Missing text /vti/pages/publication/downloadpdf for sv

Tabell 3.1 Gatuyta (m 2 ) per trafikant för respektive färdmedel.
Transportslag Gatuyta per trafikant (m 2 )
Spårvagn 1,2
Buss 2,1
Cykel 9,7
Bil 22,1
(Källa: Stangeby, 1995.)
I tabell 3.2 sammanfattas några vanliga ban- och vägbredder. För spårtrafiken
beror variationen på dels aktuella vagnsbredder, dels på hur kontaktledningsstolpar
placeras. För bussvägar och bussbanor beror variationerna mest på om
fordonen framförs spårstyrt eller förarstyrt (Johansson, 2004).
Tabell 3.2 Vanliga totalbredder (i meter) av dubbelriktad spårbana respektive
vägbana vid olika färdmedel.
Transportslag Totalbredd (m) för spårbana alternativ
vägbana
Spårväg, gata 5,00–6,50
Spårväg, egen banvall 6,59–7,95
Busskörfält 6,00–8,00
Bussväg 8,00–13,00
Bussbana, spårstyrd
(Källa: SL, 1997; VDV, 2000; Hass-Clau, 2003.)
5,30–6,20
3.1.5 Attraktivitet och trafikantökning
I de flesta fall uppnås ökad kollektivreseandel i samband med utbyggnader eller
nyanläggning av spårvägsförbindelser. Några exempel: förlängning av spårvägen i
Zürich till Schwamendingen +16 %, förlängning till Auhof och Auwiesen i Linz
+20 %, nytt spårvägssystem i Grenoble +17 %. Andel nya resenärer varierar
mellan 40 och 60 % i samtliga städer (Bonz, 1989). Spårvägen i Strasbourg, som
invigdes 1994, uppvisade efter ett års drift en sammanlagd trafikantökning för
kollektivtrafiken på ca 25 %. Antalet bilar in till cityområdet hade minskat med
17 % och hyresnivåerna utmed den första linjen steg med sju procent (Peterson,
1999).
30 VTI rapport 504