Växtnäring till potatis - Lyckeby Industrial AB

eroende på sort [293]. Då inga renodlade svavelförsök har utförts i potatis i Sverige bör
detta vara ett intressant område för framtida forskning.
Sjukdomar och kvalitet
Vanlig skorv
Vanlig skorv (Streptomyces scabiei) orsakas av en bakterie som angriper lenticellerna
under knölbildningen [296]. Bakterien har ett brett pH spann som den trivs i men
begränsas vid pH värden under 5,4 och över 8. Under pH 5,3 förökar sig inte bakterien
längre [287]. Angreppen blir ofta kraftigare på lätta jordar där syresättningen är god och
begränsas av bevattning då syrehalten i marken minskar [291].
Det har sedan slutet av 1800-talet varit känt att svavelgödsling kan minska förekomsten av
skorv och många försök har sedan dess bekräftat effekten [294, 297-300]. Fram till i
mitten av 50-talet trodde man att det var den surgörande effekten av svavel som var den
enda orsaken, men det har sedermera visat sig att minskningen beror på två olika faktorer.
Dels beror det på den surgörande effekten hos svavel och dels på produktionen av det
fytotoxiska ämnet vätesulfid (H 2S). För att uppnå den surgörande effekten behöver stora
mängder svavel tillföras (300-500 kg S/ha) men det bör tilläggas att dessa höga nivåer
riskerar att bli toxiska och sänka skörden [150, 301]. Betydligt mindre nivåer krävs för att
få den fytotoxiska effekten av H 2S. Vid radmyllning ligger det då i stället kring 50-100 kg
S/ha [291].
En del forskare rekommenderar att odlare använder sig av gips (CaSO 4) [41] eller
elementärt svavel [292]. Men även flera andra svavelgödselmedel så som kalium- och
mangansulfat har visat sig kunna minska skorvangreppen [291].
Groddbränna
Även groddbränna (Rhizoctonia solani) minskar vid kraftig gödsling med svavel. Svavel och
sulfat kan fungera som bekämpningsmedel när de omvandlas till gasform som vätesulfid
(H 2S) och påverkar då patogenerna utan att ändra pH [287], se kapitlet ’Växtföljd’. Även
kaliumsulfat har setts minska infektionshastigheten och utbredningen av sjukdomen.
Effekten förklaras också delvis med att plantans svavelinnehåll är viktigt för att begränsa
sjukdomen [292, 300].
Analysmetod
Jordanalys
Totalsvavel kan avläsas med flera olika tekniker med jämförbara resultat. Ofta använder
man sig av våtförbränning med en syra och därefter blandas lösningen med BaSO 4, vilket
kallas turbiditetsmetoden. SO 4-S innehållet avläses genom ICP, se inledningen [27].
Vävnadsanalys
Bristsymptom har observerats då vävnaden innehåller mindre än 0,12 % svavel [302]. Mitt i
växtsäsongen bör svavelinnehållet i vävnaden vara mellan 0,19 – 0,36 % av ts vikten [27].
Starck et al. (2004) rekommenderar att nivån i prov från fjärde fullt utvecklade bladets
bladskaft under knöltillväxtfasen bör ligga mellan 0,15 – 0,2 % S för sorten Russett
Burbank [69].
50