Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1997 

Knät - vår känsligaste led 

• • • Så har vi även detta år börjat 

med ett välfyllt nummer av Svensk 

Idrottsforskning. Artiklarna har en 

stor spännvidd från knäproblem, 

muskelns energiupplagring, idrottspsykologi 

och idrottsungdomars 

alkoholvanor. För detta nummer 

svarar öll stora delar de forskare 

som innehar tjänster finansierade av 

CIF. CIF finansierar under detta år 8 

tjänster på doktorandnivå och 4 forskarassistenttjänster. 

Dessa finns på 

olika universitet och högskolor runt 

om i landet. Forskarna ger ett smakprov 

på sin forskningsinrikbiing 

genom att beskriva ett projekt eller 

mer översiktligt redogöra för sin 

forskningsinriktning. 

Flera av projekten behandlar skadeproblem 

i knä- och foöed. Denna 

skada är tyvärr allöör vanlig och 

desutom kostsam för både individ 

och samhälle. Folksams skadestaösök 

både för 1976-83 och 1986 - 90 

visar på en överrepresentaöon av 

knäskador. Av totala antalet rapporterade 

skador från olika idrotter 

förekom knäskadorna med 30% 

inom utförsåkning, 27% bland basketspelare 

och inom fotboll 30% för 

herrar och 43% bland damer. 

Tyvärr är det nog också så att flera 

knäskador givits felakög diagnos i 

samband med skadeöllfället. Icke 

sällan har vila och därefter återgång 

öll träning rekommenderats. Fler- 

Kf*äs6ador är 

eff az/ ab ^(ora 

pro6/gmg» 

mom idrofferz - 

i»fg fM/nff /or 

^Trmfgrg. 

RäM (fiagMos 

ocÄ 6g&aMdYfMg 

är i/i^figf o?» 

/of/dîkador 

i»fg &ta wppsfj. 

f db»a 

»MTMm^r reaô- 

%/Äaj «?M aW aiv 

ab »ya Äwywâpgrfza. 

BiWg» 

/rJM*/rna?rofk- 

VM * Göteborg 

I99J. Fofo; 

BzWfyyrJM, 

Hä&s/gÄo/fM. 

talet av dessa skadade har senare 

råkat ut för nya skador orskade av 

att den "gamla" var av allvarlig art 

och ej kunnat läka utan kirurgiskt 

ingrepp. 

Svensk knäortopedi haller världsledande 

klass. Till de stora intemaöonella 

konferenserna inbjuds ofta 

svenska ortopeder för att redogöra 

för sina erfarenheter. Det är därför 

glädjande att många yngre forskare 

för denna tradiöon vidare. Det är 

vikögt för Sverige att inte bara kunna 

exportera bilar och telefoner utan 

visa upp kvalitet på många skilda 

områden 

Den forskning som presenteras här 

försöker karöägga knäts funköon 

både mekaniskt och neuromotoriskt. 

Ju mer ingående detta kan beskrivas 

desto bättre möjligheter öll reparaöva 

ingrepp och adekvatare behandling 

kommer att kunna erbjudas. Vill 

Du få en god översikt av aktuell knäforskning 

så är det bara att läsa! Det 

finns flera godbitar! 

• • • För kommande mandatperiod 

(1997-99) har CIF fått en ny styrelse. 

Den består av 11 ledamöter som 

utses av RF (2 repr.) samt en ledamot 

från vardera av de större universiteten 

och högskolorna. Till ord- 

• t e * 

förande har regeringen utsett Eva 

Olofsson, beteendevetare från Umeå 

med stor erfarenhet och insikt i 

idrottsrörelsen genom egen aköv 

karriär, numera flera ledaruppdrag 

och oilka RF engagemang. Det var 

på öden att det blev en kvinnlig ordförande. 

Idrottens forskningsråd 

som instiftades 1970 och nu dess 

efterföljare CIF har alltså funnits i 27 

år och under hela den öden haft 5 

manliga ordföranden och inga 

kvinnliga ledamöter. 

Samhällsutvecklingen från 1919 då 

svenska kvinnor öck rösträtt går 

sakta - men åt rätt håll. Glädjande är 

också att RF utsett en kvinna som 

ledamot Kristina Thureé. Det kvinnliga 

inslaget kan komma att bli 

betydligt större då 6 utav suppleanterna 

är kvinnor. Detta måste vara 

ett steg i rätt riktning då ju "tjejidrotten" 

utgör en stor del utav verksamheten 

samt att minst halva befoklningen 

är kvinnor med behov utav 

moöon och hälsobefrämjande sömulans 

och åtgärder. 

Red. önskar "tjejerna" lycka öll och 

med spänning ser vi fram emot att 

det sker en breddning av de idrottsliga 

frågorna även på forskningsfronten 

/4rfwr Forsberg 

Ckg/reaattar

Svensk Idrottsforskning nr 1 • 1997 

Den sensibla knäleden 

- en bortglömd del av traumatologin 

vfcr 

En knäskada år inte enbart ett mekaniskt problem då de olika anatomiska ledkomponenterna som 

kan skadas också innehåller nervreceptorer. Afferent (inåtledande) information om knåledens position, 

acceleration, vinkelhastighet samt rörelsens riktning är viktig, speciellt vid idrottsaktivitet där 

det krävs en perfekt stabilisering av extremitetens leder för att uppnå en maximal prestationsför- 

• • • Knäskador är vanliga och uppstår 

oftast vid sportaktivitet. Stora 

krafter verkar i leden öll följd av de 

långa hävstängerna, vid det typiska 

våldet där foten är fixerad och kroppen 

vrids åt sidan Knäet består av 

olika ledrum, bLa. den femuropatellära 

leden (mellan lårbenet och knäskålen), 

den mediala och den laterala 

femuroöbiala leden (inre och yttre 

leden mellan lårben och skenben) 

samt fossa interkondyloidea (områ- 

Menisk 

Sidoled 

lenisk 

Knäskå 

Bakre korsband 

det i knäets centrum mellan lårben 

och skenben), där de båda korsbanden 

är belägna. (Fig 1) Ledkapseln, 

sidoledbanden och olika muskelfästen 

omgärdar själva ledhålan. 

Knäets komplicerade uppbyggnad 

gör att man oftast får en skada på 

öera olika anatomiska strukturer vid 

ett trauma. De morfologiska skadorna 

leder öll störningar i den normala 

finstämda 3-dimensionella mekaniken, 

som finns öll följd av en sam- 

Främre korsband 

Främre 

korsband 

Sidoled- 

lenisk 

Figur 1. KMäWe» 

6ar e» toTMp/icera^ 

wpp&ygg»ad Jär /7era 

o//6a frwtfwrer 

gaw*ivertar 1/fW e» 

röreke. 

verkan mellan broskytomas form, 

spänningar i ligamenten och ledkapseln, 

rörelser av meniskema och 

muskulaturens påverkan. Kunskaperna 

om de mekaniska förhållandena, 

både i det oskadade och skadade 

knäet, bygger på anatomiska och 

biomekaniska studier in vitro, djuroch 

humanexperimentella modeller 

samt på senare år även 2- och 3dimensionella 

matematiska datamo- 

De olika anatomiska ledkomponentema 

som kan skadas innehåller 

emelleröd också nervreceptorer av 

öera olika typer (12,14,19) liksom 

fria nervändar och det är dessa som 

öllsammans med hud-, muskel- och 

senreceptorer bygger upp den 

mycket komplext sammansatta djupa 

ledkänseln, propriocepöonen. 

Den funköonella betydelsen av olika 

grader av känselstömingar samt 

eventuella kompensatoriska mekanismer 

efter ett bortfall har endast 

studerats i ett fåtal arbeten, men 

såväl en defekt muskelakövering (6) 

som en balansstöming (20) efter en 

knäligamentskada, kan ha sin förklaring 

i en störning av den djupa 

ledkänseln. 

Afferent (inåöedande) informaöon 

om knäledens posiöon, acceleraöon, 

vinkelhasöghet samt rörelsens rikt- 

Thomas Friden 

BÖL, Med. dr. 

Ortopediska 

kliniken, universitetssjukhuset.


ning är essenöell för extremitetsfunköonen, 

alldeles speciellt vid 

idrottsakövitet där det krävs en perfekt 

stabilisering av extremitetens 

leder för att uppnå en maximal prestaöonsförmåga. 

I ett stort antal, 

både djurexperimentella och humana, 

arbeten har man studerat posi- 

Öons-, rörelse- och vibraöons"sinnen" 

samt det relaöva bidraget från 

hud-, muskel-, ledreceptorer Öll dessa 

"sinnen", utan att uppnå något 

entydigt resultat rörande receptorernas 

inbördes relaöon och betydelse 

(18). Vissa fynd har dock påvisats i 

upprepade studier, så Lex. har man 

funnit en sämre känsel med sögande 

ålder (10,16) och med minskad vinkelhasöghet 

(då man studerat tröskelvärdet 

för att förnimma en passiv 

rörelse) samt en bättre känsel i rörelser 

mot extension än mot flexion och 

ju närmare ledens ytterläge man 

kommer(3,9). 

Djurexperimentella studier, bl. a 

från Umeå (15) har påvisat att afferent 

akövitet från Imäleden har en 

reflektorisk effekt på muskulaturen 

både på ipsi- och kontralaterala 

sidan och en kompensatorisk skyddereflex 

genom akövering av agonisösk 

muskulatur, dvs. hamstringsmuskulaturen, 

efter en främre korsbandsskada, 

har beskrivits på människa 

(17). Figur 2. Att studera resulterande 

muskelakövitet vid en propriocepöv 

sömulering innefattar en 

värdering av både afferent och efferent 

(utåöedande) nervakövitet 

samt mellanliggande omkopplingar, 

vilka kan ske på olika nivåer i ryggmärg, 

hjämstam och hjärna. En coröcal 

projeköon (dvs. en registrerad 

akövitet i storhjäman) av afferenta 

impulser efter propriocepöv sömulering 

i knäleden har registrerats vid 

såväl djurförsök som på människa 

(13) och medveten propriocepöon är 

den del av den totala djupa ledkänseln 

som är mest lämpad för kliniska 

studier av enbart afferent informa- 

Medveten propriocepöonen har värderats 

med tröskelvärde för att paöenten 

skall förnimma en passiv 

rörelse i leden ("movement sense") 

samt förmågan att akövt eller passivt 

reproducera en given lägesförändring 

av leden ("joint posiöon 

sense"). De flesta kliniska studier av 

propriocepöonen som publiserats 

har utförts på främre korsbandskadade 

paöenter trots att ledreceptor 

tätheten är betydligt större i vissa 

Cruciate 

ligament 

afferents 

Figur 2. ffwff/edafzde Merz/6awor /rJM erza ÄMäer ta» p Ji/erjka 77*«f twZafwrew i 

6Jda 6eMg7%. ^cÄemafwÄt /rJw fer &/ö/a»der^. 

andra anatomiska strukturer. En 

defekt propriocepöon efter en främre 

korsbandsskada har kunnat påvisas 

i flera av dessa studier 

(1,2,4,5,7,11) och i en av dem har 

man funnit en bättre korrelaöon öll 

det funköonella slutresultatet efter 

en främre korsbandsrekonstruköon 

än vid mätning av den uppnådda 

mekaniska stabiliteten ocn "kneescores" 

(2). 

I de studier av tröskelvärden som 

önns publicerade har man i 4/4 

arbeten påvisat en defekt propriocepöon, 

medan man i endast 3/6 

studier funnit defekter i förmågan 

att reproducera en given vinkelförändring. 

De divergerande resultaten 

i de senare studierna kan bero både 

på metodologiska skillnader och på 

skillnader mellan de studerade paöentgruppema. 

Man har dock postulerat 

att tröskelvärden stimulerar 

intraarökulära strukturer bäst, medan 

aköv och passiv reproduköon 

mäter den kombinerade aköviteten 

från både muskel- och intraarökulära 

receptorer. 

Vid såväl studier av tröskelvärde 

som förmågan att reproducera en 

vinkelförändring har man analyserat 

selekterade populaöoner efter en 

varierande ödsrymd sen ursprungeskadan 

- i vissa av studierna har 

paöentema varit opererade; i andra 

ej opererade.

Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1997 -ite 

Metod 

Vi har i Lund gjort mätningar av flera 

olika och mera homogena paöentgrupper 

med en knäskada som 

inkluderat en total främre korsbanderuptur 

samt en referens populaöon 

av åldersmatchade friska individer 

(7, 8). Figur 3 

Den använda mätutrustningen 

består av platta med en elektrisk 

motor vid ena kortändan. En tunn 

wire förbinder motorn med en rörlig 

släde i vilken testpersonens ena 

underben vilar. Släden är öxerad öll 

plattans mitt och och då motorn drar 

in wiren rörs släden likt pendeln på 

en klocka i knäledens naturliga 

rörelsebana för flexion resp. extension. 

Knäleden placeras omsorgsfullt 

i rotaöonscentrum och kullager 

på släden ger en rörelse med minimal 

friköon mot plattan. 

Testpersonen placeras i ett standardiserat 

sidoläge med semiflexion i 

höföeden med hjälp av stöd för lår 

och överkropp. Mätningarna utförs 

på det undre benet. För att undvika 

sömulering av hudreceptorer har 

knäleden ingen kontakt med plattan 

och en tjock yllestrumpa används 

mellan underbenet och släden. 

Testpersonen tillåts inte se sitt ben 

och hörselsömulering förhindras 

med hjälp av hörlurar som innehåller 

inspelat motorljud. Tröskelvärdet 

registreras från 20" och 40° vid 

rörelser både mot extension och öex- 

Testpersonen uppmanas att koncentrera 

sig och svara då en tydlig rörelse 

fömimms. Bandspelaren med 

motorljud från den elektriska 

motorn startas därefter, liksom 

motorn som driver släden med en 

kalibrerad vinkelhasöghet, 0.5°/sec. 

Draget i wiren startar efter en randomiserad 

fördröjning med 5-15 sek. 

efter det att testpersonen gjort sig 

beredd. Mätvärdet anges i grader 

som medianen av 3 konsekuöva for- 

Passiv reproduköon av en 30°-ig 

vinkelförändring registreras, både 

från 30-60= och från 60-30". Testpersonen 

ombeds koncentrera sig pa 

utgångsposiöonen och memorera 

denna. Motorn startas och ändrar 

knäets vinkel 30° med en hasöghet 

av 0.5°/sek. Individen ombeds därefter 

att koncentrera sig på den nya 

posiöonen och relatera denna öll 

Figur 3. FörsöÄKpersoMeM w?zdersö6s i s*Wo/%ggafzde ocA ew pass»/ röreke 

JjfadÄOTMfMes meä &;ä/p at/ ew mofor som ändrar tyzäek %/ffz6e/ med 0,J°/se6. 

utgångsposiöonen. Slutposiöonen 

skall därefter anges på en speciell 

goniometer där visaren utformats 

som ett ben och där utgångsposiöonen 

anges av undersökaren. Medianvärdet 

av 3 konsekuöva försök 

registreras, både som exakt angiven 

vinkel och som det absoluta felet. 

Även aköv reproduköon av en 30°ig 

vinkelförändring registreras, både 

från 30-60° och från 60-30°, men här 

sker den passiva vinkelförändringen 

med ca. 10°/sek. varefter testpersonen 

ombeds memorera slutposiöonen. 

Benet förflyttas därefter öll 

utgångsposiöonen och testpersonen 

får med egen muskelkraft ställa in 

sitt ben i slutposiöonen Även i detta 

test registreras medianvärdet av 3 

konsekuöva försök, både som exakt 

inställd vinkel och som den absoluta 

deviaöonen från det korrekta värdet 

Preliminära resultat 

Hos friska individer fanns ingen 

skillnad mellan kön, höger/vänster 

eller hög/lågaköva. Det 96%-iga 

konfidensintervallet för de olika 

tröskelvärdena vid upprepade mätningar 

av friska varierade mellan 

0.13-0.63°. Lägre tröskelvärde registrerades 

närmare full extension(20°) 

än vid 40° flexion i rörelser mot 

extension, vilket stämmer väl med 

experimentella data och den större 

känsligheten för att förnimma en 

rörelse närmare ledens ytterläge 

utgör ett logiskt skydd för leden En 

aköv reproduköon från 30-60° utfördes 

med större precision än från 60- 

30°, vilket indikerar att hamstringsmuskulaturen 

har en dominerande 

roll för finjusteringen av knärörelser 

i detta funköonellt viköga rörelseomfång. 

Tidsperspekövet för att utveckla en 

defekt propriocepöon har inte ödigare 

studeras i en oselekterad skadepopulaöon, 

varför 16 konsekuöva 

paöenter studerades longitudinellt 

1,2,4 och 8 mån efter skada. Figur 4 

Nedsatt tröskelvärde i det skadade 

benet registrerades efter 1 och 2 mån 

samt bestående och uttalade defekter 

hos vissa individer efter 4 och 8 

månader trots en Ödigt insatt neuromuskulär 

rehabilitering. Effeken av 

träning har dock inte studerats med 

en kontrollgrupp, helt utan behandling, 

av eöska skäl 

Preliminära data från en grupp med 

symptomgivande äldre skador har 

påvisat defekta tröskelvärden, medan 

en annan grupp paöenter med

Svensk Idrottsforskning nr1D1997 

ickesymptomgivandefrämrekorsbandsskador, 

^-B^ år efter skada, 

hade normala värden. 

Diskussion 

Eftersom afferenta impulser påverkar 

muskulturen i både det skadade 

och kontralaterala benet, kan man 

spekulera kring en defekt propriocepöons 

betydelse för såväl följdskador 

och artrosutveckling som för 

den ökade incidensen av kontralaterala 

skador efter en primär knäskada. 

De morfologiska förändringar 

som uppstår i flera av ledens olika 

vävnader efter en experimentell 

störning av propriocepöonen i djurförsök 

indikerar också ett samband 

mellan en störd känsel och ledförelitning. 

Att nå en ökad kunskap 

rörande den funköonella betydelsen 

av en skadad propriocepöon och 

möjligheterna att behandla denna, 

eventuellt genom uppträning av 

kompensatoriska mekanismer, liksom 

betydelsen för ledfunköonen i 

det längre ödsperspekövet, är både 

spännande och angeläget med hänsyn 

Öll det stora antalet knäskador 

som sker hos unga aköva personer 

varje år. 

Referenser 

1-10. K9pl9n FS, Nixon IE, Reitz M, 

Rindfleish L, Tucker I. Age-related ch9nges 

in propriocepöon and sensation of joint position. 

Act9 Orthop Scgnd 1985;56(l):72-4. 

11. Lephart SM, Kocher MS, Pu PH, Bors9 

PA, H9mer CD. Propriocepöon following 

anterior cruciate ligament reconstruetion. 

loumal of Sports Rehab 19% 1:188-96 

12 (TCormor BL. The mechanoreceptor 

innerv9öon of Öie posterior aöadunents of 

Öxe lateral meniscus of Öxe dog knee joint. I 

Anat 1984; 138:15. 

13. Pibnan M, Nainzadeh N, Mendxe D, 

Casalberö R, Kyoo Song E. The intraoperaöve 

evaluation of Öxe neurosensory funcöon 

of Öxe anterior cruciate ligament in humans 

using somatosensory evoked potentials. 

Arthroscopy 1992^:4 442-7. 

14. Schultz RA, Miller DC, Ken CS, Michel! 

L. Mechanoreceptors in human cruciate ligaments. 

A histologlcal study. I Bone loint 

Surg (Am) 1984^6 (7):1072-6. 

15. Sjölander P. A sensory role for Öxe cruciate 

ligaments. Thesis, University of Umeå, 

UmeA, Sweden 1989. 

16. Skinner HB, Bgrmck RL Cook SD. Age 

related decline in propriocepöon. din 

OrÖxop 1984;184208-11. 

17. Solomonow M Baratta R, Zhou BH, Shoji 

H, Bose W, Beck C, DAmbrosia R. The 

synerglshc acöon of Öxe anterior cruciate 

ligament and thigh muscles in maintaining 

joint stability. Ami Sports Med 1987; 

15(3)207-13. 

18. Williams W. A systems-oriented evalua- 

Öon of Öie role of joint receptors and other 

afferents in posiöon and moöon sense. Crit 

25 -I 

LEXION 20 DEGREES 

REFERENCE INJ UNINJ INJ UNINJ 

1:ST 2:ND M0NTH1 M0NTH2 

INJ UNNJ 

MONTH 4 

INJ UNINJ 

MONTHB 

Figur 4 a,b. Trös6e/z/ärdef /dr aff defetfera e» pa^&n/ rörefge * Äwäef Aos pariewfer 

zwe^ e» /arst tnäjtada 1, 2, 4 oc/? 8 märnader e/rer sikada» âyMf Äo^ ew 

grwpp /rwÄa, JWerfTMafcÄaMê /n%/f//a /orsö6sperso»er %/W A/J 7Mäff*//î//e7*. 

Re/ = /rn/i//iga /orsöÄuperô»er. UynM/ = pafteMferrzas /rw6a 6e», /»/ = pafie?*- 

(erwa^ ^Äadade 6e7i. 

EXTENSION 20 DEGREES 

REFERENCE INJ UNINJ 

1:ST 2:ND MONTH1 

Rev Biomed Eng 1981^(1): 23-77. 

19. Zimney ML. Mechanoreceptors in aröcular 

össues. Am I Anat 1988; 182(1): 16-32. 

20. ZättersrOm R, Friden T, Lindstrand A, 

Moritz U. The effect of physioöxerapy on 

INJ UNINJ 

MONTH2 

INJ UNINJ 

MONTH 4 

INJ UNINJ 

MONTH 8 

standing balance in chronic anterior cruciate 

ligament InsufGciency. Am I Sports Med 

1994; 22(4): 531-6.


Posttraumatisk artros - En studie av 

styrfaktorer, prognos och prevention 

Sjukdomar i leder och skelett har stor ekonomisk och social betydelse. I Sverige orsakas 40% av all 

förtidspensionering av sjukdomar i rörelseapparaten, där ledförslitning (artros) är den dominerande 

orsaken. Till detta kommer stort lidande och kostnader för individen. Dessa sjukdomar ökar kraftigt 

i prevalens med ökande ålder. Med i framtiden förväntad ökande medelålder kommer antalet 

individer med dessa sjukdomar att ytterligare öka. 

• • • Knäskador, såsom menisk- och 

korsbandsskada ökar risken för en 

tidig artrosutveckling. Efter en tidsperiod 

på 5-15 år har upp emot hälften 

av dessa patienter utvecklat 

radiologiska tecken på artros 

(Lohmander & Roos 1994). Korsbandsskadoma 

inträffar framför allt 

i 20-25 års åldern, medan meniskskadoma 

inträffar dels i 25 års 

åldern men de är också vanliga i 35- 

40 års åldern. Flera undersökningar 

på senare tid har visat att kvinnor 

som deltar i kontaktidrotter har en 

större risk att råka ut för allvarliga 

knäskador än män, och dessutom 

tycks kvinnorna få sina knäskador 

vid lägre ålder (Arendt & Dick 1995, 

Roos et al 1994). Orsaken till detta 

är inte klarlagd, men faktorer såsom 

relativt sett sämre muskelstyrka, 

trängre interkondylär notch i knäleden*och 

ökad generell ledlaxitet har 

diskuterats. 

Tidigare studier har visat att manliga 

fotbollsspelare har en ökad risk 

för att utveckla artros i knä- och 

höftled jämfört med en icke fotbollsspelande 

normalpopulation (Lindberg 

et aL 1993, Roos et al. 1993). 

Detta gäller oavsett om det finns 

tidigare kända skador. Det har vida- 

Harald Roos 

Ortopediska 

kliniken, Lund g 

re spekulerats i om ett fortsatt deltagande 

i kontaktidrott med en instabil 

knäled efter en skada kan öka risken 

för en ddig broskpåverkan 

genom en ökad risk för nya traumata 

med meniskrupturer som följd. 

Intressant nog finns det en rapport 

om att korsbandsrekonstruerade 

individer har högre artrosbenägenhet 

än icke opererade patienter 

(Daniel et aL 1994) 

I stora populationsbaserade studier 

på artros visar det sig att kvinnligt 

kön i sig utgör en riskfaktor för knäartros 

(Felson 1988), och dessutom 

finns det belägg för att risken för 

posttraumatisk artros ökar med 

tiden efter skadan (Roos et aL 1995). 

Sålunda finns det flera faktorer som 

talar för att kvinnliga kontaktidrot- 

tare utgör en riskgrupp för utveckling 

av tidig knäartros: att kvinnor 

har större risk att drabbas av korsbandsskador, 

att dessa skador 

inträffar vid lägre ålder och att 

kvinnligt kön i sig är en riskfaktor 

för artros. 

Den forskning som bedrives på 

området posttraumatisk artros i 

Lund har följande generella målsättningar: 

# att identifiera sjukdomsmekanismer 

och styrfaktorer för posttraumatisk 

artros 

# att identifiera skademekanismernas 

betydelse vid posttraumatisk 

# att utveckla och utvärdera förbättrade 

metoder för diagnostik, uppföljning 

och behandling av dessa 

patienter. 

Prevalensen artros i högriskgrupp 

I detta arbete studerades prevalensen 

höft- och knäartros hos f.d. damfotbollsspelare 

och hypotesen var att 

kvinnor som har spelat fotboll har 

högre prevalens knäartros jämfört 

med både åldersmatchade kvinnliga 

kontrollpersoner och manliga fotbotbollsspelare. 

Studien utvärderades genom enkätutskick, 

röntgenundersökning inkluderande 

höft och knäleder xmder 

belastning, klinisk undersökning 

och funktionell utvärdering. 

Som kontrollgrupp användes en 

åldersmatchad grupp icke tidigare 

idrottsaköva kvinnor ingående i den 

MRf Wd av a6wf twwtoda. Def 

z/ffa pj Mde» represewferar e» ö&ad 

mängd z/ätsta, saMMo/ftf g» 6/oda»sarM/mg 

akofM eff fedkerz pd ew 

6ros6/6efK6dda f;// /o//d ai/ er* 6orMpressxoM 

a%/ yffre /edtammarew.

