Ållebergs ryttare - westsidestories

More documents

Recommendations

Info

Nedifrån betraktat reser sig rasbranten mäktigt inför besökaren. Genom att följa stigen upp på de tre kullar som ligger framför branten kommer man till slut till fyndplatsen för guldhalskragen från ca 400 e Kr. Ållebergskragen är ett mästerverk i hantverksskicklighet, som låter oss ana ett bild- och symbolspråk från en annan tid. Upphittandet av Ållebergskragen 1827 gav naturligtvis upphov till ytterligare föreställningar om guld inne i berget. Folkfantasin såg bl a kragen som Drottning Margaretas krona, som hon tappat vid slaget vid Falköping 1389. Huruvida föreställningar om guld inne i berget funnits före 1827 har inte gått att fastställa genom sägenuppteckningarna. Dock finns inga sägner upptecknade om guldskatter innan 1827. Berättelserna om försöken att fånga det gäckande guldet är många, men alla försök slutar med misslyckande. Den som försöker fånga guldet, upptäcker väl ute i dagsljuset att det förvandlats till gråsten eller träspån. 8
2 Sägnernas ryttare På grund av det omfattande materialet har texter valts ut för att exemplifiera det både det typiska och variationerna i uppteckningarnas teman och innehåll. För att göra materialet hanterbart behandlas teman som bonden, porten, bergasalen, klåfingrigheten, ute igen, ryttarnas antal, slaget vid Åsle och hären i berget. Det kan synas motsägelsefullt att behandla sägnernas olika komponenter var för sig med tanke på berättelsernas sammanhållna och kärnfulla karaktär. Men bakom de till synes enkla beskrivningarna i uppteckningarna döljer sig uppgifter och detaljer som är av värde för den fortsatta analysen. I detta syfte identifieras ryttarsägnernas teman och komponenter som de kommer till uttryck i uppteckningarna. Den följande genomgången av sägenmaterialet försöker fånga ryttarsägnernas karaktäristika som en utgångspunkt för nästa kapitels jämförande utblick innan slutkapitlets sammanfattande analys. 2.1 Guldhjälmsryttarna Ållebergs ryttare vilar inne i den mäktiga bergasalen. De sover sin djupa sömn rustade att dra ut i strid, närhelst fara hotar. I långa spiltrader står hästarna med betsel av renaste guld. Bredvid varje ryttare finns en gyllene hjälm och skarpslipade vapen. Ållebergs ryttare vakar sedan urminnes tider över land och rike. Den ensamme bonden som möter riddaren, säljer sin havre och får komma in i berget, är en av de mest återgivna varianterna av ryttarsägnerna. Men det finns också åsyna vittnen som sett ryttarna öva i dimmorna kring berget, och det finns de som hört skrammel och skrän från bergasalen när de gått över berget. Inledningsvis får Elin Storckenfeldt återge en variant av sägnerna, där den ensamme bonden möter riddaren vid Ållebergs änne. Som en gåva från en annan tid skriver Storckenfeldt så att vi kan höra det gudabenådade språk som västgötskan utgör. Dä va en gång en bonne sum sulle fara te Fallköping o sälja havvre. O ättersum an velle va i stan i otta, så ga-n säk å hemmifrå frampå natta. Men nör an kumm mettför Ållebärsänne, så sto dar en liten gråklädder kar på vägen o fråkte-n, um an ente velle sälja havvern te hömen. Boen tökkte allt, dä va besunnerlit, män an tule-nte sega aant än ja. Då sa dän lelle gubben te-n, att an sulle få fulja mä-n ini barjet, um an bara-nte rörle ve nö darinne. O så tok an marra i beschlet o ledde-na rätt uppföre barjet. O boen an satt på o åkte. Då va dar ena lita jarndör, o dän öpna säk, o så körle di rätt in i barjet! Darinne va dä en stor, stor granner sal, o dän va änna fuller tå stora granna hästa. Allihopa va di beschlata, o di änna blekstra tå bare gull å sölver. Män ve huvet på var eveli häst inunner krubba lå en kriksmann i full rustning o söv. Män boen va-nte go te begripa, hure di kunne föa så mä hästa. ”Joo”, sa dän lelle gråe, ”allt va sum skrapas ihop mä orätt på aker o äng, dä kummer hit, o här truter allri”. Nää, dä kunne allt boen tänka säk . För på den tia va-nte gårla utskeftata, utan egera lå um varara, hur sum hälst, så dä va inga könst för gårlbönnera te ta mä säk ett grånn frå vararas akra. Ja, boen han jekk dar o bliga o bliga. O dä va så oändeli möe mä kara o hästa, o allihopa söv di. Men så hure dä va, så kunne-n ente läta va te röra ve en häst ett lite färn, för an va så obegripeli 9
Page 1 and 2: Ållebergs ryttare - Ållebergsägn
Page 3 and 4: Innehållsförteckning Förord 2 In
Page 5 and 6: 1 Ållebergssägnerna 1.1 Uppteckni
Page 7: 1.3 Gudinnorna Sägnerna berättar
Page 11 and 12: Denna berättelse återkommer med s
Page 13 and 14: denna sidan är mycket brant. Bäst
Page 15 and 16: sidor stodo uppsadlade hästar, som
Page 17 and 18: …Nyfiken, kunde han ej motstå fr
Page 19 and 20: När bonden kommit ut hittar han al
Page 21 and 22: Men det finns också beskrivningar
Page 23 and 24: …Drottning Margareta skall sjelf
Page 25 and 26: …En gång såg man en hel armé t
Page 27 and 28: 3 Riddardiktningens ryttare De än
Page 29 and 30: kingatid. Flera talar om ett västg
Page 31 and 32: ”Föllier här vidare en Syn och
Page 33 and 34: ”Åh, ja” menade han, ”de ha
Page 35 and 36: kring denne tappre riddar Roland. G
Page 37 and 38: som grund, vilket gjorde processen
Page 39 and 40: Under Attilas ledning utvidgades de
Page 41 and 42: tet, och det dyraste och mest statu
Page 43 and 44: Med utgångspunkt i att tidigmedelt
Page 45 and 46: deager menar att det sannolikt är
Page 47 and 48: na till underjorden. Forskningen ä
Page 49 and 50: Men är underjorden uteslutande ett
Page 52 and 53: 5 Sammanfattande analys och slutsat
Page 54 and 55: Den som först skrev Rolandssången
Page 56 and 57: Som visats i föregående avsnitt b
Page 58 and 59:
lint. En mytisk plats som kan binda
Page 60 and 61:
Ållebergssägnernas ryttare måste
Page 62 and 63:
Tryckt litteratur med uppteckningar
Page 64 and 65:
Förteckning över Ållebergssägne
Page 66:
095 Gästabud i Himmelsberget (Göt
show all

Ållebergs ryttare - westsidestories

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?