MED ANDAN I HALSEN - Teknikföretagen

TEKNIKFÖRETAGEN 

MED ANDAN 

I HALSEN 

Reflektioner över innovationsanda, ingenjörskonst och industrikultur 

Alexandra Pascalidou, John-Henri Holmberg, Katrine Kielos, Carlos Rojas, Elin Grelsson, Ulf Wickbom, 

Maria Wetterstrand, Nicklas Lundblad, Sven Otto Littorin, Caroline af Ugglas

Med andan i halsen

MED ANDAN 

I HALSEN 

Reflektioner över innovationsanda, ingenjörskonst och industrikultur

© Teknikföretagen och respektive författare, 2011 

Omslag och inlaga: 

Niklas Lindblad, Mystical Garden Design 

Alla foton: Eva Lindblad, 1001bild.se, 

utom s 73 och 79: Henrik Montgomery/Scanpix 

Tryck: Bookwell 2011 

ISBN 978-91-633-9276-4

INNEHåLL 

Nio perspektiv på framtiden .......................................7 

John-Henri Holmberg ................................................ 12 

Om femtio år 

Carlos Rojas ............................................................... 38 

Min gata 

Katrine Kielos ............................................................ 56 

Teknikutveckling – en oförutsägbar sak 

Sven Otto Littorin ..................................................... 76 

Betraktelser över en blåtrast 

Maria Wetterstrand ................................................. 94 

Att våga mer än man måste 

Ulf Wickbom ..............................................................114 

Kundernas kraft nytänder storföretagen 

Elin Grelsson .............................................................132 

En jäkla massa svett 

Nicklas Lundblad .....................................................150 

Else-Marie, Rune, Arne och Åke 

Caroline af Ugglas .................................................. 166 

Inget gott som inte för något ont med sig 

Epilog ........................................................................ 176

NIo pErSpEktIv på frAMtIDEN 

Aldrig har jag varit så ensam och ändå så nära så många 

andra. Människans evolution och innovation har successivt 

suddat ut avstånden och uppfunnit nya. Nu sitter jag här 

en sömnlös sommarnatt med en ljuslåga som det enda levande 

i min närhet. Världen är blott ett tangenttryck bort. 

På min telefon kan jag chatta med ”vänner” jag inte känner 

i en annan tidszon. 

Utan innovationerna hade mänsklighetens utveckling 

stannat vid en nerkyld, mörklagd grotta. Utan mänskliga 

möten, filosofisk friktion och kommunikation hade människoarten 

utrotats. 

Inte i min vildaste fantasi trodde jag att min penna en 

dag skulle hylla industrins framsteg och betydelse för 

mänskligheten. Humanistiskt skolad med toppbetyg i latin 

har jag alltid hyst en misstänksamhet mot tekniska färdigheter. 

I mina förortskvarter bodde varken ingenjörer eller 

erkända uppfinnare. Här trängdes fattiga fabriksarbetare 

som skattade sig lyckliga för att de på 60- och 70-talet 

värvades till den växande svenska industrin som skrek efter 

arbetskraft. Fru Mairi tog tåget från Thessaloniki och tre 

dagar senare hamnade hon i en småländsk gummifabrik. 

Tillsammans med sin man arbetade hon i skift och när de 

en vacker vårdag fick barn lindade de in dottern, satte sig 

på tåget och tre dagar senare kunde de lämna den nyfödda 

hos mormodern som också försörjdes av den svenska fabrikslönen. 

”På den tiden fanns varken dagis eller SFI”, 

minns fru Mairi. Vissa fabriksarbetare turades om att ta 

hand om varandras barn men många lämnade sina barn i 

hemlandet med löfte om att återvända några år senare med 

fickorna fulla av framtidsdrömmar. Men det blir inte alltid 

som man tänkt sig. Fru Mairi hämtade dottern och sonen 

sex år senare. I den nordgrekiska och utarmade staden Kilkis 

fanns det hela skolklasser av elever som aldrig hade 

7

träffat sina föräldrar. Det var mammor och pappor som 

arbetade i ett land långt borta som barnen knappt kunde 

stava till. Men de var lyckligt lottade. Utan svensk industri 

hade dessa tusentals familjer inte haft något värdigt liv. 

I min hemspråksklass i Rinkeby på 70-talet hade många 

av mina klasskamrater en närmare relation till sina morföräldrar 

än till sina egna föräldrar. Det var baksidan. Framsidan 

var framtiden. Vi fick en framtid vi inte trodde fanns. 

Många av oss lyckades studera på universitet och göra 

klassresor som utan industrins kugghjul inte hade varit 

möjliga. Ett fåtal lyckades till och med bli ingenjörer. 

Världen förändras i frenetisk fart. Fabriker flyttar ut, människor 

rör sig över nationsgränserna, globaliseringen är ett 

lika naturligt inslag som duggregn en höstdag. Nya behov 

växer ur våra nya beteendemönster och levnadsvillkor. 

Innovation handlar om att spåra, kartlägga, avslöja behoven 

och bjuda på lösningar. 

Det är något Teknikföretagens vd, Åke Svensson, arbetat 

med länge. Jag träffade honom över en bryggkaffe och 

ett torrt wienerbröd och han berättade om sin väg och sin 

syn på innovation. När Åke var sju flyttade han med sina 

föräldrar till Linköping. ”Mamma jobbade på Televerket. 

Pappa som bara gått folkskola tog en distanskurs och blev 

Hermods-ingenjör och fick jobb som tekniker på Försvarets 

försökscentral.” 

Själv gick Åke naturvetenskaplig linje på gymnasiet och 

sommarjobbade på regionsjukhuset. 

”Där fick jag hämta patienter till röntgen för att sen köra 

dem tillbaka till avdelningen via kulverten. Sommaren 

därpå blev jag till min förtjusning upphöjd till röntgenbiträde. 

Läkaryrket lockade men mina betyg räckte inte 

till. Så det fick bli medicinsk teknik på nyöppnade Tekniska 

Högskolan i Linköping. 

Om jag inte kan bli läkare kan jag åtminstone bli medi- 

8

cinsk tekniker, tänkte jag. Senare valde jag teleteknik och 

fick sommarjobb på Saab–Scania i Linköping där jag också 

fick mitt första jobb 1976 som 24-åring. Det var ett roligt 

ingenjörsjobb där vi byggde testutrustningar. Men det visade 

sig snart att jag var bättre på projektledning än på 

matte. 

Han kan ändå inte räkna, tänkte väl min chef. Jag var 

mer generalist än de andra som var specialister. Och så tuffade 

det på. Med jämna mellanrum nya arbetsuppgifter och 

2003 blev jag koncernchef för hela Saab. Så jag gick från 

sommarjobbare till koncernchef inom Saab och 2011 blev 

jag vd för arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen. 

Jag brinner för svensk industri och för att Sverige ska 

öka sin konkurrenskraft, och ser två viktiga områden för 

att svenska teknikföretag ska bli framgångsrika på världsmarknaden: 

Svenska företag måste kunna erbjuda något världsunikt 

och då måste vi satsa på forsknings- och utbildningsfrågor. 

Sverige behöver arbetsförhållanden och arbetsvillkor som 

är konkurrenskraftiga i en globaliserad värld. 

Framtiden för svenska teknikföretag är produkter med 

ett allt större kunskapsinnehåll. Det är där Sverige kan 

konkurrera med de stora nationerna. Nu har alla politiker 

fallit för ordet innovation. Men innovation är inte bara en 

uppfinning. Det är en smart uppfinning som kommer 

många till nytta. 

Ta till exempel Iphone. Om någon hade sagt för tio år 

sen att du kommer att ha en sak utan knappar som får plats 

i din bröstficka och som kan vara vad du vill när du behöver 

den. Om du vill kan den vara en karta, en kompass, en 

termometer, en telefon, tv, radio i ett – då hade ingen trott 

att det var sant. För tio år sen var telefonerna en halv tegelsten 

anslutna till eluttaget. 

Jag tror på Sverige som framtidsland. Vi måste göra det 

till vår styrka att vi är små. Vi måste kombinera veten skaper. 

9

Tvärvetenskapliga kombinationer som till exempel biologi 

och elektronik – där vi på grund av vår litenhet kan tävla 

med våra stora konkurrenter som kan sitta kvar i sina stuprör. 

I vår kultur ifrågasätter vi i större utsträckning. De 

stora industrierna i våra konkurrentländer har oftast snävare 

arbetsuppgifter för sina anställda. Våra produktionstekniker 

arbetar bredare och det ger dem ett bättre perspektiv. 

Vi behöver också oväntade kombinationer av vetenskaper 

som exempelvis konst och naturvetenskap. Leonardo 

da Vinci målade Mona Lisa och skissade på helikoptrar. 

Han skulle kunna varit en ingenjör. 

Vad vi än hittar på nu kommer verkligheten att överträffa 

oss.” 

I den här boken klär nio kloka personer sina tankar om 

innovationer och teknikföretag i ord. Några blickar bakåt, 

andra lyfter blicken femtio år framåt i tiden. 

Författaren John-Henri Holmberg målar upp tre framtidsscenarier 

för Sverige 2061. 

Carlos Rojas, frilansjournalisten och Gringogrundaren, 

tar oss med på en resa i den svenska invandringens och 

industrins historia och längtar efter en egen gata. 

Ledarskribenten Katrine Kielos beskriver hur Sverige 

gått från att tvingas stjäla kunskap och innovationer till att 

vara den nation som snarare exporterar dem. 

F.d. arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin studerar 

sambanden mellan innovation och arbetstillfällen på 

Stanford University. Han skildrar innovationspolitikens 

utmaningar och drar lärdomar av en blåtrast. 

Maria Wetterstrand, f.d. språkrör för Miljöpartiet, rör 

sig mellan teknikens möjligheter och betydelse för klimatfrågan 

och miljön och det hinder som medelålders vita män 

kan innebära. 

Ulf Wickbom, som är politisk chefredaktör på tidningen 

10

Barometern i Kalmar, fascineras över den kreativitet som 

finns i de små industriföretagen runtom i landet och oroas 

över vilka som kommer att leda morgondagens industrier. 

Elin Grelsson prövar med bloggarens och krönikörens 

skarpa penna ett jämställdhetsperspektiv på hur myten om 

det manliga teknikgeniet måste dö för att fler kvinnor ska 

vilja bli ingenjörer. 

Nicklas Lundblad, policyansvarig på Google, skriver 

från sin kammare på huvudkontoret i Mountain View i San 

Francisco. Nicklas personifierar innovationsprocessen. Den 

får kött och blod genom Arnes hjärta som tappat takten. 

Bara ett av miljoner exempel på att innovationer också är 

en fråga om liv och död. 

Multibegåvningen Caroline af Ugglas gör en djupdykning 

i kreativitetens labyrinter. Den egna och de andras. 

Caroline slits mellan motvilja och glädje inför industrin 

när hon ligger i sin favorituppfinning – jacuzzin. 

Det är spännande och tankeväckande skildringar av vårt 

lilla lands utmaningar för att kunna fortsätta vara en internationellt 

framgångsrik innovationsnation. I stället för att 

vi kollektivt lutar oss tillbaka mot gamla meriter som erövrat 

världen kan vi ställa oss på tå och möta den nya tidens 

utmaningar. Trevlig resa. 

Alexandra Pascalidou 

11

JoHN-HENrI HoLMbErg 

Femtio år hit eller dit, vad betyder det? Ganska mycket 

visar det sig när John-Henri med sina liberala glasögon tar 

med oss på tre olika resor femtio år in i framtiden, en konservativ, 

en pragmatisk och en liberal utopi. 

Författaren, översättaren, redaktören och bokförläggaren 

John-Henri Holmberg har varit en av de mest framträdande 

när det gäller att introducera science fiction i Sverige. 

Han har en fil.kand. med litteraturhistoria som huvudämne 

efter studier i Uppsala och Stockholm. 

I sitt politiska engagemang medverkade han till att introducera 

nyliberalismen och den amerikanska filosofen 

Ayn Rand i Sverige, bland annat som grundande redaktör 

för tidskriften Nyliberalen. John-Henri har även varit verksam 

inom Moderaterna och tankesmedjan Timbro. 

12

oM fEMtIo år 

Vad betyder femtio år? Hur dramatiskt kan egentligen världen 

förändras på så kort tid? Kanske kan det vara nyttigt 

att fundera en smula över historiens överraskningar. 

År 1761 var George III kung över Storbritannien och Irland. 

I Frankrike regerade Ludvig XV. Liksom Europas övriga 

kungahus härskade de ”av Guds nåde”; den rojalistiska samhällsordningen 

var gudagiven och upprätthölls inte bara av 

tradition och med vapenmakt, utan också av de statskyrkor 

som överallt stödde den rådande ordningen. 

År 1811 var USA redan sedan 35 år västvärldens första 

demokratiska republik och första nation med religionsfrihet. 

Frankrike hade följt i amerikanernas spår, men de 

första årens republik var nu ersatt av Napoleons kejsardöme. 

Inte desto mindre hade flera av Europas kungahus störtats, 

trosfrihet hade införts och Code Napoléon hade i stora 

delar av Europa avskaffat adelns privilegier och ersatt dem 

med allas likhet inför lagen. Vem hade gissat det 1761? 

År 1911 var Nikolaj II tsar över Ryssland. Georg V härskade 

över det brittiska imperiet, till sin utbredning det 

största världen någonsin sett; 1911 omfattade det cirka 22 

procent av jordens markyta och nära 25 procent av mänskligheten. 

Små grupper av kommunistiska och anarkistiska 

terrorister hade förekommit i Europa, men sågs inte som 

något reellt hot mot samhällsordningen. Så gott som hela 

Afrika och Asien behärskades av de europeiska kolonialmakterna; 

världens enda ekonomiska stormakt utanför 

Europa var USA. 

År 1961 började Berlinmuren byggas. USA var världens 

ekonomiskt, kulturellt och militärt ledande stormakt, utmanad 

enbart av Sovjetunionen som lagt halva Europa 

under sig. Kolonialismens epok var över, monarkismens 

likaså. En stark våg av sekularisering svepte över världen 

14

och man talade om religionernas utdöende. Framtidens 

stora konflikt skulle stå mellan västvärldens liberala demokratier 

och den sovjetiska och kinesiska kommunismen. 

Den nya gräns mänskligheten stod i begrepp att utmana 

var rymden, och alla visste att vi inom enstaka årtionden 

skulle ha kolonier på månen och Mars. I nästan alla västländer 

var mellan 80 och 90 procent av alla kvinnor hemarbetande. 

Homosexualitet var i samtliga länder antingen 

kriminellt eller klassificerat som sjukdom. Vem hade gissat 

det 1911? 

År 2011 är kommunismen som världsmakt försvunnen. 

En stark våg av fundamentalistisk religiös väckelse sveper 

över världen och man talar om religionernas återkomst. 

USA är fortfarande världens ekonomiskt, kulturellt och 

militärt ledande stormakt, men utmanas nu av ett nästan 

jämnstarkt Kina. Rymdforskningen ligger i träda men datoriseringen 

har förvandlat världen. Agendan för dagen 

handlar om global uppvärmning, islamism och islamofobi, 

kamp mot terrorism, tredje vågens feminism, homosexuellas 

lika rättigheter. Vem hade gissat det 1961? 

Kanske var det obetänksamt att acceptera förslaget att skriva 

den här essän. ”Vilken bild har du, utifrån dina egna 

erfarenheter och ditt eget perspektiv, av framtiden för den 

svenska innovationsandan?” stod det i den lite mer detaljerade 

inbjudan jag så småningom fick. Där stannar åtminstone 

jag upp för att undra varför i hela friden jag skulle bli 

ens tilltänkt i sammanhanget. Fast i en senare mening får 

kanske den saken ett slags förklaring: ”Jag hoppas att du 

skulle kunna göra någon form av framtidsspaning som blir 

en blandning av science fiction och ideologi.” 

Det kan jag kanske. Men en säregen blandning. 

Finns det någon ”svensk innovationsanda”? Nej, det tror 

jag inte. Men jag tror att det finns en mänsklig innovationsanda, 

och eftersom svenskar är människor som alla 

15

andra finns naturligtvis också svenskar som är innovativa, 

tänker runt eller tvärs igenom hörnen och når fram till nya 

idéer. Men räcker det? 

Jag vet inte mer än andra lekmän om svensk industri 

eller om svenska exportföretag. Jag är inte naturvetare, 

tekniker eller ekonom. Jag var ett sjukt och ensamt barn 

som fördrev tiden med att läsa och lyssna på radio. Så småningom 

blev jag frisk och tonåring och som student läste 

jag filosofi och litteratur. Men två egenheter måste jag 

medge att jag har haft. Det mesta av det jag läste de där 

långa åren från sex till sexton var science fiction, och jag 

har fortsatt att läsa sf, om än långt ifrån bara, resten av livet. 

De flesta svenskar läser inte science fiction. Tvärtom – den 

litteraturformen är trots Kallocain och Aniara tydligen så 

främmande för oss att den nätt och jämnt existerar här. 

Och när jag så småningom blev politiskt medveten och 

senare aktiv avvek jag också där från de svenska alternativen, 

som var och förblivit att vara antingen radikal socialist 

eller lite lagom socialdemokratiskt borgerlig. Jag blev liberal, 

inte i ordets folkpartistiska innebörd, utan i den ursprungliga: 

jag är, alldeles på allvar, övertygad om att ingen, 

inte ens någon majoritet, inte ens staten, har rätt att 

utsätta någon individ för tvång eller våld. (Det lustiga är 

att när man uttrycker saken på det grundläggande principiella 

planet håller de flesta med. Och väldigt många tycks 

till och med tro att Sverige skulle vara ett föredöme: fritt 

och demokratiskt och jämställt. Inte tolererar väl vi att 

någon utsätts för tvång eller våld? Fast varför har vi då inte 

etableringsfrihet för läkare, eller individuell avtalsfrihet på 

alla arbetsplatser, eller frihet för skolor att välja pedagogik 

och schema, eller etableringsfrihet för radio och tv? Och 

hur många skulle egentligen betala skatt om det vore frivilligt?) 

Men okej. Det helt liberala samhället – där staten, om 

den alls finns, enbart har hand om yttre (militär) och inre 

(polis) försvar mot våldsverkare, och om att döma och 

16

straffa dem som utsatt andra för tvång eller våld – är en 

utopi. Kanske är den till och med omöjlig att uppnå så länge 

vi inte har näst intill obegränsade resurser som alla fritt kan 

utnyttja efter önskemål. 

Hur är det då med science fiction? Vad har man för 

nytta av att läsa den sortens litteratur? Hur nyttigt det är 

kan ju diskuteras. Men vad åtminstone jag mer än något 

annat har lärt av att läsa science fiction är att ingenting är 

beständigt. Allt förändras. 

Science fiction är hos oss en både ganska okänd och ofta 

missförstådd litteraturform. Ofta uppfattas den som bara 

fria fantasier. Men seriös sf får inte vara fria fantasier; den 

måste respektera vår kunskap om hur verkligheten ser ut 

och fungerar. Inom den ramen kan sedan författarna spekulera 

i alternativ, möjligheter och tänkbarheter. 

Det som för snart tvåhundra år sedan gjorde Mary Shelleys 

Frankenstein till den första fullödiga science fictionromanen 

var inte att hon skrev om ett konstgjort monstrum. 

Den tolkningen är filmversionernas. Shelleys roman 

handlade i stället om möjligheten att skapa liv, om att den 

möjligheten existerade enbart tack vare den moderna naturvetenskapens 

framsteg, och om att mänskliga varelser 

utvecklas genom att lära. Monstret i Shelleys roman är från 

början varken ont eller gott. Det är omvärldens fördomsfulla 

och oförstående reaktioner som får det att hata. 

På samma sätt var det revolutionerande med H. G. Wells 

Tidmaskinen inte tanken på resor i tiden, utan att Wells lät 

sin tidfarare i den avlägsna framtiden först möta en till 

oigenkännlighet förändrad mänsklighet och därefter uppleva 

vår planets död. Vad Wells konkret sa var att om vi nu 

accepterar utvecklingsläran måste vi också inse att inte bara 

alla andra livsformer, utan också vi själva, ständigt förändras 

vidare. Utvecklingen har inget slut. Dagens människor 

var för bara en dryg miljon år sedan håriga, skogslevande 

varelser med drygt en tredjedel av vår hjärnkapacitet. Hur 

17

kommer mänskligheten att se ut om nästa miljon år? Och 

på samma sätt ville Wells visa att också planeten vi råkar 

bo på konstant förändras, liksom stjärnan den kretsar runt. 

Berg eroderas, nya landmassor höjer sig, kontinenterna 

flyttar sig ständigt runt jorden. Arter utvecklas, förändras, 

dör ut och ersätts av nya. Eftersom solen gradvis blir varmare 

kommer troligen atmosfären att inom mindre än en 

miljard år inte längre kunna underhålla växtlighet i nuvarande 

form; inom två miljarder år är det sannolikt att allt 

vatten på jordytan har avdunstat. Den slutliga katastrofen 

äger rum när solen om cirka fem miljarder år blir en röd 

jättestjärna och kommer att svälla till omkring 250 gånger 

sin nuvarande storlek, då risken är stor att jorden uppslukas 

av stjärnan. 

Låter perspektivet meningslöst? För en miljon år sedan fanns 

vi inte ens – varför skulle vi bekymra oss om vad som 

händer om tusen miljoner år? Och vad har det med de 

närmaste femtio åren att göra? 

Jag tror att perspektivet är nyttigt att ha i bakhuvudet. 

Av två skäl. Det första är att det gör det svårare att stirra 

sig blind på det vi just nu råkar uppfatta som självklarheter, 

eviga sanningar och nödvändiga traditioner. Inget av det 

kommer att finnas kvar annat än möjligen i historieböckerna 

om ens några hundra år, långt mindre om några tusen. 

Det andra är att det gör det lättare att bejaka förändringar 

och risker. Ibland blir effekterna av förändringarna andra 

än de man hoppats på. Ibland verkar de katastrofala. Men 

utan förändring och risker kan vi inte leva alls, och inte 

ens de värsta alternativen är mer än övergående. De kommer 

att ersättas av nya förändringar, nya alternativ, ändlöst 

och allt snabbare så länge människan existerar. 

Det hindrar inte att de närmaste femtio åren kan utvecklas 

på mycket olika sätt. Vilka möjligheter vi upplever som 

18

positiva och vilka vi ser som negativa beror på våra individuella 

värderingar. Den enes utopi är den andres mardröm. 

Låt oss ta en titt på tre mycket olika Sverige år 2061 – samtidigt 

som vi bör komma ihåg att det enda man säkert kan 

säga om alla försök att förutse framtiden är att det kommer 

att vara fel. 

Som förmodligen redan den enklaste statistiken. År 1961 

hade Sverige cirka 7,5 miljoner invånare. År 2011 är vi drygt 

9,4 miljoner. Det är en ökning på 25 procent. Statistiska 

centralbyrån anser i sin senaste långtidsprognos att Sverige 

år 2061 ska ha totalt 10,9 miljoner invånare. Det är en ökning 

på 16 procent. Den siffran får man genom att anta 

både att svenskar i allmänhet i framtiden får lite färre barn 

än nu och att invandringen till Sverige kommer att minska. 

Men Sverige är ett mycket glesbefolkat och jämförelsevis 

rikt land; skulle den ekonomiska utvecklingen förbli 

någorlunda god kommer vi både att behöva och locka allt 

fler invandrare, och i så fall gissar jag på att vi snarare närmar 

oss 12 miljoner om femtio år. I synnerhet som SCB 

också gissar att 25 procent av de 10,9 miljonerna kommer 

att vara 65 år och äldre, medan 53 procent är från 20 till 64 

år (att jämföra med dagens 18 procent pensionärer och 58 

procent mellan 20 och 64 år). 

Det här säger inte mycket. Bara – som vanligt – att det 

svenska pensionssystemet förmodligen måste revideras igen 

under de närmaste decennierna. 

Men hur kommer tillvaron att se ut för de här minst 

omkring 11 miljonerna svenskar? 

Det finns förstås ett möjligt scenario som åtminstone jag 

upplever som djupt deprimerande. I det har EU växt ut till 

den överstatliga regleringsmyndighet som unionens mest 

hängivna tjänstemän och politiker drömmer om. Europa 

är nästan helt integrerat, och följden är att det inte längre 

finns några nämnvärda variationer mellan de olika län- 

19

derna i vår del av världen. Välvilliga lagstiftare har fortsatt 

på den väg så många länder redan har slagit in på: varje 

upplevt hot leder till fler regleringar, nya förbud och ökande 

övervakning. 

Backa ett halvt steg. Vad har historiskt varit Europas 

största konkurrensfördel i jämförelse med andra delar av 

världen? Det enkla svaret är att Europa är litet, tätt befolkat 

och uppdelat i ett stort antal självständiga stater. För tillfället 

lever här runt 730 miljoner människor fördelade på 44 

länder och tio regioner som är autonoma, självstyrande 

eller på annat sätt avviker. De historiska, språkliga och 

kulturella likheterna mellan många av länderna gör att det 

är jämförelsevis lätt att flytta mellan olika delar av Europa; 

mångfalden i regleringar, lagstiftning, synsätt, värderingar 

och normer gör att det alltid finns alternativ för de individer 

som får se sina önskningar och ambitioner omintetgjorda 

i sina hemländer. 

Historiskt kan det inte råda någon stor tvekan om att 

Europas snabba utveckling har drivits framåt av precis den 

här mångfalden. När merparten av den katolska världen 

gisslades av inkvisitionen, blomstrade republiken Venedig 

där inkvisitionen aldrig fick fäste och där handelsmännen, 

inte adeln, styrde. Intellektuell och ekonomisk blomstring 

har genom tusen år gått hand i hand med den ökande enskilda 

frihet som blivit en konsekvens av en svag statsmakt. 

Hade 1600-talets holländska handelsvälde varit möjligt om 

den spanska kronan lyckats behålla sitt grepp över Nederländerna? 

Hade 1700-talets upplysningsfilosofi och dess 

direkta avläggare, liberalismen och industrialismen, kunnat 

få grepp om England och Frankrike om inte kungamakten 

i båda länderna varit svag? 

Det positiva med EU finns i Schengenavtalet, som garanterar 

den fria rörligheten mellan Europas länder, och i 

Europadomstolen, som är det närmaste många av länderna 

i vår del av världen kommer en rättsordning som är beredd 

20

att sätta den enskilda individens rätt över statens. Det värsta 

som kan hända Europa är att EU utvecklas till en superstat 

med ambitionen att påtvinga alla delar av Europa 

samma regleringar, lagar, skatter och normer. Hittills har 

länderna i Europa varit tillräckligt olika för att det någonstans 

alltid har funnits plats för de avvikande, oliktänkande, 

aparta – de ovälkomna innovatörerna, som i sina 

hemländer inte haft möjlighet att förverkliga sina idéer. 

När de har lyckats har så småningom också deras forna 

hemländer tvingats acceptera de nydaningar de har skapat, 

eftersom priset för att vägra ofta har varit för högt. På så 

sätt har liberala idéer och ekonomiska liksom tekniska 

framsteg gradvis spritt sig från land till land. Men i ett 

genomreglerat och homogent Europa skulle den möjligheten 

inte längre existera, och konsekvenserna skulle redan 

på kort sikt bli allvarliga: innovationerna skulle äga rum 

inte här, utan i de delar av världen där centralstyrningen 

är mindre eller lättare att kringgå. 

Vad är det egentligen vi pratar om? Vad kommer att hända 

under de närmaste femtio åren? 

Mänskligheten omfattar just nu nästan 7 miljarder individer. 

År 2061 kommer det att finnas nära 9,5 miljarder 

människor – och det mest sannolika är att tre fjärdedelar 

av mänskligheten kommer att leva i städer. Det innebär att 

andelen stadsbor i världen kommer att mer än fördubblas 

under de närmaste femtio åren. Effektiviseringen och automatiseringen 

av jordbruksproduktion och industriproduktion 

kommer att fortsätta med ökande hastighet. ”Intelligenta” 

robotar kommer att utföra en snabbt ökande mängd 

arbetsmoment både i industrin och i hemmen. ”Intelligenta 

ytor” – överdragsmaterial med datorkapacitet – kommer 

gradvis att i grunden förändra ett otal rutinsysslor, inte 

minst renhållning, tvätt, strykning och byggindustri. Bioniska 

ögon – artificiella ögon som överför information 

21

direkt till synnerven – kommer att finnas redan tidigt under 

perioden och år 2061 sannolikt vara så förfinade att 

synproblem inte längre existerar, medan de som så önskar 

kan se med långt högre upplösning, eller i andra delar av 

ljusspektrum, än normala ögon kan göra. 

En ökande andel av alla gods- och passagerartransporter 

kommer att ske med helautomatiska system och till sjunkande 

kostnader. De flesta mänskliga organ kommer att 

kunna ersättas med transplantat framodlade från stamceller 

i näringstankar; donatorer blir överflödiga och vänte tiderna 

på transplantationer sjunker drastiskt. Elektricitet kommer 

att överföras trådlöst och genereras i fusionsreaktorer, som 

på sikt ger obegränsad tillgång till energi. 

Datorernas kapacitet blir jämfört med nuvarande teknik 

i det närmaste obegränsad och den normala överföringshastigheten 

kommer att överträffa en terabit per sekund. 

Nanoteknologin kommer att revolutionera modet och, 

senare under perioden, medicinen, i och med att nanorobotar 

kommer att kunna reparera skador och mutationer 

i inre organ, bota sjukdomar och motverka förslitningsskador. 

Medellivslängden bör därmed kunna ökas väsentligt. 

Kloningsteknologin kommer att leda till inte bara 

djurlös produktion av livsmedel utan också möjligheten att 

klona människor; parallellt kommer möjligheten finnas att 

ladda upp sina minnen och sin personlighet som mjukvara 

för att därefter ladda ner den i en ny kropp. DNA-teknologin 

kommer att göra det möjligt att bestämma fosters inte 

bara kön, längd, hår- och hudfärg utan också i hög utsträckning 

fysiska och psykiska kapacitet och benägenhet. (Vilket 

inte är detsamma som att man kommer att kunna ”beställa” 

en duktig matematiker, pianist eller simmare; hur 

en individ utvecklar sin kapacitet kommer fortfarande att 

bero på intresse, vilja och uthållighet.) 

Exploateringen av rymden kommer att på nytt intensifieras 

och före 2061 finns mänskliga kolonier på månen och 

22

i omloppsbana medan permanenta bosättningar planeras 

på Mars och i asteroidbältet; jordens resurser är ändliga, 

men obegränsade naturresurser finns i det övriga solsystemet 

och kommer att lönsamt kunna utvinnas och tillföras 

vår planet. Energin i rymden och på Mars är i princip 

obegränsad; bristen på atmosfär gör att den solenergi som 

når Mars yta är betydligt större än den som når jordens. 

Det här har inte ens skrapat på ytan. Den vetenskapliga 

och tekniska utvecklingen är inte lineär utan exponentiell. 

Allt jag nämnt behöver inte nödvändigtvis ha förverkligats 

inom femtio år. Men oräkneliga andra och lika dramatiska 

förändringar kommer att äga rum, och ingenting av det 

jag nämnt är särskilt dramatiskt – det är utvecklingar av 

redan kända principer och tekniska tillämpningar. Så det 

här kommer att hända. Det kan bli i Europa eller i USA. 

Men kanske troligare blir det i Indien, i Kina, i Korea eller 

i något annat av de länder vars utvecklingstakt numera är 

snabbare än västvärldens. För västvärlden har i dag tre 

grundläggande problem som i själva verket är mycket likartade 

i Europa och Nordamerika. 

Det första problemet är vårt välstånd. Oberoende av all 

retorik kring nyfattigdom, sociala orättvisor och ökande 

löneklyftor lever den stora majoriteten människor i västvärlden 

i dag i ett överflöd och med en bekvämlighet som 

inte de rikaste och mäktigaste för ett par århundraden sedan 

ens kunde drömma om. Vi är friskare, lever längre, arbetar 

mindre och äter bättre än människor någonsin har gjort. 

