Att främja barns och ungas psykiska hälsa - Folkhälsoguiden

jämförs med en slumpmässigt utvald kontrollgrupp. Vanligen görs en förmätning, en eftermätning
och en långtidsuppföljning (26). En risk med det naturvetenskapliga perspektivet är att effekten av till
exempel olika kommunala insatser underskattas, då de inte är lika avgränsade som till exempel ett
läkemedel (27).
Randomiserade kontrollerade studier inom bland annat folkhälsovetenskapen försvåras av de faktorer
som, förutom insatsen, kan påverka resultatet. Vi kan till exempel aldrig garantera att en metod som
implementeras på en BVC-mottagning ger samma effekt som det gjorde på en annan mottagning då
det till exempel är andra föräldrar och barnmorskor som tillsammans, även de, bidrar till effekten. Det
är svårt att konstanthålla andra påverkande faktorer (26). Detta gör att det krävs fler och väl
genomförda vetenskapliga utvärderingar.
Det finns andra forskningsdesigner som kan mäta effekter av metoder, som dessutom kan vara mer
lämpade vid hälsofrämjande insatser. För att dra slutsatser om att ett samband finns kan vi använda
kvantitativ data. För att förstå varför sambandet finns krävs kvalitativa studier. Folkhälsovetenskapliga
studier använder ofta tvärsnittsstudier, kvasi-experimentella studier och tidsserieanalyser (25).
Evidensbaserad folkhälsovetenskap bygger på att effektiva metoder ska kunna överföras till nya
kontexter/sammanhang. Därav finns ett intresse av att ta reda på de viktigaste aktiva komponenterna i
en metod. Detta kan göras genom metaanalyser eller systematiska litteraturöversikter. Översikter från
olika genomförare kan visa olika resultat. Det kan bero på de inkluderingskriterier för studiedesign
som genomföraren har. Två exempel är skillnaden i Statens folkhälsoinstituts (FHI) och Statens
beredning för medicinsk utvärderings (SBU) genomgångar av föräldrastödsprogram och jämförelse av
anti-mobbningprogram gjorda av Brottsförebyggande rådet (BRÅ) respektive Skolverket. I ett sådant
läge kan pågående insatser fortsätta, i avvaktan på mer kunskap, men det är då viktigt att uppföljning
sker för att få kunskap om metodernas genomförande, mottagande och effekt på den lokala arenan
(28). FHI har ett regeringsuppdrag att utreda gradering av vetenskapliga underlag för att det ska bli
enklare att identifiera och tolka vilka underlag som finns. Utredningen redovisas i december 2011.
När en metod ska överföras till ett nytt sammanhang kommer alltid frågan om den ursprungliga
programdesignen ska behållas eller anpassas till det nya (25). Att en metod inte visar lika stark effekt i
Sverige som den har gjort i andra länder kan bero på flera saker, däribland att utförarna kan ha olika
bakgrund (ex. utbildningsnivå) och arbetssätt eller att det är olika kontext för barn i olika länder.
Metoderna bör därför kulturanpassas, vilket kräver stora resurser och tid. Oavsett vilken studiedesign
som använts för att undersöka effekter är det viktigt att vara medveten om att en evidensbaserad
metod inte garanterar samma effekt i ett annat sammanhang. Att genomföra insatser som inte ger
effekt eller möjligen ökar risk för stigmatisering eller är kontraproduktiva är både etiskt och
ekonomiskt oförsvarbart.
Best practice är ett annat begrepp som används för att beskriva insatsers påverkan. Avdelningen för
tillämpat folkhälsoarbete vid Karolinska Institutets folkhälsoakademi (KFA) ger följande definition
”Best practice i folkhälsoarbete är de processer och aktiviteter som i en given situation förväntas ge
positiva effekter på hälsan.” Detta gäller utifrån bästa tillgängliga kunskap och beprövade erfarenheter
där man väger ihop målgruppens och utförarens synpunkter med resultatet.
Ett par länder har skapat nationella riktlinjer för olika nivåer av Best practice. Här visas ett exempel
från Nederländerna (29) som har upprättat fyra nivåer. För varje nivå ska kriterierna för nivån innan
21