Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

More documents

Recommendations

Info

Svensk Idrottsforskning nr 1 • 1997 kan därefter studeras genom att beräkna olika positioner, jämföra längdenpå olikarörelser, se variationerihastxgheter,jämföraaccelerationerochseförändrxngarxvxnk lar mellanolxka markörer. Ett mät program är också kopplat till utrustningen som gör det möjligt att sam tidigt studera de psykofysxologiska förändringarx^a uxxder puttrörelsen. Avslutning I skrivande stund är vårt experiment inte avslutat så tyvärr finns det ännu inga slutsatser att presentera. Men även om inte arbetet är slutfört så hoppas jag ändå denna artikel kunnat belysa några av de modeller och hypoteser som vi idag arbetar med i vår idrottsforskning. B;Wg?% ff// z/äfwfgr: /a6fg» pa /7ow/ - g» go//pwff reg«frenzs. B/Wew o:/a» z/»ar gr* preparerad go//spg/arg w»dgr psyiko/oggnj /wpp. ^ ^ Det som nu återstår att utföra i golfputtprojektet är att staösöskt jämföra och beräkna alla fysiologiska mått, motoriska mått och golfspelarens egna skattningar. Detta ger förhoppningsvis en av de pusselbitar som behövs för att förstå människors förmåga öll att kunna växla perspektiv, från ett medvetet strategiskt tänkande öll en automaöskt processstyrd rörelse. En kunskap som kanske kan ge upphov öll nya träningsmetoder och öps om hur öll exempel golfspelare lättare ska uppnå ett idealiskt koncentraöonsöllstånd under en golfputt. Eller hugger vi på denna punkt i den sten eller kanske i den vises sten? Referenser Borg, C & Borg, E. (1994). Principles and experiments in category-ratio scaling. Reports from the department of psychology, Stockholm university, 1994, No.789. Butcher, S. (1990) The role of performance rontines in sport In J. G. Jones and L. Hardy (Eds), Stress and performance in spön (pp. 231-245). Chichester John Wiley & Sons Ltd. Csikszentmihalyi, M. (1996). Flow: Den optimala upplevelsens psykologL Stockholm: Natur och Kultur. Lacey, J. L, & Lacey, B. C. (1980). The specific role of heart råte in sensohmotor integration. IR. F. Thompson, L. H. Hicks & V. B. Shvyrkov (Eds.), Neural mechanisms of goaldirected behavior and leaming (pp. 495-509). New York Academic Press. Molander, B. & Bäckman, L. (1992). Att koncentrera sig med stil. Om en svensk version av TAIS. I G. Patriksson (red.). Aktuell beteendevetenskaplig idrottsforskning. SVE- BLs årsbok 1992. Lund: SVEBL Molander, B. & Backman, L. (1996) Cognitive aging in a precision spön context. European Psychologist. VoLl No. 3, September 1996, pp. 166-179. Göttingen: Hogrele & Huber Publishers. Nideffer, R. & Sharpe, R. C (1979). A.CT. Attention control training. New York Wideview Books. Rohweder, N. (1986). Angst im FugballspoM. Untersuchungen zur Eigenschafts- und Zustands- angst und den Beziehungen zur spielerischen Leistung. Institut fur Psychologie der Universität Kiel: Unveröffentlichte Diplomarbeit. Rohweder, N. & Jansson, J. (1996). Prestera fotboll med tanke på spelet. I G. Patriksson (red.). Aktuell beteendevetenskaplig idrottsforskning. SVEBLs årsbok 1996. Lund: SVE- Spielberger, CD. (1975). Anxiety: State-trait process. In CD. Spielberger & LG. Sarason (Eds.), Stress and anxiety (Vol L pp. 115-143). Washington: Hemisphere. Spielberger, CD., Gorsush, R.L., & Lushene, RJE. (1970). STAL Manual for the State-Trait- Anxiety-Inventory. Paio Alto, Calif.: Consulting Psychologists Press.
Svensk Idrottsforskning nr 1 • 1997 Född dansare? En undersökning av en grupp kvinnliga dansares muskelfibersammansättning visade en hög procentandel typ I fibrer liknande vad som setts hos långdistanslöpare och skidåkare. Var detta en följd av långvarig intensiv fysisk träning eller selektion av för dans lämpliga individer? För att möjligen få svar på den frågan har barn som just påbörjat sin yrkesinriktade dansträning undersökts och jämförts med icke dansande barn. • • • Dans anses vara den äldsta av alla konstformer. Dokumentaöon av dans är dock ganska sparsam även om det önns nedteckningar av danser bevarade så ödigt som från 1400talet. Modem teknik i form av video och datorstyrd registrering av danser kompletterar de olika notaöonssystem som används sedan länge. Det som skrivits om dem söm utförde danserna nämligen dansarna har mest varit idolporträtt. På 50-talet dök de första vetenskapliga studierna om dansare upp. De berörde de skador som balettdansare ådrog sig under träning och föreställning. Först på 80-talet blev dansamas träning föremål för intresse från fysiologer (Mostardi et al 