Det har i sin tur lett till att vi blivit alltmer obenägna att 

ta risker, eftersom vi också har mer att förlora än männi skor 

någonsin förr har haft. Varken våra förhoppningar, våra 

önskemål eller vår vilja att få mer har minskat, men de 

flesta av oss blir alltmer obenägna att avstå från den fritid, 

den standard och den bekvämlighet vi redan har för att 

uppnå det. 

Det leder till det andra problemet: vårt politiska system. 

23

Över hela västvärlden styr i dag den så gott som oinskränkta 

demokratin – ett system där inga begränsningar existerar 

för vilka beslut som kan fattas med enkel majoritet, och där 

inga mekanismer längre finns inbyggda för att minska beslutshastigheten. 

Eftersom politikerna i de beslutande församlingarna 

väljs med korta mellanrum – tre, fyra eller fem 

år – och eftersom deras viktigaste uppgift alltid måste vara 

att bli omvalda, präglas västvärlden av ett politiskt klimat 

där starka påtryckningsgruppers önskemål så gott som aldrig 

åsidosätts, där stora väljarkollektiv erbjuds ständigt nya förmåner, 

där politikerna och de allt fler politiskt tillsatta eller 

offentliganställda tjänstemännen ägnar stor tid åt att identifiera 

ständigt nya ”problem” som måste åtgärdas, eftersom 

det är den verksamheten som motiverar deras existens, och 

där plötsliga opinioner får omedelbart politiskt gehör, oftast 

med ny lagstiftning eller nya regleringar som följd. 

Det här systemet får som en inbyggd konsekvens att 

långsiktighet, förutsägbarhet och fasta regler försvinner 

nästan fullständigt; den ständigt växande byråkratiseringen 

leder dessutom till total oöverskådlighet vad gäller både 

vilka regleringar som faktiskt gäller och vilka konsekvenser 

de har. Eftersom de individuella aktörerna i systemet 

tvångsmässigt måste anpassa sig följer automatiskt att planeringshorisonten 

också för företag och andra på marknaden 

krymper. Så sent som kring 1961 hävdade de flesta 

storföretag i en undersökning utförd av den amerikanska 

tidskriften Fortune att man normalt planerade för minst 

tjugo år framåt. Men redan för åtskilliga år sedan blev 

svaret i en liknande undersökning att en mer detaljerad 

planering sällan sträckte sig över mer än några få år. Nationalekonomiskt 

blir konsekvenserna av det här systemet 

gradvis allt allvarligare i och med att allt större väljargrupper 

samtidigt kräver både oförändrade eller sänkta skatteuttag 

och höjda förmåner. Vart den politik som tillgodoser 

sådana önskemål leder syns 2011 tydligast i exemplet Grek- 

25

land, men det bör nämnas att exakt samma utveckling – om 

än med varierande konkreta detaljer – pågår i så gott som 

hela västvärlden, inte minst i USA. 

Det här leder ofrånkomligt till det tredje problemet: en 

ständigt ökande ineffektivitet kombinerad med allt mer allvarliga 

systemorsakade störningar i marknadens funktionssätt. 

För att tillgodose allt fler och allt mer långtgående 

regleringar måste företagen ödsla resurser på att bygga upp 

byråkratier som motsvarar de offentliga. Kapitalmarknaden, 

som genom att styra resurser till lönsamma företag och 

branscher garanterade en effektiv konkurrens, har i takt med 

att kombinationen av politiskt fastställda räntor och politiskt 

driven inflation gjort det lönsammare att låna än att tjäna 

pengar, i allt högre grad övergått till att styra resurser bort 

från värdeproduktion och till fiktiva värden, som syntetiska 

optioner, futures, turbowarranter och andra finansinstrument. 

När dessutom aktörerna inom systemet vet att de i 

allt väsentligt kommer att hållas skadeslösa också om de 

begår absurda missgrepp – politikernas rädsla för att förlora 

nästa val innebär i dag att finansinstituten, och i första 

hand bankerna, inte längre kan tillåtas gå i konkurs ens när 

de uppenbart förtjänar att göra det – återstår inte längre 

några av de spärrar som verkligheten och konsekvenserna 

av ett vettlöst agerande normalt tillhandahåller. 

Mig förvånar det inte att det är just i Asien som både den 

ekonomiska utvecklingen och de tekniska framstegen under 

de senaste årtiondena har gått snabbast. 

Nu skulle det här åtminstone utmynna i något slags vision 

av Sverige om femtio år. Jag har sagt att jag tänker ge tre 

alternativ. Alla tre är naturligtvis fiktiva; jag tror inte ett 

ögonblick på att något av dem i någon större utsträckning 

kommer att slå in. Men jag misstänker att verkligheten 

kommer att visa på en färdriktning som påminner om något 

av alternativen. 

26

Ett är enligt mina personliga synsätt och övertygelser en 

dystopi – en utveckling som jag skulle uppleva som djupt 

olycklig. Men många skulle förmodligen se den som något 

att hoppas på. Ett andra alternativ är, återigen enligt min 

uppfattning, en relativt trolig bild av en mycket svensk 

framtid. Ett tredje är vad jag betraktar som en utopi men 

som säkert somliga ser som en skräckvision. Jag kallar dem 

den konservativa, den pragmatiska och den liberala framtiden. 

Och tänk gärna på en sak: konservatism är motvilja 

mot förändringar. En sådan motvilja är stark i Sverige, och 

eftersom vi dessutom i nästan unikt hög utsträckning ägnar 

oss åt konsensustänkande – när en debatt väl avslutats med 

att ett majoritetsbeslut fattats kommer inte ens beslutets 

tidigare starkaste motståndare att längre tala emot det, utan 

anpassar sig till majoritetssynen, konsensus – tenderar vi att 

hålla fast vid gamla synsätt och värderingar. I Sverige är 

den socialdemokratiska folkhemsvisionen den starkaste 

konservativa övertygelsen, för närvarande hyllad av så gott 

som alla politiska partier. 

Den konservativa framtiden 

Socialdemokraternas nye partiledare Håkan Juholt lyckades 

över förväntan. I valet 2014 fick han tillsammans med Vänsterpartiet 

nära 40 procent av rösterna. Av den tidigare 

regeringskoalitionens fyra partier försvann Centern ur riksdagen 

och de andra tre partiernas tillsammans knappt 42 

procent räckte inte långt när Socialdemokraterna och Vänstern 

lyckades göra upp med Miljöpartiet, som fått nära tio 

procent, och dessutom stöddes av Sverigedemokraterna som 

ökat till drygt åtta procent. 

Nu tog man itu med att radera ut de borgerligas åtta år 

långa urholkning av välfärden och jämställdheten. Pensionshöjningarna, 

heltidsgarantin till offentliganställda, minskningen 

av undervisningsbidraget till enskilda skolor och 

27

förbuden för vinstuttag ur skolor och vårdinrättningar visade 

sig populära. Självklart avskaffades pigavdragen. Efter 

framgångarna också i valen 2018 och 2022 genomfördes 

äntligen den avveckling av de kvarvarande kärnkraftsreaktorerna 

som utlovats sedan länge, medan de sista resterna av 

de forna borgerliga makthavarnas osunda konkurrenstankar 

inom skolan raderades ut i och med att betygen äntligen 

avskaffades helt. Ett problem var att regeringen efter Sverigedemokraternas 

ytterligare ökning tvingades kompromissa 

i invandringsfrågan, men man tröstade sig med att Sverige 

ändå fortfarande räknat efter folkmängd tog emot lika 

många invandrare från länder utanför EU som genomsnittet 

av europeiska länder. För att kunna genomföra de ytterligare 

utlovade höjningarna av pensionerna, och för att 

värna kvaliteten i skolan, vården och omsorgen, återinfördes 

fastighetsskatten samtidigt som företagens arbetsgivaravgifter 

höjdes. Det demokratiska inflytandet över utbildningen 

och forskningen stärktes genom ett ökat antal politiskt 

tillsatta i universitetsstyrelser och anslagsnämnder. 

Kanske behöver den här visionen inte göras lika detaljskarp 

under alla de följande åren. Visst förekom enstaka 

avbrott när borgerliga regeringar ersatte de socialdemokratiskt 

ledda, men få försök gjordes att i grund förändra den 

förda politiken. På 2030-talet var tiden äntligen mogen att 

kriminalisera rökning och ett decennium senare undantogs 

de personer som bröt mot Socialstyrelsens normer för en 

hälsosam livsstil från det allmänna sjukförsäkringssystemet. 

Kring samma tid tvingade energibristen fram de första elransoneringarna, 

eftersom utbyggnaden av vindkraften inte 

givit de planerade resultaten. Förbuden mot genmanipulerade 

födoämnen, genmodifikationer på människor och det 

återinförda moratoriet på kärnkraftsanknuten forskning 

ledde visserligen till att många forskare lämnade landet, men 

de nya statliga bidragen till självhushållningsjordbruk fick 

många unga att söka sig från städerna ut på landet. 

28

Den utbyggda filtreringen av internet och den kontinuerliga 

övervakningen av potentiellt samhällsfientliga individer 

– en gradvis skärpning av de utökade möjligheter till 

avlyssning och signalspaning som införts redan nästan femtio 

år tidigare – hade en tid varit kontroversiella, men accepterades 

nu liksom pornografiförbudet och förbudet mot 

kränkande av religiösa och demokratiska värderingar som 

en självklar del av försvaret för det svenska samhället. 

År 2061 kunde den svenska regeringens socialdemokratiska 

majoritet se tillbaka på att i trettiofyra av de gångna 

femtio åren ha fortsatt det folkhemsbygge som nu pågått i 

nästan 130 år. Sverige var ett föregångsland genom sin jämställdhet 

– kvoteringslagstiftningen hade inte bara lett till 

att kvinnor nu intagit nästan hälften av platserna i alla 

privata och offentliga styrelser, utan också garanterat att 

pojkar inte förlorat sin hälft av platserna i de högre utbildningar 

som annars, på den materialistiska betygstiden, 

skulle ha fyllts nästan helt av flickor – sin sunda befolkning, 

sin miljövänlighet och sin solidaritet med de utsatta som 

fortfarande fanns i samhället. 

Företagare och andra osolidariska krafter hade visserligen 

protesterat varje gång arbetsrätten stärkts, den nya miljöanpassningsmyndigheten 

infört hårdare regler för varuproduktion 

eller ett ökat socialt ansvar lagts på arbetsgivarna, 

men som vanligt tystnade invändningarna efter en tid när 

de flesta varken som de hotat gick i konkurs eller flyttade 

från landet. Internationella valutafondens rankning av 230 

länder efter köpkraftsjusterad BNP per capita placerade nu 

Sverige på 63:e plats, men de svenska myndigheterna framhöll 

att sann välfärd inte handlar om prylkonsumtion eller 

ekonomisk tillväxt, utan om varje enskild medborgares 

möjlighet att leva ett gott liv i kontakt med naturen och 

med rikliga möjligheter till självförverkligande genom kulturupplevelser 

och sociala kontakter. 

29

Den pragmatiska framtiden 

De Nya Moderaternas ordförande Fredrik Reinfeldt lyckades 

över förväntan i valet 2014 och kunde med egen om 

än mycket knapp riksdagsmajoritet fortsätta att regera landet. 

Efter valförlusten tvingades liksom Mona Sahlin också 

Håkan Juholt att avgå, och Socialdemokraternas nye och 

långt mindre konfrontationsinriktade ordförande började 

öppet tala om att blockpolitiken spelat ut sin roll och att 

Sverige inför framtiden behövde bredare lösningar och 

större majoriteter än de som dittills präglat 2000-talets riksdagar. 

Och den här gången var det mer än bara tomma ord. 

2018 fick Sverige till många traditionalisters oförställda 

häpnad en tvåpartiregering av moderater och socialdemokrater, 

stödd av drygt 60 procent av riksdagsmandaten. 

Sedan Fredrik Reinfeldt trätt tillbaka accepterade den nye 

moderatledaren Anders Borg till och med att dela statsministerposten 

med sin socialdemokratiske kollega. 

De två arbetarpartierna visade sig vara överens i långt 

fler frågor än deras respektive väljare hade anat. Jobbskatteavdragsprogrammet 

avslutades med en sjätte och sista mycket 

måttfull sänkning. I gengäld stärktes arbetsrätten och 

heltidsgaranti infördes för alla offentliganställda, en reform 

som visserligen tvingade fram en betydande höjning av 

arbetsgivaravgifterna men som betydde mycket både för 

ensamstående familjeförsörjare och för vården och omsorgen. 

Den tidigare extrema skolpolitik som förts av Folkpartiet 

normaliserades nu med en återinförd tregradig betygsskala 

från sjunde årskursen, försöken att hetsa eleverna 

till än värre konkurrens motverkades genom att intagningarna 

till alla högre utbildningar lottades ut bland sökande 

med erforderlig grundutbildning och kvoterades lika efter 

kön. Ytterligare kompromisser ledde till att allmännyttan 

tillfördes inkomsterna av den nya statliga årsavgiften för 

privatägda fastigheter, vilket äntligen fick tillgången på 

30

hyreslägenheter att börja öka samtidigt som den orimliga 

fastighetsbubblan punkterades och priserna på bostäder 

började falla. 

När de båda regeringspartierna i slutet av 2040-talet gick 

samman till det nya partiet Socialmoderaterna vädrade 

riksdagens fyra kvarstående oppositionspartier morgonluft. 

Men deras förhoppningar kom på skam. Socialmoderaternas 

försprång i opinionen ökade till och med, och partiet 

betonade att det varit dess båda föregångare som ansvarat 

för landet under 111 av de senaste 120 åren, och att det 

svenska folkhemmet var partiets skapelse. För att garantera 

den valfrihet Moderaterna fortsatt ville slå vakt om 

fastslogs som princip att det till alla offentligt erbjudna 

tjänster skulle finnas minst ett tillåtet privat alternativ, som 

dock inte skulle tillåtas ge vinst åt sina ägare eller omfatta 

mer än tio procent av respektive verksamhet. Genom att 

införa en sjätte och sjunde semestervecka kunde gradvis så 

gott som full sysselsättning uppnås, även om de offentliganställda 

därefter var betydligt fler än de privatanställda. 

Visserligen sjönk Sverige gradvis i de internationella tabellerna 

över inkomster, studieresultat, forskningsrön och 

rörlighet på arbetsmarknaden, men förlusterna var inte 

katastrofala och 2061 fanns landet fortfarande om än med 

en hårsmån med i den översta fjärdedelen av världens länder, 

mycket tack vare de stora satsningar på mikrobiologisk 

forskning som inletts nästan femtio år tidigare och som än 

en gång lett till stora framgångar för svenska läkemedel. 

Svenskarna levde i ett stabilt, tryggt och välordnat land som 

gick att känna igen från generation till generation. Varför 

skulle de bry sig om att människor i andra länder stressade 

ihjäl sig för att kunna köpa fler onödiga prylar eller resa 

omkring i världen på sina bara hälften så långa semestrar? 

Borta bra, men Sverige var ändå bäst. 

31

Den liberala framtiden 

De Nya Moderaternas ordförande Fredrik Reinfeldt lyckades 

över förväntan i valet 2014 och kunde med egen om 

än mycket knapp riksdagsmajoritet fortsätta att regera landet. 

Men samtidigt fanns problem. Bara tack vare Vänsterpartiets 

tillbakagång hade majoriteten i riksdagen säkrats, 

och de tre små borgerliga partierna skakades av interna 

uppror. Mandatperioden präglades av försiktighet och få 

politiska initiativ; kanske var de viktigaste att universiteten 

själva gavs rätt att helt besluta över de statliga forskningsmedlen, 

medan privata donationer till ideella, kulturella 

och vetenskapliga ändamål gjordes fullt avdragsgilla. 

Valet 2018 slutade i en dramatisk styrkeförändring. Både 

Centerpartiet och Folkpartiet gick till val med nya och 

unga partiledare som krävde drastiska liberala reformer, 

medan Kristdemokraterna försvagats sedan den grupp i 

partiet som vägrade att acceptera förslagen om adoptionsoch 

inseminationsrätt för samkönade par hade brutit sig ur 

och bildat ett eget parti. Efter valet fanns fortfarande en 

borgerlig majoritet, men Centerpartiet och Folkpartiet var 

nu tillsammans större än Moderaterna, medan Kristdemokraterna 

sjunkit under fyraprocentsspärren. Fredrik Reinfeldt 

avgick till förmån för Anders Borg, som under den 

centerpartistiska statsministern tog itu med att sänka arbetsgivaravgifterna, 

avskaffa värnskatten och förbereda en 

statlig plattskatt med höjt golv. 

Halveringen av arbetsgivaravgiften möjliggjorde avsevärda 

reallönehöjningar för de flesta anställda samtidigt som 

sysselsättningen ökade snabbt. När regeringen under nästa 

mandatperiod gick vidare med att införa etableringsfrihet 

för skolor, vårdinrättningar, läkarmottagningar, radio och 

TV, och samtidigt avskaffade anställningsskyddet, rasade 

oppositionen, liksom mot det lagstadgade kravet på nollbasbudgetering 

för all offentlig verksamhet. Men den ful- 

32

la sysselsättningen och de snabbt minskande vårdköerna 

gav opinionsvinster som talet om arbetarfientlig högerpolitik 

inte rådde på. 

Den effektiviseringskommission som infördes med direktiv 

att varje år utifrån ett nollbudgetförfarande föreslå 

en femprocentig nedskärning av kostnaderna för den offentliga 

administrationen, och att på ett liknande sätt gå 

igenom och föreslå avskaffande av onödiga, ineffektiva, 

fördyrande eller dubblerade regleringar, ledde inom loppet 

av åtta år till att mer än hälften av alla statliga verk och 

myndigheter avskaffats helt eller inlemmats i de återstående. 

Förenklingarna av byggstadgan i kombination med 

avskaffandet av detaljplaneringen av bebyggelsen fick byggkostnaderna 

att sjunka markant samtidigt som städerna 

kunde växa mer organiskt. 

När Skolverket avskaffades och skolorna gavs rätt att fritt 

besluta över inriktning, pedagogik, läroplaner och antal 

undervisningstimmar inleddes en utbildningsrevolution 

som fortfarande pågår och som fört svenska elever till en 

kunskapsmässig tätposition i världen – även om många av 

dem suckar uppgivet när de hör sina morföräldrar prata om 

att de på sin tid inte behövde gå i skolan mer än 26 timmar 

i veckan och hade fjorton lovveckor om året. Å andra sidan 

gick deras farföräldrar femtio år tidigare i skolan 36 timmar 

i veckan och hade högst tolv veckor ledigt. Och i gengäld 

är Sverige ett av de länder som principiellt håller fast vid 

att staten inte ska vara medborgarnas förmyndare. Rökrum 

får inrättas på alla arbetsplatser. Restauranger och barer 

väljer själva om de vill tillåta eller inte tillåta rökning – och 

de liksom alla andra företag beslutar själva om sina öppettider. 

Förbudet mot barnpornografi ändrades till att inte 

omfatta teckningar, målningar eller annat utöver foton av 

faktiska människor. Övervakning av enskildas elektroniska, 

muntliga eller skriftliga kommunikation med andra får 

ske bara efter domstolsprövning. Lagar och förordningar 

33

motiverade av religiösa eller privatmoraliska värderingar 

avskaffades. 

Naturligtvis kom bakslag. Under de femtio åren fram 

till 2061 fick oppositionspartierna fyra gånger makten, men 

lyckades under sina spridda sexton år bara försena den gradvisa 

omvandlingen av Sverige från en regelstyrd och statsdominerad 

blandekonomi till ett av världens friaste länder. 

2061 ligger Sverige på femte plats i IMF:s välståndsstatistik, 

efter bara Luxemburg, Hongkong, Singapore och 

Japan. Den svenska plattskatten har inneburit att ett ökande 

antal företag flyttat till Sverige från andra högskatteländer. 

Spetskompetensen vid svenska forskningsinstitutioner 

har gjort oss till ett av de länder som är ledande inom nanoteknologi, 

DNA-hybridisering, stamcellsforskning, kloning 

och genmodifiering. Svenska företag deltar aktivt i 

byggandet av den rymdkoloni som håller på att konstrueras 

vid L5-punkten i jord-mån-systemet. 

Som sagt kommer inget av de tre scenarierna att bli verklighet. 

I den mån min liberala utopi någonstans kommer 

att förverkligas skulle jag bli betydligt mindre förvånad om 

det skedde i till exempel Singapore eller Kina, den dag 

kommunistregimen väl fallit, än om det skedde i Sverige. 

Samtidigt tror jag inte heller att de svenska väljarna 

skulle tolerera min konservativa mardrömsframtid. Det 

eller de partier som försökte förverkliga den skulle straffas 

hårt den dag majoriteten av väljarna insåg vart den sortens 

återtåg skulle leda. 

Men tyvärr tror jag – inte i den här lätt parodiska formen, 

men i princip – att mitt pragmatiska scenario är rätt sannolikt. 

Sverige styrs, som jag redan understrukit, av förändringsovilja 

och konsensus. Jag har på inget sätt svårt att 

tänka mig att den politiska makten under de följande femtio 

åren kommer att skifta fram och tillbaka mellan pragmatiska 

socialdemokratiskt ledda regeringar – som kommer 

34

att acceptera merparten av vad moderatledda regeringar har 

gjort, men lägga till nya regelverk, höja skatter och avgifter 

en smula, byråkratisera mer och minska valfriheten en 

smula – och pragmatiska borgerliga regeringar som kommer 

att acceptera merparten av vad socialdemokratiskt ledda 

regeringar har gjort, men lägga till annorlunda regelverk, 

minska somliga skatter en smula men höja somliga avgifter 

en smula, byråkratisera ännu mer men tillåta enstaka alternativ 

till offentliga verksamheter, mestadels dock fortsatt 

styrda eller reglerade i detalj av offentliga myndigheter. 

Allra mest allvarlig är förmodligen den kontinuerliga 

utbyggnaden av ickeproducerande men kostnadskrävande 

och reglerande offentliga verksamheter och det ofantliga 

slöseriet med medel inom många verksamheter, som i hög 

utsträckning är en effekt av budgeteringssättet inom offentlig 

verksamhet. När ansvariga läkare lämnar sina uppdrag 

med hänvisning till att resurserna inte längre är tillräckliga 

för att ge patienterna den vård de har rätt till, är 

det mycket lätt att bara kräva höjda skatter. Men borde man 

kanske inte också fundera på sådant som att läkare i dag i 

genomsnitt ägnar mer än hälften av sin arbetstid åt administrativt 

arbete i stället för vård, eller att till exempel Region 

Skåne – där nyligen överläkaren och medicinchefen 

vid akutkliniken på SUS i Malmö sade upp sig eftersom 

han ansåg patientsäkerheten hotad till följd av ekonomiska 

åtstramningar – samtidigt satsar mer än 100 miljoner på att 

”stärka Region Skånes varumärke utomlands”? Borde man 

inte fundera över den sorts budgetering som gör att skolledare 

å ena sidan klagar bittert över att inte kunna låta 

eleverna behålla sina skolböcker, men samtidigt är förtjusta 

över att (som i Lund) varje lärare under 2010 fått en 

ny MacBook-dator och varje person i ledande befattning 

också fått en gratis iPhone? 

I ett sammanhang som det här är det meningslöst att 

gräva ner sig i detaljer. Men låt mig åtminstone presentera 

35

ett enkelt faktum som brukar fascinera. Sociala distriktsnämnden 

nr 3 i Stockholm – med ansvar för verksamheten 

norr om Slussen – hade cirka 1985 en årsbudget på två 

miljarder kronor. Pengarna skulle räcka till administration, 

lokala socialkontor, fältarbetare samt alla bidrag till hjälpbehövande. 

Av de två miljarderna kostade den centrala 

administrationen cirka 45 procent, den faktiska verksamheten 

i runt tal lika mycket, och alla de ekonomiska bidrag 

man i slutänden lyckades fördela uppgick till cirka 180 

miljoner, eller 9 procent av budgeten. Fundera gärna en 

stund över om det verkligen är så att de problem som finns 

inom vård, skolor och omvårdnad om utsatta måste bero 

på att skatterna är för låga. 

Men min misstanke är att ingen kommer att vilja ens 

diskutera den offentliga sektorns arbetssätt, budgetmetoder, 

struktur, omfattning eller organisation. Det är svårt, man 

alienerar starka påtrycknings- och väljargrupper av offentligt 

anställda, och eftersom samtliga svenska riksdagspartier 

i huvudsak har accepterat den ”svenska modellen” och 

dessutom är delaktiga i förvaltningen, är inget av dem intresserat 

av att ifrågasätta alltför mycket. Min övertygelse 

är tyvärr att vi i stället kommer att fortsätta ungefär som 

vi har gjort, halka efter en smula för varje decennium, 

kanske mestadels ha goda statsfinanser men bristande utbildning, 

centralstyrd och därför starkt selektiv forskning, 

en svårrörlig arbetsmarknad och få om några incitament 

till nytänkande, satsningar och risktagande. Och liksom i 

dag kommer vi gissningsvis att betala tio eller tolv procent 

mer i skatt än genomsnittligt i jämförbara länder. 

Självklart finns alternativ. De som arbetar med ny teknik 

och för de flesta okända, innovativa forskningsfält kan göra 

ojämförligt mycket mer än i dag för att försöka påverka 

synen på forskning, utveckling och förändringar i positiv 

riktning. De enskilda och organisationer som oroas av 

36

tungroddheten, bristen på helhetssyn och den ökande trögheten 

i de offentliga systemen kan göra ojämförligt mycket 

mer än i dag för att försöka sprida information inte bara 

om att vi betalar mycket skatt, utan om att chockerande 

mycket av den skatt vi betalar inte används till verksamheter 

som kommer några medborgare till del. Men tro inte 

att det är lätt att påverka den svenska opinionen. Vi har en 

sällsam självbild, förstärkt genom decennier, som trots att 

de flesta av oss numera har direkta erfarenheter från andra 

länder fortfarande gör att vi in i märgen är övertygade om 

att svensk sjukvård är bättre än tysk, svensk skola är bättre 

än finsk, svensk äldreomsorg är bättre än utländsk. Ytterst 

är det vår bild av Sverige som den sociala ingenjörskonstens 

mest framgångsrika exempel i världen som måste förändras. 

Så länge den består ograverad kommer vi att fortsätta att 

lappa på det folkhemsbygge som redan för trettio år sedan 

havererade. 

Men framtiden är inte given. Det enda säkra är att den 

kommer att vara annorlunda än nuet. På vilka sätt den blir 

annorlunda, och åt vilket håll förändringarna kommer att 

gå, är det i bästa fall vi själva som avgör. Om vi törs. 

Vad vi framför allt måste inse är att förändringarna kommer 

även om vi undviker att göra någonting alls. För vi 

och vårt land existerar inte i något vakuum; vi påverkas 

ständigt av vad som sker i resten av världen. Och abdikerar 

vi från ansvaret att forma vår morgondag, kommer andra 

att göra det åt oss.

CArLoS roJAS 

Alla som inte är vita män måste i Sverige anstränga sig mer 

för att få det de förtjänar och resultatet blir oundvikligen 

att de som anstränger sig mer blir bättre och bättre. Därför 

är invandrarna så viktiga för svensk industri och innovation 

och därför vill Carlos ha en egen gata uppkallad efter sig. 

Kanske mest känd som debattör i invandrarfrågor och 

tidningen Gringos grundare. Denna samhällsentreprenör 

har också startat sociala företag som Medborgaranalysen 

vilket tar in åsikter från vanligt folk och för dem vidare till 

politiker, research- och analysbyrån MIKLO som tillhandahåller 

statistik kopplad till boende i miljonprogrammen 

och Svensk Casting som erbjuder modeller som speglar hela 

Sverige. Carlos är en flitig debattör och krönikör som förutom 

i invandrarfrågor också är starkt engagerad i den 

manliga föräldrarollen. 

38

MIN gAtA 

Ibland tycker jag att jag borde få en gata uppkallad efter 

mig, eller en staty någonstans. Jag brukar tänka på det när 

jag ser gatunamn som är personnamn: ”Tänk om det i 

framtiden kommer att finnas en Rojas gata.” Ja, jag är narcissist 

och så är det med det, jag försöker hålla en sund nivå 

på det inte alltid enkla karaktärsdraget. Men min narcissism, 

min lust att utveckla och driva och bli bekräftad i att 

det här är en bra grej, det här behövs, möter alltid lite 

motstånd i min alldeles egna salong, den uppe i hjärnkontoret. 

Utan att någon kommer i vägen för min tanke, hör 

jag en motröst: ”En gata i Stockholm kan väl inte heta 

Rojas?” Och jag fortsätter snurren: ”Kan man döpa svenska 

gator till utländska namn?” 

Vi är dåliga på vår historia i Sverige, och det är också 

därför vi är dåliga på vår nutid. Jag läste någonstans någon 

gång att i länder där man värderar kunskapen om sin historia 

har invånarna stor respekt för äldre personer i samhället. 

I länder där intresset för den egna historien är lågt är 

det tvärtom: äldre får väldigt lite respekt, så till den grad 

att staten måste se till att de får ett värdigt slut på livet. 

Medeltidens slut och den tidigmoderna tiden var början 

på nationen Sveriges existens. Gustav Vasa förenade (och 

delade) på Svealand och Götaland. Han tömde kyrkorna 

och förde krig mot adeln och de gamla ”länskungarna”. 

Han införde protestantismen i Sverige genom den så kallade 

svenska reformationen. Den svenska identiteten som 

vi uppfattar den i dag växte fram först under andra delen 

av 1800-talet. Därför är det egentligen märkligt att prata 

om invandrare i svensk historia. Men medeltiden la grunden 

till Sveriges utveckling genom handeln. År 1143 anlades 

handelsstaden Lübeck och det var främst lübeckare som 

fick nyckelpositioner i svensk ekonomi. Gustav Vasas 

gangster fasoner berodde faktiskt delvis på en skuld han 

40

hade till Lübeck. De städer som uppstod och växte under 

medeltiden (Kalmar, Visby och Stockholm) gjorde det 

mycket tack vare Hansaförbundet, en kartell av medeltidsmafiosos 

i Nordeuropa. Huvuddelen av den svenska utrikeshandeln 

gick genom Hansans händer under hela 

1500- talet. Vid sekelskiftet 1600 hade Stockholm ungefär 

200 familjer som invandrat och dessa utgjorde 15 procent 

av stadens befolkning. 

Både Gustav Vasa och hans son Erik XIV drev en målmedveten 

invandringspolitik, med syfte att göra Sverige 

till en modern välfärdsstat. Och i Stockholm har flertalet 

gator sina namn uppkallade efter framstående holländare 

och tyskar, som utgjorde majoriteten av de invandrade. 

Några exempel är Jacob Reenstierna och Peter Kock. 

Jag kanske kan få min gata. Undrar när bara. Renstiernas 

gata kom hundra år efter att Jacob föddes, i mitten av 

1700-talet. Som ett annat exempel döptes De Geersgatan i 

början av 1900-talet efter bland annat Sveriges första statsminister, 

Louis De Geer, som ledde landet 1876–1880. Men 

då hade alla män i släkten hetat Louis De Geer sen 1600- 

talet. 

Det finns otroligt många exempel i historien där utvecklingen 

helt berott på invandring, där invandringen ändå 

mött motstånd från infödingarna och där infödingarna så 

småningom insett faktum. Vi är inne i en sån period nu 

nationellt, det är den första på ett tag. Men vi har haft en 

väldigt likartad period för inte så länge sen, i Stockholm. 

På 1920-talet när industrialiseringen slog igenom och 

Stockholm blev hela Sveriges huvudstad flyttade massvis 

med folk dit för att jobba. De blev snabbt en stor del av den 

totala befolkningen, och de infödda stockholmarna började 

skruva på sig. De såg på de nyanlända som en sämre 

sort som pratade konstiga dialekter, och förpassade dessa 

till stans utkanter – Södermalm till exempel. Där trängdes 

stora barnfamiljer i gamla trähus medan de regelrätta stock- 

41

holmarna bodde centralt i moderna betonghus. De olika 

grupperna – smålänningar, norrlänningar, västgötar och 

allt vad det var – höll sig inom sin grupp på olika kanter. 

