han - Läs en bok

7
Musiken spelade högt, men inte så högt att det var plågsamt.
Egon Nilsson lät rockvaktmästaren på Maxim ta emot ytterkläderna.
Han studerade sig i spegeln och rätade på slipsen.
Medan han gick bort till bardisken som såg ut att vara sammanbyggd
med pianot borstade han bort några dammkorn
från kavajen. Innan han slog sig ner på en av de tre lediga
barstolarna funderade han på om han skulle ta gin och tonic,
en rom och Cola eller en whisky on the rocks.
Det var nästan svårt att bestämma sig, tänkte han. I vanliga
fal1 brukade han inte ställas inför valmöjligheter. Hans kära
hustru, hustyrannen Majken Nilsson, född Nilsson, brukade
alltid bestämma åt honom i vanliga fall. En av bestämmelserna
var: Ingen sprit!
Men nu var Majken på Gotland tillsammans med resten av
käringarna i husmodersgymnastiken. Nej, så hette det inte
längre. Jazzbalett, hette det!
Egon Nilsson hade matats med detaljer om den kommande
Gotlandsresan i sju och en halv månad. När den äntligen
blev av skulle den inte räcka längre än en vecka.
– Whisky on the rocks! sade han och tyckte synd om sig
själv för att Majken inte pratat i en vecka och blivit borta i
sju och en halv månad. Och ett glas vatten vid sidan om.
Han betalade med en av de hundralappar som han smugit
undan i skrivbordslådan på jobbet. Egon hade varit sparsam.
72 73
Dragit in på många små utgifter, kommit med nödlögner hemma
och lagt ner slant efter slant i lådan. Pengar som skulle gå
till rajtan tajtan när han blev gräsänkling.
Och nu var den stora kvällen inne.
Kostymen kom direkt från kemtvätten, han hade köpt ny
slips, skjortan var ren och han hade inte ens tyckt att det var
jobbigt att borsta skorna. Han som annars hatade att borsta
skor.
I spegeln bakom flaskhyllorna såg han en drygt medelålders
gentleman som började få lite för hög panna. Kinderna
var aningen slappa. Han skålade mot spegelbilden, och när
han smuttade på drinken märkte han själv att han hade en
betydligt ovanare dryckesteknik än Hammonds i Arvingarna
på TV. De fick aldrig tårar i ögonen av starksprit.
Whiskyn värmde, gav honom kraft. Och mod.
Han drack ur glaset, sköljde munnen med vattnet och gick
med målmedvetna steg mot danslokalen. Han lutade sig mot
räcket vid trappan ner mot dansgolvet. Flickorna som var där
var sannerligen vackra. Kanske lite för unga. Ja, troligen alldeles
för unga för att han skulle ha någon chans hos dem.
– Jag borde kanske ha gått på Virveln i stället, mumlade
han för sig själv.
– Förlåt? sade cigarrettflickan som dök upp från ingenstans
bredvid honom.
– Nej, nej, det var inget, sade han. Jo, förresten. Kan jag få
en liten ask Matanzas.