Master of Science - Gestaltakademin

inte hade öppnat sig för Ulf eller sig själv. Att hon kunde öppna upp beskrivs som
något som hjälpte henne.
ULF: […] När vi hade haft gemensamma sektioner, vi hade haft vårt manliga och dom sitt
kvinnliga [gruppen delades in i två grupper utifrån kön]. Så efteråt träffas jag och Merja
i fikat. Vad har ni pratat om? Det här har varit så jobbigt, det här kommer du aldrig
förstå, det här är nått som bara vi kvinnor kan prata om, eller nått sånt. Jaha, jag trodde
ju att allt var helt öppet. Men det är ju inte det, riktigt. Då insåg jag att, det är precis
lika för dom, de har sin egen värld där de bara är kvinnor, precis som våran där vi bara är
män.
MERJA: Man delar den där könstillhörigheten. Man är ändå i samhället, man är ju delad sedan
dag noll. Då måste det ju ändå någonstans bli att man förhåller sig, för dom är där och vi
är här. Och när vi är bara vi, behöver vi inte alls tänka på dom.
De fick arbeta med kön genom att dela in gruppen i en mans och en kvinnogrupp.
Som jag ser det beskriver Ulf och Merja det som trygghetsskapande med
könstillhörigheten i mansgruppen respektive kvinnogruppen. Samtidigt tycker jag
mig kunna se att när de skildrar att de identifierade sig med respektive
könstillhörighet i dessa könsgrupper fick de svårare att nå fram till varandra i den
djupa och öppna kommunikationen.
MERJA: Jag vet inte riktigt vad som hände. Men jag fick något slags nervsammanbrott sommaren
2002.[…](pust) hur skall man beskriva det? Ja jag bara ramlade i tomma intet. […] Jag
tappade totalt fotfästet och jag bara väntade på att Ulf skulle säga att nu är det slut. […]
jag verkligen funderade på att hoppa framför tåget, det gjorde så ont. […] det var en jävla
resa som jag så småningom reste mig ur.
ULF: […] det var jävligt jobbigt för mig också. Även om du hade det för jävligt. För jag blev ju
anklagad för att vara otrogen i princip. Vilket det inte fanns någon grund för. Jag
upplevde det som att det inte var någon som trodde mig.
[…]
JENS: Så krisen var över då [när de kommer till kursen]?
MERJA: Ja det var den.
ULF: Ja.
Merja skildrar att hon tappade ”fotfästet”, hon gick in i en individuell kris som de
beskriver leder till en gemensam kris. Detta sker ett antal år efter den första
54