Det blev konflikter mellan olika grupper till och från, och 

de infödda stockholmarna höll sig förstås även de på sin 

kant. När de invandrade hade varit i Stockholm ett tag 

började de påverka språket – det blev en kreol av olika 

svenska dialekter som så småningom döptes till ”Ekensvenska”. 

Ekensvenskan sågs som ett hot mot svenska språket 

och en symbol för samhällets förfall. 

Ett sekel senare är Ekensvenskan det vi i dag lyssnar till 

som stockholmska – den svenska dialekt som av svenskar i 

stort anses mest högmodig och snofsig, och som signalerar 

högst status i vår lilla banala hierarki. Det hundratal trähus 

som finns kvar i det som var stadens utkanter säljs för fantasibelopp 

och är en våt dröm för många höginkomsttagare 

att komma över. Invandringstraditionen som i modern 

tid etablerades i Stockholm har gjort regionen till en av 

världens mest kreativa och attraktiva och i dag är bara var 

tredje stockholmare född i Stockholm. De flesta regelrätta 

stockholmare är, ironiskt nog, födda utanför tullarna – i 

stans miljonprogramsförorter – av utlandsfödda föräldrar. 

Om hundra år är vi där igen. Med lite tempo kanske jag 

till och med får uppleva det från markplan i stället för från 

himlen. Det som vi i dag lite föraktfullt lyssnar till som 

förortsslang och så kallad ”Rinkebysvenska” kommer att 

vara självklara delar av det vardagliga svenska språket, precis 

som tjej, tjena eller dojja är det i dag. Inte bara ord utan 

också melodi kommer att ha präglats – kortare vokaler, lite 

snabbare tempo, lite mer gungande volym, fler harklande 

sje-ljud. Säkert en och annan ordföljd som bytts ut också. 

Miljonprogrammen kommer att vara bostadsområden folk 

slåss om att få bo i och trenden kommer ha gjort att hela 

Sverige blomstrar genom en ökande invandring. Inte minst 

landsbygden. 

42

Varför ser vi inte såna enkla mönster i dag? En del av 

mig har lust att säga: ”Fråga inte mig, jag ser ju det, det är 

ditt problem.” Samtidigt är det ju mitt problem på sikt, om 

tillräckligt många inte ser det här redan nu, när vi inte 

måste. Allt kommer att bli mycket svårare och tyngre sen 

när vi måste. 

Någonstans är det där det diffar. Vi är inte tvungna att 

”ha mångfald” nu. Vi kommer att vara tvungna sen. Du 

kan i dag utan problem starta och driva ett företag där alla 

anställda är vita män i samma ålder till exempel. Det finns 

tillräckligt många tillräckligt kompetenta med tillräckligt 

många olika talanger, intressen, bakgrunder och styrkor 

för att du ska få ett fungerande företag med den personalsammansättningen. 

Men i morgon, eller säg 2040, när de 

här vita männen i arbetsför ålder utgör knappt 7–8 procent 

av Sveriges befolkning? Då blir det klurigt. 

Det är inte kärnfysik. Större och större del av den svenska 

arbetskraften kommer att ha en flerkulturell identitet. 

Som för alla människor kommer det vara viktigt att välja 

arbetsplatser där man känner sig sedd och respekterad, där 

man inte blir betraktad som ett ufo. De företag som 2040 

blir tagna på sängen efter att i femtio år ha prioriterat ner 

den så kallade mångfaldsfrågan (som vid det laget för övrigt 

gärna får heta något annat) kommer ha svårt att rekrytera. 

Det kommer att finnas andra företag, som redan på 10- talet, 

trots att de inte var tvungna, började rekrytera brett från 

olika delar av sina städer, ur olika befolkningssegment och 

kulturella grupperingar. Det kommer att synas på hur de 

som jobbar på golvet är och ser ut, det kommer att synas i 

ledningen, och detta kommer i sin tur att vagga in all ny 

arbetskraft med en flerkulturell identitet i trygghet i stället 

för oro. Dessa företag kommer med andra ord att ha chans 

på all den bästa arbetskraften, inte bara den minskande 

svensson-skaran. 

Så just nu kan vi som driver företag med en självklar 

43

öppenhet för olika typer av invånare gotta oss i att vara 

unika och göra något som ger oss framgång och glädje, 

medan andra inte fattat. Men snart blir vi också offer för 

deras oförstånd: företag i alla storlekar kommer i smygande 

takt att gå åt pipan. Och att företag går åt pipan är 

aldrig bra för våra fickor, eller vårt välmående. 

Det är kul, om vi går tillbaka till det mer historiska, att 

många tyskar på 1500-talet hade just den inställningen, att 

de satt på kunskap som svenskarna inte förstod sig på. De 

såg svenskarna som smått efterblivna och höll sig för sig 

själva, och pratade mest tyska. Holländarna intog en mer 

underordnad identitet och integrerade sig dessutom, de 

flyttade så småningom exempelvis till Halmstad, Karlshamn, 

Kristianstad och Nyköping. 

Nästa viktiga grupp som invandrade var judarna. De 

spelade stor roll i handelns uppbyggnad. De första judarna 

besökte Sverige på vikingatiden, men på 1700-talet började 

man tänja på de anti-semitiska regler som fanns och 

judarna fick tillåtelse att köpa fastigheter och idka handel. 

Judereglementet avskaffades definitivt 1838. 

På 1800-talet slutade också kronan att aktivt rekrytera 

folk från utlandet till svenskt näringsliv. Det sammanfaller 

med bildandet av den tidigare nämnda svenska identiteten 

och den svenska nationalstaten. Den svenska offentliga eliten 

börjar bli etniskt svensk samtidigt som den svenska 

nationalstaten på riktigt börjar växa fram. Fram till dess 

hade den invandrade delen av befolkningen i allra högsta 

grad varit delaktig i att bygga svenskt näringsliv. 

Tvåhundra år senare är svenskt näringslivs maktcentrum 

fortfarande etniskt rensat. 

I en undersökning bland 85 000 medborgare som forskaren 

Alireza Behtoui gjorde 2006 (Om föräldrarna kom från 

”rätt plats”) framkommer att personer som är födda utomlands, 

eller i Sverige med minst en förälder som är född 

utomlands, i högre grad än infödda medborgare med in- 

44

födda föräldrar startar egna företag. 

Samma undersökning visar också att sannolikheten är 

40 procent större att barn till invånare som invandrat från 

de så kallade ONW-länderna (utanför Västeuropa, Nordamerika 

och Australien) startar enmansfirmor, jämfört med 

barn till invånare födda i Sverige. Tittar man sen på inkomststatistiken 

för företagare generellt i Sverige, är den i 

snitt 68 procent lägre för enmansföretagare än för företagare 

med anställda. Behtoui skriver också: ”Avsaknad av 

möjligheten att kunna expandera företaget är ett bevis på 

den lägsta platsen i hierarkin.” 

Ju närmare Sverige föräldrarna är födda, desto mer jämlika 

blir siffrorna. Det säger en hel del om hur vårt samhälle 

är funtat. Märk väl att vi nu pratar om barn till invandrade 

svenskar. Det handlar inte om språkproblem, 

eller brist på svensk utbildning. Det är såna som jag, som 

skriver den här texten, som i mindre grad har möjlighet att 

expandera egna företag. 

En förklaring ligger i att många entreprenörer driver 

företag i hårt konkurrensutsatta branscher – handel, restaurang 

och hårvård till exempel. Inte ens Almi ger företag 

i dessa branscher lån. Men ställer vi frågan varför det är 

dessa branscher folk fortsätter satsa på, och på svaret frågar 

varför fyra-fem gånger till, så som Toyota har som princip 

att göra varje gång någonting inte funkar, kommer vi att 

märka att en viktig anledning är att många av våra invandrade 

svenskar saknar nätverk i näringslivets övre skikt, nätverk 

som gör att kunskap når dig snabbare. Kunskapen som 

når dig den vägen är högst angelägen, inte minst eftersom 

den ofta handlar om vilka branscher som är värda att satsa 

på. Kunskap om marknaden, vart den drar och vad som är 

framtiden. Ingen berättar om det här för dem som är utanför 

nätverken. Definitivt inte heller Nyföretagarcentrum, 

dit alla nybyggare hänvisas. Där har tiden stått still sen 

50-talet. Import-export, butik, kanske service- eller tjänste- 

45

sektorn. De kan knappt relatera till att vara konsult, så hur 

ska de kunna relatera till framtidens branscher? Det är den 

hjälp vi som inte ärvt ett kunskaps- och kapitalbringande 

nätverk får från samhället. 

En annan förklaring är helt enkelt att samhället ännu 

inte har kniven mot strupen och är tvunget att möjliggöra 

expansion för alla enmansföretagare. Det räcker med dem 

som är födda här av svenskfödda föräldrar. Bankerna klarar 

sig utan de andra som kunder, vår BNP rullar på som den 

ska i alla fall. 

Väldigt få människor gör saker de inte måste just nu. 

Och det är människor som har makten. Men det är bara 

just nu vi inte måste. Snart måste vi. 

Ofta pratar man om arbetskraftsinvandringen i mitten 

av 1900-talet som ett paradis för alla som kom. Att de fick 

jobb direkt och var högt värderade. Men det var samma 

sak där. Sveriges industri behövde tvunget mer arbetskraft 

– men så fort behovet var täckt återgick man till att prioritera 

och kvotera in svenskfödd arbetskraft. Min pappa 

kom hit i den vevan, i början av 60-talet. Och efter några 

år insåg han att det var ett smartare drag, om vår familj 

skulle ha det bra, att flytta tillbaka till Spanien – på den 

tiden en katastrofal diktatur. Det var inte för att han saknade 

Franco. Det var för att han var tvungen. 

Ordet måste har helt enkelt urholkats, eftersom ingen vet 

vad det betyder. Men alla pratar om det: ”vi måste ha mångfald”, 

”vi måste anställa invandrare”. Folk säger det med 

tydlig stämma och sen ser de sig omkring och inser att de 

inte alls måste det. Varför måste de det då? Kanske för att 

vara snälla, blir svaret, och så hamnar de i en välgörande 

position i stället för en behovsstyrd position. I samma stund 

föds fenomenet kvotering och bilden av det ansvarstagande 

företaget med ett exotiskt namn anställt på personalavdelningen. 

Utvecklingen kommer dock ikapp, för det är inte bara 

46

mängden svenskar med rötter här och där som ökar stadigt. 

Det är också den relativa andelen högutbildade. Andelen 

högutbildade växer snabbare bland invandrade svenskar och 

invandrades barn. Och trots att personkontakter är den ena 

viktigaste faktorn för att nå framgång inom näringslivet, 

så är den andra just utbildning, enligt bland andra forskaren 

Anita Göransson. 

De tre vanligaste utbildningarna bland storföretags ledare 

i dag är civilekonom-, civilingenjör- och juristexamina. 

Flera av de största civilingenjörsutbildningarna, bland annat 

KTH, har en överrepresentation av studenter med utländsk 

bakgrund och på jurist- och ekonomiutbildningarna 

runt om i landet är underrepresentationen så marginell 

att det inte är relevant att se det som ett problem. 

Den avgörande skillnaden där är föräldrarnas bakgrund 

– till exempel hade bara fem procent av de antagna på 

Handelshögskolan i Stockholm föräldrar som saknade akademisk 

bakgrund. Gringos undersökning Högskolepepp 

från 2007, som gjordes på 2000 högskolestudenter med 

rötter i utomnordiska länder, visade också att det enskilt 

vanligaste skälet till att de tillfrågade hade valt att plugga 

vidare var att föräldrarna hade uppmanat dem att göra det. 

När det kommer till entreprenörerna är mönstret likartat: 

föräldrars tradition av att ha startat eget påverkar gruppen 

som har invandrade föräldrar, och det är likadant för 

infödda. Skillnaden, tror Alireza Behtoui med flera, ligger 

delvis i att en del känner hopplöshet i sina försök att träda 

in på arbetsmarknaden som anställda, vilket stöds av en 

fråga i hans undersökning där folk fått ange skäl till att 

starta eget, och där arbetslöshet hamnar högre ju längre 

från Sverige dina rötter finns. 

Jag använde ordet välgörenhet förut och det är ett ord som 

jag tycker måste bort ur vårt ordförråd. I alla fall när vi 

pratar om människor innanför det här landets gränser. 

47

Känslan av att vi pysslar med välgörenhet när vi har en 

stor immigration har präglat det offentliga samtalet och 

därmed också våra privata samtal, och våra ännu mer privata 

tankar. 

Att vi skulle pyssla med välgörenhet blir absurt om man 

tittar på hur vår demografi skulle utvecklas om vi slutade 

ta emot nya medborgare: vi skulle helt enkelt öka vår 

medel ålder med ett år per år. 

Om tjugo år skulle Sveriges medelålder vara runt 60 år. 

Hur skulle någonting gå ihop då? 

Vi har en vana i Sverige av att vända på saker och omformulera 

dem på ett konstigt sätt. Till exempel pratar vi 

alltjämt om arbetslösa men aldrig om arbetstillgängliga. Vi 

ser invandrade invånare som en börda i stället för något att 

glädjas över. Hur mycket vissa än vill få det till det så gör 

vi inte folk en tjänst när vi ”släpper in” dem i vårt land – de 

gör oss en tjänst när de väljer att komma hit. Det finns rätt 

många länder för folk som utvandrar från olika delar av 

världen. Vi däremot, som är födda och uppvuxna här, vill 

inte gärna ta vårt pick och pack och dra till Qatar bara för 

att dagen kommer då ingen är kvar som vill mikra vår mat 

på äldreboendet. Det är som att vi inte fattar det här. Som 

att vi tror att allt kommer rulla på fint med vår reproduktion 

på två barn per familj. 

På kommunnivå är det här svårt. Ingen har råd att ha för 

många människor som vill och kan arbeta utanför arbetsmarknaden. 

Företag som flyttar eller etablerar sig borde 

såklart logiskt nog söka sig till dessa kommuner. Men på 

något vänster har vi fått det till att människor som är sysslolösa 

och redo att arbeta är potentiella problem. Så många 

kommuner leds till att behöva böna och be företagsledare 

om att flytta till deras kommuner, varpå en del gör det, 

ibland delvis av välgörenhet. Många företag är rätt befriade 

från fördomar om folk, men en stor del är fortfarande 

väldigt fördomstyngda. 

49

Ett inspirerande exempel är Familjen Lindgren, som en 

gång i tiden grundade Gröna Lund och äger ett gäng nöjesparker 

runt om i Norden. De ska nu bygga det som ska 

bli Nordens största familjepark i Botkyrka kommun, precis 

intill Alby. Och en av anledningarna till att de etablerar sig 

just där är att det finns mycket ung arbetskraft som inte 

sysselsätts. Toppen, tänker de, och kommer att rekrytera 

ett par hundra på ett bräde utan problem. 

Det handlar inte bara om att se möjligheter i stället för 

problem – vår framtid hänger faktiskt på vår förmåga att 

göra det. Ångesten för industrierna borde vara av typen 

”det här är jag tvungen att klara av men jag måste samtidigt 

behålla lusten att göra det”. För det är klart att sånt som du 

är tvungen till att klara alltid väcker en nervositet om huruvida 

du har kapacitet att klara det eller inte. Men det som 

blir knäppt i dag är att vår nervositet ligger på en så låg 

nivå, ”vad är det här för märklig människa”, som helt förblindat 

oss från att inse situationen vi är i. Vi blundar just 

nu och hoppas kunna göra det så länge vi kan. Men 2040 

är snart. Du hinner inte dö. 

Historien innehåller mycket visdom, inte bara här utan i 

hela världen. Nutiden också, och det är samma där. Vi klagar 

i Europa, men de största ”invandrarländerna” i dag är 

asiatiska – Mellanöstern och flera östasiatiska länder har 

större andel invandrade invånare än vi. Det är inte synd om 

oss, vi gör ingen någon tjänst – vi gör det vi måste utifrån 

vår plats och våra förutsättningar i världen. Världen blir inte 

annorlunda, det kommer aldrig att bli en värld där alla håller 

sig på en jordplätt och så var det med det. Det har aldrig 

funkat så, gör det inte nu och kommer aldrig att göra det. 

När jag funderar på det där med gatorna så landar jag 

såklart alltid i att det väl är en världslig sak att sitta och oja 

sig över att man inte kommer få se en gata uppkallad efter 

sig. Snacka om lyxproblem! Men jag inser också att det 

handlar om något annat, om tid. Hur lång tid ska det ta 

50

den här gången? När blir det ett vanligt och oifrågasatt 

tillstånd att en gata heter Rojas, eller Hussein eller Gebrevacic, 

såsom det i dag är ett vanligt och oifrågasatt tillstånd 

att en gata heter De Geer? När blir det ett vanligt och 

oifrågasatt tillstånd att en anställd, för att inte tala om en 

chef, heter Rojas, Hussein eller Gebrevacic? 

Det ligger inte bara i de invandrade svenskarnas intresse 

att framtiden ska komma lite snabbare den här gången. All 

väntan är slöseri med den fantastiska resurs vår invandrade 

del av befolkningen, och deras barn, är. Men all väntan 

vaggar också in den största delen av befolkningen, den 

infödda, i en falsk trygghet. Resultatet av att kvinnor inte 

gavs den plats de förtjänade förra århundradet visar sig nu: 

de håller på att bli de mest utbildade svenskarna, och de 

som i raskast takt gör karriär och intar ledarpositioner och 

makt. Alla som inte är vita män måste i Sverige anstränga 

sig mer för att få det de förtjänar. Och resultatet blir oundvikligen 

ett och samma: de som anstränger sig mer blir 

bättre, och de som inte behöver anstränga sig lika mycket 

blir sämre. 

Än så länge har extremt få toppar i industrin invandrade 

föräldrar eller egen erfarenhet av att ha invandrat. Men rätt 

vad det är vänder det. Trendbrott är just trendbrott och inte 

en stadig ström, när de inträffar blir det ketchupeffekt och 

plötsligt ligger det sötröda stänk över hela landet. Det är 

det jag ser framför mig. Infödingarna kommer att lunka på 

och fixa tillvaron eftersom de alltid gjort det, utan att bli 

avkrävda några ansträngningar utöver det vanliga. Och 

parallellt i bakgrunden, som en dark horse, kommer den 

miljon svenskar som invandrat och den miljon barn dessa 

nu har, plus alla som komma skall, och gnetar och gnetar 

tills det till slut tränger igenom så pass många att det börjar 

gå att göra plats för alla som förtjänar det. Jag vet inte när 

det händer, men det kommer att hända. Och när det händer 

vill jag fasiken ha min gata. 

51

Några invandrade svenskar som har startat stora eller små 

svenska industriföretag i Sverige sedan 1500-talet. Källa: 

Garpar, gipskatter och svartskallar – Invandrarna som byggde 

Sverige, Anders Johnson, SNS Förlag, 2010: 

1500-tal 

Georg Richolf. Boktryckare, Tyskland. Född i Lübeck 

1494. Tryckte Bibeln på svenska för första gången åt Gustav 

Vasa. 

Andreas Venetiano. Glasblåsare, Italien. Drev glashytta 

på Norrmalm i Stockholm 1556–1565. Italienarna introducerade 

glasblåsning i Sverige. Inga Gucci Spaghettis, inget 

glas! 

1600-tal 

Louis De Geer. Sveriges första stora invandrarentreprenör, 

Vallon. Föddes i Belgien. Växte upp i Holland. Son till en 

bankir. Kom till Sverige 1627 och blev svensk medborgare. 

Gillade speciellt att sälja gjutna järnkanoner. De Geer finansierade 

en viss De Besches exportaffärer och tillsammans 

skapade man monopol på kanongjutningen. Man 

hade driften för kronans alla vapenfaktorier. De Geer kom 

att göra Norrköping till en av landets viktigaste industristäder. 

1700-tal 

Stephen Bennet. Britt. Gick ihop med den största svenska 

manufakturen Jonas Alströmer. Samarbetet fungerade inte 

och Bennet flyttade norrut. Han utvecklade Norrlands 

linslöjd med start i Hälsingland. Han satte upp spinnskolor 

i Ångermanland och Sundsvall bland annat. 

52

Peter Momma (1711–1772). Holländare. Blev 1743 föreståndare 

för Riksbankens sedeltryckeri på Tumba pappersbruk. 

Margareta Momma (1702–1772). Gift med Peter. Starkt 

engagerad i makens tidskriftsutgivning. Hennes medverkan 

skedde anonymt. Liberal föregångskvinna. 

1800-tal 

Samuel Owen. Britt. Den svenska ångteknikens fader. Tack 

vare honom fick Mälaren tidigt flera reguljära ångbåtsförbindelser. 

Owen införde den brittiska ångmaskins- och 

fabrikstekniken. 

Carlos Zoéga (1850–1888). Klassificerades som italienare, 

dansk och brasilianare. I själva verket föddes han i Sireköpinge, 

öster om Landskrona. Han bodde under uppväxten 

med pappa Ludwig och flera av de 15 syskonen i Brasilien, 

där han arbetade med kaffehandel. Han flyttade till Helsingborg 

1886 och drev där kaffe-, socker- och tehandel. 

Han avled dock redan 1888. Hans fru Maria beslöt att driva 

företaget vidare, tillsammans med en Johan Svensson 

och hela rörelsen antog namnet Zoéga. I dag är 60 procent 

av allt kaffe som säljs i Sverige Zoéga. 

Julius von Gerkan. Ryssland. Anställdes som teknisk chef 

på Henry Dunkers gummifabrik för att lösa galoschmysteriet. 

Var chef för fabriken fram till sin död 1918. Han 

beredde vägen för galoschen och gjorde Helsingborgs 

Gummifabrik till en internationell framgångsrik galoschtillverkare. 

John Hood. Mulatt från USA som verkade som cirkusdirektör 

på 1880-talet. I Stockholm hade han en tillfällig 

förbindelse med en tjänsteflicka från Riga, möjligtvis var 

53

hon tivoliartist. Förhållandet resulterade i att en son föddes. 

Tjänsteflickan hette Emma Reinfeldt och 124 år senare blev 

Emmas och Johns barnbarns barnbarn Sveriges statsminister. 

1900-tal 

Innanendra Das Gupta. Indisk läkemedelsdoktorand från 

Berlin. Fick i uppdrag av affärsmannen Wilhelm Wendt, 

som hade en ättiksfabrik i Perstorp, att utveckla nya läkemedel 

eller något annat att sälja nu när första världskriget 

var slut. I uppdraget ingick bland annat att ta fram en lack 

för att ytbehandla en hylla som familjen Wendt hade anförskaffat. 

Gupta blandade ihop massa skit så att det luktade 

för mycket. När man ställde ut det så stelnade det. 

Hårdplasten hade uppfunnits. Produkten såldes under namnet 

Indolack. En indisk man la grunden till Nordens första 

plastindustri som blev underleverantörer till andra industrier 

genom att göra handtag till strömbrytare osv. Gupta 

lämnade Perstorp 1919. Vart han tog vägen är det ingen 

som vet. 

Josef Frank (1885–1967). Son till en judisk textilhandlare 

i Wien. Fadern född i Ungern. Modern född i Slovakien. 

Som inredningsarkitekt kom han under 30 år att skapa 

möbler, glas och tryckta tyger för inredningsfirman Svenskt 

Tenn. Hans sinne för arkitektur kom på världsutställningar 

att förknippas med begreppet ”Swedish modern”. 

Eugen Spitzer. Skapade den ledande kulspetspennan Ballograf 

som dominerade i Norden. Spitzer var av judisk 

härkomst och från Ungern. 

Akbar Seddigh. Sveriges mest framgångsrika iranska företagare 

i modern tid. Föddes 1943, kom till Sverige 1963. 

54

Har en framträdande position inom svensk medicinteknisk 

industri. Hans företag Ortivus (grundades i Täby 1985) 

första produkt, Mida, används för att mäta syrebrist i hjärtmuskeln.

kAtrINE kIELoS 

Från stulna nationalbibliotek till insikten om hur människor 

fungerar och vad de efterfrågar. Katrine tar med oss 

på en resa genom innovationens drivkrafter och ifrågasätter 

om all innovation verkligen är bra innovation? 

Trots att hon mest gör det som hon tycker är kul har 

Katrine Kielos gjort en raketkarriär och är sedan 2007 

ledarskribent på Aftonbladet. Hon är också krönikör i Fokus 

och Jusektidningen. Innan dess skrev hon i bl.a. Expressen, 

Arena och SSU:s medlemstidning Frihet. 

Som författare har Katrine släppt två böcker varav den 

senaste, Våldtäkt och romantik rönt stor uppmärksamhet. I 

Uppsala där hon tog sin pol. kand. var hon verksam i den 

socialdemokratiska studentklubben Laboremus. 

56

tEkNIkutvECkLINg – 

EN oförutSägbAr SAk 

Den amerikanske innovationsforskaren John Kao brukar 

visa en bild på den svenske kungen Gustav II Adolf för 

förvånade publiker. På 1600-talet var Sverige en aggressiv 

stormakt som erövrade andra länder, tvingas Kao förklara. 

Aha. 

Men det är inte det som är poängen. 

Poängen är att varje gång Gustav II Adolf erövrade ett 

land lät han packa ihop dess nationalbibliotek och skeppa 

innehållet till Sverige, berättar John Kao. Snart attraherade 

Stockholm forskare från hela världen och Sverige blev ledande 

inom kunskaps- och teknikutveckling. 

Att länder konkurrerar med varandra i innovation är 

inget nytt. 

Att stjäla böcker är däremot knappast aktuellt i dag. Och 

även om vi gjorde det: forskare behöver inte åka dit böckerna 

finns längre. Taktiken skulle inte fungera. 

Det är en helt ny värld. 

Först med det senaste 

Sverige är i allmänhet känt för sin högteknologiska industri 

och sina innovationer. Skiftnyckeln, pacemakern, dynamiten, 

trepunktsbältet och Spotify är alla svenska uppfinningar. 

Ericsson, ABB, AstraZeneca, Tetra Pak och Volvo 

är alla svenska företag. Och får man tro bilden av Sverige 

i utländsk media är det helt enkelt bara sådana vi är. 

Acne utnämns till världens hippaste klädmärke av brittiska 

Time Out och Robyns blandning av klubbrytmer, 

tuggummipop och blond kalufs säljer bilden av ett Sverige 

där alla vill vara först med det nya. 

Och i hög grad stämmer det. 

Svenska konsumenter är så kallade ”tidiga brukare” av 

58

tekniska produkter. Vi beställer den senaste iPaden från 

USA redan innan den släpps, inte för att vi tyckte det var 

något fel på den gamla men för att vi är måna om att vara 

först med det senaste. Nästa modell måste helt enkelt vara 

lite bättre och ha någon funktion som du i dag inte vet att 

du behöver men som du i morgon inte kommer förstå hur 

du någonsin kunde leva utan. Denna trendkänslighet gör 

Sverige till en bra marknad för företag att testa nya produkter 

på. ”Tidiga brukare” är viktiga för innovation. 

Bland EU-länderna imponerar Sverige mest av alla länder 

gällande innovationskapacitet. Därefter kommer Danmark, 

Finland och Tyskland – allt enligt en ny sammanställning 

från EU-kommissionen. 

Resultaten i rapporten bygger på 25 forsknings- och 

innovationsindikatorer. Kommissionen har poängsatt ländernas 

förutsättningar, hur aktiva företagen är och vilka 

resultat som faktiskt uppnås. 

Som helhet har EU emellertid inte lyckats hämta in det 

försprång som USA och Japan har. Där satsar företagen 

mycket mer pengar på forskning och utveckling. Företag 

som Google ger anställda en dag i veckan för att komma 

på nya idéer och graden av samarbete mellan den offentliga 

sektorn och den privata är högre inom dessa länder. 

Just det offentliga är fundamentalt för innovation. 

1900-talets två mest inflytelserika uppfinningar, internet 

och webben, tillkom inom offentliga myndigheter. Och 40 

procent av investeringarna i Silicon Valley var statliga. Myten 

om att innovation inträffar på en plats från vilken politiken 

bara ska hålla sig borta är seglivad, men likväl en 

myt. 

Samtidigt som USA och Japan håller sig kvar i täten gällande 

innovationsklimat kommer Brasilien och Kina starkt, 

det konstaterar EU-kommissionens rapport samt i princip 

alla andra. Hela västvärlden tittar svettigt på när de snabbt 

59

växande ekonomierna ställer om sin produktion från imitation 

av västerländska produkter till innovation av det nya. 

Christopher Caldwell berättar en skräckhistoria i brittiska 

Financial Times om den kinesiska toalettstolen 

”Numi”. Produkten som har blivit en stor succé har uppvärmbart 

fotstöd, ett säte som du kan ställa in höjden på, 

flera sorters bidédusch, en ljusanordning som gör toaletten 

självlysande samt en fjärrkontroll som du kan komma åt 

Skype med. Drygt 43 000 kronor kostar monstret. Ingen 

västerländsk innovatör skulle komma på något liknande. 

Men i Kina är konsumenterna oerhört intresserade av sina 

toalettstolar, på samma sätt som många amerikaner är intresserade 

av sina bilar (och varför skulle det ena egentligen 

vara löjligare än det andra?). 

Innovation drivs alltid av efterfrågan. För vad gör några 

futtiga miljoner svenska konsumenter hur trendkänsliga de 

än är om en miljard kineser ställer sig upp och säger att 

självlysande toalettstolar är framtiden? Då är det nog vi som 

måste anpassa oss. Specialisera oss på att tillverka piratkopierade 

versioner av toalettstolen ”Numi”. Jonathan 

H uebner, forskare vid Pentagon, hävdar att västerländsk 

innovation stod på sin höjd 1873. Och ekonomen Charles 

I. Jones har räknat ut att mellan 1950 och 1993 kom 80 

procent av tillväxten från redan upptäckta idéer. Det börjar 

bli en allt vanligare berättelse. 

Samtidigt måste man komma ihåg att Sverige trots allt 

står sig exceptionellt väl gällande alla former av innovation. 

Oavsett Kina. Eller kanske till och med delvis på grund av 

Kina. 

Fjärrkontrollen till toalettstolen ”Numi” är trots allt 

byggd för att kunna komma åt Skype. 

Och Skype är ju faktiskt en svensk uppfinning. 

60

Välfärdsstatens nödvändighet 

Trots Gustav II Adolfs insatser med att stjäla andra länders 

böcker var Sverige långt in på 1800-talet vad som i dag 

skulle kallas för ett utvecklingsland. Vi var beroende av 

jordbruk, skogsbruk och gruvdrift och hade en mycket 

liten egen industri. Inom loppet av bara några få decennier 

förvandlades allt: vi fick en högteknologisk industri, politisk 

stabilitet, social utveckling samt en välfärdsstat baserad 

på hög progressiv beskattning. 

Ari Kokko konstaterar i en rapport för FN:s Institute for 

Development Economics Research att den fantastiska utvecklingen 

i stort sett var resultatet av avsiktlig politik och 

strategier. Reformer som genomfördes både av staten och 

av enskilda företag. 

Sverige investerade i institutionell kapacitet, kunskap 

och färdigheter. Välfärdsstaten byggdes upp eftersom den 

var nödvändig. Annars skulle människor inte kunnat hantera 

riskerna i den nya ekonomin. Välfärdsstatens tidiga 

delar hängde dessutom nära samman med industrialiseringen 

själv. Läskunnighet, försäkringar för arbetsrelaterade 

olyckor och arbetslöshet är nödvändigt för en framgångsrik 

industriell utveckling. 

