Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

More documents

Recommendations

Info

^^nsk^r^ttsforskn^nr1D1997 skTvilling studien från England i samarbete medDr.TimSpector, St Thomas hospital, London, IÎK. Den manliga jämförelsegruppen hämtades från tidigare publicerade arbeten (Lindbergetal.l993,Roosetal.l993). Studiegruppen bestod av^kvixmor med en medelålder på 43 år (3^-^), alla tidigare aktiva fotbollsspelare underigenomsnitt!3år. Iêsulât Den radiologiska utvärderingen avseende studiegruppen visade att ingen av de kvixmor som tidigare spelat fotboll hade teckenpåhöftledsartros, till skillnadfrån ålders matchade manliga f.d. fotbollsspelare där prevalensen höftartros var ^.^.Däremot var preâlensenröntgenologiskaförändringariknäleden ökad jämfört med åldersmatchade män, med röntgenologiska tecken på knäledsartros hos 1B^ av de f.d. fotbollsspelandekvirxnorna. Irland de manliga fotbollsspelamaxsamma ålder fanns ett fall av knäartros (1.^). Röntgen materialet på kontrollgruppen har bedömts a^ tre oberoende personer, men resultatet är ärxnu ej färdigbearbetat. Oiskussio^ Studienvisar attkîxxnor soxnvarit fotbollsaktiva löper en större risk att utveckla röntgenförändrxngariknäleden redan 140 årsåldern jämfört med manliga f.d. fotbollsspelare. De artrosförändringar som sågsihöftleden hos mäniderxna ålder återfanns ejhos dekvixmligaf.dfotbollsspe- IÔårs åldern, alltså ^0 år senare än den aktuella studien är prevalensen artrosihöft-ochknäleddensaxnxna hos manliga f.d. fotbollsspelare enligt våra tidigare refererade xmdersökningar. Intressant voreatt studera om kvixmomaockså kommer att utveckla en ökad prevalens höftartrosjämförtmedenickefotbollsakti^ kontrollgrupp med tiden, l^n arman fråga att besvara är om dessa kvinnorkoxnxner att utveckla en mer avancerad knäartros an männen omÔår och om ytterligare relä tivt sett fler kvixmor som spelat fotboll kommer att ha utvecklat knäar tros vid det lagets *5fterenmeniskektomi îa databaserade diagnosnummer har alla patienter som opererats i Lund med meniskektomi under åren 19^3,19^,19^3 och 19^ lokali serats. Drygt ^0^,10^ st, av de tillgängliga patienterna som uppfyllde alla mgångskriteriernakomförefterundersökning. Rå samtliga patienter! kohorten somopereratsl9B^3utfördes röntgen avknäleder (belastade frontal- respektive sidoprojektion samt patella a^xalprojektion) dessutom röntgen av handskelettet, vidare gjordes blodprovstagning, ledvätskeaspiration, funktionell utvärdering och klinisk undersökning. Ratienter med artritsjukdom och knäxnstabilxtete^kluderades. elders och könsmatchade kontroller, tidigare ej meniskektomerade har framtagits från folkbokföringsregistret och ^ stycken intogs för samma typ av genomgång som studiegruppen. Röntgenbilderna har lästs dubbelt, dels a^ en ortoped och dels av en radiolog med bedömning enligt x^RSatlas (Osteoarthrithxs ^ cartilage 199^3,suppl^).lând-bilderna bedömes i enlighet med rekoxnmendation från professor Raul Dieppe, Dept. of Rheumatologi, Bristol, L^K och räknas som antal leder med förekomst av minstâ^ vardera ledspringesänkning, osteofyter eller skleros(bedömxxxng enl atlas ovan). Rndast DIR och R1R leder räknas, ^4^R1 värderas separat. resultat ^m även mycket lätta röntgenologiska förändringar togs mediberäkningenbefarxns^lôavdemeniskektomerade patienterna ha artros efteråt årjämförtmedl2âvkontrollerna, ^m gränsen sätts vid mer avancerade röntgenförändringar (ledsprxngesärxkrxinggradlôsteofyterellerledspringesänkninggrad 2 eller mer) blir siffrorna 4^ respektive ^. Könstillhörighet påverkade i detta materialet inte förekomsten av artros, inte heller uppskattad arbetstyngdeller fritidsaktivitet. Diskussion IVIan finner alltså enhög andel artrosförändringar efter total öppen mexxiskektomi,varavca hälften av patienterna har symtom från knät. Det firms inga hittills säkra belägg för att enmodembegränsadmeniskresektion ger mindre röntgenologiska förändringar än en total. ^Bårakom xnande undersökningar av meniskektomerade kohorter kan ge ytterligare information angående hur behandlingen påverkar förloppet av post meniskektomiartros, eftersom de artroskopiska begränsade menis kresektioner började på Ô-talet. förekomst av artrosidet kontralate rala knät samt handartros redovisas inteidetta materialet, men avsikten är att studera om en generell artrosbenägexxhet (handartros) ger ökad risk för posttraumatisk artros eller om meniskektominisig ökar risken för artros äveniandra leder. Identifiering ^kuthemartrosiknäledenäriöver kolavfallen liktydigt med en fram-
Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1997 re korsbandsskada (DeHaven 1980). Genom att med olika diagnostiska instrument (artroskopi, MRI, scinögraö och broskmarkörer) undersöka dessa patienter i det akuta skedet var avsikten att identifiera inte bara den uppkomna korsbandsskadan utan också associerade skador. Den typ av våld som oftast leder öll en korsbandsskada ger en axial kompression i laterala kompartment, vilket visar sig som ett subchondralt ödem på MRI. Metodemas känslighet i diagnosöken av menisk- och korsbandsskador samt broskskador utvärderades och korrelaöonen mellan de olika metoderna studerades. Fyröo paöenter med akut traumatisk hemartros undersöktes med klinisk undersökning vid 2 öllfällen samma vecka, samt med MRI, scinögrafi och artroskopi. De tre senare undersökningarna gjordes helt oberoende av varandra. Resultat Av 40 undersökta paöenter befanns 34 ha en främre korsbandsskada och av dessa hade 28 associerade meniskskador. De associerade meniskskadoma var, öll skillnad från den isolerade meniskskadan, företrädesvis lateralt belägna. Detta fynd är i enlighet med andra studier (Rosen et al 1991). I diagnosöken av en främre korsbandsskada kom undersökaren mycket långt med endast klinisk undersökning, som med fördel gjordes om efter 3-5 dagar. Kliniskt undersöknigsfynd och artroskopisk undersökning korrelerade i alla fall utom 1, varken stabilitesprövning i narkos eller MRI gav ytterligare informaöon. Korsbandsskadan bedömdes som paröell på MR bilderna i 12 fall, när den kliniskt och artroskopiskt var total Diagnosöken av meniskskadoma överensstämde relaövt väl mellan MRI och artroskopi. Om endast de meniskskador som innebar kirurgisk intervenöon togs med i beräkningeh så var känsligheten 94%, å andra sidan fanns 23 fall av genomgående meniskruptur (grad 3) på MR som ej upptäcktes artroskopiskt. Av dessa var 15 mediala och 8 late- Det förelåg tecken på kompressionsskada lateralt i knälederna i form av brosködem (bone bruise) på MR i ca » % »we /eaâTMfMare» pd eff 6?%ä Mer Mffafa^ brostreabtfzo» f gamTMa /edta/mware. 80% av fallen. Detta ödem korrelerade väl öll ett ökat scinögrafisk upptag. De makroskoipska broskförändringar som sågs artroskopiskt diagnosöcerades sällan radiologiskt och MR fynden i form av bone bruises återfanns inte artroskopiskt. Broskmakördata redovisas inte i denna rapport. Diskussion Studien belyser betydelsen av en adekvat klinisk undersökning vid korsbandsdiagnosök. I denna studie där artroskopisten ej kände öll resultatet av MR undersökningen var det många meniskskador som diagnostiserats på MR som ej noterades artroskopiskt, dvs det förelåg en låg specificitet. Detta kan vara •i&y menisksskador som ej är av klinisk valör, men de kan också representera de första tecknen på de sekundära meniskskador som regelmässigt uppträder vid korsbandsinsufficiens. Studien visar också på vikten av att ta med MR vid iniöering av studier på korsbandsskador, då förekomst av brosködem kan ha en betydelse för framöda artrosutveck- Riskfaktorer För att identifiera orsaken Öll kvinnors högre benägenhet att få knäskada har vi initierat en prospeköv studie på kvinnliga fotbollsspelare i Skåne. Hypotesen var att låg muskelstyrka,
Page 2 and 3: Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1997
Page 6 and 7: Svensk Idrottsforskning nr1D1997 ic
Page 10 and 11: Svensk Idrottsforskning nr1D1997 l
Page 12 and 13: Svensk Idrottsforskning nr 1 • 19
Page 18 and 19: Svensk Idrottsforskning nrXDX997 fo
Page 46: Svensk Idrottsforskning nr 1 • 19

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?