^^nsk^r^ttsforskn^nr1D1997 

skTvilling studien från England i 

samarbete medDr.TimSpector, St 

Thomas hospital, London, IÎK. Den 

manliga jämförelsegruppen hämtades 

från tidigare publicerade arbeten 

(Lindbergetal.l993,Roosetal.l993). 

Studiegruppen bestod av^kvixmor 

med en medelålder på 43 år (3^-^), 

alla tidigare aktiva fotbollsspelare 

underigenomsnitt!3år. 

Iêsulât 

Den radiologiska utvärderingen 

avseende studiegruppen visade att 

ingen av de kvixmor som tidigare 

spelat fotboll hade teckenpåhöftledsartros, 

till skillnadfrån ålders 

matchade manliga f.d. fotbollsspelare 

där prevalensen höftartros var 

^.^.Däremot var preâlensenröntgenologiskaförändringariknäleden 

ökad jämfört med åldersmatchade 

män, med röntgenologiska tecken 

på knäledsartros hos 1B^ av de f.d. 

fotbollsspelandekvirxnorna. Irland 

de manliga fotbollsspelamaxsamma 

ålder fanns ett fall av knäartros 

(1.^). Röntgen materialet på kontrollgruppen 

har bedömts a^ tre 

oberoende personer, men resultatet 

är ärxnu ej färdigbearbetat. 

Oiskussio^ 

Studienvisar attkîxxnor soxnvarit 

fotbollsaktiva löper en större risk att 

utveckla röntgenförändrxngariknäleden 

redan 140 årsåldern jämfört 

med manliga f.d. fotbollsspelare. De 

artrosförändringar som sågsihöftleden 

hos mäniderxna ålder återfanns 

ejhos dekvixmligaf.dfotbollsspe- 

IÔårs åldern, alltså ^0 år senare än 

den aktuella studien är prevalensen 

artrosihöft-ochknäleddensaxnxna 

hos manliga f.d. fotbollsspelare 

enligt våra tidigare refererade 

xmdersökningar. Intressant voreatt 

studera om kvixmomaockså kommer 

att utveckla en ökad prevalens 

höftartrosjämförtmedenickefotbollsakti^ 

kontrollgrupp med tiden, 

l^n arman fråga att besvara är om 

dessa kvinnorkoxnxner att utveckla 

en mer avancerad knäartros an männen 

omÔår och om ytterligare relä 

tivt sett fler kvixmor som spelat fotboll 

kommer att ha utvecklat knäar 

tros vid det lagets 

*5fterenmeniskektomi 

îa databaserade diagnosnummer 

har alla patienter som opererats i 

Lund med meniskektomi under 

åren 19^3,19^,19^3 och 19^ lokali 

serats. 

Drygt ^0^,10^ st, av de tillgängliga 

patienterna som uppfyllde alla 

mgångskriteriernakomförefterundersökning. 

Rå samtliga patienter! 

kohorten somopereratsl9B^3utfördes 

röntgen avknäleder (belastade 

frontal- respektive sidoprojektion 

samt patella a^xalprojektion) dessutom 

röntgen av handskelettet, vidare 

gjordes blodprovstagning, ledvätskeaspiration, 

funktionell utvärdering 

och klinisk undersökning. 

Ratienter med artritsjukdom och 

knäxnstabilxtete^kluderades. 

elders och könsmatchade kontroller, 

tidigare ej meniskektomerade 

har framtagits från folkbokföringsregistret 

och ^ stycken intogs för 

samma typ av genomgång som studiegruppen. 

Röntgenbilderna har lästs dubbelt, 

dels a^ en ortoped och dels av en 

radiolog med bedömning enligt 

x^RSatlas (Osteoarthrithxs ^ 

cartilage 199^3,suppl^).lând-bilderna 

bedömes i enlighet med 

rekoxnmendation från professor Raul 

Dieppe, Dept. of Rheumatologi, 

Bristol, L^K och räknas som antal 

leder med förekomst av minstâ^ 

vardera ledspringesänkning, osteofyter 

eller skleros(bedömxxxng enl atlas 

ovan). Rndast DIR och R1R leder räknas, 

^4^R1 värderas separat. 

resultat 

^m även mycket lätta röntgenologiska 

förändringar togs mediberäkningenbefarxns^lôavdemeniskektomerade 

patienterna ha artros 

efteråt årjämförtmedl2âvkontrollerna, 

^m gränsen sätts vid mer 

avancerade röntgenförändringar 

(ledsprxngesärxkrxinggradlôsteofyterellerledspringesänkninggrad 

2 eller mer) blir siffrorna 4^ 

respektive ^. Könstillhörighet 

påverkade i detta materialet inte 

förekomsten av artros, inte heller 

uppskattad arbetstyngdeller fritidsaktivitet. 

Diskussion 

IVIan finner alltså enhög andel artrosförändringar 

efter total öppen mexxiskektomi,varavca 

hälften av patienterna 

har symtom från knät. Det 

firms inga hittills säkra belägg för att 

enmodembegränsadmeniskresektion 

ger mindre röntgenologiska förändringar 

än en total. ^Bårakom 

xnande undersökningar av meniskektomerade 

kohorter kan ge ytterligare 

information angående hur 

behandlingen påverkar förloppet av 

post meniskektomiartros, eftersom 

de artroskopiska begränsade menis 

kresektioner började på Ô-talet. 

förekomst av artrosidet kontralate 

rala knät samt handartros redovisas 

inteidetta materialet, men avsikten 

är att studera om en generell artrosbenägexxhet 

(handartros) ger ökad 

risk för posttraumatisk artros eller 

om meniskektominisig ökar risken 

för artros äveniandra leder. 

Identifiering 

^kuthemartrosiknäledenäriöver 

kolavfallen liktydigt med en fram-


re korsbandsskada (DeHaven 1980). 

Genom att med olika diagnostiska 

instrument (artroskopi, MRI, scinögraö 

och broskmarkörer) undersöka 

dessa patienter i det akuta skedet 

var avsikten att identifiera inte bara 

den uppkomna korsbandsskadan 

utan också associerade skador. Den 

typ av våld som oftast leder öll en 

korsbandsskada ger en axial kompression 

i laterala kompartment, vilket 

visar sig som ett subchondralt 

ödem på MRI. Metodemas känslighet 

i diagnosöken av menisk- och 

korsbandsskador samt broskskador 

utvärderades och korrelaöonen mellan 

de olika metoderna studerades. 

Fyröo paöenter med akut traumatisk 

hemartros undersöktes med klinisk 

undersökning vid 2 öllfällen 

samma vecka, samt med MRI, scinögrafi 

och artroskopi. De tre senare 

undersökningarna gjordes helt oberoende 

av varandra. 

Resultat 

Av 40 undersökta paöenter befanns 

34 ha en främre korsbandsskada och 

av dessa hade 28 associerade 

meniskskador. De associerade meniskskadoma 

var, öll skillnad från 

den isolerade meniskskadan, företrädesvis 

lateralt belägna. Detta 

fynd är i enlighet med andra studier 

(Rosen et al 1991). 

I diagnosöken av en främre korsbandsskada 

kom undersökaren 

mycket långt med endast klinisk 

undersökning, som med fördel gjordes 

om efter 3-5 dagar. Kliniskt 

undersöknigsfynd och artroskopisk 

undersökning korrelerade i alla fall 

utom 1, varken stabilitesprövning i 

narkos eller MRI gav ytterligare 

informaöon. Korsbandsskadan bedömdes 

som paröell på MR bilderna 

i 12 fall, när den kliniskt och artroskopiskt 

var total 

Diagnosöken av meniskskadoma 

överensstämde relaövt väl mellan 

MRI och artroskopi. Om endast de 

meniskskador som innebar kirurgisk 

intervenöon togs med i beräkningeh 

så var känsligheten 94%, å 

andra sidan fanns 23 fall av genomgående 

meniskruptur (grad 3) på 

MR som ej upptäcktes artroskopiskt. 

Av dessa var 15 mediala och 8 late- 

Det förelåg tecken på kompressionsskada 

lateralt i knälederna i form av 

brosködem (bone bruise) på MR i ca 

» % »we /eaâTMfMare» pd eff 6?%ä 

Mer Mffafa^ brostreabtfzo» f gamTMa /edta/mware. 

80% av fallen. Detta ödem korrelerade 

väl öll ett ökat scinögrafisk upptag. 

De makroskoipska broskförändringar 

som sågs artroskopiskt diagnosöcerades 

sällan radiologiskt och 

MR fynden i form av bone bruises 

återfanns inte artroskopiskt. Broskmakördata 

redovisas inte i denna 

rapport. 

Diskussion 

Studien belyser betydelsen av en 

adekvat klinisk undersökning vid 

korsbandsdiagnosök. I denna studie 

där artroskopisten ej kände öll 

resultatet av MR undersökningen 

var det många meniskskador som 

diagnostiserats på MR som ej noterades 

artroskopiskt, dvs det förelåg 

en låg specificitet. Detta kan vara 

•i&y 

menisksskador som ej är av klinisk 

valör, men de kan också representera 

de första tecknen på de sekundära 

meniskskador som regelmässigt 

uppträder vid korsbandsinsufficiens. 

Studien visar också på vikten 

av att ta med MR vid iniöering av 

studier på korsbandsskador, då 

förekomst av brosködem kan ha en 

betydelse för framöda artrosutveck- 

Riskfaktorer 

För att identifiera orsaken Öll kvinnors 

högre benägenhet att få knäskada 

har vi initierat en prospeköv studie 

på kvinnliga fotbollsspelare i 

Skåne. 

Hypotesen var att låg muskelstyrka,

Svensk Idrottsforskning nr1D1997 

låg funktionell kapacitet och låg 

generell fysisk kapacitet (kondition) 

är faktorer som ökar skaderisken 

samt att dessa faktorer dessutom är 

åldersrelaterade. 

Istudien ingår 123spelaremeden 

medelålder på 20.B år (14-39), 33 av 

spelarna spelar på elitrxxvå (elitserie 

^divisxonl)och övriga 94 spelar på 

en lägre nivå. Totalt är åtta klubbar 

representerade. Spelarna blev föremålför 

enundersökning, inkluderande 

balansBkoordinationstest, 

ledlaxitetsmätning, konditionstest i 

form av Beep-test och isokinetisk 

muskelstyrkemätning i ^ybex 11 

Dynamometerixman säsongsstarten, 

^lla skador registrerades fortlöpande 

under säsongen. Samma kriterium 

för skada, dvs frånvaro från 

match eller träning en vecka, som 

tidigarebeskrivits avân ekstrand 

(1982) användes 

Resultat 

lämförelser mellangruppen som är 

xmder 20 år (^S st) och de som är 

över 20 år (58 st) gjordes. Bodymass 

index(BlvlI) var signifikant högrex 

den äldre gruppen. Ledlaxitetenvar 

densammaiåldersgruppema,men 

nästanl^3 av de xmdersökta spelar 

na hade ökad generell ledlaxitet 

erxligtBeighton(19^3). Konditionen 

varlikafördebådaåldersgrupperna. 

Denisokinetiskastyrkemätning 

en visade att den äldre gruppen 

hade högre totala resultat för båda 

benenbådeuttrycktsompeaktorque 

och total xvork. Om muskelstyrkan 

uttryckes som peak torque% av 

Body height så fanns skillnader i 

extension ^00 och 1800 vinkelhastighet,numed 

högre värden för den 

yngre åldersgruppen. 

länder säsongen registrerades5skadorB1000h,med2skadorB1000h 

xmder träning och 13 skador^lOOOh 

xmder match. Tre korsbandsskador 

inträffade, alla xmder matchspel. 

Diskussion 

Det finns tecken på att den yngre 

gruppen har en lägre muskelstyrka! 

absoluta tal, dock gäller detta inte 

om man korrigerar för kroppsvikten. 

Rn lägre muskelstyrka kan 

ixmebäraen ogynnsam situationur 

skadesynpunkt i en kontaktidrott 

som fotboll. Deflestakorsbandsskador 

hos kvinnor inträffar utan kon 

takt med en motspelare (^rendt ^ 

^^^fô^.xôfoLe^ârf^^ô^^^^yr^^êô^. 

Dickl995), varför möjligen kombi 

xxationen hög ledlaxitet och trång 

interkondylärnotch är av betydelse, 

^xäxxmar att fortsätta med skaderegistreringen 

minst en säsong till. 

Utveckling och validering 

^år hypotes är att vi genom analys 

av prover från ledvätska, serum och 

urin erhållna från patienter med hög 

risk för artrosutveckling kan identifiera 

artrosmarkörer. Dessa marko 

rer,molekylfragment,skullekxmna 

användas för en framtida riskbedömning, 

tidig diagnostik av artros 

samt för att följa effekten av en 

behandling. 

^Bår grupp har tidigare visat en kraftigt 

ökad frisättning av fragment av 

aggrecan, oligomert broskprotein 

ochpropeptidâvkollagenllvid 

ledskadaoch artros (Lohmanderet 

al 1989, Lohmanderet al 1994a, 

Lohmanderetal.l994b,Lohmander 

^Shinmeil994) 

l^ör att kxmna använda dessa marko 

reridiagnostiskt syfteeller för att 

påvisa effekt av artrosterapi på bros 

komsättning, krävs kunskap om 

normalavariationerikoncentration

Svensk Idrottsforskning nr1D1997 3fi 

inom paöenöcohorter, såväl longitudinellt 

som vid enstaka tillfälle. 

Vidare krävs normalvärden från 

friska försökspersoner. Vi analyserar 

för närvarande provserier från 

såväl tvärsnittstudier som prospeköva 

studier och jämför med värden 

för prover från friska personer. Vi 

fortsätter även att prospekövt följa 

ödigare påbörjade paöentserier. 

Allmän diskussion 

För att ytterligare belysa problemen 

kring den främre korsbandsskadan, 

planeras en multicenter studie där 

paöentema med akut diagnosöserad 

främre korsbandsskada skall 

randomiseras öll anöngen operaöv 

eller icke-operaöv behandling. 

Dessa paöenter skall studeras avseende 

möjligheten att återgå i idrott 

på samma nivå, livskvalitet, andelen 

följdskador och på längre sikt angående 

artrosförekomst. 

Det fortsatta arbetet med att påvisa 

vilka faktorer som bidrar Öll kvinnors 

högre risk att råka ut för skador, 

framför allt allvarliga knäskador, 

syftar öll att hitta och helst kunna 

påvisa ett sätt att förebygga dessa 

skador. Detta skulle i förlängningen 

innebära en form av artrosprofylax. 

Referenser 

Arendt E, Dick R. Knee injury pattems 

among men and women in colleglate basketbali 

and soccer. Am I Sports Med 1995; 6: 

694-701. 

Beighton P, Solomon L, Soskolne CL. 

Aröcular mobilty in an African population. 

Ann Rheum Dis 1973; 32: 413-418. 

DanieL DM, Stone ML, Dobson BE, Fithian 

DC, Rossman DJ, Kaufman KR. Fäte of the 

ACL injured patient. A prospecöve outcome 

study. Am I Sports Med 1996; 22: 632-644 

DeHavenK: Diagnoae of acute knee injuries 

with hemarthrosis. Am I Spöns Med 1980;8: 

9-14,1980 

Ekstrand I. Soccer injxiries and their prevention. 

Thesis Linköping University, 

Linköping, Sweden 1982. 

Felson D T. Epldemiology of hip and knee 

osteoarthritis. Epidemiol Rev 1988;10:1-28. 

Lindberg H, Roos H, Gärdsel! P. Prevalence 

of coxarthrosis in former soccer players: 286 

players compared with matched controls. 

Acta Orthop Scand 1993;64:165-167. 

Lohmander L S, Dahlberg L, Ryd L, 

Heinegård D. Increased levels of proteoglycan 

fragments in knee joint fluid after iryury. 

ArthriÖs Rheum 1989^2:1434-1442. 

Lohmander L S, Roos H, Dahlberg L, 

Hoermer L A Lark M W. Temporal pattems 

of stromelysbx, tissue inhibitor and proteoglycan 

fragments in synovial Huid after injury 

to knee cruciate ligament or meniscus. j 

Orthop Res 1994a;1221-2B. 

Lohmander L S, Saxne T, Heinegård D. 

Release of cartilage oligomeric matrix protein 

(COMP) into joint fhiid after injury and 

in osteogrthrosis. Ann Rheum Dis 

1994b^3:8-13. 

Lohmander L S, Roos H. Knee ligament injury 

, surgery and osteoarthrosis - Truth or 

Consequences? Acta Orthop Scand 

1994*5:605-609. 

Lohmander L S, Shinmei M Procollagen II 

C-propeptide in joint fluid - changes in concentraöon 

with age and öme after injury. 

Träns Orthop Res Soc 1994;19:196. 

Roos H, Lindberg H, Cårdsell P, Lohmander 

L S, Wingstrand H. The prevalence of gonarthrosis 

in former soccer players and its relation 

to meniscectomy. Am I Sports Med 

199322219-222. 

FAKTARUTA 

Roos H, Omell M Cärdsell P, Lohmander L 

S, Lindstrand A Anterior cruciate ligament 

injury and soccer - an incompaöble combina- 

Öon? A national survey of incidence and risk 

factors and a 7-year follow-up. Acta Orthop 

Scand 1995;66:107-112. 

Roos H, Adalberth T, Dahlberg L, 

Lohmander L S. Osteoarthrosis of the knee 

after injury to the anterior cruciate ligament 

or meniscus. The influence of time and age. 

Osteoarthritis and Cartilage 1995;3:261-267. 

Rosen MA Douglas W, Berger PE: Occult 

lesions documented by magnetlc resonance 

imaging associated with anterior cruciate 

ligament ruptures. Arthroscopyl991;7:45- 

Artroskopi = undersökning av en led med så kallad titthålsteknik 

artro* = en försämrad ledfunktion med en degenerativ påverkan på ledens 

beståndsdelar. Ofta förenad med en reduktion av broskvolymen. Röntgenologiska 

tecken ar sankt ledspringa, pålagringar (osteofyter) och benfortåtnlng (skleros). 

Symtomen på artros är smarta, svulluad och funktionsinskränkning. 

Menisk = halvmånformad broskliknande beståndsdel i knäleden, med en stötupptagande 

och stabiliserande funktion. 

Meniskektomi = avlägsnande av menisk. Total meniskektomi gjordes framfor allt 

tidigare då öppen kirurgisk teknik användes. Med titthålsteknik begränsas borttagandet 

av menisken till den skadade delen, vilket benämnes partiell meniskektomi. 

Kohort» grupp av personer med gemensamma egenskaper. Exempelvis alla med en 

specifik åkomma som under ert viss tidsperiod har genomgått samma behandling. 

Axialprojektion = en patella axialprojektion innebär en röntgenbild där knäskålsleden 

friprojiceras. Frontalprojektion är en bild av leden framitrån och en sidoprojektion 

är en bild av leden rakt från sidan. 

Artrit = inflammatorisk ledsjukdom, som kan förekomma vid reumatoid artrit, gikt 

och psoriasis. 

DIP = distala interfalangialleden, dvs den yttersta finger- eller tå leden. 

MP - proxlmala interfalangialleden, dvs den inre finger- eller tåleden 

MCP * metacarpofalangialleden, dvs leden som utgör knogen. 

MCP 1 = tummens grundled 

MRI » magnetic resonance imaging, dvs magnetkamera undersökning. En radiologisk 

teknik som framställer mjukdelar, såsom muskler, senor, menisker och ledband till 

skillnad från vanlig skelettröntgen. Även ledbrosk kan framställas med denna teknik. 

Sdntlgrmfl = isotopundersökning. Genom att spruta in ett bensökande radioaktivt 

märkt ämne kan man med en sk gammakamera mäta ämnaesomsåttningen (upptaget) 

i olika skelettdelar. Ett benbrott uppvisar t.ex. ett ökat upptag av isotopen. 

Tekniken kan därför användas till att diagnostisera skelettförändringar/skador som är 

svåra att påvisa med konventionell röntgenteknik. 

Aggmcan » ledbrosket består fönxtom vatten av företrädesvis proteoglykan och kollagen. 

Proteoglykanema hålles ihop av hyaluronsyra och bildar stöne enheter som 

benämnes aggrecan. Dessa kan nedbrytas till aggrecanfragment som försvinner ut i 

ledvätskan, och koncentrationen av dessa frgament i ledvätskan kan mätas med speciella 

metoder. 

Oligomert broskprotein = förekommer i ledbrosket och kan analysreas i både ledvätska 

och blod. Har visat sig förekomma I högre koncentration i blod vid mer 

aggressiv ledförstöring i samband med reumatisk ledsjukdom, och möjligen också hos 

patienter med risk for artros.


Sagittell translation i knäleden med 

oskadat eller skadat främre korsband 

Folksams idrottskadestatistik visar att knäskador år en vanlig orsak till invaliditet hos idrottare. Det 

främre korsbandet, som reglerar lårbenets rörelser mot underbenet skadas ofta i olika bollidrotter 

och skadan leder ofta till kvarstående besvär och invaliditet. I korsbandsskadans spår utvecklas ofta 

meniskskador och senare ledförslitning, artros delvis därför att knäleden får ett onormalt rörelsemönster. 

Belastningarna på leden blir då för stora med förslitning som följd. 

• • • De metoder som finns för reparaöon 

av korsbandet kan inte helt 

upphäva tillståndet utan besvär 

kvarstår som regel trots adekvat 

behandling. För att minska risken 

för kvarstående problem efter korsbandsoperation 

är en korrekt avvägd 

rehabilitering väsentlig. Stora 

krafter på ett nyligen rekonstruerat 

korsband kan leda öll uttöjning och 

därmed onormalt rörelsemönster. 

Kunskap om hur knäleden rör sig i 

olika situationer behövs för att man 

skall kunna konstruera lämpliga 

rehabiliteringsprogram för korsbandsopererade. 

De nu använda rehabiliteringsprogammmen 

baserats 

oftast på studier av knäledspreparat 

eller på matematiska modeller. 

In vivo kan knäledens rörelser studeras 

bLa med röntgenmetoder eller 

med elektrogoniometrar. De sistnämnda 

har den fördelen att de kan 

mäta rörelser under ett dynamiskt 

förlopp utan att några speciella 

ingrepp behöver göras på försökspersonen, 

vilket däremot är nödvändigt 

vid t.ex röntgenmetodema. Vi 

har därför valt att använda en datoriserad 

elektrogoniometer för våra 

studier. Den knäledsrörelse som är 

av speciellt intresse för behandlingen 

av korsbandsskadade är underbenets 

förskjutning framåt bakåt 

relativt lårbenet under aktivitet. 

Denna rörelse benämns sagittell 

translation. 

Allmän målsättning: Att undersöka 

knäledens sagittella translation hos 

friska och främre korsbandsskadade 

personer under trappgång. 

Specifika mål: Att beskriva den sagitella 

translationen hos friska under 

trappgång. Att beskriva den sagittella 

translationen hos korsbandsskadade 

under trappgång och jämföra med 

fynden hos friska personer. Att 

Anil Vergis 

M.B.B.S. M.S. 

(Orth) Idrottsmedicin,Hälsouniversitetet, 

Linköping 

undersöka den sagittella translationen 

under aktiv och passiv knärörelse 

och jämföra med den statiskt uppmätta 

sagittella translationen. 

Material och metoder 

En kontrollgrupp utgjordes av knäfriska 

individer som jämfördes med 

personer med ensidig främre korsbandssskada 

som diagnosticerats 

med artroskopi. Grupperna hade 

samma åldersfördelning, vikt och 

längd. På båda grupperna registrerades 

den sagittella translationen i 

knäleden under statisk laxitetstestning, 

vid passiv extensions- flektioixsrörelse 

i knäleden och under 

trappgång. 

Utrustning 

Den använda elektrogoniometem är 

av typ CA-4000 (OSI Hayward CA, 

USA). Den innehåller tre potentiometrar 

som mäter underbenets rotationer 

relativt lårbenet. Dessutom 

mäts underbenets sagittella rörelse 

relativt lårbenet med en speciell sensor 

placerad på knäskålen. Instru- 

Figur 1. Tgsfning au wnxigrkngfs fnzns- Figur 2. Ektfrogoniorngfgr ax? fyp CAkfion 

i en sfatzst sihwzfion. FörsöAspgr- 4000^zsbaff pd gn/orsökspgrstTMs knÄsong» 

szffer pJ gn spgcig/Z sib rngd gfgttYogoMZOTMgfgm 

p*isaff. FtTrsöksZgdargns 

/wznd z (Torg wnsfnz dg/gn oo WWgn MZ- 

Zgr tra^/iandfaggf.


menteringen ger noggranna och 

reproducerbara värden inom ±1 

mm. Data registrerades med en frekvens 

av 100Hz. 

Knälaxitetstestning 

Försökspersonen satt på en speciellt 

konstruerad sits med knälederna 

böjda öll 20° och benen fixerade öll 

sitsen. Försöksledaren använde ett 

krafthandtag för att förskjuta underbenet 

framåt repseköve bakåt relaövt 

lårbenet samödigt som kraft och 

rörelse registrerades av datorn. Den 

maximalt applicerade kraften var 

Passiv rörelse 

Vid denna registrering förde försöksledaren 

försökspersonens underben 

från full släckning öll 90= 

böjning samödigt som forsökspersonen 

instruerades att slappna av i 

muskulaturen. Undersökningsmanövem 

gjordes med försökspersonen 

i två positioner: 1) Stående på en 

15 cm hög låda med det mstrumenterade 

benet hängande fritt. 

Försöksleda-ren böjde och sträckte 

därefter knäleden. 2) Sittande. 

Undersökaren böjde och sträckte på 

knäleden under det att försökspersonen 

slappnade av. På detta sätt 

kunde man få en uppfattning om det 

passiva translaöonens främre 

respeköve bakre begränsning. 

Aktiv rörelse 

Från en startposition med båda fötterna 

öllsammans 20 cm framför ett 

15 cm högt trappsteg steg försökspersonen 

upp på det med det instrumenterade 

benet först och därefter 

det andra benet. Mätningen avslutades 

när försökspersonen stod med 

båda benen på trappsteget Därefter 

startade nedsögningen med det icke 

instrumenterade benet först. Uppsögningen 

innehöll därför koncentrisk 

lårmuskelakövitet och nedsögningen 

excentrisk. 

