Ickevåld & Konflikthantering
Ickevåld & Konflikthantering
Ickevåld & Konflikthantering
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
iktning är inledningsvis evangeliernas Jesus (framförallt i bergspredikan)<br />
och den tidiga kristna kyrkan (urkyrkan). Framgent i historien är det olika<br />
kristna minoritetssamfund som företräder riktningen i framförallt Europa<br />
och senare USA. I denna tradition betonas undvikandet av våld, (kristen)<br />
tro på ett liv utan ”ondska”, vittnesbörd, profeterande, exemplets makt<br />
i omvändelsen till att följa Kristus, att inte möta det onda med ont utan<br />
med godhet, skapandet av utanvåldsliga institutioner (så som samfund,<br />
utopiska byar, kollektiv och kloster). Under 1700-talet börjar begreppet<br />
”non-resistance” användas av rörelserna. Begrepp som ”kärlek”, ”fred”,<br />
”renhet”, ”godhet”, ”icke-dödande”, ”icke-skadande” ”icke-handlande”,<br />
och ”rättfärdighet” blev centrala.<br />
2. Non-resistance as Resistance<br />
Under den andra perioden av Non-Resistance as Resistance to Evil<br />
(without Evil) då ickevåldsrörelsens föds på 1830-talet i nordöstra USA,<br />
sker en omorientering från utanvåld till ickevåld under kampen mot<br />
slaveriet. Företrädarna är framförallt Garrison, Ballou, oreau och, i<br />
slutet av perioden, Tolstoj i Ryssland. Non-Resistance gavs en ny innebörd<br />
av icke-skadande motstånd mot ondska/våld och tyranni/förtryck. Civil<br />
olydnad formulerades och utprovades i kampen mot slaveriet.<br />
3. Satyagraha och Non-violent Resistance<br />
Sedan har vi den tredje perioden av Satyagraha/Non-violent Resistance.<br />
<strong>Ickevåld</strong>srörelsen utvecklas från och med 1905 genom indiernas<br />
folkrörelsekamp mot rasismen i Sydafrika och etableras i kampen mot<br />
kolonialismen i Indien. Företrädaren framför andra är Gandhi. Ahimsa/<br />
Non-violence politiserades och blev Non-violent Resistance, Satyagraha<br />
formulerades, civil olydnad etablerades och ickevåldsförberedelse genom<br />
det gemensamma bylivet i kollektivt liv (i ashrams, det vill säga en<br />
trosgemenskap eller hinduistiskt ”kloster”) och arbete med det konstruktiva<br />
programmet lanseras som centrala element i ickevåldsmotstånd.<br />
4. Nonviolent Direct Action (NVDA) och Civil Disobedience<br />
Till sist har vi den ärde perioden av transnationell spridning av<br />
Nonviolent Direct Action (NVDA) till andra rörelser, till att börja med<br />
USAs medborgarrättsrörelse och 1950-talets sydafrikanska ”defiance<br />
campaign”, senare Englands antikärnvapenrörelse. Här sprids ickevåld<br />
till så många olika rörelser (studentuppror, antikärnkraft, fredsrörelser<br />
och så vidare) och i så olika kulturer, skepnader och med så olika namn<br />
– exempelvis ”positive action” (Ghana), ”peoples power” (Filippinerna)<br />
eller ”civil resistance” (Östeuropa) – att det är en egen forskningsuppgift<br />
36 Detta kapitel är<br />
hämtat från Stellan<br />
Vinthagens doktorsavhandling”<strong>Ickevåld</strong>ets<br />
sociologi”<br />
och utgör en starkt<br />
beskuren del av en<br />
större text, inklusive<br />
redaktionella<br />
ändringar.<br />
37<br />
Se exempelvis<br />
Daube (1972),<br />
Horsley (1993) eller<br />
Dear (1994) s 17–102.<br />
Daniels bok i Gamla<br />
testamentet beskriver<br />
enligt Dear människors<br />
ickevåldsliga<br />
kamp mot förtryck<br />
och våld. Se även Berrigan<br />
om Daniels bok.<br />
38 Frågan om ickevåld<br />
utgör en nödvändig<br />
handlingsform som<br />
bör ersätta andra<br />
former – så som ickevåldsrörelser<br />
skulle<br />
hävda – eller inte,<br />
utgör dock en helt<br />
annan diskussion.<br />
39 Koontz, Theodore J.,<br />
s 172 i artikeln Christian<br />
Nonviolence – An<br />
Interpretation, i Nardin<br />
(1996) och Brock<br />
(1972), s 474-476.<br />
43
Change language