Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
klappade på byxorna så att <strong>han</strong> hörde tändstickorna rassla i<br />
ask<strong>en</strong>.<br />
6<br />
Han hade sett ljuset från fyr<strong>en</strong> komma allt närmare och visste<br />
att <strong>han</strong> snart var framme. En titt på klockan bekräftade för<br />
Viktor Ek att <strong>han</strong> höll tid<strong>en</strong> riktigt bra. Inte prick på minut<strong>en</strong>,<br />
m<strong>en</strong> det kunde inte hjälpas. Han hade kommit lite för långt<br />
söderut i sitt nit att flyga undan Vasas radar.<br />
Nu låg <strong>han</strong> på hundra meter och väntade på signal<strong>en</strong>. Viktor<br />
hade <strong>en</strong> känsla av att det lilla skäret Tihällan skulle ligga<br />
alldeles framför flygplansnos<strong>en</strong>.<br />
Signal<strong>en</strong> kom. Han korrigerade kurs<strong>en</strong> med <strong>en</strong> millimeterrörelse<br />
och började strypa gas<strong>en</strong>. I samma ögonblick som<br />
motorljudet ändrades försvann också signal<strong>en</strong>.<br />
De hade tänt d<strong>en</strong> b<strong>en</strong>galiska eld<strong>en</strong> när de hörde honom<br />
närma sig och sedan de uppfattat att <strong>han</strong> lagt märke till signal<strong>en</strong><br />
kastade de fyrverkeripjäs<strong>en</strong> i sjön.<br />
Pontonerna tog vatt<strong>en</strong> och fart<strong>en</strong> bromsades. Sedan sjönk<br />
skrovet också ner och <strong>han</strong> blev tvung<strong>en</strong> att dra på lite mer gas<br />
för att kunna styra fram till skäret. Han såg det hjälpligt i<br />
månljuset. Sedan släppte <strong>han</strong> efter på gasreglaget, manövrerade<br />
skickligt in <strong>en</strong>a ving<strong>en</strong> över land.<br />
– Hal in! ropade <strong>han</strong>.<br />
140 141<br />
De grep ving<strong>en</strong> och höll fast flygtyget. Det började glida<br />
närmare skäret.<br />
– Stopp, skrek Viktor långt innan <strong>han</strong> kunde känna mark<br />
med skrovet. Nu får ni vada rest<strong>en</strong>!<br />
De två mörka gestalterna klev ner i vattnet. Viktor hörde<br />
hur de småskrek när isande kallt vatt<strong>en</strong> började omge dem.<br />
Sedan var de framme vid flygplanskropp<strong>en</strong>, kunde ta fotfäste<br />
på staget och häva sig in g<strong>en</strong>om d<strong>en</strong> öppna dörr<strong>en</strong>.<br />
Karl Bergström stängde dörr<strong>en</strong> och fällde <strong>han</strong>dtaget uppåt<br />
i låsläge. Han var blöt ända upp över bröstvårtorna och frös<br />
som <strong>en</strong> hund.<br />
– Kör! skrek <strong>han</strong> med <strong>en</strong> röst som klang av triumf.<br />
Viktor gav försiktigt gas. Han väntade med att dra på tills<br />
<strong>han</strong> hade skäret trettio meter bakom planet. De korta vågorna<br />
fick maskin<strong>en</strong> att skaka som ett litet jordskalv, m<strong>en</strong> efter ytterligare<br />
ett par hundra meter lyfte de. Viktor Ek gick upp till<br />
knappa hundra meters höjd och styrde mot sydsydost.<br />
– Hur gick det? skrek <strong>han</strong>. Klarade ni det?<br />
– Om vi klarade det! vrålade Nisse tillbaka. Jag öppnade<br />
två dörrar på rekordtid och vi fick tag på så inihelvete med<br />
p<strong>en</strong>gar... så inihelvete...<br />
Han började gapskratta och såg på Karl Bergström. Sekund<strong>en</strong><br />
efter vrålade båda av skratt och Viktor Ek började<br />
fundera om de hade förlorat förståndet. Karl Bergström var<br />
d<strong>en</strong> förste som klädde av sig in på bara skinnet och Nisse<br />
Asklund följde snabbt <strong>han</strong>s exempel. De tog sina resegarde-
Change language