Rädslan är att det tog stopp någonstans där. Att Sveriges 

fantastiska prestation hängde samman med en utveckling 

som västvärlden aldrig kommer att kunna åstadkomma 

igen. Innovation har blivit ett så välanvänt ord bland västerländska 

politiker att det är svårt att säga vad det betyder 

längre. Vi vet att vi måste öka produktiviteten, främja konkurrenskraftiga 

företag, möta globaliseringens utmaningar 

och samtidigt lyckas leva inom våra miljömässiga och 

demografiska gränser. Inget av detta är möjligt utan innovation. 

Samtidigt är vi smärtsamt medvetna om att stora 

delar av de senaste 30 årens innovation, den finansiella, i 

slutändan förstörde värden i stället för att skapa dem. 

61

Det brukar sägas att horisonten är det enklaste testet på 

vad ett samhälle värderar – de stora byggnader som definierar 

stadens siluett visar vad ett samhälles kreativitet används 

till att utveckla. Den som tittade upp för några 

hundra år sedan såg kyrkor och fort. Därefter blev det palats. 

Runt förra sekelskiftet dominerade sedan de stora 

järnvägsstationerna när länder började knytas samman med 

varandra. I dag är det banker. New York, Shanghai, Tokyo, 

London. Städernas siluetter domineras av finansvärldens 

skyskrapor: den finansiella fantasins katedraler. Och finansbranschen 

var onekligen innovativ. Ingen kan säga något 

annat. Men all innovation är inte bra innovation. Uppenbarligen. 

De bästa studenterna från världens elituniversitet rekryterades 

och sattes att tänka så långt utanför boxen att de 

kom på saker som Credit Default Swaps. Sedan styrde direktörer 

över hela fantasin med oerhörda årslöner som 

gjorde dem okänsliga för risk. Innovativt var det onekligen. 

Men hur bra gick det? 

Hedgefonder, kreditderivat och kollaterala skuldobligationer. 

Den finansiella kris som började i en bubbla på den 

amerikanska bostadsmarknaden blev den största katastrofen 

för ekonomisk stabilitet och utveckling på nästintill ett 

sekel. Under 2008 blev en finansiell kris till en generell 

ekonomisk kris, en jobbkris, en social kris. I många länder 

dessutom en politisk kris: regeringar har fallit, parlament 

stormats, direktörer har kidnappats, euron nästan fallit och 

främlingsfientligheten har marscherat fram. 

Värden för 50 biljoner dollar förstördes på 18 månader, 

53 miljoner människor pressades ner i fattigdom och miljoner 

barn i u-länderna riskerar bland annat permanenta 

inlärningsskador från undernäringen som följer i krisens 

spår. 

Förutom den akuta apokalypsen är det svårt att hitta 

några bevis för att den finansiella innovation som världens 

62

ästa studenter dammsögs upp för att hitta på, egentligen 

påverkar produktiviteten. Den förre amerikanske riksbankschefen 

Paul Volcker efterlyste i Wall Street Journal 

en enda studie som kunde bevisa någon positiv effekt på 

ekonomin. Han fick inget svar. 

Ryktet om industrins död 

Parallellt med innovationen i den finansiella sektorn har 

det de senaste decennierna spridits en berättelse om att 

industrin knappt längre bidrog till den ekonomiska utvecklingen. 

Industri var gammeldags och hörde till en annan 

tid. Även i Sverige med vår relativt tama och inte särskilt 

stora finanssektor etablerades en bild av att industrin inte 

hade någon framtid. Välstånd kunde ju växa på postindustriella 

träd: och det där med att tillverka fysiska produkter 

skulle i vilket fall som helst flytta ut till länder med lägre 

löner. Det var oundvikligt. Tjänstesektorn var framtiden. 

Efter finanskrisen vände debatten. Storbritanniens dåvarande 

näringsminister Peter Mandelson började prata om 

industripolitik som aldrig förr och USA fick en het debatt 

om återindustrialisering, samtidigt som bilindustrin naturligtvis 

kippade efter andan. 

För svensk del var ryktet om industrins död däremot 

alltid betydligt överdrivet, precis som Unionens chefsekonom 

Daniel Lind uttrycker det i en rapport från Arenas 

ekonomiska råd. Lind går igenom data fram till 2007 och 

konstaterar att de senaste 15 åren har varit de mest industritunga 

sedan 60-talet i Sverige. 

Vad som har hänt är i stället att distinktionen mellan 

industri och tjänstesektor har blivit allt mindre relevant. 

Det som kännetecknar utvecklingen under senare år är att 

industriföretagen har fokuserat på kärnverksamheten och 

att det krävs allt mer tjänster för utveckling, produktion, 

försäljning och marknadsföring. En industriprodukt är 

63

alltså i mindre grad en ”produkt” och allt mer en bärare av 

värdeskapande ”tjänster”. Det innebär att varje industrianställd 

i dag sysselsätter dubbelt så många i tjänstesektorn 

som för 35 år sedan. 

Förhållandet går åt bägge håll: en konkurrenskraftig 

industri är en förutsättning för en utvecklad tjänstesektor, 

precis som en väl utvecklad tjänstesektor är en förutsättning 

för en konkurrenskraftig industri. Den här insikten har i 

allra högsta grad bäring även för innovationspolitik. 

Innovation är nämligen inte bara att hitta på nya produkter. 

IBM blev ett av världens mest framgånsrika företag inte 

för att företaget egentligen konstruerade några innovativa 

produkter utan på grund av sin professionella säljkår. När 

IBM lanserade sina datorer i början av 1960-talet låg de 

redan långt efter konkurrenter som Burroughs gällande 

innovativ teknik. I det fallet var det inte teknik det handlade 

om, utan att företaget var innovativt på andra sätt. På 

samma sätt var det Diner’s Club och inte American Express 

som uppfann det moderna kreditkortet. American Express 

lanserade i själva verket sitt kort hela åtta år efter Diner’s. 

Det spelade ingen roll. Det var American Express förmåga 

till innovation på områdena omkring själva uppfinningen 

som gjorde dem så framgångsrika. 

Författaren Jim Collins brukar påpeka att till innovation 

hör alltid social innovation. Thomas Edisons främsta uppfinning 

var antagligen inte glödlampan, eller telegrafen; 

med stor sannolikhet var det i stället det moderna forskningslaboratoriet. 

Den uppfinningen var ingen produkt 

utan ett sätt att arbeta. På samma sätt var Henry Fords mest 

betydelsefulla innovation inte T-Forden utan det löpande 

bandets princip som kom att organisera om hela bilindustrin. 

När Steve Jobs lämnade Apple i början av 80-talet ägnade 

sig ledningen åt att försöka komma på den nästa sto- 

64

a innovativa produkten. Enligt Collins är det en av förklaringarna 

till att företaget tappade mark. Ledningen 

borde i stället ha ägnat sin tid åt att vara sociala innovatörer: 

skapa en miljö för innovation inom företaget. Det hade 

krävt innovation, men inte i form av produkter. 

Antagligen är det så även stater bör tänka gällande innovationspolitik. 

Innovation är en komplex, bråkig och i hög grad kollektiv 

process. Enligt John Kao behöver innovation – om 

det så är inom ett företag, ett land eller en organisation – 

framför allt en oberoende plattform med en annan kultur, 

för att kunna äga rum. 

Tricket är att lyckas konstruera den plattformen. 

Den Ensamme Uppfinnaren 

Det finns en gammal men seglivad tankefigur om innovation: 

berättelsen om Den Ensamme Uppfinnaren. Han 

sitter själv på sin kammare, är antagligen ett geni, i princip 

alltid en man, och får helt plötsligt en briljant idé. En färdig 

bild av en ny produkt som världen aldrig har sett maken 

till. Politikens roll blir enligt den här berättelsen reducerad 

till att ge den ensamme innovatören låg skatt och enkla 

regler så att det lönar sig för honom att förverkliga sin 

uppfinning. Någon annan roll finns inte. 

Problemet är att denna berättelse inte stämmer med 

forskningen. Framgångsrika företag vet att vid de flesta 

genombrott är det omöjligt att säga vem som kom på idén. 

Innovation är en process som rör sig fram och tillbaka. Det 

testas, görs om och görs fel. Inte ens de stora uppfinnarna 

bekräftar myten. Isaac Newton fick inget äpple i huvudet 

(och om han fick det så var det decennier innan han skrev 

klart sin formulering av tyngdlagen). Robert Fulton uppfann 

inte ångbåten. Däremot var han den första som lyckades 

göra den framgångsrik rent kommersiellt. Innovatio- 

65

ner uppstår i ett sammanhang, inte i huvudet på ett ensamt 

geni inlåst på sitt rum. 

Nils Bohlin och hans trepunktsbälte är ett bra exempel. 

Bohlin var i mitten av 1950-talet anställd vid Saabs flygavdelning 

där han arbetade med att förbättra säkerheten för 

piloterna genom att utveckla katapultstolarna i företagets 

överljudsflygplan. 1956 tog Gunnar Engellau över som högste 

chef på Volvo. Han satsade på att öka exporten och 

ville marknadsföra Volvo i USA. Säkerheten skulle bli huvudfråga: 

det som skulle utmärka Volvo internationellt. 

Volvo behövde med andra ord duktiga tekniker med kompetens 

inom säkerhetsområdet och 1958 rekryterade Engellau 

Bohlin från Saab. 

Enkla varianter av bilbälten hade patenterats redan runt 

sekelskiftet, men de kunde inte stå emot krockkrafterna 

tillräckligt. Den delen skulle gå att åtgärda. Tekniken hade 

utvecklats. Vad Bohlin däremot förstod var skillnaden mellan 

flyg och bilar. Att det rörde sig om ett annat beteende. 

Piloterna var villiga att acceptera nästan vilka säkerhetslösningar 

som helst – bara de kunde skyddas vid en eventuell 

krasch. Bilisterna kunde inte förväntas vara lika lydiga. 

Bilen var en annan typ av fordon och med detta 

följde en helt annan typ av användande. 

Efter några månaders tester och utvecklingsarbete kom 

resultatet. En rem över bröstet skyddade överkroppen och 

en annan rem över höfterna skyddade den nedre delen av 

kroppen. Uppfinningen var genial just för att den var så lätt 

att använda. Komforten och insikten om hur bilisterna 

tänkte hade varit Bohlins viktigaste hänsynstagande under 

processen. ”Min konstruktion fungerar lika mycket för att 

bältet är bekvämt att använda som för att det är säkrare.” 

Om inte bilisterna kände sig bekväma med bältet skulle inga 

biltillverkare eller myndigheter kunna övertala människor 

att använda det. Så inträffar ofta de bästa innovationerna. Ur 

en insikt om hur människor fungerar och vad de efterfrågar. 

67

Det är sällan som nya uppfinningar letar efter kunder – 

och betydligt oftare som kunder letar efter nya lösningar. 

Att vara innovativ handlar då i hög grad om att förstå och 

ta reda på vilka lösningar som kunderna söker. I en värld 

där majoriteten av all teknik redan finns på marknaden, 

baseras konkurrenskraft ofta på förmågan att förstå kundernas, 

konsumenternas och medborgarnas behov innan 

konkurrenterna gör det. 

Där någonstans sker innovationen. 

Sammanfattning 

Runt om i världen öppnar företag och myndigheter just nu 

upp sitt innovationsarbete. Man tar med konsumenter och 

kunder i produktutvecklingen redan i ett tidigt stadium. 

Vad tycker ni? Såhär tänker vi. Det finns naturligtvis en 

risk att man får sina idéer stulna, men vinsterna överväger 

uppenbarligen och den nya interaktiva tekniken hjälper till. 

Olika former av öppen och offentlig innovationsverksamhet 

vinner mark vid sidan av den traditionella, slutna 

innovationsverksamheten. En helt ny typ av marknader 

växer fram. 

Förr i tiden sågs innovation som en relativt enkel process. 

Man investerar i grundläggande forskning och sedan dyker 

det upp uppfinningar som tas ut på marknaden när de är 

färdiga. I dag vet vi att innovation drivs lika mycket av 

efterfrågan som av utbud. Efterfrågan driver innovation 

genom att uppmuntra innovatörer att möta nya, avancerade 

behov. ”Tidiga användare”, oavsett om de är privatpersoner, 

företag eller regeringen själv, formar innovationer 

i deras viktigaste utvecklingsfas och vägen från laboratoriet 

till marknaden är lång, komplex och osäker. 

Innovation måste alltid komma ur en insikt om mänskligt 

beteende: vi applicerar kreativitet till att försöka lösa 

olika problem. Samtidigt leder ny teknik i sig själv nästan 

68

alltid till förändringar av mänskligt beteende. Konsekvenserna 

av nya uppfinningar är med andra ord väldigt svåra 

att överblicka. Teknikutveckling är en oförutsägbar sak. 

I början av 1300-talet uppfanns i västvärlden den mekaniska 

klockan av munkarna i klostren. I dag säger vi att 

klockan mäter tiden. Men det är inte sant. Precis som teknikhistorikern 

Lewis Mumford beskriver producerar klockan 

tiden, och i förlängningen: en annan värld. 

Klockan är ”en maskin vars produkt är sekunder och 

minuter”. Genom att tillverka dessa produkter (sekunder 

och minuter) gjorde klockan vår värld till en värld uppbyggd 

av sekunder och minuter. Det var den verkliga innovationen. 

Och den var oavsiktlig. 

Människan slutade vända sig till solen, årstiderna, evigheten. 

Hon tittade på klockan i stället. Vi slutade mäta 

tillvaron efter naturen. Började mäta naturen efter klockan. 

Omvärlden blev mätbar. Förhållandet mellan tid och 

rum avmystifierades. Klockan producerade en rationell 

värld och en känsla av kontroll. Den skapade ett språk utan 

vilket det vore omöjligt för upplysningstänkarna att formulera 

sina pamfletter om människan som rationell varelse 

och herre över sin egen tillvaro. Tiden förvandlades 

till något kvantifierbart. Den var inte något som ”passerade 

oss” utan något som vi ”spenderade”. Vi började hålla 

tiden, spara tiden, tjäna tiden. Det fanns plötsligt något 

att hålla, spara, tjäna. Något som inte funnits förut. Något 

som producerades av den tickande maskinen. 

Den mekaniska klockan ledde exempelvis till en ökad 

sekularisering eftersom den skapade en uppfattning om 

tiden som något som människan kunde kontrollera. Inte 

en mystisk väv som endast Gud övervakade. Klockan minskade 

med andra ord människors upplevelse av det gudomligas 

närvaro i det dagliga livet och det var väl knappast de 

historiska konsekvenser som munkarna förväntat sig. Det 

uttalade syftet med deras uppfinning var att bättre kunna 

69

organisera klostrets bönestunder, något som de också lyckades 

med. Men samtidigt skapade de en ny och sekulariserad 

logik för världen att ticka efter. 

Ny teknik både skapar och förstör. Boktryckarkonsten 

blev en förutsättning för idén om individen eftersom den 

möjliggjorde för den enskilde att i ensamhet ta till sig kunskap. 

Samtidigt dog medeltidens känsla av samhörighet när 

folk slutade samlas för att ta till sig information gemensamt. 

Ur boktryckarkonsten föddes prosan, vilket påpekats av 

Neil Postman. Samtidigt dog poesin som folklig uttrycksform 

och förvandlades till något elitistiskt. 

Ny teknik blir aldrig riktigt som man tänkt sig. T.S. 

Eliot skrev att det märkliga med televisionen var att den 

möjliggjorde för tusentals människor att skratta åt samma 

skämt och ändå känna sig ensamma. I dag behövs innovation 

inte bara för att uppfinna ny teknik men för att forma 

konsekvenserna av den nya tekniken på ett sätt som för 

samhället framåt. 

”Ett land som förlorar sin forskning och teknik kommer 

också att tappa kontrollen över sitt eget öde”, sa Vannevar 

Bush, forskare och rådgivare till den amerikanske presidenten 

1947. 

Det är sant. Och det är komplicerat. Men man behöver 

inte vara en aggressiv stormakt som stjäl andras böcker för 

att lyckas med det. 

Inte längre. 

70

SvEN otto LIttorIN 

Vad har en amerikansk blåtrast som pickar valnötter med 

innovationer och svenska jobb att göra? Med sina erfarenheter 

som före detta arbetsmarknadsminister tillsammans 

med den nyvunna kunskapen från Stanford University för 

Sven Otto ett resonemang kring kopplingen mellan innovationer 

och jobb. 

Sven Otto var tidigare arbetsmarknadsminister mellan 

2006 och 2010. Han är yngst i syskonskaran och uppvuxen 

i Östergötland i en politiskt engagerad familj representerande 

olika partier. En lång och framgångsrik karriär i 

Moderaterna startade i ungdomsförbundet på 80-talet. Via 

riksordförande för Moderat skolungdom, politiskt sakkunnig 

hos Bo Lundgren, till partisekreterare och slutligen 

arbetsmarknadsminister. 

72

EtrAktELSEr övEr EN 

bLåtrASt 

Business has only two functions – marketing and innovation 

Milan Kundera 

Jag har blivit kompis med en västsialia. Det är en fantastiskt 

vacker och ganska stor blå trastfågel som amerikanerna 

kallar Bluebird och som bor utanför min lilla uteplats i Palo 

Alto. Varje eftermiddag när jag kommer tillbaka från Stanfords 

campus sitter han på en gren utanför min lägenhet i 

sin skimrande blå skrud, kvittrar vackert och väntar på att 

jag ska komma ut med lite hackade valnötter. 

Som tack skuttar han runt ett par varv på stigen. Någon 

enstaka gång har mod eller hunger fått honom att hoppa 

in i min lägenhet i jakt på mer nötter, och varje gång 

måste jag hjälpa honom att hitta ut utan att skada sig. Man 

kan inte säga att varje sådan övning går snabbt och lätt, 

men jag har lärt mig att lägga ut ett spår av nötter på golvet 

för att hjälpa min lilla fågelvän att hitta dörren ut. 

En eftermiddag i våras när jag stod och funderade på hur 

det kommer sig att en så vacker fågel mitt i naturens överflöd 

söker sig till den potentiella fara som ligger i att närma 

sig ett skrämmande rovdjur av människans storlek och förmåga, 

slog det mig att nyfikenhet och överlevnadsinstinkt 

är två av de starkaste drivkrafterna för utveckling, alldeles 

oavsett om man är blåtrast eller människa. Det verkar vara 

en gemensam formel för liv. Vi kan helt enkelt inte låta bli. 

Och även en trast kan i sin begränsade intellektuella kapacitet 

göra vad som krävs för att tillfredsställa de båda drivkrafterna. 

Ett samhälles utveckling beror i hög grad på hur vi omsätter 

nyfikenhet och överlevnadsinstinkt i innovationsförmåga. 

Det handlar, tror jag, om att ständigt göra saker lite 

74

ättre än förr. Och det handlar om att kunna berätta om 

det för dem det berör, så att de förstår det. Innovation och 

marknadsföring, om man vill tala med Kundera. 

Under åtta år hade jag förmånen att befinna mig i den 

nationella politikens centrum. Det var intensiva år som inte 

bara handlade om att ge rätt svar utan minst lika mycket 

om att ställa rätt frågor. Att vara relevant för dem det berör. 

Och vara trovärdig i att kunna leverera på de förslag vi lade 

fram. 

Den stora utmaning vi hade att möta handlade om att 

staka ut en väg mot full sysselsättning. Varför? I huvudsak 

inte bara för att det är sund ekonomisk politik, vilket det 

är, utan för att det är rätt. Det är rätt att underlätta för 

människor att kunna leva på frukterna av sitt arbete, att 

kunna känna trygghet i att vara behövd, att ha en arbetsgemenskap, 

att ha möjlighet att leva sina drömmar. 

Denna utmaning blir inte mindre framöver. Den demografiska 

utvecklingen, både i Sverige och i andra industrialiserade 

länder, gör utmaningen än viktigare. Andelen 

av våra befolkningar som befinner sig i arbetsför ålder minskar. 

Allt färre ska försörja allt fler. Redan inom något år är 

det fler personer som lämnar den svenska arbetsmarknaden 

genom pensionsavgångar än som kommer in på den via 

utbildningssystemet. Det generationsskifte som det pratats 

om i decennier verkar stå för dörren. 

Vid en konferens som Sverige anordnade som ordförandeland 

i Nordiska Ministerrådet i oktober 2008 var en av 

utgångspunkterna att det svenska arbetsutbudet behöver 

öka med motsvarande 300 000 personer under de kommande 

decennierna om vi ska klara av att ha en försörjningskvot 

på oförändrad nivå. Alternativet är kraftigt 

höjda inkomstskatter, med följd att incitamenten att arbeta 

sjunker. 

Detta är en av huvudförklaringarna till att land efter land 

75

med olika medel försöker öka inflödet på arbetsmarknaden 

och se till att så många som möjligt stannar kvar så länge 

som möjligt. I praktisk politik betyder det reformer som 

ökar incitamenten att vara med och arbeta: skattereformer, 

pensionsreformer, reformer av socialförsäkringar och arbetslöshetsförsäkringar. 

Men det betyder också att regeringar 

försöker förbättra skolan för att passa arbetsmarknaden 

och snabba på genomflödet i utbildningssystemet så att 

fler kommer ut snabbare. 

Alla dessa reformer må vara riktiga och nödvändiga, men 

de är inte lätta att utforma och ännu svårare att genomföra. 

Min erfarenhet är att varje förändring man genomför, 

varje problem man försöker lösa, utlöser fyra–fem andra 

problem som man har svårt att förutse. Som ansvarig för 

förändringarna blir man därför ofelbart en tacksam måltavla 

för kritik – som inte sällan är rimlig och naturlig. 

Men dessa strukturella förändringar är inte den enda 

utmaning som en lång rad länder står inför. Det är bara 

några år sedan, 2009, som nio av tio ekonomier i världen 

led av ekonomisk tillbakagång; negativ tillväxt. I Sverige 

var det främst exporten som sjönk, med 13 procent på ett 

år, som resultat av minskad ekonomisk aktivitet och efterfrågefall. 

Sedan dess har den svenska ekonomin uppvisat en remarkabel 

återhämtningsförmåga och Sverige är nu ett av få 

länder som har god ekonomisk tillväxt, sjunkande arbetslöshet 

och överskott i de statliga finanserna. Det är fortfarande 

så att en lång rad länder sitter fast i en rävsax av budgetunderskott, 

ökande statsskulder, ökande ekonomiska obalanser 

och en hög arbetslöshet som verkar ha bitit sig fast. 

Här sitter regering efter regering fast i en besvärlig sits: 

inte kan man år efter år låna från framtidens generationer? 

Inte kan vi fortsätta konsumera våra barns produktion, även 

om man kan både förstå och hantera perioder med budgetunderskott? 

Å andra sidan är det svårt att svälta sig till 

76

döds. Och vad är det man ska spara på? Investeringar i 

utbildning och infrastruktur som leder till tillväxt över 

tiden? Eller välfärdsstaternas kärnverksamheter som skattebetalarna 

tycker att de betalat för att få tillgång till? 

När jag reste runt i Sveriges alla län under 2009 och 

besökte arbetslösa, fackföreningar, företag och arbetsförmedlingar 

fick jag naturligen frågor som handlade om krishanteringen, 

om a-kassan, om det som handlade om den 

kortsiktiga tryggheten. Men jag fick förvånansvärt ofta även 

frågor om framtiden efter krisen, om hur Sveriges långsiktiga 

konkurrenskraft ska se ut, om hur Sverige ska klara sig 

i konkurrensen med Kina och Indien, om vad barnen ska 

jobba med framöver. 

Det är högst relevanta funderingar. Och det finns inte 

en politisk ledare som kan klara sig utan någon typ av idé 

om svaren på dessa frågor. 

Det står allt tydligare att innovation och innovationsförmåga 

alltmer hamnar i fokus för den politiska debatten 

”post crisum”. President Obama pratade i sitt State of the 

Union-tal den 25 januari 2011 om vår generations ”Sputnik 

Moment”; en satsning på forskning och utveckling som 

USA inte har sett maken till sedan rymdålderns glansdagar. 

I Europa har EU-kommissionen arbetat fram ett nytt flaggskeppsinitiativ, 

Innovation Union, som formellt antogs av 

ministerrådet i början av februari 2011. Och i Sverige pågår 

nu arbetet i regeringskansliet med en ny nationell och heltäckande 

innovationsstrategi. 

Att behovet är stort kan man förstå – ur strukturekonomisk 

synvinkel, men också ur politisk. Vilken ledare vill 

enbart vara förknippad med besvärliga reformpaket, besparingar 

och skattehöjningar? Det är inte utan att man förstår 

hur Luxemburgs mångårige premiärminister Jean-Claude 

Juncker tänkte när han i en intervju i The Economist för 

några år sedan utbrast: ”We all know what to do, but we 

don’t know how to get re-elected once we’ve done it.” 

77

I det klimatet är det förstås mera tacksamt att peka på en 

framtid byggd på innovation, idérikedom och entreprenörskap, 

än att enbart behöva försvara svåra politiska beslut 

och besparingar. Men om man ska vara helt ärlig har det 

inte hänt så mycket än som binder samman innovationsfrågorna 

med den övergripande ekonomisk-politiska strategin. 

Men först vill jag gärna bena ut några av begreppen. Det 

är trots allt inte bara av politisk-taktiska orsaker som politiker 

talar om innovation. Tvärtom finns det goda skäl för 

att se positivt på innovation ur en samhällsekonomisk synvinkel. 

Ekonomisk forskning visar att innovation förklarar upp 

emot tre fjärdedelar av ekonomisk tillväxt och välstånd 

över tiden. Det är framför allt så att innovationsförmågan 

tar vägen över produktivitetstillväxt till ekonomisk tillväxt 

och att ökad produktivitet är resultatet av tillämpningen 

av kunskap och nya innovationer. 

Så vi vet att innovationer är centrala ur ett nationalekonomiskt 

perspektiv och vi vet hur mycket vikt som läggs 

vid produktivitetstillväxt när ekonomer tittar på ett lands 

ekonomiska framtidsutsikter. Dessutom kan vi göra ”farmorstestet” 

och ställa en enkel motfråga: Vilket samhälle 

mår bäst – det innovativa eller det stagnerande? Svaret 

torde vara rätt uppenbart för de allra flesta. 

Vi vet också från ekonomisk forskning att innovativa 

företag generellt sett anställer fler medarbetare än andra 

företag, trots att det är två motstridiga krafter som påverkar 

utfallet. Den ena kraften verkar kontraktivt: innovationer 

slår ut ”gamla” jobb eftersom ökad produktivitet kan uppstå 

genom rationalisering, vilket leder till ökad produktion 

med färre antal anställda eller mindre behov av kapital. 

Motkraften ligger i ökad konkurrenskraft när ett företag 

kan ta marknadsandelar på grund av lägre priser och/eller 

78

ökad kundnytta. Nettot av dessa båda krafter verkar vara i 

genomsnitt positivt, eftersom empiriska studier visar att 

innovativa företag överlag både anställer fler och har högre 

lönsamhet än konkurrenterna. 

Detta tillhör grunderna i ekonomisk teori och empiri, 

och är inte särskilt kontroversiella antaganden. Men sen 

blir det svårare. Vi vet förvånansvärt lite om vilka policies, 

vilka skarpa politiska förslag, som leder till vilka resultat. 

Jag menar att det finns fyra stora problemområden när 

det gäller innovationer, tillväxt och nya jobb: 

1. Definitionsproblem 

2. Brist på forskningsresultat och förståelse 

3. Tidsmässig fördröjning 

4. Ömsesidigt stödjande vertikala hierarkier 

Det första problemet handlar om hur vi beskriver och definierar 

innovationer. Det är alltför vanligt att innovation 

och uppfinning likställs, att man med innovation menar en 

teknisk pryl av något slag. Innovationers betydelse för teknologisk 

tillväxt har kommit att överskugga dess betydelse 

för ekonomisk tillväxt. 

I Menlo Park, bara några minuter med bil från Stanford, 

ligger SRI International. Det är en tidig avknoppning från 

Stanforduniversitetet – det anrika Stanford Research Institute 

som blev eget bolag 1970. Inom SRI:s ramar uppfanns 

bland annat den moderna persondatorn, HDTV och röstigenkänningstekniken, 

bara för att nämna några fantastiska 

innovationer. SRI:s vd heter Curtis Carlson, och ja, 

han är svenskättling men talar ingen svenska. 

Carlson har en tydlig definition på vad innovation är: 

”Innovation är en process som skapar och levererar ny 

kundnytta till marknaden.” Det är kundnytta som är det 

centrala – utan kundnytta är en uppfinning bara en uppfinning 

och inget mer. 

80

Innovation är därmed så mycket mer än bara teknikprylar. 

Det kan också handla om nya processer för att producera 

och leverera varor och tjänster eller nya sätt att kommunicera 

med kunderna. Eller varför inte politisk innovation? 

Man skulle kunna säga att Nya Moderaterna är en 

politisk innovation eftersom omprövningen uthålligt verkar 

ha ökat Moderaternas andel av valmanskåren. 

Med kundnyttan i centrum blir det lättare att förstå hur 

innovationer omsätts i tillväxt och välstånd. Och i sin tur 

blir det – förhoppningsvis – lättare att förstå vilka policies 

som därmed blir de viktigaste att fokusera kring. 

Det andra problemet handlar om bristen på en allmän 

teori när det gäller innovationspolitikens betydelse för tillväxt 

eller vilka policies som leder till bäst resultat. Det finns 

förvånansvärt lite gjort på området, och det som finns har 

ännu inte funnit en helt gemensam metodologi eller ens 

gemensamma indikatorer och mätvariabler. 

OECD har uppmärksammat dessa problem och har i en 

stor studie från 2010 börjat samla på indikatorer man traditionellt 

använt sig av, samtidigt som man inlett ett arbete 

med att utveckla nya. Det är ett ambitiöst arbete som 

tagit flera år att utveckla. EU:s Innovation Union använder 

sig delvis av dessa verktyg och även enskilda länder har 

börjat använda dem och testa deras funktionalitet. 

Vad betyder detta för politiken? Det enkla svaret handlar 

om leverans i förhållande till skattekronor. Politiska förslag 

som ökar arbetsutbudet är relaterade till enskilda människors 

ekonomiska incitament. Det är tämligen lättdefinierat, det 

är ganska lätt att mäta och det finns mycket forskning på 

området. Inom den ekonomiska forskningen i allmänhet 

och arbetsmarknadsforskningen i synnerhet finns tydliga 

samband att studera och det går därmed enklare att förutse 

vilka resultat olika sorters reformer kommer att leda till. 

Regeringen kunde luta sig på både forskning och beprövad 

erfarenhet när det gäller jobbskatteavdrag och föränd- 

81

ad arbetslöshetsförsäkring och konstatera att dessa lett till 

en sänkt jämviktsarbetslöshet på mellan 1 och 2 procentenheter. 

Ett ökat arbetsutbud skapar sin egen efterfrågan, 

för att tala med den kände franske nationalekonomen Jean- 

Baptiste Say som redan 1803 skrev ett banbrytande verk 

med denna innebörd. Därmed blev jobbskatteavdrag och 

förändrad arbetslöshetsförsäkring framgångsrika metoder 

att öka arbetskraftsdeltagandet och sänka arbetslösheten. 

När det gäller innovationspolitiken finns inte alls samma 

uppsjö av erfarenhet och forskning. Tvärtom. Arbetsmarknadsekonomi 

arbetar nästan uteslutande på utbudssidan och 

rör sig oftast inte i närheten av företag eller entreprenörer 

och än mer sällan med innovationsprocesser. Arbetsmarknadsekonomer 

kan knappt prata med de ekonomer som 

studerar tillväxt och innovationer: de har inte samma begreppsapparat 

och har mycket svårt att få ihop sina forskningsområden 

i en övergripande förklaringsmodell. Det 

gör det oändligt mycket svårare för politiker och beslutsfattare 

att i förväg kunna förutsäga resultat av olika förslag. 

Och är det något man som beslutsfattare verkligen ogillar 

så är det osäkerhet och risken att satsa stora skattemedel på 

förslag som kanske inte leder någonvart. 

