Växtnäring till potatis - Lyckeby Industrial AB

växtsäsongen [204]. Normalt sett tas ungefär 10-20 % av tillförd fosfor upp av plantan
men i försök med näringsbevattning har man nått närmare 45 % [205].
Bladgödsling
Bladgödsling av fosfor i potatis har praktiserats i årtionden och testats av olika
forskningsstationer och institut världen över. Det har konstaterats att fosfor tas upp genom
bladen och att det transporteras ner till resten av plantan [206, 207], men fortfarande är
forskare oense om huruvida åtgärden kan rekommenderas eller inte. På 70-talet
utvecklade Vaidyanathan en hypotes om att fosfor skulle vara begränsande under
knölinitieringen och att man med hjälp av bladgödsling kunde få fler knölar. Forskning
visade på små ökningar i knölantal med hjälp av bladgödsling men på senare år har hans
statistiska beräkningar ifrågasatts. Om antalet knölar per planta ökar borde rimligtvis
andelen stora potatisar minska, men motstridiga forskningsresultat har publicerats där
andelen stora knölar ökat till följd av bladgödsling [208]. I Sverige har det utförts 20 försök
med bladgödsling mellan åren 1991-2002 för att se om knölsättningen gick att påverka.
Resultaten visar inte på några effekter i knölsättning [209-211]. Dawson (1993) fick fler
knölar i två utav tre av sina försök med bladgödsling vilket kanske visar, att man om något,
får mindre knölar vid bladgödsling [212].
På senare år har Allison et al. (2001) undersökt fosfortillförsel och dragit slutsatsen att
bladgödsling inte är rimligt att rekommendera. Forskningsgruppen undersökte
bladgödsling i sex olika försök varav inget visade på någon som helt effekt vare sig på
skörd eller på knölsättning, detta trots att några av jordarna hade mycket låga fosforvärden
och ingen fosfor tillfördes till marken. Ytterligare motiv till att inte rekommendera
bladgödsling är att man, för att kunna få någon effekt på knölsättningen, är tvungen att
spruta mycket tidigt på säsongen (1-2 veckor efter uppkomst). Då är blastutvecklingen
mycket begränsad och större delen av sprutvätskan hamnar på marken [167].
I en sammanställning av 49 fältförsök som gjordes år 1993 av Johnson och Vaidyanathan
gav bladgödsling en genomsnittlig skördeökning på 2,58 ton. I samma studie visade 23 %
av försöken noll eller negativ effekt till följd av bladgödsling. I den mest omfattande
svenska försöksserien gällande bladgödsling av fosfor i potatis ingick som tidigare nämnts
totalt 20 försök. Inget av dessa försök visade på någon signifikant skördeeffekt men
medelskörden för de behandlade leden var något högre (drygt 2 %). Då de
bladgödslingsmedel som användes innehöll andra näringsämnen förutom fosfor är de
omöjligt att härleda skördeeffekten till fosfor [209].
Anledningen till att resultaten varierar så pass mycket kan bero på flera faktorer som till
exempel väderförhållanden vid besprutningstillfället, koncentration av sprutvätskan,
vätskemängd och täckningsgrad. För att klargöra när bladgödsling faktiskt har en effekt
gjordes ett försök i Biotronen på Alnarp 2007 [179]. Försöket visade att plantans
vattenstatus var av stor betydelse för hur bladgödslingen fungerade. Man rekommenderade
därför att bevattning borde schemaläggas innan bladgödslingen utförs.
I en omfattande sammanställning från The Department for Environment, Food and Rural
Affairs DEFRA [168] genomlyste man bladgödsling av fosfor i potatis och drog slutsatsen
att det är överskattat och att man inte bör forska mer på området.
Sammanfattningsvis rekommenderas att bladgödsling med fosfor endast bör utföras i de
fall där man har en dokumenterad fosforbrist och då grödan är välförsedd med vatten. Det
32