han - Läs en bok

nom till förhör. Om de skulle köra den tuffa metoden och
försöka knäcka honom med detsamma, eller om de skulle gå
lite fint till väga. Han hoppades nästan att de skulle vara tuffa.
Då blev han bara förbaskad och knep som en mussla. De
skulle inte få ur honom mer än vad han hette – och det visste
de ju förut. Det fanns flera pärmar märkta med hans namn
hos polisen. Åtminstone förr. Nu satt han kanske på en kilometer
databand. Allting hade ju blivit så modernt hos snutarna.
Det hade varit trevligare förr. Före förstatligandet. Då hade
bylingar och tjuvar umgåtts på jämställd fot för det mesta. I
alla fall hade han uppfattat det så. Kaffe och wienerbröd,
några cigarretter och samtal i stället för förhör.
Det skulle kanske bli Hubert Olsson som försökte knäcka
honom. Gamle Hubbe. Han hette visst inte Olsson heller längre.
Olenius eller någonting i den stilen. Fast han var visst
pensionerad nu.
Lika bra. En snut som Hubbe hade möjligheter att få honom
att prata bredvid mun. De var inte bara kompisar på sina
yrkens vägnar, de hade blivit vänner – eller nästan vänner –
privat också. Nisse Asklund kände någonting varmt i bröstet.
När han fyllde fyrtiofem och satt på Härlanda hade Hubbe
skickat ett paket. En dyr bok om världskriget. Den enda present
som kom.
Nej, bättre om det blev någon av de här nya, opersonliga.
Dem kunde han hålla på avstånd. Prata om mänskliga rättig-
158 159
heter och JO och annat som var så populärt nu för tiden. Det
skulle han aldrig kunna göra med Hubbe, för då skulle Hubbe
bara skratta och be honom ta ett wienerbröd till.
Han bytte tankebana i flykten. Två miljoner spänn! Det
måste bli en bra sudd för hans del. Om killen som körde
bilen fick ett par hundra tusen för det lilla jobbet – hade inte
Karl sagt någonting i den stilen? – så borde han ha det dubbla
för skåpknäppningen. Kanske en halv miljon... Vad kunde
man inte göra med en halv miljon? Sticka utomlands och
pensionera sig i en bungalow på en söderhavsö. Ligga i en
hängmatta med rom och cola i handen medan man bligstirrade
på en hulaflicka som ormade sig.
Han fnissade högt för sig själv och sedan blev han allvarlig.
Om man var straffad, fick man ut ett pass då? Eller hade
de bara utvidgat cellen så att den omfattade de nordiska länderna?
Nisse Asklund höll fortfarande på att grunna på det när
han såg ljus som föll in genom ventilen. Han tittade ut och
fick se Kvarnen Tre Kronor. De var redan framme i Stockholm.
Klockan närmade sig åtta.
Han gäspade och klev upp. Tio minuter senare var väskan
packad och stod på durken bredvid honom vid utgången närmast
landgången. Folk började trängas runt omkring Han såg
en skymt av Märta Danielsson och hennes två väninnor borta
vid receptionsdisken. En bit ifrån dem stod Karl Bergström.
Han mötte Karls blick men det fanns inget igenkännande hos