Man skulle förstås kunna tänka sig att beslutsfattare som 

i övergripande termer vet att innovation är viktigt för tillväxten 

beslutar sig för att testa vilka policies som fungerar. 

Att pröva sig fram i politiken behöver inte alls vara fel, bara 

man vet att huvudinriktningen är rätt. Men här spökar det 

tredje problemet med innovationspolitiken: den tidsmässiga 

fördröjningen. 

Vi kan anta att utbildning, forskning och utveckling är 

bra för innovationsklimatet. Av de indikatorer som OECD 

tagit fram i sin innovationsstrategi handlar många om just 

detta. Men här finns flera fällor. Om riksdagen fattar beslut 

om olika utbildningssatsningar i dag kommer man ha svårt 

att mäta resultatet i närtid. Det går inte under mandatperio- 

82

den, och kanske inte ens under de nuvarande beslutsfattarnas 

politiska livstid. Det är sannolikt att resultaten uppstår först 

om 10, 20 eller rent av 30 år. Då är dagens beslutsfattare för 

länge sedan pensionerade generaldirektörer och landshövdingar. 

Dessutom är det efter så lång tid oerhört svårt att 

från olika resultat kunna härleda vilka beslut som hade vilka 

effekter. På 20-30 år finns det många andra faktorer som 

sannolikt påverkat slutresultatet minst lika mycket. 

Politiker har svårt för långsiktiga beslut eller ”the Vision 

Thing” som George Bush den äldre lär ha uttryckt det. Det 

handlar verkligen inte om att politiker bara bryr sig om att 

bli omvalda och struntar i framtiden efter dem själva. Tvärtom 

är min erfarenhet att framför allt svenska politiker i alla 

partier är genuint besjälade av långsiktiga idéer om hur 

samhället bör organiseras. Men samtidigt är förstås alla 

beslutsfattare – i och utanför politiken – beroende av mätbara 

resultat för att kunna förtjäna sitt förtroende. 

Innovationsprocessen i sig är dessutom komplex och det 

är nästan omöjligt att i förväg säga vad som kommer att bli 

lyckade innovationer. Det är inte alltid den bästa tekniska 

lösningen som vinner kriget om kunderna. Det klassiska 

exemplet är VHS som utkonkurrerade Betamaxsystemet, 

trots att det senare lär ha varit tekniskt överlägset. Alltså är 

det oerhört svårt med så kallad ”cherry picking” för att i 

förväg välja ut vilka områden, branscher eller produkter 

staten bör satsa på. 

Innovationspolitiken kännetecknas alltså av beslut med 

osäkra resultat, som är svårmätbara och som möjligen kan 

noteras först efter väldigt lång tid. Hög risk, okänd avkastning 

och lång tidsutdräkt utgör sällan någon bra grogrund 

för beslut, alldeles oavsett hur mycket man tror på sin politik 

eller vilken positiv vision om framtiden man har. 

Det fjärde problemet med innovationspolitiken rör frågan 

om ömsesidigt stödjande vertikala hierarkier; stuprören 

som bekräftar och förstärker varandra. 

83

Min erfarenhet är att regeringskansliet arbetar vertikalt. 

Varje departement har sitt eget ansvarsområde, sina egna 

myndigheter, sina egna utgiftsområden i statsbudgeten. 

Den enda riktigt horisontella processen är budgetprocessen, 

som ägs av finansdepartementet. Det är där delarna sammanfogas 

till en gemensam strategi, med grund i regeringsförklaringen. 

Man kan förstås ha synpunkter på att det är så, men 

regeringens ledamöter är kollektivt ansvariga för samtliga 

regeringens beslut. Det gör att regeringskansliet blir en 

mycket hierarkisk organisation som syftar till att uppnå 

total enighet inom regeringen och regeringskansliet över 

de beslut som fattas. 

Varje beslut regeringen fattar måste alltså vara godkänt 

av alla statsråd och alla departement har givits tillfälle att 

påverka processen. Som statsråd med ansvar för olika frågor 

är man inte en satellit som kan operera på egen hand inom 

sitt eget ansvarsområde. De beslut man själv kan fatta sker 

på delegation från alla andra. 

Ibland har olika debattörer föreslagit att det borde införas 

en särskild post som innovationsminister. Men att införa 

ett stuprör till kommer inte att göra någon större skillnad 

menar jag, även om signalvärdet kan vara positivt och 

det ibland kan vara en fördel att samordna olika sakfrågor. 

Det som är viktigt är vad som står i regeringsförklaringen 

och framför allt vad som står i budgeten; regeringens viktigaste 

styrdokument. 

Media är liksom politiken organiserad i stuprör, ”beats”, 

som bevakar områden snarlika de som politiken är ansvarig 

för: ekonomi, sport, kultur, teknik, politik och så vidare. 

Dessa stuprör – i politiken och i media – förstärker varandra. 

Politiska företrädare i olika frågor har ”sina” journalister 

som är viktiga för hans eller hennes fråga, och omvänt. 

Dessa stuprör ställer till problem för frågor som är svåra att 

fånga i vertikala sammanhang. Det gäller absolut innova- 

84

tionsfrågorna, som är mer horisontella till sin struktur, men 

det gäller också andra frågor som spänner över ett stort 

antal områden: jämställdhets- och miljöfrågor är två typiska 

sådana områden. 

Innovationsfrågorna har gått från att vara teknikorienterade 

(”nya prylar”) till att bli affärsorienterade (”nya företag”). 

Nu håller diskussionen på att bli mer och mer berättelseorienterad 

(”nya lösningar för behov i samhället och 

hos människorna”) och därmed betydligt svårare att förhålla 

sig till i de traditionella skrån som finns i samhällsdebatten. 

Jag tycker att detta blev uppenbart i samband med revolten 

i Egypten under vintern/våren 2011. När folkmassorna 

började samlas på Tahrirtorget i Kairo var Vita Husets 

kommentarer först väldigt försiktiga, för att inte säga närmast 

förvirrade. Vita Huset verkade inte ha någon annan 

information än den som redan visades på nyheterna eller 

som förmedlades via sociala medier. Och man hade uppenbarliga 

problem att förhålla sig till allt som hände. 

De innovationer som lett till de sociala mediernas framväxt 

påverkar inte bara teknik och affärsmöjligheter. De 

påverkar internationella skeenden, länder och regioner, över 

i stort sett alla områden. Utan ett gemensamt språk och 

förståelse för de bakomliggande innovationernas funktion 

och kraft blir det mycket besvärligt att förhålla sig till det 

som händer. 

Min gode vän David Nordfors, med åtta år bakom sig 

på Stanford, brukar säga att ”innovationer kan inte påverka 

samhället snabbare än vi kan prata om dem”. Det är 

inte tekniken eller ekonomin som sätter gränser längre, det 

är brister i det gemensamma språket. Jag tror han har rätt. 

Om man som Curtis Carlson menar att innovationer ska 

leverera kundnytta för att betecknas som innovationer 

måste naturligtvis användarna, kunderna, förstå eller hjälpas 

att förstå vilken nytta som kan uppnås med de nya 

85

innovationerna. Om de som fattar beslut om olika saker 

eller de som förmedlar informationen inte själva förstår den 

kommer det inte att gå vidare bra. 

Vad ska då innovationer vara bra för? Ur ett bredare samhällsekonomiskt 

perspektiv är innovationer av avgörande 

betydelse för tillväxt och välstånd över tid. Hur ett samhälle, 

en nation, går tillväga för att nå dit beror på omständigheterna. 

I Sverige har arbetslinjen kommit att bli den centrala 

politiska frågeställningen kring vilket det mesta kretsar. I 

andra länder är jobbfrågan också central, inte minst efter 

krisen. Därmed finns det, menar jag, starka skäl att koppla 

innovationer med jobb. Kundnyttan med innovationer, i 

Curtis Carlsons resonemang, kommer ur ett samhällsekonomiskt 

perspektiv att handla om förmågan att skapa förutsättningar 

för fler jobb. 

Men ser det verkligen ut så i praktiken? Är det de företag 

som vi normalt menar är innovationsdrivna som skapar 

de nya jobben? 

Både ja och nej. Facebook, som onekligen är ett innovativt 

företag, har drygt 2 500 anställda. Google har snart 

25 000. Hela den svenska biotechbranschen har knappt 

10 000 anställda, vilket motsvarar två promille av arbetskraften. 

Det är naturligtvis bra för dem, och för de personer 

och familjer som får sitt uppehälle därifrån – men det 

är svårt att säga att de löser arbetslöshetsproblemen. 

Vi kan se samma sak när det gäller EU:s innovationsstrategi. 

Den syftar till att skapa 3,7 miljoner nya jobb till 

2025. Det är en mycket hög målsättning, men behoven är 

avsevärt större. I dag lär det finnas upp emot 100 miljoner 

européer utanför den reguljära arbetsmarknaden. 

Är det då fel att satsa på innovationer? Nej, det tror jag 

inte alls. Men vi måste skilja på olika sorters innovationer. 

De allra flesta är vad forskarna kallar inkrementella inno- 

86

vationer; vardagsförbättringar som inte förutsätter eller 

leder till beteendeförändringar hos kunderna eller användarna. 

Det handlar i stället om att göra saker lite bättre, lite 

snabbare eller lite mer kostnadseffektivt än tidigare, vilket 

är basen för produktivitetstillväxten i ekonomin. 

Och så finns det radikala, omstörtande innovationer, som 

leder till fundamentala förändringar i företag, branscher 

och samhället i stort. Det är ofta dessa radikala innovationer, 

manifesterade i företag som Facebook eller Google, 

som vi tänker på när vi talar om innovativa företag. 

Min uppfattning är att svenska företag är bra på inkrementell 

innovation. Det kan vi se manifesterat i en fantastisk 

produktivitetstillväxt i det svenska näringslivet, framför 

allt under perioden efter 90-talskrisen. Däremot kanske 

vi har det lite svårare med radikala innovationer. Jag tror 

dock inte att det beror på att vi har ett dåligt innovationsklimat 

eller svaga innovatörer, utan på att vi är ett litet land 

där det är svårt att påvisa kundnytta och få volym tillräckligt 

snabbt. En indikation på detta kan vara den negativa 

patentbalansen i Sverige; att frukterna av svensk ingenjörskonst 

skördas någon annanstans, att idéerna kommersialiseras 

utomlands. 

Ett av problemen med perioden efter 90-talskrisen var 

att vi hade det ekonomerna kallar ”jobblös tillväxt”. Produktivitetstillväxten 

var hög, vilket bidrog till god ekonomisk 

tillväxt, men samtidigt var det stiltje på arbetsmarknaden. 

De centrala frågorna blir därför: Kan vi substituera en 

del av produktivitetstillväxten som kommer ur inkrementella 

innovationer och få högre jobbtillväxt? Om så, är det 

bra? Om så, hur gör man då? Och vad kan vi göra för att 

öka jobbtillväxten ur de radikala innovationerna? Vad kan 

vi göra för att behålla och stärka vår innovationsmiljö i 

stort? 

Detta är inte platsen för skarpa politiska förslag, och jag 

87

har dessutom lämnat den politiska arenan. Men jag tror att 

om man ska vara framgångsrik så behöver man adressera 

de fyra övergripande problemområden jag har skissat ovan. 

Det gäller att bli bättre på definitionerna och förstå de 

olika drivkrafterna för inkrementella respektive radikala 

innovationer. Det gäller att få bättre forskningsunderlag på 

vilka förslag, inriktningar och ansatser som leder till vilka 

resultat. Det gäller att hitta sätt att hantera de tidsmässiga 

fördröjningarna som alltid kommer att vara förknippade 

med innovationer och det gäller att utveckla ett bättre 

språkbruk samt arbetsformer för att kunna diskutera innovationer 

ur horisontell synvinkel. Och självklart finns det 

mycket att diskutera när det gäller hur staten organiserar 

sina insatser och regelverk. 

När man diskuterar innovationsfrågor stänger många av 

öronen. Många av oss ryggar tillbaka för att vi inte förstår 

innovationerna i sig, vi vet inte hur vi ska prata om dem 

eller tolka dem. Jag skulle önska att vi kunde avmystifiera 

frågorna lite grann. 

Innovationerna i sig må vara nya och svårbegripliga men 

i grunden är det ”same, same but different”; samma drivkrafter 

att förbättra vår vardag som tagit mänskligheten 

från grottorna till skyskraporna. Oavsett vad innovationerna 

i sig handlar om så är det kundnyttan som måste vara 

i centrum. Och kundnyttans psykologi är densamma som 

alltid. Om jag gillar och förstår innovationen är jag beredd 

att betala för den – givet att priset inte överstiger min upplevda 

nytta. 

Det som påverkar priset i förhållande till nyttan är alltså 

det som avgör. Precis som det alltid har varit. 

Och det är i grunden goda nyheter för svenskt näringsliv, 

för svensk industri och för svensk ekonomi. Vi behöver 

inte gå över ån efter vatten, kasta ut barnet med badvattnet 

eller låta det goda bli det bästas fiende. Låt oss börja där vi 

står. Svenska företag är bra på inkrementell innovation och 

88

vi har förutsättningar att bli än bättre på radikala innovationer. 

Om det ska bli jobb av det eller inte beror på hur vi 

organiserar oss. 

Min grundläggande tro är att den stora jobbpotentialen 

framöver ligger i inkrementell innovation i existerande 

företag. Det är samhällsekonomins svar på den gamla marknadsföringsmaximen 

att merförsäljning till existerande 

kunder alltid är enklare än att komma med nya produkter 

till nya kunder. Men det ska inte förhindra oss att också se 

hur vi kan få nya företag och branscher att utvecklas och 

växa, med ett innovativt innehåll. 

Det vi vet är att växande företag anställer. Alltså blir 

huvuduppgiften att hitta de förslag som får företag att växa 

snabbare än tidigare. Innovationer bidrar med den viktigaste 

”insatsvaran” för att jobben ska komma, och politiska 

beslut kan antingen bidra till eller förhindra att så sker. 

Ur det perspektivet är innovationsfrågorna inte särskilt 

mystiska. Det som behöver diskuteras och debatteras politiskt 

gäller samma frågor om organisation, incitament och 

hinder som alltid varit viktiga. 

Svenskt näringsliv i allmänhet, och teknikföretagen i 

synnerhet, är bra på inkrementell innovation och har ofta 

bra utblick över forskning, utveckling och innovation. Det 

bör svenska företag fortsätta vara, om de vill fortsätta vara 

konkurrenskraftiga, och det bör de vara om vi vill ha en 

ekonomi som konkurrerar i fronten, med högt teknikinnehåll, 

och inte med låga löner och låga produktionskostnader. 

Det finns dock en stor skillnad mellan större och mindre 

företag. De mindre företagen har ofta fullt fokus på kärnaffären 

och har lite svårare att finansiera egen forskning 

och utveckling. Å andra sidan kan de ha en fördel av att 

vara mer snabbfotade och därmed uppvisa en större intern 

innovationsförmåga än en del av de större företagen. Det 

89

är naturligtvis en grov generalisering, men jag menar att 

det ändå finns sådana drag förknippade med storlek. 

Däri ligger en del av utmaningen: Sverige behöver både 

stora och små företag, men framför allt företag som växer. 

Och i grunden växer företag genom att sälja, och för att 

göra det behöver man komma i kontakt med sina potentiella 

kunder. Eftersom svenska företag, för att kunna växa 

ordentligt, oftast behöver en marknad som är större än 

Sveriges så behöver de exportera snabbare än motsvarande 

företag i större länder. 

Detta är en avsevärd skillnad mellan innovativa växande 

företag i USA och motsvarande i Sverige. Den amerikanska 

hemmamarknaden är ofta så stor att de inte förrän 

ganska sent behöver ta steget utomlands. I Sverige skulle 

många mindre växande företag behöva ta steget utomlands 

ännu snabbare än vad man gör i dag. Och här borde såväl 

det offentliga som näringsliv i övrigt kunna hjälpa till. 

Att större och mindre företag går armkrok har många 

andra fördelar. I de större företagen finns erfarenhet från 

innovationsprocesser, export och ledarskap som knappast 

finns i mindre företag. Det är således många mindre företag 

som framgångsrikt kunnat ”ta rygg” på Ericsson, Astra, 

Volvo och andra för att på så vis ta sig ut i världen. Det 

är en unik och positiv omständighet för mindre svenska 

företag, om man jämför med andra länder. Därför är det 

oerhört viktigt för Sverige att de stora företagen väljer att 

behålla nyckelfunktioner i Sverige. 

Ett större fokus på framtida, utländska marknader för 

också med sig en större förståelse för hur konkurrenterna 

tänker och var innovationsfronten befinner sig. Det är 

ingen slump att Ericssons teknikchef befinner sig i Silicon 

Valley, där både konkurrenter, kunder och potentiella uppköpsobjekt 

finns. Allt går inte att få kläm på via e-mail och 

telefon; man måste vara på plats, träffa människor, höra vad 

det pratas om. 

90

En annan dimension handlar om hur växande svenska 

företag arbetar, i förhållande till konkurrenterna på de mest 

utvecklade marknaderna. I Silicon Valley pratar man mycket 

om att produktlivscykeln för olika företag kortats avsevärt. 

I mobilbranschen lär den i dag vara kanske sex månader 

– det vill säga en produkt som når marknaden upplevs 

som gammalmodig redan efter ett halvår. Då kommer 

nästa produkt och tar dess plats. 

Det innebär att företagen har ett halvår på sig att få betalt 

för allt kapital och all tid man investerat under utvecklingsfasen. 

Och när en ny produkt kommer ut måste nästa 

generation i princip redan vara färdig. Det är en enorm 

hastighet vi talar om, och ett eller ett par felsatsningar kan 

få stora och ödesdigra konsekvenser. Några menar att det 

är i den problematiken Nokia hamnat. 

Ska svenska företag klara av den allt högre utvecklingshastigheten 

är jag övertygad om att de måste ha de absolut 

bäst utbildade och kunnigaste medarbetarna. Utbildning 

är härvidlag helt avgörande, men det handlar också om 

förmågan att pröva och pröva om, kreativitet och nyfikenhet. 

Och att företagen erbjuder en miljö som uppmuntrar 

sådana karaktärsdrag. 

På Google får medarbetarna driva ett eget projekt en dag 

i veckan. En del medarbetare lägger sin tid på välgörenhet 

och andra startar egna företag vid sidan av. Men en förvånansvärt 

stor del av de tjänster som Google i dag erbjuder 

sina kunder är utvecklade på medarbetarnas fria tid. Googl e 

har uppenbarligen funnit en väg att stimulera medarbetarna 

till att innovera mera. Google räknade med att många 

av dessa innovationer skulle komma tillbaka till företaget, 

vilket de gjorde, och var berett att ta kostnaden för de som 

inte passade in. Det var nämligen avgörande att ha rätt 

medarbetare, med rätt inställning till kreativitet och innovation. 

Rätt personer är alltså avgörande, men rätt arbetssätt är 

91

också viktigt. Det traditionella arbetssättet när det gäller 

innovation är en ganska linjär process: idé → prototyp → 

test → marknad. På Stanford University finns d-school, 

Institute for Design at Stanford. De arbetar på ett helt annat 

sätt och utnyttjar det som kallas ”design thinking”. Det 

är en iterativ process i många steg och med en betydligt 

bredare ansats. Och man börjar i slutet och arbetar sig 

bakåt till början. 

Ett exempel kan vara det bilföretag som kom till Stanford 

för några år sedan och bad d-school fundera över hur deras 

instrumentpaneler ska se ut om 30 år. D-school började då 

med en tvärvetenskaplig ansats om hur de tror att samhället 

och konsumenterna kommer att se ut om 30 år, vilka 

behov och önskemål som kommer att dominera. Och så 

arbetade man sig bakåt med en mängd korta prototyp serier. 

Bredd, snabbhet och kreativitet står i centrum. 

Design thinking har naturligtvis sina opponenter och 

jag är inte den som kan eller ska avgöra vilken metod som 

är bäst. Men ett innovativt sinnelag också när det gäller de 

processer som omger innovationerna i sig är förmodligen 

att föredra framför att göra som man alltid har gjort. 

Och med det som insikt kan jag ge min lilla blå trastkompis 

lite fler nötter och anta att han kommer att äta upp 

dem precis som förr, men kanske med lite nya knep för att 

komma åt dem. Kreativitet, innovation och framsteg känner 

inga gränser, bara dem vi själva lägger på oss. Se där 

vad en liten fågel kan lära en! 

Rekommenderad läsning 

För den som vill veta mer kan jag rekommendera följande 

läsning: 

Carlson, Curtis R., and William W. Wilmot, Innovation 

– The Five Disciplines for Creating What Customers Want, 

Crown Business, New York, 2006 

92

European Commission, Europe 2020 EU Flagship Initiative 

Innovation Union, Brussels, 2011 

IVA, www.innovationfortillvaxt.se, Stockholm 

NESTA, http://www.nesta.org.uk/areas_of_work/economic_growth/the_innovation_index, 

London 

OECD, The OECD Innovation Strategy – Getting a Head 

Start on Tomorrow, Paris, 2010 

OECD, Measuring Innovation – A New Perspective, Paris, 

2010 

The White House, A Strategy for American Innovation: Securing 

Our Economic Growth and Prosperity, Washington 

DC, 2011

MArIA WEttErStrAND 

Maria letar upp intressanta exempel på enskilda företag som 

gör lite mer än vad som krävs för att ta ansvar för miljön 

och framtiden – och ändå tjäna pengar. Hon ställer också 

den relevanta framtidsfrågan: Ska vi vara lite efter de andra 

– eller lite före? 

Som en av de populäraste partiledarna var det före detta 

språkröret med och förde fram Miljöpartiet till att bli 

Sveriges tredje största parti. Hon säger att hon är politiskt 

aktiv för att det inte går att låta bli. 

Maria kommer från Eskilstuna där hon varit krönikör 

på tidningen Folket. Hon har en magisterexamen i biologi, 

läste drama på folkhögskola under ett år, blev Årets kvinna 

2010 och sommarpratare i P1 2011. Därutöver är Maria ett 

fenomen i svensk politik som har jämförts med bl.a. Barack 

Obama, och hon har en lång karriär bakom sig inom Miljöpartiet. 

95

Att vågA MEr äN MAN MåStE 

Möten på distans 

Vi sitter i ett mötesrum i Farsta vid ett runt bord. Ett vanligt 

runt bord som på många andra möten. 

Enda skillnaden är att på andra sidan bordet står tvskärmar 

i stället för stolar. Även tv-skärmarna har en bit 

bord framför sig. Bordet ser ut att liksom gå in i tv-skärmarna 

eftersom de som befinner sig i skärmarna har ett 

likadant bord framför sig där de sitter. Färgen på väggen 

bakom dem inne i skärmarna är precis densamma som 

färgen på väggen där vi sitter. Ljudöverföringen är nästintill 

perfekt. Illusionen är total. 

Jag kommer på mig själv med att bli lite förvirrad över 

att jag inte kan servera vatten till dem som sitter på andra 

sidan. När någons mobiltelefon ringer vet vi inte om det 

är i vårt mötesrum eller i deras. 

De övriga mötesdeltagarna sitter i ett rum vid Stureplan. 

Men det hade lika gärna kunnat vara Helsingfors, Göteborg 

eller Milano. Eller någon annanstans på TeliaSoneras kontor 

i världen. Mötesrummen för videomöten ser nämligen 

exakt likadana ut överallt, från träslaget i mötesbordet till 

färgen på väggarna. 

Efter en stund reser sig en i det andra rummet och beklagar 

att han måste gå. Han har ett annat möte. Med Italien. 

I rummet bredvid. 

Han förklarar senare att det allra bästa med att övergå 

till videomöten är att ”jag kan ha möte med Milano, Helsingfors 

och Tokyo under en och samma dag, och ändå 

hinna hämta barnen på dagis”. 

I företagsvärlden har många länge hävdat att miljösatsningar 

kostar stora pengar och därför inte kan prioriteras. 

En person som motbevisat detta är Catherine Karagianni, 

96

miljöchef på TeliaSonera. Med sitt miljöarbete har hon inte 

bara minskat koldioxidutsläppen med 70 procent sedan 2001, 

utan också sparat 130 miljoner kronor om året åt bolaget. 

I slutet av 90-talet gjorde TeliaSonera en kartläggning 

av sina utsläpp för att ta reda på vad i deras verksamhet som 

hade störst miljöpåverkan. Kartläggningen visade att bara 

4 procent av koldioxidutsläppen kom från själva driften av 

telenäten. Den största boven i dramat var resorna. 

”Men vi reser aldrig i onödan.” ”Vi måste ju ut och 

serva näten.” ”Vi har ju kontor i flera länder och måste resa 

på möten.” 

Ja, så lät reaktionerna. En konservatism som är väldigt 

vanlig, inte bara i företag utan i alla organisationer. Det 

förhåller sig på ett visst sätt i dag. Förändringar riskerar att 

vara smärtsamma. 

TeliaSonera har länge arbetat med att ta fram alternativa 

mötestjänster via video och webb. Catherines idé var att 

de skulle börja använda de tjänsterna själva. Det krävde ett 

tydligt ledarskap och tydliga mål. Men det lyckades. 

Genom en kontinuerlig övergång från fysiska möten till 

telefonmöten och videokonferenser har de minskat tjänsteresandet 

med mer än hälften och som sagt sparat minst 130 

miljoner om året. Besparingen är då bara räknad på resekostnaderna. 

Därutöver har de sparat in enorma summor 

på att arbetstiden används mer effektivt. Naturligtvis sker 

resor och fysiska möten fortfarande, men inte av slentrian. 

De anställda är nöjda med att slippa långa resor och att få 

mer tid över för annat jobb. 

När jag för två år sedan var inbjuden till TeliaSonera för 

att prova deras anläggning för videomöten var det en av de 

häftigaste upplevelser jag varit med om. 

Catherine fortsätter att jobba med att minska miljöpåverkan 

och öka lönsamheten. TeliaSonera har minskat energianvändningen 

med 30 procent, bland annat genom att 

minska sina kontorsytor med hälften. 

97

Hon vågade göra lite mer än vad som var absolut nödvändigt. 

Och det är så nya lösningar utvecklas. Det är så 

utvecklingen går framåt. 

Och det är inte bara jag som inspireras av henne. Hon 

har valts till ordförande för organisationen Näringslivets 

miljöchefer, en position som ger henne möjlighet att inspirera 

ännu fler. 

Den största utmaningen någonsin 

Senast om 40 år ska vi ha slutat använda fossila bränslen och 

vår resursförbrukning ska ha minskat radikalt. Annars riskerar 

vi så stora förändringar på vår planet att vår miljö, 

ekonomi, välfärd och säkerhet är hotad. När temperaturen 

stiger förändras livsförutsättningarna på helt oförutsägbara 

sätt. 

Effekter syns redan och resultatet av klimatförändringarna 

blir värre eftersom vi människor redan utarmat så 

många av jordens ekosystem. Utsläppen behöver minska 

och det behöver ske snabbt. Senast inom fem–tio år måste 

den globala utsläppskurvan ha vänt nedåt. Annars riskerar 

vi att få s.k. tipping points, irreversibla effekter med total 

kollaps av ekosystem som följd. 

Kostnaderna för att fortsätta förstöra miljön är enorma. 

Mycket högre än kostnaden för att sluta göra det. Dilemmat 

är att kostnaderna för att sluta ligger här och nu. Den största 

delen av kostnaderna för att fortsätta förstöra miljön 

ligger i framtiden, hos våra barn och barnbarn. 

Det är kanske en ännu större utmaning än själva klimatförändringarna 

att få människor att ta ansvar här och nu 

för att undvika en katastrof som kan bli ödesdiger senare. 

Det kommer att krävas modiga människor och inte minst 

modiga ledare i världen för att klara den utmaningen. Och 

de ledarna kommer att finnas både inom politiken och inom 

näringslivet. 

98

Det kommer att krävas både tekniska innovationer, beteendeförändringar 

och nytänkande av annat slag. I den 

här texten vill jag särskilt fokusera på hur tekniska lösningar 

kommer till användning och kan bidra till att föra 

oss lite närmare ett miljösmart samhälle. 

Om smågalna pionjärer, innovatörer, 

entreprenörer och tekniknördar 

Jag är lite av en tekniknörd. Visserligen är jag biolog och 

borde kanske helst stå med stövlarna i en klafsig våtmark, 

men jag är väldigt fascinerad av ny modern teknik. Det är 

både en känslomässig och en rationell fascination. Jag är 

övertygad om att nya moderna tekniska lösningar kan 

hjälpa oss att lösa de stora miljöutmaningar som världen 

står inför. 

Jag älskar också smågalna pionjärer som vågar göra saker 

som andra tycker är helt knasiga. Som de som satsade på 

miljöbilar innan det ens fanns någonstans att tanka dem. 

De som satte upp vindkraftverk innan det var lönsamt. 

Eller en man jag träffade som byggt en egen elbil av gamla 

permobilbatterier. Det är inspirerande med människor 

som hela tiden försöker hitta lösningar. 

Många tekniska innovationer har börjat som en lite knasig 

idé någonstans. Som politiker är vi helt beroende av att 

det finns innovatörer, entreprenörer och smågalna pionjärer. 

Vi kan göra mycket som politiker, men vi skulle aldrig 

kunna sitta och bestämma fram vindkraftverk, elbilar eller 

videokonferensanläggningar. 

För att TeliaSonera skulle lyckas med sin ambition att 

minska miljöbelastningen så räckte det inte med bara tekniska 

lösningar. Det krävdes också ledarskap. Det krävdes 

att det fanns en person där som vågade göra mer än vad 

som var absolut nödvändigt, en chef som vågade testa något 

nytt utan att vara säker på utgången. 

99

Jag tror väldigt starkt på de positiva föredömenas kraft 

för att inspirera till förändring. Varje företag som tar större 

miljöansvar, hur litet eller stort det än är till att börja 

med, tar ett steg i rätt riktning och kommer att inspirera 

tio andra att göra samma sak. 

Varje kommun eller land som vågar gå före och driva på 

utvecklingen på miljöområdet kommer att inspirera tio 

andra kommuner eller länder att göra samma sak. 

Varje enskild människa som på sitt jobb eller i sin vardag 

bestämmer sig för att göra saker lite bättre kommer att 

inspirera tio andra människor att göra samma sak. 

Och tillsammans blir det en kraft som kan leda till en 

stor förändring. 

Låt oss titta på ett exempel till, som visar hur några enskilda 

personers pionjäranda och handlingskraft leder till 

teknisk utveckling. 

Ett nytt drivmedel 

Jag kan erkänna det direkt. Jag har fördomar. Vita, medelålders 

män inom oljeindustrin tillhör den kategori människor 

som jag har allra mest fördomar mot. Jag utgår ifrån 

att sådana män är hänsynslösa, struntar i framtiden och bara 

är ute efter att tjäna pengar. Klimatförnekare, troligtvis, 

och antagligen idioter i största allmänhet. 

När jag träffade Michael G:son Löw, vd för oljebolaget 

Preem och en typisk medelålders man, så fick jag mina 

fördomar rätt brutalt krossade. Vi deltog i samma klimatstudieresa 

till Grönland våren 2009. Ju fler dagar som gick 

desto mer övertygad blev jag om att han faktiskt brydde sig 

om miljön och framtiden, på riktigt. 

Han hade bestämt sig för att försöka få fram ett bio baserat 

drivmedel – en diesel från skogsråvara. Två saker låg bakom 

beslutet. Klimatdiskussionen och osäkerheten kring de fossila 

bränslenas framtid var det ena. Det andra att han vill 

100

kunna se sina barnbarn i ögonen i framtiden. 

När jag träffade Michael G:son Löw första gången var 

det hela fortfarande på försöksstadiet. Hösten 2010 deltog 

jag i invigningen av Preems första storskaliga bioraffinaderi 

i Göteborg. Samtidigt hade avtal tecknats med flera 

stora företag om att deras transporter skulle köras på en 

blandning av den nya dieseln, och produkten började lanseras 

i mindre skala. 

