reporter 

054–10 41 02 

e-post: 

per.larsson@kd.srv.se 

till: Prenumeration, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad. 

Kom ihåg att uppge gamla adressen 

vid adressändring! 

omslagsbilden: 

När folk försvinner i fjällen rycker räddningstjänsten 

ut, men inte den kommunala från brandstationen, 

utan den statliga från polisen. Fjällräddningen 

kallas den och är först ut i Sirenens presentation 

av den statliga räddningstjänsten. 

FOTO: HANS HEDEBRATT 

Gunno Ivansson 

Layoutare, reporter 

054–10 41 06 

e-post: gunno.ivansson@kd.srv.se 

Tryck: VLT Press, Västerås 

Tryckt på miljövänligt papper. 

Nästa nummer, 2/00, utkommer 

den 10 mars.

Sirenen Nr 1 ● 2000 

Välkommen att delta i ”Debatt”! 

Artiklarna måste vara undertecknade med 

namn. Kontakta redaktionen innan du 

skriver till denna sida! Textlängd: 50-60 

Sirenens redaktör Stig 

Dahlén förvånades i sin kolumn 

i nr 7/99 över brand- 

Sveriges tystnad under året som 

gått efter katastrofen i Göteborg. 

Nästan ingen tycks vilja debattera 

hur brandskyddet kan förbättras. 

Sprinklerfrämjandet instämmer 

i förvåningen och tar gärna 

upp den kastade handsken. 

Låt oss börja med en jämförelse 

med en liknande händelse i 

usa samma år. I maj 1998 omkom 

åtta gamla när en brand inträffade 

på ett (osprinklat) ålderdomshem 

i staten Washington. 

På initiativ av guvernören tillsattes 

omgående (juni 1998) en 

"task force" med uppdrag att se 

över vad som behövde och kunde 

göras för att förhindra en 

upprepning på övriga 123 ålderdomshem 

och motsvarande i 

staten. Representerade i arbetsgruppen 

var bland andra lagstiftare, 

brandmyndigheter, anläggningsägare,pensionärsorganisationer 

med flera. 

I november 1998, det vill säga 

efter mindre än sex månader, 

presenterade arbetsgruppen en 

omfattande lista med förslag på 

åtgärder som rekommenderades 

genomföras under budgetåret 

1999. Bland dessa åtgärder var 

bland annat en fullständig 

sprinkling av samtliga fastigheter, 

en kostnad som delvis bekostades 

av statliga medel (oavsett 

ägarförhållanden på respektive 

anläggning). 

Vad skedde i Sverige 

efter branden i Göteborg? 

Jo, bland annat 

skickade presidenten i 

National Fire Sprinkler 

Association, John 

Viniello, ett e-postmeddelande 

till Sveriges 

statsminister två 

dagar efter det att 

händelsen blivit känd i 

usa. 

I meddelandet uppmanades 

Göran Persson 

att omgående bilda 

en "Task force" i syfte att se 

över hur till exempel sprinklerkrav 

skulle kunna minska effekterna 

av inträffad brand i publika 

lokaler. Statsministerns kansli 

besvarade e-posten: "Vi har mottagit 

ert brev och givit det diarienummer 

xxx. Var vänlig hänvisa 

till detta nummer om ni tar ytterligare 

kontakt i ärendet". 

Svaret var avfattat på svenska, 

ett språk John Viniello ännu ej 

behärskar. Någon ytterligare 

kontakt i ärendet har inte noterats. 

maskinskrivna rader eller omkring 4 500 

tecken på datorn. Adress: ”Debatt” 

Sirenen, L 257, 651 80 Karlstad 

e-post sirenen@kd.srv.se 

Tyst i debatten och själva 

känner vi oss utfrysta 

I USA räckte 

det med åtta 

döda för att 

tillsätta en 

”task force” 

Sprinklerfrämjandet, som fick 

hjälpa nfsa med översättning av 

svaret från Rosenbad, gjorde 

själva ett nytt försök ett par dagar 

senare genom att skicka ett 

upprop till Räddningsverket, Boverket 

och Svenska Brandförsvarsföreningen 

(sbf). I uppropet, 

som för övrigt redovisades i 

Sirenen nr 8/98, föreslogs 

bildandet av en 

nationell samlings- 

grupp i syfte att utreda 

möjligheterna till 

att införa sprinklerkrav 

för alla samlingslokaler. 

Svaren på uppropet 

var inte särskilt upplyftande. 

Boverket 

meddelade att man 

var tvungna att avvakta 

direktiv från sitt departement 

– och sedan 

har vi inte hört något mera. 

Räddningsverket angav i allmänna 

termer att teknik inte kunde 

ersätta människor. 

SBF ställde sig, genom sin då 

nye tillförordnade vd Sven Mikaelsson, 

direkt positiv och lovade 

ställa upp på ett förutsättningslöst 

möte. En svala gör dock ingen 

sommar och utan de övriga 

parternas stöd föll det hela platt 

till marken. Inlägget i Sirenen 

fick till följd att en anonym mo- 

ralväktare anklagade "sprinklernasare" 

för att försöka göra profit 

på andras olycka. 

I Brand & Räddning påstod så 

kallade brand(larm)konsulter 

(som jag av ren omtanke låter 

vara anonyma) att sprinkler inte 

alls skulle ha fungerat. 

Och representanter för så kallad 

högre bildning har sett sig 

föranledda att driva en veritabel 

smutskastningskampanj mot 

sprinkler i allmänhet och Sprinklerfrämjandet 

i synnerhet. 

Så här är det tydligen i Sverige. 

I strävan att försöka förstå varför 

ska man givetvis först gå till sig 

själv. Kanske har Sprinklerfrämjandet 

varit alltför påstridigt? 

Kanske skulle vi ha legat lågt 

med siffror som visar på en nästan 

hundraprocentig säkerhet 

mot dödsfall som följd av brand i 

sprinklade lokaler? Kanske skulle 

vi låtit saker och ting värka fram 

av sig själva. För vi hade ju redan 

fyra dagar efter branden tagit 

kontakt med Haverikommissionen 

och erbjudit den all vår kunskap 

om sprinkler i det skede när 

de förväntades sätta sig ned och 

ta fram sina förslag på lösningar 

för framtiden. Skulle vi ha nöjt 

oss med det? 

Skulle vi då också låtsats som 

det regnar när vi, utan att en 

enda gång kontaktats, läser i 

dagspressen att Haverikommis- 

debatt 

Foto: OLLE JOHANSSON 

Siffror visar att lokaler utrustade med sprinkler ger en nästintill hundraprocentig säkerhet mot dödsfall som följd av brand, skriver Hjorth. 

Namn: Bo Hjorth 

Ålder: 41 

Hemort: Nacka 

Yrke: 1980 besiktningsingenjör, 

sedan 

1998 ordförande i 

Sprinklerfrämjandet. 

Fritidsintressen: 

Resor, läsa böcker. 

3 

sionen i augusti beslutat lägga ut 

två oberoende utredningsuppdrag 

(till Sveriges Provningsinstitut 

respektive Lunds Tekniska 

Högskola) syftande till att beräkna 

olika skyddsalternativ. Skulle 

vi då ha förutsatt att sprinkling 

var med som åtminstone ett scenario 

i utredningsanvisningarna? 

Nu tog vi risken att vara övertydliga, 

tjatiga, påträngande. Vi 

skrev till Haverikommissionen 

och tog upp den här frågan. 

Samtidigt erbjöd vi oss att hjälpa 

till med eventuell tilläggskostnad 

för utredarna, om det skulle 

behövas. 

Nej, vi har inte fått någon reaktion. 

Inte mer än att vi tagit del 

av ett besked från Räddningsverket 

där man stödjer vårt förslag 

till tilläggsdirektiv. Huruvida 

detta stöd hjälper saken vet vi 

dock inte. Och tiden går. Och 

dödsbränder fortsätter att inträffa. 

Och sprinkleranläggningar 

skulle fortfarande rädda liv. 

Var tystnad ordet som användes? 

Utfrysning känner vi det 

mera som – svär inte i kyrkan, 

nasare, för då åker ni ut. 

Bo Hjorth 

Ordförande Sprinklerfrämjandet 

AlbaCon AB

4 

senaste nytt 

Norska tågolyckan krävde 19 liv 

”Vi kunde varit där 

10 minuter tidigare” 

19 personer dog när två 

tåg kolliderade i Åsta, Norge. 

Räddningstjänsten förde 

långa stunder en ojämn 

kamp för att rädda skadade 

som satt fast i tågvraken. 

Man tvingades ge 

morfin till passagerare när 

man insåg att branden 

skulle hinna före räddningen. 

Ett större tåg kom norrifrån 

med tre vagnar och totalt 83 

passagerare. Från motsatt 

riktning kom en motorvagn 

med 17 passagerare. Klockan 

13.14 den 4 januari var tragedin 

ett faktum. 

Det finns misstanke om att 

norrgående tåg kört mot rött 

ljus. Klart är att det inte fanns 

automatiskt tågstopp (ats) 

som slår till bromsar och stoppar 

diesel- eller eltillförsel vid 

rödljuskörning. 

Säkerheten sköts manuellt 

av tågledningen, kontakten 

med tågförarna via mobiltelefoner. 

Tågledaren upptäckte vad 

som höll på att hända 30 sekunder 

innan olyckan. Han 

ringde mobilnumret, men 

kom till fel tåg. Loket till det 

södergående tåget hade bytts 

tidigt på morgonen. Loknumret 

ändrades i rullorna, men 

mobiltelefonnumret hade inte 

korrigerats. 

Klockan 13.16 kom anmälan 

till larmcentralen. Det dröjde 

dock till 13.47 innan heltidskåren 

i Elverum nådde olycksplatsen. 

– Hade omfattningen varit 

klar vid första larmet kunde vi 

kanske varit på plats tio minuter 

tidigare. Och minuterna är 

ju viktiga. Samtidigt vet vi att 

det inte är ovanligt att informationen 

från den som larmar 

är dålig, säger insatsledaren 

Nils Erik Haagerud. 

13.17 larmades deltidskåren i 

Åmot. 13.24 lämnade Åmot 

brandstationen och var på 

plats 13.32. 

Det första besked Nils Erik 

Haagenrud fick – 13.16 – var 

gnistbildning från tåg. Tre minuter 

senare kom besked om 

att det brann i tåget. 

– Då började vi förbereda 

oss. 13.25 satt vi i bilarna. När 

trafiken på radion ökade stack 

vi på eget bevåg, då var klockan 

13.31. När vi var på väg 

drogs stort katastroflarm, 

olyckans omfattning hade blivit 

klar. 

När styrkan åkte från Elverum, 

20 kilometer från olycksplatsen, 

kunde brandmännen 

se röken. Branden hade alltså 

utvecklats snabbt. 

Inledningsvis fanns 10-12 

brandmän på plats. De stördes 

av chockade passagerare som 

krävde hjälp, brandmän fick 

kämpa för att ta kunna koncentrera 

sig på de svårast skadade. 

Det försenade också 

släckningsarbetet. Samtidigt 

var förstärkning på väg, totalt 

deltog 64 man. 

– Men vad vi skulle behövt i 

startfasen var framförallt mer 

vatten. Det fanns inget att få 

på platsen. Åmot hade 1 600 liter 

när de kom, fick 7 000 till 

samtidigt som vi kom med 

3 000. 

Dieseltankarna till båda loken 

hade rämnat, innehållet 

sprutade bakåt över vagnarna. 

Det fanns gott om brännbart 

material i vagnarna. Många 

resenärer var på väg hem från 

julferier och hade mycket bagage, 

det hängde mycket vinterkläder 

efter väggarna. 

– Diesel och olja spreds över 

ett stort område på kort tid. Vi 

hade en olycksplats som var 

300 meter lång. I första fasen 

fick vi prioritera liv och död. 

De två sista vagnarna i ena 

tåget lät Haagerud brinna sedan 

man konstaterat att de utrymts. 

Släckningsarbetet kunde 

koncentreras till första vagnen. 

Inledningsvis kunde 

brandmännen arbeta inne i 

vagnen, men det blev snabbt 

varmare och det tog fyra timmar 

innan branden var under 

kontroll. 

Att det tog så lång tid förklarar 

Haagerud med att hela 

vagnarna blev ordentligt upphettade. 

– Takplattorna blev rödglödgade. 

Vi använde dimspik och 

det var effektivt. Vi skulle haft 

fler av dem. Vi använde en del 

skum, men det är vanskligt när 

man sedan ska försöka hitta 

personer som ska räddas, säger 

Haagerud. 

Arbetet koncentrerades efter 

hand till ett mindre område 

där en 33-årig kvinna satt fast. 

Efter tre timmar plockades 

hon ut levande, då hade redan 

13-14 döda personer plockats 

ur vagnen. 

Det största problemet var att 

många skadade i tåget satt fast 

så svårt. Vissa passagerare 

som levde men inte skulle hinna 

räddas gavs morfinsprutor. 

– Många hade metallprofiler 

genom kroppen. Det var svårt 

att klippa loss dem. 

Dagen efter påbörjade losstagning 

av 10-15 döda. En enskild 

losstagning tog tre-fyra 

timmar. Hela arbetet kom att 

ta fem dagar. 

– Det värsta jag varit med om 

och det var slitsamt för manskapet, 

säger Haagerud. 

En liknande olycka hoppas 

Nils-Erik Haagerud inte behöva 

uppleva igen. Samtidigt har 

han konstaterat behovet av att 

öva tågolyckor. 

– Ta bara den ovana arbetsställningen 

som exempel. Vi 

fick stå på stegar två meter 

upp i luften för att nå fönstren 

i vagnarna. Därifrån arbetade 

vi med tung utrustning som 

klippverktyg och hade värmen 

mot oss. Det är inte det samma 

som att klippa i bilar på vägen. 

Enda sättet att klara det 

bättre är förstås att öva. 

PER LARSSON 

Att branden blev häftig vid 

den norska tågolyckan förvånar 

inte Tom Thörn som 

var Räddningsverkets observatör: 

– Det fanns gott om 

brännbart materiel i vagnarna. 

Bara en täckjacka 

skapar mycket rök. 

Räddningsverket har gjort test 

där utgångspunkten var en tågluffare 

som skulle laga frukost 

och trangiaköket välte. 

– Det tog sig på nolltid, 

framförallt i kläder som hängde 

i vagnen. Det flamsäkra 

materielet stod emot en stund, 

men började brinna efter ett 

tag. 

– I Norge var det gamla vagnar 

utan flamsäkert materiel. 

Men jag tror inte det hjälpt 

Foto: HAMAR ARBEIDERBLAD 

Räddningstjänsten i Elverum hade insett att något stort var på 

gång och var redan på väg när de larmades. Insatsledaren Nils Erik 

Haagerud bedömer att styrkan kunde varit på plats tio minuter tidigare 

om den larmats omgående. 

Gott om brännbart material i 

med flamsäker inredning, 

möjligen hade den fördröjt 

branden lite. 

Det mest förvånande med 

olyckan i Norge är det manuella 

säkerhetssystemet, att lokförarna 

kontaktades via mobiltelefoner. 

– Det låter som ett mycket 

sårbart system. I ett akut skede 

ska det förstås bara vara en 

knapp att trycka på för att få 

fram nödinformation. Vi testade 

våra mobiltelefoner på 

plats, det var inte alltid vi hade 

kontakt. 

Tågolyckan i Norge liknar 

den på Paddingtonstationen i 

London i oktober. Även då var 

det två diesellok som kolliderade. 

Tankarna rämnade och 

branden blev häftig, över 30 

personer omkom. 

Den enda tågbrand i Sverige 

på senare tid som Thörn kan 

påminna sig är olyckan med 

Kustpilen i Östergötland för 

några år sedan. 

– De absolut flesta tåg i Sverige 

drivs med el. Kustpilen är 

ett undantag. Men det kan 

kanske finnas risk att vi får fler 

linjer med motorvagnar i trafik 

nu när antalet operatörer 

blir fler. 

I Norge tog det lång tid innan 

branden var under kontroll. 

– Har branden tagit sig rejält 

kan det ta tid att släcka. Men vi 

vill ändå försöka ta reda varför 

inte branden släcktes snabbare, 

säger Tom Thörn. 

Räddningsverket kommer

tågen 

att genomföra två seminarier 

om tågolyckor, i Rosersberg 

24 februari och Revinge 2 

mars. 

– Vi kommer att ge en redovisning 

av olyckan i London 

och Nils-Erik Haagerud ska 

berätta om olyckan i Norge. Vi 

ska givetvis fråga oss om det 

kan hända i Sverige. 

Kan något göras i Sverige 

för att förhindra att en dylik 

olycka inträffar? 

– Vi ska ta upp en diskussion 

med Järnvägsinspektionen 

och Banverket. Jag kan tänka 

mig att det möjligen handlar 

om mindre detaljer, som att 

införa avskilda garderober i 

vagnar. 

PER LARSSON 

Nybesiktigad stege 

havererade vid test 

Stegtestet vid Gårdastationen 

i Göteborg på morgonen 

5 januari kunde fått 

ödesdigra konsekvenser. 

Utkörd 24 meter och 

med korgen 7-8 meter upp 

i luften brast fästet för hydraulkolvarna 

och stegen 

föll i marken. 

– Oftast körs testen från korgen 

men killen som testade 

stegen brukar köra varannan 

gång från korgen och stegen. 

Den här gången körde han 

från bilen, berättar Sture 

Svensson, fordonsansvarig på 

räddningstjänstavdelningen. 

Stegen är av märket Metz, 

årsmodell 1987 och besiktigades 

och kontrollerades så sent 

som i november av åf Kontroll 

(Ångpanneföreningen) utan 

anmärkning. 

ÅF Kontroll är ett ackrediterat 

kontrollorgan som sköter 

den lagstadgade återkommande 

besiktningen av förbundets 

mobila arbetsplattformar. Service 

görs av räddningstjänstens 

egna fordonstekniker. 

Vid komplicerade reparationsarbeten 

anlitas Ulf Grauers 

Svenska Försäljnings ab, Metz 

svenske representant. 

– Vi har tre stegar till av samma 

typ och de är belagda med 

nyttjandeförbud. Förbudet 

gäller dock inte livräddningsuppdrag 

under förutsättning 

att stegtoppen anlägges med 

motstöd innan personal beträder 

stegen. Stegkorgarna är 

demonterade, säger Bengt Andrén, 

teknisk chef vid Storgöteborgs 

räddningstjänst. 

Samtliga förbundets hävare 

och stegfordon genomgår nu 

kontroller för att konstatera 

eventuell sprickbildning. 

Totalt finns det omkring 90 

Metz-stegar i Norden och 30- 

40 av den här typen. Metz 

skandinaviska representant 

Ulf Grauers Svenska Försäljnings 

ab gör en årlig kontroll 

av dessa överallt utom i Göteborg. 

Enligt Ulf Grauers skiljer 

sig stegarna från andra fordon 

och kräver speciella kunskaper. 

– Göteborg har en egen fordonsverkstad 

med duktiga 

tekniker, men har man bara 

sex stegar att serva får man 

inte samma erfarenhet som 

om man har 90. 

Stegmodellen dl 30 tillverkades 

mellan 1973 och 1994 

och Ulf Grauers känner inte 

till något tidigare haveri. Har 

tror därför inte att det rör sig 

om ett konstruktionsfel. Den 

aktuella stegen har varit i drift 

i 13 år och med normalt underhåll 

bör en stege hålla i 20 år. 

Vid den årliga kontroll som 

Ulf Grauers ab utför på stegar 

ingår ett test med 50 procent 

överbelastning. Enligt Ulf 

Grauers är inte Ångpanneföreningens 

kontroll tillräcklig i 

det avseendet. 

– Hade man gjort en årlig 

provbelastning med 50 procent 

överlast hade eventuella 

sprickbildningar upptäckts på 

ett tidigt stadium. 

Göteborgs fyra stegar av den 

här typen ska nu byggas om. 

– Med tanke på den oro som 

uppstått har vi beslutat förstärka 

stegarna så att det motsvarar 

kraven för en tremans- 

Ångpanneföreningen arbetar 

med en besiktningsmetod 

som följer Arbetarskyddstyrelsensförfattningssamling. 

– Våra besiktningar görs efter 

en checklista specifik för alla 

olika objekt och som är godkänd 

av Swedac (Styrelsen för 

ackreditering och teknisk kontroll), 

säger Bo Andersson, 

sektionschef för lyftavdelningen 

på Ångpanneföreningen 

Kontroll. 

korg. På uppdrag av tyska 

Metz kommer vi också att 

kontrollera samtliga stegar av 

den här typen i landet, säger 

Ulf Grauers. 

Tre av dem byggs om på 

plats medan den havererade 

går ner till Tyskland för kontroll 

och ombyggnad. Under 

tiden får Göteborg låna en tysk 

stegbil. 

Trots att stegen nyligen 

hade besiktigats utan anmärkning 

anser sig inte Räddningstjänsten 

i dag kunna rikta någon 

kritik mot Ångpanneföreningens 

tester. 

– Men när det hela är klart 

tänker vi låta någon opartisk 

instans, exempelvis Statens 

Anläggningsprovningar, se 

över hela ärendet och också 

Stegarna testas okulärt och 

utsätts för belastningsprov 

som består i att korgen med 

maxvikt körs ut till olika brytpunkter. 

Hittas något vid okulärbesiktningen 

utförs en oförstörande 

provning. Vid besiktningen 

i november hittades 

inget konstigt med den havererade 

stegen. 

– Vi gjorde en mycket noggrann 

okulär kontroll och testade 

stegen med maxbelastning, 

säger Bo Andersson. 

Även med facit i hand anser 

5 

senaste nytt 

Foto: ANDERS FELDT, Räddningstjänsten Storgöteborg 

Under testet vid arbetspassets början den 5 januari släppte hydraulkolvarnas infästning. Kolvarna sköt 

upp genom stegen som störtade i marken. Några liknande haverier är inte kända sedan tidigare men tillverkaren 

Metz har nu bestämt att alla stegar av den här typen ska kontrolleras. 

föreslå kompletterande rutiner 

och åtgärder. 

Stegarna används mycket 

vid övningar och utsätts för 

stora påfrestningar. Vid körning 

ligger de i ett visst spänn 

för att de inte ska ligga och 

skramla. 

– I Göteborg har vi en massa 

vägbulor/farthinder vilket ger 

våldsamma påfrestningar när 

man kör över dem. Detta skulle 

kunna vara en bidragande 

orsak till sprickbildningar, 

men konstruktionen borde 

vara dimensionerad för att 

klara såna påkänningar, säger 

Bengt Andrén. 

GUNNO IVANSSON 

”Besiktningen följer reglerna” 

han att Ångpanneföreningens 

besiktningar är tillräckliga. 

Det är upp till myndigheterna 

att ändra föreskrifterna. 

– Vi följer de föreskrifter som 

finns till punkt och pricka. 

Man kan inte gardera sig för 

allt. Regler skrivs om i efterhand 

och det är genom erfarenhet 

som utvecklingen går 

framåt. En sånt här haveri har 

aldrig hänt förut.


nyheter 

Ljumt intresse för fortsatt 

utbildning av beredskapmän 

Civilpliktiga svarar för halva 

utbildningsvolymen på 

Räddningsverkets fyra skolor. 

När det flaggas för 

kraftiga neddragningar i 

utbildningen av räddningsmän 

och särskilt beredskapsmän 

skapar det 

oro i Revinge, Skövde, Rosersberg 

och Sandö. 

Överstyrelsen för civil beredskap 

(öcb) ska före 1 mars till 

regeringen lämna in det samlade 

svaret från de civila delarna 

av totalförsvaret. Berörda 

myndigheter har getts tillfälle 

att yttra sig. 

Räddningsverket argumenterar 

i sitt remissvar för fortsatt 

utbildning på ungefär nuvarande 

nivå av de två kategorierna 

civilpliktiga, beredskapsmän 

och räddningsmän. 

För beredskapsmän finns 

tre utbildningslinjer som ska 

göra dem till en förstärkningsresurs 

i den krigsorganiserade 

kommunen, social verksamhet, 

teknisk verksamhet samt 

stabs- och informationsverksamhet. 

Räddningsmännen utbildas 

som en resurs för räddningstjänsten 

i krig. En del av 

räddningsmännen får specialutbildning 

som ammunitionsröjare 

och sanerare. 

Totalt handlar det innevarande 

år om 82 000 utbildningsdagar, 

48 600 för beredskapsmännen 

och 33 000 för 

räddningsmännen. Det motsvarar 

nästan hälften (47 procent) 

av utbildningen på Räddningsverkets 

skolor. I antal elever 

betyder det 800 respektive 

700. 

Foto: GUNNO IVANSSON 

Räddningsmän med specialinriktning på sanering i arbete. Behoven av civilpliktiga har reducerats kraftigt, 

men ytterligare neddragningar väntas. Något som kan drabba en eller flera av räddningsskolorna. 

Resten av skolornas produktion 

är huvudsakligen utbildning 

av brandmän och befäl 

till den kommunala räddningstjänsten. 

Enligt vad Sirenen erfar vill 

öcb lägga ner utbildningen av 

beredskapsmän och reducera 

utbildningen av räddningsmän 

med en tredjedel. Stämmer 

dessa uppgifter? 

Avdelningsdirektör Björn 

Hanby är öcb:s representant i 

utredningen och den som ska 

sammanställa rapporten till 

regeringen. 

– Det vore fel av mig att säga 

något nu, så jag kan varken dementera 

eller bekräfta. Nästa 

steg i processen blir att sam- 

manställa remissynpunkterna 

och i mitten av februari gå ut 

med en samrådsremiss, säger 

Hanby. 

öcb uppges till stor del bygga 

sin inställning på att kommunerna 

visat en genomgående 

ljum inställning till beredskapsmännen. 

Trots att staten 

både erbjuder och bjuder 

kommunerna på denna extra 

resurs i krig har intresset varit 

svagt. Storstäderna Göteborg 

och Malmö har till exempel 

meddelat att de inte har något 

intresse av beredskapsmän. 

– Eftersom vi deltagit i Räddningsverkets 

försök har vi redan 

ett hundratal beredskapsmän. 

I fortsättningen kommer 

vi att hämta de förstärknings- 

resurser som behövs från i första 

hand kommunal personal, 

i andra hand från frivilligorganisationer 

och först i tredje 

hand beredskapsmän. Det ligger 

för övrigt helt i linje med 

gällande lagar. I nuläget ser jag 

inget behov av fler beredskapsmän, 

säger stabschef Ken Henningson 

vid räddningstjänsten 

i Malmö. 

ÖCB menar att de beredskapsmän 

som behövs under 

beredskap och i krig hinner utbildas 

under en femårig uppbyggnadsperiod. 

Det tycker inte Räddningsverket. 

För att klara framtida 

efterfrågan behöver årligen 

(från 2001) cirka 1 100 rädd- 

ningsmän och 700 beredskapsmän 

utbildas. 

Räddningsverkets anser därutöver 

att civilpliktiga under 

utbildning kan spela en viktig 

roll som förstärkningsresurs 

redan i fred, vid stora olyckor, 

bränder och andra så kallade 

svåra påfrestningar. För att 

klara detta måste det enligt 

verket kontinuerligt finnas 50 

civilpliktiga under utbildning 

på varje skola, året runt. Det 

betyder 1 200 civilpliktiga per 

år. 

På grund av kommunernas 

ointresse för de civilpliktiga 

har det diskuterats att krigsplacera 

dem i en rikspott. 

Först vid beredskap skulle de 

civilpliktiga krigsplaceras i aktuell 

kommun. Med andra ord 

ett system som påminner om 

den statliga civilförsvarsorganisationen 

som i början av 

1980-talet ersattes av det kommunanknutna 

civilförsvaret. 

I remissvaret betonar Räddningsverket 

att en lokal rekrytering 

och anknytning är både 

viktig och motivationshöjande, 

för såväl den civilpliktige 

som för kommunen. 

De nu diskuterande neddragningarna 

är en fortsättning 

på en redan beslutad och 

genomförd halvering av utbildningen 

av civilpliktiga. 

Den orsakade snabbnedläggning 

av Räddningsverkets utbildning 

i Almnäs och uppsägning 

av personal. 

STIG DAHLÉN 

Utbildningschefen Björn Sandborgh: 

– Fyra skolor behövs även i framtiden 

Räcker elevunderlaget till 

för att även i framtiden driva 

fyra räddningsskolor? 

– Ja, jag tror på ett fortsatt 

behov av civilpliktiga 

och dessutom står vi inför 

en period av stora pensionsavgångar 

i räddningstjänsten, 

säger verkets utbildningschef 

Björn Sandborgh. 

Han är övertygad om att de civilpliktiga 

är en kategori som 

kommit för att stanna och som 

det blir fortsatt efterfrågan på. 

– Statsmakterna har i flera år 

sagt att vi måste rusta 

oss bättre för att klara 

stora påfrestningar i 

samhället. Räddningsmännen 

kan göra viktiga 

insatser vid exempelvis 

skogsbränder. 

Förutsättningen är att 

de är utbildade och 

snabbt gripbara. Behovet 

ökar dessutom i 

takt med att militära 

Björn 

Sandborgh 

försvaret reducerar sin krigsorganisation. 