Beräkningar 

Registerade data utvärderades i 

Staösöca (StatSoft mc, Tulsa, OK, 

USA). Knäledens translaöon i sagittalplanet, 

böjixingsvinkel och kraft 

(N) användes. Ur den staöska registreringen 

beräknades det totala 

främre respeköve bakre translaöonsområdet 

vid 90 N kraft (SAPT). 

Ur registreringen av den passiva 

rörelsen beräknades den främre och 

bakre passiva gränsen for transla- 

I 

- 1 0 1 2 3 4 5 6 

Position of tibia relative to patella in mm 

Figur 3. Kuroe som i^sar WTwferberMb/brsA^fymg/re^ f%-A%ef) ozd ökande 

tn%/t (y-


både Öll den staöska och Öll den 

passiva translaöonen 

Resultat 

I en pilotstudie undersöktes translaöonen 

i knäleden hos friska försökspersoner 

vid trappgång (ref 1). 

Underbenet rörde sig framåt i relaöon 

öll lårbenet vid uppstigning och 

bakåt vid nedsögning, ett rörelsemönster 

som inte ödigare beskrivits. 

Den maxmala aköva translaöonen 

inträffade mellan 39= och 51" knäböjning. 

Translaöonen var större under 

uppsögning än under nedsögning 

vilket kan förklaras av olika muskelakövitet 

(koncentriskt/excentriskt). 

I nästa studie jämfördes korsbandsskadade 

personer med friska med 

samma försöksuppläggning. I den 

staöska mätningen hade de korsbandsskadade 

en avsevärt ökad 

translaöon i det skadade knät på 

grund av korsbandsskadan. Man 

kunde därför ha förväntat sig att 

translaöonen skulle vara större också 

under akövitet Den aköva translaöonens 

storlek var dock densamma 

i båda grupperna vilket kan bero 

på att de korsbandsskadade kan 

kontrollera sin translation under 

akövitet. Det generella rörelsemönstret 

var detsamma som i den första 

studien, men den maximala aktiva 

translaöonen ägde rum vid mer 

sträckt knä (38°) hos de korsbandsskadade 

än hos de friska (44°). 

I ytterligare en studie (ref 3) jämfördes 

staösk, passiv och aköv translaöon 

hos korsbandsskadade och knäfriska. 

Den korsbandsskadade gruppen 

hade betydligt större staösk 

translaöon i det skadade knät än i 

det friska, Också den passiva translaöonen 

var större. Under trappgång 

(aköv rörelse) kunde de korsbandsskadade 

däremot kontrollera 

translaöonen så att den inte var större 

än hos de friska. De utnyttjade 

endast 42% av det ökade translaöonsområdet 

i den skadade leden 

eller ungefär lika stort translaöonsområde 

som de hade på den friska 

knäleden. Detta visar att personer 

med korsbandsskada kan kontrollera 

translaöonen i den skadade knäleden 

så att den håller sig inom det 

normala området, trots att främre 

korsbandet saknas. 

Framtida forskning 

Vi avser att i fortsättningen studera 

de korsbandsskadades sätt att kon- 

100 -Post 

Ascent curve 

Tibial position in m m 

- t e * 

Maximal 

active translation 

Figur 5. Reîstrenng ao uppstigning pä eff trappsteg. Underknef/bV/er/örst kuroa 

UT wnäer äen obefastaäe bö/nmgsröreZsen när/öte» f%/k. Viä pwnkf ANT bör- 

;ar knäfeden sfTäckas/or att pfacera^fen pä trappsteget. Däre/kr sker en snabb/örsÄgwtnmg 

/ramat (sagitteff transfation) ock sedan /ÖZ/er wnäerbenet Jkwroan LE, 

under äen befasfaäe sträcknmgen när kroppen f%/k %/pp odi den andra/bten placeras 

pä trappsteget. Den mazimafa transfationen mäts som äen största skzffmzäen 

meffan äe toä kivrz^zserMa ( pzfen). 

trollera translaöonen och hur de kan 

kompensera för korsbandsskadan bl 

a genom att undersöka om knäledens 

anatomiska form påverkar 

individens förmåga öll kompensaöon 

Vi avser också att undersöka 

om olika typer av muskelakövering 

förekommer hos skadade respektive 

friska samt att studera om korsbandsoperaöoner 

påverkar det staöska 

och dynamiska rörelsemön- 

Referenser 

1. Sagittal plane translation of the knee during 

stair walking in healthy vohmteers measured 

by an electrogoniometer chain. Vergis A, 

Gillquist J. Scandinavian Journal of Medicine 

and Science in Sports 1995; 5:353-357. 

2 Sagittal plane translation of the knee during 

stair walking: Comparison of healthy and 

ACL deficient subjects. Vergis A, Gillquist J. 

Träns Orthop Res. Soc 1996; 21:780. 

3. Comparison of dynamic knee laxity 

during active and passive motion versus static 

laxity. Vergis A, Hlndriks M, Gillquist J 

Journal of Medicine and Science in Sports 

and Exerdse.1996; In press. 

Kmä/ede» wtsäHs /or sfora 6nz/fer z/ia! Wde exeeMtrist oc6 jkoncewtrift m«s- 

6efa6fH/ermg md säxvä/ e/ff- &om moffo»j*droff. Framtfdews /brstmMg är 

i/äsewtffg /or aft /orstä ^»ä/ede7%s rörefser. Foto; B*/d6yrä», Häss/eÄo/w*.

Svensk Idrottsforskning nr 1 • 1997 z< 

Har vi råd att inte behandla 

fotledsinstabilitet? 

Varje år inträffar upp till 300 000 fotledsdistorsioner i Sverige. Dessa skador kostar samhället mångmiljonbelopp 

i sjukskrivningskostnader förutom individens lidande i form av smärta, obehag och 

frånvaro ifrån idrott. En tidig och aktiv behandling kan spara både pengar och sjukvårdsresurser. 

• • • Fotledsdistorsion har kallats 

världens vanligaste skada. Minst 

50% inträffar under idrottsutövning. 

Vissa idrotter är särskilt utsatta som 

exempelvis basket där flera studier 

har visat att över 90% av spelarna 

råkat ut för en fotledsdistorsion. 

Incidensen har angetts öll 1 skada 

per 10 000 invånare varje dag vilket 

skulle betyda över 300 000 skador i 

Sverige varje år. Majoriteten av skadorna 

är recidiv, upp öll 80%. 

Kroniska besvär efter en foöedsdistorsion 

är relaövt frekventa. Det 

vanligaste är en instabilitetskänsla i 

foöeden eller recidiverande distorsioner, 

kallas funköonell instabilitet 

och drabbar mellan 10 och 25% av 

paöentema med en förstagångs-distorsion. 

Dock har exempelvis basketspelare 

en ännu mycket högre 

risk for kroniska instabilitetsbesvär 

då vi farm att 78% av spelarna i en 

divll-serie erfarit recidiverande distorsioner. 

Orsaken öll funköonell 

instabilitet är ej fullständigt känd. 

Behandling 

Bakgrunden öll hur vi behandlar 

akuta foöedsdistorsioner idag förklaras 

i stor utsträckning av en 

avhandling av Lennart Broström 

1966. Han ägnade några år av sitt liv 

åt att försöka visa att kirurgisk 

behandling med primär sutur av det 

skadade ligamentet var bättre än 

konservaöv behandling. Hans resultat 

visade att paöentema som opererades 

fick i mycket liten utsträckning 

kvarstående instabilitetsbesvär 

efter en distorsion Dock noterade 

han att konservaöv behandling med 

elasösk linda och ödig mobilisering 

också gav goda resultat och låg frekvens 

av instabilitetsbesvär. I de fall 

instabilitetsbesvär uppstod fanns 

altemaövet ligamentrekonstruköon 

I allmänhet erhåller patienter med 

fotledsdistorsion utan skelettskada 

så kallad funköonell behandling 

med elasösk binda, ödig rörelseträning 

och belastning av den skadade 

leden Under de senaste åren har flera 

oberoende studier i Sverige visat 

att en aktiv behandling med hjälp av 

sjukgymnast altemaövt en behandlingsortos 

av typen Aircast Air- 

SÖrrup® ger en minskad sjukskrivningsperiod 

med över 40%. Bägge 

metoderna innebär en behandlingskostnad 

och har därför svårt att etablera 

sig i sjukvården för närvarande 

trots att i en av studierna fanns en 

socioekonomisk beräkning som 

visar en besparing på 61 miljoner 

SEK (1993) per år med ortosbehand- 

Huvudargumentet för kirurgisk 

behandling har varit att återställa 

den mekaniska stabiliteten, men i en 

studie av Sommer och Arza visades 

att efter sex månader fanns ingen 

skillnad i mekanisk stabilitet i fotleden 

mellan paöenter som opererats 

akut och paöenter som fått så kallad 

funköonell behandling med ödig 

rörelseträning och belastning av den 

skadade leden. 

Studier av kirurgisk behandling av 

kronisk fotledsinstabilitet har i allmänhet 

visat på goda resultat. 

Eftersom det i flera studier visats att 

ingen korrelaöon föreligger mellan 

mekanisk instabilitet efter en akut 

fotledsdistorsion och senare uppträdande 

instabilitetsbesvär, så förefal- 

Leanderson 

Leg. läk. med.dr 

Ortopedkliniken, 

Huddinge sjukhus 

ler detta samband ej heller självklart 

för paöenter med kronisk foöedsinstabiliteL 

Uppföljningsmetoderna i 

studier av kirurgisk behandling har i 

allmänhet varit subjeköva och en 

brist på adekvata, objeköva mått på 

fotledsfunköon är uppenbar. 

Objektiva tester 

Metoder att studera fotledsfunktion 

funnits men ej fått någon prakösk 

öllämpning. I mitt avhandlingsarbete 

har vi använt en rad av dessa 

metoder och en del av mina erfarenheter 

och slutsatser följer nedan 

Rörelseomfång 

Såväl passivt som akövt rörelseomfång 

i foöeden har använts i studier 

av fotledsinstabilitet. Passiv rörlighet 

är svårt att standardisera och en 

ytterligare form av denna metod är 

att kombinera med röntgen, s.k. 

stress-röntgen 

Den aköva rörelseomfånget är lättare 

att mäta, åtminstone i plantarflexion-dorsalflexion. 

I en studie av basketspelare 

fann vi att en inskränkt 

aköv dorsalflexion var vanlig bland 

dessa och vi spekulerade i att dettta 

faktum skulle kunna bidraga öll den 

höga incidensen fotledsdistorsioner 

bland basketspelare eftersom ju mer 

plantarflekterad fotleden är desto 

mindre stabil är den 

I en studie av akuta fotledsdistorsioner 

följde vi det aköva rörelseomfånget 

i foöeden och fann att det i 

såväl plantarflexion-dorsalflexion 

som eversion-inversion minskade 

efter en fotledsdistorsion Efter 10 

veckor var skillnaden fortfarande 

signifikant. För test av eversioninversion 

använder vi oss av en isokineösk 

dynamometer, BIODEX®. 

Balans, posturalt svaj 

Registrering av posturalt svaj under 

enbensstående har använts som ett


mått på fotledsfunköon. Vi har 

genomfört en studie på metodens 

reproducerbarhet och fann en mycket 

god sådan med en korrelaöonskoeföcient 

(ICC) på 0.95. Studier har 

visat att i balans sker korreköonsrörelser 

huvudsakligen i fotleden, 

medan i obalans adderas korreköonsrörelser 

från andra kroppsdelar. 

Det har spekulerats i att ett ökat 

posturalt svaj predisponerar för fotledsdistorsion 

och ej är resultatet av 

en skada. Vi har i en prospeköv studie 

av posturalt svaj hos klassiska 

balettdansare visat att ett ökat posturalt 

svaj följer efter en skada och 

gradvis normaliseras xmder rehabiliteringen. 

De skadade dansarna uppvisade 

ej något ökat posturalt svaj 

vid test före skadan. Dessa resultat 

verifierades i ytterligare en prospeköv 

studie av foöedsdistorsioner, där 

vi fann ett ökat posturalt svaj stående 

på den skadade fotleden i jämförelse 

med den oskadade. Efter 10 

veckor var skillnaden ej längre signifikant. 

I studien av balettdansare fann vi 

ingen signifikant skillnad i posturalt 

svaj mellan kvinnliga dansare och en 

kontrollgrupp, trots att dansarna tränar 

balans och koordinaöon varje 

dag. Vi tolkade detta faktum så att 

posturalt svaj enligt denna metod, 

hos tidigare oskadade och friska 

individer har en gräns där faktorer 

som reflexöd, nervledningshasöghet 

m.m. gör det svårt att förbättra ytterligare. 

Möjligen skulle ett test med 

ökad svårighetsgrad såsom en provokaöon 

av balansen ge ett annat 

resxiltat där dansamas koordinaöon 

och kroppskontroll sätts på större 

prov än genom att stå på ett ben 

Isokinetisk muskelstyrka. 

Studier har visat nedsatt peroneus 

muskelstyrka efter en distorsion, 

och en evertor-invertor muskelimbalans 

under de första månaderna 

efter skadan Det är också visat att 

en försämrad balans och ett minskat 

aktivt rörelseomfång i fotleden följer 

efter en foöedsdistorsion. 

Vi har matt isokineösk muskelstyrka 

i eversion-inversion i en BIODEX® 

med 30 och 90 graders vinkelhasöghet 

och med koncentriska kontraköoner 

hos paöenter med en akut fotledsdistorsion. 

I en pilotstudie fann 

vi att excentriska kontraktioner 

fanns av paöentema vara förknippade 

med obehag vid undersökning 

två veckor efter skadan Vid snabbare 

vinkelhasögheter kom ej paöentema 

upp i rätt hasöghet xmder 

rörelsen. 

Vi fann en lägre styrka i eversion i 

den skadade fotleden, i jämförelse 

med den oskadade, under hela upp 

*^r 

BiMen oisar 

utrustningen oz 

anoänt/or atf studera 

postwnz/t soa/ 

(7C& bestdraoen 

tra/tpZaffa som 

registrerar kroppens 

fyngdpwntf 

medeM/rekoensao 

Lftrustningen är 

porfatef. 

följningsperioden på 10 veckor efter 

en fotledsdistorsion. Styrkan i inversion 

fanns vara nedsatt efter två 

veckor men normal efter 10 veckor. 

Vid en uppföljning efter minst två år 

fann vi hos paöenter med funköonell 

instabilitet en evertor-invertor 

mxiskelimbalans. Invertorema var i 

BiWen visar en registrering wnder 60 sekunder ao postwnzft sna/ i meaiofatefiaZ 

respetfioe anterioposterior riktning.

Svensk Idrottsforskning nrXDX997 

genomsnitts^ starkare än evertoremamedanigruppenutan 

besvär 

så varevertorer ochinvertorerlika 

starka. 

patienterna med instabilitetsbesvär 

hade dessxxtom en sämre uthållighet 

ieversion-inversioniden symtomgivande 

fotleden. 

Ledpositionskänsla 

f^ör att xnäta ledpositionskänsla 

använde vi oss av samma utrustning 

som vid styrketestet, dvs 81x^1^^. 

lôtledensattfastspändimaskinen, 

testledaren ställde in fotleden i en 

vinkel och försökspersonen skulle 

därefter aktivt återfinnadennavinkel. 

Vi fann ingen skillnad mellan 

skadad och oskadad fotled. 1 en 

parallell studie av friska försöksper 

sonermed två tester med tre veckors 

intervall faxxn vi dålig reproducerbarhetmed 

denna metode och den 

rigidafixationenmedkardborrband 

runt fot och underben kan ge sensorisk 

information som kompenserar 

för eventuell förlustiproprioception 

pågrundavenligamentruptur. 

îgur-8 lödning 

Dettatest har använts vid utvärdering 

av patienter med ligamentskadoriknäleden. 

medhjälp avfotoceller 

kan man separera tid för kurvlöpning 

respektive raksträcka. Vi 

fann en längre kurvtid när patiexxterna 

löpte med den skadade fotledeni 

ytterkurvaijämförelsemediinner- 

Ledsâbiliê^ 

lêd ovan beskrivna tester har vi 

noterat en försämrad funktioniden 

skadade fotleden efter en fotledsdistorsion,vilket 

kan förklaras avskadan 

och den efterföljande ixnmobxliseringen 

av den skadade extremtiteten.Dessutom 

noterade viett minskat 

aktivt rörelseomfång och ett 

ökatposturaltsvaj idenoskadade 

fotleden en ve^ka efter skadan 

tydande på en skyddsmekanism av 

den skadade extremiteten fråncentrala 

nervsystemet, patienter med 

kronisk fotledsinstabilitet har visats 

haenökad aktiveringavinvertor 

muskulaturen^ffam. tib.post.^ vid 

gång mätt med l^l^l^.^fter en skada 

kannya rörelsemönster bli resultatet 

för att undvika smärta etc. lêssa 

kan förändra biomekanikileden och 

kanske ge en ökad skaderisk. 1m del 

av rehabiliteringen blir då att lära in 

ett normalt rörelsemönster på nytt. 

Evertor muscle torque 

:, [ 

r^^ 

Week 

Studier av korsbanden i knäleden 

och ligamenten runt foöeden har 

visat att där finns mekanoreceptorer 

som ger sensorisk informaöon öll 

ryggmärgen och via gamma-motorneuron 

öll muskelspolar och därigenom 

reglerar muskeltonus. I en knäled 

eller fotled med ligamentskada 

kan denna funktion vara försämrad 

och ge en förlängd reaktionsöd och 

en förändrad akövering i muskulaturen 

vid en hasög rörelse. När fotleden 

är i neutralställning stabiliseras 

leden av både ligamentapparat samt 

Figur 4 och 5. 

figurerna oisar 

test ao eoerformoertorstyrkeodiutW/fzg/zetstest 

i^)tWe» 

med f4) oc/z utan 

(5) ZMstaMitetssymtom. 

f den 

symtomgioaTuie 

yötWen sker en 

uttröttning i 

muskulaturen 

urufer 15kontraktionscykier. 

Joint* Anklm 

1 

Fig 3. 

figuren 

uVws trerar en 

Tiedsatt eoertormuskelstyrka 

iaen 

skadade ybffeden 

wpp tiff 

lOoeckor 

e/rereM/btfedsjistor- 

i leden ingående benstrukturer, den 

så kallade gaffelformaöonen. I plantarflexion 

förloras benstabiliteten 

och FTA-ligamentet fungerar då som 

ett kollateralligament. Hållfastheten 

i FTA-ligamentet är låg och klarar ej 

ett inversionstrauma särskilt bra. 

Studier har ju visat att tre av fyra 

paöenter som söker en akutmottagning 

på grund av en foöedsdistorsion 

har ruptur av minst ett ligament 

(företrädelsevis FTA-lig). 

Vid foösättningen i gångcykeln är 

Patcerh: kvvrîon/Tnvcraion


fotleden lätt inverterad och reultatet 

när kroppstyngden belastar leden 

blireneversionsrörelse. Iknäleden 

är enpositiv lîvotshift ^sub-luxationavxmderbenetiförhållandetill 

lårbenet) vid klinisk undersökning 

en faktor talanderelativt starkt för 

Idrurgisk behandling med ligamen 

trekonstruktion av det skälet att detta 

är vad som händer vid funktionella 

aktiviteter och kan medföra nya 

skadoriknäleden.lfotledenfirxnsej 

något sådant test. främre draglådai 

fotleden är inte ett test som ger vägledning 

av vad som händer vid 

funktionella aktiviteter, ^å länge 

som kontaktytan på fotsulan mot 

underlaget är lateraltom kroppens 

resulterande kraftvektor blir resulta 

tet alltideneverterande rörelse och 

aldrig ett inversionstrauma.Om ett 

inversionstrauxna trots alltblir resultatet 

rupturerar ledbandet ändåide 

flestafall 

Om manaccepterar siffran ^00 000 

skadorperårochattÔâvdessaär 

recidiv,skulleca^0 000förstagångsdistorsionerxnträffaperår.OmlO- 

^5ô av patienternautvecklar funktionell 

instabilitetifotleden och vara 

kandidater för kirurgisk rekonstruktion 

av ligamentapparaten skulle 

behovet varaupp till 15 000 opera 

tioner per år vilket är långt över det 

faktiska operationsantalet. xm 

genomgång av antal ligamentrekonstruktioner 

gjordapå ortopedkliniken 

Huddinge sjukhus visade på xO- 

15 operationer per år under de 

senaste fem åren.Om allaortoped- 

Sc/zemafisk/zgur 

som zZZusfrerar /zur figamenferz 

bufrar tiii zeastamViten. 

(fzgz/ren ur /o/zansson 

et ai. 1991) 

kliniker i Sverige har samma frekvens 

innebär det ca 500 operaöoner 

per år. Vad är det som gör att en stor 

majoritet av paöenter med funköonell 

instabilitet i foöeden ej genomgår 

ligamentrekonstrukton? Är det 

någon faktor som skiljer de som 

genomgår kirurgi och de som ej gör 

det. För att besvara denna frågeställning 

måste man ha objeköva metoder 

för att mäta foöedsfxinköon. 

Sammanfattningsvis har vi studerat 

foöedsfunköon med en rad olika 

metoder. Vi har funnit dessa metoder 

bra och användbara för fortsatta 

studier, möjligen med undantag av 

ledpositionskänsla. Det testet bör 

omarbetas innan det används i detta 

Referenser 

Broström L (1966). Sprained Ankles - A pathologic, 

arthrographic and clinical invesögaöon. 

Akademisk avhandling, Stockholm 

Johansson H, Sjölander P, Sojka P (1991). A 

sensory role för the cruciate ligaments. 

din Orthop 266:161-178 

Karmus P, Renström P (1991). Treatment for 

acute tears of the lateral ligaments of the 

ankle. J Bone Joint Surg 73A: 305-312 

Karlsson J, Eriksson BL Swärd L (1994). How 

should acute ligament injuries of the ankle 

be treated? Proceedings 2nd Scand Congress 

of Sports Medicine, Scand J Med & Sci in 

Sports and Exercise 4: 262 

Leanderson J, Eriksson E, Nemeth G (1993). 

Ankle injuries in basketball players. Knee 

Surgery, SportsTraumatology and 

Arthroscopy 1:200-202 

Leanderson J, Eriksson E, Wykman A (1993). 

Ankle sprain and postural sway in basketball 

players. Knee Surgery, Sports fraumatology 

and Arthroscopy 1: 203-205 

Leanderson, Eriksson E, Nilsson C, Wykman 

A (1996). Propriocepöon in dassical ballet 

dancers; A prospecöve study on the influence 

of an ankle sprain on propriocepöon in 

the ankle joint. Am J Sports Med 24:370-374 

Leanderson J, Wredmark T (1995). Treatment 

of ankle sprain - Comparison of a semi-rigid 

ankle brace and compression bandage in 73 

paöents. Acta Orthop Scand 66:529-531 

Leanderson J, Bergqvist M, Rolf C, Westblad 

P, Wigelius-Roovers S, Wredmark T. (1996) 

Eady influence of an ankle sprain on objecöve 

measures of ankle joint function. 

Submitted 

Leanderson J, Bergqvist M Betydelse av 

eversion-inversion muskelstyrka för utvecklingen 

av funköonell instabilitet i foöeden. 

Föredrag vid Riksstämman 1996. 

Leanderson J (1996). Ankle sprain-Subjecöve 

and objecöve measures of funcöonal Impairment 

and treatment. Akademisk avhandling, 

Stockholm 

Lindgren K, Leanderson J, Rolf C, Lindgren 

U (1996). Effect of ankle disc training on propriocepöon 

of Öxe ankle joint in healthy 

females. Submitted. 

Michelson JD, Hutchins C (1995). 

Mechanoreceptors in human ankle ligaments. 

J Bone Joint Surg 77-B: 219-224 

Perry J (1963). Anatomy and biomechanics of 

the hindfoot. din Orthop 177: 9-15 

Sommer H M, Arza D (1989). Funcöonal treatment 

of recent ruptures of the öbular ligament 

of the ankle. Intemat. Onhop. 13:157- 

Tegner Y, Lysholm J, Lysholm M, Gillquist J 

(1986). A performance test to monitor rehabilitaöon 

and for evaluaöon of anterior crudate 

ligament injuries. Am J Sports Med 14: 

vanDi*kCN(1994). Ondiagnosöcstrategies 

in paöents wiöi severe ankle sprain, thesis, 

Amsterdam 

En/uuständig re/érensfista kan erMffas 

ai?yo?^zttaren.


Ökad prestationsförmåga med SSC 

Elasticiteten i muskler och senor år av stor betydelse vid många typer av rörelser. Lagring och utnyttjande 

av elastisk energi för att öka prestationsförmågan sker nar man går, springer eller hoppar. 

Det år inte naturligt att börja en rörelse från en statisk position. Vanligtvis utför man först en rörelse 

i motsatt riktning mot den tänkta rörelsen t ex vid kast med boll, tennisslag eller ett hopp. Att 

göra en excentrisk muskelaktivitet som direkt efterföljs av en koncentrisk muskelaktivitet definieras 

som Stretch-shortening cykeln (SSC). 

# m m Syftet med en SSC är att göra 

den koncentriska fasen mer kraf Öiill 

(Komi 1984). I figur 1 visas SSC i 

vadmuskeln där en stretch (excentrisk 

akövitet) efterföljs av en förkortning 

(koncentrisk akövitet) när 

man springer eller går. Tidsintervallet 

mellan den excentriska och 

den koncentriska fasen bör vara så 

kort som möjligt. 

Det finns olika förklaringsmekanismer 

Öll den ökade koncentriska prestaöonsförmågan 

vid en SSC 

1. När en aktiv muskel blir uttöjd 

(excentrisk muskelakövitet) ökar 

muskelns spänning och den kan lagra 

elasösk energi, vilket sedan kan 

utnyttjas i den efterföljande koncentriska 

muskelaköviteten. Denna 

energi kan lagras i de parallella elastiska 

komponenterna (t ex muskelfasåan) 

eller i de seriekopplade elastiska 

komponenterna som finns 

både i de kontraköla enheterna och i 

senan (Shorten 1987), (Se ögur 2). 

