Ållebergs ryttare - westsidestories

2.4 Bergasalen
Det blir en märklig upplevelse för bonden, när han följer riddaren in i berget. Väl inne i berget
får ha se den mäktiga bergasalen. Kämpar vilar i långa rader och deras gyllene rustningar
glänser. Hästarna står i långa spiltrader och vid varje häst hänger gyllene betsel. Bonden blir
tillsagd att vara försiktig, men trots detta vaknar några av riddarna och undrar om det är tid
att dra ut i strid. När de får lugnande besked somnar de om igen. En av de äldsta beskrivningarna
av bergasalen återger den förvånade bondens upplevelser:
…Sedan bonden erhållit hederlig betalning, bad den okände mannen honom följa sig än längre
in och se bergasalen, men förmanade honom derjemte att gå sagta. Han kom då in i en sal och
såg ryttarne sofwande ligga rundtomkring med gyldene rustningar hängande öfwer sig. Innanför
hörde han buller af hästar, likasom i ett stall nattetid; men som han inte gick nog tyst med
sina jernskodda skor, waknade några af krigsfolket och frågade: ”Är det tid ännu?” Nej, svarade
mannen, som ledsagade honom, då de åter lade sig ned och somnade tungt in; hwarpå bonden
war glad att komma ut under Guds bara himmel igen och skyndade sig fort sina färde...
(Afzelius 1843, uppteckning 34).
I den väldiga bergasalen får han se den mäktiga skaran av Ållebergs ryttare. Hästar, gyllene
rustningar och sovande ryttare i långa rader. När han inte kan låta bli att fingra på de gyllene
rustningarna vaknar ryttarna. Ida Henricis beskrivning från 1904 ger en målande beskrivning
av hur det gick för den stackars bonden som fick vara med om allt detta.
…Efter slutadt arbete började bonden se sig omkring i berget, och det var en i sanning underlig
syn, som mötte hans blickar. Rundt omkring i den väldiga bergssalen stodo hundrade sinom
hundrade de ståtligaste hästar, bredvid hvarje häst låg en sofvande ryttare och öfver hvarje ryttare
hängde en gyllene rustning... (Henrici 1904, uppteckning 41).
Bergasalen rymmer såväl riddare som hästar. Uppteckningarna ger inte så mycket upplysningar
om salen i övrigt, annat än att den är stor och mäktig. Ibland sover riddarna bredvid
sina hästar och rustningen hänger vid var och en av dem. I andra beskrivningar sover riddarna
vilande på bord. I några berättelser framträder prakten och allt guld och silver.
…och derinnanför var en vacker bergssal, skimrande i tusen färger. Den myckna prakten gjorde
bonden villrådig om han skulle gå vidare, men efter något funderande tog han dock mod till sig
och steg in i den granna salen. I midten deraf stod ett bord, hvarpå lågo tolf de grannaste guldhjelmar
och kring väggarne lågo de tolf riddarne i lysande rustningar, försänkta i djup sömn.
Bonden tyckte allt detta vara oändligt grannt och fagert, han hade aldrig förr sett något liknande;
men det som mest frestade hans nyfikenhet var åsynen af tolf de fagraste hästar, med betsel
och tyg af det rödaste guld, som stodo stampande med sina silfverbeslagna hofvar i bergasalen…
(Werner 1869, uppteckning 35).
Hilder Werner ger en bild av bergasalen som vacker och skimrande i tusen färger. Prakten
med riddarna i de lysande rustningarna och de fagraste hästar han sett med betsel av det rödaste
guld, ger bilden av en sal som utgör ett bländverk av prakt. Andra uppteckningar utelämnar
prakten och de gyllene rustningarna. Ryttarna är klädda i järn och svärden är långa
som spjut.
…Bonden tog sig dristigheten an och knackade sakta på med piskskaftet, då dörren genast
öppnades inifrån af en järnklädd ryttare. Öfver dörren hängde ett stort betsel, och ryttaren tillsade
bonden att icke vidröra detsamma. Rummet eller bergasalen, var mycket stort och på båda
14