Det blir inte lika 

lätt att hämta resurser därifrån 

i framtiden, säger Sandborgh. 

– Vid långvariga elavbrott, 

stora översvämningar, 

snökaos och flyktingmottagning 

har beredskapsmännen 

en 

roll. De kan hjälpa till i 

kommunen med information 

samt stötta 

de tekniska och sociala 

förvaltningarna. Jag 

befarar att vi i framti- 

den ställs inför fler klimatrelateradenödlägen 

än hittills. 

Räddningstjänsten har möjligheter 

att träffa avtal om att 

den utbildade personalen på 

frivillig basis finns tillgänglig 

för fredstida räddningsinsatser. 

Det går också bra för den 

kommunala räddningstjänsten 

att med utnyttjande av 

tjänsteplikten skriva in den utbildade 

personalen i kommunens 

räddningsvärn. 

Räddningsverkets utbildning 

omges för tillfället av en 

rad frågetecken. Förutom osäkerheten 

kring civilpliktutbildningen 

pågår en översyn 

av hela utbildningssystemet 

och det finns starka krafter 

igång för att brandmän i fram- 

tiden inte alls ska utbildas på 

räddningsskolorna. 

– Yrkesutbildningen kommer 

även i framtiden att vara 

kärnan i vår utbildningsverksamhet. 

Jag är också övertygad 

att vi kommer att fortsätta utbilda 

civilpliktiga, även om 

omfattningen blir lite lägre än 

det tidigare talats om. Ett tredje 

och ökande fundament i 

vår utbildning blir säljkurser 

inom området Skydd mot 

olyckor, säger Sandborgh.


FN-uppdraget fick Myhlback 

att säga upp sig i förtid 

Efter nära 14 år som chef 

för Räddningsverket tackar 

Lennart Myhlback för 

sig, ett år innan förordnandet 

går ut. 

Orsaken är hans engagemang 

för FN i Kosovo. 

Överdirektör Nils Olof Sandberg 

har varit tillförordnad generaldirektör 

under Myhlbacks 

fn-tjänst. Eftersom 

Sandberg går i pension 31 mars 

är Räddningsverket snart en 

myndighet utan ledning. 

Det var under Folk och Försvars 

konferens i Sälen i slutet 

av januari som Myhlback meddelade 

försvarsminister Björn 

von Sydow att det är dags att 

söka en ny chef för Räddningsverket. 

– Jag vet inte vad som händer 

med mitt fn-uppdrag efter 15 

juli, men med tanke på att min 

ställföreträdare som generaldirektör 

snart går i pension ville 

jag inte förhala mitt ställnings- 

Vinaffärerna i Spanien kan 

ifrågasättas. 

Verksamheten i Bangkok 

bedrevs i ett halvår utan finansiering. 

Det erkänner Räddningsverket 

i svar på JO-anmälan. 

Det var i november Räddningsverket 

fick en jo-anmälan 

på halsen. Kritiken besvarades 

i de flesta fall i det senaste 

numret av Sirenen, men i 

några frågor hänvisades till 

pågående utredning. 

Det gällde bland annat vinaffären 

och verksamheten i 

Bangkok. Nu har Räddningsverket 

svarat jo (Justitieom- 

Räddningsverkets 

svar till JO 

”Beslut att inte ingripa mot 

avdelningschef som upphandlade 

vinkällare med 

600-700 flaskor i Spanien.” 

Räddningsverket svarar: Information 

och redovisning har varit 

bristfällig. Alla ekonomiska 

transaktioner synes dock vara 

redovisade och dokumentera- 

tagande. Räddningsverket 

måste ju ha en fungerande ledning 

och nu finns det möjlighet 

att samtidigt lösa frågan 

om både chef och ställföreträdare, 

säger Myhlback.Försvarsdepartementet 

var i slutet av 

januari fullt upptaget 

att hitta en ersättare 

för Lena Jönsson som 

statssekreterare. Detta 

blev klart 27 januari. 

Yvonne Gustafsson 

från ud och med 

förflutet i Kommun- 

förbundet efterträder 

den 1 mars Lena Jönsson. 

– Departementet har precis 

börjat diskutera frågan om ny 

gd i Räddningsverket. Jag vet 

att det brådskar att få fram en 

ny chef, men det kommer sannolikt 

att ta tre-fyra veckor, sa 

departementets pressekreterare 

Paula Burrau till Sirenen i 

månadsskiftet januari-februari. 

budsmannen). En sammanfattning 

av verkets svar på de 

frågor som tidigare är obesvarade 

i Sirenen finns härintill. 

I övrigt kan konstateras att 

Räddningsverket i några fall 

erkänner brister i hantering 

och rutiner, men samtidigt anser 

att inga oegentligheter förekommit. 

Det gäller inrättandet 

av affärsenhet (tjänsteexport) 

och kontraktet med en 

agent i Spanien. 

Kritiken mot tjänsteresor 

och att utrustning ska ha lånats 

ur civilförsvarsförråd avvisas 

helt. Upphandlingen av 

förmånsbilar konstaterar man 

att verket redan granskat och 

att personalansvarsnämnden 

de enligt gällande regler. Totalt 

har vinhanteringen uppgått till 

54 500 kronor. Någon upphandling 

av ”vinkällare” i meningen 

fast egendom, har inte 

förekommit. 

Syftena med och formerna 

för hanteringen av vinflaskorna 

måste starkt ifrågasättas. Nuvarande 

verksledning och majoriteten 

av medarbetarna blev informerade 

via massmedia i november 

1999. Beslut togs att in- 

Lennart Myhlback 

Räddningsverket 

erkänner brister 

Lennart Myhlback har fått 

beröm för sitt sätt att leda 

återuppbyggnaden i Prizren i 

Kosovo och fn vill att han fortsätter. 

– Mycket är 

ogjort. Det här tar 

tid och det krävs tålamod. 

Under våren 

kan det lossna på 

många plan och då 

känns det rätt att 

vara med och följa 

upp sådant jag varit 

med att dra igång, 

säger Myhlback. 

Han tycker med 

andra ord att detta är 

viktigare än att fullfölja sitt sista 

år som gd för Räddningsverket. 

– I Räddningsverket handlar 

det om en ständig process och 

egentligen blir man aldrig färdig 

med ett sådant jobb. Verksamheten 

kräver hela tiden utveckling, 

svarar Myhlback. 

Den turbulens som förekommit 

kring jo-anmälan, är 

beslutade att inte göra någon 

polisanmälan. 

Om beslutet att omplacera 

avdelningschefen för tjänst i 

Kuala Lumpur skriver man så 

här: 

Vid den aktuella tidpunkten 

gjordes bedömningen att beslutet 

var det bästa både för 

myndighet och person. Tjänsteexporten 

visade då enligt 

årsredovisningarna ett ackumulerat 

överskott. De problem 

som sedan visat sig vad 

gäller finansieringen av Thailand-projektet, 

var vid beslutstillfället 

inte kända för 

verksledningen. 

PER LARSSON 

tern utredning snabbt skulle 

genomföras och tillgångarna i 

Spanien avvecklas. 

”Personal som under semester 

arbetade för privat företag 

i USA som till delar ägdes 

av avdelningschef på 

Räddningsverket. Semester 

beviljades av avdelningschefen.” 

Räddningsverket svarar: Vid 

kontakt med företagets led- 

det inget som bekymrat Myhlback 

och som fått honom att 

fundera på att återvända hem 

för att rentvå såväl verket som 

sig själv? 

– Jag uppfattar inte detta 

som något stort problem. Det 

finns många andra och viktigare 

frågar för Räddningsverket 

att ta tag i. Skulle jo ha några 

frågor kan jag svara på 

dem oavsett om jag sitter i 

Karlstad eller i Kosovo. 

När Myhlback 1986 som 41åring 

tillträdde som chef för 

Räddningsverket var han Sveriges 

yngste generaldirektör. 

Det är numera snudd på unikt 

att en och samma person är 

verkschef så länge som Myhlback. 

Vid en snabbtitt i backspegeln 

svarar Myhlback så här på 

frågan vad som är det viktigaste 

verket uträttat under hans 

ledning: 

– Integreringen av samhällets 

resurser för räddnings- 

JO-svaren prydligt sorterade på direktionsbordet. 

ning har uppgetts att varken 

avdelningschefen eller någon 

honom närstående medverkat 

i företagets verksamhet. 

”Beslut att driva kontor och 

verksamhet i Bangkok efter 

att Sida upphört med finansiering.” 

Räddningsverket svarar: Ett 

antal missförstånd och felaktigheter 

har uppstått vid hanteringen 

av projektet under 

7 

tjänst i fred och i krig samt den 

nya utbildningen för deltidsbrandmännen, 

först fyra veckorskursen 

och senare en femte 

vecka med inriktning på sjukvård. 

Det har ökat tryggheten i 

glesbygden och lett till att deltidare 

nu med fog kan kalla sig 

professionella brandmän. 

Myhlback vet inte hur länge 

han kommer att jobba med fn 

som arbetsgivare. Det kan bli 

en fortsättning även när kontraktet 

går ut 15 juli, men på 

sikt vill han återvända till Sverige. 

– Kanske kommer jag att 

jobba med riskfrågor. Det är 

hur som helst ett område som 

intresserar mig, som jag har en 

del erfarenhet av och som 

kommer att bli allt viktigare i 

framtidens samhälle. 

STIG DAHLÉN 

1998. Räddningsverket har felaktigt 

fortsatt ett projekt utan 

en klar finansiering april-november 

–98, alltså sex månader 

och inte tre år som anmälaren 

gör gällande. Projektledningen 

har brustit i den ekonomiska 

uppföljningen. Det 

saknades grund för den fordran 

på 2,7 miljoner kronor 

som fakturerades Sida i december 

1998.


nyheter 

Brandmän 

blir tekniker 

och tar med 

sig förrådet 

Beredskapen mot större 

kemikalieolyckor höjs. Sju 

förråd med avancerad utrustning 

inrättas, 126 

brandmän och befäl i räddningstjänstenspecialutbildas. 

– Ett jättelyft när vi är 

klara, men fortfarande 

återstår en hel del arbete, 

säger Räddningsverkets 

Hans Ekåsen. 

Alla kommuner är skyldiga att 

hålla en grundberedskap för 

kemikalieolyckor. Vid större 

eller ovanliga olyckor behövs i 

regel specialutrustning utifrån. 

Något som visade sig 

bland annat när järnvägsvagnar 

med farligt gods spårade 

ur i Kävlinge och Kälarne. Erfarenheterna 

från dessa händelser 

har påskyndat Räddningsverkets 

satsning på mobila 

miljöskyddsförråd. 

De placeras i sju kommuner, 

Luleå, Borlänge, Växjö samt i 

de kommuner där Räddningsverket 

har skolor Kramfors 

(Sandö), Lund (Revinge), Skövde, 

och Märsta (Rosersberg). 

Räddningstjänsterna i berörda 

kommuner ansvarar för att 

utrustningen körs ut till skadeplatsen. 

I vissa fall kan det bli 

aktuellt att köra utrustning 

från fler förråd. 

16 brandmän på var och en 

av de sju räddningstjänsterna 

har utbildats till så kallade materieltekniker 

under tre dagar, 

bland annat med hjälp av Perstorps 

ab, som har stor erfarenhet 

av hantering av kemikalier. 

– Det rör sig om en grundläggande 

utbildning där tonvikten 

lagts på håltagning, tätning 

av läckor och överpumpning. 

Ett påtagligt inslag har 

varit redovisning av erfarenheter 

från olyckor, berättar 

Hans Ekåsen. 

En viktig roll i beredskapen 

har de 14 regionala koordinatorer 

som Räddningsverket tecknat 

avtal med och som ska fungera 

som stöd för räddningstjänsterna 

i regionen (se vidare 

artikeln längst upp till höger på 

denna sida). 

På varje skift i de sju kom- 

munerna med miljöskyddsförråd 

finns fyra materieltekniker. 

Minst två av dem ska 

snabbt kunna transportera utrustningen 

till drabbad kommun. 

Den kapaciteten ökar 

när materielen placeras i containrar 

och hämtas med lastväxlare. 

Containrarna ska 

även kunna transporteras 

med flyg. Hittills har pengarna 

inte räckt till inköp av containrar 

och därför står materielen 

på pall (utom i Skåne som fixat 

en container på egen hand). 

Insatstiden är två och en 

halv timme för större delen av 

landet, det vill säga maxtiden 

från inkommet larm tills utrustningen 

finns på plats och 

kan börja användas. Materielteknikerna 

deltar aktivt på 

skadeplatsen med att vid behov 

visa den lokala räddningstjänsten 

hur materielen fungerar. 

I miljöskyddsförråden ska, 

förutom kvalificerad personlig 

skyddsklädsel, finnas utrustning 

för att bland annat kunna: 

- pumpa kemikalier, 

- indikera gaser och vätskor, 

- länsa in brinnande kemikalier 

på vatten, 

- täta läckage, 

- sanera, 

- upprätthålla bra samband, 

- bildöverföring, 

- transportera materiel i terräng 

(fyrhjuling). 

Totalpriset per förråd är cirka 

en miljon kronor. Staten 

står för inköp och underhåll. 

Vid insats betalar mottagande 

kommun kostnaden för att 

flytta förrådet (transport och 

personal). 

Räddningsverket har tidigare 

byggt upp en motsvarande beredskap 

för oljeutsläpp. Oljeskyddsförråd 

finns på fem 

platser, Botkyrka, Vänersborg, 

Karlskrona, Umeå och Gotland. 

STIG DAHLÉN 

Foto: HANS EKÅSEN 

Denna membranpump är en av de pumpar som ingår i utrustningen i miljöskyddsförråden. Den tål ett 

brett spektra kemikalier, är tryckluftdriven och har en minutkapacitet på 100 liter. 

– Vi har kapacitet att rycka ut redan i dag 

För år 2000 har Räddningsverket 

avsatt 1,8 miljoner kronor 

för fortsatt utbildning samt 

viss komplettering av materiel. 

De pengarna räcker dock 

knappast för att täcka bristerna 

i den grundläggande utrustningen, 

bland annat con- 

Foto: HANS EKÅSEN 

Kenneth Bengtsson från Perstorps AB demonstrerar utrustning för 

håltagning i tank för blivande materieltekniker vid en av höstens utbildningar. 

tainrarna och indikeringsmateriel. 

– Jag hoppas att Räddningsverket 

snart kan få fram de 

pengar som behövs för återstående 

utrustning. Det är viktigt 

för trovärdigheten, säger 

Gunnar Ohlén i Skövde, som 

är en av de 14 koordinatörerna. 

Han tillägger : 

– Skulle vi få ett larm i dag 

har vi dock kapacitet både 

personellt och materiellt att 

rycka ut till olycksplatsen och 

bli ett bra stöd till den lokala 

räddningstjänsten. 

Koordinator 

med uppgift 

att stötta 

och driva på 

I de regionala kemresurserna 

ingår, förutom de i artikeln till 

vänster beskrivna miljöskyddsförråden 

med sina materieltekniker, 

även 14 koordinatorer. 

Koordinatorerna ska fungera 

som expertstöd, inte minst i 

det förberedande arbetet. Det 

handlar både om åtgärder 

som kan förebygga olyckor, 

men också hur den kommunala 

räddningstjänstens kan förbereda 

sig på en olycka. Helt 

enkelt vara en pådrivare. 

En viktig roll är att sprida 

kännedom om miljöskyddsförråden 

samt andra tillgängliga 

resurser bland räddningstjänsterna 

och andra berörda 

organ. 

I akutskedet har koordinatorerna 

ingen uttalad expertroll, 

ej heller någon beredskap för 

att inom viss tid bege sig till 

skadeplatsen. Men som en koordinator 

säger: 

– Blir vi ombedda att komma 

och hjälpa till så är det 

klart att vi ställer upp. 

De 14 koordinatorerna har 

klarat av tre av fyra veckors 

specialutbildning. Räddningsverket 

har tecknat avtal med 

följande personer att ingå i de 

regionala kemresurserna som 

koordinatorer (avtalet omfattar 

sammanlagt tio veckor per 

år): 

Allan Lenander, Malmö, Ulf 

Petterson, Kalmar, Christer 

Bengtsson, Växjö, Per-Åke Eriksson, 

Halmstad, Kjell Collstedt, 

Göteborg, Gunnar Ohlén, 

Skövde, Torbjörn Gunnerud, 

Norrköping, Hannu Mourujärvi, 

Västerås, Peter Andersson, 

Sigtuna,Nils Weslien, Karlstad, 

Börje Stenqvist, Sundsvall, 

Henrik Östlund, Umeå, 

Stefan Berglund, Luleå och en 

företrädare för Dala Mitt . 

Ni som vill veta mer om miljöskyddsförråden 

och den nya 

kemberedskapen är välkomna 

att ringa närmaste koordinator 

alternativt till Räddningsverkets 

Hans Ekåsen (054 - 10 

42 03) eller Monica Rhodiner, 

ansvarig för utveckling och 

drift, (054-10 43 72). 

– Intresset för denna nya beredskap 

är stort och flera 

räddningstjänster har hört av 

sig och vill att vi ska förevisa 

utrustningen.


Foto: RONNIE LINDBERG 

Det var bakom främre jalusin som gasolflaskan var placerad. När den exploderade skakade bilen till ordentligt, 

brandmännen trodde först att de blivit påkörda. 

Explosion i brandbil 

Brandbilen stod vid rött ljus i 

en korsning. 

Då small det – och brandbilen 

började brinna. 

– En gasolflaska hade läckt 

och vi fick en explosion. Jalusiluckor 

flög upp till 15 meter 

från bilen, säger brandingenjör 

Kalle Håkansson. 

Räddningstjänsten i Luleå var på 

väg tillbaka till stationen när explosionen 

inträffade. 

Brandmännen kände hur fordonet 

skakade och trodde först de 

blivit påkörda. Föraren hoppade 

ur och såg då att ett par jalusiluckor 

till utrustningsfacken saknades 

och att det brann i facken. 

Han släckte branden med en pulversläckare. 

– Lyckligtvis skadades ingen 

människa av smällen, säger Håkansson. 

Men en personbil som stod i 

närheten fick mindre plåtskador 

när delar av ett jalusi landade på 

bilen. En brandman som bor 400 

meter från platsen hörde smällen 

när han befann sig i sin lägenhet 

Föraren av brandbilen kunde 

konstatera att en oanvänd gasolflaska 

(typ 2012) i ett av de främre 

facken läckte. Han ställde ut flaskan 

i en snödriva, varvid det pysande 

ljudet upphörde. 

– Gasolflaskan var placerad under 

utblåset för varmluft som värmer 

utrustningsfacken. Bilen 

hade varit i gång ett par timmar, 

vilket troligen lett till att flaskan 

blivit så varm att säkerhetsventilen 

löst ut. 

Följden blev att gasol strömmade 

ut i facken och sedan antändes. 

Räddningstjänsten har skickat 

gasolflaskan på undersökning 

för att få besked om den var defekt. 

Släckbilen har skickats på reparation. 

– Det är bara att erkänna att vi 

förbisett lämplig placering av gasolflaskan. 

Utrymmet var heller 

inte ventilerat i den omfattning 

som det skulle ha varit, konstaterar 

Håkansson. 

”Konstbomben” livsfarlig om den sköts fel 

Så har det hänt igen, en fyrverkeripjäs 

av modell ”konstbomb” 

har exploderat rakt i 

ansiktet på en människa. 

Det har hänt flera gånger tidigare 

och orsakar oftast livshotande 

skador. 

Den aktuella bomben var cylinderformad, 

10 centimeter i diameter 

och 70 centimeter hög. 

Bomben innehåller två krutladdningar 

och ska skjutas stående. 

På illustrationen till höger ser 

du hur en konstbomb är uppbyggd. 

Den yttre, svarta stubintråden 

(1) brinner relativt sakta. Är den 

hel har man gott om tid att förflyt- 

ta sig i skydd innan det smäller. 

Den inre stubintråden (2) brinner 

däremot snabbt. Hela den 

rödmarkerade biten brinner upp 

på bara en sekund. 

I botten finns en så kallad kadus 

(4) som exploderar och kastar i 

väg den andra laddningen (3) cirka 

100 meter upp i luften. Där utlöses 

laddningen med en knall 

och ett färg- och ljusmönster i 

form av en palmkrona. 

Öppna aldrig locket på en fyrverkeripjäs 

och försök aldrig att 

åter tända en blindgångare. Det är 

förenat med livsfara. 

9 

nyheter 

110 dog i bränder 1999 

Under 1999 dog 110 personer i 100 dödsbränder. Det visar 

en sammanställning som Räddningsverket gjort i 

samarbete Brandförsvarsföreningen och räddningstjänsterna. 

Det är den lägsta siffran sedan 1995, då 107 personer 

omkom i bränder. 

De flesta dödsbränderna inträffade i bostäder under 

vintermånaderna. Då omkom 83 personer i 82 bränder. 

16 personer dog i bränder i samband med trafikolyckor. 

Som Sirenen redovisat i artiklar i tidigare nummer är 

gamla, sjuka och handikappade människor är klart överrepresenterade 

i statistiken. Över hälften av de omkomna 

var över 65 år, 30 procent var över 80 år gamla. För personer 

över 80 år är risken att dö i brand statistiskt sett 18 

gånger större än för 18 - 25-åringar 

15 dödsbränder inträffade på servicehus eller liknande 

äldreboende. Brandorsaken var ofta att det tagit eld i offrets 

kläder i samband med rökning eller i kontakt med 

öppen eld. 

Rökskador har i flera år varit den dominerande dödsorsaken, 

men 1999 var brännskador vanligast. I två av tre 

fall orsakade elden dödsfallet. 

Räddningsverket ska analysera statistiken för att därefter 

föreslå åtgärder för att minska antalet dödsbränder. 

Sex nya brandutredare 

Räddningsverkets engagemang i brandutredarprojektet 

utökas. Från 1 januari har ytterligare sex brandutredare 

fått procentanställning. 

De nya är Lars Tapani, Umeå, Ola Käll, Gävle, Mats Hedlund, 

Falun, Tommy Nilsson, Landskrona, Hans Wickberg, 

Tjörn, och Tommy Broholm, Nässjö. 

Förutom projektledaren Ulf Erlandsson finns 23 kommunala 

brandutredare med. De har cirka 10 procentas 

anställning av Räddningsverket. 

–Men det finns plats för fler. Och fler kommuner har nu 

vaknat och insett nyttan för den egna verksamheten, säger 

Erlandsson. 

Deltidsförmän med 

90 sekunders anspänning 

När räddningschefen och brandinspektören gick i pension 

beslutade Örkelljunga kommun att köpa tjänsterna 

av Ängelholm. 

Det kvarstod dock ett problem: befälsberedskapen på 

90 sekunder som de tre heltidsanställda tidigare delat på. 

Det löstes med att två deltidsförmän klivit in och har 90 

sekunders anspänning och befälsbilen med sig oavsett 

var de rör sig under jourveckan. 

– Killarna jobbar på industri i samhället. De ska inom 90 

sekunder kvittera till SOS att de är på väg och det fungerar 

bra, säger ställföreträdande räddningschef Boris Nilsson. 

Han är numera den ende heltidsanställde på brandstationen 

och håller den tredje jourveckan. 

– Men i sommar går även jag i pension. Hur kommunen 

löser det då vet jag inte. 

De två deltidsförmännen har fått jourersättningen höjd 

från 2 400 till 3 600 kronor. 

Informationsdagar med 

tema från Göteborg 

Vad kan man lära av en stor olycka? Vad görs för att den 

inte ska upprepas? 

Med den svåra diskoteksbranden i Göteborg som utgångspunkt 

arrangerar Brandforsk och Räddningsverket 

informationsdagar om aktuella forskningsprojekt. 

Dagarna genomförs i Stockholm 14 mars och Göteborg 

16 mars. 

Ur programmet kan noteras att Jan Mansfeld, Haverikommissionen 

pratar om hur man får fram händelseförloppet, 

Göran Holmstedt, Lunds tekniska högskola, och 

Haukur Ingasson, SP, beskriver branden med ny teknik. 

Harras Kopsch berättar hur polisen genomför brandorsaksutredningar 

och räddningschef Åke Jacobsson, Göteborg, 

om erfarenheter, förändringar och behov av utveckling 

hos räddningstjänsten. 

För ytterligare information ta kontakt med Brandforsk 

tel 08-783 74 89, e-post: brandforsk@svbf.se


nyheter 

Per granskar sin arbetsgivare 

Ensam på jobbet 

– men stark i själva verket 

Han är Räddningsverkets 

ensamvarg. Per Johansson, 

internrevisor med uppgift 

att kontrollera att verket 

sköter sig. 

Revisionerna har lett till 

avslöjanden om att verket 

inte alltid varit oklanderligt 

i Bosnien eller vid upphandling 

av tjänstebilar. 

– Jag är inte här för att 

leta efter oegentligheter, 

jag är här för att förbättra 

rutiner. Men ibland kan 

man ramla över oegentligheter, 

säger Per Johansson. 

Det kan måhända finnas de 

inom Räddningsverket som 

tycker att Per Johansson är en 

illojal typ som inte sopar dammet 

under mattan, utan drar 

fram allt i ljuset. Med påföljd 

att jo (justitieombudsmannen) 

fått en anmälan och nu 

granskar verkets affärer. 

Men Per Johanssons uppgift 

är att stå fri och självständig. 

Den dagen han blivit en del av 

verksamheten kan trovärdigheten 

ifrågasättas. 

– Ju mer du operativt deltar i 

verksamheten, desto mer blir 

du en del av verket. Risken är 

då att man påverkas, medvetet 

eller omedvetet. 

1995 kom en ny förordning 

som sade att stora myndigheter 

med långtgående delegation 

och som hanterar stora 

pengar ska ha internrevisor. 

Året därpå satte regeringen 

upp Räddningsverket på den 

lista över myndigheter som 

måste ha internrevisor. 

Per var färdig civilekonom 

1992. Hade jobbat i bank, som 

adjunkt på högskola och på 

privat revisionsbyrå innan det 

blev Karlstad. 

Kjell Rognmo, Torwald 

Snickars och Bengt Wall 

blir tre områdeschefer när 

Stockholm omorganiserar 

räddningstjänsten. 

Stockholm slår samman organisationerna 

för det förebyggande 

och operativa arbetet. 

Samtidigt ska en hel del personal, 

inte minst brandingenjö- 

Per Johansson måste hålla sig 

på sin kant. Desto mer han deltar 

i verksamheten, desto mer 

blir han en del av verket. 

– Det tilltalade mig att få 

chans att bygga upp något helt 

nytt. Jag fick planera hur internrevision 

ska göras, på vilket 

sätt och med vilken inriktning. 

Räddningsverkets styrelse är 

Per Johanssons uppdragsgivare. 

Han lämnar förslag på 

verksamheter som bör ses 

över, men beslutet tar styrelsen. 

Per Johansson gör sex-sju 

revisioner per år, följer dessutom 

upp resultatet av granskningarna 

året därpå. 

På två år har internrevision 

skett av bilförmåner, hyresavtal, 

civilpliktsrådet, insatser i 

Angola och Bosnien, representation, 

upphandling och anskaffning, 

diariet, tjänsteexporten 

med mera. 

Det är tveklöst så att internrevisionen 

har gjort att en del 

mindre smickrande affärer, 

som genomfördes innan Per 

Johansson anställdes, nått offentligheten. 


har en jo-anmälan i nio punkter 

på halsen, mycket i anmälan 

är hämtat ur revisionerna. 

En hypotetisk fråga, men om 

Räddningsverket haft internrevisor 

tidigare, hade affärer 

rer, flyttas ut från Johannes 

brandstation till stationer som 

i dag är rena utryckningsstationer. 

Stockholm delas in i tre områden, 

väst med Kista och Vällingby, 

centrala med Johannes, 

Kungsholmen och Östermalm, 

syd med Katarina, Farsta, 

Brännkyrka och Hägersten. 

som nu blivit kända kunnat 

undvikas? 

– Det är svårt att säga. Att det 

finns internrevisor betyder 

inte att vissa saker inte kan inträffa. 

Men bara tanken på risken 

att bli granskad kan kanske 

fungera förebyggande. 

Flera av revisionerna har 

gett förslag till större förändringar 

och Per Johansson 

tycker att han fått gehör för 

sina förslag. 

– Jag tror inte att Räddningsverket 

är varken bättre eller 

sämre än någon annan myndighet. 

Men efter omorganisationen 

förra året har mycket 

positivt skett. Verksamheter 

som inte fungerade riktigt har 

förstärkts, internkontroll och 

styrning är bättre. 

Inga problem att granska 

den man är anställd av? 

– Det finns risk att jag upplevs 

illojal. På kort sikt kan roller 

missförstås. Men jag tror de 

flesta tänker mer långsiktigt 

och förstår att syftet med revisionerna 

är att de ska leda till 

förbättringar. 

Risken att revisorn blir en 

del av verksamheten har tagits 

upp med andra myndigheter 

och att ibland prova utbyte av 

revisorstjänster är något som 

diskuteras. 

Finns någon återkommande 

brist du upptäckt i revisionerna? 

– Det framgår inte alltid vem 

som har ansvar. Men det måste 

alltid finnas någon ansvarig 

för all verksamhet. Uppföljning 

är något som vi också behöver 

bli bättre på. Självklart 

ska tyngdpunkten ligga på genomförandet. 

