råmanus - GSI

Alla relationer mellan familjemedlemmarna är överinvolverade. Gränsen mellan föräldra- och
barnsubsystemet är suddig och familjesystemet är insnärjt. Däremot är familjens gränser till
omgivningen stela vilket frikopplar familjen från det naturliga nätverket.
En familjekarta som beskriver en frikopplad familj:
Fig. 4-2.
Alla tre relationerna är avståndstagande, och gränsen mellan föräldra-och barnsubsystemen
är stel.
En överinvolverad ”hönsmamma” med suddiga gränser till syskonsubsystemet och en perifer
och oengagerad pappa, samt en liknande föräldrakonstellation fast med en tonårsson som
värjer sig mot mammans överinvolvering med en stel gräns:
Fig. 4-3a. Fig. 4-3b
En familj med en avledare:
Fig. 4-4.
Föräldrarna har en latent konflikt, som avleds genom båda föräldrarnas överinvolvering i
barnet och barnets överinvolvering i den dolda konflikten. Gränsen mellan föräldra- och
barnsubsystem suddas ut.
En familj med en syndabock:
Fig. 4-5.
Skillnaden från förra kartan är att här tvingas barnet kanalisera föräldrarnas aggressioner på
sig själv. Det kan handla om att familjestrukturen vuxit fram i en period som varit känslig i
barnets utveckling (trotsåldern eller puberteten till exempel). Det kan också handla om att de
latenta aggressionerna mellan föräldrarna har en sådan styrka att de inte kan avledas med
klassiska avledningsmanövrer.
En familj som engagerat barnen i maka-make-subsystemet med incestuösa relationer:
Fig. 4-6.
I stället för att tydligt markera gränsen kring sitt vuxensubsystem har makarna dragit en stel
gräns inom maka-make-subsystemet och frikopplat sig från varandra. I stället har gränsen till
barnsubsystemet suddats ut och barnen har sugits in i ett system de inte hör hemma i. Mammarollen
försvinner när hon ”gifter sig” med sonen, och pappans när han ”äktar” dottern.
40