Växtnäring till potatis - Lyckeby Industrial AB

visats att en delad kvävegiva, där det tillförda kvävet är i form av ammoniumnitrat, kan öka
+
kalciumhalten i knölen. Anledningen tros vara att NH4 ersätter kalcium genom
katjonutbyte och på det sättet frigör kalciumjoner till markvätskan [267].
Järn
Vissa växter utvecklar en kalkinducerad kloros som uppstår på grund av ett överskott på
-
HCO3 . Det resulterar i ljust grön till gul nyans hos de nyaste bladen, vilket beror av
plantans oförmåga att metabolisera järn [5].
Svavel (S)
Svaveldioxid (SO 2) är en gas som bildas vid förbränning av olja och kol i till exempel
kolkraftverk, bilmotorer och fabriker [5, 150], vilket ger ett tillskott på svavel till jorden från
atmosfären genom nederbörden [287]. I Västeuropa kan det röra sig om ett atmosfäriskt
tillskott på 8-15 kg S/ha per år [5]. Om gasen löser sig i vattendroppar oxiderar det till
svavelsyra i jorden som ger upphov till försurning av jorden [5].
Flera hundra kilo svavel finns i de flesta matjordar i tempererat klimat, varav mer än 95 %
är organiskt bundet [288]. Mineraliseringen styrs av mikrobiell aktivitet som beror av
temperatur, fukt, pH och jordens innehåll av organiskt material [288]. Ett högt innehåll av
organiskt material innebär vanligen ett högt svavelinnehåll. Kalkrika jordar innehåller
generellt mest svavel och därefter följer mulljordar [5]. Endast en mindre del av total- S
2-
förekommer som sulfat (SO4 ) i aerobiska förhållanden [5, 217], som även är den
sammansatta jon som växterna lättast tar upp [217]. Sulfat är lättlösligt i vatten [289] vilket
gör att ämnet riskerar att utlakas vid hög nederbörd. Så mycket som 130 kg S/ha per år
har visat sig kunna lakas ur från odlingsjord, vilket är mer än vad de flesta grödor tar upp
[5]. Till viss del kan processen bromsas med fånggrödor och höstgrödor.
När jorden är vattenmättad reduceras oorganiskt svavel till järnsulfid (FeS), järndisulfid
(FeS 2) och vätesulfid (H 2S). Under syrefria förhållanden bryts sulfid ner till elementärt
svavel av kemoautotrofa svavelbakterier. De kan även oxidera svavel till svavelsyra (H 2SO 4),
som sänker jordens pH. Även elementärt svavel sänker jordens pH. I syrerika förhållanden
mineraliseras H 2S genom oxidering till sulfat [5]. I försök har det observerats att svavel
löses ut i markvätskan i ökande koncentration då pH är 5,5 eller högre [5, 46], vilket är
fallet för de flesta potatisjordarna i landet.
Funktion
Svavel återfinns i två aminosyror (cystein och metionin) och är en beståndsdel av flera
koenzymer, samt vitaminer som är nödvändiga för metabolismen. Reduktionen av sulfat till
cystein och methionin är en förutsättning för biosyntes av andra biologiskt viktiga ämnen
som thioler som spelar en nyckelroll i upptag, förflyttning och deposition av tungmetaller i
plantans vävnad [5, 290]. Ämnet deltar dessutom i elektrontransport i fotosyntesen och
cellandningen [20].
Upptag
Plantan behöver ungefär lika stor mängd svavel som fosfor, men behöver inte få lika stor
mängd tillförd genom gödningen [5]. Anledningen är att svavel inte binder lika hårt till
markens kolloider som fosfor [5], men en viss fastläggning kan dock ske genom oxidation
med järn och aluminium [217]. Oxidationen sker via bakterier som utför processen
48