Men vi måste 

följa upp. Hur gick arbetet? 

Varför kostar det så mycket? 

Varför gör vi det här? Ska vi 

hålla på med det eller ej? Det 

är frågor vi måste ställa oss. 

En av stationerna i respektive 

område blir områdesstation. 

Och där kommer sannolikt 

både områdeschefen och 

annan icke operativ personal 

att placeras. Vilka stationer det 

blir är inte klart, men ambitionen 

är att hela omorganisationen 

ska vara klar 1 oktober. 

Det har tidigare pratats om 

att någon av Stockholms 

– Jag är här för att förbättra 

rutiner. Men ibland kan man 

ramla över oegentligheter 

Foto: PER LARSSON 

Han är ensam i jobbet, eller självständig om man så vill. Per Johanssons 

uppgift är att se till att Räddningsverkets rutiner är de rätta. 

Per Johansson tycker Räddningsverkets 

verksamhet är 

intressant och att det gör jobbet 

extra stimulerande. 

– Räddningsverket är något 

positivt. Folk är stolta över att 

jobba här, det gör det roligt för 

mig att jobba också. 

brandstationer skulle stängas. 

Så tycks det nu inte bli. 

Det har också förekommit 

diskussioner om samgående 

med andra räddningstjänster. 

Intresserade är Solna-Sundbyberg, 

Lidingö och Värmdö. 

Men Stockholm kommer förmodligen 

att genomföra pågående 

omorganisation innan 

planer på sammanslagning 

Gemenskapen på arbetsplatsen 

deltar han i på fikarasten. 

I jobbet är Per Johansson 

ensam eller självständig, beroende 

på hur man vill se det. 

PER LARSSON 

Stockholm omorganiserar med Rognmo, Snickars och Wall 

med andra räddningstjänster 

intensifieras. 

Kjell Rognmo var till nyligen 

räddningschef i Gästrike räddningstjänstförbund, 

Torwald 

Snickars är brandingenjör i 

Solna-Sundbyberg och Bengt 

Wall chef för brand och befolkningsskyddsavdelningen 

(förebyggande) i Stockholm.


Nytt om namn 

Lena Jönsson, 41, lämnar posten 

som statssekreterare vid 

Försvarsdepartementet och blir 

generaldirektör för Lotteriinspektionen 

från 1 mars. 

Yvonne Gustafsson blir ny 

statssekreterare efter Lena 

Jönsson. Gustafsson kommer 

närmast från utrikesministeriet 

där hon varit statssekreterare åt 

handelsministern. 

Rolf Nordengren, 44, är ny enhetschef 

för farligt gods och 

kemi på Räddningsverket. Han 

var tidigare chef för skyddsrumsenheten 

på Räddningsverket. 

Anders Åberg, 48, är ny räddningschef 

i Motala. Åberg var tidigare 

ställföreträdande chef, 

ett jobb som färske brandingenjören 

Ingemar Unosson fått. 

Thomas Ljungberg, 33, är ny 

räddningschef i Uppvidinge 

kommun efter Göte Stigemyr 

som gått i pension. 

Räddningstjänsten i Göteborg 

fick vid brand i ett 

soprum köra fyra personer 

till sjukhus med rökskador. 

De hade befunnit sig i sina 

lägenheter. 

– Vi börjar få dålig standard 

på bostäder, brandrök 

tar sig in till boende 

genom otäta dörrar, säger 

brandutredare Claes Tornberg. 

Branden inträffade 30 november. 

Och det var varken första 

eller sista gången som boende 

drabbades av brandrök från 

en mindre brand. 

Två veckor senare var det 

dags igen. Boende fick hjälpas 

ut från lägenheter dit rök spridit 

sig. En kvinna hittades 

medvetslös i sin lägenhet, hon 

dog senare på lasarettet. Men 

utredningen slog fast att det 

inte hade med kvinnans död 

att göra. Hon var sjuklig och 

hjärtat hade stannat ändå. 

Claes Tornberg är dock inte 

helt övertygad om att brandröken 

var betydelselös. 

– Kanske var det oron eller 

rädslan när kvinnan kände röken 

som orsakade dödsfallet. 

För några år sedan hade Göteborg 

en källarbrand där man 

efteråt hittade en död kvinna i 

en lägenhet. Hon hade dött av 

rökförgiftning. 

Räddningstjänsten har vid 

ytterligare ett flertal tillfällen 

noterat brandrök vid bränder i 

soprum eller liknande utrymmen. 

– Förra året hade vi 97 bränder 

i soprum, 44 i källare och 

50 i trapphus. I samtliga fall 

finns en potentiell risk för rökskador. 

Därför gör vi numera 

stickprovskontroll i några lägenheter 

vid minsta brand, säger 

Tornberg. 

Claes Tornberg har noterat 

att svenska bostäder inte alltid 

håller den höga standard vi 

tror att de gör. Många hus börjar 

bli till åren. 

Men ofta handlar det om enkla 

åtgärder för att förbättra 

säkerheten, som att byta ut 

gamla hoptorkade tätningslister 

i dörrar. 

– Vid branden för tre år sedan 

krävde vi tätning av dörrar. 

Så skedde i det trapphuset, 

men om det skedde i hela 

bostadsområdet är nog tveksamt. 

Vid branden i november 

diskuterade vi med fastighetsägaren 

och förklarade att problemet 

måste åtgärdas. Det 

förstod han. 

Men det har också hänt att 

fastighetsägare sagt att det är 

meningslöst att sätta upp nya 

tätningslister, eftersom hyresgästerna 

tycker det blir svårt 

att stänga dörren och därför 

plockar bort listerna så fort de 

kommit upp. 

Därav har Tornberg konstaterat 

att problemet är en informationsfråga.Räddningstjänsten 

har gått ut med uppmaningar 

om att ha ordentligt tätade 

dörrar, frågan har tagits 

upp med byggnadsnämnden. 

Förra året dog fem personer 

i Göteborg i samband med bostadsbränder, 

fyra av dem var 

över 70 år. Ingen av de fyra 

hade brandvarnare och Claes 

Tornberg kan garantera att 

11 

nyheter 

Fyra till sjukhus 

Otäta dörrar skapar 

nya risker i hyreshus 

För fem år sedan skaffades 

storskalig släckutrustning 

till fyra orter i Sverige. 

Nu står utrustningen 

redo att användas vid 

översvämningsområdet i 

Venezuela. 

Räddningsverket har efter begäran 

från fn:s kontor för humanitära 

affärer (Ocha) skickat 

en styrka med storskalig 

släckutrustning till hamnstaden 

La Guaria i Venezuela där 

ett kemikalieförråd saneras. 

– Vi står för den räddningsmässiga 

beredskapen om något 

i saneringsarbetet skulle gå 

snett, säger Kjell Larsson, chef 

för Räddningsverkets internationella 

avdelning. 

Fem man är på plats, bland 

andra Nils Andréassson, räddningstjänsten 

i Göteborg, som 

är ledare. Huvuddelen av beredskapspersonalen 

är också 

från Göteborg. 

Vid Sirenens pressläggning 

väntade 2o personer på att få 

åka iväg. Några nyckelperso- 

ner är ”säkrade” men de flesta 

uttagna jobbar som vanligt. 

Det alla väntade på var att 

usa skulle få fram det stora 

Galaxieeplan som man lovat 

ställa till Ocha:s förfogande. 

För det är inga smågrejer de 

har att sköta. De två släckenheter 

som normalt är stationerade 

i Göteborg väger 95 ton 

och ska fraktas med amerikanska 

Galaxieplan. Som jämförelse 

skulle det krävas sju Herkulesplan 

för allt materiel. 

– Då skulle vi ändå inte få in 

den lastbil som behövs för att 

transportera containrarna på 

plats, säger Lars Johansson på 

internationella avdelningen. 

Släckmedelscentralen (smc) 

som ägs av sju oljebolag investerade 

i storskalig släckutrustning 

på fyra orter för fem år 

sedan med syfte att klara 

bränder i oljedepåer. 

En släckenhet innehåller 

bland annat en sex ton tung 

pump som klarar 10 000 liter i 

minuten, två 400 metersslangar 

som kan köras ut med spe- 

cialfordon i 40 kilometer i timmen, 

skumkanon som på plan 

mark sprutar 60-70 meter och 

7 500 liter per minut, skum för 

90 minuters arbete. Räddningstjänsterna 

är övade med 

utrustningen, den fanns med 

som resurs vid tågurspårningen 

i Kälarne. 

Det var i mitten av december 

som flodfåran Piedra Azul i 

samband med kraftiga regn 

översvämmades och ändrade 

lopp. En våg av lera, slam och 

stenblock sköljde över delar av 

hamnområdet La Guaira. I det 

för Räddningsverket aktuella 

området, cirka fem procent av 

hamnområdet, ligger hundratals 

containrar omkullkastade 

i ett virrvarr. 

Kemförrådet är totalförstört. 

En del containrar har sköljts ut 

i havet, andra ligger begravda 

inne i förrådet. 

– Man har konstaterat att en 

del containrar läcker och att 

vissa kemikalier i förrådet är 

antändbara med varandra. 

Det finns explosionsrisk. Där- 

minst två av dem hade klarat 

sig om de haft det. 

■ Man, 75, och hans sambo 

vilade mitt på dagen i varsitt 

sovrum. Mannen sängrökte. 

När kvinnan vaknade luktade 

det brandrök. Branden hade 

inte spridit sig utanför sängen. 

Mannen var död, brandvarnare 

hade definitivt räddat honom. 

■ Kvinna, 85, hade placerat 

värmeljus på bricka på sängen 

och efter tag lämnat rummet. 

När hon upptäckte branden 

försökte hon släcka, branden 

spred sig till kvinnans kläder 

och hon dog. Brandvarnare 

hade varnat henne tidigare 

och räddat henne. 

■ Kvinna, 87, dog när hennes 

gasspis orsakade brand. 

– Hon hade svårt att även 

klara vanlig elspis. Barnen 

hade länge försökt få plats åt 

henne på gruppboende. 

■ Kvinna, 91, dog i brand 

som sannolikt orsakades av levande 

ljus som hon tänt. 

PER LARSSON 

Insatsstyrka beredd 

20 brandmän till Venezuela 

till bor det cirka 100 000 människor 

i närområdet. Det som 

ska ske är att taket på förrådet 

måste lyftas så att lokalen kan 

saneras, säger Kjell Larsson. 

Utanför förrådet står brandmännen 

från Göteborg i beredskap. 

En taktisk insatsplan 

fanns redan innan avfärden 

från Sverige. Styrkan stannar 

så länge den känsliga delen av 

saneringsarbetet pågår, vilket 

beräknas ta två-tre veckor. 

Sida står för de cirka 5 miljoner 

kronor projektet beräknas 

kosta. 

Sedan 23 december har 

Räddningsverket i omgångar 

haft observatörer på plats i La 

Guaria. Liselott Andersson, 

ansvarig för naturolycksfrågor, 

Tore Eriksson, en av de 

ansvariga för kemolycksfrågor, 

och Anders Lundberg, 

Rib, har besökt skadeområdet. 

Deras uppdrag har bland annat 

varit att föreslå fortsatta 

åtgärder för fn. 

PER LARSSON


nyheter 

Nu kan Strängnäs varna ha 

Strängnäs fick som andra 

kommun i landet – Eksjö 

var först – det nya systemet 

för varning till allmänheten 

som bygger på 

radiosignaler. 

Numera kan räddningstjänsten 

via en pc på 

brandstationen skicka ut 

lokala varningssignaler, 

exempelvis vid en farligt 

gods-olycka. 

– Nu vet vi kontinuerligt vilken 

status vi har på varningstutorna. 

Hela systemet skapar en 

bättre kännedom för personalen, 

säger räddningschef Torbjörn 

Pettersson. 

Strängnäs kommun med 

29 000 invånare har elva varningstutor 

(eller ljudsändare) 

som i huvudsak används för 

signalen vma (viktigt meddelande 

till allmänheten). Nio av 

varningstutorna finns i tätorten 

där också hälften av kommuninvånarna 

bor. Åker och 

Mariefred har varsin varningstuta. 

– Nu slipper vi åka 

runt för att göra 

översyn 

– Dessutom har vi en mobil 

varningstuta som vi kan transportera 

ut på landsbygden. 

Med det gamla systemet, 

som fortfarande är i bruk i huvuddelen 

av landet, larmas via 

telefonlinjen. Samtliga varningstutor 

i kommunen utlöses 

samtidigt över hela stan. 

Men i Strängnäs larmas sedan 

början av november med 

hjälp av radiosignal, varningstutorna 

kan aktiveras en och 

en. Hela systemet finns tillgängligt 

på en dator i brandstationens 

räddningscentral. 

– Tidigare fick vi åka till den 

gamla civilförsvarsanläggningen 

i ett bergrum för att utlösa 

larmet. Kontroll av varningstutorna 

gjordes på respektive 

plats. 

Varningsaggregaten och tutorna 

är de samma som förut, 

trycket för signalen byggs upp 

av samma kompressor som tidigare. 

Men vid varje tuta 

finns också en radioanläggning 

med sändare och mottagare 

som numera sköter kontakten. 

– Ett fel indikeras på vår dator 

här på stationen. Vi får 

också besked om vad det är 

som inte fungerar. Exempelvis 

kan vi se hur ofta kompressorn 

har startats den senaste tiden, 

har det skett för ofta tyder det 


Alla eventuella fel kan ses i datorn på brandstationen. Torbjörn Pettersson, räddningschef i Strängnäs, 

kan också välja vilka varningstutor han vill lösa ut. 

på läckage. Det vanligaste felet 

på varningsaggregaten är att 

lufttanken läcker. 

Torbjörn Pettersson konstaterar 

att underhållsarbetet 

därmed underlättas. 

– Vi slipper åka runt för att 

göra översyn, arbetet kan ske 

vid datorn på brandstationen. 

Vi ska skapa en rutin för det . 

På datorn på brandstationen 

får man upp en kartbild med 

samtliga varningstutor utplacerade. 

Programmet är lätt att 

begripa och använda även för 

den som inte sitter vid datorn 

varje dag. 

De gröna varningstutorna 

blir röda om de är ur funktion. 

Kartbilden ger en bra överblick 

över vilka tutor som behöver 

aktiveras vid ett larm. 

Strängnäs nio varningstutor är 

indelade i grupper om tre som 

normalt ljuder samtidigt. Men 

det går också att aktivera varningstutorna 

en och en. 

– Vi har tre paragraf 43-företag, 

men den största risken är 

sannolikt farligt gods-transporter 

på e20. 

Kartan kan också användas 

för att mäta upp riskområdet. 

En olycksplats markeras enkelt 

på kartan och från den lika 

lätt riskområdets radie. Räddningstjänsten 

får snabbt begrepp 

om vilket område som 

direkt berörs av olyckan. 

Samma vecka som systemet 

installerades i Strängnäs fick 

åtta anställda utbildning i hur 

man sköter varningssystemet. 

Programmet för att sköta utalarmering 

av exempelvis VMAsignalen 

via datorn är enkelt 

och överskådligt. 

På skärmbilden över Strängnäs 

kan vi se att anläggning nummer 

001 är rödmarkerad, vilket 

indikerar ett fel. De anläggningar 

inom cirkeln som är gröna 

med röda kanter är aktiverade. 

Cirkeln har dragits så långt man 

befarar spridningsrisk från en 

tänkt olycka med utsläpp. Varningstutorna 

inom cirkeln markeras 

automatiskt och kan enkelt 

utlösas gemensamt. Längst 

ner till höger ses cirkelns diameter: 

1 498 meter. 

De återkommande kvartalstesterna 

kommer räddningstjänsten 

och sos sköta varannan 

gång. 

– Vid ett skarpt larm kan jag 

tänka mig att ett första larm 

kommer att utgå från sos. 

Men en olycka kan ju utvecklas 

så att vma-signalen behöver 

utlösas igen, exempelvis 

vid ändrad vindriktning efter 

ett utsläpp, och då är det troligt 

att vi sköter uppgiften. Vi 

kommer ju att ha vår stabsorganisation 

i arbete i samma lokal. 

PER LARSSON


lva stan 

34 kommuner klara 

– Skåne nästa steg 

Sveriges varningssystem digitaliseras. 

Vid årsskiftet hade 34 kommuner 

fått nytt radiobaserat 

manöversystem för utomhusvarningen. 

Om några år ska systemet 

finnas i hela landet. 

Det kan tyckas märkligt att vi år 

2000 har ett nationellt varningssystem 

som fungerar analogt genom 

telefonnätet. 

Men förändringen är på väg. 

På regeringens uppdrag genomför 

Räddningsverket moderniseringen 

som beräknas kosta 

strax under 200 miljoner kronor. 

Ambitionen var från början att 

systemet skulle vara fullt utbyggt 

år 2002. Men i dagsläget är man 

ett halvår sena i arbetet. 

– Det fanns inget program för 

att styra samman kartor och varningsaggregat 

via datorn. Det här 

är något som ingen gjort tidigare 

och det är en anledning till att utvecklingen 

av programvaran tog 

längre tid än leverantören räknat 

med, säger Räddningsverkets 

projektledare Per Andersson. 

I Södermanland, Jönköping, 

Norrbotten, Halland och Gotland 

är arbetet klart, 580 varningstutor 

är numera anslutna via radiosignal. 

I vår genomförs arbetet i Skåne 

och just nu pågår upphandling 

för utbyggnad i resten av Sverige. 

Totalt handlar det om 4 500 

varningstutor. 

– Vi installerar bara där det i dag 

finns anläggningar. 

Det fåtal kommuner som saknar 

varningstutor kommer alltså 

att vara utan även i framtiden, om 

inte hotbilden förändras så att utomhusvarningen 

blir motiverad. 

Vissa kommuner kommer att få 

flera varningstutor än de har i 

dag, andra färre. Det beror på hur 

samhällsbilden har förändrats. 

Så här fungerar det nya systemet 

På brandstationen finns en persondator ansluten till en 

centralenhet. Från pc:n kan räddningstjänstens personal 

både styra och underhålla varningstutorna som är utplacerade 

på stan. För att starta datorn krävs en speciell nyckel. 

Kopplad till centralenheten finns även en manöverpanel 

som reserv och komplement till pc:n. Centralenheten är 

nätansluten till en antenn som sänder ut signaler till varningstutorna. 

Räddningscentralens centralenhet på brandstationen 

Den utbyggnad som genomförts 

har kostat 20 miljoner kronor, 

för Skåne är kostnaden beräknad 

till 23 miljoner och för 

resten av riket hamnar prislappen 

någonstans runt 150 miljoner. 

– Vi ville se att installationen av 

systemet var genomförbar innan 

vi gjorde upphandling för hela riket. 

Därför band vi oss till 70 

kommuner i första steget. I nästa 

utbyggnadsskede kommer Uppsala 

och Kalmar att ha förtur i 

egenskap av kärnkraftslän. Därefter 

går vi vidare med Stockholm. 

Det nya systemet för varning 

ska garanterat fungera i 20 år. 

Och med tanke på att man i dag 

betalar 15 miljoner kronor till Telia 

varje år för hyra av telefonledningar, 

låter investeringskostnaden 

rimlig. 

PER LARSSON 

kan även sammankopplas med SOS-Alarm och eventuellt 

en grannkommun. Det innebär att varning till allmänheten 

kan skickas ut även från SOS och grannkommunen. För 

att grannkommunen ska kunna utföra åtgärden krävs 

dock att de båda kommunerna har en överenskommelse 

om att det ska kunna ske. 

13 

nyheter 

Struntade i larmet – tre dog 

Brandlarmet gick halvfem på morgonen. Ännu ett falsklarm 

tänkte många studenter och somnade om. 

Men det var inget falsklarm vid Seton Hall University, 

2,5 mil utanför New York. Några timmar senare hade tre 

studenter brunnit inne, 58 personer var skadade varav 

fyra allvarligt. 

Sedan september har brandlarmet ljudit falskt 18 gånger 

i studenthemmet som hyser 640 elever. När det ljöd tidigt 

på morgonen 19 januari var det många som vaknade, 

vände sig och försökte somna om. Andra tittade ut i 

korridoren, märkte inget och lade sig igen. 

Men det brann i ett sällskapsrum och snart spred sig paniken 

i huset. Studenter hoppade från tredje våningen 

med benbrott som följd. Andra fick brännskador eller rökskador. 

Tre 18-åriga grabbar omkom i branden. 

Elevhemmet byggdes innan lagen om sprinkler för dylika 

byggnader i kom 1984 och omfattas därför inte av lagen. 

Orsaken till branden är ännu inte klarlagd. 

Vattenskotern är inte bara ett nöjesfordon. Patent 

har tagits för att använda skotern som vattenpump. 

Skoter som vattenpump 

Vattenskotern, ett rent nöjesfordon? 

Icke. I Finland har Kari Laakso, Vasa, gjort skotern till en 

effektiv vattenpump. Han har konstruerat en anordning 

som monteras i aktern på skotern. Förenklat är det en 

slangkoppling som sitter på en nedfällbar rörstump, vilken 

samlar vattenstrålen. 

Vid genomförda tester har den gett 2 000 liter i minuten. 

Uppfinningen är tänkt att förbättra möjligheten att 

släcka skogsbränder och dylikt i skärgården och andra 

svårtillgängliga trakter. Skotern är snabb och tar sig fram 

både där det är grunt och trångt. 

Skotern klarar två man som medför 100 meter slang 

och kan hålla en hastighet på 80 kilometer i timmen. Skotern 

kan transporteras på bilsläp eller med helikopter. 

Laakso har patent på anordningen för vattenskotern 

som premiärvisades i Helsingfors i höstas. 


granskar SOS 

Räddningsverket har fått i uppdrag av staten att se över 

olika rutiner i samband med utlarmning från SOS. 

De här uppgifterna har Räddningsverket fått: 

■ Ta fram förslag till nytt avtal mellan staten och SOS- 

Alarm. I första hand ska verket lämna förslag på förbättrade 

kvalitetsmått. Senast 1 juli ska Räddningsverket presentera 

förslaget. 

■ Räddningsverket ska vid tillsyn särskilt kontrollera att 

länsstyrelserna reglerat formerna för SOS-centralernas 

alarmering vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Resultatet 

ska presenteras i årsredovisningen. 

■ Tillsammans med Post & Telestyrelsen kartlägga vilka 

former av onödiga anrop som görs på larmnumret 112. 

Myndigheterna ska också under de närmaste två åren genomföra 

informationskampanjer för att minska felringningarna 

■ Se över möjligheterna och kostnaderna för att införa 

ett nationellt informationsnummer som kan användas 

vid svåra påfrestningar i fred. Även detta arbete ska ske 

tillsammans med Post & Telestyrelsen. Uppdraget ska 

presenteras i årsredovisningen. 

Post & Telestyrelsen har fått flera uppdrag, några i samråd 

med Räddningsverket. Bland annat ska en grundlig 

undersökning av mobiltelefonernas inverkan på belastningen 

av 112 genomföras, hantering av felanmälan vid 

teleavbrott granskas, enhetlig statistik för anropen till 

112 tas fram.


nyheter 

Kvalitetskontrollen fungerar inte 

– Vi sitter på en bomb 

– Kvalitetskontrollen i 

byggprocessen måste bli 

bättre. Annars kommer vi 

att få mycket större skador 

vid bränder. Vi sitter på en 

bomb. 

Det säger Lars-Gunnar 

Strandberg, ställföreträdande 

räddningschef i Karlstad. Under 

ett års tid har han anlitats 

av byggentreprenörer för att 

göra kvalitetskontroller av 

brandskyddet. Det han sett 

har fått honom att inbjuda till 

en två-dagarskonferens i mitten 

av maj om brandskyddet i 

byggprocessen. 

– Ur brandsäkerhetssynpunkt 

är kvalitetskontrollen 

sämre än tidigare. Det handlar 

mer om okunskap än fusk 

men det kan få följder som är 

svåra att förutse. Man förutsätter 

till exempel att utrymningsvägarna 

är avskilda och 

att brandcellerna fungerar. 

1995 skedde stora förändringar 

i byggprocessen när 

man lade hela ansvaret för 

byggnadens tekniska utformning 

på byggherren. Uppföljningen 

sker av byggnadsnämnden 

genom den kontrollplan 

som byggherren ska 

upprätta. 

Följden av förändringarna är 

att räddningstjänsten kanske 

inte kommer in i bilden förrän 

bygget står färdigt. En möjlighet 

till påverkan är det samrådsmöte 

som ska hållas innan 

bygget startas. 

– På en del ställen sitter 

räddningstjänsten med på 

samrådsmötet men det är 

långt ifrån alltid. Vid samrådsmötet 

borde också brandskyddsdokumentationenfinnas 

med men det gör den sällan. 

Genomföringar i väggar och 

tak är ett stort problem. Under 

sina kontroller har Lars-Gunnar 

Strandberg sett åtskilliga 

exempel på hål i brandcellsväggar 

där man inte tätat alls 

eller tätat med fel material. 

– Vid en hastig blick ser det 

riktigt ut men man har inte använt 

godkända material. Vid 

värme expanderar tätningen 

och faller ut. 

Ofta tar hantverkarna upp 

lite för stora hål, kanske för att 

ge utrymme för framtida kabel- 

eller rördragningar. 

– Dessutom sker det förändringarna 

under resans gång. 

Efter en tid kommer man på 

att man även måste dra dataledningar 

och då förstörs tätningen. 

Att även små otätheter kan 

Foto: LARS-GUNNAR STRANDBERG 

Genomföringar av olika slag (bilden ovan och till höger) är ett stort 

problem i nybyggen. Ofta görs det ingen tätning. Det har Lars-Gunnar 

Strandberg, ställföreträdande räddningschef i Karlstad konstaterat. 

Han slår nu larm om bristerna och har inbjudit till en konferens i 

mitten av maj om brandskydd i byggprocessen. 

få förödande konsekvenser 

har Lars-Gunnar Strandberg 

exempel på. 

– Vid en brand i ett kapprum 

på Säffle sjukhus spred sig röken 

via tre tolvmillimeters elrör 

till intilliggande brandcell. 

Det råkade vara en operationsavdelning 

och saneringen 

kostade flera miljoner. 

El- och datafolket hör till de 

värsta syndarna men det finns 

flera. Bland annat ett stort företag 

som säljer och monterar 

brandavskiljande dörrar i hela 

landet. På ett bygge i Karlstad 

hade företaget monterat dörrar 

utan att täta mellan dörrkarmen 

och väggen. En annan 

dörrfabrikant uppgav att hans 

dörrkonstruktion hade plåt på 

båda sidor. När dörrarna kom 

på plats var det inte plåt på någon 

sida. 

– Det upptäckte vi av en ren 

slump eftersom det uppstått 

en skada i det yttre laminatskiktet 

och det gick att se konstruktionen. 

Faller bristerna igenom internkontrollen 

upptäcks de i 

bästa fall vid en brandsyn när 

bygget står klart. 

– Om objektet faller inom 

brandsyneramen, ja. Men det 

är inte säkert att felet upptäcks 


– Målet är att byggherrar och 

entreprenörer ska inse att man 

sparar pengar på att det blir 

rätt från början, säger Lars- 

Gunnar Strandberg. 

ens vid en brandsyn eftersom 

man inte kan gå och lyfta på 

varenda innertak. 

De nya bestämmelserna kräver 

betydligt större engagemang 

av byggherrarna. 

– Tidigare hjälptes vi åt, nu 

måste byggherrarna skaffa sig 

egna kunskaper om brandsäkerhet. 

Även försäkringsbolagen 

måste få upp ögonen för 

problemet. Att rätta till misstag 

i efterhand kostar pengar, 

säger Lars-Gunnar Strandberg. 

GUNNO IVANSSON 

Fakta 

1995 ändrades Plan- och bygglagen (PBL). Även tidigare hade 

byggherren det fulla ansvaret för att byggnaden uppfyller alla krav. 

Detta förtydligades nu. Byggnadsnämnden fick ett rent tillsynsansvar. 

Nya viktiga begrepp är bygganmälan, kontrollplan och kvalitetsansvarig. 

Bygglovet finns kvar men har reduceras till att bli en fråga 

om lokalisering och prövning av att byggnationen inte strider mot 

planarbetet. 

Senast tre veckor före byggstarten ska byggherren göra en bygganmälan. 

Ansvaret för att bygget uppfyller samhällets krav har 

lagts på en kvalitetsansvarig som byggherren i de flesta fall utser. 

Den kvalitetsansvarige upprättar en kontrollplan som byggherren 

förbinder sig att följa. Kontrollplanen innehåller många av de besiktningar 

som tidigare utfördes av byggnadsnämnden. För vissa 

åtgärder krävs intyg av fristående sakkunniga. 

Kontrollplanen beslutas av byggnadsnämnden i samband med 

byggsamrådet, som är det enda forumet för diskussion av tekniska 

lösningar. Byggnadsnämndens roll är dock bara rådgivande. 

Någon egentlig slutbesiktning utförs inte längre. Om byggherren 

har följt kontrollplanen får han ett slutbevis. Byggnadsnämnden 

kan dock i upp till tio år efteråt kräva rättelse om det avslöjas brister.


