Kommunal Väst nr 3

- dags för avspark för Lotta Storgård
- Jag framhåller laget, inte mig och Leif. Tjejerna spelar fotboll
för sin skull, för att ha roligt tillsammans på planen.
Själv ser jag mig mer som en vallhund, säger Lotta Storgård.
Engagemang är en viktig gemensam nämnare i både hennes
fackliga arbete och i fotbollen.
Att vara fotbollsidiot är
att vara hes från april till
september, ha två familjer
och alltid leva nära spänningen.
Lotta Storgård är
en av hundratusentals aktiva
som räknat ner till seriestarten
sedan i höstas.
Vi följde med när Utbynäs
damlag startade säsongen
i division 3 damer.
-När vi beträder banan måste det vara
med 250 procent, annars kan vi lika
gärna ställa ut skorna!
Det är 40 minuter kvar för Utbynäs
A-lag till säsongspremiären tillika derby
mot Ko rtedala. Tränarna Lotta St o rgård
och Leif Jansson går igenom laguppställning
och taktik. Lagen känner
varandra väl, både vad det gäller spelupplägg
och spelstil. Spelarna är i högsta
grad delaktiga och diskussionerna böljar
fram och tillbaka om ytor, markeringar,
trianglar och psykologi.
-Spelar vi hårt, inte fult men tufft, så
blir de pissesura och spelar dåligt. Det
vet vi, säger en blond tjej bestämt.
”Walk on, walk on with hope in your
heart and you´ll never walk alone. You
never walk alone” står det på väggen i
gigantiska bokstäver.
- Jag vill ha en dialog med spelarna. De t
2 4 Kommunal Väst medlemstidning April 2007
blir bättre fotboll på plan och det är viktigt
för de yngre att de lär sig, säger Lotta
Storgård.
Att tjejer kan och vågar prata fotboll
idag är en av de förändringar hon kan
se tillbaka på efter närmare 30 år med
fotbollen. Andra förändringar är den tekniska
utvecklingen och tempot.
DAMFOTBOLLEN har fått bättre
förutsättningar, bättre tränare och det
har kommit in pengar i sporten, berättar
Lotta. Viktigast är att klubbarna börjat
intressera sig, men också media spelar
roll. När media skriver kommer
publiken och det ger pengar, vilket i sin
tur kan sporra klubbar att satsa. Av Sveriges
250 000 licenciserade spelare är
60 000 damer.
- Det har vi varit de senaste åren. Me n
vi har inte synts, säger Lotta lugnt.
Utbynäs är en klubb med 420 aktiva
s p e l a re på både herr och dam, flick och
pojksidan. Satsningen på damfotboll är
14 år gammal, förra året tog damernas
A-lag steget upp i division tre. Målet
är att satsa för att nästa år kliva upp i
tvåan berättar ordförande Lasse Forsstrand
som var tränare tills för några år
sedan. Det handlar om att bygga ett bra
lag av unga och mer erfarna, skapa trivsel
och ge alla chans att utvecklas ge-
nom att få spela. Därför finns också ett
farmarlag.
-Hos oss har tjejer samma förmåner
som killarna. Vi ger dem en chans, de
är duktiga. Och de älskar Lotta, hon
är jättego. En föreningsmänniska helt
enkelt, fantastisk!
AVSPARK. Lotta och Leif står och
coachar sina tjejer som försöker bygga
upp spelet. Det är strålande sol och ett
tjugotal åskådare har infunnit sig. Efter
20 minuter tar Kortedala ledningen,
efter 30 kvitterar ” No r p a n” som spelar
på topp i Utbynäs.
- Nu känns det bra, nerverna slappnar
av lite. Det ser bra ut. Vi spelar en ganska
rörlig och teknisk fotboll. Mer vill
jag inte avslöja, säger Lotta och skrattar.
- Kom igen, lite vilja! Elda på!
Spelet har högt tempo, många skott
mot mål och en hel del brassefotboll.
Fr i s p a rk a r, filmningar och gula kort lyser
med sin frånvaro åtminstone större
delen av de 90 minuterna.
- Det jag gillar med fotboll är spänningen
och det tekniska. Vi har sett lite grann
av det på plan idag, det är tjusigt. Det
tittar jag gärna på!
Allt handlar om hård träning. Minst
tre gånger i veckan plus match under
säsongen. Något mindre på vintern är
dosen för spelare och tränare. För Lotta
är det inga konstigheter. Hon har spelat
sedan hon var åtta år. 16 år gammal
blev hon spelande tränare för A-laget i
d å varande hemmaklubben Majorna IK.
Kort därefter tog hon sig också an Blaget,
trots att många av spelarna var
ä l d re än hon själv. Ut bynäs har hon tränat
i åtta år. Till vardags arbetar hon i
en helt annan förening, Kommunals sektion
Gu n n a red där hon är huvudskyd dsombud
och styrelseledamot. Det finns
gemensamma nämnare.
-Själva upplägget och engagemanget
är ju samma. För mig är det här så naturligt,
jag är ju föreningsmänniska och
u p p v u xen med detta. Sedan tar jag med
mig erfarenheterna från det ena till det
andra. Den sociala biten från fotbollen,
den tar jag med mig till jobbet. Jag måste
ju kunna läsa mina tjejer och se hur
de mår. Det där kan jag ta med mig i
en förhandling. Att inledningsvis nollställa
sig och läsa vem man har framför
sig för att sedan försöka hitta en lösning.
ANDRA HALV L E K . Ko rtedala lägger
2-1 och kort därefter 3-1. Psyket tar ut
sin rätt, det är uppförsbacke för tjejerna
i Utbymark. Trots resultatet är Lotta
inte besviken.
- Jag är nöjd med första halvlek, vi lyc kades
växla kanter som vi tänkt. Jag kan
ta att vi förlorar mot ett bättre lag, men
inte mot ett sämre. Det kan ta mig flera
dagar att komma över.
Men jag försöker att hålla det för mig
själv. Det viktiga för tjejerna är att inte
fastna i det negativa utan att kunna
se vad som är bra. Att ta lärdom och
kunna gå vidare. För oss handlar det om
att träna vissa saker på nästa träning på
söndag. Det handlar inte om att prata
om att vinna eller förlora.
Det där har hon förstått i förhandlingsarbetet
i Kommunal liksom att hitta
l ö s n i n g a r. Som kvinnlig tränare tror hon
att hon har lite lättare att se var i livet
tjejerna i laget befinner sig.
OM EN SMÅBARNSMAMMA ska
kunna satsa på fotboll är det till exempel
okey att ta en löparrunda hemma
istället för en träning om det kör ihop
sig hemma. Eller att träna ihop med ett
annat lag som ligger närmare hemmet
någon gång. Men att hitta lösningar kan
också betyda att söka samarbete med
herrlaget i Utbynäs. Att träna tillsammans
med killar utvecklar tjejer och ger
båda lagen glädje. Det sista är jätteviktigt
för motivationen, betonar Lotta.
Och då kan man kanske också gemensamt
möta det som, enligt Ut bynäs klubbordförande
Lasse Forsstrand, är det
största hotet mot fotbollen alla kategor
i e r. Det handlar om dyra planhyro r, ett
s t ö r re problem än utbudet av andra sporter,
ökade krav på att satsa på utbildning
för unga och en smygande individualism.
- Vi betalar 120 000 kronor per år för
att få spela fotboll! Kommunen knäcker
oss med sina planhyror. Det är det
största hotet.
Sölvi Brädefors