Master of Science - Gestaltakademin

Jag har valt att använda upplevelsecykeln som modell för att ge ett nytt perspektiv på
parens intrig. Det finns ett problem med att använda upplevelsecykeln som modell
för att skapa ett nytt perspektiv på intrigerna. Upplevelsecykeln är ursprungligen
konstruerad utifrån ett biologiskt perspektiv (Perls, 1947), som försöker ge en
objektiv bild av hur ett behov uppkommer och tillfredställs. Den narrativa analysen
bygger på konstruerade berättelser och försöker inte studera verkligheten objektivt
(Johansson, 2005). Det jag gör när jag använder upplevelsecykeln som modell för att
titta på intrigerna är att jag skapar en ny subjektiv berättelse med en egen intrig
utifrån parens olika intriger och upplevelsecykeln.
Jag har valt att se hela intrigen som en upplevelsecykel (se ”Upplevelsecykeln” sidan
30 och ”Upplevelsecykeln i ett fältperspektiv” sidan 33). Med hela intrigen avses allt
det som paren beskriver som upprinnelsen till parterapi (här ligger mitt fokus), själva
parterapin och efter parterapin. I det här fallet ser jag Kropps-självet i
upplevelsecykeln som båda personerna, med det gemensamma behovet att gå i
parterapi. Yttervärlden eller Fält-självet ser jag i det här fallet som parterapeuten
(eller parterapeuterna).
Min analys beskriver tre av parens intriger som progressiva och en som stabil. Jag
framställer de tre progressiva intrigerna som att alla tre paren hade synkroniserade
upplevelsecykler inom paren (se bild Figur IV på sidan 35). Den stabila intrigen kan
även den beskrivas med att den har synkroniserade upplevelsecykler eftersom paret
berättar att de var eniga och samstämmiga. Skillnaden skulle jag snarare säga
kommer av att de inte hade lika mycket energi och driv till parterapiprocessen (se
bilden nedan). Som jag ser har det att göra med att deras behov av att arbeta med sin
relation inte var så stark från början och att de inte hade något behov av förändring.
58