Master of Science - Gestaltakademin

Berg (2008) har gjort en liten studie med två syften. Det första är att ta reda på vad
gestaltterapeuter upplever som framgångsrik parterapi. Andra syftet är att öka
kunskapen kring gestaltterapeutisk parterapi. Studien baserades på fyra intervjuer
med gestaltterapeuter som arbetade med parterapi. Intervjuerna analyserades
fenomenologiskt. Det första syftet är högaktuell för min studie eftersom det
påminner mycket om min andra frågeställning kring vad som hjälper i parterapi (se
sidan 10). Här menar Berg att kontakt och Jag – Du möten mellan paren
kännetecknar framgångsrik parterapi. Detta perspektiv har även jag i den här studien
(se ” Kontakt” sidan 36, se ”Martin Bubers JAG – DU relation” sidan 37, se
”Förhållande mellan teorierna som beskriver förändring” sidan 38 och se ”Vad
hjälper i parterapin” sidan 61). Tyvärr gör Berg ingen distinktion kring vad som är
kontakt och vad som är Jag – Du möten. De båda begreppen blandas ihop. Det hon
ger stöd för som har med Jag – Du möten kan lika gärna innebära kontakt och vise
versa. Berg ger även stöd för att parens process i gestaltterapi kan ses ur
upplevelsecykeln (Berg använder ordet kontaktcykel). Igen tycker jag det är svårt att
följa henne i resonemanget kring hur upplevelsecykeln har med framgångsrik
parterapi att göra.
Liksom Lindbergs och Bergs masteruppsatser ger min uppsats stöd för att den
paradoxala förändringsteorin, teorin om kontakt och Martin Bubers teori om JAG –
DU relationen kan förklara vad som hjälper i parterapi. Men både Lindberg och Berg
gör en ganska ytlig motivering till hur teorierna kan förklara vad som hjälper i
parterapi. Jag försöker i den här studien ge en mer djupgående förklaring till
sambandet. Dessutom tar jag upp frågan om vad som får ett par att komma till
parterapin, vilket inte Lindberg och Berg gör.
13