Foto: TOMMY NILSSON, Räddningstjänsten 

Brandcellsgränserna i det här tio år gamla flerfamiljshuset i Landskrona uppfyllde inte kraven. Det gjorde att 

vindsbranden snabbt kunde sprida sig ner till lägenheterna. 

Byggfusk spred vindsbrand 

Vindsbranden i flerfamiljshuset 

spred sig snabbt genom 

brandcellsgränserna. Mer än 

100 hyresgäster tvingades 

fly. 

Hela den stora byggnaden 

fick svåra brand- och vattenskador. 

Varför gick det så illa? 

Fastigheten Brocksgatan 5 i 

Landskrona byggdes så sent som 

1989. Huset har formen av ett U 

med en lång bas mot Brocksgatan 

och två kortare längor mot Östergatan 

respektive Ödmanssonsgatan. 

Det har tre genomgående 

trapphus med hissar. Huskroppen 

mot Brocksgatan har bostäder 

i tre våningsplan samt vindsförråd 

uppe på hanbalksvinden. 

Delen mot Ödmanssonsgatan är 

ännu högre med bostäder i fyra 

plan. Bostäderna i de övre planen 

är etagelägenheter med interna 

trappor. 

Fastigheten innehåller 54 lägenheter 

och skall naturligtvis 

uppfylla kraven för brandsäker 

byggnad BR1. 

Brandpersonalen i Landskrona 

hade fysisk träning i en lokal helt 

nära brandplatsen när de fick larmet 

via radio kl.18.36. Efter bara 

några få minuter var de på plats. 

Branden hade då redan brutit 

igenom yttertaket ungefär mitt på 

huskroppen mot Brocksgatan 

och förstärkning begärdes genast. 

Hyresgästerna höll spontant på 

att utrymma genom alla trapphusen. 

Lägenheterna i de övre våningsplanen 

kontrollerades av rökdykare. 

Det första släckangreppet 

fördröjdes av att låskolven i 

branddörren mellan vinden och 

det centrala trapphuset hade 

smält av värmen så att dörren 

inte gick att öppna. Hela den ca 

400 m2 stora vinden i huskroppen 

mot Brocksgatan övertändes. 

Taktiken blev i stället att hindra 

brandspridning i sidled och ner i 

etagelägenheterna. 

Tyvärr uppfyllde inte brandcellsgränserna 

de krav man kan 

ställa på dem. Avskiljningen mellan 

vinden åt Brocksgatan och de 

översta lägenheterna åt Ödmanssonsgatan 

var byggd med många 

vinklar och vrår. Fastän man använt 

dubbel gips på båda sidor 

om väggen fanns det öppningar 

där branden snabbt tog sig igenom. 

Trots en massiv släckinsats 

med enheter från fem kommuner 

gick det inte att hindra att flera av 

de översta lägenheterna blev 

svårt brandskadade. 

Men de största byggnadstekniska 

bristerna gällde avskiljningen 

mellan de oisolerade vindarna 

och de översta lägenheterna mot 

Brocksgatan. Mellan betongbjälklaget 

och yttertakets insida 

fanns luftspalter av plywood. I 

strid mot gällande brandskyddskrav 

var lägenheternas väggar 

och snedtak bara utförda med enkla 

gipsplattor på vardera sidan 

av reglarna. Dessutom utgjordes 

isoleringen av så kallad vitull som 

smälter redan vid relativt låg temperatur. 

Till råga på allt var tätningen 

mellan gipsväggarna och betongbjälklaget 

bristfällig. Stor brandbelastning 

i vindsförråden, 

brännbara ytskikt samt obefintligt 

skydd av isoleringsmaterialet 

bidrog till att branden på vinden 

snabbt spred sig ner i lägenheterna. 

Också brandcellsgränsen mot 

den lägre huskroppen mot Öster- 

gatan hade vissa brister men 

räddningstjänsten lyckades förhindra 

att branden spred sig åt 

det hållet. 

Hela förrådsvinden samt ett 15tal 

av de eleganta etagelägenheterna 

blev förstörda av branden. 

Dessutom fick nästan hela huset 

kraftiga vattenskador. Under 

branden kunde hyresgästerna 

samlas i en intilliggande skola. 

Trots att restvärdesräddning genast 

påbörjades kunde bara att 

fåtal lägenheter användas. De 

som inte själva kunde ordna tillfällig 

bostad hos vänner och bekanta 

inkvarterades på hotell. 

Brandorsaken är inte helt klarlagd 

men det är tänkbart att några 

ungdomar har rökt på vinden. 

Förmodligen har branden pågått 

ganska länge innan den bröt igenom 

yttertaket och upptäcktes. 

Ingen människa blev allvarligt 

skadad men om den inträffat vid 

en tidpunkt när hyresgästerna låg 

och sov kunde resultatet blivit 

mycket värre. 

Som en konsekvens av de byggnadstekniska 

bristerna som upptäcktes 

vid branden gör räddningstjänsten 

nu en grundlig genomgång 

av alla fastigheter som 

är byggda ungefär samtidigt som 

den drabbade byggnaden. 

ULF ERLANDSSON 

Rapport: Brandinspektör Tommy 

Nilsson Räddningstjänsten 

Landskrona 

Bertil Fagerström med en av de fyra brandkärror 

som Lassagårdsbergs badortsförening skaffat med 

hjälp av räddningstjänsten i Falkenberg. 

15 

nyheter 

Sommarstugeägare 

ökade brandskyddet 

Allt behöver inte komma ”uppifrån” i form av 

lagar och påbud. Utanför Falkenberg har 

Lassagårdsbergs badortsförening har på 

eget initiativ ökat brandskyddet i sitt område 

genom ett samarbete med Falkenbergs räddningstjänst. 

Det var för några år sedan som 65 sommarstugeägare 

beslöt sig för att höja brandskyddet inom sitt 

område. Räddningstjänsten i Falkenberg kontaktades 

och föreningen fick löfte om materiel till fyra 

brandkärror som skulle placeras en vid varje brandpost. 

Fyra begagnade cykelkärror köptes in, rengjordes 

och sändes till galvning. De fick sedan nya däck och 

flak med kapell för att skydda materielen mot väder 

och vind. 

I somras var allt klart och en solig lördag morgon 

utplacerades kärrorna. En instruktör från räddningstjänsten 

i Falkenberg var på plats och informerade 

allmänt om brandskydd och brandrisk. 

– Sedan fick vi alla prova vår nya utrustning, en 

mycket nyttig övning med en nästan hundraprocentig 

uppslutning, säger Bertil Fagerström i Lassagårdsbergs 

badortsförening. 

Arbetet har ökat medvetenheten hos sommarstugeägarna 

om brandrisker. Antalet brandvarnare 

och brandsläckare har ökat betydligt i området. 

– Samtidigt har grannsamverkan och gransämjan 

förbättrats, och med återkommande övningar räknar 

vi med att dessa positiva effekter kommer att 

bestå framöver, säger Bertil Fagerström. 

Skyddsforum på Loka Brunn 

Sveriges Verkskyddsförbund bytte 1998 namn till Skyddsforum. 

Samtidigt breddades verksamheten och dörrarna 

öppnades för fler intressenter än verkskyddspliktiga företag. 

De som är intresserade att delta i Skyddsforums årskonferens 

kan rita in 18-19 maj i almanackan. Plats blir Loka 

Brunn. Under konferensdagarna genomförs företagsbesök 

på LM Ericsson Mobile i Kumla. 

För mer information, ring 0152-146 27 eller klicka fram 

Skyddsforums hemsida http://www.skyddsforum.c.se


Kunskaper om brand 

en rättighet för barn 

Barn behöver veta lika mycket om säkerhet 

som vuxna. Ju tidigare de lär 

sig, desto säkrare blir vårt samhälle. 

Redan i tidig ålder kan barn till exempel 

lära sig att larma 112 eller att signalera 

till en vuxen om det brinner. Det 

är därför Räddningsverket har producerat 

en cd-rom, som ett verktyg för att 

på ett lekfullt sätt lära barn om skydd 

och säkerhet. 

Cd:n vänder sig till barn i åldrarna 

fem-sju år och ger grundläggande 

kunskaper om brand. Ellie och Jonas 

är cd:ns huvudpersoner. Tillsammans 

visar de bland annat var en brandvarnare 

ska placeras, hur man larmar 112 i 

en nödsituation och varför man måste 

ha respekt för eld. 

Avsikten är att en vuxen – dagbarnvårdare, 

barnskötare eller förskollärare 

– ska gå genom cd:n med barnen. I 

materialet ingår även en målarbok 

med Ellie och Jonas som kompletterar 

och bygger vidare på barnens kunskaper. 

– Vårt syfte är att ge barnen kunskap 

om hur de kan upptäcka risker och 

göra omgivningen säkrare i skolor, 

daghem och hemmet. Genom barnen 

når vi också de vuxna, så att de tillsammans 

kan skapa en tryggare tillvaro. 

Kunskaper om eld, skydd och säkerhet 

är varje barns rättighet, säger Räddningsverkets 

Inger Larsson. 

Både cd:n och det övriga materialet 

kan beställas utan kostnad. Beställning 

sker enklast genom Räddningsverkets 

hemsida www.srv.se/ds/bestall.html 

Vill du veta mer, kontakta Inger Larsson, 

telefon 054-10 43 01. 

Karolina Rosenqvist 

De nio svenska brandmännen i Fire squad, bakre raden från vänster: Tommy Kraut, 

Höör, Mattias Gårdholt, Katrineholm, Roger Eriksson, Norrköping och Peter Holmström, 

Ljungby. Främre raden: Håkan Karlsson, Norrköping, Per-Olov Gartmon, Bålsta, 

Mattias Hägerling, Falkenberg, Fredrik Randmark, Täby, Tommy Scott, Stockholm. 

Svenska brandmän i Kosovo 

Fire squad ks 01 är namnet på räddningsstyrkan 

hos svenska Kfor i Kosovo. 

Nio svenska heltidsbrandmän har i 

höst och vinter svarat för brandskyddet 

i de svenska camperna. 

Fem man finns i jour dygnet runt. 

– Vi larmas även till bränder utanför 

campen. Flertalet byggnadsbränder är 

anlagda och vi måste vara vaksamma 

för att det kan finnas mineringar, säger 

styrkechefen Peter Holmström. 

Svenskarna ingår i den brittiska brigaden 

och samarbetar ofta med and 

brittiska och även finska brandmän, 

liksom lokala brandstyrkor. 

– Vi har bra utrustning och är en 

stark resurs för hela brigaden. Det stöd 

vi före avresan från Sverige fick från 

Räddningsverket med både utrustning 

och råd har varit mycket värdefullt. 

Sista veckan i januari samlades totalförsvarets elit till 

den årliga debatt- och skidåkarkonferensen i Sälen. 

Där avslöjades att Pliktutredningen inom kort tänker 

föreslå att kvinnlig värnplikt införs. I en tid där det endast är 

plats för 18 000 av 50 000 totalförsvarspliktiga killar ska i 

jämställdhetens namn 50 000 tjejer också ges chansen. 

Jag tar mig för pannan. Finns det plötsligt hur mycket 

pengar som helst för att möta en fiktiv och diffus fiende? Nej, 

satsa i stället kulorna på de som ska försvara oss i verkligheten 

– mot bränder, olyckor, gangsters, nazistslynglar och annat. 

Med andra ord, investera pengarna hos de som dagligen 

”för krig”, räddningstjänsten och polisen! Där finns det hur 

många hål som helst att stoppa i. 

På plats i Sälen var Räddningsverkets tjänstledige chef 

Lennart Myhlback. Där gav han försvarsminister von Sydow 

beskedet att han tänker fortsätta 

arbeta för fn i Kosovo. 

Ska man starta en lavin ska 

Det surras kring 

fikaborden 

man förstås göra det i fjällvärlden 

och det gjorde Myhlback, 

en lavin av spekulationer om 

sin efterträdare. Du skulle hört 

hur det lät i Räddningsverkets 

fikarum veckan som gick. 

Min egen favorit, statssekreterare Lena Jönsson, utsågs redan i 

mitten av januari till generaldirektör. Lotteristyrelsen! Varför??? 

Denna flopp till trots ställer jag hoppet till Lena Jönsson! Nej, inte 

att hon ska ändra sig, men innan hon lämnar försvarsdepartementet 

litar jag på att hon vaskar fram ett namn som blir bra för 

Räddningsverket och därmed för den fortsatta utvecklingen av 

svensk räddningstjänst. Bara att hoppas att Göran Persson inte har 

något ”stolpskott” som blivit över och som han lovat en gd- eller 

landshövdingepost. 

Åter till fikarummet dit vi på Sirenen-redaktionen brukar 

söka oss ett par gånger om dagen. 

– Det blir bergsäkert en kvinna. Hon Ahlenius i 

Riksrevisionsverket som Bosse Ringholm vill förpassa 

ut i ödemarken är given. Har ju också sommarstuga 

i norra Värmland, säger en byråassistent, som 

läst och ”köpt” en länstidnings spekulation om 

Inga-Britt Ahlenius. Längre bort vid bordet 

hörs direkt en protest: 

– Nej, nej! Fattar ni inte, Ahlenius skickas 

till Bryssel och vi får i stället ta hand om 

Ulf Larsson, före detta statssekreterare 

hos Olof Palme och gd i Tullverket. 

Ingen risk. Båda ramlar ur toton 

av åldersskäl. Är snart pensionärer 

och för gamla för att vara aktuella 

för ett sexårigt gd-förordnande. 

Skulle regeringen ge 

nye chefen mindre än sex år 

vore det rena förolämpningen 

mot verket. 

Nu börjar stämningen runt fikabordet bli smått uppskruvad och någon 

drämmer till med Sture Ericson, generaldirektör för öcb (överstyrelsen 

för civil beredskap). 

Klirret av kaffeporslin och skedar upphör tvärt. Tystnaden bryts av någon 

som tycks ha haft närkontakt med öcb-chefen: 

– Sluta skrämmas! Man får inte skoja om sånt! 

Vi förtränger öcb-chefen. En kvinna skulle det ju va! 

Britt Bohlin är nästa tips. Det första riktigt heta. Sossekvinna, sällsynt bra 

insatt i försvarsfrågor och vass i debatten. Klart att det blir hon! Från grannlänet 

Dalsland och, till skillnad från flera andra kandidater, ser hon inte på 

Karlstad som en avkrok. Enda argumentet för Bohlin att inte hoppa på ett 

gd-jobb redan nu är väl att hon är mitt uppe i sin politiska karriär. 

– Annika Åhnberg då, hörs det från stabsfolket. Förra jordbruksministern 

lär ha rötter i Värmland och är en sådan som Göran Persson vill bli av med… 

Fast tänk om Margot kunde tröttna på Bryssel! Då behövde vi inte längre 

spekulera. Margot heter Wallström, huset står på Hammarön utanför Karlstad. 

Problemet är att hon lovat fullfölja sina fem år som eu-kommissionär. 

– Jag vet, ropar plötsligt en informatör, som analyserat surret runt fikabordet, 

Christina Salomonsson, chefen för enheten för civilt försvar på försvarsdepartementet! 

Ingen reagerar. Så just därför – och i brist på annat – får Lena Jönssons närmaste 

man, förlåt kvinna, på departementet bli Sirenens ”dark horse”. 

I ren opportunism mot alla som är tvärsäkra på att Myhlback efterträds av en 

kvinna kan jag bara inte låta bli att avsluta fikarasten med att berätta att hon 

blir en han, Birger Schlaug. Miljöpartiets ledande språkrör har antytt att han 

tänker varva ned inom politiken och då passar gd-jobbet i Karlstad som hand i 

handske. Både Myhlback och departementet har ju lanserat Räddningsverket 

som det gröna verket som ska gå i spetsen för den gröna räddningstjänsten. 

Visste ni dessutom att Birger Schlaug varit ledamot av räddningsnämnden i 

Vingåker och mångårig prenumerant på, ja just det – Sirenen! 

Alltså, inget snack längre vem bossen blir! 

Eller? 

Stig Dahlén är chefredaktör för Sirenen. De åsikter som framförs i denna kolumn är raktigenom 

hans personliga och har inget med Räddningsverkets ståndpunkter att göra.


Foto: WILLE CARLSSON 

På väg ut på fjället. För Kent Herrström, Storlien, är det självklart att jobba som fjällräddare. Vi lever på turisterna, då måste vi också ge dem hjälp när de behöver den, 

konstaterar han. Men 17 år som fjällräddare sliter, Kent känner framförallt av det i ögonen. 

Tre skidåkare försvunna i snöstorm på fjället. 

Larmet går. Men inte till kommunens brandstation utan till polisstationen. 

Polisen ansvarar för fjällräddningen – en gren av den 

statliga räddningstjänsten. 

De andra grenarna är flygräddning, sjöräddning, miljöräddning till 

Rustad för det värsta 

De går ut när ingen annan gör det. 

Som när en rökdykare kliver in där 

ingen annan sätter sin fot. 

Fjällräddarens uppgift är att bemästra 

vädret, eller snarare ovädret. 

– Det börjar kännas när man är 

45 år och hållit på sen man var 17. 

Framförallt tar ögonen stryk av att 

vara ute i oväder, säger fjällräddaren 

Kent Herrström, Storlien. 

Enkelt uttryckt tar Kent Herrströms 

uppgift vid där räddningstjänstens slutar, 

500 meter bortom farbar väg. Vanligtvis 

på vintern när helikoptrar inte är 

användbara. 

Men fjällräddarna tar sig fram på sina 

skotrar. 

– Det blåser 25-30 sekundmeter och 

marken rör sig. Du hör inte skoterns 

motor, vet inte om det är du som åker 

framåt eller om det är underlaget som 

förflyttar sig. Det är lätt gjort att köra in 

i en sten som du aldrig såg. 

Då är fjällräddarna rustade för att 

vara borta i tre dygn. Det är de alltid. 

För även om uppdraget kan tyckas enkelt 

kan de få ett nytt larm innan de 

hinner hem. En normal insats pågår 

åtta-tio timmar. 

Finns det väder ni inte går ut i? 

– Nej. Oavsett väder är vi bättre rustade 

än den som är saknad. Inte minst 

har vi större erfarenhet på det psykiska 

planet. En turist kan lätt gripas av panik 

och dra i väg åt helt galet håll. 

I Storlien, alldeles på 

gränsen till Norge, finns 

fyra fjällräddningsgrup- 

per. Kent Herrström är 

chef för den ena patrullen 

med totalt tio man, 

han är dessutom ordförande 

i civila fjällräddares 

organisation. Grupperna 

i Storlien ansvarar 

för området kring Sylarna 

och Blåhammaren, en 

arbetsradie på cirka fyra 

mil. 

– Handlar det om att 

hämta en skadad person 

kanske jag kallar in tre fjällräddare, är 

det eftersökning tar vi ut så många vi 

kan. 

Många av fjällräddarna är också deltidsbrandmän. 

En kollision som är 

oundviklig. 

– Vi är 130 bofasta i Storlien, räddningstjänsten 

har tre jourstyrkor. Det 

är omöjligt att inte rekrytera samma 

människor. Samtidigt får vi oerhört 

kompetent personal. Och kollisionen 

är skälet till att vi är tio man i gruppen, 

jag kan vid larm rycka ut de som inte 

ligger i jour. 

Varför blir man fjällräddare? 

Du vet inte om 

det är du som 

åker framåt 

eller om det är 

underlaget som 

förflyttar sig 

sjöss, efterforskning av försvunna personer och räddningstjänst 

vid utsläpp av radioaktiva ämnen. 

Sirenen inleder i det här numret en presentation av de sex statliga 

räddningstjänsterna. Årstiden bjuder att vi börjar med fjällräddningen. 

Första anhalten blir därför Jämtland. 

– Vi bor ju här, vi lever på turisterna. 

Då måste vi också ta hand om dem. Jag 

ser det som en del av servicen. 

Det är med andra ord 

oftast turister som räddas. 

Kent räknar med att 

hans grupp har 10-15 

larm om året, närmast 

uteslutande på vintern. 

– Turister som rör sig i 

fjällen har numera oftast 

bra utrustning, men de 

kan inte riktigt hantera 

den. Olyckor beror oftast 

på brister i planeringen 

eller att man överskattat 

sin egen förmåga. Man 

orkar inte vänta ut osäkra 

väderprognoser eftersom 

semestern är begränsad. 

För Kent Herrström är det en del av 

hans vardag att röra sig i miljön. Han 

ser inte vädret som ett problem, även 

om det är dåligt väder som gör hans 

uppgift svår. Oväder är värre än lavinolyckor. 

Och det är sällan bra väder när 

fjällräddarna kallas ut. 

– Största problemet är att få maskinerna 

att fungera. Snöskotrar är inte 

byggda för oväder, de fryser ihop. 

På fjällstationer och i vindskydd finns 

dagböcker som fjällturister fyller i, de 

flesta är duktiga att meddela sig med 

anhöriga. Men väntar man inte ut ovä- 

17 

dret på fjället är det lätt gjort att tappa 

orienteringen. För fjällräddarna blir 

det ett spårarbete. De följer lederna, 

betar av stopplatser. 

– Men ibland vet inte heller vi var vi 

är. 

Är det riktigt dåligt väder följer 

gruppen bara lederna, som är markerade 

var 15-30 meter. Fjällräddarna har 

gps med vindskydd och fjällstugor inlagda 

i systemet. En stor hjälp, men 

man kan ändå tappa orienteringen. 

Och då är det inte svårt att begripa att 

turister kan hamna vilse. 

– gps är bra. Men det bästa som hänt 

är att vi fått hjälmar med headset och 

kan kommunicera med varandra. 

Räddningsverket har visat intresse att 

ta över fjällräddningen, utredaren Dan 

Ohlsson har föreslagit det. 

– Rent praktiskt är det bäst att stanna 

hos polisen. Vi använder deras radiosystem 

och deras frekvens. Bara i vårt 

län finns 26-27 återsändare. Ska räddningstjänsten 

i så fall bygga nytt, eller 

bygga om för sin frekvens? Jag tror det 

är de räddningstjänster som inte känner 

till oss som vill ha oss. De som har 

fjällräddning i kommunen är inte så intresserade, 

för de vet vad som krävs. 

PER LARSSON


statlig räddningstjänst 

Utbildning och ny utrustning 

ger slagkraftig fjällräddning 

En organisation – ett utseende. 

Fjällräddningen har stått 

under omfattande översyn 

de senaste åren. Om något 

år ska både utbildning och 

utrustning vara enhetlig. 

– Svensk fjällräddning har fått 

ett ansikte, säger poliskommissarie 

Johnny Jonsson. 

Då syftar han inte på sig själv 

som samordnare för verksamheten 

i hela landet, utan en 

förstärkning av både kompetens 

och materiel för närmare 

500 fjällräddare från Sälen till 

Treriksröset. Något som Civila 

fjällräddares organisation (Cifro) 

slagits länge för. 

För cirka tio miljoner kronor 

får Sverige en fjällräddning 

som enligt Johnny Jonsson är 

internationellt sett mycket 

slagkraftig. 

– Under 1998 fick 300 civila 

fjällräddare basutbildning och 

basutrustning. Utbildningen 

handlar framförallt om sjukvård. 

Nästa steg är utbildning 

inom snö och lavin. Lavinkunskapen 

har varit eftersatt. 

Men de stora pengarna läggs 

på utrustning, sjukvårdsmateriel 

och räddningspulkor som 

kostar 54 000 kronor styck. 

Därtill ska den personliga utrustningen 

bli enhetlig. Dräkt 

plus hjälm med kommunikationsutrustning 

kostar 10 000 

kronor per fjällräddare. 

Johnny Jonsson slåss för att 

satsningen ska vara genomförd 

inom något år. Hans möjlighet 

att påverka försvinner 

Fjällräddning är statlig räddningstjänst och 

står under direkt ledning av Polisen. 

Fjällräddningen omfattar fyra län: Dalarna, 

Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. 

Vad är fjällräddning? 

Räddningstjänstlagens paragraf 25 säger 

att polisen inom fjällområden ska: 

1 efterforska och rädda den som försvunnit 

under sådana omständigheter att det 

kan befaras att det föreligger fara för hans 

liv eller allvarlig risk för hans hälsa. 

2 rädda den som råkat ut för en olyckshändelse 

eller drabbats av en sjukdom och 

som snabbt behöver komma under vård eller 

få annan hjälp. 

Räddningstjänstförordningens paragraf 

36 säger att plan för fjällräddningstjänst ska 


Johnny Jonsson har de senaste åren jobbat intensivt med upprustningen 

av fjällräddningen. Målet är att verksamheten ska vara enhetlig 

i hela riket. Sen kan Jonsson ta pension. 

nämligen snart. 

– År 2001 går jag i pension. 

Så jag har en tidsplan, och den 

ska jag förhoppningsvis förverkliga. 

År 2001 ska alla fjällräddare 

vara utbildade till steg 

2, det ska sitta hjälm på alla 

och vi ska ha ytterligare 24 

pulkor. 

Johnny Jonsson har sitt kon- 

finnas hos fyra polismyndigheter: 

Dalarna, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. 

Personal i landet 

Polisinsatschefer/räddningsledare 79 

Övriga poliser 75 

Civila fjällräddare 493 

Totalt 647 

Fjällräddningsgrupp 

En grupp består av 6-12 personer beroende 

på område. I Åre ingår exempelvis 12 man i 

gruppen för högre lavinberedskap. Ledare 

är en gruppchef och en ställföreträdande 

gruppchef. Normalt en räddningspulka per 

sex fjällräddare. 

tor på polishuset i Östersund. 

Sedan några år tillbaka organiseras 

fjällräddningen för hela 

landet därifrån. 

Tidigare ansvarade Rikspolisstyrelsen 

för verksamheten 

men de fyra fjällräddningslänen 

Dalarna, Jämtland, Västerbotten 

och Norrbotten 

hade sina egna samordnare. 

Det fanns ingen enhetlig utbildning 

och utrustning. 

För några år sedan fick polisen 

i Jämtland i uppdrag att 

leda, samordna, utveckla och 

utbilda verksamheten för hela 

riket. I samma veva hade polisen 

i Jämtland börjat se över 

sin fjällräddning för att hitta 

en bättre arbetsmodell. 

Det ledde till att Roar Onsö, 

länspolismästare i Jämtland, i 

december 1997 kallade in övriga 

tre länsmyndigheter. 

– Idéerna togs emot mycket 

positivt, vår modell godtogs av 

övriga län. 

Fjällräddarorganisationen 

bygger på frivillighet och intresse. 

Och det senaste året 

har varit intensivt. Johnny 

Jonsson har, med hjälp av tre 

instruktörer som även utbildar 

anställda vid skidanläggningar, 

genomfört utbildningar varannan 

helg. Vissa fjällräddargrupper, 

exempelvis Åre som 

har många larm, erbjuds 

spetskompetens. Tillsammans 

med SLAO (Svenska liftanläggningars 

organisation) håller 

man på att bilda ett medicinskt 

råd, som bland annat 

ska kunna ta hjälp av en kylskadeprofessor. 

För de som varit med länge i 

fjällräddarorganisationen 

händer plötsligt mycket. Det 

finns också stort intresse för 

uppdraget, folk står i kö för att 

vara med. 

– Vi har egentligen inga rekryteringsproblem. 

Men den 

biten lägger jag mig inte i. 

Krav på fjällräddare 

Boende på platsen. Lokalkännedom. Kreativitet. 

Gruppmedveten. Har skoter som kan 

dra 250 kilo extra last. Deltagande i utbildning. 

Utbildning 

Basutbildningen omfattar livräddningsläge- 

ABC (certifierad), hjärt- och lungräddning, 

kylskador och krisbearbetning. Repetition 

minst åtta timmar om året. Fjällräddare får 

också sambandsutbildning. 

Grupputrustning 

Patrullväska med sjukvårdsmaterial, filtar 

med mera. 

Räddningspulka utrustad med ryggbräda, 

halskrage och skenor för armar och ben 

Gruppen ska vara homogen 

och fungera. Därför är det 

gruppen som rekryterar gruppen 

i samråd med polisen. 

Skulle jag gå in och styra skulle 

jag göra fel. 

Fjällräddarorganisationen 

har i vissa fall avtal med anläggningsägare 

som svarar för 

ett visst område och håller koll 

på vad som händer. Det ligger 

förstås i sakens natur att anläggningsägarna 

är rädda om 

sina gäster. I Åre rycker pistörer 

ut vid larm om olycka. 

Många av dem ingår dessutom 

i fjällräddningsstyrkan. 

Flerfaldiga kompetenser är 

inte ovanligt. Johnny Jonsson 

har varit på hemvärnsutbildning 

och träffat personer som 

dessutom är både fjällräddare 

och deltidsbrandmän. 

– Vi lever i en avfolkningsbygd, 

då blir det så. De här 

personerna kan mycket, är 

kompetenta något alldeles 

oerhört. 

Men kan man vara fjällräddare 

och samtidigt ha jour 

som deltidsbrandman? Det 

kan ju komma larm samtidigt? 

– Fjällräddargrupperna brukar 

innehålla så många personer 

att man inte behöver kalla 

med brandmän i jour om det 

finns såna i gruppen. 

