Sirenen nr 1 2000 - Tjugofyra7

More documents

Recommendations

Info

Så såg det ut på Eurostop i Örebro i fjol. Mängder av fyrverkerier i entrén. Bilden var nästan exakt densamma inför det här årsskiftet. Räddningsverket måste ställa krav Fyrverkerierna såldes som vanligt ISirenen 3/99 pekade jag på det orimliga sätt som försäljning av fyrverkerier tilllåts ske i stormarknader. Av en händelse fångade jag på bild ett exempel som på ett groteskt tydligt sätt visar hur det kan gå till, och då vid Eurostop i Örebro inför årsskiftet 1998/99. Förhållandena som jag speglade har i efterhand kommenterats på bland annat följande sätt av från personal i Räddningsverket: ”Det är inte en fråga om det händer något utan bara när det händer.” ”Förloppet skulle bli så allvarligt att jag inte ens vill tänka på en skada.” ”Om vi får en skada i en stormarknad som är öppen har vi ett Estonia på land.” I allt har alla diskussioner som rört pyroteknik och villkoren för den under 1999 kommit att hänvisas till den utredning som ägde rum under året och Vi trycker – om du tycker Sirenen har branschens livligaste debattsidor. Mellan fem och sju sidor i varje nummer. Även du är välkommen att delta i debatten. Tyck till så trycker vi. Som en liten sporre att få fler att tycka till lockar vi med Sirenens eftertraktade T-tröja. Alla som skriver till Ordet fritt och får bidraget publicerat får en tröja. Kom ihåg att uppge önskemål om storlek. Ämnet är fritt och visst finns det mycket att tycka till om. Du kan klaga, du kan berömma, du kan efterlysa initiativ från myndigheterna, du kan ge din syn på hur som redovisades 1 november. Förhållandena i försäljningsledet har självfallet diskuterats i utredningen. En sockersöt sagobild som beskriver hur det ska gå till är presenterad. Med en ilning av orolig förväntan tog jag reda på hur försäljningen i Eurostop gick till inför årets försäljning. Business as usual! Mitt i gallerian, bredvid bensinstationen, kunder och bland dem minderåriga som river runt bland pjäserna. I år kanske inte över 100 kg nettovikt framme eftersom gjordes vid lågförsäljning, men säkert ändå tillräckligt för att förvandla Eurostop till ett svart hål. Som skattebetalande svensk blir jag förbannad. Varför har vi myndigheter som ska se till att vi har en rimlig hantering av säkerhetsfrågor när de är så passiva? Vore det inte bättre att överföra dessa resurser till sjukvården eller skolan? den framtida utbildningen bör utformas. Och så vidare. Manusstopp för nästa nummer är 22 februari. Övriga uppgifter om adresser och maximal textlängd finns i faktarutan överst på sidan 26. Välkomna i debatten! Då skapas inte en falsk säkerhet åtminstone. Det kan ju inte vara så att det är reglerna det är fel på när det går till som det gör i Örebro och att det får ske år efter år. Till och med efter exponeringen i Sirenen! Oavsett om räddningstjänsten i Örebro läser Sirenen eller inte borde givetvis försäljningsställen för fyrverkerier kontrolleras och vid behov stängas. Detta var särskilt angeläget senaste årsskiftet med förväntat rekordskjutande. Och hur följde tillsynsmyndigheten Räddningsverket upp kommunernas tillsyn i december? Kanske finns det, med hänsyn till alla utlandsuppdrag, inte tid till sådant. Avslutningsvis kan jag inte låta bli att kommentera det förebyggande arbetet som riktas mot alla glada användare av fyrverkerier. Räddningsverket är ju medfinansiär i informa- tionsgivning om användande av fyrverkerier då sådan förekommer. Förra gången var för fem år sedan då den osannolika skriften ”Hur Du får fyr på Ditt fyrverkeri” delades ut vid försäljningsställena. I år var det så dags igen då vi begåvades med ”10 råd på stubinen”. Är det inte dags att Räddningsverket faktiskt ställer krav på information om man nu ska stå bakom den? Ett grundläggande och absolut krav är att informationen faktiskt redovisar de regler som gäller då fyrverkerier får avfyras. I ingen av de nämnda skrifterna nämns att det finns regler, hur de ska tolkas och att grundregeln är att tillstånd krävs. Om vi inte vågar tala om för människor vilka regler som gäller så kan vi aldrig förvänta oss att de kommer att leva efter dem. Gunnar Löfberg Dags att damma av historien Inummer 8/99 av Sirenen kan man läsa att det i USA under en lång tid var vanligt med små, snabba brandbilar bemannade med bara två man. Tack vare den snabba insatsen kunde de släcka cirka 80 procent av alla bränder. Med tanke på det lyckade resultatet så ställer man sig onekligen frågan varför det här konceptet inte har blivit normbildande. Utvecklingen har istället gått åt motsatt håll. Stora tunga