Växtnäring till potatis - Lyckeby Industrial AB

senast fullt utvecklade bladet). Användningen av snabbmetoder för bestämning av
kompletteringsgödsling i potatis kräver en del erfarenhet och utbildning men trots sina
svagheter anses snabbmetoder i litteraturen som ett bra hjälpmedel för att styra
kompletteringsgödslingen av kväve till potatis [125, 129, 131]. Modeller för
kompletteringsgödsling utefter dessa mätningar har arbetats fram men de parametrar som
behövs för beräkningarna (till exempel kväveeffektivitet) är ofta svåra att mäta, eller
uppskatta [127]. Mer forskning krävs inom detta område.
Ett antal prognosverktyg för kvävestyrning i potatis har även utvecklats [132-134].
Beslutssystemen anses som mycket användbara verktyg men man efterlyser samtidigt
forskning som visar implementering i praktiken [57].
Gödslingsstrategier
Potatissorter skiljer sig åt gällande kvävebehov [2, 60, 65, 80, 89, 135-137] på grund av
varierande kväveeffektivitet (Producerad biomassa/tillförd mängd kväve). Detta beror dels
(I) rotsystemets storlek, (II) hur effektiv roten är på att ta upp kväve och (III) växtens inre
kvävebehov. Sorter med ett stort rotsystem och sorter utan bestämd livslängd (sorter som
står gröna långt in på hösten om de får vatten och näring) tenderar att ha en högre
kväveeffektivitet [135, 138]. Dessa sorter är ofta känsliga för tidig kväveapplicering
eftersom det medför en försenad knölsättning [136]. Många sorter har således unika
morfologiska egenskaper och utvecklas helt olika, kvävenivån bör därför anpassas efter
vilken sort som odlas.
Delad giva
Väl avvägd bevattning och kvävetillförsel är viktig för att minimera miljöpåverkan och för att
uppnå hög skörd och bra kvalitet. Upptagningseffektiviteten av kväve kan som tidigare
nämnts förbättras genom sänkt grundgiva vid sättning, följt av flera givor under
knöltillväxten [37, 70, 139]. Med delad giva minskar risken för att knölsättningen försenas
samtidigt som blastlivslängden ökar. Resultat har också visat att risken för kväveläckage
ökar med stigande kvävegivor och hög bevattningsintensitet, speciellt om all kväve läggs i
samband med sättning på sandiga jordar [70, 95]. Det har också visats att kraftiga regn
efter sättning ökar kväveläckaget [88]. Resultaten kring delad kvävegiva är dock inte
entydiga när det gäller skördeeffekt även om delad giva i många fall gett positiv effekt
[139-141]. En lämplig strategi kan vara att lägga 50 - 70 % av det förväntade
kvävebehovet vid sättning och att kompletteringsgödsla 3 - 4 v efter uppkomst. Vid behov
kan ytterligare en giva tillföras 2 - 3 veckor senare [86].
Mineralgödsel
Ammoniumsulfat sänker jordens pH vilket gör att det kan vara en god idé att komplettera
med kalcium för att undvika ett minskat upptag av flera näringsämnen. Även
ammoniumklorid, ammoniumnitrat och urea har en försurande effekt på jorden med en
avtagande effekt i den ordning som de anges [142].
Tillförsel av kväve med bevattning
Få studier är utförda under europeiska förhållanden gällande kvävetillförsel i
bevattningsvattnet. Majoriteten av de studier som gjorts visar på ett högre kväveutnyttjande
och ett minskat kväveläckage om kväve tillförs kontinuerligt under säsong med
bevattningen [15, 26, 50, 143, 144]. Det bör tilläggas att bevattnings- och kvävenivåerna
är betydligt högre i dessa studier än vad som används i Sverige. Dessutom tillfördes kvävet
24