han - Läs en bok

Det kommer du också att få veta innan vi sätter igång, svarade
Karl Bergström. Jag har planerat alltsammans och jag vill
se att mina planer stämmer. I mitt jobb har jag gjort så många
planeringar utan att få se resultatet ... Och ibland har resultatet
blivit helt annorlunda och sämre bara för att det har suttit
kommittéer mellan mig och dem som gjorde jobbet.
– Kamel, alltså, sade Nisse Asklund.
– Kamel?
– Ja, en kamel är en häst som satts ihop av en kommitté.
Bergström skrattade. Nisse log bara.
– Vad säger du? sade Bergström en stund senare.
– Okay, om du bara gör som jag säger när vi väl är inne
skall det inte möta några hinder, svarade han. När det gäller
skåp kan jag jobbet, och där det står där är min arbetsplats.
Där låter jag ingen lägga sig i.
– Bra, sade Karl Bergström. Jag struntar i hur du gör. Det
är resultatet som räknas, och såvitt jag vet lär du vara landets
bäste skåpknäppare.
– Det äger nog sin riktighet, instämde Nisse Asklund utan
tillstymmelse till falsk blygsamhet.
De kom in i Stockholm och Karl Bergström lät Opeln
flyta med i trafiksmeten längs Sveavägen, korsade Kungsgatan
och fortsatte in i öppningen vid Riksdagshuset. Nisse Asklund
såg intresserat på glaspelaren i rondellbassängen. Ljusen
fick den att glimma i grönt och blått.
– Snyggt, muttrade han.
44 45
Via Vattugatan kom de ut på Söderleden och efter att ha
krånglat sig förbi Medborgarplatsen och upp på Högbergsgatan
kunde han parkera utanför nummer 11 B på
Nytorgsgatan.
Han tog Nisse Asklunds väska. Den var lätt. Nyckeln passade
till glasdörrarna innanför entréhallen och sedan öppnade
de första dörren till vänster. Karl Bergström tände i taket.
Det var en gammal lägenhet med högt i tak. Hallen var långsmal
och efter ena sidan stod en brun tygsoffa. Karl öppnade
köksdörren och ställde ner väskan på golvet. Nisse gick fram
till fönstret och tittade ut på bakgården.
– Du kan slagga härinne, sade Karl och pekade på en bäddbar
soffa vid köksbordet. Det är enda sängen. I rummet mot
gatan finns bara ett par sittsoffor.
Nisse lämnade köket, öppnade dörren till den lilla toaletten
och nickade uppskattande mot duschen. Sedan fortsatte
han rakt fram till rummet. Kuddsoffor kantade ett lågt bord,
där fanns en stereo, ett skrivbord och två bokhyllor som innehöll
en massa deckare.
– Killen som bor här är journalist, förklarade Bergström.
Just nu är han på utlandsuppdrag i Tunisien och kommer inte
tillbaka på två månader. Ta det lugnt med inredningen för han
vet inte om att du skall kinesa här.
– När han kommer tillbaka då?
– Innan dess kommer du att bo någon annanstans, försäkrade
Karl Bergström. Det här är ett praktiskt provisorium.