2. Myoelektrisk potenöering av den 

koncentriska fasen. En uttänjning av 

muskeln i den excentriska fasen 

påverkar muskelspolama såväl som 

senspolama. Vilken av dessa reflexer- 

stimulerande eller hämmande - 

på muskelkontraktionen som kommer 

att dominera i den koncentriska 

fasen beror på intensiteten och duraöonen 

av den excentriska fasen 

(Bosco et al. 1982). 

3. Under den excentriska fasen (dvs 

under en förspänning) sker en neuromuskulär 

akövering av ett antal 

motoriska enheter. Detta innebär att 

i början av den koncentriska fasen är 

muskeln redan fullt aköverad och 

kan därmed uönra sin rörelse med 

full kraft redan från början av rörelsebanan. 

Detta är av mycket stor 

betydelse framför allt vid rörelser 

med litet rörelseomfång. 

4. Muskeln är inte fullt utsträckt i 

början av en rörelse. Van Ingen 

Schenau (1984) talar om inwaste 

(iniöal wastage of cross-bridges) och 

att det förekommer ett sk "släck" i 

muskulaturen Det viktigaste med 

en förspänning är, enligt författaren, 

att förhindra inwaste i början av 

FörsöksuppstäZ/nzng ozd test ae/btens pZarztaz/Zezorer med dynamoznefer. 

Ulla Svantesson 

Leg. sjukgymnast 

Avd. för rehabi I iteringsmedicin 

Göteborgs 

universitet 

kontraköonen. 

Testmetoder 

Vanligtvis uönrs tester av SSC med 

olika typer av hopp (Bosco et aL 

1982). Man jämför t ex hoppförmågan 

vid ett hopp som utgår från en 

staösk posiöon med böjda ben, med 

ett sk counter movement jump" dvs 

att man i en följd från en upprätt 

posiöon, böjer snabbt på benen och 

direkt hoppar upp. Man kan också 

utiöra ett sk drop-jump dvs att man 

hoppar från en palL Skillnaden i 

hopphöjd motsvarar då förmågan 

att kunna lagra och utnyttja elasösk 

energi, men även förmågan att kunna 

akövera sina muskler på ett ekonomiskt 

och rikögt sätt. 

Om man vill testa personer med 

muskelsvaghet pga av skada eller 

sjukdom är hopp inte allöd lämpliga 

eftersom belastningen på det svagare 

benet kan bli för stort. Vi utvecklade 

därför en testmodell där man 

testar ett ben åt gången på en isokineösk 

dynamometer (Kin-Com II) 

och vi valde att studera fotens plantarflexorer, 

som är av stort funköonellt 

intresse. Nackdelen med att testa 

på en dynamometer i jämförelse 

med hopp är att hasöghetema blir 

olika. Man kan testa rörelser med en 

maximal vinkelhastighet motsvarande 

ca. 240°/s på en Kin-Com 

dynamometer, vilket motsvarar den 

vid normal/snabb gång (Sutherland 

et al. 1980), men i olika hopp kommer 

man upp öll mer än den dubbla


vinkelhasögheten På en dynamometer 

utiöres rörelser i en led, medan 

hopp innebär rörelser i flera 

leder. Det är vikögt att man är medveten 

om dessa skillnader vid jämförelser 

mellan testmodellema. 

För att testa SSC i fotens plantar flexorer 

valde vi en posiöon i framliggande 

med den testade foten utanför 

britsen. För att stabilisera försökspersonen 

fanns axelstöd samt ett 

midjebälte. Under fotens trampdyna 

placerades en kraftgivare. Apparatens 

rörelseaxel var noggrannt 

anpassad öll foöedens rörelseaxeL 

Under samöiga tester registrerades 

EMG med ytelektroder från gastrocnemius 

och soleus muskulaturen. 

(Se bild). Testema utfördes i 60,120 

och 240°/s. Försökspersonerna var 

unga kvinnor. 

Först utfördes ett rent koncentriskt 

muskelarbete av fotens plantar flexorer. 

Därefter utfördes en kombinerad 

rörelse bestående av en excentriskt 

plantar flexion direkt efterföljd 

av en koncentrisk plantar flexion. 

Det sista testet som gjordes var en 

kombinaöon av isometriskt muskelarbete 

direkt följd av ett koncentriskt 

muskelarbete av fotens plantar 

flexorer. Alla tester utfördes med 

maximal kraft. Effekten av förspänning 

beräknades som skillnaden 

mellan maximalt vridmoment i rent 

koncentriskt arbete och maximalt 

vridmoment i den koncentriska 

fasen vid excentriskt-koncentriskt 

eller isometriskt-koncentriskt arbete. 

Effekt av SSC 

Eftersom vi registrerade kraftutvecklingen 

under hela rörelsebanan, 

kunde vi också notera att den största 

kraften uppnåddes vid vändpunkten 

mellan den excentriska och den 

koncentriska fasen. Effekten av SSC 

ökade också med sögande hasöghet 

(se figur 3). Detta är naturligtvis av 

intresse vid träning och rehabilite- 

En excentrisk förspänning gav en 

högre koncentrisk muskelkraft hos 

normala kvinnor och män, såväl 

unga som gamla (Svantesson et al. 

1991; Svantesson and Grimby 1995). 

En excentrisk förspänning var mer 

effeköv än en isometrisk (Svantesson 

et al. 1994), vilket ses i figur 4.1 

en jämförelse mellan kvinnor och 

män, visade det sig att kvinnor bättre 

utnyttjade den elastiska energin 

än män, men att ingen ålderseffekt 

kunde påvisas med denna tesönodell 

(Svantesson and Grimby 1995) 

(Figur 5). Olika nivåer av isometrisk 

förspänning påverkade den koncentriska 

kraften framför allt i början av 

rörelsebanan. Detta kan regleras 

med en sk start force på en Kin-Com 

dynamometer. Vi rekommenderar 

därför att man tar hänsyn öll föregående 

muskelakövering vid test av 

isokineösk styrka med litet-rörelseomfång 

då detta påverkar testresultatet 

framför allt i början av den koncentriska 

fasen (Peeters et aL 1995). 

Uttröttning 

I det dagliga livet förekommer ofta 

repeööva excentriska och koncentriska 

muskelaktiviteter, vilka kan 

leda öll uttröttning. Trötthet definieras 

som en oförmåga att kunna bibehålla 

den förväntade kraften 

(Edwards 1981). Man talar om både 

central och perifer trötthet. Central 

trötthet kan definieras som en viljemässig 

påverkan, vilken gör att 

antalet aköva motoriska enheter 

minskar eller att de motoriska enhetemas 

avfymingsfrekvens sjunker. 

Perifer trötthet ger en minskning av 

den totala muskelkraften vilket kan 

bero på t ex nedsatt funköon av den 

neuromuskulära transmissionen, 

nedsatt förmåga hos excitaöon-kon- 

Parallella elastiska 

komponenter 

VvV 

-A/W- 

Serlekopplade elastiska komponenter 

i de kontraktila enheterna 

• t e * 

traköons kopplingen eller metaboliska 

störningar. Utveckling av muskeltrötthet 

kan följas genom registrering 

av kraft. Mean power frequency 

(MPF) och root mean square 

(RMS) av EMG beräknas. Tyngdpunkten 

av frekvensspektrum 

(MPF) kan förskjutas mot lägre frekvenser 

vid trötthet (Lindström et 

al 1970). 

På en Kin-Com dynamometer lät vi 

försökspersonerna utföra först ett 

upprepat excentriskt-koncentriskt 

test öll utmattning. Vid ett senare 

tillfälle fick försökspersonerna utföra 

ett upprepat rent koncentriskt test 

med samma antal kontraktioner 

som det ödigare kombinerade testet. 

(Svantesson et al. 1997). 

Kraftutveckling och EMG i form av 

MPF och RMS jämfördes mellan de 

båda testen. Trots lika stora nedgångar 

i arbetet med mellan 32-39% 

i båda testema (figur 6) visade EMG 

olika mönster (ögur 7). I det rent 

koncentriska testet fanns ingen signifikant 

nedgång i MPF medan så 

var fallet i det excentriskt-koncentriska 

testet. Det var inte någon skillnad 

mellan EMG-värdena i gastrocnemius 

och soleus muskulaturen. 

Vi har definierat trötthet såsom ned- 

Serlekopplade 

elastiska 

komponenter 

i senan 

Fig 1. Den Adr 

bz/den ao Komz 

(1984) iMiisfrenzr 

ett gd»gef/er 

sprzngsteg 

%%ed/orsf en 

strefc/z fezcentrzstf 

arbete) 

oc/z därefter en 

/or&orfrzzng 

(koncentriskt 

arbete) ap oad- 

Tzws&e/n. 

Fig 2. 

Mekanisk 

mode/f ao 

mzfste/rz. 

Modz/ieradyhln 

S/iorterz (1967).


Vinkel C) 

Koncentrisk fas 120 Excentrisk fes Koncentrisk fes 

90 100 110 

Vinkel (*) 

Fig 3. yr#momentAMriwr/nb% en rent koncentrisk attzoitef (q) oc/z en koncentrisk aktioitet (#) efter en excentrisk aktizTifet (A) 

i 60^ ocA 240Vs. 

gång i kraft och detta inträffade i 

båda testema. Vi tror också att orsaken 

öll nedgången i kraft önns lokaliserad 

inne i muskelfibrerna med 

påverkan på excitaönns-kontraköonsprocessen, 

vilket inte nödvändigtvis 

behöver synas på EMG. 

Nedgång i kraft kan bero på en ökad 

ansamling av fria fosfat-joner 

(Lännergren och Westerblad 1994). 

Trots att excentriskt och koncentriskt 

muskelarbete har olika metaboliska 

egenskaper, med lägre energikonsumöon 

i den excentriska 

fasen (Knuttgen 1986), kommer med 

all sannolikhet samma förändringar 

i miljön att excistera i båda faserna. 

Att testema har olika duty cycle, dvs 

att det önns en kort paus mellan kontraköonema 

i det rent koncentriska 

testet men ej i det excentrisk-koncentriska 

testet, innebär att ansamling 

av metaboliter borde vara större i det 

kombinerade testet. MorÖmer et aL 

(1970) menar att det önns ett samband 

mellan ansamling av mjölksyra 

och en nedgång i ledningshasögheten 

av aköonspotenöalen i muskelfibermembranet, 

vilket skulle kunna 

Konc. Konc. Konc. Konc. Konc. Konc. 

efter efter efter efter 

exc. | so. *xc. I so. 

Fig 4. Vridmoment (o) oc/z EMG (#j/ran gastrocnemiws oid pfarztar/ZezioTZ wnder 

TMazimafa rent koncentriska (konc), koncentriska efter excentriska (konc. e/ter ezc.) 

och koncentriska e/kr isometriska (konc. efter isoj mnskefaktioifeter i 120°/; oc/z 

240°/Ä. Afätoardena representerar meaefoöraef meffan 90-99° ar oinkefn i/btfeaen. 

5 

vara en av förklaringarna öll att vi 

såg en nedgång av MPF i det kombinerade 

testet. Det önns emelleröd 

andra författare som har visat att så 

inte behöver vara fallet 

(Vestergaard-Poulsen et al 1995). Det 

excentrisk-koncentriska testet leder 

till utmattning efter cirka en minut. 

I det koncentriska testet, med en 

duty cykle på 0,5, och en total testöd 

på ca 1 minut, kan intervallerna mellan 

kontraköonema vara öllräckliga 

för att en ansamling av metaboliter ej 

skall komma upp Öll en sådan nivå 

att uttröttning och smärta uppstår. 

Sammanfattning 

Koncentriskt muskelarbete påverkas 

både av en excentrisk och en isometrisk 

föregående aktivering. Effekten 

blir dock störst med en excentrisk 

förspänning. Kvinnor verkar bättre 

kunna utnyttja fördelama med en 

excentrisk förspänning, åtminstone 

vid hasögheter motsvarande normal 

gång. Vid användande av forspänning, 

när styrka testas på isokmeösk 

dynamometer med relaövt små 

rörelseomfång, måste detta anges i 

metodbeskrivningen då förspänningens 

storlek påverkar testresultatet 

i början av rörelsen 

Upprepade excentrisk-koncentriska 

tester visar nedgång i kraft och MPF. 

Orsakerna till trötmet bör sökas 

inom excitaöons-kontraköonsprocessen 

och framför allt i de metaboliska 

förändringarna som sker i muskelfibem. 

Dessa medför nedgång i 

kraft medan förändringarna EMGvärdena 

närmast bör ses som en 

indikator på trötthet.


Ett stort tack tiff mina medarbetare processor 

Gzmnar Grimby, med.dr. ocfz feg. 

s/wkgymnasf Rofand Tfiomee ocfz /brskningsingen;ör 

Lffrika österberg. 

Referenser: 

Bosco C, Viitasalo JT, Komi PV, Luthanen P 

(1982) Combined effect of elastic energy and 

myoelectrical potentiation during stretchshortening 

cycle exercise. Acta Physiol Scand 

114: 557-565. 

Edwards RHT (1981) Human muscle function 

and fatigue. I Human muscle fatigue: 

physiological mechanisms. Porter R & 

Whelan J (eds):l-18, Pitman, London. 

van Ingen Schenau (1984) An altemaöve 

view of the concept of utilisation of elastic 

energy in human movement. Human 

Movement Science 3: 301-336. 

Knuttgen H (1986) Human performance in 

high-intensity exercise with concentric and 

eccentric muscle contractions. Int J Sports 

Med (Suppl) 7:6. 

Komi PV (1984) Physiological and biomechanical 

correlates of muscle funcöon: effects of 

musde structure and stretch-shortening 

cyde on force and speed. Exerc Spön Sci Rev 

12:81-121. 

Lindström L, Magnusson R, Petersén I (1970) 

Muscular fatigue and acöon potential conduction 

velocity changes studied with freuqency 

analysis of EMG signals. 

Electromyography 4:341-353. 

Lännergren J, Westerblad H (1994) 

Muskeltrötthet. Metabola förändringar i 

muskelmassan. Nord Med 10923-7. 

Mortimer JM, Magnusson R, Petersén I 

(1970) Conducbon velocity in isdxemic muscle: 

effect on EMG frequency spectrum. Am J 

Physiol 219:1324-1329. 

Peeters M, Svantesson U, Grimby G (1995) 

Effect of prior isometric musde action on 

concentric torque output during plantar flexion. 

Eur J Appl Physiol 71272-275. 

Shorten MR (1987) Muscle elasöcity and 

human performance. Med Spön Sci 25:1-18. 

Sutherland DH, Cooper L, Daniel D (1980) 

The role of the ankle plantar flexors in normal 

walking. J Bone Joint Sxirg 62-AJ54-363. 

Svantesson U, Emstoff B, Bergh P, Grimby G 

(1991) Use of a Kin-Com dynamometer to 

study the stretch-shortening cycle during 

plantar Hexion. Eur J Appl Physiol 62:415- 

Svantesson U, Grimby G, Thomeé R (1994) 

Potentiation of concentric plantar flexion torque 

following eccentric and isometric musde 

actions. Acta Physiol Scand 152:287-293. 

Svantesson U, Grimby G (1995) Stretch-shortening 

cyde during plantar flexion in young 

and elderly women and men. Eur J Appl 

Physiol 71:381-385. 

Svantesson U, österberg U, Thomeé R, 

Grimby G. Fatigue during repeated eccentric-concentric 

and pure concentric musde 

actions of the plantar flexiorx. Submitted 

Vestergaard-Poulsen P, Thomsen C, Sinkjaer 

T, Henriksen O (1995) Simultaneous 31P- 

NMR spectroscopy and EMG in exercising 

and recovering human skeletal musde: a correlation 

study. J Appl Physiol 79:1469-1478. 

Unga Unga Äldre Äldre 

kvinnor mön kvinnor mön 

Antal (%) 

40 W »O 

Antal (*) 

40 60 80 

Antal (%) 

Rent koncentrisk 

Exc#ntM*k-koncantr1#k 

Unga Unga Äldre Äldre 

kvinnor mön kvinnor män 

Antal OK) 

40 60 80 

Antal (%) 

Fig 5. Procent 

ökning i oridmoment 

meffan en 

rent koncentrisk 

ocfz en ezcenfriskkoncentriskznwskefaktioitef. 

Adeaefoårffeocfz 

SEM anges. 

Matoäraena representerarmeêfoårdet 

meffan 90°-99° 

at; oinkefn iyöffeden. 

p


Kvinnor, kreatin och bröstmjölk 

Efter sommarolympiaden i Barcelona 1992 fick ämnet kreatin en utbredd användning som kosttillskott 

inom idrotten. Detta berodde bl.a. på att två kortdistanslöpare från Storbritannien var mycket 

framgångsrika i sina respektive grenar och båda hade ätit kreatin innan tävlingarna. Detta har 

föranlett att mer vetenskapligt undersöka effekter av ett ökat kreatinintag på fysisk prestationsförmåga 

och energiomsättning i skelettmuskel hos människa. 

• • • Kreatin är den energifattiga formen 

av kreaönfosfat (PCr) som i sin 

tur är energileverantör öll ATP som 

är den omedelbara energikällan för 

muskelkontraköonen. När kreaön 

tar upp fosfat säger man att den blivit 

fosforylerad och PCr har bildats. 

Ämnen i fosforylerade form så som 

PCr kan inte passera över cellmembranet 

och in i cellen därför äter man 

den icke fosforylerade formen kreatin. 

På detta sätt kan man öka både 

kreatin och PCr koncentrationen i 

muskelcellen och på detta sätt öka 

energiförådet i muskeln (Harris et 

al. 1992). 

Kreatin är ett kroppseget ämne som 

syntetiseras i lever, bukspottkörtel 

och njure. Vi får även kreatin från 

födan och den största koncentrationen 

har hittats i strömming med ca 6 

g/kg och därefter kommer kött med 

ca 5 g/kg. 

Ett ökat kreatinintag vid kortvarigt 

hårt arbete (6-30 sek) har visat att 

man kan bibehålla en hög muskelkraft 

något längre tid jämfört med 

grupper som ej intagit kreatin 

(Balsom et al. 1993, Casey et aL 

1996).! dessa studier har enbart män 

använts som försökspersoner och 

därför vet man ej om kvinnor uppvisar 

samma mönster vad gäller 

upptag i muskulaturen. 

Man vet inte säkert vad som styr 

Karin Söderlund 

Institutionen för 

Fysiologi och 

Farmakologi, 

Karolinska Institutet 

upptaget av kreatin i muskel men en 

hypotes är att insulin spelar en viss 

roll (Koszalka och Andrew 1972, 

Haughland och Chang 1975). Det 

finns en studie på män som fått kreaön 

och glukos samtidigt och där man 

sett ett större upptag jämfört om man 

bara åt kreaön (Green et al 1996). 

Frågeställningen har varit om insulin 

påverkar kreaönupptaget och om 

kvinnor uppvisar samma upptagningsmönster 

som män. Genom att 

ge glukos samödigt med kreaön får 

man en insulinstegring i blod. 

Ett argument som ofta hörs att inte 

använda kvinnor som försökspersoner 

är att vi har mens. Menstruaöonscykeln 

är en normal fysiologisk 

företeelse hos oss och det är bara att 

standardisera öden för provtagning 

så att den infaller vid samma ödpunkt 

i menstruaöonscykeln för alla 

försökspersoner. Eftersom vi kvinnor 

utgör 50 % av befolkningen är 

det självklart att även kvinnor 

används som försökspersoner! 

Metodik 

14 kvinnor deltog i denna söidie och 

dessa delades upp i två grupper där 

grupp 1 fick kreaön och grupp 2 fick 

kreaön + glukos och intaget pågick 

under 7 dagar för båda grupperna. 

Alla tränade mellan 3 och 7 

ggr/vecka olika typer av idrotter. 

Aldem varierade mellan 20-25 år 

och de vägde i medeltal 62 kg. 

Dag 1 = startdag, 3-7:e dagen efter 

första mensdagen, muskelbiopsi i 

Dag 2 - 9 = intag av kreaön 5g x 

4/dag eller kreaön 5g + glukos 

0,6g/kg kroppsvikt x 4/dag 

Dag 9 = muskelbiopsi i låret 

Kreaönpulvret löstes upp i varm 

vätska för grupp 1 och för grupp 2 

hade kreatin och glukos blandats i 

en påse och detta löstes också upp i 

varm vätska. Intaget fördelades på 

fyra tillfällen under dagen. 

I muskelprovet analyserades koncentraöonen 

av ATP, PCr, kreaön 

och glykogen före och efter 7 dagars 

Den statistiska metod som använts 

för att analysera våra data är tvåvägs 

ANOVA 2x2 design. Spridningen 

är angiven som standarddeviaöonen 

(±SD). 

Resultat 

När vi har jämfört de två grupperna 

har vi inte funnit några staösöskt 

påvisbara skillnader i upptaget av 

kreaön. Båda grupperna uppvisar 

lika stor ökning av kreaön, PCr och 

totalkreaön (kreaön + PCr =TCr) i 

muskel efter 7 dagars intag. 

Den ökning som man ser i TCr i 

både grupp 1 och 2 är i samma storleksordning 

som vi har sett hos 

manliga försökspersoner (Harris et 

al 1992). 

Trots det stora intaget av glukos i 

grupp 2 (ca 140 g/dag) fann vi ingen 

ökning av glykogen i muskeln. 

Slutsats 

Vi kan inte i denna undersökning se 

att kreaön i kombinaöon med glukos 

(0,6g/kg kroppsvikt) skulle 

ytterligare öka upptaget av kreaön i 

muskel. I en studie av Green et al

Svensk Idrottsforskning nr 1 * 1997 :< 

1996 i England har en liknande studie 

genomförts på män men här var 

intaget av glukos ca 1,2 g/kg öllsammans 

med varje kreaöndos. Här 

fann man ett betydligt större upptag 

av kreaön i glukosgruppen jämfört 

med kreaöngruppen. Denna skillnad 

i resultat kan bero på att vår 

koncentraöon av glukos var hälften 

av vad man gav i studien av Green 

et al 1996 och detta ger troligen ett 

betydligt lägre insulinsvar i blodet. 

Det förefaller alltså som om att det 

finns en nivå på insulin och eller 

glukos som måste uppnås för att ett 

ytterligare ökat upptag av kreaön 

skall ske. 

Kvinnor tycks ta upp kreaön i samma 

utsträckning som män och någon 

skillnad i utgångsvärde på TCr jämfört 

med män kunde inte ses. 

En liten icke vetenskaplig studie. 

I en tysk arökel skriven av Hxilsemann 

et aL 1987 har man bLa. 

bestämt koncentraöonen av kreaön i 

bröstmjölk hos kvinnor och funnit 

att den var betydligt lägre jämfört 

med pastöriserad komjölk man fann 

också att bröstmjölksersättning 

gjord från soja saknade kreaön. Av 

ren nyfikenhet och som forskare på 

ämnet kreaön, kvinna och nybliven 

mamma beslöt jag mig för att undersöka 

min bröstmjölk. 

Min frågeställning var vilken koncentraöon 

har kreaön i bröstmjölk 

och varierar den med öden? Om 

man intar 5 g kreaön hxir snabbt kan 

man se en ökning i bröstmjölken och 

i blodet? 

Kreatin 

Glykogen 

Före intag 

grupp 1 

66,0±9,8 

111,9±9,8 

Tabell 1 

68,5±13,1 

48,3±10,6 

116,8±13,8 

Metod 

Några milliliter bröstmjölk samlades 

i ett provrör och frystes i -20". 

Mjölken fälldes i 0,5 Molar perklorsyra 

för att få bort protein. Därefter 

neutraliserades provet med 2,1 

Molar kaliumvätekarbont. Sedan 

kunde analys av kreaön ske med 

hjälp av enzymaösk metodik. 

Nedkomsten ägde rum den 8/61996 

och bröstmjölk började samlas från 

den 12/6-96 och vid olika tidpunkter 

fram öll den 17/7-96. (Tabell 2). 

För att se om och hur snabbt kreaön 

koncentraöonen i bröstmjölk och 

blod steg efter ett intag av 5 g kreaön 

togs prover i serum blod och 

bröstmjölk under ca en ömme efter 

intag. (Tabell 3). 

Normalvärdet på kreaön i blod varierar 

mellan ca 80-150 umol/L 

Resultatet av denna lilla undersökning 

visar att kreaönkoncentraöonen 

i bröstmjölk speglar koncentraöonen 

som finns i blod. Vid ett intag 

av kreaön på 5 g kan man se en 

ökning i bröstmjölk efter ca 45 minuter. 

I blod ser man en ökning redan 

efter 25 min. 

Slutsats 

Grupp 1 = kreatin och grupp 2 = kreatin + glukos 

Sort: mmol/kg torr musk 

Tabell 3 

De data som redovisas i den tyska 

arökeln av Hiilsemann et aL 1987 

stämmer bra med ovan funna resultat. 

Även koncentraöonen i blod följer 

det mönster som redovisas av 

Harris et aL 1992. Det är slående hur 

snabbt ett ämne som modem intar 

återfinns i förhöjd koncentraöon i 

bröstmjölken. 

Efter intag 

grupp 1 

83,6*11,4 

136,6±7,9 

grupp 2 

Tid i min umol kreatin/l bröstmjölk umo kreatin/l serumblod 

388±130 


Man kan säga att kreaön är ett ämne 

som kan förbättra energiutnyttjandet 

i muskeln vid kortvarigt (6-30 

sek) hårt arbete. Kreaön har även 

börjat användas i olika forskningsprojekt 

som behandling vid olika 

sjukdomstillstånd där energisubstraten 

såsom PCr och ATP kan vara 

en bristvara exempelvis olika muskelsjukdomar 

och öll hjärtpaöenter. 

Detta gör att vi bl. a. bedriver forskning 

på friska försökspersoner, både 

män och kvinnor, och inte enbart 

ägnar oss åt att finna prestaöonshöjande 

medel åt idrottare. 