Våren 2011 hade den nya produkten kommit ut på marknaden 

i hela landet. Det är en diesel med 15 procent tallolja 

och 5 procent RME, en diesel som då har 16 procent 

lägre utsläpp än vanlig diesel. Råtallolja är en restprodukt 

från skogsindustrin och den diesel som produceras av oljan 

är en hydrerad standarddiesel helt lik vanlig diesel. 

Utvecklingen av tallolja till diesel har skett i samarbete 

med flera andra intressenter, i en fabrik utanför Piteå. Privatpersonen 

Lars Stigsson är den som kommit på hur talloljan 

ska kunna bli diesel. Tack vare samarbetet med Preem 

finns nu finns en ny fabrik där som bearbetar råtallolja till 

en produkt som sedan raffineras hos Preem i Göteborg. 

Över 600 miljoner kronor har investerats i projektet och 

slutresultatet beräknas bli minskade utsläpp på 250 000 ton, 

vilket motsvarar utsläppen från 120 000 bilar. 

Att en vd på ett oljebolag vågade satsa på att utveckla en 

enskild persons idé har lett till att en helt ny produkt lanserats. 

Hur långt det bär vet ingen i dag. Men det är en 

fascinerande utveckling. 

Att våga mer än man måste 

Många företagsledare tar det säkra före det osäkra. Att 

satsa 600 miljoner kronor på en ny biobaserad diesel är ett 

enormt steg. Det finns i dag många projekt för att få fram 

biobaserade drivmedel. Likaså utvecklingsprojekt för förnybar 

energi eller annan miljöteknik. Och de flesta peng- 

101

ar satsas av privata aktörer, inte av staten. 

Miljö har blivit trendigt och många företag vill förknippas 

med ordet. En del är så desperata att de på sina produkter 

i stor stil trycker upp texten ”tillverkad i enlighet med 

gällande miljölagstiftning”. Allt för att ge kunden en känsla 

av att företaget tar miljöansvar. Trots att det rimligen 

hade varit mycket anmärkningsvärt om produkten inte hade 

varit tillverkad i enlighet med gällande miljölagstiftning. 

Samtidigt som vissa försöker glida med på miljövågen 

utan att göra någonting alls, så är det andra som gör desto 

mer. I vart och ett av de fallen handlar det om någon eller 

några enskilda personer som bestämt sig för att göra lite 

mer än de måste. Oavsett om de gör det i första hand för 

miljöns skull, för barnbarnens eller för pengarnas så handlar 

det om att de tar risker för att utveckla något nytt. För 

att hitta lösningar som kan leda utvecklingen framåt. 

Detsamma gäller inom politiken. Vissa länder försöker 

glida med och göra så lite som möjligt, medan andra väljer 

att gå före och utveckla nya lösningar. 

Det blir extra effektfullt när politiken och de modiga 

framtidsinriktade entreprenörerna går åt samma håll. När 

ett företag som Preem väljer att satsa 600 miljoner för att 

få fram en diesel ur svensk skogsråvara så vore det för ödande 

om politiken slog undan benen för produkten. Om skattebefrielsen 

för biodrivmedel slopades skulle det vara ett hårt 

slag. Samma sak om fossil bensin och diesel inte betalar sina 

miljökostnader. Då har biodrivmedlen svårt att konkurrera. 

Det är viktigt med en tydlig riktning i politiken och att 

politiker är modiga nog att utforma en politik som stöttar 

de entreprenörer som väljer att gå före på miljöområdet. En 

tydlig och kraftfull miljöpolitik ska alltid gynna den som 

ligger i framkant. Det ska gå att lita på att utvecklingen av 

styrmedel kommer att se ut på sådant sätt att det lönar sig 

att vara lite bättre än de andra – eller mycket bättre. 

102

103

Det är inte bara genom att stötta framtidsinriktade företag 

med rättvisa spelregler som politiken kan påverka. 

Politiken kan också genom de samhällsinvesteringar som 

görs bidra till innovativa nya lösningar. 

Innovativ kollektivtrafik 

Borgmästaren i Bogotà bestämde sig för att göra något åt 

att bilarna tog för mycket plats i stan. Det var hopplöst för 

bussar att ta sig fram eftersom de hela tiden fastnade i bilköer. 

I dag är Bogotà ett föredöme när det gäller kollektivtrafik. 

Man har lagt om hela trafikplaneringen och låtit kollektiva 

transporter komma i fokus i samhällsplaneringen. 

Den viktigaste förändringen var att ge bussarna egna 

körfält på vägarna. På så vis stoppas aldrig busstrafiken upp 

av bilköer och eftersom bussarna tar sig fram snabbare än 

bilarna blir de mer attraktiva. 

I Bogotà finns först ett stomnät av snabba bussar. Från 

områdena runt omkring finns matarbussar som kör människor 

in till särskilda knutpunkter på stomnätet där de kan 

byta från matarbuss till stomnätsbuss. Allt för att det ska gå 

så effektivt som möjligt. 

Av pedagogiska skäl har bussarna olika färg; de tusen 

bussarna i stomnätet är röda och de fyrahundra matarbussarna 

är gröna. Hållplatserna ser också olika ut beroende 

på om de tillhör stomnätet eller matarnätet. På stomnätet 

körs bussar som tar 160 passagerare. 

När nya höghus planeras så byggs de enbart i direkt 

anslutning till stombussnätet. Enorma cykelparkeringar har 

byggts vid stombussarnas ändstationer så att människor ska 

kunna ta cykeln till och från bussen. Allt för att minska 

användningen av privatbil och öka framkomligheten. 

Systemet som finns i Bogotà kallas BRT – Bus Rapid 

Transit. Flera stora städer i världen har börjat ta efter. Det 

104

är nästan som ett system med spårvägar, eftersom bussarna 

har sina egna filer och kommer snabbt fram, men det är 

betydligt billigare att åstadkomma. 

För att kunna bygga upp ett BRT-system krävs avancerade 

styrsystem för bussarna, styrsystem som liknar de som 

finns för spårtrafik. Bussen prioriteras i trafiksignalerna, 

vilket också ökar snabbheten. Det krävs både tekniska lösningar, 

kreativa samhällsplanerare och modiga politiker för 

att driva igenom en sådan här lösning. 

Samarbeten över gränser 

Sverige är ett litet land. Det är lätt att tänka att det kanske 

skulle vara ett problem. Men framför allt innebär det stora 

möjligheter. Det är få länder i världen där det finns så goda 

chanser att hitta bra samarbeten mellan forskning, näringsliv 

och politik som i Sverige. 

Det finns flera saker som talar för att våra förutsättningar 

är riktigt, riktigt bra om vi förmår att utnyttja dem. 

Först och främst har vi ett stort tekniskt kunnande och 

vår historia som industrination har satt spår. Det finns gott 

om kapital i svensk industri, både ekonomiskt och mänskligt 

kapital. Det finns en historia av innovationer och tekniskt 

nytänkande som vi behöver värna. 

Dessutom har vi goda kontakter mellan näringsliv och 

politik. Lite för goda kan jag tycka ibland. Det finns nämligen 

en risk för konservatism när gamla tunga industrier 

och branscher styr politiken för sitt eget bevarande. De nya 

kan få svårt att ta sig fram. Men rätt hanterat kan sam arbetet 

mellan politik och näringsliv stärka utveckling och nytänkande. 

Den tredje faktorn som gör oss starka är våra högskolor 

och universitet. Särskilt de mindre, regionala högskolorna 

och universiteten har visat sig väldigt skickliga på att hitta 

samarbeten med näringslivet. Här finns en utmaning både 

105

för de gamla traditionella institutionerna i Uppsala och 

Lund och för de nyare. 

Jag är ofta ute och pratar för studenter på högskolan. När 

jag gör det brukar jag passa på att påpeka bristen på kontakter 

mellan samhället och forskningen. 

Jag brukar be dem att om de någon gång framöver blir 

forskare och kommer på någonting klokt, då ska de se till 

att berätta det för någon. Det finns ingen långsiktig tillfredsställelse 

i att sitta på sitt arbetsrum och veta bättre än 

andra. Att bedriva forskningsprojekt ihop med näringslivet 

eller med samhället i övrigt gör att resultaten kommer till 

nytta direkt. Jag tror att det finns en enorm potential i att 

stärka sådana gränsöverskridande samarbeten. 

En som verkligen satte igång gränsöverskridande samarbeten 

var mannen i nästa exempel, Per Erik Boivie. 

En facklig innovatör 

Jag har ibland genom åren undrat över att det på många 

dataskärmar sitter ett klistermärke med ett årtal och bokstäverna 

TCO. Jag har funderat lite över om det har något 

att göra med den fackliga organisationen TCO, men avfärdat 

tanken. Det är ju trots allt lite långsökt. 

På våren 2010 besökte jag TCO för att prata om någonting 

helt annat än dataskärmar. Under besöket fick jag en 

liten bok. Ja, det är ju inte helt ovanligt, jag har nog flera 

hundra sådana böcker som jag fått på något besök. Jag erkänner 

att jag vanligtvis inte läser dem. 

Men den här boken intresserade mig omedelbart. Den 

handlade om det där lilla klistermärket på datorerna. TCOmärkningen 

av dataskärmar. Det var en fascinerande liten 

historia. Ja, till en början var den i alla fall liten. Sedan blev 

den desto större. 

Per Erik Boivie jobbade som ombudsman på TCO och 

blev kontaktad av medlemmar som hade problem med da- 

106

torer och bildskärmar. Det här diskuterades redan på 

80- talet. Det var dålig kvalité på skärmarna, många oroade 

sig för strålning och giftiga kemikalier. Dessutom drog 

skärmarna stora mängder el. 

När Per Erik försökte ge råd åt sina medlemmar konstaterade 

han att även företagen behövde rådgivning för att 

kunna ställa krav på de arbetsredskap i form av datorer och 

skärmar som de köpte in. Det räckte inte med att facket 

klagade och i det läget hade det varit enkelt för en ombudsman 

att ge upp. Den här ombudsmannen gjorde motsatsen. 

Fackförbundet TCO var redan engagerat i frågan om 

bildskärmar och jobbade ihop med forskare för att förbättra 

kunskapsbasen på området. De testade också bildskärmar 

hos Statens Provningsanstalt. Därifrån var inte 

steget så långt till att utveckla en standard och en certifiering. 

Per Erik bestämde sig för att de skulle ta fram en standard 

som de sedan skulle sprida över världen. En rätt ambitiös 

målsättning för en ombudsman på en facklig organisation 

i Sverige. Men den lyckades. 

Han drog igång ett samarbete med Naturskyddsföreningen 

och den statliga myndigheten NUTEK som ansvarade 

för teknikutvecklingsfrågor. De hjälpte till att ta fram 

standarden och ställa kraven. En oberoende fjärde part 

skötte själva testerna. 

1992 lanserade de sin standard på en internationell vetenskaplig 

konferens som handlade om just bildskärmar och 

hälsa. Kraven de ställde handlade om allt från ergonomi 

och strålning till energieffektivitet och ekologi. Och eftersom 

det är två ideella organisationer, inte någon branschorganisation, 

som står för standarden så kan de alltid successivt 

skärpa kraven utan att någon intressent i branschen 

kan hindra dem. Det garanterar att märkningen alltid har 

högt ställda krav. 

I dag ligger verksamheten i ett eget bolag. Företag be- 

107

talar själva för att få sina produkter certifierade och bolaget 

drar in en hel del pengar. Med tanke på att hälften av alla 

världens dataskärmar certifieras enligt TCO-standarden så 

är det numera en verksamhet som växt sig lite över huvudet 

på en facklig organisation. Det handlar om 75 miljoner 

dataskärmar varje år. 

En halv miljard datorer i världen har hittills fått det 

lilla runda klistermärket. Strålningen har halverats på 15 

år, utsläppen av bromerade flamskyddsmedel har minskat 

med 50 000 ton och energi motsvarande fyra svenska kärnkraftverk 

sparades in bara under år 2006. 

En frivillig märkning, utan ens några politiker inblandade, 

lyckades driva på den tekniska utvecklingen genom 

att ställa tydliga krav på produkten. Jag skulle tro att det 

fanns rätt många genom åren som tyckte att Per Erik Boivie 

gick långt utanför sitt ansvarsområde och sina befogenheter 

när han arbetade fram TCO-märkningen. 

Det är så skönt att det finns människor som väljer att göra 

mer än vad som krävs av dem. I det här fallet är resultatet 

också enormt imponerande. 

En konservativ ådra 

När jag var ung och engagerad i början av 90-talet blev jag 

en gång inbjuden till organisationen SKGS, Skogen, Kemin, 

Gruvorna och Stålet, för att representera Miljöpartiet 

i en diskussion. Det var en förfärlig upplevelse. 

Ett gäng självgoda, nedlåtande, vita medelålders män i 

stora kostymer (det var nödvändigt att kostymerna var 

stora, för männen i kostymerna var stora) satt och hånlog 

i publiken. Nåväl, jag träffar sådana fortfarande emellanåt 

och de är alltid vita medelålders män. Det var väl här någonstans 

mina fördomar grundlades. 

Jag minns att jag pratade om energieffektivisering. Deras 

attityd var ungefär ”om det hade gått att effektivisera energi- 

108

användningen så hade vi redan gjort det”. Lite som när 

någon i början av 1900-talet tyckte att amerikanska patentverket 

kunde läggas ned eftersom allt redan var uppfunnet. 

Jag försökte förklara att det faktum att vi alla lever av 

vad naturen ger kommer att tvinga oss att anpassa både vår 

livsstil och våra företag till en helt annan resursanvändning 

i framtiden än vad vi har i dag. De gäspade och undrade 

om jag tänkte skicka dem till koncentrationsläger och 

tvinga dem att äta ekologisk potatis. Det var i och för sig 

ett rätt kul skämt, men deras attityd var milt sagt deprimerande. 

Sedan dess har jag många gånger diskuterat med företrädare 

för den tunga industrin i Sverige och träffat många 

representanter för näringslivet. Det har gått långsamt, men 

det har skett förändringar. Det är en helt annan attityd i 

dag. Inte hos alla, men hos de allra flesta. 

Det finns ett intresse för miljö- och klimatfrågor. Det 

finns på sina håll till och med entusiasm för möjligheten 

att hitta nya lösningar. Och om inte det så åtminstone en 

medvetenhet om att ingen av oss i längden kan komma 

undan klimathotet. 

Visserligen var det inte länge sedan jag träffade en medelålders 

man i organisationen Svenskt Näringsliv som ruskade 

av sig klimatförändringarna med argumentet att 

mänskligheten nog ändå skulle dö ut förr eller senare. Men 

det är kanske snarare den typen av åsikter som börjar dö 

ut. 

Just när det gäller energieffektivisering tror jag att SKGS 

har blivit motbevisade många gånger om. Låt mig ge några 

exempel. 

Tre gånger mer el – i onödan 

En Volvofabrik i Sverige blev uppmärksammad på att man 

där använde tre gånger så mycket energi som motsvarande 

109

fabrik i Nederländerna trots att de tillverkade samma sak. 

När fabriksledningen började undersöka vad det berodde 

på så hittade de ingen enkel förklaring. 

De satte igång ett arbete för att få bort energislöseri och 

bli mer effektiva. 

På tio år kom den svenska fabriken ner i halva energiförbrukningen. 

Förutom vinsten i effektivitet så blev det 

naturligtvis en stor ekonomisk besparing. 

I en helt vanlig, typisk verkstadsindustri i Småland gjordes 

en snabb genomgång av energianvändningen. Där upptäcktes 

saker som kunde åtgärdas med en knapptryckning. 

Som att värmepannan stod och gick för fullt på sommaren. 

Eller att det gamla ventilationssystemet fortfarande var 

igång parallellt med det nya som hade installerats. Helt i 

onödan. 

Det här är bara två små exempel ur en flod av liknande 

berättelser från svensk industri. Och då har intresset för 

energieffektivisering knappt börjat ännu. 

Det illustrerar väldigt tydligt det faktum som alla lyfter 

fram: kunskapen om energislöseriet är ofta för dålig. När 

någon pekar på vad som kan göras så är det ofta lönsamma 

insatser det handlar om. Och då sätter arbetet igång. 

Om man kan nå så långt med bara några små knapptryckningar 

så kan energismart ny teknik nå än mycket 

längre. Här har Sverige en stor potential att bli bättre. Vi 

är bland de värsta i EU på energislöseri. 

Frihet och ekonomi 

En fri marknad är det bästa sättet att hantera handel och att 

få ekonomisk utveckling. Det råder det ingen tvekan om. 

Alternativet att politiker försöker bestämma vad människor 

behöver är synnerligen obehagligt och dömt att misslyckas. 

Tänk bara tanken att vi skulle sitta i riksdagen och 

försöka bestämma fram videokonferenser, biodiesel, nya 

110

dataskärmar eller energismart teknik. Det är friheten att 

tänka och forska och friheten att driva företag som ligger 

till grund för den tekniska utvecklingen. 

Frihet är däremot inte något som bara handlar om individen 

själv. Ett fritt och öppet samhälle måste också kunna 

hantera frågor där vi behöver tänka längre än bara nuet 

eller utanför vårt eget lands gränser. 

Om de beslut vi fattar i dag minskar friheten för människor 

på andra sidan jorden eller för kommande generationer 

är det faktiskt vårt bekymmer. 

Det finns alltså dels ett stort behov av frihet att agera, 

forska, driva företag och handla. Dels ett behov av att hantera 

stora globala problem som klimathot, kemikalier och 

ett otillbörligt utnyttjande av människor i fattiga länder. 

Mänskligheten har löst svåra problem förut. Detta är inte 

första gången. Det hjälper om politik, näringsliv och forskning 

har en bra dialog och ett utvecklat samarbete. Inte 

symbios, men samarbete. 

Före – eller efter? 

Företag är ofta väldigt angelägna om att vara först och bäst. 

Den som är snabbt ut med det nya kommer att vinna stora 

fördelar, så det är en ständig kamp mot klockan. Så fungerar 

mobiltelefonindustrin till exempel. 

Det vore läge att ha samma attityd på miljöområdet. Det 

är ett värde att vara snabbare och bättre. Den som är snabbt 

ut med nya miljöbättre lösningar och metoder kommer 

också att vinna fördelar – men detta är inte alls lika självklart 

för företagsledningarna. 

Det har visat sig att de företag som har miljöchefer eller 

motsvarande i styrelsen ofta har ett mer medvetet miljöarbete 

och tjänar mer pengar. Därför att de vågar satsa på att 

ligga i framkant inte bara i teknikutveckling, utan även vad 

gäller miljötänkande. Som TeliaSonera eller Preem. 

111

Så frågan företagare borde ställa sig är: Ska vi vara lite 

efter de andra – eller lite före? 

Svaret är enkelt.

uLf WICkboM 

Med fascination över den svenska innovationsandan oroar 

sig Ulf över vilka entreprenörer som ska ta över och starta 

morgondagens teknikföretag. Samtidigt drömmer han om 

en framtid där allt fler vågar och misslyckandet hyllas. 

I dag är Ulf politisk chefredaktör på tidningen Barometern 

i Kalmar, men som journalist har han ett förflutet på 

ett flertal tidningar, i radio och tv-program. Svenska Dagbladet, 

Veckans affärer, Sommar i P1, God morgon världen!, 

Rapport och TV4 Nyheterna är bara några av de 

uppdragsgivare han haft under sin karriär. 

Ulf Wickboms huvudintressen är politik, ekonomi och 

samhällsfrågor. Förutom journalistiken är han en ofta anlitad 

moderator och verksam som författare med böcker 

som Godmorgon Digistan!: nio trender som ruskar om världen. 

114

115

kuNDErNAS krAft NytäNDEr 

StorförEtAgEN 

Året är 2020. De svenska teknikföretagen har packat in ännu mer 

kunskap i malm, stål och skog. Råvarorna blir själva förpackningen 

till avancerade tjänster. 

Verkstadsprodukterna har ännu mer inriktats på transportlösningar, 

allt från kullager till lastbilar och modern kollektivtrafik i 

storstäderna. 

Också vatten, eld, luft och jord är bärare av ny teknik på miljöområdet. 

Sverige är världsledande på energisystem. 

Ännu en gång har de gamla flaggskeppen visat sin förmåga att 

tåla omvandlingstrycket och anpassa sig till nya villkor. 

Cheferna berömmer sin ledning och organisation. De fackliga 

organisationerna prisar arbetsmoral och kompetensutveckling. Politikerna 

talar om ”triangeldialogen” mellan stat, forskning och 

företag. Sverige har förvandlat Triple Helix till praktisk vardag. 

Något helt nytt har kommit med i bilden. Inspirerade av ITbranschens 

arbetssätt har de klassiska storföretagen lärt sig att inkludera 

kunderna i produktutvecklingen. Man gör inte längre 

marknadsundersökningar som frågar vad som kan säljas. Man går 

ut direkt till användarna och säger: Kom och var med! 

Det myllrar av nya ansikten på företagen. Några är tillfälliga 

besökare som har fått en idé. Andra är de många ungdomarna från 

hela världen som har sökt sig till Sverige, eftersom företagen har 

blivit spännande arbetsplatser. Uppgifterna är lockande, karriärmöjligheterna 

stora och fritiden rik på upplevelser för alla. 

Många föredrar klätterväggen på fasaden framför personalhissen 

till tredje våningens kreativitetszon. På planet ovanför håller intraprenörerna 

hus, om de mot förmodan håller hus någonstans alls. 

Ytterligare en trappa upp, våningen under koncernledningen, håller 

Misslyckandets Hjältar till. Den här dagen firar de ett fiasko i 

miljonklassen och håller seminarium om erfarenheterna av detta 

bakslag. De ansätts av produktutvecklarna, men också av företagets 

sociologer, filosofer och historiker. 

116

Malmen bryts som förr, göten i stålverket glöder, träd fälls, plåt 

bockas och nitas. Men allt fler människors kunskaper finns därinne 

och kommer till nytta för allt fler människor världen över. 

När entreprenören Monica Lindstedt och två vänner fick 

idén till gratistidningen Metro gick de till Banken för att 

låna pengar. Bankdirektören frågade skeptiskt om det fanns 

någon liknande produkt någon annanstans i världen. När 

de svarade nej, blev också bankdirektörens svar ett nej. Samma 

historia upprepades på andra banker. De tre gick till slut 

till entreprenören Jan Stenbeck. Han ställde genast frågan: 

”Finns det någon liknande produkt någon annanstans?” De 

tre sade som det var. Ingenstans. ”Då är jag beredd att satsa 

pengar”, svarade Stenbeck. Metro blev en succé. 

Monica Lindstedt har sammanfattat denna erfarenhet i 

en beskrivning av entreprenörens särart. Entreprenören är 

en person som ser det som andra ser, men gör det som 

ingen annan gör. 

Det stora svenska entreprenörskapet, som i dag har resulterat 

i de stora exportföretagen, började ofta så. Lars 

Magnus Ericsson uppfann inte telefonen. Han utvecklade 

en marknad. Sven Wingquist uppfann inte kullagret. Han 

förbättrade det och skapade SKF som ett av de första företagen 

med tillverkning i flera länder. Ivar Kreuger tjänade 

sina första pengar på att införa moderna amerikanska byggmetoder 

i Sverige. Erling Persson såg under andra världskriget 

det som alla såg: ransoneringskorten var av usel kvalitet. 

Han gjorde det som ingen annan gjorde: han tillverkade 

och sålde en portfölj, som skyddade korten. Erling 

Persson fortsatte att göra det som ingen annan gjort före 

honom och grundade klädkedjan H&M. 

I debatten om Sveriges framtida industriproduktion ser 

vi alltför ofta de stora företagens produktionsanläggningar 

och de mogna produkterna som utvecklas för att säljas i 

stora serier över hela världen. Vi ser inte det entreprenörskap 

117

som skapade dem. Innovation betyder inte alltid en revolutionerande 

uppfinning. Innovation betyder ofta bara att 

göra något lite bättre än andra. 

Begreppet värdeskapande borde stå mer i centrum för 

industri- och innovationspolitik. Det är betecknande att 

sådana framgångsrika nya branscher som musik, design och 

mode inte tas riktigt på allvar i det industripräglade landet 

Sverige. 

Värdeskapande kan vara en ledstjärna också i mycket 

traditionella verksamheter. När LKAB började anpassa 

malmleveranserna efter varje kunds önskemål, dröjde det 

inte länge förrän företaget tjänade dubbelt så mycket på 

hälften så stor produktion. Telefonbolaget Ericsson satsade 

djärvt på den högst osäkra produkten mobiltelefoner och 

lyckades. Men det är betecknande att utvecklingsarbetet 

gjordes av ett gäng ingenjörer utanför de vanliga hierarkierna. 

De var intraprenörer i en arbetsform som ibland kallas 

”skunk works”. Mobiltekniken blev en succé. Frågan är 

om det lika succéartade utvecklingsarbetet kom att upprepas 

inom företaget. 

Detta lär oss att de innovativa och värdeskapande individerna 

måste synliggöras bättre och uppskattas mer. Kvinnor 

och invandrare, två kategorier som i dag har svårt att 

ta sig fram i näringslivet, skulle lyckas bättre om samhällsklimatet 

visade större uppskattning av påhittighet och driftighet 

och modet att pröva något nytt. 

I verksamheter där den egna prestationen betyder allt är 

villkoren lika för alla. Inom idrott, musik och annan skapande 

verksamhet belönas talang och prestation oavsett 

vem som utför den. Näringslivet har en annan värdeskala. 

Där är det finare att leda företag eller ha makten över andras 

pengar. Man kan nå långt på enbart lojalitet och avsaknad 

av egna, omstörtande idéer. 

Denna fixering vid storföretagens framgångar riskerar 

att hålla kvar drömmarna om en repris på den närmast 

118

mirakulösa anhopningen av internationella exportsuccéer. 

Vi ska dra lärdomar av historien, men inte vänta oss att den 

upprepas. Den brittiska armén fick betala ett högt pris för 

en sådan attityd. 

”När första världskriget bröt ut var den brittiska armén 

helt oförberedd på det som väntade. När andra världskriget 

bröt ut var den brittiska armén bättre förberedd – på att 

utkämpa första världskriget.” 

Detta är ett ofta citerat talesätt när militärer träffas för 

att diskutera strategi och krigsmaktens förnyelse. 

Båda stridande parter på västfronten 1914–18 var oförberedda 

på krigets nya förutsättningar. En ny teknologi 

hade gjort sitt intåg: kulsprutan. Den mångtusenåriga taktiken 

att anfalla med största möjliga antal soldater på ett 

slagfält kostade miljoner unga mäns liv till ingen nytta. 

Generalerna begrep inte utan kastade in ännu mer trupp i 

den meningslösa kampen om några meter av Flanderns 

leriga åkrar. 

För att belysa industripolitikens trögrörliga tankemönster 

är det frestande att fortsätta med ytterligare en parallell 

till försvarsplanering. Frankrike byggde efter första världskriget 

upp den välkända Maginotlinjen längs gränsen mot 

Tyskland och Italien. Den var ett system av väl skyddade 

fästningar med stor eldkraft. Fienden skulle mötas vid gränsen. 

Vid andra världskrigets utbrott hade Tyskland byggt 

upp sin armé med rörlighet som huvudprincip. Hitlers 

stridsvagnar körde rakt igenom Maginotlinjen. 

Diskussionen om industriell förnyelse i Sverige hämtar alltför 

ofta sina bilder från det förflutna, precis som Storbritanniens 

generaler inte kunde tänka sig något annat än skyttegravskrig. 

Varför har Sverige sedan 1950-talet bara sett 

några få storföretag födas, knappast fler än Frigoscandia, 

H&M och IKEA brukar det heta. 

Vi lever ännu efter hundra år i drömmen om storhetsti- 

119

120

den från slutet av 1800-talet, då många av dagens svenskfödda 

storföretag grundades. Det var en tid av nya tekniska 

genombrott, en tid med gynnsamma förutsättningar 

för entreprenörer och finansiärer och en tid då en snabbt 

växande medelklass uppstod med god köpkraft. Renässansen 

kan bara hända en gång. Det skulle vara mer fruktbart 

att analysera och försöka förstå varför industrins förutsättningar 

är annorlunda i dag, men inte nödvändigtvis 

sämre. 

Det finns nästan inga ”greenfields” längre. Uttrycket 

används vanligen för att beskriva en helt ny industrietablering 

på en obebyggd tomt. Men det finns inte heller några 

”greenfields” i den bemärkelsen att nya affärsidéer kan etableras 

ostört på en oexploaterad del av marknaden. Fabriker 

byggs ut, gamla gruvor öppnas, en ny pappersmaskin installeras. 

Men ingen industrialist åker längre till Hyltebruk, 

sveper med armen och förklarar att hit ska en helt ny tillverkning 

förläggas. 

Ändå präglas vi ofta med historiens framgång på näthinnan 

av idén om företag som Fabriken med gallergrind för 

arbetarna, parkeringsplats för tjänstemännen och flaggstången 

vid trappan, där disponenten tar emot de utländska 

kunderna. 

Företagen och deras organisationer förstärker denna bild. 

Varje system slår omedvetet vakt om det bestående. Filosoferna 

kallar det systemimmanens. Få orkar i den dagliga 

kampen för överlevnad ifrågasätta sin verksamhet. Man 

kan bara beskriva sig själv som man är, inte som man borde 

vara i framtiden. Endast dagens uppnådda framgångar 

och styrka är en lägesbeskrivning som övertygar. 

Sverige är unikt i detta avseende, eftersom vår industriella 

struktur med hög andel stora tillverkande exportföretag 

är unik. Det har varit en styrka. Det är en nackdel i det 

avseendet att det befäster en identitet som behöver omprövas. 

121

Dagens industriproduktion innehåller ett stort mått av 

systemimmanens. Allt större serier kräver tillverkning som 

inte störs av nya idéer. Toyota införde flexibilitet längs 

löpande bandet. Svenska företag har inspirerats av detta. 

Men helt nya idéer hamnar lätt på hyllan, om innovationen 

inte ligger inom kärnverksamheten. 

Företaget Sapa i Vetlanda tillverkar aluminiumprofiler. 

Det är en industriell process som kräver kontinuerlig drift. 

För ett antal år sedan etablerade därför Sapa en anläggning 

utanför fabriksområdet, där medarbetare fick utveckla nya 

idéer. De användbara kunde sedan åter importeras till företaget 

och integreras i processerna. Få företag hade vid 

denna tid en sådan organisation för intraprenörer. P.G. 

Gyllenhammar möttes av många skeptiska kommentarer 

när han införde en arbetsorganisation med självstyrande 

grupper i den nya Uddevallafabriken. Varför hitta på en 

massa nytt, när det mesta har gått bra hittills? 

Till justeringen av den svenska självbilden hör också en 

nödvändig insikt om att det svenska snabbt håller på att bli 

allt mindre svenskt. 

Den skarpaste formuleringen av vad som håller på att ske 

har gjorts av den kvicke och vasse samtidskrönikören Johan 

Hakelius. När turerna kring Saab var som mest intensiva 

skrev han: ”svenskt näringsliv är i händerna på kinesiska 

kommunister, holländska bedragare och ryska gangsters”. 

Drastiskt uttryckt, men i varje fall är den tid försvunnen 

då ännu ganska blågula företag expanderade genom att göra 

stora, ofta djärva, förvärv utomlands. Electrolux nådde sin 

position på världsmarknaden på detta sätt. Asea blev ABB 

genom en framsynt fusion med en schweizisk kollega i 

branschen. 

I många avseenden har de svenskgrundade exportföretagen 

varit föregångare i anpassningen till nya villkor. Men 

i grunden finns en svårutplånad bild av vad industri är och 

ska vara. 

122

När internet blev var mans tillgång under 1990-talet 

uppstod en ny bransch i Sverige. Det var de s.k. dot.comföretagen. 

De hette Framfab, Icon, Spray och Boo.com. 

