Ållebergs ryttare - westsidestories

Folket på falbygden vet att berätta att när dimman stiger och lägger sig på krönet av Ålleberg
bildas härskaror av kämpande ryttare. Det är andar av forna kämpar som tar sig denna
form. Och de strider till dess solens strålar bryter deras led.
Inne i bergets salar sover kämpar i tusental, och deras hästar står sovande i långa spiltrader.
Ryttarna ligger i glänsande harnesk, fullt beväpnade och hästarna står i full mundering. Sedan
århundraden har de samlats, dessa stridsmän, som stupat vid olika slag inom och utom
landet. Men det är endast de tappraste, de som visat kraftig och ädel mandom i striden för
fosterlandet, som släpps in i bergasalen.
Men de sover inte alltid, utan vaknar när landet är i fara. Då sänder de ut spejare åt alla håll
som rider ut under mörka nätter. De spränger åstad så att gnistor flyger kring de stålskodda
hovarna. Och då skramlar det av vapen, och deras gyllene hjälmar blänker i månskenet.
…Riddarne i Ålleberg sova inte beständigt. Då månen lyser genom höstdimmorna kan man se
Ållebergsryttarne öva sina skaror för den stundande ofreden…(Jungner 1904, uppteckning 51).
Berättelserna är många om denna mäktiga här som vilar inne i berget. Och många är de som
ängsligt kikat åt Ålleberg när fullmånen framhävt konturerna av detta märkliga berg.
…Men om höstaftnarne, då fullmånen skiner och dimmorna vältra sig tunga öfver slätten, kan
man urskilja Ållebergs ryttare, när de öfva sina skaror för den stundande ofredens tider…
(Henrici 1904, uppteckning 41).
Den mäktiga hären finns återgiven av åsyna vittnen. Ibland i höstdimmorna när de övat sina
skaror vid och på berget. Andra har sett när döda kämpar förts in i berget efter stora slag för
att ingå i Ållebergs vilande kämpar. Det berättas också om när Sigurd Ring hade samlat sin
här med många namnkunniga kämpar till slaget på Bråvallaslätten.
Ytterligare exempel om de fallna kämparnas berg är att efter slaget vid Breitenfeld anlände
de stupade till salen i berget. De kom i samlad flock vid midnatt och sågs i månskenet rida in
i berget under ledning av självaste Karl XII.
…Efter andra slaget vid Breitenfeld sågos de stupade i månskenet nästa midnatt i samlad flock
rida in i berget under gruveligt skalv och dunder. Karl XII skall själv ha tagit befälet över
dem…(Jungner 1904, uppteckning 53).
Andra uppgiftslämnare menar att den stupade Johan Lilliehöök red i spetsen för hären av
ryttare.
…En knekt från trettioåriga kriget lär enligt vad som uppges av Paul Aineström ha berättat så
här för en präst som hette Olaus Rhyzelius och som noterade uppgifterna i kyrkoboken: ”Efter
slaget vid Breitenfeld (1631) blev det vid solnedgången liksom ett töcken eller älvdans, di kallar,
och då såg vi huru Johan Lilliehöök och hans bussar som fallit satt upp och gav sig mot norr ut i
brinnande galopp så marken skalv under hästhovarna…”
Den som varit åsyna vittne till en sådan händelse har naturligtvis något angeläget att berätta.
För berättat har man gjort i stugor och gårdar runt berget. Det är lätt att föreställa sig den fascination
som berättelser av det här slaget tilldragit sig. Som alltid finns det någon som verkligen
sett och hört. Eller åtminstone så känner man till någon som sett och hört. En bonde i
Slöta såg en gång en hel armé tälta på berget. Efter ett par timmar försvann hela armén. Detta
hände enligt uppgift så sent som 1921.
24