EM storf bet fiff CIF (Cenfnmz /Ör 

Zdroffs/brstning) /Ör det ekonomiska 

Wn# som g/orf denna sfWie mö/fyr. 

Referenser 

Balsom P, Ekblom B, Söderland K, Sjödin B 

och Hultman E. Creatine supplementation 

and dynamic high-intensity exercise. Scand. 

J. Med. ScL Sports. 3:143-149,1993. 

Casey A, Constanön-Teodosiu D, Howell S, 

Hultman E och Greenhaff FL. Creatine 

ingestion favorably affects performance and 

metabolism during maximal exercise in 

humans. Am. J. Physiol. 271 (Endocrinol. 

Metab34) E31-E37,19%. 

Green AL, Hultman E, Macdonald IA, Sewell 

DA och Greenhaff FL Carbohydrate ingestion 

augments skeletal muscle creatine accumulaöon 

during creatine supplementation in 

humans. 

Am. J. Physiol. 271 (EndocrinoLMetab. 34) E- 

821-E826,1996. 

Harris RC, Söderlund K och Hultman E. 

Elevation of creatine in resting and exercised 

muscle of normal subjects by creatine supplementaöon. 

Clin. Sd. Lond. 83:367-374, 

Haughland RB och Chang DT. Insulin effects 

on creatine transpon in skeletal muscle. 

Proc Soc Exp. BioL Med. 14&1-4,1975. 

Hxxlsemann J, Manz F, Wember T och Schöch 

G. Die Zufuhr von Kreatin und Keraönin mit 

Frauenmilch und Säuglingsmilchpräparaten. 

Klin. PädlaL 199,292-295,1987. 

Koszalka TR odx Andenv Cl. Effect of insulin 

on the uptake of creatine-1-14 C by skeletal 

muscle in normal and X- Irradiated råts. 

Proc Soc Exp. BioL Med., 1391265-1271, 

Tabell 2 j 

umol kreatin/l bröstmjölk


På jakt efter de vises sten? 

I århundraden har människor sökt efter de vises sten. En metod eller visdom för att pä konstgjord 

väg framställa guld. Idag går jakten på guld vidare. IVIen i våra dagar handlar det om att hitta ett 

recept som kan frambringa triumfer på idrottsarenorna. En av delarna i denna gåtfulla blandning 

är idrottsatletens psykiska kapacitet. Artikeln skildrar sökande efter denna mentala essensmixtur 

för att utföra topprestationer. 

mm» Idrottsåret 1997 är just i sin linda. 

Alla sporöäntaster världen över 

har dock sedan länge spekulerat om 

vem eller vilka som kommer att vinna 

under detta kalenderår. Men vilka 

siare som får rätt återstår att se. 

Det är däremot lättare att förutsäga 

att under 1997 kommer alla idrottsutövare 

att prestera någonöng. Utan 

allt för stora spåkunskaper går det 

också att säga att vissa atleter kommer 

att prestera så bra att de hamnar 

överst på prispallen Men sedan blir 

det svårare. Vad önns det i prestationen 

som skiljer mellan vinnare 

och förlorare? 

För TV-tittaren är det enkelt. 

Segraren är den som sänker putten, 

sätter pucken i nät, skjuter mitt i 

prick, kommer först, etc. Men under 

idrottspsykologens lupp blir dessa 

fysiska bedrifter lite mer komplicerade. 

Ett frågetecken är faslängden 

på atletens topprestaöon, det vill 

säga, när börjar denna insats och när 

är den avslutad. En annan frågeställning 

är hur detta händelseförlopp 

ser ut. Till exempel vad som händer 

vid Ödpunktema, innan handlingen 

påbörjas, under själva genomförandet 

och det som följer efter aköviteten. 

Ett tredje spörsmål är om det 

finns något gemensamt idealtillstånd 

för idrottsprestationer eller 

om de varierar beroende på vilken 

uppgift som ska uliöras och vilken 

individ som genomför den 

För att försöka få svar på bland 

annat dessa frågor bedrivs vid psykologiska 

insötuöonen vid Umeå 

universitet ett forskningsprojekt om 

människors förmåga Öll prestaöon 

under skilda förhållanden I projektet 

studerar vi precisionstillfällen 

med inriktning på sambandet mellan 

koncentraöonsförmåga och prestaöon. 

Det kan öll exempel vara en 

golfspelare som försöker att sänka 

en golfputt eller en fotbollsspelare 

som slår en straff. Ett annat undersökningsfält 

är dynamiska situaöo- 

John Jansson 

Psykologiska institutionen, 

Umeå 

universitet 

ner såsom lagspel med fokusering 

på hur ängslan/oro påverkar spelarnas 

bravader under en match. Här är 

det inte bara de enskilda spelamas 

insatser som är intressanta; utan 

också hur de olika delarna i laget 

påverkar varandra (Rohweder & 

Jansson, 1996). 

Ett pågående projekt handlar om att 

kartlägga golfspelares koncentraöonsförmåga 

i samband med puttning. 

I experimentet deltog 24 spelare, 

samtliga med handicap under 

femton Tolv spelare var 25 år eller 

yngre och tolv spelare var 45 år eller 

äldre. Uppgiften i studien var att 

utföra en motorisk handling, en 

golfputt med bollen fyra meter från 

koppen, under de två betingelserna 

träning och tävling. Vid första tillfället 

öck försökspersonen utföra 24 

golfputtar utan någon som helst 

psykisk press. För spelarna gjordes 

det därför klart att detta var en träningsrunda. 

Några veckor senare 

var det dags för andra omgången; 

vilken vi kallade för lävlingsronden. 

Åven här utfördes 24 puttar. Men 

resultatet av dessa puttar var nu 

direkt avgörande för om golfspelaren 

skulle kvalificera sig öll en presögefylld 

lagtävling inom spelamas 

Mätning av stress och nervositet 

Slutsatser från ödigare forskning har 

visat att ålder och stressnivå är två 

påtagliga faktorer som båda inverkar 

på människors prestaöonsförmågor. 

Nervositet kan ha sitt 

ursprung i bland annat uppgiftens 

:< 

karaktär. Oro och ångest uppstår i så 

fall som en tillfällig stämning, stateanxiety. 

Nivån bestäms av episodens 

beskaffenhet, ju mer oroande 

en händelse upplevs, desto högre 

grad av ängslan. Vid de två betingelserna 

öck försökspersonerna ange 

sin ångest- och stressnivå med hjälp 

av självskattningstest. Testen utgjordes 

av en svensk översättning av 

state-delen av STAI, State-Trait- 

Anxiety Inventory (Spielberger, 

Gorsuch & Lushene, 1970), en 

svensk översättning av worry-skalan 

(Rohweder, 1986) och CR-100(5) 

skalan för upplevd nivå av stress 

(Borg & Borg, 1994). Dessa mätningar 

gjordes en gång före de 24 puttarna 

och en gång efter. 

Undersökningar har visat att symptomen 

för stress och oro kan variera 

for enskilda utövare beroende på 

hur stresståliga de är. Exempelvis 

kan oroande situaöoner upplevas 

olika beroende på människors 

grundanspänningsnivå, trait-anxiety. 

Personer med hög trait-anxiety 

fokuserar ofta sin uppmärksamhet 

på alla möjliga faror som kan uppstå, 

medan personer med låg traitanxiety 

väldigt sällan ser några orosmoment 

i sin omgivning. Det vill 

säga, människor med hög trait-anxiety 

stressar upp sig mer, de bedömer 

fler situaöoner som oroande än 

människor med låg trait-anxiety 

(Spielberger, 1975). Spelarna i vårt 

experiment öck därför hemläxor i 

form av självskattningstest för 

bedömning av deras personlighetsdrag. 

Här användes en svensk översättning 

av trait-delen av STAI, 

State-Trait-Anxiety Inventory (Spielberger 

et al., 1970). 

Mätning av koncentration 

En annan mätmetod som vi använde 

för att studera samspelet mellan 

stress, koncentraöon och prestaöon 

var att göra ödmätningar av golfspelamas 

förberedelseöd och att mäta 

Ödsintervallen mellan olika faser 

under själva putten. Syftet var att


EM f^go/«^( 6o»c«??xfraf%ofKfi/k&!fwf wwfgr g» go//p«#. 

utröna hur konsekventa spelarna 

var i sina pre-puttrutiner och hur 

konstant rörelserna utfördes under 

puttproceduren Det önns ödigare 

studier som tyder på att personer 

som endast har små förändringar i 

ett upprepat händelseförlopp har 

bättre disciplin i förberedelser och 

en högre grad av koncentraöon 

(Butcher, 1990). 

När det gäller definiöonen av koncentraöonsförmåga 

brukar den ofta 

innehålla två delar. Dels förmågan 

att rikta uppmärksamheten på relevanta 

delar i omgivningen och dels 

förmågan att upprätthålla denna 

mentala skärpa. När det gäller den 

första delen, förmågan öll fokusering, 

kan den spaltas upp i ytterligare 

två dimensioner, bredd och riktning. 

Bredd innebär hur mycket 

informaöon en person kan handskas 

med under en koncentrationsfas. 

Riktning däremot handlar om huruvida 

uppmärksamheten är riktad 

inåt mot egna tankar och egna känslor 

eller utåt mot något objekt eller 

skeende utanför individen. För att få 

grepp om dessa egenskaper bland 

våra golfspelare använde vi en 

svensk översättning av TAIS, "Test 

of Attenöonal and Interpersonal 

Style" (Nideffer & Sharpe, 1979; 

Molander & Bäckman, 1992) och en 

version som jag själv liar utarbetat 

kallad TAIS-Golf. 

Psykofysiologiska mätningar 

Frågeformulär och andra verbala 

rapporter från utövare, öll exempel 

intervjuer, har dock begränsningar. 

Speciellt vid mätning av den koncentration 

som idrottaren nyttjar 

under själva prestaöonsfasen. 

Tidigare studier om människors 

mentala tillstånd vid prestaöoner 

har resulterat i begreppet flow 

(Csikszentmihalyi, 1992). När 

idrottsutövaren är i ett Eow-öllstånd 

är individens uppmärksamhet fokuserad 

på uppgiften och alla handlingar 

sker automatiskt med ett 

minimum av medvetna tankar. 

Atleten bara låter "det" hända. 

Motsatsen Öll denna process är att 

personen efter moget övervägande 

analyserar uppgiften och sedan styr 

alla rörelser. Detta medvetna förlopp 

har flera viköga funköoner. Men 

under den kriöska ödpunkten, ögonblicket 

när idrottaren agerar, blir 

medvetna tankar ofta grus i maskineriet. 

Det kan med andra ord vara 

svårt för utövaren att försöka återge 

ett Öllstånd som sker automaöskt 

och som han eller hon kanske inte är 

medveten om. Forskning på psykologiska 

förlopp vid motoriska handlingar 

studeras därför ofta med olika 

fysiologiska indikatorer, såsom puls, 

andning, hudspänning, etc. I detta 

experiment gjordes fysiologiska mätningar 

i form av registrering av hjärtakövitet 

och andningsfrekvens. 

Mätning av pulsförändring for att 

indikera olika typer av koncentraöon 

har en lång tradiöon vid psykologiska 

insötuöonen i Umeå (för 

översikt se Molander & Bäckman, 

1996). En numera ganska etablerad 

uppfattning inom psykofysiologisk 

forskning är att när en person koncentrerar 

sig mot yttre objekt och 

prestaöonen genomförs med ett 

minimxim av inre tankar sjunker 

hjärtfrekvensen (Lacey & Lacey, 

1980). Vid ett medvetet tänkande, en 

intern fokusering, inträffar däremot 

en pulsacceleraöon En variaöon i 

puls kan alltså ge en antydan om 

riktningen på individens mentala 

akövitet. 

I detta experiment kommer förändring 

i pulsfrekvens att användas 

för att tolka de olika spelamas koncentraöonsbeteenden 

Liknande studier 

på bangolfspelare har visat att 

när äldre utövare utsätts för stress 

riktas deras uppmärksamhet i större 

utsträckning på egna inre tankar. De 

bearbetar uppgiften mer medvetet 

och försöker mentalt styra slaget. 

Yngre spelare däremot får en mer 

påtaglig yttre fokusering och får 

också spelmässigt ett bättre resultat 

En annan hypotes som vi har tänkt 

att studera är om koncentraöonsriktningen 

även kan återspeglas i människors 

andningsrytm. Att mäta 

variaöon i andningsfrekvens som ett 

uppmärksamhetsmått är inte lika 

vanligt som att använda hjärtakövitet. 

Men i österländska meditaöonsformer 

och kampsporter utgår all 

fokusering av koncentraöonen från 

individens andning. Idén är att precisionsrörelser 

utförs i harmoni med 

kroppens andetag.


Översatt tillvart golfförsök, kanske 

golfspelarna bör andas samtidigt 

som de utför sin puttrörelse. Det 

skulle med andra ord kxxxma betyda 

att när ett golfslag utförs med ett 

minimum av inre tankar utlöses 

ingareaktxonersompåverkar andningsorganens 

system. ^Vlen om 

golfspelaren får en variation i sin 

andningsrytm eller till och xned håller 

andan kan detta tyda på en hög 

tankemässig aktivitet. Ett belägg för 

detta resonemang skulle kuxxxxa vara 

att människor vidavslappnxngsöv 

ningar uppmanas att medvetet tänka 

på sin andning för att reglera 

andhämtningens tempo. 

Psykomotorlska mätningar 

En av kämpunkternaidenna studie 

är att xxndersöka spelamas huvudvridnxngarochförändrxngarirörelsen 

av golfklubban, lyftet är att studera 

hur swxngrörelse och huvudförflyttningar 

förändras hos äldre 

ochyngre spelare från låg stress till 

hög grad av psykisk belastning. Det 

finns idag relativt lite forskning 

kring kroppsrörelser och konêntration 

men desto fler sarxningar på 

golfbanan. 

Ett vanligt råd bland golfträrxare är 

att det är viktigt atthållablicken fixerad 

mot bollen under puttmomen 

tet. l^ler informella observationer av 

bangolfspelare antyder att äldre spe 

lare lättare störs änyngrespelarex 

sin fokusering av den i synfältet 

inkommande baksvingen. 

Liknande observationer pekar på att 

äldre har en kortare baksvxng än de 

yngre spelarna. Hxxr dessa förhållan 

denpåverkasavförhöjdstressoch 

eventuellt inverkar på den motoris 

kaprestationenärdockxnteutrett. 

tênom att mäta golfspelamas rörelsemönster 

och samtidigt studera förändringar 

av hjärtfrekvens och and 

nxngsrytm kan vi kanske fastställa 

existensen avåldersrelaterade skill 

En arman allmän åsikt, är somtidigare 

har påpekats, att ju mindre 

variation i rutiner och utförande 

desto bättre, x^m en golfspelare tappar 

sin koncentration kanske detblxr 

en större varxationxde moment han 

eller hon måste utföra. Det vill säga, 

när det normala mönstret störs blir 

spelarenmedvetenom att tekniken 

inte fungerar somden ska. Enosäkerhetskänsla 

uppstår ochtankama 

fokuseras på förfarandet att göra 

tekniskt rätt. l^örelsemätnxngar borde 

därför kunna uppvisa skillnader! 

fokuserxngsförmåga mellan automatiska 

o^h kontrollerade processer. 

Eör att mäta hur golfspelama rörde 

sig användes vid experimentet en 

Maclêflex-utrustning.Via tre kameror 

medinfraröttljus registrerades 

spelaren med ^0 bilder per sekund. 

Avspeglingen skapades genom att 

11^-ljuset reflekterades på förutbestämdaochväldefxnierademarkörer. 

Med datorns hjälp omvandlas 

sedan markörerna till siffermåttitre 

dimensxoner.ôlfspelarensrörelser


kan därefter studeras genom att 

beräkna olika positioner, jämföra 

längdenpå olikarörelser, se variationerihastxgheter,jämföraaccelerationerochseförändrxngarxvxnk 

lar mellanolxka markörer. Ett mät 

program är också kopplat till utrustningen 

som gör det möjligt att sam 

tidigt studera de psykofysxologiska 

förändringarxâ uxxder puttrörelsen. 

Avslutning 

I skrivande stund är vårt experiment 

inte avslutat så tyvärr finns det ännu 

inga slutsatser att presentera. Men 

även om inte arbetet är slutfört så 

hoppas jag ändå denna artikel kunnat 

belysa några av de modeller och 

hypoteser som vi idag arbetar med i 

vår idrottsforskning. 

B;Wg?% ff// z/äfwfgr: /a6fg» pa /7ow/ - g» go//pwff reg«frenzs. 

B/Wew o:/a» z/»ar gr* preparerad go//spg/arg 

w»dgr psyiko/oggnj /wpp. 

^ ^ 

Det som nu återstår att utföra i golfputtprojektet 

är att staösöskt jämföra 

och beräkna alla fysiologiska 

mått, motoriska mått och golfspelarens 

egna skattningar. Detta ger förhoppningsvis 

en av de pusselbitar 

som behövs för att förstå människors 

förmåga öll att kunna växla 

perspektiv, från ett medvetet strategiskt 

tänkande öll en automaöskt 

processstyrd rörelse. En kunskap 

som kanske kan ge upphov öll nya 

träningsmetoder och öps om hur öll 

exempel golfspelare lättare ska uppnå 

ett idealiskt koncentraöonsöllstånd 

under en golfputt. 

Eller hugger vi på denna punkt i den 

sten eller kanske i den vises sten? 

Referenser 

Borg, C & Borg, E. (1994). Principles and 

experiments in category-ratio scaling. 

Reports from the department of psychology, 

Stockholm university, 1994, No.789. 

Butcher, S. (1990) The role of performance 

rontines in sport In J. G. Jones and L. Hardy 

(Eds), Stress and performance in spön (pp. 

231-245). Chichester John Wiley & Sons Ltd. 

Csikszentmihalyi, M. (1996). Flow: Den optimala 

upplevelsens psykologL Stockholm: 

Natur och Kultur. 

Lacey, J. L, & Lacey, B. C. (1980). The specific 

role of heart råte in sensohmotor integration. 

IR. F. Thompson, L. H. Hicks & V. B. 

Shvyrkov (Eds.), Neural mechanisms of goaldirected 

behavior and leaming (pp. 495-509). 

New York Academic Press. 

Molander, B. & Bäckman, L. (1992). Att koncentrera 

sig med stil. Om en svensk version 

av TAIS. I G. Patriksson (red.). Aktuell 

beteendevetenskaplig idrottsforskning. SVE- 

BLs årsbok 1992. Lund: SVEBL 

Molander, B. & Backman, L. (1996) Cognitive 

aging in a precision spön context. European 

Psychologist. VoLl No. 3, September 1996, 

pp. 166-179. Göttingen: Hogrele & Huber 

Publishers. 

Nideffer, R. & Sharpe, R. C (1979). A.CT. 

Attention control training. New York 

Wideview Books. 

Rohweder, N. (1986). Angst im FugballspoM. 

Untersuchungen zur Eigenschafts- und 

Zustands- angst und den Beziehungen zur 

spielerischen Leistung. Institut fur 

Psychologie der Universität Kiel: 

Unveröffentlichte Diplomarbeit. 

Rohweder, N. & Jansson, J. (1996). Prestera 

fotboll med tanke på spelet. I G. Patriksson 

(red.). Aktuell beteendevetenskaplig idrottsforskning. 

SVEBLs årsbok 1996. Lund: SVE- 

Spielberger, CD. (1975). Anxiety: State-trait 

process. In CD. Spielberger & LG. Sarason 

(Eds.), Stress and anxiety (Vol L pp. 115-143). 

Washington: Hemisphere. 

Spielberger, CD., Gorsush, R.L., & Lushene, 

RJE. (1970). STAL Manual for the State-Trait- 

Anxiety-Inventory. Paio Alto, Calif.: 

Consulting Psychologists Press.


Född dansare? 

En undersökning av en grupp kvinnliga dansares muskelfibersammansättning visade en hög procentandel 

typ I fibrer liknande vad som setts hos långdistanslöpare och skidåkare. Var detta en följd 

av långvarig intensiv fysisk träning eller selektion av för dans lämpliga individer? För att möjligen 

få svar på den frågan har barn som just påbörjat sin yrkesinriktade dansträning undersökts och jämförts 

med icke dansande barn. 

• • • Dans anses vara den äldsta av 

alla konstformer. Dokumentaöon av 

dans är dock ganska sparsam även 

om det önns nedteckningar av danser 

bevarade så ödigt som från 1400talet. 

Modem teknik i form av video 

och datorstyrd registrering av danser 

kompletterar de olika notaöonssystem 

som används sedan länge. 

Det som skrivits om dem söm utförde 

danserna nämligen dansarna har 

mest varit idolporträtt. På 50-talet 

dök de första vetenskapliga studierna 

om dansare upp. De berörde de 

skador som balettdansare ådrog sig 

under träning och föreställning. 

Först på 80-talet blev dansamas träning 

föremål för intresse från fysiologer 

(Mostardi et al 1983; Schantz 

& Åstrand 1984, Rimmer et aL 1994). 

Om man vill studera effekten av 

långvarig och intensiv fysisk träning 

är dansarna en unik grupp eftersom 

framförallt flickorna ofta börjar dansa 

redan i 4-5-årsåldem. De, som vill 

satsa på en karriär som dansare, 

påbörjar oftast sin yrkesutbildning i 

10-12-årsåldem. På gymnasienivå 

tränar eleverna under fem eller sex 

dagar, 15-20 ömmar per vecka. 

Redan vid ödig ålder deltar eleverna 

både i föreställningar på den egna 

skolan och på t ex Kungliga Teatern 

i Stockholm. Vid 19-årsåldem är 

utbildningen avslutad och den proffessionella 

karriären, som är kort, tar 

sin början. Pensionsåldern vid insötuöonsteatrama 

är 42 år för kvinnor 

och 45 för män. 

Fysiologiska krav 

Trots den stora häningsmängden är 

dansens fysiologiska krav föga kända. 

Inte heller är dansamas fysiologiska 

egenskaper så väl undersökta. 

Belastningen under dansträning, 

repetiöon och föreställning på de 

syretransporterande organen under 

olika dansformer har visats vara hög 

(Cohen et al. 1982, Schantz & 

Åstrand 1984, Dahlström et al. 1996). 

Mxiskelfibersaminansäxtningen vaii- 

Monica 

Dahlström 


klinisk fysiologi. 

Karolinska institutet,Huddinge 

sjukhus 

erar mellan olika individer beroende 

på ärftliga faktorer, ålder, kön 

och/eller ^rsisk akövitet (Gollnick et 

al. 1972, Jansson 1996). Ett exempel 

på detta är att utövare av en viss 

sport har en iniiskelfibersamniansättning 

typisk för den aktuella 

sporten (Cosöll et al. 1976, Gollnick 

et aL 1972). Detta skulle kunna bero 

på en seleköan av individer eller 

vara en träningseffekt. Många har 

tolkat det som en seleköon av individer 

med lämplig muskelfibersammansättning 

snarare än en effekt av 

träning (Gollnick et aL 1973, Jansson 

& Kaijser 1977, Bouchard et aL 1986). 

Metod 

I en undersökning av muskelfibersammansättningen 

hos tretton 24 år 

gamla kvinnliga studerande vid 

Danshögskolan i Stockholm visade 

det sig att dansarna i genomsnitt 

hade 63% typ I öbrer, (långsamma 

och uthålliga). Dansarna liknade i 

detta avseende långdistanslöpare 

och skidåkare. Den fråga som naturligen 

inställde sig var om denna 

muskelfibersammansättning var en 

följd av den långvariga och ödiga 

träningen eller om det förelåg en 

seleköon av för dans lämpliga indi- 

För att om möjligt få ett svar på den 

frågan togs muskelbiopsier på tolv 

10-åringar som just antagits vid 

Svenska Balettskolan i Stockholm 

och på Öo 20-åringar som studerat 

vid skolan 8-9 år. För att få kontrollgrupper 

(icke dansare) togs muskelbiopsier 

på nio 10-åringar och elva 

20-åringar, som var normalt fysiskt 

aköva. 

Tioåringama fick fylla i ett formulär 

angående sin ödigare fysiska akövitet 

Ingen skillnad kunde upptäckas 

mellan dansbam och icke dansbam 

Alla hade deltagit i olika sportaköviteter 

t ex simning, ridning, fotbolloch 

ishockey under 1-6 år, i genomsnitt 

2 ömmar per vecka. Tre av de 

10-åriga dansflickoma hade dansat 

1-2 gånger per vecka under ett par år 

före det att de antogs öll Svenska 

Balettskolan men ingen av pojkarna. 

Det visade sig att dansarna, både 10åringama 

och 20-åringama, hade 

högre procentandel typ I fibrer jämfört 

med våra icke dansare (63±10% 

vs 58±8% p=0.03). 

Resultat 

Dansarna vägde mindre än icke 

dansarna. Det har diskuterats om 

procentandelen typ I fibrer ökar 

med ökande kroppsvikt. Därför 

gjordes en viktmatchning för att få 

grupperna mera lika med avseende 

på kroppsvikt. Vid den nya jämförelsen 

blev skillnaden mellan grupperna 

större (Fig 1). 

Procentandelen typ I öbrer hos de 

kvinnliga 20-åriga dansarna i denna 

studie (60±12%) låg nära medelvärdet 

i den ödigare studien av 24-åriga 

kvinnliga dansare (63±12%) 

(Dahlström et al. 1987). Några ödigare 

undersökningar av manliga 

dansares muskelfiber-sammansättning 

har vi inte funnit. I vår undersökning 

hade också de manliga dansare 

en högre procentandel typ I 

fibrer än vad som sågs hos icke dansarna. 

Diskussion 

En metodologisk begränsning vid 

tvärsnittsstudier är att gruppskillnader 

eller avsaknaden av gruppskillnader 

är beroende på de uppmätta 

värdena både i målgruppen och 

kontrollgruppen Det är därför vikögt 

att att utvärdera kontrollgrup-


pens resultat dvs undersöka om 

kontrollgruppen är representaöv. 