fordon som segar sig fram genom trafiken. Det är kanske dags för ett nytänkande? Damma av historien och modernisera den. Det finns i dag en uppsjö av små motorstarka fordon som kunde vara lämpliga. Kurt Karlsson Förbjud 1+1! Angående alla neddragningar av räddningstjänsten i landets kommuner vill jag säga följande: Det skulle enligt lag vara förbjudet att vara 1+1 i en jourgrupp på deltidssidan. Enligt lag kan en sådan styrka inte göra särskilt mycket utan förstärkning. Enligt min mening måste det då vara bättre att ha färre deltidskårer, men med större styrkor. Jag är medveten om att det är en svår nöt för kommunerna att knäcka i besparingstider. Vad jag är ute efter är att det måste till andra lagar på området som reglerar detta och tvingar kommunerna att hålla riktiga styrkor även på deltidssidan. Brandman från Söderhamn Kan man kräva värn? Västerviks kommun är relativt stor med Västervik som centralort och Edsbruk som största ort i norr (4,5 mil från Västervik) och Hjorted/Blankaholm i söder (4 mil). Där lade man ner Gunnebo brandstation för drygt två år sedan för att spara 700 000 kronor per år. Nu har det kommit till min kännedom att man kan etablera räddningsvärn på mindre orter. Kan man genom en intresseförening ställa krav på detta hos den kommunala räddningsnämnden? Varför jag undrar är att vi i somras hade en större skogsbrand och Västerviks räddningskår var relativt desorienterad. Hade Gunnebo-kåren varit kvar hade denna brand sannolikt inte blivit så stor. Dessutom så blossade den upp igen. Hade vi haft åtminstone ett räddningsvärn hade man kunnat begränsa brandens omfattning. Gunnebo Intresseförening Jonas Jalkteg KOMMENTAR: Ställa krav kan man förstås alltid som privatperson. Går man samman i en intresseförening får ju rimligen uppvaktningen ökad tyngd. Men det finns inget lagstadgat som säger att kommunen generellt måste ha ett räddningsvärn. Anser räddningnämnden att det med hänsyn till riskbilden är motiverat med ett värn kan kommunen på olika sätt stötta verksamheten (red).
Sirenen Nr 1 ● 2000 Klart att pengarna ska gå till skadefonden Jag måste svara på Peter Karlssons insändare i Sirenen 8/99. Jag tycker att om någon annan gör en egen kalender med just brandmän ska pengarna gå till skadefonden och inget annat. Det är väldigt bra att denna skadefond finns och jag hoppas att den kommer att finnas kvar. Att köpa en annan kalender som Peter beskriver och att då en väldigt liten del går till välgörenhet är ju absurt. Varför alla dessa omkostnader? Jag visste inte att brandkårerna säljer almanackor, men nu köpte jag flera. Dels är de en bra julklapp och sen går ju alla pengar till skadefonden och det tycker jag är jättebra. Jag kommer att fortsätta köpa kalendrar av er för jag tycker de som skadat sig i tjänst verkligen ska få dra nytta av pengarna. Jag tycker man ska göra lite mer reklam för Skadefondens almanacka så att fler köper den och att man kanske gör mer reklam även för fonden för då kan ni få in mycket pengar. Mattias Bergman Hässelby Foto: GUNNO IVANSSON Johnny Bladh, hårt drabbad brandman, vädjar till alla i räddningstjänsten att stötta skadefonden. Ur Skadefondens kalender 1999. Diskussionen nu gäller om man som brandman bör stötta även andra kalendrar med brandmän eller inte. Peter Karlsson framförde i förra numret av Sirenen synpunkter på den så kallade kattkalendern. Jag var själv med i 1999 års kattkalender och har enligt dig Peter därigenom varit illojal mot vårt yrkeskollektiv. Motivet för mitt deltagande skulle ha varit fåfänga. Jag blev uppriktigt ledsen när jag läste det du skrev och vill nu berätta varför jag ställde upp i kattkalendern. Jag kan försäkra dig att det inte var av fåfänga. Jag tror inte heller att de som ställde upp för brandmannakalendern, trots att den kalendern utstrålar mer fåfänga än kattkalendern, gjorde det av fåfänga. Var och en gör naturligtvis ett val och som du skriver lånar sig till ett visst ändamål. Att stödja svaga och utsatta grupper i samhället tycker jag är viktigt. Hur mycket jag än försöker Svårt brännskadad brandman vädjar: ordet fritt 27 Därför stöttar jag kattkalendern: ”Vi är ingen svag och utsatt grupp” kan jag inte anse att vi som arbetar inom räddningstjänsten är en sådan grupp. För mig var därför valet lätt och när jag lämnar en slant till något ändamål väljer jag Frälsningsarméns soppkök, bris, Läkare utan gränser med flera före Brandmännens Skadefond. Med detta vill jag inte undervärdera Skadefondens arbete eller skuldbelägga de som ni hjälpt. Hjälpen har säkert underlättat och varit behövd. Peter, acceptera att vi har olika