Ickevåld & Konflikthantering

Framtiden hör ickevåldet till
54
En stark föreställning är att våld är ett kraftfullt sätt att avskaffa förtryck. En
av 1900-talets starkaste berättelser handlar om hur de allierades krigföring
avskaffade Hitlerväldet. Vi känner till slagen: invasionen i Normandie,
Stalingrad, och de modiga franska motståndsmännens kamp mot de tyska
ockupanterna. Det krävdes flottor av bombflyg för att befria mänskligheten
från nazismens tyranni; det är det uttalade eller outtalade budskapet i de
svartvita dokumentärfilmer som visas på teve och i klassrum.
Tron på våldet som frälser finns i olika politiska läger. Människor på
högerkanten brukar av hävd värna om en stark försvarsmakt och stöder
USA:s militära invasioner i olika världsdelar. Men också på vänsterkanten
finns en tro på väpnade insatser. Che Guevara, gerillakämpen som föll i
strid, har blivit en symbol för vänsterradikalism och t-tröjor med hans
porträtt bärs av tonåringar i Malmö, Milano och Melbourne.
Har våld någonsin varit ett bra sätt att skapa rättvisa? Vad hade hänt om
fler tyskar vägrat att lyda Hitlers order att gå ut i krig? Vad hade hänt om
människor runt om i Europa varit utbildade i ickevåldskamp och använt
den mot den tyska ockupationsmakten? Det kommer vi aldrig få svar på.
Men även om organiserat våld vid vissa historiska situationer möjligen
varit nödvändigt påtalar allt fler idag att den epok när militära åtgärder sågs
som ett medel för att uppnå politiska mål har nått sitt slut. Ickevåldskamp
är en lämpligare metod för att förverkliga fred och rättvisa.
Kapitlets struktur
Det här kapitlet består av följande delar:
I den första delen ges några exempel på Det stora ickevåldet, det vill säga
hur regimer har störtats med hjälp av ickevåldsmetoder.
I den andra delen ges några exempel på Det lilla ickevåldet: aktioner på
stan, vid militärmanövrar och mellan hemmets fyra väggar. De störtar
inte statsledningar, men är ändå djupt meningsfulla. Också ickevåldet
som livsstil, ett sätt att leva, berörs.
I den tredje delen, Ickevåld över nationsgränser, ges två exempel på
ickevåldsarbete i Latinamerika, där svenskar och lokala aktivister
samarbetar.
Detta kapitel är endast en kort introduktion till den ickevåldskamp
som förs världen över. För den som vill lära sig mer om ämnet erbjuds
avslutningsvis en bilaga: Resurser, som ger tips på hemsidor, böcker och
filmer.