Procentandelen typ I fibrer hos de 

20-åriga kvinnliga kontrollerna i vår 

studie (53±5%) låg nära vad som 

rapporterats av Jansson och 

Hedberg (1991) hos normalt fysiskt 

aköva kvinnliga 16-åringar (51±9%) 

och av Glenmark och medarbetare 

(1992) hos en motsvarande grupp 

27-åringar (55±12%). Motsvarande 

värden för 20-åriga manliga kontroller 

var 56±10% i vår studie, 

55±12% för manliga 16-åringar 

(Jansson & Hedberg 1991) och 

48±13% för manliga 27-åringar 

(Glenmark et aL 1992). 

Miiskelfibersammansättningen hos 

friska bam är foga känd. Vid en 

genomgång av litteraturen visar det 

sig att våra kontrollbam har en 

något högre procentandel typ I 

öbrer än vad som redovisas i dessa 

studier (Eriksson et al. 1973, 

Lundberg et aL 1979, Bell et al. 1980, 

Oertal 1988). 

Följaktligen, om något har vi underskattat 

skillnaden mellan dansbam 

och icke dansbam. 

Trots att de 10-åriga dansarna bara 

hade tränat några veckor när muskelbiopsiema 

togs var muskelfibersammansättningen 

liknade den som 

sågs hos 20-åringama med ca 10 års 

dansträning bakom sig. En förändring 

av fibersammansättningen 

efter några veckors träning är inte 

sannolik (Salön & Gollnick 1983), 

vilket skulle kunna tydas som att en 

seleköon av individer med lämplig 

miiskelfibersammarisättning för 

dans skulle föreligga. 

Vi kunde inte önna någon skillnad 

med avseende på fysisk akövitet 

mellan dansbamen och icke dansbamen 

under åren före den yrkesinriktade 

dansträningen Ändå kanske 

den spontana fysiska aköviteten hos 

dansbamen hade varit större än hos 

icke dansbamen. Det kan inte uteslutas 

att tröskeln för förändringar i 

miiskelfibersammansättrxing är lägre 

vid låg ålder än hos vuxna och att 

träning, även om den inte var intensiv 

kan ha påverkat muskelfibersammansättningen 


Sammanfattningsvis kan sägas att 

dansare tycks ha högre procentandel DdfKgM 6räi/er Wde sfyrta oc& «f6d///g&gf. fofo; Ewzr Mertg/ Ry


typ I öbrer redan när de börjar sin 

dansträning. Förhoppningen för 

framöden är att få möjlighet att återundersöka 

10-åringama både dansbamen 

och kontrollbamen, när de 

blir 20 år och möjligen få säkrare 

belägg för att seleköonsteorin är 

korrekt. 

Referenser: 

Bell, R.D., MacDougall, J.D., Billeter, R. & 

Howald, H. 1980. Musclenber types and 

morphometric analysis of skeletal muscle in 

six-year-old children. Med Science Sports 

Exerc 12, 2&31. 

Bouchard, C, Simoneau,J-A, Loröe, C, 

Boulay, MJL, Marcotte, M. & Thibault, M.-C 

1986. Geneöc effects in human skeletal fibre 

type distribution and enzyme acöviöes. Can 

L Physiol Phannacol 64,1245-1251. 

Cohen, J.L, Segal, K., Weithol, J. & McArdle, 

W. 1982. Cardiorespiratory responses to hållet 

exercise and the V02max of elite ballet 

dancers. Med So Sports Exerc 14, 212-217. 

Costill, D.L., Daniels, J., Evans, W., Fmk, W., 

KrahenbuhLG. &Salön, B. 1976. Skeletal 

muscle enzymes and fibre composition in 

male and female track athletes. J Appl 

Physiol 40,149-154. 

Dahlström, M., Inasio, J., Jansson, E & 

Kaijser, L. 1996. Physical Rtness and physical 

effort in dancers: A comparison of four 

major dance styles. Impulse 4,193-209. 

Eriksson, BO., Gollnick, P.D. & Saltin, B. 

1973. Muscle metabolism and enzyme acöviöes 

after training in boys 11-13 years old. 

Acta Physiol Scand 87,485-497. 

Glenmark, B., Hedberg, G. & Jansson, E 

1992. Changes in muscle fibre type from adolescence 

to adulthood in women and men. 


Gollnick, P.D., Armstrong, R.B., Saubert, IV, 

C.W., Piehl, K. & Salön, B. 1972 Enzyme 

acövity and öbre composition inskeletal 

muscle of untrained and trained men. J Appl 

Physiol 33,312-319. 

Gollnick, P.D., Armstrong, R.B., Salön, B., 

Saubert, IV, C.W., Sembrowich, W.L. & 

Shepard, R.E. 1973. Effect of training on 

enzyme acövity and Hber composition of 

human skeletal musde. 1 Appl Physiol 34, 

Jansson, E. & Kaijser, L. 1977. Musde adaptaöon 

to extreme endurance training in man. 


Jansson, E & Hedberg, G. 1991. Skeletal 

muscle öbre types in teenagers: relaöon to 

physical performance and physical acövity. 

Scand J Med Sci Sports 1,31-44. 

Jansson, E. 1996. Age-related Gbre type changes 

in human skeletal muscle. In: 

Biochemistry of Exercise IX, Ed. Ron 

Maughn - Human Kineöcs Champaign IL, 

Publishers, Inc. 

Lundberg, A., Eriksson, B.O. & Mellgren, G. 

Dancers 10 yr olds Controls 10 yr olds 

Controls 20 yr olds 

HB "C 

Dancers 20 yr olds 

1979. Metabolic substrates, muscle Gbre composiöon 

and fibre size in late walking and 

normal children Eur J Pediatr 130, 79-92 

Mostardi, ILA., Porterfield, J.A., Greenberg, 

B., Goldberg, D. & Lea, M. 1983. 

Musculoskeletal and cardiopulmonary characterisöcs 

of the professional ballet dancer. 

Phys Sportsmed 11,53-61. 

Oertal, G. 1980. Morphometric analysis of 

normal skeletal musde in infancy, childhood 

and adolescence. An autopsy study. J Neurol 

Sci 88, 303-323. 

Rimmer, J.H., Jay, D. & Plowman, S.A. 1994. 

Physiological characterisöcs of trained dancers 

and intensity level of ballet dass and 

rehearsal. Impulse 2 97-105. 

Salön, B. & Gollnick, P.D. 1983. Skeletal muscle 

adaptability: Significance for metabolism 

and performance. In L.D. Peachy, R. Adrian 

& SJL Geiger (eds) Handbook of physiology 

Secöon 10, Skeletal Musde, pp 555-631, 

Williams & Wilkins BalÖmore. 

Schantz, P. & Åstrand, P.-0.1984. 

Physiological characterisöcs of classical ballet. 

Med Sci Sports Exerc 16,472475. 

EM kzck fiff DanshqgsMon od? C/f 

(Cenfrum /or idroffs^rshizng) îr def 

gjbjnomiskz bidrag som g/orf denna sfwdie 

mö/Zzg atf genom/om. 

fig 1. De ZO-driga dansarna kade 

Tzögre procentande/ fx/p f/itrer 

(p=0.03) oc/% fagre procenfandef fx/p 

HB/zbrer (0.05) än icke dansarna. 

Liknande îrWfZanden gäffde ocksd 

/or de 20-driga dansarna.


Muskelaktivering vid sprintarbete 

Är det någon skillnad mellan könen? 

- t e * 

Ett 30 s maximalt cykelarbete är ur metabol synpunkt ett mycket ansträngande arbete. Under detta 

halvminuts arbete halveras muskelns innehåll av ATF» vilket år den största ATP-uttömningen som 

kan uppnås under fysiologiska förhållanden. Kreatinfosfatförrådet töms nästan helt och glykogenmängden 

minskar med 1/3. Dessutom uppnås en näst intill maximal mjölksyrakoncentration. 

• • • Vid muskelarbete omvandlas 

kemiskt lagrad energi i muskeln till 

mekanisk energi: det sista steget i 

denna process är då ATP (adenosintrifosfat) 

bryts ner till ADP och fosfat 

(fig.l). Den kemiskt bundna energin 

i ATP-molekylen kan då 

omvandlas till mekaniskt arbete. 

I muskulaturen finns ett mycket litet 

förråd av färdigt ATP som endast 

räcker några sekunder vid högintensivt 

arbete. Därför måste muskelfibem 

nybilda ATP från andra energirika 

kemiska föreningar i muskeln 

under pågående muskelarbete. Det 

snabbaste sättet är via nedbrytning 

av kretinfosfat som finns lagrat i 

muskel fibern Muskelns kreatinfosfatförråd 

räcker ca 10 s vid högintensivt 

muskelarbete. Denna process 

startar innan det befintliga ATP förrådet 

är slut. 

För att kunna utföra ett 30 s maximalt 

sprintarbete behöver ytterligare 

en energikälla tas i anspråk. 

Denna är muskelglykogen som bryts 

ned till laktat samtidigt som ATP 

nybildas. I sista hand utnyttjas förbränning. 

Under ett 30 s maximalt 

sprintarbete kan uppskattningsvis 

ca 25% av energin komma från kreatinfosfat, 

ca 60% från glykogennedbrytning 

öll laktat och ca 15% från 

förbränningsprocessen (Hill, 1993). 

Det är framför allt i arbetets slutskede 

som förbränningsprocessen 

utnyttjas för att bilda nytt ATP. Vid 

ett högintensivt arbete, som t ex ett 

30 s sprint, kommer ATPs nedbrytningshastighet 

att överstiga dess 

nybildningshastighet och en del av 

ATP-förrådet bryts ner till IMP via 

ADP och AMP (fig. 1). En muskelfiber 

som ackumulerat IMP är sannolikt 

en mycket trött fiber. 

Bakgrund och syfte 

Anaeroba prestationsförmågan, 

exempelvis bestämd med hjälp av 

ett Wingatetest (se metoder), är lägre 

för kvinnor än för män, även om 

man justerar för skillnader i kroppsdimensioner 

och tar hänsyn öll träningsgrad 

(Esbjömsson, 1993). Kvinnor 

ansamlar även mindre laktat i 

blod och muskel efter ett kortvarigt 

högintensivt arbete (30 s Wingatetest) 

än män (Gråtas- Delamarche, 

1994; Jacobs, 1983). Orsaken öll dessa 

båda påvisade könskillnader är 

möjligen att kvinnorna aköverar/rekryterar 

sina muskelfibrer i mindre 

grad än männen, speciellt typ II 

fibrer som har en högre aköveringströskel 

än typ I fibrer. För att testa 

detta påstående analyserade vi nedbrytningen 

av ATP öll IMP och 

nebrytningen av glykogen Öll laktat 

separat i typ I och II fibrer hos både 

män och kvinnor i samband med ett 

30 s Wingatetest. 

Metoder 

ENERGIUTVINNING FOR MEKANISKT ARBETE 

ATP-->-ADP + Pj + Energi 

Vid energikris i muskeln 

ATP-->-ADP-->-AMP--»-IMP + NH3 

Anaerob ATP-nybildning 

kreatinfosfat + ADP-->- kreatin + ATP 

glykogen --•• laktat + ATP 

Försöksgruppen bestod av 20 fysiskt 

Fig.l. 

Kemis&B rgatfrongr/or 

aff 

whTznna energi 

h'M den arbefantJgmwsWn 

Esbjörnsson 

Liljedahl 


medicinsk laboratorievetenskap 

och teknik, 

Huddinge sjukhus 

aköva män och 18 fysiskt aköva 

kvinnor som studerade och bodde 

på Lillsveds idrottsfolkhögskola. 

Således hade de likartad arbetsdag, 

åt ungefär samma kost och hade sin 

friöd i samma miljö. Medelåldern 

för män respeköve kvinnor var 25 

och 23 år, medelvikten 75 och 65 kg 

och medellängden 178 cm och 167 

cm. Lårets sträckarmuskel bestod av 

ca 60 % typ I muskelfibrer hos både 

män och kvinnor. Ett akövitetsindex 

(min 5.5 - max 20 poäng) bestämdes 

med hjälp av ett frågeformulär innehållande 

9 frågor om fysisk akövitet. 

Medelakövitetsindex befanns vara 

15.5 för denna försöksgrupp oavsett 

Försökspersonerna öck utiöra ett 

Wingatetest (Bar-Or, 1980). Detta 

innebär att cykla i 30 sekunder med 

maximal trampfrekvens på en ergometercykel 

och med en bromskraft 

av 75 g per kg kroppsvikt. Uöfrån 

registrering av effekten (Watt) var 

femte sekund xmder Wingatetestet 

kalkylerades peak power, som är 

den högsta registrerade effekten och 

mean power, som är medeleffekten 

av de sex registrerade effekterna. 

Venblodprover togs före och vid 

upprepade tillfällen efter cykelsprintet. 

Muskelbiopsier togs från 

m. vastus lateralis (lårets yttre 

sträckarmuskel) före och omedelbart 

efter cykelsprintet.


Biopsiema frystorkades, separerades 

därefter i enskilda muskelfibrer 

(ca 100 st/biopsi) och därefter 

bestämdes typ I och II med hjälp av 

en färgningsmetod. 

Avslutningsvis poolades typ I och II 

öbrer var för sig (10-20 fibrer i varje 

pool) för biokemiska analyser. 

Koncentraöonen av laktat bestämdes 

i helblod. I de båda fiberpoolerna 

analyserades koncentraöonen av 

glykogen, laktat, kreaönfosfat, ATP 

och IMP. 

Resultat 

Prestaöon. Männen utvecklade 

högre effekt än kvinnorna såväl i 

absoluta tal som i relaöon Öll 

kroppsvikten. Männen presterade i 

medeltal 860 W i peak power och 

629 W i mean power. Kvinnorna 

FAKTARUTA 

ANAEROBT ARBETE - kortvarigt 

(ca 1-30 s) arbete med hög intensitet, 

energiutvinning sker till största 

del utan syre 

KREATINFOSFAT - kreatin med en 

fosfatgrupp bundet till sig. Vid 

anaerobt arbete avspjålkas fosfatgruppen 

och överförs till ADP som 

då bildar ATP 

GLYKOGEN - kolhydrat- finns lagrat 

i muskel (ca 2g/IOOg muskel) 

och i lever (ca 40g/100 g lever) 

LAKTAT - mjölksyra- En produkt 

som bildas når glykogen bryts ned 

och det inte finns tillräckligt med 

ATP - förening med kemiskt bunden 

energi. Energin frigörs vid nedbrytning 

av ATP och kan av muskeln 

omvandlas till mekaniskt arbe- 

IMP - nedbrytningsprodukt som 

bildas vid ATP-nedbrytning. Huvudsakligen 

vid högintensivt muskelarbete 

och då muskeln befinner sig i 

"energikris" 

TYP I - långsam muskelfiber 

TYP II - snabb muskelfiber. Typ I 

fibrerna har lägre kontraktionshastighet 

och 8r mer uthålliga ån typ II 

presterade 670 W i peak power och 

467 W i mean power. 

Typ II öbrer: (ög. 2-5) Såväl nedbrytning 

av ATP, kreaönfosfat och glykogen, 

som ansamling av IMP och 

laktat (ej fig) var lika stor för kvinnor 

och män under Wingatetestet. 

TYP I öbrer: (ög. 2-5) Nedbrytning 

av ATP och kreaönfosfat samt 

ansamling av IMP var lika stor för 

kvinnor och män. Däremot var glykogennedbrytning 

och laktatansamling 

(ej ög) lägre för kvinnor än för 

män under Wingatetestet. 

Blod: Laktatnivån i blod var högre 

för män än för kvinnor efter 

Wingatetestet (ej ög). 

Diskussion 

Kvinnors lägre anaeroba presta- 


I öbrer tolkas därmed inte som ett 

tecken på lägre grad av akövering/rekrytering 

av dessa fibrer hos 

kvinnor än män. Orsaken kan istället 

vara en lägre kapacitet för glykogenolys 

eller lägre grad av sömulering 

av glykogenolysen, Lex via katekolaminer. 

Den lägre glykogenolyshasögheten 

i typ I öbrema hos 

kvinnor kan vara en förklaring öll 

den lägre anaeroba prestaöonsförmågan 

och lägre blodlaktatnivån 

hos kvinnor i jämförelse med män 

efter ett sprinttesL 

Slutsatser 

# Under ett 30 s Wingatetest tycks 

kvinnorna utnyttja sina typ II öbrer i 

samma omfattning som män, baserat 

på att metabola förändringar i 

mmol x kg 

torr vikt 

Interaktionsterm: 

kön x lid 

lyp I NS; typ 11= NS 

dessa öbrer inte skiljer sig mellan 

könen 

# Lägre hasöghet av glykogennedbrytning 

i typ I öbrer hos kvinnor 

kan kanske förklara lägre laktatansamling 

i blodet och därmed lägre 

prestaöonsförmåga under ett 30 s 

Wingatetest 

Studien har genomförts med ekonomiskt 

erhållet stöd från OF. 

Referenser 

Bar-Or O, Dotan R, Inbar O, Rothstein A, 

Karlsson J, Tesch PA (1980) Anaerobic capacity 

and muscle fibre type distribution in 

man. Int J Sports Med 1:82-85 

Esbjömsson M, Sylvén C, Holm L Jansson E 

man typ I 

kvinnor typ I 

män typ II 

kvinnor typ II 

Fig. 2. ATPnedgang %Wer ef f 30 s Wmgxzfefesf % fyp J odi If 

m%/sÄugf/%breryör män odi ttTmnor. 

mmol x kg 

torr vikt 

Glykogen 

Interaktionslerm: 

kön x tid 

lyp I p< OM; typ I*. NS 

mmol x kg 

torr vikt 

(1993) Fast twitch Hbres may predict anaerobic 

performance in both females and males. 

Int j Sports Med 14 (5)257-263 

Gratas-Delamarche A, Le Cam R, 

Delamarche P, Monnier M, Koubi H (1994) 

Lactate and catecholamine responses in male 

and female sprinters during a Wingate test. 

Eur) Appl Physiol 6&362-366 

Hill W D (1993) The critical power concepL 

Sports Medicin 16 (4): 237-254 

Jacobs 1, Tesch PA, Bar-Or O, Karlsson J, 

Dotan R (1983) Lactate in human muscle 

after 10 and 30 s of supramaximal exercise. J 

Appl Physiol 55(2)^65-367 

manien 

k#mor%iH 

Fig. 3. Acbamdenng ar 1A4P wWer eff 30 s Wingafefesf % fyp 

I odi II mMsAef/ibrer/br n#i oc/% Wnnor. 

mmol x kg 

torr vikt 

Interaktionsterm: 

l*pl- NS; lyp M- N8 

Kreatinfosfat 

-A— kvinnor typ I 

-*— kvinnor typ II 

-O— män typ I 

-*— män typ II 

Fig. 4. KrMön/osxtfnedgdng wnder eff 30 s WmgaCefesf i fyp Fig. 5. GfykogenneåÎn^ wn*jer eff 30 s Wingafefesf z h/p I 

I od% II mwskefiioreryor ?nan odz tpinnor. ock II mwskeff%brer)%r män odz Wnnor.


icker ungdomar i idrottsföreningar 

mindre än andra ungdomar? 

Många menar att idrotten har speciella hälsobefrämjande effekter. Detta år en fråga som jag 

empiriskt prövat i en undersökning kring nyttjandet av tobak, alkohol och andra droger bland 13- 

19-åriga ungdomar. I denna artikel behandlas speciellt bruk av alkohol, men även frågan om bruk 

av tobak och nyttjande av andra droger behandlas kortfattat. 

• • • Bogarve och Andrén-Sandberg 

drar i den nyutkomna rapporten 

"Unga idroffore om röÄTiing, srzwsmng, 

a/Wzof oc/z doping" från Skånes 

Idrottsförbund slutsatsen att idrottsungdomar 

röker, snusar samt 

använder alkohol och andra droger 

mindre än övriga ungdomar. 

I massmedia har man framställt dessa 

"positiva" resultat som ett argument 

för ökad offentlig satsning på 

Resultaten bygger på en studie av 

12-19-åriga ungdomar som ägnar sig 

åt badminton, bowling, brottning, 

fotboll, handboll, innebandy, orientering 

eller simning. En närmare läsning 

av rapporten visar dock att det 

finns betydande brister i den 

genomförda undersökningen, vilket 

innebär att man måste ställa sig frågande 

till resultatens tillförlitlighet. 

För undersökningen gäller 

* den saknar kontrollgrupp. 

Jämförelse görs endast med riks 

siffror från CANs årliga undersökning 

bland elever i nionde 

årskursen på högstadiet. 

* urvalet av deltagande föreningar 

har gjorts av ordförandena i 

specialidrottsförbxmden 

* ordföranden i de aktuella föreningarna 

har fungerat som kontaktpersoner 

* enkäten har fyllts i vid ett träningstillfälle 

under överinseende 

av ledare 

* bortfallet - omfattande minst de 

som ej var närvarande vid detta 

träningstillfälle - redovisas och 

diskuteras ej 

* man har ej tagit hänsyn till att 

idrottande ungdomar i flera 

avseenden skiljer sig från övriga 

ungdomar med avseende på 

sociala bakgrundsfaktorer vilket 

också påverkar bruket av tobak, 

alkohol och andra droger. 

Stig Elofsson 


socialt arbete, 

Stockholms universitet 

Detta gör det högst relevant att ställa 

sig följande frågor 

# nyttjar idrottande ungdomar 

tobak, alkohol och andra droger i 

mindre utsträckning än andra 

ungdomar med jämförbar social 

bakgrund? 

# finns det dessutom stöd för att 

idrotten i sig själv skulle ha en 

"positiv" inverkan på detta bruk? 

Syfte och problemställning 

För att belysa dessa frågeställningar 

har jag analyserat material från ett 

antal fritidsvaneundersökningar i 

olika kommuner. På grund av det 

begränsade utrymmet kommer jag i 

den här artikeln endast att behandla 

bruket av alkohol men i undersökningen 

har även frågan om bruk av 

tobak och andra droger behandlats. 

Dessa resxiltat redovisas i rapporten 

RöJker oc/z zfrzcter wMgdorwzr z idröf fs/Örening 

mzWrg? vilken givits ut vid 

Kultur- och idrottsförvaltningen i 

Stockholm. I denna rapport ges också 

en mer utförlig redovisning av 

material och beskrivning av (speciellt) 

de olika bakgrundsvariablerna. 

Jag kommer dock kortfattat att beröra 

även frågan om utnyttjande av 

tobak och andra droger i slutdiskussionen. 

För att man skall få en bild av idrottens 

eventuella påverkan på tobaksoch 

drogbruk räcker det inte med att 

jämföra idrottsutövande ungdomar 

med övriga ungdomar. De idrottsut 

övande ungdomarna har i högre 

utsträckning en resursmässigt god 

bakgrund (1). 

För att kunna göra mer relevanta 

jämförelser - med avseende på social 

bakgrund - gör jag därför också jämförelser 

med ungdomar som är med 

i annan förening än idrottsförening 

samt med ungdomar som deltar i 

kommunala musikskolan - grupper 

som med avseende på social bakgrund 

är likartade (2). 

Jag kommer också att göra jämförelser 

med ungdomar som ej är med i 

förening, ej deltar i kommunala 

musikskolan och ej besöker fritidsgård 

- här betecknade utanförstående. 

I den fritidspolitiska diskussionen 

har man ofta bekymrat sig för 

denna grupp och diskuterat på vilket 

sätt man skall nå den med olika 

fritidspolitiska satsningar (3). 

Utgångspunkten för denna diskussion 

har dels varit att vi här finner 

mer resurssvaga (mindre målinriktade) 

ungdomar, dels att det i denna 

grupp finns en större andel ungdomar 

som uppvisar tecken på bristande 

social anpassning. En analys av 

denna grupp (4) visar dock att de 

med avseende på social anpassning 

(i och utanför skolan) överensstämmer 

ganska väl med xmgdomar som 

är med i förening men att gruppen 

utanförstående resursmässigt har en 

svagare bakgrund och därigenom 

påminner om ungdomar som besöker 

fritidsgård. 

Material och metod 

Materialet för rapporten har hämtas 

från ett antal fritidsvaneundersökningar 

på högstadiet och gymnasiet 

som genomförts i samarbete mellan 

forskningsenheten vid FRITID 

Stockholm, Institutionen for socialt 

arbete vid Stockholms universitet 

samt berörda kommxmer xmder de


Stadium 

Högstadiet 

Gymnasiet 

Medlem i Medlem i Medlem i Medlem i Deltar i Utan- 

Idrottsfören. IF: lagidrott IF: Ind.idrott Annan fören. Musikskolan förstående 

P F P F P F P F P F P F 

62 50 43 25 29 31 13 17 13 18 16 22 

57 45 34 18 32 32 25 31 5 12 24 32 

Tabell 1. Ande/ (%) som är med/emmar % izfroffs^renzng - foWf respekfine i^ppzfe/zzf pz% fzzgidroff oc/z iWiuidweff zzfroff - oc/z 

annan/orenzrzg. Anzfef f%) som zfeffor z kommima/a mwsiÄs/co/zm. Amfef "ufzzn/brsfzlenife'', dos som e; zzr mej/emmzzr z/orenzng, 

de/for z mwsitshp/zm e/Zer besökf/rzfidsgW. BzzÄw» jef mö?isfer som/ramfr&fer z fzzk/f I Jö/yer szg bezydamfg oarzafiowr. 

Hx^sf de/fogande z idmffs/orenmg/mner izz' pj /zcgsWzef z S7iiz%/aiWs^% /ztig/aWef (Eks/ö, Näss;ö, Säus/ö, Vef/aniia) - 72 

% ao po/tama oc/z 63 % zzD/ZzcÄa)mA - oc/z fagsf/mrzer M pJ gyrnnasicf z Väsferds - 50 % ai; pq/Ajama oc/z 36 % au/Zzctormz. 

senaste åren (1993 och framåt). 

Fördelama med detta material är 

* det innefattar såväl idrottsutövare 

som icke idrottsutövare. 