värderingar och sluta leverera anklagelser. Låt oss istället tillsammans glädjas åt att tillhöra en yrkesgrupp som genom vårt deltagande kan hjälpa andra mindre lyckligt lottade människor i samhället. Kjell Mörnberg Norrtälje Vi brandisar bör tänka på fonden När första kalendern kom ut 1994 tyckte jag att den var en kanongrej, en fond som Sveriges samtliga brandmän kunde få hjälp från. Dessutom är det inte ofta som det går att ena så många mot samma mål, det vill säga själva syftet att ekonomiskt och socialt hjälpa samt stödja svensk brandmän, hel- och deltidare som skadats under utövande av räddningstjänst. Ett mål som är guld värt. Men helt plötsligt dyker det upp olika typer av kalendrar på marknaden, med följ- den av kunderna blir tveksamma vilken kalender de ska köpa. Visst är det fint om andra kalendrar drar in pengar till olika behov, men jag tycker att det jättejobb som Peter Karlsson och andra lagt ned på Brännskadefonden borde respekteras av oss alla – i stället för att konkurrera. Att de olika kalendrarna skulle ha olika målgrupper stämmer inte hos oss. Vi säljer inte tusentals, men jag ser en stor fara om urvalet av brandmannakalendrar ökar. Det gynnar inte vår gemensamma sak. Jag tycker att alla vi brandisar bör samlas kring skadefonden, den och dess syfte är värd vår respekt. Ni som har bra idéer till denna vår gemensamma kalender kan väl skicka dem vidare till de ansvariga så kan skadefondskalendern bli ännu bättre och dra in ännu mer pengar till fonden. Ove Jansson Sala brandstation Ställ upp för vår kalender! Läste i Sirenen nr 8/99 att andra, exempelvis Icaförlaget, konkurrerar med vår egen brandmannakalender. Jag frågar mig vilka som ställer upp på detta och på dessa bilder. Har svårt att tänka mig att det är brandmän av den äkta sorten som medverkar i konkurrerande kalendrar. Det är förvisso bra att pengar från konkurrerande kalendrar också går till välgörenhet, men när bara 10 kronor blir kvar av 99 är det inte mycket att hurra för. Själv skadades jag i en brandinsats den 30 juni 1992 och ådrog mig 60 procents fullhudskada (tredje graden). En brännskada som tog mig två och ett halvt års rehabilitering och över ett års vistelse på sjukhus. Det har varit en fruktansvärd tid och jag vet att det kan hända igen var som helst hos räddningstjänsten i Sverige. Vad alla ska tänka på är att ni inte helt kan försäkra er mot de otaliga typer av skador som kan drabba en brandman. Skador som kan leda till en så lång rehabilitering att pengarna inte räcker till. Då är det mycket värdefullt att ha tillgång till en fond som kan hjälpa till att göra livet drägligare och öka hoppet om en ljusare framtid. Detta har jag själv fått erfara genom ekonomiska medel från vår egen skadefond. Jag är mycket tacksam för stödet jag fått. Jag vill därför uppmana alla brandmän, heltidare såväl som deltidare, att ställa upp helhjärtat för den brandmannakalender som skapar ekonomiska förutsättningar för brandmännens skadefond. Syftet med fonden är ju att stötta brandmän om olyckan är framme. Ju fler kalendrar vi säljer, desto mer pengar får skadefonden in och ännu fler kan få hjälp. Trots att en månad snart gått av nya året är det inte för sent att beställa kalendrar. Du som inte redan köpt en, gör det! Jag vet att en del brandmän i Nässjö, där jag jobbade, inte enbart köper varsin kalender – de skänker också en hundring var till fonden. Alla brandmän borde köpa varsin kalender. Vill ni inte ha den själva kan ni ge bort den, den är jättepopulär hos damerna. Tänk på att i hanteringen av skadefondens kalender finns inga vinstintressen och mellanhänder, intäkterna går oavkortat till fonden. Var rädda om er! Johnny Bladh F d brandman, Nässjö
Page 1 and 2: Räddningsverkets tidning • Nr 1
Page 3 and 4: Sirenen Nr 1 ● 2000 Välkommen at
Page 5 and 6: tågen att genomföra två seminari
Page 7 and 8: Sirenen Nr 1 ● 2000 FN-uppdraget
Page 9 and 10: Sirenen Nr 1 ● 2000 Foto: RONNIE
Page 11 and 12: Sirenen Nr 1 ● 2000 Nytt om namn
Page 13 and 14: Sirenen Nr 1 ● 2000 lva stan 34 k
Page 15 and 16: Sirenen Nr 1 ● 2000 Foto: TOMMY N
Page 17 and 18: Sirenen Nr 1 ● 2000 Foto: WILLE C
Page 19 and 20: Sirenen Nr 1 ● 2000 Foto: HANS HE
Page 21 and 22: Sirenen Nr 1 ● 2000 nnen tänka s
Page 23 and 24: Sirenen Nr 1 ● 2000 dsbränder Fo
Page 25: av samtliga handlingar i ärendet o
Page 29 and 30: Avtal vid utryckningen? Ien insänd
Page 31 and 32: Sirenen Nr 1 ● 2000 Insatsplaneri
Page 33 and 34: Sirenen Nr 1 ● 2000 Foto: PATRIK
Page 35 and 36: Sirenen Nr 1 ● 2000 Länsstyrelse

Sirenen nr 1 2000 - Tjugofyra7

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?