han - Läs en bok

Båten ökade farten och skummet började stänka in över
de tre männen. Nisse Asklund fällde upp kavajkragen och
kurade ihop sig. Minuten efter följde Karl Bergström hans
exempel.
Georg Falkman kisade genom mörkret tills ögonen värkte.
Han hade åkt den här rännan många gånger tidigare, men aldrig
förr i beckmörker. Det fanns en del grunt vatten så här
nära hamnen om man inte höll sig långt ute i rännan. Han
trodde att han gjorde det, men var inte helt övertygad.
Sedan kom månen fram igen och han pustade ut. Han vred
gasreglaget ytterligare några millimeter och kände en djup
tillgivenhet mot Mercuryn som omedelbart svarade med att
byta motorljud.
Han valde att ta farleden norr om Flakön och höll sedan
utkik efter Idénsgrund. När han hade det i sikte korrigerade
han rodret lite. Om han missade Tihällan nu så skulle det inte
bli med många meter.
Nästan fyrtiofem minuter efter avfärden från hamnen släppte
han på gasen och pekade på en svart fläck i mörkret framför
dem.
– Där har ni Tihällan, sade han. Skyll er själva om ni inte
trivs där.
– Jag har lärt mig att trivas på de flesta ställen, svarade
Nisse. Det är väl dans här på lördagskvällarna, kan jag tro?
– Nja, svarade Karl Bergström. Jag ser ingen loge, och i
Hälsingland blir det aldrig dans om loge saknas. Men om det
138 139
finns så blir det hoppsan! Knivar medtages, slipsten finns på
platsen, som det brukar stå i nöjesannonserna.
Bottnen skrapade i mot stenarna och Nisse hoppade ur för
att dra upp båten en liten bit. Karl Bergström räckte honom
den svarta väskan och två av kassarna. Sedan tog han själv de
andra två och klev i land. Agön tornade upp sig som ett vidlyftigt
åskmoln två kilometer norrut. Agö fyr blixtrade.
Bergström satte axeln mot båtens för och gav den en knuff
så att farkosten gick flott igen.
– Lycka till, Georg, ropade han. Och tack för skjutsen.
– Lycka till själva, svarade Georg Falkman. Jag hoppas
verkligen att den där finnen hittar er, för annars kommer ni
att svälta ihjäl. Det är för långt att simma i land och isen
lägger sig inte förrän efter nyår.
Karl Bergström tänkte svara någonting, men i samma ögonblick
vred Georg på gasreglaget. Motorn vrålade till och en
skumkaskad ritade en halvcirkel på det svarta vattnet när han
vände båten och riktade fören mot Enånger.
De stod och såg efter honom i några minuter, trots att de
ingenting kunde se. Sedan tittade Nisse upp mot himlen.
– Jag hoppas också att han kommer, sade sprängaren. Jag
tror inte att jag skulle kunna trivas att bo här till efter nyår.
Inte när det är tji dans på lördagskvällarna. Var är min väska
nu då?
Han hittade den och tog fram en kort tubformad tingest
med tjock stubin högst upp. Han stoppade den i fickan och