Många traditionella svenska storföretag litade på sina 

Maginotlinjer och skakade på huvudet åt dessa lättrörliga 

nykomlingar med sina arméer av ungdomar, som åkte 

skate board till jobbet och sov över under skrivbordet. Det 

fanns på många håll ett närmast lättat ”vad var det vi sade” 

när IT-bubblan sprack ett stycke in på 2000-talet. Många 

traditionella företag anammade informationsteknologin i 

sina verksamheter. De förbättrade sin produktion, distribution 

och marknadsföring med de nya verktygen. Men 

gamla föreställningar blockerade ett mer radikalt nytänkande. 

Dagens nya globala storföretag uppstår inte i skepnad 

av ett nytt SKF eller Ericsson. 

Snabbväxarna heter Google, Facebook och Twitter. 

Data pionjären IBM ser att dess gamla industriella logik inte 

kan mäta sig med Microsofts affärsidé. Mobiltelefonjätten 

Nokia med sina gigantiska resurser inom forskning och 

utveckling möter allt hårdare konkurrens från Apple som 

med fantasi och design tog fram den revolutionerande telefonen 

Iphone och läsplattan Ipad. Det är för svenskt vidkommande 

intressant att notera hur lite världssuccén Skyp e 

betraktas som ett svenskt företag, trots att en av grundarna, 

Niklas Zennström, är svensk. Vi har svårt att se företag som 

inte syns. Skype har inte haft något stort huvudkontor eller 

verksamhet ute i de svenska kommunerna. Industrialismens 

många välsignelser håller på att i det avseendet bli en 

förbannelse, eller i varje fall en blind fläck. 

De traditionella exporterande storföretagen har visat sig 

enastående skickliga i att anpassa sig till nya villkor. Sandvik 

kallar sig inte längre stålföretag utan är ett materialföretag. 

Kundens behov avgör vilken produkt som ska 

utvecklas. Skogsbolaget SCA identifierar sig som en tillverkare 

av hygienprodukter med högt utvecklad tillverk- 

123

ningsteknik. Modos gamla, rejält nedkörda massafabrik 

utanför Örnsköldsvik tillverkar återigen massa, men för 

helt andra användningsområden än papper. 

Många av dessa stora, och ofta gamla företag, som till 

exempel Ericsson, sysselsätter ett stort antal högt specialiserade 

och avancerade underleverantörer. 

Men dessa stora bolag kommer knappast att växa själva 

i Sverige eller öka sin egensysselsättning i landet. 

Finns det en chans att medelstora företag kan växa och 

ta steget upp till storföretagens krets? Är det viktigt att det 

finns industrijättar med globala resurser? Eller kan det i 

framtiden rent av bli en fördel att landets industri, även 

basindustrin, består av små, lättrörliga enheter, som ännu 

snabbare kan ömsa skinn när konkurrensvillkoren förändras? 

Teknikföretagen publicerade 2008 en bok om den svenska 

tillverkningsindustrins livskraft: Hur man flyttar 20 ton död 

älg – och andra perspektiv på svensk framgång. 

Jag medverkade som skribent och besökte åtskilliga mindre 

och medelstora företag i sju svenska kommuner. Det 

finns i Sverige många fler tillverkande, medelstora företag 

än vad man i allmänhet tror. Det är en vanlig föreställning 

att svenskt näringsliv är helt inriktat på service och tjänster. 

Ögonblicksbilderna har alltså några år på nacken. Men 

de illustrerar allmängiltiga företeelser som visar varför industrier 

utvecklas. 

Jag fick en inblick i den företagskultur där nya entreprenörer 

kan ta sig fram och nya företag kan växa. Det var 

slående hur företagen och personerna bakom dem var beroende 

av omgivningen. På innovationsspråk kallas detta 

Triple Helix. De tre tillväxtfaktorerna företag, politik och 

forskning stimulerar varandra i en uppåtgående spiral. 

Denna samverkan kräver att institutionerna finns på plats. 

De små högskolorna spelar en viktig roll i detta samman- 

124

hang. Men det är lika viktigt att det finns människor av 

kött och blod som träffas, inspirerar varandra och kan fatta 

beslut. 

Jag fick flera bevis på effekterna av storföretagens centralisering 

av beslutprocesser. Tidigare var produktionsanläggningarna 

runt om i landet ofta egna dotterbolag. 

Chefen hade stor självständighet och kunde delta i samhällets 

angelägenheter utan krav på omedelbar avkastning. 

Storföretaget kunde lättare samverka med andra företag på 

orten och delta i olika tillväxtskapande verksamheter. Numera 

är dessa anläggningar mest att betrakta som utlokaliserade 

produktionsenheter, som lyder direkt under huvudkontoret. 

Jag minns att ett planerat industribesök inte 

kunde genomföras, eftersom inget besked kom från koncernledningen 

i Stockholm under de dagar jag befann mig 

på orten. 

De mindre och medelstora företagen behöver stöd och 

uppmuntran. Inte minst i globaliseringens tid måste entreprenören 

ägna all kraft åt sin huvuduppgift att tillverka och 

sälja. Det är av stor psykologisk betydelse att någon ser 

detta och är redo att dra sitt strå till stacken. 

Jag minns hur jag satt och åt lunch med kommunalrådet 

Kjell Ericsson i Årjäng. Vi befann oss i restaurangen i det 

nybyggda hotellet i samhället. Det hade byggts av det lokala 

näringslivet som såg betydelsen av goda övernattningsmöjligheter 

för kunder och andra besökare. Under måltiden 

kom åtskilliga personer fram och växlade lågmält några ord 

med Kjell Ericsson. Hans enda kommentar var: ”Svaret är 

ja.” Det var företagare som ville ha hjälp att lösa vardagliga 

problem, som att förbättra vägen till fabriken eller 

ordna bättre skyltning i samhället. 

När jag kom till Örnsköldsvik såg jag något liknande. 

När kommunen började arbeta fram en utvecklingsplan 

bestämde sig kommunalrådet Elvy Söderström för att fråga 

företagen vad de ville ha. Bättre daghem och skolor blev 

125

det något oväntade svaret. Företagen kände sig delaktiga 

och fortsatte att vara med i samtalen om kommunens utveckling. 

I Vara såg kommunalrådet Jan-Erik Wallin att långa 

handläggningstider var ett problem för företag vid nyetablering 

eller expansion. Han ökade kompetensen i kommunhuset. 

Det politiska engagemanget minskar företagens krångel 

i vardagen, men är också ett sätt att lyfta fram entreprenörerna 

som viktiga personer i den lokala ekonomin. Karlskrona 

åskådliggjorde detta i sin försörjningstriangel. I toppen 

av triangeln fanns olika intäkter från staten. Nedanför 

fanns tjänsteekonomin. Den snurrade runt pengar som 

fanns i systemet. I pyramidens bas fanns den tillverkande 

industrin, som sålde utanför kommunens gränser och drog 

in exportintäkter till Karlskrona. Med hjälp av triangeln 

blev det enkelt att förklara varför det var viktigare att satsa 

på basens tillverkande företag än på service och tjänster 

på den lokala marknaden. 

Det var med den pedagogiken i botten som hela Karlskrona 

mobiliserades för att omstrukturera ekonomin. Historiskt 

hade Karlskrona varit nästan helt beroende av den 

militära verksamheten och det statliga Karlskronavarvet. 

Näringslivet utvecklades nu mot en inriktning på mobiltelefoni 

och annan informationsteknologi. Blekinge Tekniska 

Högskola var en aktiv part i detta arbete. Karlskrona 

är ett ovanligt tydligt exempel på triple helix, förstärkt av 

enskilda personers entusiasm och initiativ. 

Men för att visa att detta inte bara är enstaka framgångsexempel 

på några få orter, ska jag lyfta fram ytterligare 

några intryck. 

När den svenska innovationsmyndigheten Vinnova startade 

ett projekt kallat Robotdalen, ryckte Eskilstuna åt sig 

initiativet. Kommunen förklarade kaxigt att den var hu- 

126

vudstad i Robotdalen, som i stort sett omfattar Mälardalsregionen. 

ABB i Västerås, världsledande på tillverkning av 

industrirobotar, missade chansen, men var kanske inte lika 

beroende av att få rangen av Vinnovas huvudstad. Men 

Eskilstuna tog upphöjelsen på allvar. Högskolan, kommunen 

och företagen tog en rad initiativ, som gav både innovationer 

och strukturomvandling i gamla, lite nergångna 

småföretag. 

Har man ingen högskola kan man alltid starta en. Samhället 

Ljungby kallas ibland för trucktillverkningens Mecka. 

Många företag tillverkar truckar och liknande fordon. En 

dag blev det uppenbart att på en växande världsmarknad 

behövdes något mer än gamla tiders säljare. Ljungby ville 

starta en högskoleutbildning i internationell marknadsföring. 

Akademikerna i närbelägna Växjö var skeptiska. 

Högskolan ska inte ordna kurser för ”väskdängare”, tyckte 

man. Ljungby gav inte tappt, fick utbildningen till stånd 

och lockade till sig studenter från när och fjärran. Ljungbys 

truckar kunde också lyfta kompetens. 

Jag har med dessa exempel velat visa att den romantiska 

bilden av entreprenören som en ensam tusenkonstnär sällan 

stämmer. Entreprenören är en person som är bra på en enda 

sak, eller kanske några saker, men sällan på allt. Entreprenören 

behöver praktisk hjälp, komplettering och utveckling 

av kunskaper och uppmuntran. Det kan inte nog understrykas 

hur mycket samhällets uppskattning betyder. Det 

leder ofta till att entreprenören betalar tillbaka. Den som 

lyckas använder gärna vinsterna till att investera i nya verksamheter 

som affärsängel. Den lokala erfarenheten leder 

till insiktsfulla placeringar. Jag såg under resan också ”monumenten”, 

duktiga entreprenörers längtan att lämna något 

synligt intryck på orten. En köpte och rustade upp ett 

kulturkvarter mitt i samhället, en annan lät rusta upp den 

gamla teatern. 

Men när jag summerade alla dessa positiva upplevelser 

127

gjorde jag också några mer pessimistiska iakttagelser. 

Jag hade besökt ett urval av svenska samhällen, där framgångsfaktorerna 

fanns på plats. Jag har sedan dess haft 

spanarblicken påkopplad under andra resor i Sverige. Jag 

vågar påstå att jag på ganska kort tid hade en lista på minst 

sju andra platser, där tillverkande företag och annan verksamhet 

inte alls utvecklas lika gynnsamt. Den kommunala 

verksamheten dominerar för mycket och skapar ingen 

konkurrens och inga småföretag. Hela regioner saknar 

huvudkontor och lever ett liv som underleverantörer utan 

möjlighet att erbjuda arbeten inom marknad, försäljning, 

ekonomi eller företagsledning. Alla högskolor är inte lika 

integrerade i det omgivande samhället som de högskolor 

jag har berättat om. 

Men den mest oroande och tankeväckande upptäckten 

var en annan. 

”Vi startade företag eftersom vi inte hade något annat 

alternativ”, sade en av entreprenörerna i Vindeln. Det är 

ett samhälle i Västerbottens inland, där flera av världens 

ledande skogsmaskintillverkare finns samlade i ett kluster. 

Flera av framgångssagorna hade samma början. När 

skogsarbetet började rationaliseras under senare delen av 

1900-talet, drog en våg av friställningar genom skogsbygderna. 

Maskinerna skulle ersätta skogsarbetarna och deras 

hästar. Andra arbeten fanns inte. De driftiga satte igång att 

utveckla komponenter till skogsmaskiner eller hela maskiner. 

Kunskaperna hade de fått hemma på gården, där det 

ofta hade funnits en verkstad för de egna behoven. En 

liknande utveckling hade ägt rum inom jordbruket. Flera 

industrier i kommunen Vara på Västgötaslätten hade börjat 

”eftersom det inte fanns något alternativ där heller, när 

jordbruket mekaniserades”. 

Slutsats: Ett stort antal mindre och medelstora företag i 

Sverige har startats av (i huvudsak) män som nu närmar sig 

128

pensionsåldern. De har i många fall inte mycket annan 

utbildning är den praktiska verkstadsskolan hemma på gården. 

De lärde sig själva att konstruera och lösa problem. 

”Jag har dieselolja i blodet”, sade en av dem. De var villiga 

att ta affärsmässiga risker, eftersom de inte hade något att 

förlora. Jag tror att de i många fall har sporrats av att ha 

”börjat med två tomma händer” och arbetat sig upp till en 

respekterad position i samhället. Jag har mycket sällan träffat 

entreprenörer som hade som främsta mål att bli miljonärer. 

De har i påfallande många fall varit redo att riskera 

alla sina pengar på nästa lockande projekt. Två nyföretagsamma 

grupper resonerar inte sällan på detta sätt: Invandrare 

försörjer ofta sig själva, när de upptäcker svårigheterna 

att komma in på arbetsmarknaden som anställda. Kvinnor 

startar företag för att kunna arbeta på egna villkor. Det är 

min generalisering, som inte syftar till att framställa invandrare 

och kvinnor som avvikande minoriteter utan mera 

visa att ”nöden är uppfinningarnas moder” och en ganska 

bra mamma för den delen. 

Jag har därmed kommit fram till att det traditionella 

storföretagets era lider mot sitt slut. Succéerna kan i varje 

fall inte upprepas enligt gamla mönster. Den breda undervegetationen 

av mindre företag grundades ofta på villkor 

som inte längre finns. Åtskilligt av dagens nyföretagande 

ser så nytt och annorlunda ut att det inte tas på riktigt allvar. 

Frågan är därför hur dessa nya förutsättningar kan växlas 

över till kommande generationers entreprenörskap och 

företagsbyggande. 

Uppskattning och erkännande är viktiga drivkrafter för 

unga människor. Svenskar som lyckas ute i världen gör det 

påfallande ofta i branscher där framgång syns. Det kan vara 

idrottsarenan, konstutställningen, musikscenen eller catwalken. 

Skolan, men också samhället, måste ännu mer än 

nu uppmuntra alla att lyckas. Det är en kontroversiell in- 

129

ställning i ett samhälle där också grundvärderingarna jämlikhet 

och rättvisa ska ha sin plats. Det måste bli mera 

tillåtet att bli världsberömd och superrik på något annat än 

fotboll och ishockey. 

I ett mer uppskattande klimat kommer alla talanger att 

komma fram oavsett kön, etnicitet eller samhällsstatus. 

Sverige lider också brist på misslyckandets kultur. Det 

som ofta kallas Jante-lagen råder när någon vågat men inte 

nått ända fram. Försiktighetsprincipen råder alltför starkt 

i forskningsvärlden, där anslag gärna tilldelas den som kommer 

att prestera ett garanterat förutsägbart resultat. 

Innovationspolitiken, ambitionen att satsa på snilleblixtar, 

måste få större praktiskt genomslag. Vinnova satsar 

berömvärt på spjutspetsteknologi. Tron på tripel helix 

borde breda ut sig ända ner till den kommunala nivån. 

Innovationer är inte bara tekniska genombrott, som åstadkommits 

av män i vita rockar i ett laboratorium. Innovation 

borde i minst lika hög grad vara beteckningen på de många 

små förbättringarna inom alla sektorer av samhället. 

Kina intresserar sig till exempel för svensk sophantering. 

Vi är inte bättre än andra på de tekniska lösningarna. Men 

vi har en större förmåga än andra att sätta ihop teknologi 

till fungerande system. Systemen driver i sin tur på produktutvecklingen. 

Detsamma gäller många andra sektorer 

inom miljöteknologin. Här möts företag, forskning och 

politik. 

Högskolans tredje uppgift, kontakterna med det omgivande 

samhället, måste därför ägnas samma kraft som 

utbildningen och forskningen. Det är slöseri att producera 

kunskap om den inte tas tillvara. Många goda uppfinningar 

har börjat i ett enkelt problem som pockar på en lösning. 

Högskolan bär inte ensam ansvaret för att tredje uppgiften 

utförs. Det omgivande samhället måste bli bättre på att 

kräva samverkan. 

Till slut handlar det om detta enda: att ge fler människor 

130

möjligheten att känna skaparglädje. Från min reportageresa 

minns jag entreprenörerna i Vindeln. Vi stod utanför 

en av fabrikerna och insöp marskvällens doft av dagsmeja. 

Vindelborna talade lyriskt om skoterfärder i Västerbottens 

fjällvärld. 

Då formulerade en av dem enkla men vackra ord om 

arbetets glädje. Jobbet är verkligheten. Resten kan stanna 

vid fantasier. ”Den bästa fritiden, det är den man längtar 

efter!”

ELIN grELSSoN 

Ingenjören ”Anna” ger oss en inblick i några av industrins 

utmaningar, kryddat med Elins egna tankar om vad som 

krävs för att fler kvinnor ska söka sig till teknik och industri. 

En fråga som handlar lika mycket om kommersiella 

möjligheter och tillgång på kompetenta ingenjörer som 

jämställdhet mellan män och kvinnor. 

Sedan debuten i Länstidningen i Östersund, har Elin 

varit anlitad som skribent i ett otal tidningar och tidskrifter. 

Med ett perspektiv från vänster och med rötterna i 

genusvetenskap och språkvetenskap skriver Elin begåvat 

och vasst. 2001 var hon nominerad till Lilla Augustpriset 

för essän ”En demokrati till salu”. 

Hennes blogg elingrelsson.se är populär och uppmärksammad, 

därutöver skriver hon mer eller mindre regelbundet 

i t.ex. Göteborgs-Posten Kultur, Aftonbladet Debatt, 

ETC och Rocky, Expressen, Neo, Nöjesguiden, Bang, 

Ord&Bild och Arena och har varit flitigt anlitad av olika 

radioprogram. Hösten 2011 debuterade hon med romanen 

Du hasar av trygghet. 

132

133

EN JäkLA MASSA SvEtt 

om genus och jämställdhetsarbete 

inom teknikbranschen 

Inledning 

Från 1980-talet och framåt har den ojämna könsrepresentationen 

inom teknikbranschen och de tekniska utbildningarna 

varit föremål för en rad utredningar och satsningar. 

Ändå är det inte mycket som har hänt. År 2010 var det 

13 000 kvinnor, och 25 299 män, som inledde helårsstudier 

på någon av Sveriges tekniska utbildningar. Även om könsmässig 

ojämlikhet finns i ett flertal utbildningsområden, är 

glappet mellan könen påfallande stort inom teknik. 

En nyligen genomförd undersökning av företaget Mathworks 

visar att 6 av 10 unga mellan 15 och 25 år lockas av 

ingenjörsyrket. Men könsskillnaderna är stora. Bara 10 

procent av kvinnorna angav teknik som det mest intressanta 

området, medan motsvarande siffra för männen var 

55 procent. Hela 76 procent av männen men enbart 24 

procent av kvinnorna kunde tänka sig en ingenjörsutbildning. 

Över hälften av männen uppgav också att de var 

”mycket teknikintresserade”. Enbart 9 procent av kvinnorna 

gav samma svar. 

Trots många ambitiösa satsningar för att locka kvinnor 

till branschen verkar det stå stilla. Mansnormen är, till synes, 

omöjlig att rucka. Bilden av den manliga ingenjören 

är stark. Teknik är ett manligt intresse. I denna text ämnar 

jag, mot bakgrund av intervjuer med aktiva inom teknik 

och genus, diskutera konsekvenserna av ojämlikheten och 

orsaker till att den manliga kodningen av tekniska yrken 

är så svår att bryta. Det finns många strategier för att arbeta 

med kön och ojämlikhet. En del bra, många mindre 

lyckade. Ambitionen med denna text är också att disku- 

134

tera dessa och peka ut några strategier som kan visa vägen 

till en mer jämlik framtid. 

Tjejkvällar och den osynliga normen 

Både utbildningar och företag har ägnat sig en hel del åt 

riktade satsningar de senaste 20 åren. Det innebär att kvinnor 

uppmuntras särskilt och utskiljs både som konsumenter, 

studenter och yrkesutövare. Strategierna har olika ingångar, 

men en sak har de gemensamt: utskiljandet av kvinnor 

som grupp. 

Bland den uppsjö av satsningar som förekommit de senaste 

tio åren är det genomgående draget att framställa 

teknik som kul, spännande och inte så krångligt. Utredaren 

Andreas Ottemo exemplifierar en rad av dem, däribland 

Malmö högskolas projekt. Deras satsning Flickor på Teknis 

sammanfattar det grundläggande budskapet i många projekt 

med sin motivering: ”Teknik är alldeles för roligt och spännande 

för att överlåtas till männen!” 

Chalmers tekniska högskola ägnade sig länge åt liknande 

riktade satsningar. Tjejdagar, tjejkvällar, kvinnliga nätverk 

och liknande åtgärder var delar av strategier för att 

locka fler kvinnor till de mansdominerade utbildningarna. 

Men 2007 gjorde man en helomvändning och avslutade 

alla strategier som syftade särskilt till gruppen kvinnor. 

Chalmers jämställdhetssamordnare Johanna Andersson menar 

att problematiken låg i att man hela tiden lyfte fram 

minoriteten kvinnor och att normen därigenom fortfarande 

var osynlig. Problemet med riktade insatser handlar 

också om att det kan uppfattas som att minoriteten problematiseras 

när den lyfts fram, säger hon. 

”Riktade satsningar gav en kortvarig effekt”, berättar 

Andersson. ”Det gav ett något ökat söktryck terminen 

efter att de genomförts, men sedan var vi nere på samma 

låga nivå som innan. Det finns ingen quick fix inom jäm- 

135

ställdhet, i så fall hade vi redan genomfört den. I stället 

handlar det om långsiktigt förändringsarbete.” 

I dag arbetar Chalmers i stället främst med att se till 

strukturerna. Om man behandlar män och kvinnor olika 

på utbildningen spelar det ingen roll hur många tjejdagar 

man haft, den bristande jämställdheten finns där ändå. 

”Jämställdhet fastnar lätt i att räkna kroppar, men om 

utbildningen är ojämlik spelar könsrepresentationen mindre 

roll”, säger Andersson och menar att det samtidigt inte 

är en lätt problematik. Kvinnorna i minoritet på utbildningarna 

måste ständigt förhålla sig till den manliga normen 

och blir extra synliga i och med att de är avvikande. 

Chalmers jämställdhetsarbete i dag innebär bland annat 

att utbilda lärare i genus, att medvetandegöra kring strukturer 

och bemötande. Även studentkårerna arbetar aktivt 

med jämställdhetsfrågor inom utbildningarna. 

Andersson poängterar något viktigt: När kvinnor ständigt 

skiljs ut som särskilda studenter och yrkesutövare behålls 

den manliga normen. Därför är riktade satsningar en 

problematisk väg att gå. Gruppen kvinnor pekas ut som det 

avvikande med särskilda behov. Flertalet utredare av könsojämlikheten 

på tekniska utbildningar konstaterar samma 

sak. Andreas Ottemo konstaterar i sin rapport Rekryteringsarbete 

och genusmönster i rekryteringen till Chalmers utbildningar 

på EDITZområdet att föreställningen om att snedrekryteringen 

beror på informationsproblem inte är särskilt verkningsfull. 

I stället för att genomgående försöka se till utbildningarnas 

kvalitet och bedriva ett självkritiskt arbete 

uppfattar man det dåliga söktrycket som grundat i en myt 

om teknik som tråkigt. Om bara unga, och särskilt kvinnor, 

får intrycket att teknisk utbildning är kul och spännande 

kommer det att lösa sig. I stället föreslår han bland annat 

att man måste lära sig att lyssna på unga. Om många ser 

ingenjörsyrket som tråkigt och nördigt, vad beror det på? 

Fredrik Palm är inne på samma spår i sin rapport Det är 

136

inte bara image. Skäl till kvinnors bortval av ingenjörsutbildning, 

där han konstaterar att det är ”akut att sluta uppfatta kvinnogruppen 

som en problemgrupp, vars medlemmar inte vet 

bättre än att välja bort området”. Det handlar varken om 

bristande information eller imageproblem och kvinnor 

kommer inte att lockas till utbildningarna genom att man 

påpekar att deras bild är felaktig. I stället är det bilden, den 

manliga tekniknormen, som man måste arbeta med. 

Geek girls – en motståndsstrategi? 

Sedan några år tillbaka verkar unconference-gruppen Geek 

Girl Meetup i ett flertal svenska städer. Här välkomnas kvinnor 

intresserade av web, kod och affärsutveckling, med 

syftet att skapa nätverk och dela med sig av sin kunskap. 

Grundaren Heidi Harman berättar att de vill skapa en 

aktiv kunskapsutveckling mellan deltagarna, starta kvinnliga 

nätverk och få in fler kvinnor på tekniska konferensers 

scen. 

”Vi ville skapa aktiv förändring genom ett koncept där 

alla delar med sig av sin kunskap, för alla kan snacka 20 

minuter om sin nördiga passion. Det i sig gör att de som 

snackar blir förebilder för andra. Vi brukar ha ganska praktisk 

kunskap så folk får med sig saker de kan gå hem och 

börja skapa direkt”, berättar hon. 

Konferenserna är alltid gratis och alla som deltar bidrar 

med något. Begreppet ”geeks” förklarar Heidi på följande 

vis: 

”Om man läser på Wikipedia så är det en person som är 

djupt passionerad kring ett ofta smalt ämne. Det stämmer 

nog in som handen i handsken på oss, vi älskar verkligen 

web, kod och startups och alla saker man kan bygga och 

skapa med utgångspunkt i dessa.” 

Maria Söderberg, nätverkets organisatör och strateg, menar 

att det passionerade nördandet är klassiskt manligt och 

137

att tekniken därför också blivit mansdominerad. 

”När man nördar så fokuserar man på det man har nördat 

in sig på. Det betyder att man lägger mindre tid på att 

se till att andra runtomkring en mår bra eller fundera på 

hur andra uppfattar en. Två saker som tjejer tidigt förväntas 

vara bra på. Till målet kring jämställdhet tror jag vi 

kommer komma från två olika håll: En kortsiktig lösning 

är att teknik har blivit så sjukt mycket mer tillgängligt – att 

publicera en sajt eller till och med bygga kretskort kräver 

inte så mycket nördande. Man hinner fundera på vad andra 

tycker om en samtidigt om man nu måste det för att bli 

socialt smidig. På lång sikt tror jag inte att den ständiga 

lyhördheten kommer vara lika könskodad som den är nu. 

Även tjejer kommer få lägga all sin vakna tid på att optimera 

corefunktionalitet i Ruby on Rails och få applåder.” 

Harman och Söderberg förhåller sig en aning ambivalent 

till de riktade satsningar som företag och utbildningar genomför. 

Heidi påtalar att Geek Girl Meetups styrka är att 

kvinnor får skapa själva och dela med sig av kunskapen. 

”Personligen tror jag att det tilltalar på en helt annan nivå 

då man känner att man verkligen påverkar och skapar den 

värld man vill leva i, är och blir den förebilden man själv 

önskade man hade haft eller delar med sig av sin kunskap.” 

Maria menar, å andra sidan, att representationsstrategin 

är viktig. 

”Vi datakvinnor är rätt desperata. Jag känner inte att vi 

har råd att snobba oss om vi skulle tycka att någon annans 

’datortjejkväll’ inte har exakt rätt ideologiska grundpelare. 

Vi är tacksamma för lite högre representation.” 

Harman och Söderbergs bästa råd till teknikföretag är 

att jobba aktivt med frågan. 

”Hela frågan handlar om förändringsarbete. Avsätt budget 

för en jämställdhetskonsult. Företag måste se sin talang, 

lyfta fram den och om de inte gör det så behöver frågan 

förankras i ledningen”, säger Harman. 

138

Söderberg menar att företagen måste bli bättre på att 

tänka utanför lådan. 

”Jag tror att den långsiktiga förändringen kommer först 

när tjejer redan tidigt får ägna sig mer åt teknik och åt vad 

de vill uppnå, men innan dess får vi tänka utanför lådan 

lite. Till exempel kanske man inte kan förvänta sig hitta 

hur många färdiga tjejer som helst till en nischad teknikposition, 

men man kan alltid hitta en tjej som har potentialen, 

som kommer från en annan nisch eller till och med 

bransch. Företaget kan då lägga en del tid på vidareutbildning, 

en mentor när man är ny i rollen, eller liknande.” 

Att inte vara den typiska ingenjören 

Anna har alltid varit intresserad av teknik. Ett intresse som 

både inleddes med och stöttades av hennes föräldrar. Hon 

lekte med Mekano och andra byggtekniska leksaker. När 

hon en gång fick en docka slet hon av huvudet på den. 

”Jag var ointresserad av leksaker som man inte kunde 

göra något med, som redan var färdigbyggda”, berättar hon. 

Teknikintresset ledde till teknisk linje på gymnasiet och 

vidare till utbildningen i teknisk fysik vid Linköpings universitet. 

En utbildning som ofta lämnade henne frustrerad. 

”Mitt intresse och min entusiasm inför teknik togs inte 

till vara”, förklarar hon, ”det var i stället en kall och hård 

miljö där vi sällan uppmuntrades.” 

Hon tog själv studieuppehåll under flera år. När hon 

slutligen tog examen var hon en av fyra kvinnor som tog 

examen. Från början var de nio. 

”Jag tror inte att killar är nöjda med den sortens studiemiljö 

heller, men de har kanske fått med sig i sin uppfostran 

på ett annat sätt att de kan teknik. Det sitter så hårt att 

kvinnor inte kan teknik lika bra som män, det påverkar 

mig också.” 

Sedan 2008 arbetar Anna som ingenjör, med embedded 

139

software. Arbetet med hårdvarunära programmering är ett 

av de mer mansdominerade inom teknikbranschen. Det 

anses, till skillnad från spelutveckling eller teknisk design, 

varken ungt eller hippt. Den nuvarande arbetsplatsen har 

blandade åldrar och etniciteter, men könsrepresentationen 

är desto mer ojämn. I ett team på elva personer är Anna 

enda kvinnan. 

Anna påpekar att det inte förekommer någon öppen 

diskriminering. Däremot är den osynliga mansnormen 

betydligt svårare att tränga igenom. 

”Allt, även material eller personer man inte vet kön på, 

benämns som ’han’. I fikarummet finns bara tekniktidningar 

som till största delen riktar sig till män. På min 

förra arbetsplats låg ett tummat exemplar av herrtidningen 

Slitz på personaltoaletten. Saker som tillsammans bygger 

upp en manligt kodad arbetsmiljö.” 

I rollen som enda kvinnan i ett team upplever också Anna 

skilda roller och värderandet av dessa. Som kvinna har hon 

blivit uppfostrad till att ta ett stort socialt ansvar och detta 

avspeglas även i arbetet. Hon är den som tar anteckningar 

på mötet, inleder samtal och fungerar som ett socialt klister. 

”Jag försöker medvetandegöra mig själv om det och inte 

ta mer ansvar än jag ska. Samtidigt är det de dragen hos 

mig som alltid uppmuntras och som framkommer i exempelvis 

utvecklingssamtal. Medan mina kollegor uppmuntras 

i sina tekniska prestationer får jag höra att jag är trevlig, 

social och skapar god stämning. Det är naturligtvis viktigt 

med social kompetens, men någon gång skulle jag vilja bli 

uppmuntrad för mina produkter i stället. Det är dessutom 

de tekniska prestationerna, inte det sociala ansvaret, som 

genererar lönehöjning.” 

Anna menar att det skilda värderandet av arbetsinsatser 

också bekräftar henne i en svåravskakad känsla av att ständigt 

vara sämre än männen. Trots att hon läst lika länge 

140

141

som de finns alltid känslan av att hon inte kan jobbet på 

riktigt. Hon är ju kvinna och det här är inte en kvinnlig 

domän. 

En gång om året utför företaget en medarbetarenkät. På 

frågan om män och kvinnor har lika möjligheter på arbetsplatsen 

svarar Anna konsekvent nej. 

”Det är ju uppenbart att vi inte har det. Kvinnor har 

heller inte samma möjlighet att ens komma till arbetsplatsen, 

då skulle vi ju inte vara så få.” 

Eftersom hon är en av få som svarar nej på frågan brukar 

inga åtgärder ske. 

