mationsteknik som verktyg för det utvecklande arbetet - LO

K A L - P R O J E K T E T – D E L R A P P O R T 3
forskningsorgan för att få fram forskning för nya, bättre lösningar. Och resultatet blev
flera program, med lite olika utformning.
1982 startade Arbetsmiljöfonden i samarbete med LO, TCO och SAF ett femårigt
program, ”Utvecklingsprogrammet för ny teknik, arbetsorganisation och arbetsmiljö”
(70 miljoner kr). Syftet var att hitta och stödja projekt på företag och myndigheter
som införde datorbaserad teknik i verksamheten och som – med hjälp av extra ut-
vecklingsstöd från forskare och konsulter – kunde bli ”goda exempel”, utifrån de ge-
mensamma målsättningarna i avtalen. Ett 40-tal företag och myndigheter deltog och
resultaten presenterades i en rad fallstudier och i tre ”temaböcker” om lärande i arbetet,
om medverkan i förändringsarbete och olika former för att utveckla datasystem. En
viktig slutsats – och aha-upplevelse för många – var hur viktigt det var med lärande i
arbetet. Insatser för att utveckla de anställdas kompetens visade sig många gånger vara
betydligt mer nyttigt och lönsamt än de tekniksatsningar, som man hade haft så stora
förhoppningar knutna till.
Mot slutet av UP började Amfo finansiera ett femårigt tvärvetenskapligt forskningspro-
gram, ”Industriarbetsplatsen”(1986–1991). Ett tiotal forskare (civilingenjörer, arkitekter,
industridesigner och sociologer) arbetade i tre grupper vid tekniska högskolan (arbetsve-
tenskap och industriplanering) och Institutet för produktions- och arbetsplatsutveckling
(sociologen Torsten Björkman, teknikerna Lars Bengtsson, Gunnar Broms, Ulf Ulfvarson,
arkitekterna Jesper Steen och Peter Ullmark). Syftet var att ”genom ökade kunskaper
om förändringar i industrin utveckla lösningar och metoder för bättre arbetsförhållan-
den och en effektiv produktion, som kan tjäna som exempel och inspiration för andra”.
Resultaten finns redovisade i antologin ”90-talets industriarbete”.
Här kan också nämnas att Torsten Björkman även samarbetade med arbetstagarkon-
sulten Anders Wiberg inom ett projekt om 90-talets kontorsarbete, 1987–1989, med
stöd av Arbetslivscentrum och SAF-PTK trygghetsrådet, vilket resulterade i boken
”Kontorskomplexet”.
Efter UP genomförde Amfo ett nytt program för utvecklingsprojekt, Belastningsskade-
programmet (1988–1993), som i hög grad handlade om arbetsorganisation, ibland med
teknik som en delkomponent. Amfo satsade också på två andra program som anknyter till
temat människocentrerad produktion, fast tekniken inte stod i fokus på samma sätt.
Ledning Organisation Medbestämmande LOM (1988–1991) handlade om att få ett
brett deltagande bland de anställda i utvecklingsarbete på arbetsplatserna och det
kom till stånd på initiativ av LO, TCO och SAF.
Lärande Organisationer L-programmet (1990–95) stödde arbetsplats- och forsknings-
projekt för att få fram mer kunskap kring lärande i arbetet.
3. Att etablera en tvärvetenskaplig forskningstradition för att
få fram bättre teknik och teknikanvändning – med människan i
fokus
MDA var det första större samarbetet mellan Amfo och Nutek (1987–1992) och tre
frågor stod i fokus:
Hur ska programvara och ”datorns ansikte” se ut, för att få bästa möjliga samspel
människa–dator?
Hur kan datorer stödja en arbetsorganisation med kvalificerat arbetsinnehåll och
samarbete mellan de anställda?
Hur datorisera så att människorna behärskar tekniken – och utvecklas i ett lärande
arbete i ständig förändring?
24