# det har samlats in i skolan, dvs i 

en med avseende på idrott 

neutral situation 

# huvudsyftet med studien har 

varit att studera ungdomamas 

fritidsvanor, utnyttjande av tobak 

och droger har inte fått en dominerande 

plats. 

* lågt bortfall - i samtliga studier 

mindre än 10 % av samtliga 

elever. 

Undersökningsmetod 

Fritidsvaneundersökningama har 

genomförts under skoltid och besvarats 

av (nästan alltid) samtliga elever 

som var närvarande vid detta lektionstillfälle. 

Någon uppföljning av 

de frånvarande eleverna har inte 

skett, vilket betyder att det finns ett 

extern bortfall, högst tio procent, 

oftast betydligt lägre. 

I enkäterna har alkoholvanor i de 

flesta fallen studerats genom att följande 

fråga ställts Öll ungdomarna 

Har dw xmder de senaste 4 eectofzra 

drzic/cff sf ar&öf, oi» effer sprit? 

Ne; / /a, e% #dn# / /a, /(era gdnger 

I vissa studier har frågorna om alkoholvanor 

blivit mer detaljerat utformade 

- speciella frågor om nyttjande 

av öl, folköl, vin, starksprit och (i 

vissa fall) hembränt har ställts. I analysen 

nedan har jag begränsat mig 

öll att endast beliandla frågan om 

ungdomar använder alkohol eller ej. 

Separata analyser där gränsen för 

"problematisk" alkoholkonsumöon 

satts på annan nivå ger likartade 

resultat då det gäller jämförelse mellan 

idrottsutövande ungdomar och 

andra ungdomar. Bogarve och 

Andrén-Sandberg önner också i sin 

jämförelse med CANs studie att 

resultaten blir samma oberoende av 

var man sätter gränsen (5) och utgår 

från indelningen använder/använ- 

Bakgrund och jämförelse 

Uppgifter om föreningsdeltagande 

utgår från en öppen fråga där ungdomarna 

uppgett vilka föreningar 

de är medlemmar i. Svaren har granskats 

och kodats efter våra skriftliga 

och muntliga instruktioner till personal 

på fritids- och kulturförvaltningarna, 

som har god kännedom 

om ortens föreningsliv. Vi har också 

genomfört kontroller av kodningen. 

Deltagande i kommunala musikskolan 

har studerats med en fråga där 

ungdomarna fått ange om de deltar i 

denna verksamhet eller ej. 

Som mått på social bakgrund 

används familjens materiella resurser 

vilken bygger på bostadssitua- 

Öon samt tillgång öll bil, båt (man 

kan sova över i) samt sommarstuga. 

Med utgångspunkt från dessa uppgifter 

har ungdomarna klassiöcerats 

i fem grupper från familjer med 

mindre resurser till familjer med 

större resurser. 

Som ett mått på ungdomamas ambiöoner 

och prestaöonsinriktning då 

det gäller skolan (betecknat skolinriktning) 

görs på högstadiet en uppdelning 

av eleverna i fyra grupper 

med utgångspunkt från deras val av 

kurs i matematik och engelska samt 

om de har språk som tillval eller ej. 

På gymnasiet har eleverna delats 

upp mellan de som går på teoretiskt 

inriktade linjer - dvs tre- eller fyraåriga 

linjer som främst är inriktade 

mot fortsatta studier - samt prakösk 

inriktade linjer. 

Som utanförstående behandlas ungdomar 

som varken är med i förening, 

deltar i kommunala musikskolan 

eller besöker friödsgård. 

Statistiska metoder 

Redovisningen av resultaten sker 

separat för pojkar och flickor och 

görs dels separat för de olika undersökningsgrupperna 

(definierade av 

ort och stadium) dels totalt för högstadiet 

och gymnasiet. I ett första 

steg görs jämförelse mellan de ungdomar 

som är medlemmar i idrottsförening 

och övriga ungdomar som 

besvarat enkäten samt en jämförelse 

mellan de idrottande ungdomarna 

med medlemmar i annan förening, 

deltagare i kommunala musikskolan 

samt gruppen utanförstående. Vid 

dessa jämförelser testas skillnader 

mellan olika grupper med Fishers 

exakta test. Förekomst av signifikanta 

skillnader redovisa i tabellerna på 

följande sätt 

+ = 0.10 > p ^ 0.05 

* = 0.05 >p^0.01 

+* = 0.01 > p > 0.001 

*** = 0.001 ^p. 

Vid jämförelserna mellan medlemmar 

i idrottsförening och övriga 

ungdomar redovisas icke signifikanta 

skillnader (pÔ.10) med ns. (nonsigniöcant). 

För att ytterligare studera 

idrottens betydelse för alkoholvanor 

avslutas analysen med logisösk 

regression där "inverkan av medlemskap 

i idrottsförening, medlemskap 

i annan förening samt deltagande 

i musikskolan analyseras 

efter kontroll för ort, ålder (årskurs), 

familjens materiella resurser och 

skolinriktning. 

Analyserna genomförs separat för 

pojkar och flickor samt de båda stadierna. 

Vid analysen av idrottsungdomama 

skiljer jag här mellan lagidrott 

och individuellt inriktade 

idrotter. Resultaten redovisas i form 

av oddskvoter och förekomst av signifikanta 

samband redovisas på 

samma sätt som för Fishers exakta


Undersökningsgrupp 

Undersökningsgruppen omfattar 

högstadie- och gymnasieelever som 

deltagit i friödsvaneundersökningama 

från olika delar av landet. 

Totalt ingår 7018 elever på högstadiet 

och 2357 elever på gymnasiet. I 

tabell 1 nedan redovisas - uppdelat 

på kön och stadium - hur stor andel 

av ungdomarna som öllhör undersöknings- 

och olika jämförelsegrupper. 

(Tabell 1) 

Resultat 

I tabell 2 redovisas hur vanligt det är 

att pojkar nyttjat alkohoL Resultaten 

tyder knappast på att det skulle vara 

mindre vanligt att pojkar som är 

med i idrottsförening skulle nyttja 

alkohol. Däremot finner vi att det på 

högstadiet är mindre vanligt att 

gruppen utanförstående och på 

gymnasiet att pojkar som är med i 

annan förening eller deltar i kommunala 

musikskolan nyttjat alkohoL 

Frågan är då hur det ser ut bland 

flickorna (tabell 3). Här blir resultaten 

mer motsägelsefulla - på högstadiet 

är det mindre vanligt att de 

idrottande flickorna nyttjat alkohol 

än de som ej är med i idrottsförening, 

på gymnasiet är det mera vanligt. 

Men även här finner vi ännu 

lägre nyttjande av alkohol i andra 

grupper - på högstadiet bland de 

som är med i kommunala musikskolan, 

på gymnasiet både bland dessa 

och de som är med i annan förening 

än idrottsförening. För att studera 

Stadium 

Eskilstuna 

Göteborg 

VSsterås 37 

Norrköping 

Jönköping 

Småländsk h ögland.# 

Vallentuna 

Danderyd 

Våsterås 

Jönköping 

Småländsk högland.# 

Vallentuna 

Danderyd 

inverkan av den speciella "rekrytering" 

som - uöfrån social bakgrund - 

sker Öll de olika grupperna genomförs 

logisösk regressioner. Resultaten 

av dessa presenteras i tabell 4. 

Den Ödigare bilden - inget stöd för 

att idrottsutövare skulle använda 

alkohol i mindre utsträckning - 

kvarstår. På gymnasiet finner vi den 

lägsta frekvensen nyttjare av alkohol 

bland medlemmar i annan förening 

och deltagare i kommunala musikskolan. 

Även på högstadiet önns en 

tendens öll att dessa grupper nyttjat 

alkohol i mindre utsträckning men 

skillnaderna gentemot övriga är inte 

lika stora och tydliga. 


Då det gäller nyttjande av alkohol 

ger materialet inget tydligt stöd för 

att medlemmar i idrottsförening - 

efter kontroll för social bakgrund 

och skolframgång - skulle nyttja 

alkohol mindre än ett genomsnitt av 

övriga ungdomar. På högstadiet 

framträder ett lägre nyttjande bland 

de ungdomar som ägnar sig åt individuell 

idrott, men denna "posiöva 

bild" försvinner på gymnasiet. Vissa 

tecken tyder på att alkoholbruk är 

något vanligare bland ungdomar 

som ägnar sig åt lagidrotter än bland 

de som ägnar sig åt individuell 

Då det gäller nyttjande av tobak, dvs 

rökning eller snusning pekar resultaten 

av undersökningen (6) mot att 

Idrottsförenir 

Ej medl Medl 

# Småländska höglandet inn efattar har Eksjö, Nässjö, Sävsjö och Vetlanda 

- ' t e * 

medlemmar i idrottsförening nyttjar 

detta mindre jämfört med alla som ej 

är med i idrottsförening, en skillnad 

som ej kan förklaras av olikheter 

med avseende på social bakgrund 

och skolinriktning. Liksom hos 

Bogarve/Andrén-Sandberg är användningen 

av andra droger - sniffningy 

bruk av narkotika och anabola 

steroider oftast låg. Jag önner däremot 

inga tendenser öll att idrottande 

ungdomar skulle använda sådan 

droger i mindre utsträckning. 

Slutligen måste konstateras att vi 

inånga gånger finner lägre nyttjande 

av såväl tobak som alkohol bland 

medlemmar i annan förening och 

deltagare i kommunala musikskolan 

även om detta inte gäller helt 

genomgående. Den samlade bilden 

tycks dock vara att tobaksoch alkoholbruk 

i dessa båda grupper är 

minst lika låg eller lägre än bland de 

idrottande ungdomarna. I flera fall 

gäller också att bruket i gruppen 

utanförstående - de som varken är 

med i förening, deltar i kommunala 

musikskolan eller går på friödsgård 

- är klart lägre än bland medlemmar 

i idrottsförening. 

Resultaten i denna undersökning ger 

alltså inte stöd Öll Bo-garve/Andrén- 

Sandbergs slutsats att brxiket av 

alkohol skxille vara lägre bland idrottande 

ungdomar. Den främsta förklaringen 

öll skillnaden i resultaten 

torde ligga i bristema i deras undersökningsförfarande 

- aktuella före- 

TABELL 2 fl 

Ann 

Kom. 

Musikskola 

Utanförstående 

Tabell 2 Po;Azzr. Andef (%J som dnictzf a/ko/io/ cz^cr med/emskap z' o/ika fx/per au^renzngar, deffagande z mzisi/cs/cofa samf 

/or "wfaii/orsfzlendg''.


ningar valdes ut av ordförandena i 

specialidrottsförbunden, materialet 

insamlades vid ett träningstillfälle 

och under överinseende av ledare, 

tränare (alltså i en situaöon där det 

torde vara ganska uppenbart att 

tobaksoch alkoholbruk inte är bra) - 

och deras brist på (med avseende på 

undersökningssituaöonen) relevant 

jämförelsematerial. 

Vid en bedömning av idrottens 

eventuella "hälsoeffekter" med avseende 

på bruk av tobak, alkohol och 

andra droger måste givetvis hänsyn 

tas Öll den seleköon som sker av 

medlemmar i idrottsförening. Resultaten 

visar att man i bästa fall kan 

räkna med sådana "hälsoeffekter" då 

det gäller tobaksbruk. Men även här 

måste jag ställa mig tveksam - medlemmar 

i annan förening än idrottsförening 

samt deltagare i kommuna 

Stadium 

Eskilstuna 

Göteborg 

Västerås 37 

Norrköping 

Jönköping 

Småländsk högland.* 

Vallentuna 

Danderyd 

Västerås 

Jönköping 

Småländsk högland.# 

Vallentuna 

Danderyd 

la musikskolan, verksamheter som i 

varje fall inte explicit har någon "hälsobefrämjande" 

profil - har ofta färre 

som nyttjar tobak, alkohol och andra 

droger. Många gånger finner vi också 

ett lägre bruk i gruppen utanförstående 

- de som varken är med i 

förening, deltar i kommunala 

musikskolan eller går på friödsgård 

- än bland idrottande ungdomar. 

Hos Bogarve / Andrén - Sandberg 

önns implicit ett politiskt budskap - 

eftersom idrotten har hälsobefrämjande 

effekter bör den få ökat stöd 

från samhället - ett budskap som 

förmedlats mera klart i massmedia. 

Med utgångspunkt från denna rapport 

kan idrottens hälsobefrämjande 

effekter då det gäller bruk av tobak, 

alkohol och andra droger ifrågasättas. 

Skulle man följa författarnas 

resonemang borde insatserna snarare 

satsas på andra föreningar än 

Idrottsfören Ing Ann Kom. 

Ej medl 

Musikskola 

# Småländska höglandet innefattar hår Eksjö, Nässjö, Sävsjö och Vetlanda. 

•ter 

idrottsförening eller kommunala 

musikskolan. Jag ifrågasätter om 

satsningar på dessa verksamheter 

(vilka i hög grad kan moöveras av 

andra skäl) bör göras med utgångspunkt 

från deras "hälsobefrämjande 

effekter". Min slutsats är att idrottsförening 

lika lite som annan förening 

eller kommunala musikskolan i 

sig själv har någon större effekt i 

dessa avseenden. 

Man kan däremot tänka sig en helt 

annan utgångspunkt för prioriteringen 

av friödssatsningar med 

utgångspunkt från hälsopoliöska 

övervägande med avseende på bruk 

av tobak och droger. Denna 

utgångspunkt skulle vara att man 

satsar på friödsaköviteter som i 

högre utsträckning når ungdomar 

som använder sådana medel Detta 

gäller speciellt friödsgårdama som 

Utanförstående 

Tabell 3. F/ictor. .Ande/ (%) dractzf a/Wzof e/êr med/cms&ap i o/zkz fx/per ar /brerzimrar, deffayande z' mzisiJksko/a samf /or 

"wkrnybrsWende''. r ^ a & ; 

Förklaringsvariabel 

Fam. matr. resurser 

Val av kurs/linje 

IF: Lagidrott 

IF: Individuell idrott 

Annan förening 

Deltar i musikskolan 

Högstad et 

Oddskv. 

0.93 

n.s. 

Oddskv. 

0.56 

Gymnasiet 

Oddskv. 

0.46 

*** 

Oddskv. 

0.73 n.s. 

Tabell 4, ResWtaf au fogzstist regressÄmsamdys/or poykzr respetffce/ZzcÄw. OddstDofer/ör ande/ (%) som nyff/af aztoW.


under de senaste tjugo åren varit 

helt drogfria. Ser man Öll friödsgårdsbesökare 

är det vanligare att 

dessa nyttjar tobak och alkohol 

(resultaten redovisas ej här). 

1. Flera studier har klart visat att 

mer målinriktade ungdomar liksom 

att ungdomar från högre socialgrupp 

eller från familjer med större 

materiella resurser är klart överrepresenterade 

i idrottsförening. Se t 

ex Blomdahl, Elofsson/Gustavsson- 

Flora och Jönsson m fl. 

2 Att det förekommer en överrepresentaöon 

av ungdomar från högre 

socialgrupp, (rån familjer med större 

resurser samt bland ungdomar med 

mer teoretiskt inriktat skolval visar t 

ex Blomdahl. 

3. Se t ex Olsson, H-E. 

4. En närmare analys av likheter och 

olikheter mellan förenxngsmedlemmar, 

ungdomar som enbart besöker 

friödsgård och utanförstående redovisas 

i en kommande rapport - 

Elofsson Vad söker ungdomar på 

friödsgården? 

3. Bogarve/Andrén-Sandberg, s. 26. 

7. Se Elofsson Röker ef/er drz#er wrzgdomar 

z idrnffs/orenmg mindre? 

Referenser 

Blomdahl U. Folkrörelserna och folket. 

Carlssons, Stockholm, 1990 

Bogarve A, Andrén-Sandberg A. "Unga 

idrottare om rökning, snusning, alkohol och 

doping". Skånes Idrottsförbund, Malmö 

Stig Elofsson gör en 

orättvis jämförelse 

• • • Stig Elofsson har valt att genom 

att polemisera med oss visa fram 

sina egna studier och vi vill med 

glädje kommentera hans inlägg. 

I vissa avseenden har Elofsson rätt 

avseende bristema i vår studie, men 

det bör påkas att han inte gör några 

avslöjanden utan enbart citerar de 

felkällor vi själva noga beskrivit. Vi 

skulle exempelvis gärna ha gjort en 

större studie och en studie med kontrollgrupp, 

men eftersom vi - öll 

skillnad från Elofsson - gjort arbetet 

utan väsentliga ekonomiska bidrag 

och vid sidan av vårt ordinarie arbete, 

har detta inte varit möjligt. 

Det känns därför lite orättvist att en 

studie med våra begräsade resurser 

skall jämförs med Elofssons. 

En vikög skillnad mellan studierna 

är att Eofsson försöker förklara varför 

de funna skillnaderna ser ut som 

de gör, medan vi har nöjt oss med att 

redovisa bruket av alkohol, tobak etc 

bland idrottsungdomar i vissa 

idrottsgrenar i Skåne. Vi redovisar 

inte mera, men heller inte mindre 

och generaliseringar har vi i stort 

aktat oss för. 

Elofsson önskar exempelvis att man 

ska ta hänsyn öll att idrottsungdomama 

har en resursmässigt god 

bakgrund. Detta är emelleröd 

endast delvis sant. Om Elofsson 

varit bättre insatt i idrottens sociologi 

skulle han i stället kunnat ge oss 

en eloge för att vi undersökt olika 

idrottsgrenar med tydligt olika sociologiska 

förhållanden och redovisat 

dessa separat. Den styrkan i vår 

undersökning saknas i det Elofsson 

här redovisar, vilket är en svaghet. 

Den i särklass vikögaste faktorn i 

vårt material avseende eventuellt 

bruk av alkohol, tobak, snus etc är 

åldern. Medan vi redovisat varje 

åldersklass för sig - och endast jämfört 

med CANs resultat de i vår 

grupp som har samma ålder - så 

redovisar Elofsson här alla i klump. 

Vi anser inte att det är rimligt förrän 

han visat att åldersfördelningen är 

lika i alla grupperna. Kan han inte 

visa det, är Elossons undersökning 

sämre än vår. 

Det största problemet med Elofssons 

undersökning är emelleröd att det 

tydligt öramgår att hans syfte varit 

att beskriva friödsvanoma med 

utgångspunkt från sociala variabler 

och att frågor som hänger samman 

med alkohol, tobak etc å ena sidan 

Elofsson S, Custavsson-Florå B. Vad söker 

ungdomar i idrotten? Fritid Stockholm, 

forskningsenheten 1994. 

Elofsson S. Varför är ungdomar med i 

idrottsförening? Fritid Stockholm, 

forskningsenheten 1994. 

Elofsson S. Vad söker ungdomar pä fritidsgården? 

Kultur- och idrottsförvaltningen, 

forskningsenheten. Stockholm 1997. 

Elofsson S. Röker och dricker ungdomar i 

idrottsförening mindre? Kultur- och idrottsförvaltningen, 

forskningsenheten. Stockholm 

Hibell B, Nilsson T. Alkoholvanor bland 

idrottsmän. Enkätundersökning bland handbolls- 

och fotbollsspelare 1 åldrarna 17-25 år. 

Hygeniska institutionen. Karolinska institutet, 

1976:1-65, Stockholm 1976. 

Jönsson I, Trondman M, Amman G, Palme 

M. Skola - fritid - framtid. Studentlitteratur. 

Lund, 1993. 

Olson H-E. Staten och ungdomars fritid. 

Kontroll eller autonomi? Statsvetenskapliga 

insötuöonen vid Uppsala universitet, 1989. 

Bogarve Andrén- 

Sandberg 

och idrott å den andra kommit i 

andra hand. Därav följer också att 

han hamnar långt utanför verkligheten 

i sin sammanfattande diskussion 

och ifrågasätter om man inte skall 

satsa på den kommxmala musikskolan 

istället för idrotten om man vill 

nå hälsoeffekter. Visst kan man ställa 

irågan, men den är inte verklighetsanknuten 

och leder inte framåt. 

Vi har haft konkreta frågeställningar, 

varav en kunde besvaras mycket 

tydligt.: "Mindre än en procent av 

idrottsungdomarnas alkoholförtäring 

skedde i anslutning öll idrottsutövandet 

(i klubblokalen eller i 

samband med tävling eller träning). 

Det tycker vi är en vikög slutsats och 

bör kunna ta bort en fördom om 

ungdomsidrotten - den har upprepats 

alltför många gånger. Vi tror 

inte att en liknande fråga varit aktuell 

för musikskolorna - så varför 

undersöka det?


Vår undersökning har sin bas i en 

aköv idrottsrörelse som upprepat 

blir beskylld för att snarare leda 

ungdomar öll tobak- och alkoholbruk, 

än att leda dom bort från det. 

Av inledningen öll vår undersökning 

framgår därför målet tydligt: 

"Studiens mål har varit att beskriva 

bruket av alkohol, tobak, narkoöka 

och dopingmedel inom ungdomsidrott 

i åtta utvalda idrottsgrenar i 

Skåne, dels för att ge poliökema ett 

delunderlag för att bedöma om 

idrottrörelsen lever upp öll sitt mål 

att vara hälsobefrämjande och av det 

skälet bör stödjas ekonomiskt, dels 

för att ge idrottsrörelsens ledare 

vägledning om - och i så fall var - 

extra insatser behöver göras för att 

minska bruket". 

Vi tycker således att vi har ett vällovligt 

uppsåt att undersöka hur det 

förhåller sig och var man skall sätta 

in åtgärder för att minska bruket 

ytterligare. När vi sedan redovisar 

våra resultat, anser Elofsson att vi 

sprider ett "poliöskt budskap". Om 

man agerar från en vetenkaplig piedestal 

är det möjligt att göra en 

sådan tolkning, men det är svårt för 

oss som arbetar i idrottsrörelsen att 

tänka i de banorna. Vi redogör för 

den miljö vi rör oss i, men skulle 

naturligtvis istället kunna ha undersökt 

hur de röker och dricker i den 

kommunala musikskolan, eller ha 

undersökt klubbar där ledarna inte 

ställer upp och hjälper öll med 

undersölmingen på ett så oparöskt 

sätt som är möjligt - men varför 

skulle vi lägga ner vår friöd på det? 

Om en yrkesman som Elofsson 

anser att det är väsentligare frågeställningar 

än de vi velat besvara så 

får väl han eller någon annan försöka 

besvara dom. Vi har gjort just den 

undersökning vi beskrivit, och försöker 

sedan inte hävda att vi vet 

något om de som inte är med i 

idrottsrörelsen eller något om de 

som är med i musikskolan. 

Eftersom vi inte har någon kontrollgrupp 

har vi använt samma frågor 

som CAN har gjort, vilket är en klar 

styrka jämfört med Elofssons (som 

sannolikt är välformulerade i andra 

avseenden, men som då inte kan 

användas på det sätt vi gjort). Vi 

tycker nog också aö vår redovisning 

är modest, och vi är beredda att stå 

för exakt vad där står: "Vid en direkt 

jämförelse med Centralförbundets 

för Alkohol- och Narkoökaupplysning 

(CAN) senaste undersökning 

av ett riksgenomsnitt gällande årskurs 

9 från 1994 (vari också ingår 

idrottande ungdomar) visar det sig 

att skånska idrottsxmgdomar, såväl 

pojkar som flickor, använder mindre 

cigaretter, snus, folköl, starköl, vin 

och sprit. Användningsfrekvensen 

av narkoöka och dopingmedel är låg 

såväl i riksgenomsniöet som bland 

de skånska idrottsungdomama, men 

med en tendens aö bruket i Skåne är 

mindre". 

Vi tycker därför aö vår skrivna sammanfattning 

väl indikerar vilka slutsatser 

vi själva dragit: "Sammanfaöningsvis 

är det således tydligt aö 

idrottsungdomama i de undersökta 

grenarna i Skåne sköter sig förhållandevis 

väl avseende alkohol, 

tobak, narkoöka och doping, men 

aö det önns utrymme för eö ytterligare 

minskat bruk". Detta står vi för, 

och anser aö vi har klara belägg för. 

De andra slutsatser massmedia 

repeköve Elofsson drar av vår studie 

får de stå för, vi står för våra. 

Elofssons slutsynpunkt, aö man 

skall överväga aö satsa på friödsaköviteter 

som i högre utsträckning 

når ungdomar som använder sådana 

medel kan i förstone låta logisk. 

Emelleröd bör man nog akta sig för 

aö där vinna lätta poänger om det 

sker på bekostnad av medel öll ungdomsidrotten. 

Skall de 'bestraffas" 

som sköter sig bättre och redan i dag 

tar mindre resurser öll förmån för de 

som använder mer alkohol och droger? 

Vi tvivlar på aö det är klokt. 

He/a ideM 32-sw&gg rapporfe» tan 

er6ä/&zs /rdf* Stdmes zdrofk/or6«»d 

fe/ 040- 724 20. 

PRE ERERA! 

• Ja, jag vill läsa om aktuella forskningsresultat inom fysiologi, humaniora, beteendeveten 

skap och traumatologi med anknytning till idrott. Därför prenumererar jag på Svensk 

Idrottsforskning. Prenumerationen kostar 100 kr för fyra nummer. Beloppet insattes på post 

giro 95 41 58-2 (Mottagare: Karolinska Institutet. Ange på talongen "kst 218, proj 2150, konto 

Postnummer Postadress 

Kupongen skickas eller faxas till: Centrum för Idrottsforskning, Box 5626, 114 86 Stockholm. 

Tel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94


- t e * 

SVEBI - föreningen för den som 

är intresserad av idrottsforskning 

Många av er läsare har kanske sett initialerna i olika idrottssammanhang och undrat över vad de 

står för. Jag skall i den här artikeln försöka räta ut frågetecknet och informera lite grann om vår 

verksamhet. SVEBI står för Svensk Förening för Beteendevetenskaplig Idrottsforskning och är en 

intresseförening för beteendeoch samhällsvetenskaplig forskning och utbildning inom idrottsområdet. 

Den är öppen för alla som år intresserade av idrottsforskning och idrottsutbildning. 