Vid fjällräddningslarm ringer 

polisen upp fjällräddningsgruppens 

chef i det aktuella 

området, chefen meddelar övriga 

i gruppen. 

– I regel larmar vi per telefon 

men även via minicall. Fjällräddarna 

har även polisradio 

Fyra län omfattas av fjällräddningen 

finns på de flesta grupper. 

Tre handburna radioapparater (P 302) 

som går på polisens nät. 

Sju grupper har radioutrustning liknande 

den i polisfordon och medlyssning i hjälmen. 

Ersättning 

Fjällräddare har 150 kronor i timmen vid insats, 

160 kronor i timmen per skoter. Fjällräddare 

kan läggas i beredskap om oväder 

är på väg, ersättning är då 25 kronor i timmen.


Foto: HANS HEDEBRATT 

Det kan kännas ensamt på fjället när vinden tar i upp mot 25 sekundmeter och man knappt ser styret på skotern. Fjällräddarna arbetar ofta under mycket tuffa förhållanden, eftersom 

det oftast är ovädret som gör att folk behöver hjälp. 

som vi kan nå dem på. Gruppen 

samlas där den tycker det 

är lämpligt. Vid lavinlarm används 

brytpunkter. Oftast är 

gruppen samlad och på väg 

inom en halvtimme. 

I Jämtland finns 40 larmanläggningar, 

varifrån folk i nöd 

kan larma polisen. Anläggningarnas 

funktion testas varje 

dag. 

Fjällräddningen larmas i huvudsak på tre 

sätt: 

■ De nödställda larmar själva via radio 

eller telefon om sin belägenhet. 

■ Någon iakttar en olycka och meddelar 

detta direkt till polisen eller via 112. 

■ Farhågor om att något hänt medför att 

fjällräddningen kontaktas. 

Eftersom telefontätheten är låg i fjälltrakterna 

sker alarmering lika ofta från larmanläggningar 

(”hjälptelefoner”) ute på fjällen 

direkt till polisens kommunikationscentraler 

som via SOS-Alarm. 

Ojämförligt flest fjällräddare finns i 

Jämtland, 247 av totalt 493. Norrbotten har 

112 fjällräddare, Västerbotten 80 och Dalarna 

54. 

De fyra länen har vardera två tält med 

värmeaggregat på släde för extraordinära 

insatser. Tälten kostar 56 000 kronor styck. 

– Vi har en mjuk fjällvärld, 

men den är farlig eftersom den 

lockar många turister. Norrbottens 

fjällvärld är hårdare. 

Ett uppdrag i Kebnekajsemassivet 

kräver speciell kompetens, 

men där finns färre människor. 

Med andra ord finns de svåraste 

uppdragen i norr, de flesta 

i Jämtland. 

Det finns förslag, bland an- 

statlig räddningstjänst 

nat i Dan Ohlssons räddningsverksutredning, 

att flytta fjällräddningen 

från polisen till 

kommunala räddningstjänsten. 

– Jag blev inte förtjust när 

jag hörde det. Tror inte fjällräddarna 

gillar det heller. Vi 

har kommit så långt med den 

nya utbildningen att det inte 

vore bra. Men egentligen är 

det inte frågan om vem som 

ska ha uppgiften, utan vem 

som utför den bäst. 

Och vem gör det bäst? 

– Om Räddningsverket, och 

därmed kommunala räddningstjänsten, 

tar över ansvaret 

finns risk att fjällräddningen 

blir ojämlik på grund av att 

kommunerna satsar olika. 

Personellt blir det inte sämre, 

men personalens resurser kan 

Kort om fjällräddning 

Länspolismästaren är räddningsledare, 

men i praktiken delegeras uppgiften oftast 

till vakthavande polisbefäl. Räddningsledaren 

befinner sig sällan på olycksplatsen 

utan leder arbetet från polisstationen med 

Fjällräddningsstatistik 1998 

hjälp av en polisinsatschef ute på fältet. 

Helikopter med narkossköterska finns 

kontrakterad för fjällräddningen i Jämtland. 

1998 kostade avtalet för flygningarna 

Län insatser därav försvunna återfunna döda olycksfall 

med flyg personer personer och sjuka 

Dalarna 56 6 35 35 1 31 

Jämtland 117 47 65 64 – 78 

Västerbotten 17 9 24 24 1 6 

Norrbotten 23 9 33 33 1 1 

Totalt 213 71 157 156 3 116 

19 

försämras. 

Hur ofta engageras räddningstjänsten 

vid larm? 

– Inte så ofta. Men vid stora 

eftersökningar använder vi deras 

bandvagnar och tält. Vi 

samverkar bra med utrustning. 

I Krokom har räddningstjänsten 

och fjällräddningen 

gemensamma pulkor. 

PER LARSSON 

1,2 miljoner. Kostnaderna för själva fjällräddningsuppdragen 

i var Jämtland 1,1 

miljoner kronor. 

Utbildningen av lavinhundar är årlig 

och godkännande sker för ett år i taget. 

Det finns 20-25 lavinhundar inom fjällkedjan. 

Antalet hundar varierar årsvis beroende 

på byten till nya hundar och deras utbildning. 

Hundförare har krav på speciell utrustning, 

exempelvis spade och linor, för att 

man ska kunna rädda varann. 

1998 dog sannolikt fyra personer i fjällen. 

Sannolikt, eftersom en person aldrig hittades. 

För två personer var dödsorsaken sjukdom, 

en omkom efter en skoterolycka.


reportage 

Mötet med Singapore blev en kulturkrock för Olle Wennström: 

”Det tog tid att lära brandmä 

Olle Wennström, 

brandingenjör sedan 

1981. 1983-98 

anställd vid räddningstjänsten 

i 

Stockholm. Sedan 

våren 1998 anställd 

vid Räddningsverket. 

Stationerad i 

Singapore som 

konsult, under en 

tvåårsperiod. Uppgiften 

är att på heltid 

hjälpa räddningstjänsten, 

Singapore Civil Defence 

Force (SCDF) 

att utveckla och 

modernisera främst 

sin utbildningsorganisation. 

SCDF 

köper tjänsterna 

från Sverige, inga 

biståndspengar är 

inblandade. 


har tidigare genomfört 

kurser för 

befäl och brandmän, 

både i Singapore 

och på verkets 

skolor i Sverige. 

Att komma från Sverige 

och Stockholms Brandförsvar 

till Singapore Civil 

Defence Force (scdf) var en 

stor omställning. Att flytta från 

Sverige och att bo och leva i 

Singapore var minst lika omtumlande. 

Juli 1997 skickades jag till 

Singapore av Räddningsverket, 

för att under en vecka bekanta 

mig med Singapore Civil Defence 

Force och bilda mig en 

uppfattning. Samtidigt skulle 

scdf intervjua mig och se om 

de ville ha mig som konsult under 

perioden. De skulle ju betala 

min lön, även om själva 

kontraktet gick till Räddningsverket. 

Jag åkte till Singapore med 

viss skepsis. På flygplatsen 

möttes jag av 35 

grader och 95- 

procentligluftfuktighet.Mottagningskommiten bestod av en 

kapten, en löjtnant 

och en 

chaufför. 

I mars 1998 var 

jag på plats igen 

– för att börja 

jobba. 

Föreberedelserna bestod 

bland annat av boken ”Olika 

syn på saken”, skriven av Birgit 

Öberg, hustru till förre ambassadören 

Jean Christoph Öberg. 

Paret tillbringade många år i 

Sydostasien. Boken gav många 

bra tips och idéer och borde 

vara obligatorisk litteratur för 

svensk personal som arbetar 

på dessa breddgrader. Jag träffade 

även Birgit Öberg under 

en långlunch och fick lära mig 

allt från hur man för sig vid det 

orientaliska bordet till tips om 

rätt och fel i affärsmässigt umgänge. 

Jag har undvikit många 

fallgropar med den korta men 

intensiva skolning hon gav. 

Första veckorna kretsade 

tankarna mycket kring hur jag 

skulle kunna få grepp på uppgiften, 

ja egentligen också vad 

själva uppgiften bestod i. Blev 

tidigt konfronterad med en detaljerad 

plan från uppdragsgivaren. 

På något sätt kändes det 

om vi var på väg in i en process 

för att bekräfta det befintliga 

systemet. Jag ställde därför frågan: 

”Varför behöver ni hjälp från 

Räddningsverket om ni redan 

vet exakt hur utbildningssystemet 

ska förändras för att bli 

världsklass?” 

Med den frågan spräckte jag 

uppenbarligen hela deras inriktning. 

Svaret blev nämligen: 

Det ska vara stenhård 

exercis och 

leenden i en lagom 

blandning 

– ok, hur vill du göra då, frågade 

överstelöjtnanten på andra 

sidan bordet och sen var vi 

igång. 

För att förstå människorna 

och komma in i deras sätt att 

tänka bestämde jag mig för att 

inte umgås med vita de sex första 

månaderna. Sagt och gjort, 

jag bytte gym till ett lokalt utan 

Ang Mo’s, som de vita kallas på 

kinesisk dialekt, och började 

uteslutande umgås med kineser, 

malayer och indier. 

Satte mig ner med några 

blädderblocksblad och började 

skissa på uppgiften. Efter diskussioner 

med Räddningsverkets 

Lars Hillerström, som vid 

den tiden var stationerad i 

Bangkok, var jag övertygad om 

att det behövdes två huvudgrepp: 

Attityden till 

eleven, utbildningen 

och kunskapen 

behövde 

ändras och nivån 

på den kunskapsmassa 

som 

tillfördes eleverna 

behövde förbättras. 

Nu är största delen av projekttiden 

avverkad. Mycket har 

förändrats. Alla instruktörer 

har fått en instruktörsutbildning 

enligt Räddningsverkets 

modell, omfattande pedagogik 

och attitydfrågor. 

Alla utbildnings- och kursplaner 

har skrivits om från att 

avhandla vilka lektioner som 

ska hållas till att beskriva utbildningsmål. 

Allt från de övergripandearbetsbeskrivningarna 

på olika nivåer till utbildningsmål, 

delmål och ämnesmål 

för alla kurser. 

Instruktörerna får månatliga 

specialutbildningar i olika ämnen, 

allt för att göra dem bättre 

rustade att möta en frågvis 

elev. En elev som i takt med att 

tiden går nu tillåts att ifrågasätta. 

Tidigare skulle han bara 

lyssna. Det var tabu att lägga 

sig i. 

Arbetet tar tid och måste drivas 

på annorlunda sätt än om 

man skulle gjort det hemma. 

Här är det viktigt att allt finns 

svart på vitt. Det ska finnas 

papper på allt. Det är meningslöst 

att göra en bra presentation 

om det inte samtidigt 

finns en rapport. Jobbet befrämjar 

onekligen färdigheten i 

engelskt skrivspråk. 

Möteskulturen är mycket annorlunda 

vår svenska. Att träffas 

och förutsättningslöst försöka 

diskutera fram en lösning 

är svårt. I sådana situationer 

förväntas att den med högst 

grad ger order om en lösning. 

Därför måste alla sådana arbeten 

ske som informella möten 

i än den ena och än den 

andra konstellationen. Man 

ska helst träffa de inblandade 

enskilt och sedan försöka arbeta 

fram en lösning som ingen 

”äger”. 

Många gånger kan man som 

konsult lägga fram ett förslag 

som sedan i rapportform får 

cirkulera, för att sedan återkomma 

som ett förslag från 

någon chef i organisationen. 

Inte sällan får man sedan i 

uppdrag att yttra sig över det 

förslag man själv en gång planterat. 

En angenäm syssla. Då 

vet man att det är i hamn. 

Kulturen i SCDF är mycket 

militärisk. Det marscheras flitigt. 

Överallt där man kommer 

görs det honnör och lämnas 

Svensk räddningstjänstprofil i en annorlunda miljö. Räddningsverkets 

Olle Wennström fick ställa om sig mentalt i mötet med en ny kultur. Under 

två år leder han uppbyggnaden av en räddningsskola i Singapore. 

av. Brandmannen är traditionellt 

tränad att lyda kommandon. 

Slangar och stegar hanteras 

efter exercisboken. Men 

samtidigt finns det en vilja i 

toppen på organisationen att 

få brandmän som tänker själva 

och som kan fatta beslut om 

sitt eget teknikval för att uppfylla 

ett mål. Detta blir nästa 

stora kulturkonflikt i organisationen. 

”Uppdragstaktik kan 

inte beordras den måste förtjänas”. 

Underställd personal 

måste lita på sina chefer och 

chefer måste tillåta att underställda 

inte alltid gör som man 

har tänkt sig. Många gånger 

blir det till och med bättre resultat 

än man trodde, bara 

man som chef klarar att beskriva 

målet och entusiasmera under 

färden. 

Trots den hårda fasaden av 

att vara en organisation som 

skriker order till varandra över 

kaserngård och exercisfält 

måste man vara noga med att 

le ofta. Att vara vänlig är viktigt. 

Om man ser förgrymmad 

ut får folk lätt ångest. Det ingår


nnen tänka själva” 

Brandmän går först en tolvveckorskurs och efter ett års arbete ute på brandstatrion återvänder de till skolan för 

specialutbildning. Det svenska inflytandet över utbildningen har varit stort, både ifråga om kursinnehåll och utbildningsanordningar. 

i kulturmönstret här. 

Att leva i Singapore är ganska 

likt hemma, om man bortser 

från klimatet och maten. 

Mat är gott, billigt och lättillgängligt. 

Uteätarkulturen är 

väl utvecklad. Varje kvarter 

har sina egna små matställen. 

Visst kan det se lite annorlunda 

ut än på Harrys i Skara, 

men maten är det inget fel på. 

Turistställenas mat däremot är 

dyr och föga spännande. 

Klimatet kan bäst beskrivas 

med den väderprognos som 

lämnades av morgonprataren 

på en av de lokala radiostationerna: 

”I dag blir det samma 

väder som de senaste 300 åren 

så ni kommer inte att bli överraskade.” 

Det betyder 25-32 

grader, en hel del regn och 

hög luftfuktighet. 

Detta påverkar de singaporeanska 

brandmännens förmåga 

till exempelvis rökdykning. 

Risken för värmestockning 

är överhängande. 

Det finns en hel del man 

saknar. Nej, inte Kalles Kaviar. 

Den finns att köpa på ikea till 

lägre pris än i Sverige, men aldrig 

trodde jag väl att jag skulle 

sakna den svenska skattemyndigheten. 

Men byråkratin 

är utbredd här nere och ingen 

är ansvarig för något. Det kan 

innebära att man slussas i dagar 

mellan olika befattningshavare, 

som bara kan meddela 

att detta sorterar under en annan 

avdelning och dit ska man 

gärna hjälpa till att flytta över 

mig och min förfrågan. När så 

skattmasen i Skara kontaktade 

mig var det med en smidighet 

som hade kunnat förläna honom 

en plakett med texten Civil 

Servant of the Year. 

Det finns dock en sak jag aldrig 

kommer att vänja mig vid. 

Detta är landet där utryckningsfordonen 

stannar för rött 

ljus och snällt väntar på sin tur 

i trafikköerna. Med tjutande 

sirener stannar både brandbilar 

och ambulanser bakom 

stoppljusen. När väl det blir 

grönt går det för fullt fram till 

nästa rödljus. För en storstad 

av denna volym blir det 

många stopp under en utryckning. 

Inte oväntat har räddningstjänsten 

i Singapore 

svårt att klara insatstiderna. 

Olle Wennström 

21 

Svenska skolor 

bildar skola 

i Singapore 

Singapore Civil Defence Force, scdf grundades 

som Fire Service under det brittiska kolonialväldet. 

Singapore blev självständigt 1963 och Singapore Fireservice 

förde sitt brittiska arv vidare in i den nya 

staten. Parallellt med Fire Service fanns en civilförsvarsorganisation 

av likartad modell som den gamla 

svenska. I mitten av 80-talet var det, precis som i 

Sverige, dags för integration mellan civilförsvaret 

och brandförsvaret. Via några olika steg bildades 

1986 Singapore Civil Defence Force, årsbarn med 

Räddningsverket. Organisationen är ansvarig för 

räddningstjänst i fred och krig i Singapore. Ett land 

beläget på en ö, stor som halva Öland, men med 

3,5 miljoner människor. 

scdf har en föresats att bli världsklass. Som en 

del i detta har man satsat mycket på modern materiel, 

men även på utbildning. Som en del i denna 

satsning har man byggt the Civil Defence Academy, 

cda. Räddningsverkets fyra skolor har bildat modell. 

Man har plockat det bästa från Revinge, Skövde, 

Rosersberg och Sandö. Många av scdf:s befäl 

har varit i Sverige på studiebesök och utbildningar. 

Totalt finns samtidigt knappt 500 personer vid 

cda, fast anställda, civilanställda och totalförsvarspliktiga. 

När cda är fullbelagd vistas mellan 900 

och 1 000 elever på skolan. 

Till ytan är cda mindre än sina svenska förebilder, 

men utrustningsmässigt håller man jämna 

steg. I vissa fall leder med man till och med med 

flera hästlängder. Alla skolsalar är utrustade med 

projektor ansluten till pc i nätverket. Varje instruktör 

kan förbereda sin lektion på kontoret, göra sina 

Powerpoint-bilder, gå ner till klassrummet och 

öppna sitt jobb och lägga upp det på projektorn. 

”Ugnen”blir nattklubb 

För brand- och räddningsövningar har man ”The 

Furnace”, ugnen, ett 10-våningars övningshus i betong 

med de flesta rum klädda med eldfast tegel. 

De tre översta våningarna har en stor mängd gasoldrivna 

brandsimulatorer. Med ett knapptryck kan 

man förvandla ”Nattklubben” till ett brinnande inferno, 

till och med försett med ljudeffekter i form 

av människoskrik från plåtinklädda och värmeisolerade 

högtalare. 

För rökdykarträning finns Labyrinten, av senaste 

snitt, med löpband, ändlösa stegar och tre våningar 

”kaninbur”. En cistern för oljebrandsläckning 

och en gasolramp med simulationskapacitet för att 

ge eleven en upplevelse av upptakten till en bleve. 

Allt har kostat runt 1 500 miljoner svenska kronor. 

Bygget invigdes för knappt ett år sedan och firades 

med för Singapore något så unikt som ett fyrverkeri. 

Sådana är annars absolut förbjudna. De få 

fyrverkerier som förekommer, normalt tre per år, 

är statliga och avskjuts för säkerhets skull från pråmar. 

Men på cda blev det landbaserat. 

Räddningsmännen 

utbildas i två år 

cda svarar för utbildning av all personal. Vissa befäl 

utbildas i nio månader. Brandmän går tolv 

veckor. Efter ett år på stationerna kallas de tillbaka 

för en Advanced Fire Fighter Course, en ny kurs inrättad 

på förslag från Räddningsverket för att öka 

kunskapen hos brandmännen. 

Singapore har tvåårig allmän totalförsvarsplikt 

och många får göra sin tjänstgöring vid scdf. Utbildningen 

kan liknas vid den som svenska räddningsmän 

får. Efter tolv veckors grundutbildning 

gör de resten av de två åren som brandmän på 

brandstationer.


erfarenheter 

Ulf Erlandsson är anställd vid Räddningsverket 

med uppgift att bland annat leda 

ett stort brandutredningsprojekt. 

Erlandsson medverkar i Sirenen med 

sammanfattningar av rapporter. Han tar 

med glädje emot synpunkter och tips på 

tel 054-10 40 39, fax 0470-208 04, 

e-post: ulf.erlandsson@kd.srv.se 

Lös sängbelysning farlig 

Stjälpta lampor orsakar dö 

Under år 1999 inträffade 

minst två dödsbränder på 

grund av att värmen från 

nedfallna lampor antände 

sängkläder eller annan inredning. 

Dessutom inträffade flera 

allvarliga tillbud. 

Här är några exempel från Östergötlands 

län: 

■ En mamma med tre minderåriga 

barn bodde i en lägenhet 

på bottenvåningen av 

ett flerfamiljshus. På natten 

vaknade en nioårig pojke och 

behövde gå på toaletten. Utan 

att han märkte det rev han ner 

en bordsarmatur så att en 

tänd tolv watts halogenlampa 

hamnade bland sängkläderna. 

Efter toalettbesöket gick han 

och lade sig i mammans rum. 

Värmen från glödlampan 

antände sängen. Lyckligtvis 

upptäcktes branden och ingen 

blev allvarligt skadad men 

hela den stora lägenheten blev 

förstörd av värme och brandgaser. 

■ En tjutande brandvarnare 

gjorde en eftermiddag familjen 

i en tvåplansvilla uppmärksam 

på att det brann i ett 

sovrum på övervåningen. Ett 

spädbarn som sov på samma 

våning räddades genast. 

Efter ett tappert släckförsök 

med en handbrandsläckare 

stängde familjen dörren till 

brandrummet och tejpade för 

springorna. Det begränsade 

syretillförseln och gjorde så att 

lågorna dämpades. Räddningstjänsten 

hann fram och 

kunde släcka. 

Branden hade uppstått genom 

att en mindre spotlight 

(”Takt” klämspot från ikea) 

med 25 watts reflektorglödlampa 

av misstag hade blivit 

tillslagen när en bunt nytvättade 

kläder placerades över 

den. Strömbrytaren är mycket 

lätt att slå av eller på. 

■ En 97-årig kvinna bodde 

ensam i en lägenhet i ett servicehus. 

Hon var sjuk och 

sängliggande och hade därför 

tillsyn varannan timme. På 

nattduksbordet hade hon en 

så kallad intensivljuslampa 

med tung fot och rörlig arm. 

Förmodligen har kvinnan av 

misstag vält omkull armaturen 

så att den 20 watts halogenlampan 

hamnat bland 

sängkläderna. 

I rummet fanns vare sig automatiskt 

brandlarm eller fungerande 

brandvarnare. När en 

granne kände röklukt och slog 

larm var kvinnan redan död. 

Ulf Erlandsson 

Artikeln bygger på rapporter av 

Ragne Hanning, Räddningstjänsten 

Linköping och Polisen i Norrköping 

respektive Linköping. 

Sex meter rätt säkerhetsavstånd för 

Foto: HASSE 

LARDNER 

Trots att avståndet 

till den 

brinnande husvagnen 

uppgick 

till 6,2 meter började 

plastrutan 

och plastdetaljer 

att deformeras av 

strålningsvärmen. 

En brinnande husvagn utvecklar 

stora mängder energi. 

Om man skall vara garderad 

mot brandspridning genom 

värmestrålning bör avståndet 

till brännbara föremål 

vara minst sex meter. 

Det konstaterade vi under ”Erfarenheter” 

redan för ett år sedan. 

I Sirenen 1/-99 redogjorde 

brandutredare Bertil Nilsson i 

Lund för en brand i en husvagn 

som stod uppställd cirka en meter 

från ytterväggen på en industrifastighet. 

Väggen var av obrännbart 

material men strålningsvärmen 

gick genom en fönsterruta och 

antände ett par pappersbalar på 

en hylla inne i byggnaden. En 

snabb räddningsinsats förhindrade 

en storbrand. 

Efter branden gjorde Bertil 

Nilsson en teoretisk beräkning 

av spridningsrisken vid brand i 

en husvagn. Han konstaterade 

då att en vagn av den aktuella 

modellen utvecklar cirka 80 kilowatt 

per kvadratcentimeter. 

Det innebär att oskyddat trä 

kan antändas av strålningsvärmen 

på upp till fem meters avstånd. 

Först på sex meters avstånd 

har strålningsvärmen avtagit 

till under 10 kilowatt vilket 

inte räcker för att antända en 

trävägg. 

De teoretiska beräkningarna 

bekräftas av en annan husvagnsbrand 

som inträffade i Södra 

Roslagen. Ett antal husvagnar 

var uppställda i en lång rad 

på en vinterstängd campingplats 

i Vaxholm. Av någon anledning 

tog en av dem eld. 

Innan branden upptäcktes 

var vagnen helt övertänd. På en


dsbränder 

Foto: INGEMAR HAGELBERG 

husvagnar 

hållare på dragstången fanns 

två gasolflaskor av aluminium. 

Deras övertrycksventiler fungerade 

och släppte ut övertrycket 

men en av flaskorna smälte av 

värmen. 

Husvagnen blev helt utbränd, 

knappast något brännbart material 

återstod. 

De två husvagnar som stod 

närmast den branddrabbade 

var uppställda i längdriktningen 

med sina bakre gavlar mot 

branden. Avstånden var 6,2 respektive 

6,4 meter. Det var 

vindstilla vid brandtillfället. I 

båda fallen inskränkte sig skadorna 

till mindre smältskador 

på bakrutorna och andra plastdetaljer, 

se bilden. 

Eftersom den brunna vagnen 

blev totalskadad har värmepåverkan 

på grannarna varit maximal 

vid rådande väderlek. Branden 

kan därför liknas vid ett 

fullskaleprov för att avgöra vad 

Erfarenheter 

■ Värmen från en tänd lampa 

kan lätt vålla brand om 

den hamnar i direktkontakt 

med till exempel sängkläder. 

■ Glödlampor av reflektortyp 

koncentrerar värmen åt 

ett håll och är därför särskilt 

farliga. Redan en 25 Watt 

lampa kan orsaka brand. 

■ Ännu ettrigare ur brandsynpunkt 

är de små halogenlamporna. 

Trots att spänningen 

bara är 12 Volt blir de ytterst 

heta och kan snabbt vålla 

en brand. 

■ Sänglampor bör alltid 

vara ordentligt fastskruvade 

så att man inte av misstag 

kan riva ner dem i sängen när 

man sover. Spotlights med 

fjädrande klämfäste bör aldrig 

användas som sänglampor. 

Spotlight-lampor blir 

mycket varma och vid kontakt 

med sängkläder är det 

uppenbar risk att brand 

uppstår. Här har en lampa, 

fastklämd vid sängkanten 

orsakat brand. 

som är rimligt säkerhetsavstånd 

mellan husvagnar. Branden i 

Vaxholm bekräftar på ett tydligt 

sätt resultatet av de teoretiska 

beräkningarna i Lund. 

V.s.b. (vilket skulle bevisas) 

som man skrev efter fysik- och 

kemilaborationerna i skolan… 


Artikeln bygger på en rapport av Hasse 

Lardner, Södra Roslagen. 

Erfarenheter 

■ Tidigare konstateranden att säkerhetsavståndet 

för att undvika 

brandspridning mellan husvagnar 

bör uppgå till minst sex meter 

är väl motiverat. Vid mindre avstånd 

kommer en fullt utvecklad 

brand i en husvagn med stor sannolikhet 

att sprida sig till andra 

vagnar. 

Det var strax efter midnatt, 

familjen i huset hade 

gått och lagt sig och alla 

sov. 

Då började en brandvarnare 

att tjuta. Det luktade 

skarpt av rök. 

När pappan sprang ner till 

bottenvåningen såg han hur 

det trängde ut rök vid golvlisten 

runt parkettgolvet i vardagsrummet. 

Räddningstjänsten larmades 

och hela familjen klädde 

på sig och gick ut ur huset, en 

äldre tvåplansvilla av trä 

utanför Stockholm. 

Vid räddningsstyrkans ankomst 

var vardagsrummet 

och angränsande rum helt 

rökfyllda. Branden lokaliserades 

till en punkt under parkettgolvet, 

ungefär mitt i vardagsrummet. 

Golvet sågades upp och 

brandmännen hittade en omfattande 

glödbrand i torvisolering, 

blindbotten och golvbjälkar. 

Efter släckningen undersökte 

de huset grundligt 

med en värmekamera. 

Ägaren informerade om att 

en golvfirma ett par dagar ti- 

■ Vissa oljor eller fetter som 

sugs upp av ett poröst material 

ger när de torkar en oxidation 

som alstrar värme. Under ogynnsamma 

förhållanden kan det 

uppstå självantändning. Det klassiska 

exemplet är linolja eller linoljefärg 

i trassel eller brännbar 

bjälklagsfyllning. 

■ Också andra vegetabiliska eller 

animaliska oljor eller fetter 

kan ge farlig självuppvärmning. 

digare arbetat med att renovera 

trägolven i huset. 

De hade slipat parketten 

och därefter oljat in den för 

att få en snygg yta. Kunde 

branden bero på självantändning? 

Ja, visst var det så. När kommunens 

brandutredare besiktade 

skadorna blev hans 

första åtgärd att ringa upp 

golvfirman och tillverkaren av 

golvoljan. Båda sade sig ha 

svårt att tro på självantändningsteorin 

eftersom olja inte 

kan tränga ner i parkettens 

springor. 

Tillverkaren var dock fullt 

medveten om att hans produkt 

kan förorsaka självantändning 

om trasor och liknande 

behandlades fel. Golvfirmans 

uppfattning var att 

oljans höga flampunkt (280 

grader) gjorde att självantändning 

inte var troligt. Han 

fick därför en kort lektion om 

vad flampunkt innebär. 

Varuinformationsblad samt 

etikett på oljedunken innehöll 

båda varningstext om att 

oljan kan ge risk för självantändning. 

Bjälklaget bestod ovanifrån 

Terpentin, fernissa och bonvaxer 

är misstänkta produkter. Detsamma 

gäller vissa moderna färger 

som till och med kan självantända 

i pulverform. Var alltid 

noga med att läsa anvisningarna 

på förpackningen. 

