Ållebergs ryttare - westsidestories

Asarnas Valhall är, enligt Jungner, en överförd form av ett ännu äldre dödsrike eller en samlingsplats
där döda anförvanter samlades. Jungner går tillbaka till den tid då vanernas makt
bröts av asarnas genom att de tidigare gudinnorna togs till hustrur av asagudarna. Den
främsta av dem, Gudinnan Frigg, blev Odens hustru och med det den främsta asynjan i detta
rike. Jungner menar också att Gudinnan Frigg redan innan asarnas Valhall var den som tog
emot stupade kämpar inne i berget. Detta leder oss ännu längre tillbaka till en tid då vanernas
gudar och gudinnor rådde över liv, död, äring, växtkraft och goda skördar 2.
Den fornnordiska mytologins kopplingar till Ållebergssägnerna behandlas ytterligare i nästa
kapitel.
Johan Götlind skriver 1926 om sägnernas urgamla ursprung, där han leder tanken tillbaka
till ”stenålderfolkets syn på tingen”.
…Innehållet i dessa berättelser skall synas mången obetydligt. Men får man klart för sig, att de
ofta innehålla andliga fornminnen från tider, som ligga långt bakom våra första, historiska källor,
ja, ibland till och med ger oss stenåldersfolkets syn på tingen, ser man saken annorlunda.
Då förstår man, att de kunna vara kulturdokument av högt värde… (Götlind 1926, uppteckning
18).
När Götlind skriver om ”andliga fornminnen” lägger han an ett perspektiv som leder oss
långt tillbaka i historien. Ålleberg är dock inte ensamt om denna typ av sägner. Götlind
skriver vidare om detta.
…Berättelsen om Ållebergs ryttare, kanske landskapets mest kända sägen, återfinnes inte bara
knuten till flera andra berg i Västergötland utan berättas även om flera andra orter och personer
ute i Europa. I Danmark är en liknande sägen knuten till Holger Danske, i Tyskland till Karl
den store och Fredrik Barbarossa… (Götlind 1926, uppteckning 18).
Detsamma gör Hilding Svensson 1933. Också han pekar på att det handlar om en vandringsägen
som har sin motsvarighet i olika europeiska länder.
…Det är inte alls märkvärdigt, att sägnen om de sovande ryttarna blivit lokaliserad till detta
berg. Det är en vandringssägen, som uppträder hos de flesta germanska folk. I Danmark sitter
Holger Dansk där nere djupt i källarvalven under Kronborgs slott och bidar den dag, då Danmark
är bäst i behov av honom och hans män, och i Tyskland väntar kejsar Fredrik Barbarossa
därinne i sin bergasal, att en ännu värre nödtid kommer än den landet nu genomgår och genomgått.
Varför skulle inte då drottning Margaretas segrande ryttare 1389 i västgötarnas gamla
sägenberg få bida Sveriges ödestimma?… (Svensson 1993, uppteckning 19)
Bengt af Klintberg kopplar också Ållebergs ryttare till Holger Danske när han skriver
…I Sverige motsvaras Holger Danske-sägnen av den västgötska sägnen om de sovande ryttarna
i Ålleberg... (af Klintberg, red, 1983, uppteckning 23)
Hären av vilande ryttare i Ålleberg har således kopplingar till ett sägenmaterial som finns
knutet till olika mytiska och historiska personer på olika platser i Europa. Det är därför rimligt
att anta att kopplingar finns till en tradition som varit spridd i stora delar av Europa.
Upptecknarna av Ållebergssägnerna leder således sitt material tillbaka i tiden. Till och med
så långt att det talas om ”stenåldersfolkets syn på tingen” (Götlind) och till tiden innan ”den inträngande
Odinstron” (Jungner), där han själv talar om spåren från folkvandrings- och vi-
2 Se vidare ”Gudinnan Ålla – Ållebergssägnernas kvinnliga aspekt”, Karlén 1999
28