1983; Schantz & Åstrand 1984, Rimmer et aL 1994). Om man vill studera effekten av långvarig och intensiv fysisk träning är dansarna en unik grupp eftersom framförallt flickorna ofta börjar dansa redan i 4-5-årsåldem. De, som vill satsa på en karriär som dansare, påbörjar oftast sin yrkesutbildning i 10-12-årsåldem. På gymnasienivå tränar eleverna under fem eller sex dagar, 15-20 ömmar per vecka. Redan vid ödig ålder deltar eleverna både i föreställningar på den egna skolan och på t ex Kungliga Teatern i Stockholm. Vid 19-årsåldem är utbildningen avslutad och den proffessionella karriären, som är kort, tar sin början. Pensionsåldern vid insötuöonsteatrama är 42 år för kvinnor och 45 för män. Fysiologiska krav Trots den stora häningsmängden är dansens fysiologiska krav föga kända. Inte heller är dansamas fysiologiska egenskaper så väl undersökta. Belastningen under dansträning, repetiöon och föreställning på de syretransporterande organen under olika dansformer har visats vara hög (Cohen et al. 1982, Schantz & Åstrand 1984, Dahlström et al. 1996). Mxiskelfibersaminansäxtningen vaii- Monica Dahlström Institutionen för klinisk fysiologi. Karolinska institutet,Huddinge sjukhus erar mellan olika individer beroende på ärftliga faktorer, ålder, kön och/eller ^rsisk akövitet (Gollnick et al. 1972, Jansson 1996). Ett exempel på detta är att utövare av en viss sport har en iniiskelfibersamniansättning typisk för den aktuella sporten (Cosöll et al. 1976, Gollnick et aL 1972). Detta skulle kunna bero på en seleköan av individer eller vara en träningseffekt. Många har tolkat det som en seleköon av individer med lämplig muskelfibersammansättning snarare än en effekt av träning (Gollnick et aL 1973, Jansson & Kaijser 1977, Bouchard et aL 1986). Metod I en undersökning av muskelfibersammansättningen hos tretton 24 år gamla kvinnliga studerande vid Danshögskolan i Stockholm visade det sig att dansarna i genomsnitt hade 63% typ I öbrer, (långsamma och uthålliga). Dansarna liknade i detta avseende långdistanslöpare och skidåkare. Den fråga som naturligen inställde sig var om denna muskelfibersammansättning var en följd av den långvariga och ödiga träningen eller om det förelåg en seleköon av för dans lämpliga indi- För att om möjligt få ett svar på den frågan togs muskelbiopsier på tolv 10-åringar som just antagits vid Svenska Balettskolan i Stockholm och på Öo 20-åringar som studerat vid skolan 8-9 år. För att få kontrollgrupper (icke dansare) togs muskelbiopsier på nio 10-åringar och elva 20-åringar, som var normalt fysiskt aköva. Tioåringama fick fylla i ett formulär angående sin ödigare fysiska akövitet Ingen skillnad kunde upptäckas mellan dansbam och icke dansbam Alla hade deltagit i olika sportaköviteter t ex simning, ridning, fotbolloch ishockey under 1-6 år, i genomsnitt 2 ömmar per vecka. Tre av de 10-åriga dansflickoma hade dansat 1-2 gånger per vecka under ett par år före det att de antogs öll Svenska Balettskolan men ingen av pojkarna. Det visade sig att dansarna, både 10åringama och 20-åringama, hade högre procentandel typ I fibrer jämfört med våra icke dansare (63±10% vs 58±8% p=0.03). Resultat Dansarna vägde mindre än icke dansarna. Det har diskuterats om procentandelen typ I fibrer ökar med ökande kroppsvikt. Därför gjordes en viktmatchning för att få grupperna mera lika med avseende på kroppsvikt. Vid den nya jämförelsen blev skillnaden mellan grupperna större (Fig 1). Procentandelen typ I öbrer hos de kvinnliga 20-åriga dansarna i denna studie (60±12%) låg nära medelvärdet i den ödigare studien av 24-åriga kvinnliga dansare (63±12%) (Dahlström et al. 1987). Några ödigare undersökningar av manliga dansares muskelfiber-sammansättning har vi inte funnit. I vår undersökning hade också de manliga dansare en högre procentandel typ I fibrer än vad som sågs hos icke dansarna. Diskussion En metodologisk begränsning vid tvärsnittsstudier är att gruppskillnader eller avsaknaden av gruppskillnader är beroende på de uppmätta värdena både i målgruppen och kontrollgruppen Det är därför vikögt att att utvärdera kontrollgrup-
Page 2 and 3: Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1997
Page 6 and 7: Svensk Idrottsforskning nr1D1997 ic
Page 8 and 9: ^^nsk^r^ttsforskn^nr1D1997 skTvilli
Page 10 and 11: Svensk Idrottsforskning nr1D1997 l
Page 12 and 13: Svensk Idrottsforskning nr 1 • 19
Page 18 and 19: Svensk Idrottsforskning nrXDX997 fo
Page 46: Svensk Idrottsforskning nr 1 • 19

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?