■ Däremot räknar man normalt 

inte petroleumprodukter till 

23 

erfarenheter 

Foto: HANS LARDNER 

I torvisolering, blindbotten och golvbjälkar upptäcktes en omfattande 

glödbrand.Golvolja hade trängt genom parketten och självantänt. 

Olja självantände 

under parkettgolvet 

Erfarenheter 

räknat av en tjock spontad 

stavparkett på ett spontat trälager, 

isolering av torv, botten 

av spontat trä och i källartaket 

en vassmatta med puts. 

Det fanns ingen elinstallation 

i bjälklaget och heller 

inga spår av brandpåverkan 

vare sig från källaren eller 

uppifrån i vardagsrummet. 

Däremot var det lätt att 

konstatera att det fanns 

mängder av sprickor som var 

tillräckligt stora för att olja 

skulle kunna tränga ner. Eftersom 

golvet hade legat i ett 

uppvärmt hus sedan 20-talet 

hade allt trävirke krympt rejält. 

Enligt uppgift från golvfirman 

hade oljan applicerats 

mellan 11-13 timmar innan 

branden upptäcktes. Det är 

uppenbart att oljan har trängt 

igenom golvet, sugits upp av 

den torra torvisoleringen och 

vållat självantändning. 


Artikeln bygger på en rapport av 

Hasse Lardner, Södra Roslagen. 

självantändande ämnen. 

■ Sågspån, kläder, trasor eller 

andra porösa ämnen som blivit 

förorenade med ett självuppvärmande 

ämne måste tas om hand 

så att de inte vållar brand. Blöt 

dem med vatten och lägg dem i 

en sluten behållare. Bäst är en 

plåtburk med lock, men en tillsluten 

plastpåse är också tillräckligt 

för att hindra farlig oxidation.

24 

ordet fritt 

Varför ljuga 

om brandsäkerheten? 

Snäckgärdsbadens anläggning 

(Snäck Hotell) på 

Gotland har efter tre oberoende 

utredningar befunnits 

ha sådana allvarliga brister i 

brandsäkerheten att anläggningen 

borde beläggas med 

nyttjandeförbud omedelbart. 

Gotlands räddningstjänst hävdar 

att anläggningen är fullgod. 

Anläggningen består av en 

135 meter lång och sju våningar 

hög byggnad inklusive källare. 

Byggnaden innehåller 

102 lägenheter om 

60 kvadratmeter. 

Samtliga lägenheter 

är förbundna med ett 

loftgångsliknande 

system som helt saknar 

sektionering. 

Lägenheterna är 

trappstegsvis förskjutna 

in mot kalk- 

Jan Gahm 

stensberget som bildar ett jättelikt 

bergrum med ett helgjutet 

takbjälklag. Byggnadstypen 

är svårorienterad och komplicerad 

i alla avseenden. 

Brandingenjörer från Uppsala 

Brandförsvar besiktigade 

anläggningen 26 februari 1999 

och dömde ut den som samhällsfarlig 

att vistas i. Bland 

annat hade varje lägenhet 

oklassade och öppningsbara 

Snäckgärdsbaden, som är en 

bostadsrättsförening bestående 

av 102 lägenheter med sju 

andelar på respektive lägenhet, 

är byggd i slutet av 70och 

början av 80-talet. sbn 

(Svensk byggnorm) 75 har tilllämpats 

vid byggnationen och 

vad som går att utläsa av tillgängliga 

handlingar har man 

resonerat i termer som att den 

överbyggda gården betraktas 

som utomhusmiljö. 

Detta antagande görs utifrån 

att byggnaden är uppförd 

enligt reglerna för loftgångshus. 

Under det 20-tal år som 

gått sedan huset byggdes har 

kunskapen om överbyggda 

gårdar ökat och synsättet 

utvecklats. Mot bakgrund av 

den ökade kunskapen, i form 

fönster ut i det gemensamma 

bergrummet (läs utrymningsväg). 

Dessutom saknar bergrummet 

ett stort antal utrymningsvägar 

eftersom tre av dessa 

murats igen. 

Gångavståndet till utrymningsväg 

var från vissa lägenheter 

upp till 90 meter exklusive 

förflyttning mellan våningsplanen 

i osektionerade trappor 

som saknar ett regelbundet 

trapplöp. 

Gotlands räddningstjänst 

var 

representerad vid 

besiktningen med 

räddningschef och 

brandingenjör. Uppsalas 

rapport, inklusiverökfyllnadsberäkningar, 

visade att 

brand i lägenhet rökfyllde 

de tre översta 

våningsplanen i bergrummet 

på mindre än 6 minuter. 

Rapporten visade även att 

räddningsväg saknades, varför 

en evakuering via balkongerna 

ansågs omöjlig vid otjänliga 

markförhållanden. Anläggningen 

saknar godkänd utrymningsväg. 

Räddningstjänsten hävdade 

nu ännu starkare att det inte 

förelåg några som helst brister 

i anläggningen. Detta vidhöll 

av vad som skrivits om överbyggda 

gårdar, och de rapporter 

som tagits fram har räddningstjänsten 

framfört synpunkter 

till fastighetsägaren 

om åtgärder som bör vidtagas 

för att förbättra brandskyddet 

med avseende på personsäkerhet 

i byggnaden. Räddningstjänsten 

har vägt in skälighet 

och kostnad/nyttaaspekter 

i föreslagna åtgärder. 

När det gäller framtagna 

rapporter påpekar den person 

från Uppsala brandförsvar 

som utfört arbetet på Jan 

Gahms uppdrag i sin rapport 

att tvåzonsmodellen, som 

man använt för beräkningarna, 

inte är tillämpbar på den 

typ av volym som bergrum- 

man även när Räddningsverket 

var på tillsynsbesök på Gotland 

den 28 april. Uppsalas rapport 

avfärdade man som en partsinlaga. 

Däremot skulle man tillsätta 

en egen utredning, som 

senare beställdes av lth 

(Lunds tekniska högskola) i 

Lund. 

Under tiden pågick full verksamhet 

i anläggningen, med 

upp till 700 personer boende 

samtidigt. Det ska tilläggas att 

Uppsalas besiktning gjordes 

efter de kravkriterier som ställs 

på vanligt lägenhetsboende, 

medan verksamheten är att 

betrakta som hotellverksamhet. 

Att åtgärda byggnaden till 

Också Du kan tycka till på de här sidorna. 

Alla är lika välkomna att delta i debatten. 

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen, L 257, 

651 80 Karlstad 

att uppfylla kraven för hotellboende 

anses näst intill omöjligt, 

fastän Sara Hotell bedrev 

hotellverksamhet under ett 

antal år i mitten på åttiotalet. 

Ärendet var nu även anmält 

till byggnadsnämnden där 

begränsning av nyttjandet av 

anläggningen yrkades enligt 10 

kap. 16§ pbl. Fortfarande hade 

inga åtgärder vidtagits för att 

förbättra säkerheten, detta satte 

räddningstjänsten stopp för. 

lth besiktigade anläggningen 

15 juli och kom fram till samma 

slutsatser som Uppsala. 

lth såg ännu allvarligare på 

bristerna och hade ingen förståelse 

för räddningstjänstens 

bedömning. 

Du kan även skicka på fax 054-10 42 60 

eller e-post sirenen@kd.srv.se Skriv max 

40 rader (eller 3 500 tecken på datorn) 

Manusstopp för nr 2/2000 är 22 februari. 

Snäckgärdsbaden är en välkänd anläggning på Gotland. Nu har blåst upp till strid om brandskyddet. 

met utgör. Man får därmed 

också beakta resultaten utifrån 

detta. 

I ett läge där räddningstjänsten 

polisanmälts av Jan 

Gahm samt mot bakgrund av 

ovan beskrivna rapport, 

beslutades att införskaffa 

ytterligare synpunkter på detta 

byggnadstekniskt tämligen 

unika objekt. 

Vårt val föll på institutionen 

för brandteknik vid lth i 

Lund, som enligt vår bedömning 

väl uppfyllde kraven på 

kompetens och tillgång till 

aktuell forskning. Denna lösning 

skulle dessutom, av 

samtliga involverade kunna 

betraktas som opartisk. En 

nog så viktig förutsättning i ett 

redan infekterat ärende. Vi 

blir därför något besvikna när 

dessa förutsättningar inte får 

råda fullt ut, utan att vi finner 

lth:s representanter på krogen 

tillsammans 

med Jan Gahm. Att 

Jan Gahm, som 

enligt egen utsago 

är en ”frifräsare 

som gör precis 

som han vill”, kan 

ingen bestrida. 

Däremot lämpligheten 

i agerandet. 

I rapporten som 

lth lämnar hänvisar 

man till ett 

gammalt brandsyneprotokoll 

från 1981 där hakstegar från 

balkongerna fanns med som 

utrymningsmöjlighet från de 

översta två planen upp till 

lth påtalar även kraftfullt i 

sin rapport till räddningstjänsten 

på Gotland, att försöka sig 

på en evakuering med hjälp av 

hakstegar är orimlig, med tanke 

på att hakstegar pensionerades 

i mitten på 60-talet. 

I oktober beslutade byggnadsnämnden 

att anläggningen 

är fullständigt säker att vistas 

i och 1:e byggnadsinspektör 

har bevittnat när räddningstjänsten 

kör stegbilen på räddningsvägen 

som finns. Detta är 

en lögn! Jag har själv varit på 

platsen och dokumenterat 

markprov längs hela fasaden, 

135 meter, länsstyrelsen och 

Räddningsverket har tagit del 

Svar direkt: 

Räddningstjänsten har vägt in skälighet oc 

Någon rekommendation 

att 

stänga är inte 

aktuell 

taket föranlett av att den stegbil 

räddningstjänsten förfogade 

över inte nådde till dessa 

två plan. 1984 fick räddningstjänsten 

en ny 

stegbil med längre 

utligg vilket förbättrade 

och förenkladeutrymningsmöjligheterna. 

Det har till räddningstjänsten 

inte 

framkommit att 


riktar kritik mot 

kommunen i ären- 

det. 

Att Jan Gahm ”lutar sig mot” 

en skrivelse från länsstyrelsen 

i Gotlands län, där länsstyrelsens 

jurist och länsantikvarie

av samtliga handlingar i ärendet 

och utfärdat skarp kritik 

till kommunen. Sammanfattningen 

av deras kritik är, att 

om inget görs omgående 

äventyras rättssäkerheten. 

Räddningsverket har gjort en 

hemställan till Gotlands kommun 

att insända en fullständig 

redogörelse för hanteringen 

av ärendet. 

Samtidigt presenterar räddningstjänsten 

sin egen utredning 

om vilka mindre åtgärder 

man kan vidtaga för att 

förbättra säkerheten i en 

befintlig och godkänd byggnad, 

bland annat föreslås att 

brandvarnare ska installeras i 

samtliga lägenheter och att 

Foto: MATS HEMLIN 

räddningsvägen bör skyltas 

upp. 

Mina frågor är: 

1. Varför ljuger räddningstjänsten 

uppsåtligen om bristerna 

i en anläggning, som till 

största delen nyttjas av helt 

ovetande personer? 

2. Vem har det fulla ansvaret 

för personsäkerheten i 

ovanstående ärende? 

Om Sirenens läsare önskar 

ta del av samtliga myndighetsbeslut, 

skrivelser och rapporter 

i ärendet, så finns dessa 

att hämta på www.prosign.se 

Jan Gahm 

h kostnad/nytta 

(länsexpert på kulturmiljövård) 

gjort egna bedömningar 

i sakfrågan, behöver inte 

närmare kommenteras. 

Räddningstjänsten tillsammans 

med fastighetsägaren 

och en av Sveriges 

ledande brandkonsulter, 

anlitad av fastighetsägaren, 

för konstruktiva diskussioner 

med utgångspunkt från 

av räddningstjänsten föreslagna 

åtgärder. Detta för att 

hitta en helhetslösning för 

en nivåhöjning av brandskyddet 

i byggnaden. 

Räddningstjänsten konstaterar: 

• Snäckanläggningens 

bärande konstruktion uppfyller 

myndigheternas krav 

på brandsäker byggnad (BR 

1 byggnad). 

• Myndigheternas krav på 

tillgång till två av varandra 

oberoende utrymningsvägar 

uppfylls. 

• Någon rekommendation 

från räddningstjänsten att 

stänga berörd anläggning är 

inte aktuell. 

• Räddningstjänsten kommer, 

i ett första skede, i en 

dialog med ägaren att redovisa 

rimliga åtgärder för att 

höja nivån på brandskyddet 

inom anläggningen. 

Jan Bejrum, räddningschef 

Per Svensson, enhetschef 

Det omtalade millennieskiftet 

är passerat. Festligheterna 

dominerade 

tack och lov. Den så kallade 

millenniebuggen – det it-relaterade 

2000-problemet – skapade 

”bara” avgränsade problem. 

Vi undslapp stora störningar 

i infrastrukturen för el, 

värme, vatten och avlopp. Visserligen 

återstår några kritiska 

datum under året, men det 

mesta tyder på att de förebyggande 

insatserna nådde sitt syfte. 

Nu är det nödvändigt att vi 

tar vara på allt det positiva som 

2000-problemet förde med sig. 

Åtgärderna kostade inte bara 

en massa pengar. Medvetenheten 

om det moderna samhällets 

sårbarhet ökade också 

högst väsentligt, liksom beredskapen 

att hantera kriser i samhället. 

En färsk rapport från Överstyrelsen 

för civil beredskap 

visar att risken för störningar i 

elförsörjningen är mycket större 

än vad man tidigare känt till. 

Risken för att Sverige drabbas 

av flera och längre strömavbrott 

är inte bara stor, den är 

också omöjlig att bygga bort. 

Strömavbrott är med andra ord 

en risk som vi måste vara förberedd 

på och lära oss att hantera. 

Utan el stannar Sverige! 

Kraftföretag och distributionsföretag 

har tillsammans 

med stat och kommun ett särskilt 

ansvar i sammanhanget. 

Men 

enskilda människor 

och företagare måste 

också dra sina strån 

till stacken. Vi måste 

komma ur den inlärda 

hjälplösheten och 

själva ta ansvar. Vi 

måste ta vara på den 

kunskap som finns 

om hur man förbereder sig 

inför störningar i infrastrukturen 

och hur olyckor kan undvikas. 

Vi kan inte fortsätta att leva 

med uppfattningen att det 

drabbar inte mig eller att 

”samhället” alltid undsätter oss 

om något ändå skulle inträffa. 

Den som lever med den föreställningen 

lever inte i verkligheten. 

Verkligheten är nämligen 

annorlunda. I den är det 

alltid enskilda människor som 

drabbas. Visserligen sätts räddningsinsatser 

alltid in från det 

offentliga samhällets sida, men 

det tar alltid tid innan dessa når 

fram. Och vid omfattande störningar 

– eller andra händelser 

– kan det ta lång tid. 

En bra grundberedskap för 

vanligt folk inför störningar i 

25 

ordet fritt 

Kunskap kan vara 

skillnaden mellan 

kris och katastrof 

Tänk när 

ambulansen 

inte 

kommer! 

Hej! Jag undrar vad politiker 

tänker på när de 

tar bort ambulanser 

från ställen där de behövs. Jag 

tänker på Landskrona där 

Falck har fått all ambulansverksamhet 

i Landskrona. 

Räddningstjänsten i Landskrona 

har en ambulans som 

behövs eftersom Falcks i nuläget 

inte klarar sig utan räddningstjänstens 

ambulans, men 

det tänker inte politikerna på. 

Men de kanske tänker på det 

en dag när de står där och är 

sjuka. Då kanske det inte kommer 

någon ambulans. Hur kul 

är det? 

Emma 16 år 

elförsörjningen är att se till att 

ha tillgång till en lykta och en 

radio med fungerande batterier. 

Att veta hur man 

håller sig varm är också 

viktigt. Den som vill 

uppgradera sin egen 

beredskap ytterligare 

ser till att ha en värmekälla 

och en kokmöjlighet 

som inte 

kräver el. Flera hushåll 

har redan detta i form 

av utrustning för friluftsliv 

eller en braskamin för 

”mysiga hemmakvällar”. Tillgång 

till en dunk med vatten 

och lite konserver kan vara bra 

att ha – hållbarheten är lång. 

Det är alltid bra att se till att 

informera sig. Inte genom att 

ringa sos Alarm om det inte 

föreligger ett akut behov, utan 

genom att i första hand lyssna 

på radio eller vid längre störningar 

söka upp något av kommunens 

informationsställen. 

Hot och risker går ofta att 

förebygga. Om en olycka eller 

kris ändå inträffar så kan rätt 

kunskap vara skillnaden mellan 

just kris eller katastrof. 

Anders M. Johansson 

Generalsekreterare 

Sveriges Civilförsvarsförbund 

Glöm inte bort 

trädgårdsslangen 

Inummer 8/99 av Sirenen 

fanns en artikeln skriven av 

Ulf Erlandsson under rubriken 

”Pulversläckare ger störst 

effekt”. Jag har inget att erinra 

mot denna artikel, snarare 

tvärtom. Det är utmärkt att 

man gör släckningsförsök och 

att SP kommer med en rapport. 

I ett av de senaste numren av 

Råd och Rön hade man också 

en artikel om handbrandsläckare. 

Den var också bra, men 

eftersom den vände sig till allmänheten 

saknade jag ett 

alternativ till handbrandsläckare, 

centrumrullen (eller trädgårdsslangen). 

Denna anordning har stora 

fördelar, särskilt för villa- och 

sommarstugeägare. Därför är 

det är en brist att trädgårds- 

slangen inte omnämns i en 

sammanställning av brandsäkerhetsåtgärder 

i bostäder. Jag 

har som släckledare vid åtskilliga 

tillfällen kunnat konstatera 

hur brandsläckare aldrig 

kommit till användning vid 

bränder. Folk har helt enkelt 

glömt bort att de funnits. 

Trädgårdsslangen ligger ofta 

lättare till hands. Särskilt lätthanterlig 

blir slangen om den 

läggs på rulle med centrumintag. 

Färdiga sådana slangpaket 

finns i handeln. Nackdelar 

finns dock. Den kan vara svår 

att placera och man kan inte 

hjälpa grannen med den. Även 

frostrisken måste beaktas. 

Göran Bergström

Så såg det ut på Eurostop i Örebro i fjol. Mängder av fyrverkerier i entrén. Bilden var nästan exakt densamma inför det här årsskiftet. 

Räddningsverket måste ställa krav 

Fyrverkerierna såldes som vanligt 

ISirenen 3/99 pekade jag på 

det orimliga sätt som försäljning 

av fyrverkerier tilllåts 

ske i stormarknader. Av en 

händelse fångade jag på bild ett 

exempel som på ett groteskt 

tydligt sätt visar hur det kan gå 

till, och då vid Eurostop i Örebro 

inför årsskiftet 1998/99. 

Förhållandena som jag speglade 

har i efterhand kommenterats 

på bland annat följande 

sätt av från personal i Räddningsverket: 

”Det är inte en fråga om det 

händer något utan bara när det 

händer.” 

”Förloppet skulle bli så allvarligt 

att jag inte ens vill tänka 

på en skada.” 

”Om vi får en skada i en stormarknad 

som är öppen har vi 

ett Estonia på land.” 

I allt har alla diskussioner 

som rört pyroteknik och villkoren 

för den under 1999 kommit 

att hänvisas till den utredning 

som ägde rum under året och 

Vi trycker 

– om du tycker 

Sirenen har branschens livligaste 

debattsidor. Mellan fem och sju 

sidor i varje nummer. 

Även du är välkommen att delta 

i debatten. Tyck till så trycker vi. 

Som en liten sporre att få fler att 

tycka till lockar vi med Sirenens 

eftertraktade T-tröja. 

Alla som skriver till Ordet fritt 

och får bidraget publicerat får en 

tröja. Kom ihåg att uppge önskemål 

om storlek. 

Ämnet är fritt och visst finns det 

mycket att tycka till om. Du kan 

klaga, du kan berömma, du kan 

efterlysa initiativ från myndigheterna, 

du kan ge din syn på hur 

som redovisades 1 november. 

Förhållandena i försäljningsledet 

har självfallet diskuterats 

i utredningen. En sockersöt 

sagobild som beskriver hur det 

ska gå till är presenterad. 

Med en ilning av orolig förväntan 

tog jag reda på hur försäljningen 

i Eurostop gick till 

inför årets försäljning. Business 

as usual! Mitt i gallerian, bredvid 

bensinstationen, kunder 

och bland dem minderåriga 

som river runt bland pjäserna. 

I år kanske inte över 100 kg nettovikt 

framme eftersom gjordes 

vid lågförsäljning, men säkert 

ändå tillräckligt för att förvandla 

Eurostop till ett svart hål. 

Som skattebetalande svensk 

blir jag förbannad. Varför har vi 

myndigheter som ska se till att 

vi har en rimlig hantering av 

säkerhetsfrågor när de är så 

passiva? Vore det inte bättre att 

överföra dessa resurser till 

sjukvården eller skolan? 

den framtida utbildningen bör utformas. 

Och så vidare. 

Manusstopp för nästa nummer 

är 22 februari. Övriga uppgifter 

om adresser och maximal textlängd 

finns i faktarutan överst på 

sidan 26. Välkomna i debatten! 

Då skapas inte en falsk säkerhet 

åtminstone. Det kan ju inte 

vara så att det är reglerna det är 

fel på när det går till som det 

gör i Örebro och att det får ske 

år efter år. Till och med efter 

exponeringen i Sirenen! Oavsett 

om räddningstjänsten i 

Örebro läser Sirenen eller inte 

borde givetvis försäljningsställen 

för fyrverkerier kontrolleras 

och vid behov stängas. Detta 

var särskilt angeläget senaste 

årsskiftet med förväntat 

rekordskjutande. 

Och hur följde tillsynsmyndigheten 

Räddningsverket upp 

kommunernas tillsyn i december? 

Kanske finns det, med 

hänsyn till alla utlandsuppdrag, 

inte tid till sådant. 

Avslutningsvis kan jag inte 

låta bli att kommentera det 

förebyggande arbetet som riktas 

mot alla glada användare av 

fyrverkerier. Räddningsverket 

är ju medfinansiär i informa- 

tionsgivning om användande 

av fyrverkerier då sådan förekommer. 

Förra gången var för 

fem år sedan då den osannolika 

skriften ”Hur Du får fyr på 

Ditt fyrverkeri” delades ut vid 

försäljningsställena. I år var det 

så dags igen då vi begåvades 

med ”10 råd på stubinen”. 

Är det inte dags att Räddningsverket 

faktiskt ställer krav 

på information om man nu ska 

stå bakom den? Ett grundläggande 

och absolut krav är att 

informationen faktiskt redovisar 

de regler som gäller då fyrverkerier 

får avfyras. I ingen av 

de nämnda skrifterna nämns 

att det finns regler, hur de ska 

tolkas och att grundregeln är 

att tillstånd krävs. Om vi inte 

vågar tala om för människor 

vilka regler som gäller så kan vi 

aldrig förvänta oss att de kommer 

att leva efter dem. 

Gunnar Löfberg 

Dags att damma 

av historien 

Inummer 8/99 av Sirenen 

kan man läsa att det i USA 

under en lång tid var vanligt 

med små, snabba brandbilar 

bemannade med bara två man. 

Tack vare den snabba insatsen 

kunde de släcka cirka 80 procent 

av alla bränder. Med tanke 

på det lyckade resultatet så 

ställer man sig onekligen frågan 

varför det här konceptet 

inte har blivit normbildande. 

Utvecklingen har istället gått 

åt motsatt håll. Stora tunga fordon 

som segar sig fram genom 

trafiken. Det är kanske dags för 

ett nytänkande? Damma av 

historien och modernisera den. 

Det finns i dag en uppsjö av 

små motorstarka fordon som 

kunde vara lämpliga. 

Kurt Karlsson 

Förbjud 

1+1! 

Angående alla neddragningar 

av räddningstjänsten 

i landets kommuner 

vill jag säga följande: 

Det skulle enligt lag vara förbjudet 

att vara 1+1 i en jourgrupp 

på deltidssidan. Enligt 

lag kan en sådan styrka inte 

göra särskilt mycket utan förstärkning. 

Enligt min mening 

måste det då vara bättre att ha 

färre deltidskårer, men med 

större styrkor. 

Jag är medveten om att det är 

en svår nöt för kommunerna 

att knäcka i besparingstider. 

Vad jag är ute efter är att det 

måste till andra lagar på området 

som reglerar detta och 

tvingar kommunerna att hålla 

riktiga styrkor även på deltidssidan. 

Brandman från Söderhamn 

Kan man 

kräva värn? 

Västerviks kommun är 

relativt stor med Västervik 

som centralort och 

Edsbruk som största ort i norr 

(4,5 mil från Västervik) och 

Hjorted/Blankaholm i söder (4 

mil). Där lade man ner Gunnebo 

brandstation för drygt två år 

sedan för att spara 700 000 

kronor per år. Nu har det kommit 

till min kännedom att man 

kan etablera räddningsvärn på 

mindre orter. 

Kan man genom en intresseförening 

ställa krav på detta 

hos den kommunala räddningsnämnden? 

Varför jag undrar är att vi i 

somras hade en större skogsbrand 

och Västerviks räddningskår 

var relativt desorienterad. 

Hade Gunnebo-kåren 

varit kvar hade denna brand 

sannolikt inte blivit så stor. 

Dessutom så blossade den upp 

igen. 

Hade vi haft åtminstone ett 

räddningsvärn hade man kunnat 

begränsa brandens omfattning. 

Gunnebo Intresseförening 

Jonas Jalkteg 

KOMMENTAR: Ställa krav kan 

man förstås alltid som privatperson. 

Går man samman i en intresseförening 

får ju rimligen uppvaktningen 

ökad tyngd. Men det 

finns inget lagstadgat som säger 

att kommunen generellt måste 

ha ett räddningsvärn. Anser räddningnämnden 

att det med hänsyn 

till riskbilden är motiverat 

med ett värn kan kommunen på 

olika sätt stötta verksamheten 

(red).


Klart att 

pengarna 

ska gå till 

skadefonden 

Jag måste svara på Peter 

Karlssons insändare i Sirenen 

8/99. Jag tycker att om 

någon annan gör en egen 

kalender med just brandmän 

ska pengarna gå till skadefonden 

och inget annat. 

Det är väldigt bra att denna 

skadefond finns och jag hoppas 

att den kommer att finnas 

kvar. Att köpa en annan kalender 

som Peter beskriver och att 

då en väldigt liten del går till 

välgörenhet är ju absurt. Varför 

alla dessa omkostnader? 

Jag visste inte att brandkårerna 

säljer almanackor, men 

nu köpte jag flera. Dels är de en 

bra julklapp och sen går ju alla 

pengar till skadefonden och 

det tycker jag är jättebra. Jag 

kommer att fortsätta köpa 

kalendrar av er för jag tycker de 

som skadat sig i tjänst verkligen 

ska få dra nytta av pengarna. 

Jag tycker man ska göra lite 

mer reklam för Skadefondens 

almanacka så att fler köper den 

och att man kanske gör mer 

reklam även för fonden för då 

kan ni få in mycket pengar. 

Mattias Bergman 

Hässelby 


Johnny Bladh, hårt drabbad 

brandman, vädjar till alla i 

räddningstjänsten att stötta 

skadefonden. 

Ur Skadefondens kalender 1999. Diskussionen nu gäller 

om man som brandman bör stötta även andra kalendrar 

med brandmän eller inte. 

Peter Karlsson framförde i förra 

numret av Sirenen synpunkter 

på den så kallade 

kattkalendern. Jag var själv med i 

1999 års kattkalender och har enligt 

dig Peter därigenom varit illojal 

mot vårt yrkeskollektiv. Motivet för 

mitt deltagande skulle ha varit 

fåfänga. 

Jag blev uppriktigt ledsen när jag 

läste det du skrev och vill nu berätta 

varför jag ställde upp i kattkalendern. 

Jag kan försäkra dig att det 

inte var av fåfänga. 

Jag tror inte heller att de som 

ställde upp för brandmannakalendern, 

trots att den kalendern 

utstrålar mer fåfänga än kattkalendern, 

gjorde det av fåfänga. Var och 

en gör naturligtvis ett val och som 

du skriver lånar sig till ett visst 

ändamål. 

Att stödja svaga och utsatta 

grupper i samhället tycker jag är 

viktigt. Hur mycket jag än försöker 

Svårt brännskadad brandman vädjar: 

ordet fritt 

27 

Därför stöttar jag kattkalendern: 

”Vi är ingen svag 

och utsatt grupp” 

kan jag inte anse att vi som arbetar 

inom räddningstjänsten är en 

sådan grupp. 

För mig var därför valet lätt och 

när jag lämnar en slant till något 

ändamål väljer jag Frälsningsarméns 

soppkök, bris, Läkare utan 

gränser med flera före Brandmännens 

Skadefond. 

Med detta vill jag inte undervärdera 

Skadefondens arbete eller 

skuldbelägga de som ni hjälpt. 

Hjälpen har säkert underlättat och 

varit behövd. 

Peter, acceptera att vi har olika 

värderingar och sluta leverera 

anklagelser. Låt oss istället tillsammans 

glädjas åt att tillhöra en 

yrkesgrupp som genom vårt deltagande 

kan hjälpa andra mindre 

lyckligt lottade människor i samhället. 

