råmanus - GSI

Respekterar man varandras upplevelser, åsikter och värderingar? Vilka stödjer varandra, ger
varandra bekräftelse, och vem hjälper till? Har någon familjemedlem blivit frikopplad och lever
vid sidan av familjen? Lever alla parallella liv? Finns familjen enbart som en myt?
4.6 Grundfrågor om subsystem och gränser
När man analyserar familjestrukturens är det tre viktiga frågeområden som måste kartläggas:
1. Vilka ingår i familjen och de funktionella subsystemen?
Är det de som naturligt hör dit, eller befinner sig en eller flera familjemedlemmar i subsystem
som de inte hör hemma i? I ett av de sista exemplen ovan hade mormor invaderat och tagit
över föräldrasubsystemet, där hon inte naturligt hörde hemma. Mamman, som skulle ha ingått
i föräldrasubsystemet befinner sig i stället i barnsubsystemet. Det är närmast en akademisk
fråga om man skall se det som att barnbarnet blivit ”adopterat” av mormodern (och därmed
ingår i sin mammas barnsubsystem), eller om mamman klivit ned i sin dotters barnsubsystem
(se kapitel 4.9, fig. 4-12). Effekterna och de nödvändiga interventionerna, för att återställa den
naturliga familjestrukturen, blir ändå ungefär desamma.
Andra gränsdragningsproblem runt familjen kan handla om tonårssonens flickvän, som
praktiskt taget bor hos honom. Skall hon räknas som familjemedlem? Eller när han några år
senare har flyttat till en annan stad för att läsa på universitet – hur länge är han familjemedlem?
Så länge han regelbundet kommer hem för att få kläderna tvättade av mamma? Tills
han fått ett förstahands lägenhetskontrakt? Tills han fått sitt första jobb? Tills han flyttat ihop
med sin fästmö? Tills de fått sitt första barn? Frågorna är inte alltid självklara. Även om vi inte
behöver ha med hela familjen i varje samtal, är det bra att veta vilka som räknas som medlemmar
i familjen, och hur distanserade föräldrarna är till sina ursprungsfamiljer.
Du skall lämna din fader och din moder...
I de sista exemplen i kapitel 4.5 är en (eller kanske båda?) av makarna/föräldrarna kvar i de
barnsubsystem de aldrig vuxit ur. I och med att de har ena foten kvar i sina ursprungsfamiljer
kan de inte bilda ett fungerande maka-make-subsystem, det som skall vara grundbulten i deras
egen familj. De har inte följt Bibelns uppmaning ”Du skall lämna din fader och din moder…”
utan hämtar fortfarande sin näring från sina föräldrar, i stället för från sin partner.
I ett tidigare exempel beskrevs en familjestruktur där makarna rekryterat varsitt barn till två
parallella makesubsystem, så att barnen fick ta över makefunktionen i stället för att få sina
behov tillgodosedda som medlemmar i barnsubsystemet (se kapitel 4.8, fig. 4-6). Här befinner
sig barnen i subsystem där de definitivt inte hör hemma, även om det är fullständigt naturligt
att ett barn kan trösta en ledsen förälder ibland, eller att en förälder njuter av umgänget
med sitt barn.
Ett annat exempel på obehöriga subsystemsmedlemmar: den perifere maken som klivit
ned i barnsubsystemet och konkurrerar med barnen om mammas omsorger. Han får strumpor
och kalsonger förpassade från golv till tvättmaskin, får dem tvättade och lagda på plats,
så att han aldrig behöver bekymra sig om att ha rena kläder. Han får sin säng bäddad, smörgåsarna
bredda, semestern planerad och organiserad… Och sedan undrar han varför inte
frun vill ha sex med honom – utan att inse att det ju vore närmast incestuöst. Hon kan ju inte
ha sex med sitt barn! (Se kapitel 4.9, fig. 4-15).
Funktionella föräldrabarn
Av exempelsamlingen kan det verka som att obehöriga subsystemmedlemmar alltid innebär
en problematisk familjestruktur, men så är inte alltid fallet. I en familj hade mamman drabbats
av en långvarig och svår sjukdom som hindrade henne att utföra sina föräldrafunktioner. Under
hennes sjukdom gick äldsta dottern in som ett ”föräldrabarn”. Hela familjen accepterade
hennes nya roll och utvidgade ansvar. Mamman var tacksam över att dottern kunde ta hand
om småsyskonen. Pappan var också tacksam över att inte ensam ha allt föräldraansvar, och
var tydlig mot småsyskonen att när han inte var hemma var det storasyster som bestämde.
Dottern var glad över föräldrarnas förtroende, och tog gärna hand om småsyskonen, som i
sin tur älskade sin storasyster, även om de kunde vara lite busiga ibland.
32