Ållebergs ryttare - westsidestories

lagda öfver bordet, och sofvo och snarkade, så att det dånade i hela berget…(Berggren 1894,
uppteckning 40).
… han följde mä´n och det bar av in i berget. Där låg fullt med knektar, och där var en faslig
många med hästar och husarer och alla möjliga krigsredskap... (Svensson 1906, uppteckning
42).
… Darinne va dä en stor, stor granner sal, o dän va änna fuller tå stora granna hästa. Allihopa
va di beschlata, o di änna blekstra tå bare gull å sölver. Män ve huvet på var eveli häst inunner
krubba lå en kriksmann i full rustning o söv. Män boen va-nte go te begripa, hure di kunne föa
så mä hästa. ”Joo”, sa dän lelle gråe, ”allt va sum skrapas ihop mä orätt på aker o äng, dä kummer
hit, o här truter allri”. Nää, dä kunne allt boen tänka säk . För på den tia va-nte gårla utskeftata,
utan egera lå um varara, hur sum hälst, så dä va inga könst för gårlbönnera te ta mä säk ett
grånn frå vararas akra. Ja, boen han jekk dar o bliga o bliga. O dä va så oändeli möe mä kara o
hästa, o allihopa söv di... (Storckenfeldt 1907, uppteckning 43).
…Han for fram en fin väg, och befann sig plötsligt inne i berget. Där mötte honom en underlig
syn. En mängd hästar, sadlade och färdiga, stodo i spiltor, och framför fötterna på varje häst låg
en ryttare i full rustning och sov…(Götlind 1926, uppteckning 45).
… När de kommo in i bergets stora sal såg bonden en mängd med hästar stå runt väggarna, och
vid var och en låg en kämpe och sov…(Svensson 1933, uppteckning 46).
… Han fick köra in i berget. Där var fullt med hästar, och där hängde så granna sadlar och betsel,
så bonden hade aldrig sett så granna…Bergstrand 1944, uppteckning 48).
… och de stego in. Där inne var ett stort rum, och i detta stodo en mängd hästar, och vid varje
häst låg en karl och sov… (Sandberg 1956, uppteckning 49).
… Innan han visste ordet av, så befann han sig inne i en stor sal. Mitt i salen stod ett långbord,
och på det låg tolv guldhjälmar. Utmed väggarna låg tolv riddare och sov i sina lysande rustningar.
Något rågköp verkade alltså inte bli aktuellt, men bonden fortsatte tills han kom till ett
stall, där det stod tolv hästar med tömmar av guld och hästskor av silver...(Schön 1986, uppteckning
50).
Med denna mångfald av uppteckningar förefaller föreställningarna om de gyllene ryttarna i
Ålleberg vara den mest företrädda av Ållebergssägnerna. Men hur gick det då för bonden
inne i bergasalen. Låt oss följa berättelsen vidare.
2.5 Se men inte röra
Trots att bonden blir tillsagd att inte röra något inne i bergasalen, kan han ändå inte låta bli
att fingra på allt det vackra. Men i samma stund som han rör betslen vaknar de sovande ryttarna
och undrar om det är dags att dra ut i strid. Ryttarna lugnar sig dock och somnar om
när de får lugnande besked.
…Bonden kunde ej motstå frestelsen att taga i en af hästarnes betsel för att utröna huru det så
konstfullt hopkommit; men knappt hade han vidrört detsamma, förrän han hörde en röst i berget
fråga: ”Är det tid än?” och en annan röst svara: ”Nej”… (Werner 1869, uppteckning 35).
Ryttarna sover, men är lättväckta. Det är uppenbart att denna slumrande här av riddare till
bygdens försvar lätt kan mobiliseras när fara är på färde. Återigen är det bondens nyfikenhet
som inte kan motstå de vackra betslen.
16