Kjell Mörnberg 

Norrtälje 

Vi brandisar bör tänka på fonden 

När första kalendern kom ut 1994 

tyckte jag att den var en kanongrej, 

en fond som Sveriges samtliga 

brandmän kunde få hjälp från. 

Dessutom är det inte ofta som det går att 

ena så många mot samma mål, det vill säga 

själva syftet att ekonomiskt och socialt hjälpa 

samt stödja svensk brandmän, hel- och 

deltidare som skadats under utövande av 

räddningstjänst. Ett mål som är guld värt. 

Men helt plötsligt dyker det upp olika 

typer av kalendrar på marknaden, med följ- 

den av kunderna blir tveksamma vilken 

kalender de ska köpa. 

Visst är det fint om andra kalendrar drar 

in pengar till olika behov, men jag tycker 

att det jättejobb som Peter Karlsson och 

andra lagt ned på Brännskadefonden borde 

respekteras av oss alla – i stället för att 

konkurrera. 

Att de olika kalendrarna skulle ha olika 

målgrupper stämmer inte hos oss. Vi säljer 

inte tusentals, men jag ser en stor fara om 

urvalet av brandmannakalendrar ökar. Det 

gynnar inte vår gemensamma sak. 

Jag tycker att alla vi brandisar bör samlas 

kring skadefonden, den och dess syfte är 

värd vår respekt. Ni som har bra idéer till 

denna vår gemensamma kalender kan väl 

skicka dem vidare till de ansvariga så kan 

skadefondskalendern bli ännu bättre och 

dra in ännu mer pengar till fonden. 

Ove Jansson 

Sala brandstation 

Ställ upp för vår kalender! 

Läste i Sirenen nr 8/99 att 

andra, exempelvis Icaförlaget, 

konkurrerar med 

vår egen brandmannakalender. 

Jag frågar mig vilka som ställer 

upp på detta och på dessa bilder. 

Har svårt att tänka mig att 

det är brandmän av den äkta 

sorten som medverkar i konkurrerande 

kalendrar. 

Det är förvisso bra att pengar 

från konkurrerande kalendrar 

också går till välgörenhet, men 

när bara 10 kronor blir kvar av 

99 är det inte mycket att hurra 

för. 

Själv skadades jag i en brandinsats 

den 30 juni 1992 och 

ådrog mig 60 procents fullhudskada 

(tredje graden). En 

brännskada som tog mig två 

och ett halvt års rehabilitering 

och över ett års vistelse på sjukhus. 

Det har varit en fruktansvärd 

tid och jag vet att det kan 

hända igen var som helst hos 

räddningstjänsten i Sverige. 

Vad alla ska tänka på är att 

ni inte helt kan försäkra er mot 

de otaliga typer av skador som 

kan drabba en brandman. Skador 

som kan leda till en så lång 

rehabilitering att pengarna inte 

räcker till. Då är det mycket 

värdefullt att ha tillgång till en 

fond som kan hjälpa till att göra 

livet drägligare och öka hoppet 

om en ljusare framtid. Detta 

har jag själv fått erfara genom 

ekonomiska medel från vår 

egen skadefond. Jag är mycket 

tacksam för stödet jag fått. 

Jag vill därför uppmana alla 

brandmän, heltidare såväl som 

deltidare, att ställa upp helhjärtat 

för den brandmannakalender 

som skapar ekonomiska 

förutsättningar för brandmännens 

skadefond. 

Syftet med fonden är ju att 

stötta brandmän om olyckan är 

framme. Ju fler kalendrar vi säljer, 

desto mer pengar får skadefonden 

in och ännu fler kan 

få hjälp. Trots att en månad 

snart gått av nya året är det inte 

för sent att beställa kalendrar. 

Du som inte redan köpt en, gör 

det! Jag vet att en del brandmän 

i Nässjö, där jag jobbade, inte 

enbart köper varsin kalender – 

de skänker också en hundring 

var till fonden. Alla brandmän 

borde köpa varsin kalender. Vill 

ni inte ha den själva kan ni ge 

bort den, den är jättepopulär 

hos damerna. 

Tänk på att i hanteringen av 

skadefondens kalender finns 

inga vinstintressen och mellanhänder, 

intäkterna går oavkortat 

till fonden. 

Var rädda om er! 

Johnny Bladh 

F d brandman, Nässjö

28 

ordet fritt 

”Kan civilpliktiga 

nyttjas så här? 

Med anledning av Per 

Erikssons åsikter i nr 

8/99 om användandet 

av civilpliktiga räddningsmän 

vid räddningstjänstinsatser 

såsom Tyrestabranden vill jag 

anföra följande: 

Jag vänder mig i punkterna 1 

och 2 främst till Räddningsverkets 

jurister och ser fram mot 

en kommentar: 

1. Civilpliktiga får endast 

användas vid uppdrag som 

klassas som räddningstjänst (se 

beslutet som anger riktlinjerna 

för användandet). Anmärkningsvärt 

är att räddningstjänsten 

faktiskt var avslutad innan 

vissa styrkor med räddningsmän 

sattes in i arbetet. Att så är 

fallet är lätt att konstatera 

genom att titta på tidsangivelser 

från insatsen. Detta gäller 

till exempel andra omgången 

med styrkor från räddnings- 

Per Eriksson, före detta 

räddningsman på Rosersberg, 

tyckte i Sirenen 

nummer 8/99 att Räddningsverket 

ska kalla in färdigutbildade 

räddningsmän vid stora 

räddningstjänstinsatser istället 

för de som är under utbildning. 

Utbildningsstaben på Räddningsverket 

vill göra denna 

kommentar: 

Självklart håller vi med om att 

civilpliktiga räddningsmän 

(sanerare och ammunitionsröjare) 

och beredskapsmän är 

en mycket bra resurs för kommunen 

både i fred och under 

höjd beredskap. 

Lagen om totalförsvarsplikt 

(1994:1809) möjliggör emeller- 

skolan i Skövde. Strider inte 

detta mot lagen? 

Det fanns dock ett par styrkor 

med räddningsmän som sattes 

in innan räddningstjänsten var 

avslutad. Huruvida dessa 

användes även efter räddningstjänsten 

var avslutad vet 

jag inte. 

2. Under branden fick vissa 

styrkor med räddningsmän 

användas till att bemanna 

åtminstone en brandstation för 

att upprätthålla beredskapen i 

kommunen. Är detta också lagligt? 

I alla fall borde lämpligheten 

diskuteras, oavsett om det 

är lagligt eller ej. Vad gäller 

vidare för krav på befälen som 

följer med på utryckningarna? 

Krav på lokalkännedom? Kännedom 

om speciella risker i 

kommunen? 

3. Att du, Per Eriksson, lärt 

dig mycket under din praktik 

tid inte vare sig för Räddningsverket 

eller kommunen att kalla 

in redan färdigutbildade som 

civilpliktiga vid stora fredsolyckor. 

Civilpliktiga kan enligt 

denna lag endast kallas in om 

regeringen beslutar om detta. 

Arbete pågår dock för närvarande, 

bland annat i Pliktutredningen, 

för att pröva möjligheten 

att nyttja civilpliktiga 

vid svåra påfrestningar på samhället. 

Under den tid som civilpliktiga 

utbildas vid Räddningsverkets 

skolor kan räddningsledaren 

begära förstärkning från 

Räddningsverket av både räddningsmän 

och beredskapsmän 

ska du vara glad över. Du är 

lyckligt lottad. Många, om än 

inte de flesta, lär sig endast 

vägen till pizzerian. Kvaliteten 

på räddningsmännens praktiktid 

borde ses över och diskuteras, 

då denna inte alltid är den 

bästa, om ens i vissa fall acceptabel. 

Jag hoppas att Sirenen inte 

låter bli att ta med denna 

insändare bara för att den tar 

upp några för Räddningsverket 

kanske känsliga frågor. Istället 

välkomnar jag en förklarande 

kommentar och en intressant 

diskussion som är till gagn för 

fler än mig. 

BI-studerande 

till stora och personalkrävande 

insatser. Detta görs via Vakthavande 

tjänsteman på telefon 

054-15 01 50. 

De civilpliktiga har en relativt 

kort anspänningstid under 

dagtid och är självförsörjande 

med arbetsledning med räddningsledarkompetens,materiel, 

fordon, underhåll etcetera. 

Räddningsmän och beredskapsmän 

under utbildning 

kan exempelvis användas vid: 

• Stora bränder, till exempel 

skogs- och mossbränder. 

• Räddningsförstärkning vid 

snöoväder, stormfällning, med 

mera. 

• Utrymning föranledd av 

Räddningsmän under insats i Tyresta-skogen i somras. Om detta 

tyckte Per Eriksson i förra numret av Sirenen och flera andra har synpunkter 

både på Erikssons inlägg och ämnet i allmänhet. 

Chefsjuristen svarar ”BI-studerande”: 

Ingen plikt efter avslutad insats 

Sirenen tar gärna upp ”för verket 

känsliga frågor”. I detta fall vänder sig 

insändarskribenten till verkets jurister 

och det gör även Sirenen. Chefsjuristen 

Key Hedström har lämnat denna 

kommentar: 

Tjänsteplikt kan fullföljas enligt något av 

följande alternativ: 

1. På anmodan av en räddningsledare är 

var och en mellan 18 och 65 år gammal 

skyldig att medverka i en räddningsinsats. 

Det är i första hand räddningsledaren som 

avgör när räddningsinsatsen påbörjas och 

avslutas. 

Tjänsteplikt enligt detta alternativ är alltså 

inte aktuell för en insats som räddningsledaren 

avslutat. Plikten omfattar inte heller 

beredskap för en eventuellt kommande insats. 

2. Den som fullgör grundutbildning som 

värnplikt eller civilplikt enligt lagen om totalförsvarsplikt 

ska ges de kunskaper och 

färdigheter som krigsuppgiften kräver. En 

civilpliktig är således inom ramen för sin 

plikttjänstgöring skyldig att delta i utbildningsmoment 

som uppfyller kriteriet att ge 

kunskaper och färdighet för en krigsuppgift. 

De frågor som insändarskribenten ställt är 

befogade och Räddningsverket har anledning 

att bland annat överväga vilka moment 

som bör ingå i den framtida utbildningen 

av civilpliktiga. 

Räddningsverkets utbildningsstab svarar Per Eriksson: 

”Viktigt att båda parter är överens” 

exempelvis översvämning, ras, 

eller kemolycka. 

• Flyktingsmottagning, oljeutsläpp 

och omfattande saneringsarbeten 

vid miljöolyckor. 

• Handräckning vid evakuering 

av materiel vid olika nödlägen 

• Eftersök av försvunna personer. 

Enligt paragraf 44 i räddningstjänstlagen 

(1996:1102) är 

var och en skyldig att tjänstgöra 

som tjänstepliktig vid räddningstjänstinsatser 

när räddningsledaren 

så begär. För att 

snabbt få tag på redan utbildade 

räddningsmän eller beredskapsmän 

har vissa kommuner 

valt att organisera personalen i 

När civilpliktiga under utbildning ställs till 

en räddningsledares förfogande för en 

räddningsinsats är det dock tjänsteplikt enligt 

alternativ 1 som gäller. 

I övrigt kan jag hänvisa till kommentaren 

från Räddningsverkets Pia Holmstrand på 

annan plats på denna sida. 

Key Hedström 

frivilliga räddningsvärn eller 

teckna civilrättsliga avtal. 

Det viktiga är, oavsett kontraktsform, 

att båda parter är 

överens om hur och när räddningsmännen 

och beredskapsmännen 

ska tjänstgöra. 

Pia Holmstrand 

Utbildningsstaben

Avtal vid utryckningen? 

Ien insändare i Sirenen 

8/99 skriver före detta 

räddningsmannen Per 

Eriksson att man borde kalla 

in färdigutbildade räddningsmän 

vid större bränder och 

olyckor som till exempel 

Tyrestabranden. 

De civilpliktigas engagemang 

och kompetens bör 

givetvis tillvaratas och användas, 

även efter avslutad pliktutbildning. 

I dag finns emellertid 

inget sätt att använda 

denna resurs, eftersom plikt 

enligt lag endast kan användas 

för att försvara Sverige i 

händelse av krig och så bör 

det även vara fortsättningsvis. 

En lösning på det här vore 

att skapa ett frivilligsystem för 

hur före detta civilpliktiga kan 

utnyttjas vid svåra påfrestningar 

i fred. För det är många 

som vill vara med och hjälpa 

till men, precis som Per, inte 

får. 

Större delen av de som fullgjorträddningsmannautbildningen 

vill vara med och hjälpa 

till vid svåra olyckor och 

katastrofer. Därför borde den 

civilpliktige vid utryckningen 

ges möjlighet att teckna ett 

Foto: INGER WIKLUND 

Många vill vara 

med frivilligt 

avtal med sin hemkommun. 

Den civilpliktige kan där förbinda 

sig att hjälpa till vid 

katastrofer eller större bränder. 

På så sätt får pliktutbildningen 

även ett fredstida syfte 

och räddningstjänsten vet 

vilka resurser som finns att 

tillgå. 

Ett sådant avtal skulle kunna 

innehålla bland annat: 

- Vilken typ av olyckor som 

avtalet avser. 

- Vilka uppgifter som kan 

komma att genomföras. 

- Hur lång förberedelsetid 

den enskilde ges innan. 

- Hur länge den enskilde ska 

komma att utföra uppdrag. 

- Vilken ersättning som 

kommer att lämnas vid ett 

eventuellt uppdrag. 

- Försäkringsfrågor. 

- Avtalets giltighetstid. 

Det är dags att kommuner 

och räddningstjänster ser 

möjligheten att efter avslutad 

pliktutbildning på frivillig väg 

ta tillvara de civilpliktigas 

kompetens vid större olyckor 

och katastrofer! 

Daniel Johansson 

Ordförande Civilpliktsrådet 

Idirektiven till omarbetningen 

av nya räddningstjänstlagen 

ser jag att man vill att 

kommunerna i framtiden ska 

styra sin räddningstjänst mer 

självständigt. Detaljstyrningen 

ska minska. Själv ser jag med 

förskräckelse på att detaljstyrningen 

håller på att försvinna. 

Vi i glesbygden får ännu sämre 

resurser för räddningstjänst 

om inte staten kräver att kommunen 

håller en viss miniminivå. 

Var står Räddningsverket i 

denna viktiga fråga? Verket slog 

åtminstone tidigare vakt om 

glesbygdskommunernas 

intressen, men hur är det i dag. 

Vad har det blivit av ”den vässade 

tillsynen” som verket flaggade 

upp, inte minst genom en 

omorganisation av tillsynsenheten? 

Den oroväckande trenden 

att deltidskårer i besparingssyfte 

läggs ner eller att man 

minskar ner på personalen 

eller rent av gör om kåren till 

räddningsvärn fortsätter och 

det sker nästan uteslutande 

utan protester 

från Räddningsverket. 

Betänk att 

över hundra kårer 

och över tusen 

deltidsbrandmän 

har förlorat sin 

anställning de 

senaste 15 åren i 

nedläggningsivern. 

Kanske är det 

dags att helt byta 

system och satsa 

på en statlig räddningstjänst 

i Sverige. Det skulle 

öka rättvisan. 

Sirenen är en bra tidning som 

belyser mycket av deltidarnas 

problem. För mig som deltidare 

är det bra med allt vad data 

heter – Rib, Lupp, Dart, Räddningsverkets 

hemsida med 

mera – men inget kan ersätta 

tidningen Sirenen som forum 

då det gäller den svenska räddningstjänsten 

med dess problem, 

nyheter, debatter och 

annat. 

I förra numret kunde vi läsa 

om hur en ny förordning skulle 

kunna göra det möjligt för 

deltidarna att bryta mot hastighetsbestämmelserna 

under 

färd med egen bil till brandstationen. 

Detta får inte leda till 

att man tror att det är fritt fram 

att alltid köra i 100 knyck och 

att kommunen därigenom 

dristar sig till att utöka rekryteringsområdet. 

Vi måste även i 

framtiden ta oss till brandstationen 

på ett säkert sätt. Enda 

fördelen som jag ser med den 

nya förordningen är att vi förhoppningsvis 

kanske kan slippa 

böter för fortkörning om vi 

åker in i en kontroll på väg till 

stationen vid ett 

larm. Men kom 

ihåg att även när vi 

STOPPDATUM FÖR INSÄNDARE TILL NUMMER 2/2000 ÄR 22 FEBRUARI 

29 

ordet fritt 

Oro i glesbygden: 

Direktiven till ny 

lag förskräcker 

Det borde gå 

att ta C-kortet 

i samband med 

utbildningen 

på skolorna 

Vi deltidare får aldrig tro att det är fritt fram att köra hur fort som 

helst till brandstationen med privatbil när larmet gått, varnar Herman 

Persson. 

sitter i brandbilen 

och påkallar fri väg 

med sirener och 

blåljus har vi som 

förare ett mycket 

stort ansvar i trafiken. 

Under färd till 

station i privatbil, 

utan larmanordningar, 

måste vi 

därför vara ännu 

försiktigare! 

Apropå fordon hoppas jag 

att Glesbygdsklubben tar tag i 

frågan om C-körkorten och 

uppvaktar Räddningsverket, 

Vägverket eller andra berörda. 

Tar man inte itu med denna 

fråga är risken uppenbar att det 

i framtiden blir ännu svårare 

att få deltidsbrandmän i glesbygden 

(det finns ju inga bilskolor 

på dessa orter). Det rör 

sig trots allt om en kostnad på 

10 000-20 000 kronor. Ett sätt 

att lösa problemet skulle kunna 

vara om Räddningsverket 

genom sina skolor utvecklade 

ett samarbete med bilskolor 

om C-körkortsutbildning på 

kvällar. Det borde kunna hinnas 

med. 

I rekryteringshänseende håller 

jag med räddningschefen i 

Bengtsfors Mats Tengwall, som 

i Sirenen nr 7/99 sa att vi måste 

ge deltidsbrandmännen 

bättre betalt. Inte enbart deltidsbrandmannen 

själv gör 

uppoffringar för att klara sina 

åtaganden, även familjen blir 

lidande av beredskapen, bilen 

låst med mera. Det måste till en 

förändrad syn på deltidsbrandmännen 

hos Kommunförbundet. 

Som deltidsbrandman 

har man trots de höga krav som 

ställs sämre beredskapsersättning 

än kommunalt anställda, 

exempelvis vaktmästare i 

beredskap. Jag har själv tidigare 

varit verksam i kommunens 

beredskapsgrupp för kommunens 

fastigheter med mera. Då 

med en svarstid på en halvtimma. 

Denna beredskap var bättre 

betald än den beredskapsersättning 

jag får som deltidsbrandman. 

Det borde vara 

tvärtom med tanke på att deltidaren 

måste kunna rycka ut 

inom fem minuter, inte 30, 

samt att det ställs högre fysiska 

krav på deltidsbrandmannen. 

Något måste vara fel då det 

rör sig om nära tusen kronor 

lägre ersättning som deltidsbrandman 

än att ingå i vaktmästarberedskapen. 

Till saken 

hör också att som brandman 

har man beredskap 24 timmar 

per dygn. På vaktmästarberedskapen 

är man beredskapsfri 

under arbetstiden, vilket gör 40 

timmar på en vecka. 

Herman Persson 

Deltidsförman, Dorotea


krypto 

Fem vann 

brandsläckare 

I millenniets sista krypto drog vi fem vinnare som får 

toppvinsten, en brandsläckare. Vi på Sirenen säger grattis 

till er fem och övriga vinnare. 

Rätt lösning av krypto nr 8/99 gav följande mening i 

de tonade rutorna: 

Byt batteri så det inte 

blir din sista advent 

1-5:e pris (pulversläckare, typ ABE III, för hemmet, kontoret etc): 

Bengt Andersson, Åkersberga, Birgitta Arbin, Nybro, Folke 

Söderberg, Rosersberg, Runar Svensson, Hammerdal, Håkan 

Neiström, Falun. 

6-10:e pris (Kaare Brandsjös bok ”Katastrofer och räddningsinsatser”): 

Inger Hedin, Skoghall, Birgitta Öhlin, Hallsberg, Stefan 

Arkstrand, Göteborg, Bengt Rutgersson, Klövedal, Rune Persson, 

Arkelstorp. 

Lösningen till kryptot 8/99 

Samma tal – 

samma bokstav 

Lösningstips: I kryptot har du en hjälpbokstav vid pilarna. Ordet 

vid pilarna motsvaras av inslag på bilden. Regeln är att samma 

siffror motsvaras av samma bokstav hela kryptot igenom. 

Lyckas du kan du inom de tonade rutorna läsa en mening som 

har koppling till bilden. 

1:a pris: pulversläckare, typ ABE lll (6 kg, för hemmet, kontoret, 

etc), 2:a pris: pulversläckare, typ ABE I (2 kg, för bilen, husvagnen, 

båten), 3–6:e pris: Kaare Brandsjös bok ”Katastrofer och 

räddningsinsatser”, 7–10:e pris: resebrandvarnare. 

Skicka lösningen senast den 21 februari till: ”Kryptot”, Sirenen, 

L 257, Räddningsverket, 651 80 Karlstad. 

Namn: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Adress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Postadress: . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .


Insatsplanering 

Räddningstjänsten Dala Mitt 

I Räddningstjänsten Dala Mitt ingår Borlänge, Falun 

och Säters kommuner. Organisationen omfattar 100 

heltidsanställda och 150 deltidsanställda, fördelade 

på nio räddningsstationer. 

Arbetsuppgifter: 

- Upprätta och ansvara för insatsplanerna 

Kompetenskrav: 

- CAD-kunskaper 

- Du skall kunna arbeta självständigt, driva projekt och 

utveckla verksamheten 

- Det är meriterande om du har kunskap om räddningstjänstens 

verksamhet och arbetat med GIS 

Utbildningssamordning 


- Samordna intern övningsverksamhet 

- Tjänsten kan i framtiden ev. utvecklas och då innebär 

detta arbetsledande uppgifter samt samarbete med 

räddningsgymnasiet 


- Du skall vara en god organisatör samt ha administrativ 

förmåga 

- Datakunskaper 

- Pedagogiska kunskaper 

- Det är meriterande om du har förmansutbildning och 

genomgången ”Förebyggande 1”- kurs 

Platsannonser 

SP Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut utvecklar och förmedlar teknik för näringslivets utveckling och 

konkurrenskraft och för säkerhet, resurshushållning och god miljö i samhället. Vi har Sveriges bredaste och mest 

kvalificerade resurser för teknisk utvärdering, mätteknik, forskning och utveckling. Vår forskning sker i nära samverkan 

med högskola, universitet och internationella kolleger. Vi är mer än 500 ingenjörer och forskare som bygger 

våra tjänster på kompetens, effektivitet, opartiskhet och internationell acceptans. 

SP Brandteknik tillhör världens ledande brandlaboratorier. Vi expanderar personellt och bygger ut våra laboratorier. 

Brandteknik handlar om säkerhet och miljö. Personalen utvecklas kontinuerligt genom utmanande arbetsuppgifter 

och har goda möjligheter till vidareutbildning. Du kan läsa mer om SP-Brandteknik på vår hemsida www.sp.se/fire . 

Civilingenjör/brandingenjör 

Räddningstjänsten Dala Mitt söker 

3-4 medarbetare 

Inspektör 


- Tillsynsverksamhet 

- Brandteknisk rådgivning 

- Instruktör vid brandskyddsutbildningar 

- Delta i riskanalys 


- Utbildad Brandmästare 

- Genomgången ”Förebyggande 2”-utbildning 

- Stor vikt kommer att läggas på samarbetsförmåga, pedagogisk 

kompetens och strukturell förmåga 

Samordning för 

Räddningsgymnasiet 


- Planera och samordna räddningstjänstens del i verksamheten 

vid räddningsgymnasiet årskurs 1-3 

- Instruktör vid räddningsgymnasiet 


- Jobbar du inom räddningstjänsten bör Du vara lägst 

brandförman 

- Stor vikt läggs vid om du har erfarenhet av pedagogisk 

arbete, ledaregenskaper och strukturell förmåga. 

Mer information 

Lämnas av avdelningschef, räddningsavdelningen Rune Arvidsson tel 0243-665 04 eller avdelningschef, förebyggandeavdelningen 

Marcus Sandvik tel 0243-665 10 samt fackliga företrädare Håkan Pettersson, CF tel 

0243-665 05, Lars Hellman, Kommunal tel 0243-665 02 samt Torsten Bladlund, SKTF. 

Ansökan sändes till Räddningstjänsten Dala Mitt, Lugnetleden 3, 791 38 FALUN. Löneanspråk ska anges. 

Välkommen med Din ansökan senast 2000-02-28! 

31 

”Skolan”tar 

paus i vår 

Ett av de mest Sirenens mest 

uppskattade återkommande inslag 

är Sirenens räddningsskola. 

Därför kommer många att sakna 

”skolan” under våren. Vi tvingas 

nämligen ta en paus. Orsaken är 

lärarbrist. Eller snarare lärarnas 

tidsbrist. 

Detta läsår är belastningen på 

Räddningsverkets lärare ovanligt 

hög och därför har en rad lärare 

tvingats tacka nej till att medverka 

i Sirenen. 

Ansvaret för produktionen (val 

av ämnen, val av lärare, textproduktion 

och bilder) övergår nu 

från Sirenen-redaktionen till 

Räddningsverkets utbildningsavdelning. 

Sirenens ansvar blir att 

upplåta utrymme i varje nummer 

samt sköta textredigering och 

layout. Utbildningsavdelningen 

har lovat leverera material under 

våren och i så fall återkommer vi 

med Sirenens räddningsskola 

från första höstnumret. 

Du som har önskemål om nya 

ämnen är välkommen att ringa 

eller skriva till Sirenen. 

Lärorika särtryck 

Till dig som är intresserad av tidigare 

”lektioner” i Sirenens räddningsskola 

kan vi rekommendera 

de särtryck som finns och som 

utan kostnad kan beställas från 

Räddningsverkets publikationsservice, 

L 124, 651 80 Karlstad (tel 

054-10 42 86 eller telefax 

054-10 42 10). 

Tre särtryck med vardera åtta 

lektioner finns, 1996, 1997 och 

1998 års utgåvor. 

1996: Fysisk träning, Skogsbrand 

- grunder, Räddningstaktik, 

Beslutsstöd vid kemikalieolycka, 

”Hemkomsten från räddningsskola”, 

Brandskydd - grunder, Kamratstöd/debriefing, 

Losstagning - 

personbil. 

1997: Skogsbrand och helikopterinsats, 

Massmedia och räddningstjänst, 

Räddningshundar, 

Brandvattenförsörjning, Säkerhet 

vid arbete på hög höjd, Beskjutning 

av gasflaskor, Brandgasventilation, 

Pumpning vid kemikalieolycka. 

1998: Rutiner vid rökdykning, 

Räddningstjänst vid soteld, Fysisk 

träning, Vattenlivräddning, 

Skumsläckning, Dörrforcering, Elrisker 

och räddningstjänst, Utryckningskörning.

32 Sirenen Nr 1 ● Platsannonser 

2000 

Räddningstjänsten söker 

BRANDMÄSTARE 

heltid (Ref nr R 8/2000) 

Gällivare kommun som har ca 21 000 invånare är belägen 

i Lapplands norra del där världsledande företag inom 

gruvnäringen verkar i en miljö som också innehåller 

världsarvet laponia och nationalparker. 

Gällivare har ett väl utvecklat näringslivsarbete som bidragit 

till att nya företag har etablerat sig inom medicintekniska 

området och inom IT- och distansproduktion. 

genom samarbetet inom Lapplands kommunalförbund 

med våra grannkommuner är det möjligt att i Gällivare 

studera på högskolenivå på vårt nya studiecenter i Malmberget 

där också gymnasieskolan och KOMVUX ingår i 

en utbildningstriangel. 

I Gällivare har du nära till naturen och alla typer av vintersportort 

med skidåkning på längden, i backe och alpint 

och vi arbetar med fem andra kända skidorter i Europa 

för att stärka vår position som en av landets främsta vintersportorter. 

Mer information om Gällivare finner Du på vår hemsida 

www.gellivare.se 

Arbetsuppgifter 

Du ska som räddningsbefäl ansvara för ett skiftlag. Fullgöra 

arbetsuppgifter som planläggning, ledning, fördelning 

av arbete till underställda samt förebyggande brandskydd. 