• • • I början av 70-talet började man 

diskutera forskning och högskoleutbildning 

inom idrotten. Detta ledde 

tex öll bildandet av Idrottens 

Forskningsråd (IFR) 1971 och några 

år senare öll idrottspedagogiska 

högskolekurser runt om i landet, tex 

i Stockholm, Falun, Göteborg och 

Halmstad. I december 1974 kallade 

jag, Peter Arvidson (sociolog) samt 

psykologerna Håkan Omander och 

Erwin Apitzsch öll en idrottsforskningskonferens 

i Lund. Cirka 15 

intressenter från hela landet kom för 

aö bLa. diskutera bildandet av en 

idrottsforskningsförening. 

I november påföljande år (1975) bildades 

SVEBI vid en konferens i Örebro. 

Sedan dess har vi varje år haft 

en forsknings- och utbildningskonferens 

i november - populärt kallad 

SVEBIs årskonferens. Något senare 

bildades Sveriges idrottshistoriska 

föreningar (SVIF). De idrottspedagogiska 

kurserna som iniöerats 

under 70-talet öck en fastare struktur 

under 80-talet, bLa genom de 

idrottspedagogiska linjerna (numera 

programmen) på Högskolan i 

Halmstad och Umeå universitet. 

SVEBI-konferensema kompleöerade 

IFRs forskningskonferenser, RFs 

idrottsprogram IDROTT 80 tog 

form, professurer i idrottsmedicin, 

idrottshistoria (Jan Lindroth) och 

idrottspedagogik (bl.a. Lars-Magnus 

Engström och Martin Johansson) 

inräöades och GIH i Stockholm 

ersattes Idrottshögskolan. Kort sagt 

perspeköven kring idroöen vidgas 

och forskning och utbildning kring 

idrott blir alltmer etablerat. 

Organisation och verksamhet 

Från böljan var SVEBI en mer utpräglad 

idrottsforskningsförening med 

syfte aö samla Sveriges beteendeoch 

samhällsvetenskapliga idrottsforskare 

öll diskussioner kring 

Anders Östnäs 

Lunds universitet 

Kassör och kontaktman 

i SVEBI 

forskningsproblem och forskningsinriktningar. 

Detta tog sig bl.a. 

uttryck i aö vi hade A- respeköve Bmedlemskap, 

där A-medlemmar var 

forskare eller studerande med minst 

3 betyg eller 60 poäng i något ämne 

inom fältet och B-medlemmar var 

övriga intresserade. A-och B-medlemskapen 

slopades i början av 80talet 

Idag är vi en förening som är 

öppen för alla som är intresserade av 

samhälls- och beteendevetenskaplig 

forskning och utbildning inom 

idrotten 

Våra mål är 

# aö verka för goda forskningsmöjligheter 

# aö skapa kontakt mellan forskare 

på det beteendeoch samhällsvetenskapliga 

idrottsområdet 

# aö informera inåt och utåt om 

aktuell forskning på området 

# aö upprätthålla kontakter med 

idrottens organisaöoner och för 

denna forskning väsentliga organ 

# aö verka för utbildning inom 

området 

# aö verka för intemaöonella 

kontakter inom idrottsforskning 

och idrottsutbildning. 

Från aö ha varit en mer utpräglad 

intresseförening för idrottsforskning 

har vi idag breddat vår målgrupp. 

Den omfattar numera teoretiker och 

praköker av olika slag inom idrotten, 

forskare, studerande, idrottslärare 

och andra idrottsulbildare, förtroendevalda 

eller ideellt arbetande 

idrottsledare. Samödigt skall man 

komma ihåg aö idrottsforskningen 

fortfarande bildar stommen i vår 

verksamhet. 

SVEBIs tre ben 

Då kommer vi in på vår verksamhet, 

som kan sägas stå på tre ben: 

# Medlemsskriften Wroffs/brsWen, 

som utkommer med två nummer 

per år - i april och september (1997 

utkommer vi med eö extranummer 

kring idrottsvetenskapliga uppsatsarbeten 

i mars). Idrottsforskaren 

(Redaktör: Anders Östnäs) tar upp 

allmän informaöon kring forskning 

och utbildning, aktuella bokrecensioner, 

forskarresor, informaöon om 

konferenser och anslagsbevillningar. 

På senare år har vi även tagit in 

aktuella idrottsuppsatser från våra 

olika idrottsutbildningar (C- och Duppsatssammandrag). 

Här är det 

friö fram för alla aö sända in relevanta 

bidrag från idrottsfältet. I början 

av 80-talet drevs några "minidebatter" 

kring idrottsforskning och


&zf?%zr6efe fträi/s mom &


dagen den 20 november på 

Idrottshögskolan. Mer om innehållet 

går aö läsa i kommande nummer 

av Idrottsforskaren. 

Vår verksamhet stöttas ekonomiskt 

av Centrum för Idrottsforskning, vilket 

vi tackar för. I övrigt är vi beroende 

av medlemsavgifter. Dessa är 

för 1996/97150 kronor för individuellt 

medlemskap och 300 kronor för 

organisaöoner. Bibliotek betalar 250 

kronor för skrifterna. För denna 

ringa kostnad får man två nummer 

av Mroftfs/brs&BreM (xmder 1997: tre 

nummer), forskningsantologin Atfwgf/ 

befgewfeDefensÄ^pZigybrsknm^ samt 

förtur och reducerad anmälningsavgift 

öll våra årliga forsknings- och 

utbUdningskonferenser. Under senare 

år har vi legat runt 170 individuella 

medlemmar, 20 organisaöoner 

och 12 bibliotek. Det är vi inte 

nöjda med. Vad vi saknar är en bäöre 

respons, både när det gäller konferensdeltagande 

och medlemskap, 

från distrikts- och specialförbunden. 

Av dessa nära 90 förbund har vi 

endast en handfull som regelbundna 

medlemmar. En annan "svår" målgrupp 

aö nå är landets idrottslärare. 

Vi kommer aö under 1997 intensifiera 

våra ansöängningar aö bättre nå 

ut öll dessa, som vi ser det, givna 

intressenter. 

Organisatoriskt drivs verksamheten 

av en styrelse på fem personer. 

Tidigare - under 70-talet - hade vi 

även lokalföreningar på olika orter i 

landet, tex Lund, Umeå, Göteborg. 

Dessa förde en tynande tillvaro och 

insomnade ganska snabbt. Styrelsen 

1996/97 består av följande personer 

Ordf Göran Patriksson, Rävekärrsg. 

163,43133 Mölndal prof. i idrottspedagogik; 

Göteborgs universitet; (a) 

031-7732481 (b) 031-871034 (även 

redaktör för forskningsantologin) 

Kassör Anders Östnäs, Musketörsgränden 

3,22639 Lund, universitetslektor 

i socialt arbete/sociologi, 

Lunds universitet; (a) 046-2229411, 

(b) 046-141045 (redaktör för 

Idrottsforskaren och kontaktman för 

Sekr. Erwin Apitzsch, Nordmannav. 

4, 22375 Lund, universitetslektor 

i idroöspsykologi; Lunds universitet; 

(a) 046-2229115, (b) 046-144865 

(gensekr. i FEPSAC - Det europeiska 

idroöspsykologföibundet) 

Coac/ze»s ro// är ax/ 

sfor 6eTyde/se, Mde 

/or aft fäfM&z spe/ar- 

»a ocAz a# göra fatfista 

dzsposzfzomer. 

BzWerz %/isar Leif 

Bort i att/om. Fofo; 

TorMTMy NyÄ/éfz 

Led. Martin Johansson, Jan Ers väg 

11,91031 Tavelsjö, professor i idroöspedagogik; 

Umeå universitet; (a) 

090-166208, (b) 090-60291 

Led. Karin Redelius, FlinÖåsv. 41, 

19154 Sollentuna; (a) 08-7375615, (b) 

08-353631, universitetsadjunkt i pedagogik; 

Lärarhögskolan i Stock- 

Informaöon om SVEBI och beställning 

av skrifter kan ske via SVEBIs 

kontaktman Anders Östnäs (se 

ovan). Enstaka nummer av forskningsantologin 

kostar 150 kronor 

(inkl porto och adm.kostn.). 

Läget på forskningsfronten? 

När man går igenom gamla nummer 

av vår forskningsantologi inser man 

snabbt aö forskningsramarna inom 

det idrottsliga samhälls- och beteendevetarfältet 

har breddats. På 70talet 

var det t.ex.svårt aö bedriva 

idrottsforskning på de sociologiska 

insööiöonema. Det ansågs ligga 

utanför mainstream i det "samhällstillvända" 

forskningsklimat som då 

rådde. I dag har sociologisk forskning 

kring idroö och friöd blivit 

salongsfähig. Intresset för idrottspsykologi 

har också påtagligt ökat. 

Detta gäller inte minst i Lund, där 

idrottspsykologiska kurser bedrivits 

sen några år tillbaka. Forskning och 

kurser kring idrottsekonomi, idroösetnologi 

och idrottsjuridik börjar 

växa fram. Intresset för idrottshistoria 

har också vidgats. Det öck bLa. se 

prov på i Svensk Idrottsforskning 

nummer 3/96. Samödigt har 

anslagsansökningama öll Centrum 

för Idrottsforskning ökat. Olika 

forskningscentra kring idroö växer 

fram på universitet (t ex Lund) och 

högskolor (tex Halmstad). Deöa 

parat med ökad intemaöonalisering 

när det gäller idrottsforskning och 

högskoleutbildning gör aö man kan 

se framöden an med tillförsikt. Eö 

exempel på denna intemaöonalisering 

är bildandet av European 

College of Sport Science. En konferens 

har hållits i Frankrike 1996. En 

andra konferens förestår - i 

Köpenhamn den 20-23 augusö 1997. 

Vi i SVEBI skall försöka aö under 

innevarande år intensifiera vår 

informaöonsverksamhet och iniöera 

öll vidgade idrottsdiskussioner 

kring utbildning och forskning. Eö 

steg i den riktningen är aö vi under 

våren kommer aö få en informerande 

hemsida om vår verksamhet 

inom ramen för RF-blocket på 

Internet. Vi kommer också aö finnas 

med i Idrottens Bokklubb med vår 

forskningsantologi - Aköiell beteendevetenskaplig 

idrottsforskning. 

Avslutningsvis vill jag hälsa dig välkommen 

som medlem i SVEBI, om 

du inte redan är det. Hjälp oss aö 

fullfölja eö av våra delmål - aö verka 

för bättre utbildnings- och forskningsmöjögheter 

inom den samhälls- 

och beteendevetenskapliga 

idroösforskningen.


Forskningsgruppen för idrottspsykc 

vid Stockholms universitet 

-'te' 

Min första kontakt med idrottspsykologisk forskning skedde under tidigt 80-tal. Till att börja med i 

egenskap av doktorand, och då ingående i Gunnar Borgs arbetspsykologiska forskningsgrupp, därefter 

som självständig forskare.Forskningsgruppen för Idrottspsykologi inryms i gamla skogshögskolans 

lokaler i Frescati och är kopplad till den psykologiska institutionen. 

m m m De första studierna, vilka sedermera 

också kom aö ingå i min 

avhandling (1), utforskade den 

skattningsmetodik som utvecklats 

av Gunnar Borg gällande upplevd 

ansträngning (2). I en rad studier 

undersöktes relaöonen mellan subjekövt 

skattad ansträngning på olika 

skalor (bl a RPE-skalan, eller som 

den också ibland kallas Borg-skalan) 

och fysiologiska korrelat som puls, 

syreupptagning och blodmjölksyra. 

I xmdersökningsgruppema ingick 

allt ifrån helt otränade individer öll 

tävlande på elitnivå. Som eö exempel 

kan nämnas en söidie där syöet 

var aö jämföra fyra grupper (otränade, 

allroundtränade, tävlings-cyklister 

och maratonlöpare) med varandra 

och se på vilket säö deras träningsbakgrund 

avspeglade sig i 

resultaten vid ergometercykling 

respeköve löpning på rullande mat- 

Eö gemensamt drag hos de första 

söxdiema var karaktären av grundforskning. 

De sista soldierna i 

avhandlingen var dock mer tillämpade 

och visade bland annat på de 

stora olikheter som finns mellan hur 

individen upplever sin ansträngning 

i ett laboratorium jämfört med ute i 

fält. Även om puls och blodmjölksyra 

i stort seö är likvärdiga inne och 

ute så skiljer sig den upplevda 

ansträngningen krafögt åt. Deöa 

leder knappast öll några större konsekvenser 

för en frisk individ. För en 

individ som återhämtar sig efter en 

hjärönfarkt, och av läkare uppmanats 

aö moöonera försikögt, kan 

dock denna skillnad vara nog så 

vital aö känna öll och kompensera 

for. Dessutom kan det vara intressant 

aö konstatera aö kvinnor och 

män påverkas i olika stor grad beroende 

på om aköviteten uöörs inne 

eller ute (4) 

I senare studier användes ansöängningsupplevelsen 

också öll aö styra 

Peter Hassmén 

Docent i 

psykologi, 

Stockholms 

universitet 

moöonsintensiteten. Individerna 

öck sålunda moöonera utifrån en 

given nivå på RPE-skalan istället for 

aö esömera en given intensitet vilket 

är det vanligaste. Eö delsyfte var aö 

se om deltagarna - äldre individer 

mellan 55 och 75 år - kunde reglera 

sin moöonsintensitet med hjälp av 

skalan och om upprepbarheten över 

öd fyllde de krav som kan ställas på 

en säker och tillförlitlig moöonsmetod. 

Resultaten visade aö såväl kvinnor 

som män hade förmågan aö 

reproducera de valda nivåerna vid 

fyra olika testtillfällen under en tre- 

månadersperiod med extremt hög 

precision, korrelaöonskoeföcienter 

mellan 0,73 (män) och 0,98 (kvinnor) 

erhölls (5, 6). Eö annat delsyfte med 

denna forskning var aö se om lågintensiv 

moöon i form av promenader 

kunde ha en inverkan på den fysiska 

arbetsförmågan, den kogniöva prestaöonsförmågan 

och den psykiska 

hälsan (7). 

Ett något förbryllande faktum när 

det gäller skattad ansträngning är 

aö den intraindividuella variaöonen 

kan vara liten och nästan försumbar, 

vilket tydligt framgår bland annat i 

söidie 6. Den interindividuella variaöonen 

kan å andra sidan i vissa fall 

vara besvärande stor. Vad är det då 

som gör aö vissa människor verkar 

skatta sin ansöängning på det säö 

som kan förväntas utifrån exempelvis 

puls, syreupptagning och blodmjölksyra 

när andra verkar aö konstant 

underskatta, överskatta eller 

variera i sina skattningar på samma 

arbetsbelastning? En förklaring är 

TröffAef är mfe 6ara eff /ysistf /enormen. Psy6o/ogis6 päz/er6aw az/gör oc+W 

6«r i/i wpp/ez/er Wr fröffAef. fofo; BzW6yrJM, Häss/eWm


7 77%*Mga Wroffer 6a% smä, smJ Jefa//er päi/erta resw/fafew. PsyÄ:o/ogisÄ[a /atforer ai/gör fz// sfor tje/ samar6efefef. Fofo: 

Lefzmarf M Jnssow 

naturligtvis individens olika grad av 

arbetsförmåga (3). Helt otränade 

individer tenderar aö överskaöa 

ansträngningen, eliöränade å andra 

sidan verkar istället ofta underskatta 

sin ansträngning. Men vad är det 

som gör aö individer som uppvisar 

samma arbetsförmåga och träningsstatus 

ändå skattar på eö olikartat 

säö? Vilka bakomliggande faktorer 

kan medverka öll dessa skillnader? 

Två faktorer av mer bestående personlighetskaraktär 

som studerats 

verkar aö på eö systematiskt säö 

kunna relateras öll ansöängningsupplevelsen 

Den ena faktorn är Typ 

A beteende, dvs det beteende som 

ofta utmärks av aö individen är tävlingsinriktad, 

jäktad och ibland också 

lätörriterad och tom aggressiv i 

vissa situaöoner. Män med deöa 

beteendemönster verkar underskatta 

ansträngningen i förhållande öll 

pulsfrekvensen (8); för kvinnor ver- 

kar dock skillnaderna i skaöningsbeteende 

vara mindre mellan de 

med utpräglat Typ A beteende vs de 

med inte lika utpräglat Typ A beteende 

(9). Den andra faktorn är individens 

grad av upplevd egenkontrolL 

Individer med en hög grad av 

egenkontroll verkar också ha en 

större förmåga aö skatta sin 

ansöängningsgrad på eö adekvat 

säö jämfört med de individer som 

upplever sig ha en lägre grad av 

egenkontroll (10). 

Personlighet och prestation 

Även individens humör och dess 

relaöon öll idroösprestaöonen har 

undersökts i en rad studier, delvis 

med hjälp av eö från början amerikanskt 

mätinstrument benämnt 

"Proöle of Mood States" (POMS). 

Studier som genomförts inkluderar 

individuella sporter som långdistanslöpning 

(11) och golf (12), dels 

vid en lagsport som fotboll (13). 

Frågan om det går aö predicera en 

idrottsprestaöon (golf) utifrån 

humörrelaterade variabler, ensamma 

eller i kombinaöon med mer 

bestående personlighetsrelaterade 

variabler, är eö aktuellt problem 

(14). Även frågan om hur stor inverkan 

ängslan och tävlingsnervositet 

har på idroösprestaöonen är eö 

forskningsproblem som vi för närvarande 

arbetar med. Just sambandet 

mellan idrottsprestaöon och olika 

psykologiska faktorer är också av 

stort intresse i eö nytt samarbetsprojekt 

mellan Lärarhögskolan, Olympisk 

Support, Bosöns Idroösinsötut 

och Forskningsgruppen för Idrottspsykologi 

där doktorand Johan Plate 

fungerar som sammanhållande fak- 

Överträningssyndromet 

Eö problem som blivit allt aktuellare


med denhårdnandekonkurrensen 

inom elitidrotten är risken för överträning. 

Att övertränxng förekom 

mer inom många idrotters framför 

allt inom uthållighetsidrotter är helt 

klart. En följdfråga blir därmed om 

det finns någon möjlighet att utifrån 

psykologiska parametrar detektera 

tidiga tecken på övertränxng. Ochi 

så fall,vilken eller vilka parametrar 

ärdevxktxgasteattriktaxnforskxxxngenpå7 

För övrigt^vad är överträning 

ur psykofysiologxsk synvinkel? 

Ar övertränxng det negativa 

resultatet av för intensiv träning 

utan tillräcklxgåterhämtnxng, eller 

är övertränxng den nödvändiga process 

som möjliggör en förbättrad 

prestationsförmåga? Vid en genom 

gångav såväldennatxonellasom 

internationella litteraturen framgår 

det att en viss begreppsförvirring 

existerar. En första ansats att strukturerauppövertränxngsproblematikenförelxggerxformavettprelxmi 

närtmanus ^.Detfortsattaarbetet 

kring dessafrågor hoppas vi så småningom 

skall utmyxmaienavhand 

lingmed Göran kenttä som författare. 

Delvis sker detta arbetexsamarbetemedblandaxuxatDr.lohnS 

lâglxn från Indiana Llrxiversity som, 

tillsammans med Dr. William P. 

Morgan, sedan länge arbetetmed att 

kartlägga psykologiska faktorer och 

deras samband med övertränxng. 

Ävenfysxologer,bland arxnatfrån 

Idrottsmedxcinska enheten vid 

L^meå universitet, ingår som viktiga 

medarbetareiprojektet. 

I^önsteoretiskt perspektiv 

En mäxmiskas kön är utan tvekan av 

stor betydelse för hur dennes liv 

kommer att se ut. Det är dock till 

liten del de biologiska faktorerna 

sombestärnmer vilken utbildning, 

vilket yrke och vilkafritxdssysselsättningar 

enkvinna eller enman 

befattar sig med. Snarare är det de 

normer, regler och förväntningar 

som familj, vänner och samhälle har 

ôm påverkar Individens val. På 

âxnmasättärdetnärdetgällervalet 

av idrott Varför är det exempelvis 

^åattvissaxdrotter anses "kvinnliga" 

^ del "manliga" och andra köns 

neutrala? Och hur påverkar dessa 

asxkter de ungas socialisering xnx 

xdrottsvärlden? Detta är några frå 

gor som doktorand xâthalie 

koivula försöker besvara i sin 

avhandling Aktuella resultat visar 

att det firms stora skillnader mellan 

mäxmxskors synpå olikaxdrotter 

Det är dock inte primärt individens 

kön (kvinna-man) som påverkar 

synen på idrotterna utan framförallt 

de könsschemata som socialisaöonen 

fört med sig (16). Och som om 

det inte vore nog aö vi skiljer oss åt 

vad gäller synen på olika idrotter; 

vår moövaöon och verkliga deltagande 

i idroö skiljer sig också åt. För 

vissa individer är själva tävlingsmomentet 

det som driver dem aö delta 

i idroösaköviteter, för andra individer 

framstår utseendemässiga effekter 

som den största drivkraften. Återigen, 

det är inte könet i sig som verkar 

bestämma vad vi värderar mest, 

och vad som moöverar oss aö delta 

i en viss idroö, utan snarare de könsschemata 

som vi tagit öll oss under 

vår uppväxt (17). Här kan man se aö 

en rad faktorer påverkar oss och de 

val vi gör. Inte minst massmedia och 

det säö som massmedia rapporterar 

från olika idrottshändelser har en 

stor inverkan på vårt säö aö tänka 

och reagera inför olika idrotter. 

Forskning kring massmedias påverkan 

sker under ledning av Nathalie 

Koivula. 

Finansiering och verksamhet 

Två tjänster, en forskarassistenttjänst 

(Hassmén) och en doktorandtjänst 

(Koivula) finansieras för närvarande 

av samhällsvetenskapliga 

fakulteten vid Stockholms universitet. 

Vissa kostnader täcks även av 

Lärarhögskolan (Plate). Resterande 

kostnader täcks av externa anslag, 

främst från Centrum för Idrottsforskning. 

Medel har även erhållits 

från Centrum för Prestaöonsutveckling. 

Förutom forskning ingår också 

eö visst måö av undervisning och 

handledning i tjänsterna, denna fullgörs 

såväl på grund- som forskarutbildningen 

vid Stockholms universitet 

samt vid Bosöns Idroösinsötut. 

Även externa föreläsningar förekommer 

regelbundet, exempelvis 

vid Hälsohögskolan, Karolinska 

sjukhuset och Huddinge sjukhus. 

Avslutningsvis 

Det är svårt aö på eö begränsat 

utrymme berätta uttömmande om 

den forskning som pågår. Av utrymmesskäl 

har även ett antal projekt, 

men därför inte desto mindre viköga 

eller intressanta projekt, utelämnats. 

Forskningsgruppens huvudinriktning, 

och samarbetspartners 

under åren, framgår dock förhoppningsvis 

av det ovan skrivna och 

bifogad referenslista. 

Referenser 

1. Hassmén, P. (1991). Perceived exeröon: 

Applications in spöns and exercise. 

Edsbruk: Akademitryck AB. 

2. Borg, C. (1970). Perceived exertion as an 

indlcator of somaöc stress. Scandinavian 

Journal of Rehabilitation Medicine, 2, 92-98. 

3. Hassmén, P. (1990). Perceptual and physiological 

responses to cycling and running 

in groups of trained and untrained subjects. 

European loumal of Applied Physiology 

and Occupational Physiology, 60, 445-451. 

4. Hassmén, P. (1996). Environmental effects 

on raöngs of perceived exertion in males and 

females. Journal of Spön Behavior, 19,235- 

5. Hassmén, P., Ced, R., & Bäckman, L. 

(1992). Exercise for older women: A training 

method and its influences on physical and 

cognitive performance. European Journal of 

Applied Physiology, 64,460-466. 

6. Hassmén, P. (1994). Variability of velocity 

and hean råte in elderly persons walking at 

specified levels of exertion. In: L M. Ward 

(Ed.) Fechner Day 94, Proceedings of the 

Tenth Annual Meeöng of the Intemaöonal 

Society for Psychophysics (pp. 107-112). 

Vancouver, Canada: The International 

Society for Psychophysics. 

7. Hassmén, P., & Koivula, N. (in press). 

Mood, physical working capacity and cognitive 

performance in the elderly as related to 

physical activity. Aging: Clinical and 

Experimental Research. 

B. Hassmén, P., Ståhl, R., & Borg, G. (1993). 

Psychophysiological responses to exercise in 

Type A/B men. Psychosomatic Medicine, 55, 

9. Hassmén, P., & Koivula, N. (1996). Raöngs 

of perceived exertion by a group of women: 

Does Type A behavior act as a modifief? 

Perceptual and Motor Skills, 83,675-686. 

10. Hassmén, P., & Koivxila, N. (1996). 

Raöngs of perceived exeröon by women 

wiöx intemal or extemal locxis of control. The 

Journal of General Psychology, 123,297-307. 

11. Hassmén, P., & Blomstrand, E. (1991). 

Mood change and marathon running: A 

pilot study using a Swedish version of Öxe 

POMS test. Scandinavian Journal of 

Psychology, 32,225-232 

12. Hassmén, P., Koivula, N., & Hansson, T. 

(19%). Personlighet, smnessöbnning odx 

golfprestaöon - önns det ett samband?. L G. 

Patriksson (Red.), Aktuell beteendevetenskaplig 

idrottsforskrung (pp. 83-95). Lund: 

Lunds universitet. 

13. Hassmén, P., & Blomstrand, E. (1995). 

Mood state relaöonships and soccer team 

performance. The Sport Psychologist, 9,297- 

14. Hassmén, P., Koivula, N., & Hansson, T. 

(submitted). Precompeööve mood states and 

performance of elite mak golfers: Does personality 

make a difference?. 

15. Kenttä, G., & Hassmén, P. (in preparaöon). 

Overtraining and recovery: A conceptual 

model 

16. Koivula, N. (1995). Raöngs of gender 

appropriateness of sports parödpaöon: 

Effects of gender-based schemaöc processing. 

Sex Roles, 33,543-557. 

17. Koivula, N. (submitted). Spön and exercise 

parödpaöon: Differences in moövaöon 

and acrual parödpaöon due to gender. 

^

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?