Master of Science - Gestaltakademin

för sin egen sanning. Hans framställer terapeuten som en neutral professionell
lyssnare som kunde guida Pia och Hans i rätt riktning.
PIA: […] när jag var barn var jag med om ett övergrepp. […] Eftersom jag har vetat så länge
så trodde jag inte det hade påverkat mig så mycket. Men det projicerade jag också ut i
min relation. […]Vi pratade om att du hade tittat i porrtidningar. Vilket Hans hade
förtroendet att berätta för mig. Men det var för laddat för mig. Alltså det var riktigt
länge sen. Men det låg kvar. […] En man som gör det är förövare. Jag kunde inte
frikoppla på det sättet. […] Jag kunde samtidigt se att Hans är ingen förövare. Han
berättar det här ärligt för mig och det är ingen monstruös handling. […] jag är en vuxen
kvinna och jag kan inte lägga ut det i vår relation. Eftersom det inte är en man som vill
kränka mig. […]Det var början på mera [individuell] terapi.
Här berättar Pia om något som jag ser som ett tema som jag kallar kränkande manlig
sexualitet. Pia talar om att hon har utsatts för ett övergrepp som barn. Hon beskriver
att hon tillskrev Hans rollen som förövare. Samtidigt berättar hon att hon såg att han
inte var en förövare. I och med parterapin kunde Pia börja arbeta med bilden av Hans
som förövare, ett arbete som hon berättar att hon fortsatte med i egen individuell
terapi.
HANS: För om man pratar om ett par så är det så väldigt mycket frågan om könsidentitet och
könsroll i en parrelation. Så att det skulle kännas mer balanserat på nått sätt tycker jag
om det var både man och kvinna som var terapeuter. […]Tar han nu mitt parti för att
han är man eller tar hon Pias parti för hon är kvinna? […]Det är inte utifrån att hon
misslyckades med det som jag skulle vilja göra annorlunda nu. Utan det är mer att jag
skulle vilja eliminera det frågetecknet från början.
Hans framställer att könet på terapeuten utgjorde en laddning för honom. Ska hon
för att hon är kvinna ta Pias parti? På samma sätt, resonerar han, som en manlig
terapeut rent teoretiskt skulle kunna ta hans eget parti. Hans framhäver att terapeuten
inte tog någons parti. Men han berättar att det skulle varit skönt med en terapeut av
varje kön för att eliminera det frågetecknet från början.
Intrigen i deras berättelse anser jag är progressiv eftersom Hans och Pia gick mot
sitt mål att komma ur de konstruktiva mönstren, samtidigt beskriver de hur de
utvecklades som personer. De satt i början fast i sina destruktiva mönster som de
45