Fullgöra samtliga med räddningstjänsten förenade 

arbetsuppgifter och skyldigheter enligt räddningstjänstlag 

och för kommunen fastställd räddningstjänstplan och övriga 

arbetsuppgifter inom räddningstjänstens verksamhetsområde 

Kvalifikationer 

Brandmästarutbildning. Sökande ska ha eller vara villig 

att genomgå BMFF 

Körkort BC behörighet 

Tillträde 

Enl överenskommelse 

Provtjänstgöring kommer att tillämpas under 6 månader 

Upplysningar 

Räddningschef Anders Dahlström, tfn 0970 - 18719 

Stf räddningschef Kjell Ragnestam, tfn 0970 -180 26 

Fackl företr 

Kommunal, tfn 0970 - 186 85 

ALLMÄNT 

* Gällivare kommun eftersträvar en jämnare könsfördelning 

varför vi gärna ser kvinnliga sökanden 

* Anställningsvillkor enligt avtal. Löneanspråk anges i 

ansökan 

* Tjänstbarhetsintyg lämnas vid anfordran 

* Använd gärna kommunens egen blankett, som Du kan 

få via kansliavdelningen eller från den som lämnar upplysningar, 

tfn 0970 - 180 00 vx. Ansökningsblankett 

finns även på Arbetsförmedlingen i Gällivare 

* Ansökan med ref nr, meritförteckning samt styrkta betygshandlingar, 

skall ha inkommit senast 2000-03-15 

till Gällivare kommun, Kansliavdelningen, 982 81 

GÄLLIVARE 


är Räddningsverkets tidning. 

I den kan du följa utvecklingen 

inom räddningstjänsten 

och befolkningskyddet. 

Nyheter, reportage, debatt 

och mycket annat. 

Är du inte redan prenumerant 

– bli det! Du får åtta 

nummer om året, Gratis! 

Enda kravet från vår sida är 

att du gör en personlig anmälan. 

Vi kan tyvärr inte 

emot personallistor eller 

centralt ifyllda talonger. 

Kupongen skickas till: 

”Prenumeration” 


L 257 

651 80 Karlstad 

eller faxas till: 

054-10 42 60 

❐ Ja tack, jag vill ha en gratis prenumeration på Sirenen 

Skicka tidningen till: 

Namn ……………………………………………………………… 

Gatuadress ………………………………………………………… 

Postadress ………………………………………………………… 

Adressändring Sirenen 

Namn………………………………………………………………… 

Abonnemangsnr (står på adresseringen) …………………………… 

Gamla gatuadressen ………………………………………………… 

Gamla postadressen ………………………………………………… 

Nya gatuadressen …………………………………………………… 

Nya postadressen …………………………………………………… 

Kungälvs kommun västkustens pärla med spännande historia, framtidstro 

och två mil till Göteborg. Kommunen har 37 000 invånare. Ale kommun 

har 25 000 invånare. Kungälvs kommun har en väl utbyggd service gällande 

barnomsorg, skolor mm. 

Kungälvs kommun söker 

Stf räddningschef 

Då vår nuvarande befattningshavare kommer att övergå till motsvarande befattning på 

den förebyggande avdelningen söker vi nu hans efterträdare. 

Vi söker en brandingenjör som – förutom ställföreträdarskapet – skall ansvara för räddningstjänstavdelningens 

utryckande- och skadebegränsande verksamhet. 

Genom samarbetsavtal med Ale kommun är befattningen gemensam med Ale. 

Därutöver skall Du ingå i schemalagd räddningschefsberedskap för Kungälv och Ale 

kommuner. 

Räddningstjänsten består av en heltidsstyrka i Kungälvs centralort, 2 deltidsstyrkor i ytterområdena 

samt 2 deltidsstyrkor i Ale kommun. 

Vi är en ung och kreativ organisation där heltidsorganisationen tillskapades så sent som 

1996. 

Våra kommuner har en intressant risktopografi med bl a tung kemikalieindustri, skärgårdsmiljöer, 

stora skogsområden och sammanhängande trähusbebyggelser. I kommunernas 

infrastruktur ingår Göta Älv, Europaväg 6, riksväg 45, järnvägar, yrkessjöfart 

och inflygningsled till Säve flygplats. 

Vi förutsätter att Du som söker har: 

■ intresse att leda utvecklingen av räddningstjänstens arbetsuppgifter, 

■ lätt att samarbeta med olika personalkategorier, 

■ intresse att ytterligare utveckla vår stabs- och ledningsorganisation, 

■ ambition att utveckla ökad integration mellan förebyggande och utryckande verksamhet, 

■ förmåga att arbeta med räddningstjänstens personalfrågor i en stödjande och utvecklande 

anda. 

Räddningstjänsten är en mansdominerad arbetsplats, vi ser därför även kvinnor som sökande. 

Upplysningar lämnas av stf räddningschef Bo Carlsson. 

Facklig information får Du av brandmästare Carl-Gösta Hermansson (SKTF), brandman 

Mats Hansson (Kommunal). Du når samtliga på telefon 0303-99600. 

Du kan också besöka vår hemsida www.kungalv.se 

VÄLKOMMEN med Din ansökan märkt med referensnummer P 2000-18 till Kungälvs 

kommun, Personalavdelningen, 442 81 KUNGÄLV senast 2000-02-22.


Foto: PATRIK HANSSON 

Genom offensiva och utåtriktade satsningar har civilförsvarsföreningen 

i Lomma på drygt ett år lyckats öka medlemsantalet från 87 

till 316. 

Ökade 250 procent 

Lomma tvättade bort 

krigsstämpeln 

Bara 87 medlemmar, dags 

att göra något åt det. 

Så resonerade man i 

Lomma och lyckades på 

drygt ett år höja medlemstalet 

till 316. I civilförsvarsföreningen. 

Det vore en överdrift att påstå 

att det varit rusning till civilförsvarsföreningarna 

under 

senare år. 

Verksamheten känns inte 

tillräckligt angelägen för folk i 

allmänhet. 

– Namnet lockar inte heller. 

Men det måste vi bortse från, 

det är ju bestämt att vi ska 

heta så, säger Sven Boberg, 

styrelseledamot i Lomma 

Bjärreds civilförsvarsförening. 

I Lomma har man försökt 

tvätta bort krigsstämpeln och 

visat på att föreningens verksamhet 

är av nytta i det dagliga 

livet. 

– Vi har gått ut och pratat 

om civila olyckor och hur du 

kan skydda dig mot dem. Vi 

har sålt brandvarnare och 

brandsläckare till bra priser 

och fått intresse från allmänheten. 

Vi har till och med fått 

medlemmar från andra kommuner, 

eftersom de tycker att 

vårt arbete är viktigt. 

Prioriteringen är att genom 

utbildning och information få 

ner olyckorna i samhället. 

Hjärt– och lungräddning, 

”Hitta Vilse”, ”Kattis och Roffe”, 

första hjälpen, handhavande 

av brandsläckare, 

brandkunskap för alla, är den 

typ av utbildning man ägnar 

sig åt. Sven Boberg, som till 

vardags jobbar med förebyggande 

arbete vid räddningstjänsten, 

kan se att det går åt 

rätt håll. 

– Räddningstjänstens utryckningar 

har blivit färre. 

Inrättandet av hemskyddsombud 

är en av civilförsvarsföreningarnas 

viktigaste uppgifter. 

I Lomma är kvoten fylld 

till hälften. 

När civilförsvarsföreningens 

styrelse beslutade att försöka 

få fart på verksamheten spaltades 

olika uppgifter upp. 

Någon fick ansvar för verksamhetsplanering. 

Andra 

uppgifter blev medlemsrekrytering, 

medlemskontakt, utbildning 

och föreningskontakter. 

Och det strukturerade arbetet 

gav snabbt resultat. Medlemsantalet 

har på ett drygt år 

ökat med över 250 procent, eller 

från 87 till 316. För medlemmarna 

har föreningen arrangerat 

kraftigt subventionerade 

resor. Under planering är 

inrättandet av Civilförsvarets 

dag som ska samordnas med 

andra frivilligorganisationer. 

Men det räcker inte, tycker 

Boberg. 

– Nu har vi fått så många 

medlemmar att vi måste ta oss 

i kragen och verkligen göra 

något för dem. 

PER LARSSON 

Platsannonser 

Annonsera tjänsten i Sirenen 

Boka plats senast 23 februari 

RÄDD NINGSTJÄNSTE N 

VÄSTERBERGSL AGEN 

LUDVIKA 

LJUSNARSBERG 

söker 

för tjänstgöring inom de tre bergslagskommunerna Fagersta, Ljusnarsberg samt Ludvika en 

2:e ställföreträdande räddningschef 

med placering i Ludvika 

och med huvudsakligt geografiskt arbetsområde omfattande Fagersta och Ludvika kommuner. 

Dina arbetsuppgifter 

RÄDDNINGST JÄNSTEN 

VÄSTERBERGSLAGEN 

LUDVIKA - LJUSNARSBERGS KOMMUNER 

Du skall ingå i den övergripande befälsberedskapen (Ludvika-Ljusnarsberg)samt i vår 

organisation bl a kunna arbeta inom områdena 

• Brandsyn och tillsyn brandfarliga varor 

• Utbildning, såväl intern som extern 

• Brandskyddsdokumentation 

• Ritningsgranskning 

• Remisser till andra myndigheter 

Dina slutliga arbetsuppgifter kommer utifrån Din kompetensprofil och Dina branscherfarenheter. 

Våra kompetenskrav 

Du kan vara antingen brandingenjör eller brandmästare (BMFF). 

Du skall ha körkort lägst B. 

Du bör helst ha flerårig erfarenhet från operativ räddningstjänst och skadeförebyggande 

verksamhet samt god förmåga att uttrycka Dig i tal och skrift. 

För brandmästare. vilken saknar kompetenserna FF och ej går på övergångsbestämmelser, 

kan utbildning (i tjänsten)till full kompetens bli aktuell. 

Provanställning i sex mån tillämpas. 

Både män och kvinnor är välkomna med ansökan. 

Upplysningar lämnas som anställningsmyndighet av: Räddningschef Hans-Åke Wickberg 

0240-863 20 eller 1:e stf räddningschef Börje Karlsson 0240-860 25 och för området Fagersta 

också av räddningschef Östen Wikman 

0223-445 01. 

Facklig företrädare: CF Börje Larsson 0240-863 49, SKTF Inga-Lill Backström 0240-863 21 

Välkommen med Din ansökan med meritförteckning och referenser som vi vill ha senast 

2000-02-29 under adress 

Räddningstjänsten Västerbergslagen 

Prästgårdsgatan 11 

771 32 LUDVIKA 

33

34 Sirenen Nr 1 ● Platsannonser 

2000 

L A R M T J Ä N S T 

Larmtjänst AB är försäkringsbolagens gemensamma företag för koordinering av restvärdesräddning 

och bekämpning av försäkringsbedrägerier. Restvärdesräddning sker i samarbete 

med kommunernas räddningstjänster och omfattar så gott som alla svenska kommuner 

samt ett antal större företag och organisationer. Genom egna restvärdesledare 

och med hjälp av räddningstjänster, görs en stor mängd skadebegränsande insatser i 

samband med brand-, vatten-, trafik och övriga försäkringsskador. 

TILL VÅR RESTVÄRDESENHET SÖKER VI EN 

MEDARBETARE 

❑ Du kommer att medverka i utvecklingen av restvärdeskonceptet i takt med tiden. 

Förändringarna i bl. a. försäkringsbranschen går fortare än någonsin tidigare, och du 

kommer att ingå i vårt team som sköter förhandlingar med försäkringsbolag, captives, 

kommunernas räddningskårer, SOS Alarm, myndigheter och organisationer. 

❑ Vi värdesätter att du kan ta egna initiativ, kan förhandla och har god samarbetsförmåga. 

Vi är tre medarbetare som administrerar den rikstäckande RVR-verksamheten, och 

vi har ca 100 uppdragstagare i form av RVR-ledare, som har sin placering runt hela 

Sverige. 

❑ Det är värdefullt om du har erfarenhet av räddningstjänst, restvärdesräddning, larmförmedling, 

försäkring och att du har lätt för att uttrycka dig i tal och skrift. Vi tror att 

lämplig ålder kan vara 30 till 45 år. 

❑ För ytterliggare information är du välkommen att ringa till Roland Christéen, tel. 08- 

783 74 15, eller Inger Brobert tel. 08-783 7426. Fackliga representanter är Christina 

Nygren tel. 08-783 74 34 och Martin Åberg tel. 08-783 74 33. Vi finns på 

Tegeluddsvägen 100 på Gärdet i Stockholm. 

Välkommen med din ansökan senast 3 mars 2000, till Larmtjänst AB, 

Personalavdelningen, 115 87 Stockholm. 

Räddningsverket arbetar för ett säkrare samhälle. Vi vill minska riskerna för olyckor. Vårt arbetssätt är präglat av närheten till räddningstjänsten och 

vårt internationella engagemang. Verksledningen finns i Karlstad. Vid våra skolor i Revinge, Skövde, Rosersberg och Sandö utbildas all personal för 

den kommunala räddningstjänsten och sotningsverksamheten. Vi utbildar också räddningsmän och civila beredskapsmän för kommunernas behov under 

höjd beredskap. Vi är omkring 880 anställda, varav cirka 560 finns på våra skolor. Mer information om Räddningsverket finner du på Internet: 

http://www.srv.se/ 

Medarbetare till RIB-funktionen 

till Räddningsverkets centrala förvaltning i Karlstad 

Räddningsverkets lnformationsbank (RIB) är ett digitalt informations- 

och beslutsstöd för bl.a räddningstjänsten och verksamheter 

med anknytning till farligt gods. RIB innehåller bl a bibliotek, 

regelverk för transporter av farligt gods, statistik från räddningstjänstinsatser, 

spridningsmodeller för olika kemikalier, uppgifter 

om farliga ämnen och räddningstjänstens riksresurser. RIB-gruppen 

arbetar gemen-samt med erfarenhetsdokumentation, insatsrapportering, 

statistikfrågor, system- och produkttest, expertstöd, 

marknadsföring, utbildning och vidareutveckling. 

Tjänsterna är projektanställningar hel- eller deltid med ev möjlighet 

till tillsvidare anställning. 

Dina arbetsuppgifter 

Du skall ha IT-intresse och goda kunskaper i sökande av information 

såväl i databaser som på andra sätt. Du kommer att delta i 

arbetet med vidareutvecklingen av vårt digitala bibliotek och uppbyggnad 

av andra verksgemen-samma databaser, som ex.vis GIS- 

, erfarenhets, samt resursdatabaser. Vi är inne i ett mycket dynamiskt 

skede, med anpassning av RIB till webb-teknik och där 

utvecklingen av programdelarna baseras på ettökande internationellt 

samarbete. 

Annonsera tjänsten i Sirenen – 

boka plats senast 23 februari 

Sirenen är perfekt för dig som 

ska rekrytera personal inom 

sektorn befolkningsskydd och 

räddningstjänst. 

Ingen tidning inom branschen 

har sådan täckning som Sirenen. 

Nästa nummer trycks den 9 

mars. För att vi ska hinna få 

med din annons vill vi att du 

förhandsbokar utrymme senast 

den 23 februari samt lämnar 

färdig annons senast den 1 

mars. 

Vi vill ha tryckfärdiga annonsoriginal 

anpassade för våra 

spaltbredder, som är: 

1 spalt 41 millimeter 

2 spalter 87 millimeter 




Nytt årtusende, men annonspriset 

är det gamla, 14 kronor 

per spaltmillimeter (plus 

moms). 

Priset räknar du lätt ut enligt 

följande exempel: En annons 

som är 134 millimeter bred (3 

spalter) och 150 millimeter hög 

kostar 

6 300 kronor (3 x 14 x 150). 

Ring redaktionen om du har 

några frågor. 

Kontaktperson för annonser 

är i första hand Gunno Ivansson, 

tel 054-10 41 06. Är han 

inte inne kan du även tala med 

Per Larsson eller Stig Dahlén. 

Din kompetensprofil 

Du som söker kan vara brandingenjör, brandmästare eller ha annan 

lämplig bakgrund, som ex.vis god IT-utbildning och intresse för, 

eller kännedom om ovan nämnda verksamheter. 

Intresse och erfarenhet från vuxenutbildning ser vi som en merit, 

eftersom arbetet i hög grad är knutet till kontakter med användarna, 

såväl internt som externt. Det är också viktigt att du kan 

uttrycka dig väl i tal och skrift. I det internationella samarbetet är 

goda kunskaper i främst engelska en tillgång, men även andra 

språkkunskaper ser vi som värdefulla. Vi räknar även med att du är 

utåtriktad, kan arbeta självständigt och är beredd att resa i tjänsten. 

Intresserad 

Låt oss i så fall berätta mera. Kontakta i första hand Tore Eriksson 

eller Anders Lundberg på RIB-enheten. Fackliga företrädare är 

Ingela Grundel (TCO-ST) och Sten Högström SACO). Samtliga 

träffas på tel. 054-104000 (vx). 

Din ansökan märkt med dnr 052-90-2000 vill vi ha senast den 21 

februari 2000 till: 

Räddningsverket, 651 80 Karlstad


Länsstyrelsen i Örebro län söker Försvarsdirektör 

till programområdet Civilt försvar och Räddningstjänst 

Länsstyrelsen 

arbetar direkt under 

regeringen och har 

en mängd statliga 

uppgifter som 

omspänner hela 

samhällsstrukturen. 

Vårt uppdrag är att 

verka för en statsförvaltning 

i medborgarnas 

tjänst. Vi slår 

vakt om värden som 

idag präglar svensk 

statsförvaltning, 

nämligen demokrati, 

rättssäkerhet, öppenhet 

och effektivitet. 

Länsstyrelsen i 

Örebro län är en 

kunskapsorganisation, 

vars främsta 

resurs är dess 

medarbetare. Vi 

arbetar aktivt för 

länets utveckling och 

samordnar olika 

samhällssektorer. 

Försvarsdirektör 

Heltid, tills vidare 

Dnr 052-00292- 2000 

Uppgifterna inom programområdet 

Civilt försvar och 

Räddningstjänst är mycket 

varierande. Arbetet omfattar allt 

från tillsyn och uppföljning av 

kommunal räddningstjänst och 

kommunernas beredskap för 

freds- respektive krigshändelser till 

ett sammanhållande regionalt 

ansvar för beredskapen inom ett 

flertal olika samhällsfunktioner. 

Länsstyrelsen är högsta civila 

totalförsvarsmyndighet i länet och 

skall bl.a. verka för att beredskapsförberedelserna 

för den civila 

verksamheten får en enhetlig 

inriktning. Länsstyrelsen har också 

ett lagstadgat räddningstjänstansvar 

vid omfattande olyckor och 

katastrofer. 

Försvarsdirektören är även 

myndighetens säkerhetschef. 

Arbetet som försvarsdirektör 

och länsexpert för Civilt försvar 

och Räddningstjänst innehåller 

många dimensioner och för att 

Som brandexpert kommer du att få möjlighet att vara 

med om att anpassa och utveckla de svenska byggreglerna 

för att möta framtidens samhällskrav. Du 

kommer också att delta i det europeiska arbetet med 

att harmonisera brandskyddsfrågor i byggandet inom 

EU. 

Arbetsuppgifter 

Du kommer att arbeta med frågor, som rör riskoch 

brandfrågor i byggnadsverk. Det innebär bl.a. att du 

ska: 

– utarbeta föreskrifter och råd för byggmaterial och 

konstruktioner 

– svara på frågor och sprida kunskap om reglerna 

och deras tillämpning 

– initiera utvecklings- och uppföljningsprojekt 

– följa forsknings- och utvecklingsarbete inom riskoch 

brandområdet 

– delta i harmoniseringsarbete beträffande 

brandskyddsregler inom den europeiska unionen 

– delta i svenskt och internationellt standardiseringsarbete 

– samverka med andra myndigheter inom bl.a. området 

tunnelsäkerhet 

lyckas väl med uppgiften tror vi 

att du har: 

· Moderna ledaregenskaper och 

mycket hög samarbetsförmåga. 

· Högskoleutbildning eller annan 

likvärdig lämplig utbildning. 

· Goda kunskaper inom 

räddningstjänstområdet. Genomgången 

HRK (Högre räddningstjänstkurs) 

är meriterande. 

· Erfarenhet av hur kommunerna 

arbetar med räddningstjänst- och 

beredskapsfrågor. 

· Utbildning/erfarenhet rörande 

totalförsvaret. 

· Utbildning/erfarenhet rörande 

riskhantering. 

Vid all rekrytering till myndigheten 

tillämpas vår jämställdhetsplan 

och rekryteringspolicy, vilket 

innebär att vi strävar efter en jämn 

könsfördelning och en föryngring 

inom myndigheten. 

Ange gärna löneanspråk i din 

ansökan. 

Intresserad? Välkommen att kontakta länsråd Lars Östring, personalchef 

Elisabeth Larsson eller våra fackliga företrädare Henrik Malm, SACO och 

Anders Bratting TCO. Samtliga når Du på telefon 019-19 30 00. 

Platsannonser 

Din ansökan med meritförteckning vill vi ha senast den 24 februari 2000 

under adress Länsstyrelsen i Örebro län, 701 86 Örebro. 

Märk din ansökan med diarienummer. 

Du kommer att arbeta tillsammans med en brandingenjör, 

samt samverka med civilingenjörer, jurister, arkitekter, m.fl. 

på Boverket. 

Kvalifikationer 

Du bör vara brandingenjör (LTH) eller civilingenjör med 

brandteknisk utbildning. Vidare bör du har praktisk erfarenhet 

av brandtekniskt ingenjörsarbete. Du ska kunna uttrycka 

dig i tal och skrift både på svenska och engelska. 

Annan språkkunskap är en merit. 

Upplysningar 

Har du frågor eller funderingar om anställningen, tveka inte 

utan tag kontakt med oss på Boverket. 

Ytterligare upplysningar får du av byggavdelningens chef, 

Fredrik von Platen, tfn 0455-35 31 75 eller brandingenjör 

Anders Johansson, tfn 0455-35 31 56 

Fackliga företrädare är för SACO-föreningen Bertil Jönsson, 

tfn 0455-35 32 67 och för ST-Boverket, Per Granquist, 

tfn 0455-35 32 08. 

Ansökan 

Din ansökan märkt med ref.nr B220-118/2000 med 

meritförteckning och löneanspråk vill vi ha senast den 

21 februari 2000 till Boverket, Box 534, 371 23 Karlskrona. 

Boverket är den centrala myndigheten för samhällsplanering, 

stadsutveckling, byggande och boende. Vi 

arbetar för en god bostads- och bebyggelsemiljö, bostäder 

av god kvalitet till rimliga kostnader och ett 

effektivt, säkert och hälsosamt byggande. 

35 

Smedjebackens kommun ligger vackert belägen 

i södra Dalarna mellan Ludvika och Fagersta. 

Kommunen har cirka 12.000 invånare 

och är en EKO-kommun. Ytmässigt är 

kommunen stor och Smedjebacken är centralort. 

Bra kommunikationer och korta restider 

till Stockholm, Västerås, Örebro och 

Falun. 

Räddningstjänsten Smedjebacken söker 

Stf Räddningschef 

Ref.nr 04/2000 

Räddningstjänsten består av 24 st anställda i deltidskåren 

samt 4 st anställda på heltid. Vi har ett visst samarbete 

med angränsande kommuner. Tjänsten som stf räddningschef 

är heltid. 

Verksamheten är mansdominerad varför vi gärna ser 

kvinnliga sökande. 

Huvudsakliga arbetsuppgifter är att utveckla såväl den 

förebyggande som den operativa verksamheten inom 

räddningstjänsten. Civilt försvar, säkerhetsarbete, riskanalyser 

och beredskapsplanering är några av de angelägna 

arbetsuppgifterna. 

Du som söker tjänsten hos oss skall lägst ha brandmästarexamen 

med kurs i Förebyggande II och Förvaltningskunskap. 

Förebyggande II och förvaltningskunskap kan kompletteras 

i efterhand. 

Löneanspråk anges i ansökan. För tjänsten gäller tillträde 

omgående eller efter överenskommelse. 

För ytterligare information om Smedjebacken som bostadsort 

besök vår hemsida www.smedjebacken.se eller 

kontakta vår informationsansvarige Solveig Persson, 

0240-660 193. 

För upplysningar om tjänsten och information om räddningstjänsten 

kontakta Räddningschef Veikko Koskelainen, 

tel. 0240-660 395. Fackliga företrädare för SKTF 

Ann-Marie Persson, tel. 0240-660 335 och för BRF Tommy 

Norgren, tel. 0240-660 612. 

Din ansökan vill vi ha senast den 13 februari år 2000 

under adress: SMEDJEBACKENS KOMMUN, Personalavdelningen, 

777 81 SMEDJEBACKEN

Posttidning B 

Returadress: 

L 257, 651 80 Karlstad 

Från ”djävul” 

till hjälte på 

några timmar 

Många restimmar till varje 

match. Aldrig publikens 

stöd. Alltid bortamatch. 

Det är ishockeydomaren 

Thomas Anderssons vardag. 

En ishockeydomare är ofta i 

hetluften. Bland adrenalinstinna 

hockeyspelare är han 

van att få skäll. 

Men det är i mycket en jargong 

och förmodligen det 

minsta bekymret. 

– Vissa hatar mig säkert som 

domare. Spelare kan skälla 

och gnälla på mig under 

match, men vara justa efteråt, 

säger Thomas Andersson, 37. 

Han vet spelets regler. 

Brandman Andersson kliver 

inte ut på isen för att vinna 

något popularitetspris. 

– Jag måste vara neutral. 

Många undrar hur jag orkar 

lägga ner så mycket tid på något 

man bara får en massa 

skäll för. Men det är förstås 

inte sant att vi bara får skäll. 

Thomas Andersson gillar 

hockey. Det var därför han 

blev domare. 

När Skutskär gick upp i division 

I kände Thomas att han 

inte platsade i laget längre. 22 

år gammal började han döma 

på allvar. 

Fyra år senare var han elitseriedomare. 

Nu är han en av 

landets absolut bästa huvuddomare 

och gör elfte säsongen 

i högsta serien. Ambitionen 

är att nå så långt som 

möjligt, både i Sverige och internationellt. 

Samtidigt har 

hobbyn att ta hänsyn till fru 

och två barn samt jobbet som 

brandman i Sandviken. 

– Det är tur man har det 

jobb man har, kompisar som 

det går att byta med och en 

arbetsgivare som ställer upp 

bra. 

Elitserien har sju domare, 

att de blir proffs precis som 

spelarna tror inte Thomas inträffar 

inom överskådlig tid 

men han hoppas det blir verklighet 

i en framtid. Viktigare i 

dag tycker han är att målkameror 

monteras upp i arenorna, 

något som domarna slagits 

för i flera år och som kostar 

en spottstyver jämfört med 

den i runda slängar halva mil- 

jard som hockeyligan omsätter. 

Thomas Andersson räknar 

med att döma 35–40 grundseriematcher 

den här säsongen. 

Stockholm på tisdag och 

Örnsköldsvik torsdag ena 

veckan. Göteborg tisdag och 

Malmö torsdag veckan därpå. 

Resorna blir många och dryga, 

ofta är han borta ett dygn 

vid match. 

Han har 2400kronor per 

match, plus ersättning för förlorad 

arbetsförtjänst, reseersättning, 

traktamente. 

– Det är en välbetald hobby, 

men som jobb dåligt betalt. 

Han har dömt två vm‒turneringar, 

b-vm, c-vm, j-vm, 

mängder av internationella 

turneringar, asiatiska vinterspel. 

Men den roligaste upplevelsen 

är sm‒finalen mellan Färjestad 

och Luleå 1997. Andersson 

var uttagen att döma en 

match, fick efter den förtroende 

att fortsätta tills finalserien 

var över. 

– Det blev ett kvitto på att 

man skött sig och det är sånt 

som sitter kvar. 

Lika roligt var det inte våren 

1998. Andersson dömde 

sm‒semifinalen Modo-Djurgården 

när bland annat Magnus 

Wernblom spårade ur och 

gick bärsärk i utvisningsbåset. 

Andersson var redan uttagen 

att döma en av de kommande 

sm-finalmatcherna, men efter 

drabbningen i Örnsköldsvik 

plockades han bort från matchlistan. 

– Då försvann glädjen ett 

tag. 

Thomas Andersson tycker 

dock att förhållandet till spelarna 

i elitserien är gott. 

– Det finns killar jag inte 

fungerar ihop med, så är det i 

vanliga livet också. Men jag 

kan på rak arm inte namnge 

någon som jag inte gillar. 

Det som sker på isen är ett 

spel, sammanstötningar inte 

personliga. Kulissen, en fullsatt 

ishall som skanderar ”domarjävel”, 

stör heller inte. 

– När hela massan skriker 

blir det mot domaren, det tar 

jag inte åt mig. Det kan vara 

värre när någon enskild på 

Foto: JONAS EKSTRÖMER/PRESSENS BILD 

Brandmannen och hockeydomaren Thomas Andersson är van vid att vara impopulär. Trots det trivs 

han med dömandet. – Jag slutar när glädjen tar slut, och det gissar jag att den gör om fyra-fem år när jag 

är drygt 40. Just nu är det förbannat roligt. 

läktaren skriker. Då blir det 

plötsligt personligt, det kan 

vara obehagligt och då tar jag 

åt mig. 

Är spelare på dåligt humör 

behöver Thomas bara gå till 

sig själv för att ha förståelse. 

– När vi spelar innebandy på 

brandstationen är jag inte domare 

men grabbarna tycker 

att jag dömer ändå. När jag 

spelade hockey var jag en av 

de som gnällde mest på domaren. 

Fick jag göra om de 

åren skulle jag spela tufft och 

hårt, men inte gnälla. Man har 

inget för det. 

PER LARSSON

Sirenen nr 1 2000 - Tjugofyra7

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?