”Det är klart att de andra svarar ja. De är ju män och 

märker inte av den här osynliga normen.” 

I stället upplever Anna att hon blivit ”feministen” på 

jobbet. Den som ständigt skjuter in ett ”eller hon” när 

någon benämnt någonting som ”han”. Den som chefen 

kallar in och ber om råd när han vill försöka göra något åt 

underrepresentationen av kvinnor. 

”Jag nämnde en sådan basal sak som att i jobbannonser 

skriva att man särskilt uppmuntrar kvinnliga sökande. Han 

hade inte ens tänkt på det som en möjlighet. Samtidigt är 

jag glad att han överhuvudtaget ställde frågan.” 

En jämställdhetsplan finns förmodligen på företaget, 

men Anna har aldrig sett den. Jämställdhetsplaners vaga 

formuleringar kring åtgärder som ska vara möjliga ”om 

utrymme finns” gör också att de inte har någon praktisk 

verkan överhuvudtaget. I stället efterlyser hon en större 

kraftansträngning bland alla teknikföretag. 

”Genusutbildning av någon kunnig och påläst, ett ständigt 

pågående arbete kring mansnormen på arbetsplatserna. 

Bara en sådan enkel sak som att ställa in krukväxter och ha 

en bredare uppsättning tidningar i personalrummet skulle 

kunna ha effekt. 

Det handlar om att våga se vad man har för stämning 

och samtalskultur på jobbet, hur arbetsmiljön egentligen 

142

ser ut. Vem den bjuder in och vem den exkluderar. En 

genomgående medvetandehöjning, helt enkelt. Tyvärr är 

det inte alla som vill eller orkar ta det ansvaret och därför 

ser det ut som det gör.” 

En av orsakerna till den ojämna könsfördelningen tror 

Anna också är att ingenjörsvärlden är så sluten. 

”Det finns en myt kring ingenjörsyrket som något som 

är komplicerat, svårbegripligt, torrt och nördigt. Ingenjören 

blir en identitet, en extremt kunnig och teknisk man 

som får saker att fungera. Jag tror att ingenjörsrollen måste 

avmystifieras. Det är ett vanligt yrke, det bestämmer inte 

min identitet.” 

Samtidigt menar hon att det finns ett stort intresse av att 

bevara de tekniska yrkena som slutna och oförståeliga. 

”Det anses som hotfullt om det blir ett vanligt jobb som 

vem som helst kan syssla med. Ingenjörsrollen är stark, både 

för dem som arbetar med det och för dem utifrån.” 

Hon exemplifierar med sig själv, som länge tänkte att 

hon inte kunde arbeta med teknik eftersom hon ”var alldeles 

för social och vanlig”. Andra har också reagerat på att 

hon ”inte ser ut som en ingenjör” eftersom hon är snyggt 

klädd och – enligt egen utsago – ganska fåfäng. 

Anna förhåller sig vagt kritisk till Geek Girls-konceptet. 

Hennes farhågor är att det också blir en uteslutningsmekanism. 

Man framställer fortfarande tekniskt kunnande som 

något explicit och nördigt, som definierar vem man är. 

Oavsett kön är det snarare teknikyrket i sig som behöver 

omdefinieras. 

”Jag jobbar med teknik, andra jobbar på Ica eller är verksamma 

som jurister. Det är egentligen inte konstigare än så.” 

Inför framtiden hoppas Anna på att tekniska yrken ska 

göras mer tillgängliga. Men det riktigt stora arbetet börjar 

redan på barnnivå. 

”Om tjejer erbjöds tekniska leksaker i samma utsträckning 

som dockor skulle saker verkligen kunna förändras. 

143

Vid val av universitetsutbildning är det på ett sätt redan 

försent. Då är tjejer redan insocialiserade i myten om att 

kvinnor inte kan teknik och att det är ett svårbegripligt 

mansyrke. Det handlar om att ge alla barn alla möjligheter. 

Då kan vem som helst bli ingenjör.” 

(Anna heter egentligen något annat.) 

Det är aldrig ingenjörer som får kyssa den 

vackra flickan 

Flera personer har nu konstaterat att det finns en stark nördidentitet 

inom ingenjörsbranschen. Likaså är det en sluten 

domän, som är svår att luckra upp och släppa in nya i. 

Andreas Ottemo är inne på samma spår i sin rapport. 

Ursprunget till nörden som stereotyp spåras ofta tillbaka till 

den hackerkultur som växte fram kring modelljärnvägsklubben 

Tech Model Railroad Club vid MIT under 1950-talet. 

De flesta medlemmarna i TMRC har genom åren varit elektroingenjörer, 

men den teknik som man intresserat sig för 

spänner över hela EDITZ-fältet. Signaler och system, automatisering 

och reglerteknik har varit centrala inslag, även om 

mer renodad datorteknik snart kom att få en allt centralare 

ställning i den hackerkultur som växte fram. I dag används 

termerna hacker, geek, nörd och datornörd ofta synonymt, 

även om det för de invigda gärna görs skillnad mellan olika 

typer av datorintresserade män. I forskning kring genus och 

teknik uppmärksammas ofta nörden som en figur som knyter 

samman teknikintresse med manlighet. Nörden betraktas i 

dessa sammanhang ofta som en ”gatekeeper” som genom att 

han är starkt förknippad med yngre, vita medelklassmän utgör 

en gränsvakt som exkluderar både kvinnor, färgade och arbetarklassmän 

från högre teknisk utbildning. (s 19) 

144

Ottemo konstaterar också att utbildning inte bara handlar 

om intresse, utan också om identitet. Om teknikintresse 

betyder saker man inte vill identifiera sig med, till exempel 

nidbilden av den socialt inkompetenta och småtråkiga mannen, 

räcker inte fokus på intresse för att unga tjejer ska 

vilja läsa teknik. Precis som Anna påtalar finns det även 

bland teknikintresserade kvinnor ett motstånd mot en teknisk 

yrkesväg. Man anser sig inte passa in i en miljö av 

manliga nördar. 

Civilingenjören Maria Brorsson konstaterar något liknande 

i en debattartikel i Ny Teknik från 2007. 

Bilden av en ingenjör består ofta av en motsats till allt vad 

trender heter, och om en Hollywoodfilm har en ingenjörs figur 

med i rollistan är det enkelt att gissa på vilket sätt han eller (i 

sällsynta fall) hon framställs – som datornörd, förvirrad professor 

eller glasögonförsedd plugghäst. Det är aldrig ingenjören 

som får kyssa filmens snygga huvudrollsinnehavare i slutscenen. 

Tyvärr är det inte bara i filmens värld som ingenjörer 

framställs som småtrista personer med för korta byxor och 

omoderna glasögon, den bilden existerar i stort sett överallt. 

Samtidigt är det, som Anna säger, svårt att glamourisera ett 

yrke. Frågan är om det finns några reella vinster med det. 

Om ingenjören får börja kyssa den vackra flickan i slutet 

av filmen består likväl den vita, manliga normen. 

Den täta sammankopplingen mellan manlighet och teknik 

fungerar exkluderande mot kvinnor, men påverkar även 

den manliga självbilden. Kvinnor hindras, både som konsumenter 

och producenter, av en cementerad mytbild om 

att teknik är en manlig domän. Män i sin tur har flera 

motpoler att förhålla sig till. Den tekniskt kunniga och 

insatta riskerar att avsexualiseras och identifieras som den 

småtrista nörden. En identitet som samtidigt fungerar som 

ett särskiljande från andra. Man är kunnig inom ett om- 

145

åde som de flesta uppfattar som komplicerat och svårförståeligt. 

Den tekniskt okunnige och ointresserade mannen 

lever å sin sida inte upp till antagandet om att manlighet 

och teknik hör ihop. 

Vad spelar genus och jämställdhet egentligen 

för roll? 

Som engagerad i jämställdhetsfrågor möts man titt som tätt 

av spridda suckar. Måste vi tjata om könsrepresentation, 

förutsättningar och möjligheter igen? Kan vi inte bara låta 

det vara någon gång? Kanske känns det extra tröttsamt när 

det rör branscher som skapar produkter och innovationer. 

Vad spelar det för roll vilket kön det är på ingenjören bakom 

den senaste mobiltelefonen? Varför skulle det göra någon 

skillnad om det var en kvinna i stället för en man som 

kodade mjukvara? 

Min tanke är att det i grund och botten rör sig om en 

rättvisefråga. Ingenjör är ett yrke med relativt hög status 

och lön. Att kvinnor inte har samma möjligheter inom en 

sådan bransch innebär en förlust på både individuell och 

samhällelig nivå. På ett mer grundläggande plan handlar 

rättvisan också om att båda könen ska ha samma möjligheter. 

Om vi utgår ifrån antagandet att män och kvinnor 

i grunden har samma förutsättningar att bli duktiga innovatörer, 

ingenjörer och tekniskt kunniga människor är det 

uppenbart att möjligheterna att utveckla och bejaka detta 

skiljer sig åt. Hur kommer det sig annars att den manliga 

dominansen är så stor? 

För företagen innebär detta dessutom en enorm kompetensförlust. 

Mängder av ambitiös och begåvad arbetskraft 

tas aldrig tillvara, eftersom normen kring ingenjören som 

vit, heterosexuell man är så stark. Det handlar inte bara om 

kvinnor, utan även män som inte passar in i mallen för hur 

ingenjören förväntas vara och se ut. Till syvende och sist 

146

är bristen på mångfald och jämställdhet någonting som gör 

branschen mindre attraktiv, med ett bristande utbud av 

arbetskraft som följd. 

Framtidens ingenjörer 

I dag lever vi med tekniken omkring oss på ett sätt som vi 

aldrig har gjort förr. Oavsett kön är många av oss ivriga 

konsumenter av både datorteknik, mobiltelefoni och liknande 

produkter. Exempelvis har smartphones gjort att 

många lever i symbios med tekniken, där mobiltelefonen 

också fungerar som kamera, kalender, kontaktbok, webbläsare 

och musikspelare. Den formen av tekniska innovationer 

har jämnat ut könsojämlikheten en aning. Intresset 

för teknik bland kvinnor har växt och det finns ett utbrett 

intresse av att hålla sig uppdaterade. 

Det är någonting som branschen bör ta tillvara. Fortfarande 

förekommer tekniska produkter riktade särskilt till 

kvinnor såsom specialdesignade mobiltelefoner och rosa 

datorer. Detta trots att de flesta produkter används av båda 

könen. Tekniktidningar är fortfarande hopplöst inriktade 

på manliga konsumenter. Att branschen sackar efter och 

fortfarande förhåller sig till kvinnor som en särskild grupp 

medan mannen är den teknikintresserade normen, får konsekvenser 

också för rekryteringen till tekniska yrken. Det 

ökade teknikanvändandet är också ett enkelt, och viktigt, 

redskap i att avmystifiera det tekniska kunnandet. 

För att öka rekryteringen till teknikbranschen och göra 

den mer jämlik krävs en pluralisering av ingenjörsrollen. 

För att möjliggöra detta måste fokus ligga på den manliga 

närvaron, i stället för den kvinnliga frånvaron. Det handlar 

inte om att locka med snygga mobiltelefoner och uppmaningen 

om att teknik är kul, utan att se till hur utbildningar 

och företag arbetar i dag. 

Det kan låta abstrakt, men det finns en mängd konkreta 

147

saker att arbeta med. Arbetsmiljö, marknadsföring, tillvägagångssätt 

i rekrytering och samtalsklimat är bara några av 

alla de faktorer som spelar in. Det finns en uppsjö av kunniga 

konsulter, samordnare och dylikt inom jämställdhetsarbete 

som kan hjälpa ett företag som kört fast. Det viktigaste 

av allt är förmodligen att överhuvudtaget sätta frågan 

högt på agendan och börja arbeta på allvar. 

Långtgående krävs en attitydförändring till teknik och 

vilka som får vara tekniskt intresserade. Mytbilden om det 

manliga teknikgeniet måste dö. Det handlar inte om att 

utöka normen med ett särskilt kvinnointresse, utan att avveckla 

den manliga, vita normen i stället. Det är ett långsiktigt 

och hårt jobb och kräver, som Heidi Harman från 

Geek Girl Meetup uttrycker det, ”förankring, förändringsarbete, 

cash och sen en jäkla massa svett”. 

Källor 

Tabell 4, Högskoleverkets årsrapport 2011 

Brorsson, Maria (2007), ’”Du ser inte ut som en ingenjör”, 

Ny Teknik, (12), 2 

Dahlin, Niklas (2011), ”Sex av tio unga vill bli ingenjör”, 

Ny Teknik, 2011-06-09 

Lindberg, Jonas (2006), ”Samsung visar nya tjejmobilen 

SGH-E500”, Mobilnytt.se 

Palm, Fredrik (1999), ”Det är inte bara image: skäl till 

kvinnors bortval av ingenjörsutbildning” (LiTH-ISY- 

R, 2124; Linköping: Institutionen för systemteknik, 

Univ.) 

Ottemo, Andreas (2007), ”Teknikbegär ristat i manlig 

kropp”, Nättidningen Alba nr 4/2007 

Ottemo, Andreas (2008), ”Rekryteringsarbete och genusmönster 

i rekryteringen till Chalmers utbildningar 

148

på EDITZ-området” (Genusprojektdel inom EDITZöversynen, 

Chalmers tekniska högskola) 

Ett stort tack till alla medverkande som intervjuats, kommenterat 

och diskuterat.

150

NICkLAS LuNDbLAD 

Nicklas Lundblad söker en formel för en framgångsrik 

innovationsnation och finner den i människors hjärtan, och 

konsten att våga misslyckas, om och om igen. Där ligger 

också kanske den största utmaningen för Sverige. 

Ett av världens mest spännande jobb? Som policyansvarig 

på Google driver Nicklas Lundblad företagets tankesmedja 

från högkvarteret i Silicon Valley. Därifrån uttalar 

han sig i frågor kring företaget och nätet i stort. 

IT, innovationsklimat och nätintegritet och juridik är 

tydliga intresseområden i Nicklas karriär. Han är något av 

en renässansmänniska och har hunnit med mer än de flesta 

vid 40 års ålder. Bloggare, skribent i bl.a. Svenska Dagbladet, 

debattör, författare, sommarpratare, disputerad 

inom informatik, ledamot av IVA, medgrundare av tidskriften 

NEO, 1 dan i Aikido, tidigare ansvarig för Stockholms 

E-handelskammare och anlitad föreläsare på universitet 

och högskolor. 

151

ELSE-MArIE, ruNE, ArNE 

oCH åkE 

Hur ser formeln för en lyckad innovationsnation ut? Det 

är ingen lätt fråga. Det är enkelt att säga att det handlar om 

att skapa förutsättningar, att det handlar om att bygga rätt 

skattesystem eller att se till att det finns bra utbildning. Den 

som läser politiska utspel och rapporter om hur Sverige ska 

kunna säkra sin ställning som ledande tekniknation slås av 

hur många olika instrument det finns i det moderna samhället 

för att främja innovation. Men det handlar nästan 

alltid om just innovation, om system, om instrument, om 

insatser, om program, om satsningar och om institutioner. 

Och innovation handlar ytterst om personer. 

Dagens moderna innovationsforskning bygger i stor grad 

på Joseph Schumpeters arbeten om ekonomisk utveckling. 

Många begrepp från Schumpeter används närmast reflexivt 

i debatten, men den som läser hans klassiska verk om ekonomisk 

utveckling slås av hur mycket av Schumpeters egen 

uppfattning som försvunnit i översättningen till dagens 

debatt. Schumpeter skriver om hur kapitalismen kännetecknas 

av kreativ förstörelse, och hur vi borde applådera 

innovationen som förnyelse och förstörelse i ett, men han 

tar aldrig upp innovation och ekonomi som abstrakta system. 

Han skriver om personer, om familjer och hur de 

utvecklas, når framgång och försvinner. För Schumpeter 

handlar innovation om individer. 

Hela ekonomin handlar till syvende och sist om personer. 

Om envisa och unikt drivna individer som på ett eller annat 

sätt avviker så mycket från mängden att de lyckas skapa 

något stort. Det finns inget skäl att sky den bilden, att 

försöka abstrahera eller förkorta bort människan från innovationspolitiken. 

När vi talar om innovationssystem och 

innovationsagendor är det lätt att vi tappar bort det elementära 

och uppenbara: all utveckling handlar om män- 

152

niskor, om individer som bestämmer sig för att försöka sig 

på något storslaget, något osannolikt och nästan lite vansinnigt. 

Det är särskilt tydligt för den som kommer till Silicon 

Valley. Här görs en skillnad mellan grundarledda företag 

och alla andra. De företag som leds av den ursprunglige 

innovatören har ett särskilt sorts skimmer, en särskild ställning 

i företagsfloran. 

Det betyder inte att vi behöver förfalla till personkult 

eller genidyrkan. Och visst, det kan gå överstyr när vi tror 

att ett helt företag står och faller med en enda individ. Men 

vi gör trots allt klokt i att inte prata om innovation, teknik 

och utveckling som om de var fenomen som fortgår i det 

tysta, utan människor av kött och blod. Alla framsteg har 

sitt ursprung i en mänsklig handling, i en passionerad persons 

intresse och envishet. Det är först med dessa personer 

som vi lyckas. 

När vi talar om en svensk innovationsanda är det detta 

vi borde tala om, hur vi kan förändra framtiden i Sverige 

tillsammans. Och med ”vi” menar jag alla som gör oss den 

äran att vilja utforska framtiden i vårt land. (Vi har kommit 

dithän att det sorgligt nog måste sägas att det inte finns en 

”svensk” innovationsanda, utan bara en innovationsanda 

hos de personer som valt att bo i vårt land och som gör oss 

den glädjen att utöva sitt entreprenörskap och pröva sina 

idéer hos oss. Den som tvivlar över invandringens betydelse 

för innovationen kan med fördel spendera några månader 

i Kalifornien, där mångfalden skapat världens sjunde 

starkaste ekonomi.) 

Men låt oss återvända till föremålet för vår undersökning. 

Finns det en formel för en innovationsnation? Finns det en 

schablon som vi kan leta efter och uppmuntra? Det försiktiga 

svaret skulle vara ett nej, men låt oss slänga försiktigheten 

över bord ett tag. Låt oss anta att det finns en formel 

som vi behöver för att förbli världens mest innovativa land. 

153

Hur skulle då denna formel se ut? 

Det hela är rätt enkelt, vill jag mena. Det krävs en Else- 

Marie, en Rune, en Arne och en Åke för att skapa en 

innovativ nation. Om vi som nation kan se till att bevara 

dessa fyra personligheter så kommer vi att gå långt och 

fortsätta att vara en av de mest intressanta tekniknationerna 

i världen även om tio, hundra och tusen år. Ja, till 

och med om tiotusen år. Och varför skulle vi sätta målet 

lägre? 

Nu måste jag naturligtvis förklara hur en Else-Marie, 

en Rune, en Arne och en Åke kan skapa världens mest 

framgångsrika nation. Det är en fascinerande historia. 

Det hela börjar med två irländska läkare. Tillsammans identifierade 

de ett särskilt hjärtproblem som sedan uppkallades 

efter dem: Adams-Stokes syndrom. Detta syndrom yttrade 

sig i att den drabbade fick svåra hjärtarytmier och därigenom 

drabbades av svimningar och extrem trötthet. Ibland 

krävdes till och med hjärtmassage för att den drabbade 

skulle kunna återföras till livet. Denna grymma sjukdom 

hade sitt ursprung i en defekt i hjärtat som berodde på en 

oförmåga att reglera de elektriska pulser som ser till att 

hjärtat slår regelbundet. Offer för sjukdomen drabbades ofta 

av alltför tidig död, men den tidiga vetenskapen såg ingen 

möjlighet att förändra detta. Den såg ingen möjlighet att 

utmana vad som såg ut som en ond slump. I stället accepterade 

läkarna stillatigande att den som drabbats av detta 

syndrom förmodligen skulle få ett väsentligt kortare liv än 

de som inte led av det. 

En Adams-Stokes-diagnos var alltså lika med en mer 

eller mindre tydligt uttalad dödsdom. Med tiden visade det 

sig dock att inte alla accepterade det. Där många resignerade 

fanns det en person som inte kunde med att bara vika 

ned sig för ett ondskefullt öde. Det var förstås en kvinna. 

Och hon hette Else-Marie. 

154

Else-Marie Larsson var gift med Arne. Arne led av Adams- 

Stokes och hade fått diagnosen ganska tidigt, en sorts defacto 

ödesdom som vilade över honom som en skugga. Om 

Else-Marie hade varit en vanlig person hade hon kanske 

accepterat detta, men hon exemplifierade flera av de extraordinära 

egenskaper som vi borde försöka fostra hos fler 

om vi vill förbli en innovationsnation. 

För det första följde hon vetenskapens framsteg. Hon 

kände till att det fanns experiment på djur som visat att 

man med elektrisk stimulering kunde få ett hjärta att slå 

mer regelbundet, att en så kallad ”pacemaker” kunde användas 

för att reglera hjärtrytmen. Den nyfikenhet, kombinerad 

med ett verkligt intresse, som kännetecknade Else- 

Maries läsning och kännedom om den internationella litteraturen 

på området är en av de kanske mest väsentliga 

förutsättningarna för en innovativ nation. Det krävs personer 

som aktivt söker sig till kunskapens verkliga gränser 

och gör sig bekanta med det gränsland där vetenskapens 

hypoteser ständigt förvandlas och testas, långt bortom normalvetenskapens 

pliktskyldiga upprepningar av gamla experiment 

i nya dräkter. Genom att bara ha läst om de experiment 

som gjorts på djur kunde Else-Marie föreställa 

sig en framtid i vilken vi kunde reglera hjärtrytmen också 

hos människor. Och viktigare. Hos Arne. Hennes passion 

och kärlek till Arne drev henne till att utforska det möjligas 

utmarker. Det är faktiskt ganska vackert, som mycket 

av innovationen i vårt samhälle – uppfinnandet är ett arbete 

som drivs av kärlek. 

För det andra var hon stark nog att inte låta sig slås ned 

av den kunskap som en enig omvärld uppvisade. I en minnesruna 

över Arne Larsson konstaterar läkarna som behandlade 

honom att de som kände Else-Marie kunde intyga 

att hon var mycket övertygande. Det är den andra 

egenskap som vi bara kan hoppas på i vårt samhälle, på alla 

nivåer: viljan att övertyga andra om sina idéer och sina 

155

156

visioner, viljan att ta det accepterade och kasta det överbord 

till förmån för det fantastiska, men möjliga. Det hade varit 

lätt att bli modstulen när läkare efter läkare noterade att 

det knappast var möjligt att ta experiment på djur till intäkt 

för att det skulle gå att göra något ens vagt liknande på 

människor. Men Else-Marie lyssnade inte på det örat. Hon 

valde i stället att driva sin linje hårt. Varför skulle det inte 

gå? Varför var ett djur annorlunda än en människa? Det är 

i denna Else-Maries envishet som vi således finner den 

andra dygden som vi behöver i ett innovativt samhälle. En 

hälsosam skepsis inför det omöjliga, en sorts ovilja att acceptera 

en etablerad kunskap som given och oföränderlig. 

Alla samhällen som hoppas på att förbli uppfinningsrika 

och utvecklas behöver en Else-Marie. En evangelist som 

tror på sin sak, som ständigt söker ny kunskap och som 

drivs av en passion för förändringen, och för framtiden. 

Därmed har vi den första termen i vår innovationsekvation 

klar. Evangelisten, den internationella kunskapssökaren 

och förändringsagenten som drivs av en passion för 

förändring. Men inte ens en Else-Marie kan klara sig på 

egen hand. Det krävs också en Rune. 

Rune i det här fallet var Rune Elmqvist. En svensk läkare 

och ingenjör som kommit att arbeta med medicinsk teknik. 

Hos honom förenades hantverkskunnande med den teori 

som krävs för att förstå förutsättningarna för innovationer. 

Rune Elmqvist var, precis som Else-Marie Larsson, väl 

beläst i internationell litteratur. Han förstod också vad som 

krävdes för att tekniken skulle kunna fungera i det enskilda 

fallet. Det fanns redan pacemakers, men det var 

otänkbart att dessa skulle kunna användas för att stimulera 

hjärtat på en patient med Adams-Stokes syndrom, eftersom 

de var stora som resväskor. Rune Elmqvist fick uppdraget 

att försöka krympa pacemakern till en storlek som var mer 

avpassad till den mänskliga kroppen. Och inte bara till den 

157

mänskliga kroppen, utan till att opereras in i den mänskliga 

kroppen. 

Stanna upp ett tag och tänk igenom det uppdraget. Du 

har precis fått frågan om du kan bygga en pacemaker som 

är en tusendel så stor som de då kända pacemakers som 

fanns tillgängliga. Och beställaren, en kirurg, har förklarat 

att den pacemaker du bygger ska opereras in i en patient, 

som på sin hustrus uppmaning ska genomgå en operation 

för att hans liv ska räddas. 

Känner du pressen? Det är lätt att tänka sig att det skulle 

kunna finnas hundra läkare som bara hade vägrat. Det hade 

varit enkelt att säga att det var oansvarigt, farligt att ens 

pröva. Att det inte är moraliskt försvarligt att utveckla teknik 

och sedan testa den på människor, att det knappast kan 

vara rimligt att resurser används för detta när de kan användas 

för andra, mer etablerade processer. Det är lätt att tänka 

sig att Rune hade kunnat backa ur och helt enkelt vägrat. 

Det gjorde han inte. Han utvecklade en pacemaker som 

var en bråkdel så stor som någon ditintills existerande. Han 

gav den till kirurgen Åke Senning, ytterligare en hjälte i 

denna historia, som sedan opererade in den i Arne Larsson. 

Och döm om allas förvåning när den faktiskt fungerade! 

Pacemakern fungerade! 

I tre timmar. 

Försök nu återigen tänka dig in i Rune Elmqvists situation. 

Du har skapat världens minsta pacemaker, du har gjort 

ditt bästa, den har opererats in i en levande människa, en 

person, en Arne som har en fru, Else-Marie, som älskar 

honom till den grad att hon vägrade acceptera att läkarvetenskapen 

inte kunde hjälpa honom. 

Och din pacemaker klarade sig bara tre timmar. 

Vad gör du nu? Om du var Rune hade du redan byggt 

en andra pacemaker, eftersom du inte visste om den första 

skulle fungera. Han hade den klar och den planterades 

genast in. Den höll i en vecka. Arne Larsson kom under 

158

sin livstid att ha mer än 20 olika modeller av pacemakers, 

till dess att han dog, mer än 80 år gammal. Han överlevde 

till och med Rune. 

Men låt oss vända åter till Rune. Det vi kan lära oss är 

att för att verkligen vara framgångsrik så måste du nästan 

förutsätta att du ska misslyckas. Rune hyste inga illusioner 

om vad som skulle krävas för framgång: upprepade och 

intensiva ansträngningar för att förbättra den ursprungliga 

innovationen. Ingen innovation kommer färdig till världen. 

Inget företag bildas med samma affärsplan som det senare 

har. Ingen teknik används precis som uppfinnaren trodde. 

Runes stora styrka var att han förstod detta. Han byggde 

inte sin innovation på en stor idé, eller åtminstone inte 

endast på en stor idé. Han byggde den på en variation av 

ett existerande tema, starkt förändrat och utvecklat i och 

med storleksminskningen, men ändå. Och han såg till att 

generation efter generation utvecklades efter det första försöket. 

En god uppfinnare är aldrig klar, förväntar sig inte 

att innovationen ska nå en slutpunkt. 

Rune var också ett tidigt exempel på vad som vi i dag 

slarvigt kallar en tvärvetenskaplig kompetens. Han hade 

läst medicin, men arbetade som ingenjör. Det är lätt att inse 

att hans dubbelkompetens, hans tvärvetenskapliga bildning, 

gjorde honom extremt väl lämpad att utveckla en produkt 

i snittet mellan ingenjörsvetenskapen och medicinen. Hans 

tekniska bakgrund och hans medicinska sakkunskap kompletterade 

varandra. Också här finns en lektion för den som 

vill utveckla ett innovativt samhälle. Skråöverskridande 

kompetens är en absolut förutsättning för att vi ska kunna 

upprätthålla den innovationsanda som Rune Elmqvist förkroppsligade. 

Författaren Steven Johnson beskriver i sin 

senaste bok Where Do Good Ideas Come From (2010) innovationsprocessen 

som en sorts evolutionsprocess. I ett samhälle 

där alla utbildar sig i sitt eget lilla stuprör förvandlas 

stuprören till evolutionära återvändsgränder. Det är i dis- 

159

ciplinöverskridandet som det händer, i den intensiva mixen 

av upplevelser, kunskap och idéer. 

Rune Elmqvist höll också kontakten med utbildningen. 

Han blev, av förståeliga skäl, utsedd till hedersdoktor och 

föreläste stundom. Hans vilja att hålla kontakten med forskningen 

trots att han arbetade i industrin är en annan nyckelkomponent 

i vår ekvation. I Rune hittar vi så den andra 

termen i ekvationen: den gränsöverskridande uppfinnaren 

som är villig att kämpa för att utveckla och förbättra sin 

uppfinning. 

Men inte ens med en Else-Marie och en Rune kan vi få 

det som vi är ute efter. Det behövs mer. 

Arne Larsson spelar en helt central roll i vår ekvation. Han 

är vad vi i informationssamhället brukar hänvisa till som 

en ”användare”. Det var Arne som hade det behov som 

pacemakern uppfyllde. Det var han som tillät sin egen 

kropp att bli en sorts betatestare för den nya produkten. 

Det var Arne som sedan prövade generation efter generation 

av produkten till dess att han i hög ålder avled. Och 

inte av hjärtproblem heller, för övrigt. 

Användaren är fullständigt central i all modern innovationsteori, 

och om användaren dessutom är villig att tidigt 

pröva nya produkter är det fantastiskt värdefullt för ett 

samhälle. I Arne Larssons fall har vi ett extremt exempel 

på en så kallad early adopter som med entusiasm tycks ha 

kastat sig in i vad som milt uttryckt var ett högriskprojekt. 

Eric von Hippel och Henry Chesbrough, båda vid MIT, 

har i modern tid grundat en hel disciplin på att beskriva 

vad Arne gjorde. De kallar denna modell för öppen innovation, 

och menar att föreställningen om att uppfinningar 

kommer färdigstöpta från fabriken i grunden är falsk. De 

menar vidare att det för vissa uppfinningar mycket väl kan 

vara så att majoriteten av dess värde skapas när användare 

anpassar och utvecklar produkten på olika sätt. 

160

Arne Larssons vilja att pröva mer än 20 olika versioner 

av samma produkt är inte bara beundransvärd, utan också 

en förutsättning för utvecklingen, en direkt värdeskapande 

vilja till utveckling som gör det möjligt för uppfinnaren 

att ta sin uppfinning till nästa nivå. Det som användningen 

av produkten lär uppfinnaren och användaren kan sedan 

användas för att skapa nästa generation, i ett flöde som 

upprepas gång på gång. 

Även när det gäller Arne Larsson är det värt några sekunder 

att försöka tänka sig in i den situation han befann 

sig i. Är det värt att pröva detta? Är det verkligen inte mer 

risk än nytta? Och hur kan någon garantera att det kommer 

att fungera? Det är nästan som om en rationell bedömning 

borde ha gett vid handen att han hade avstått. Njutit av sina 

återstående år och släppt drömmen om att kunna leva länge 

och väl med sin Else-Marie. Visst, han svimmade så mycket 

som 30 gånger om dagen, och behövde få hjärtmassage 

för att återvända till livet, men ändå – den som inbillar sig 

att det var ett lätt beslut bedrar sig. 

Och Arne Larsson gjorde så mycket mer än att bara acceptera 

chansen att förändra sitt eget liv. Efter det att han 

fått en pacemaker blev han en aktiv förespråkare för tekniken 

och precis som sin hustru spelade han en avgörande 

roll som teknikevangelist. Han förändrade politiken, drev 

på för att pacemakers skulle bli en del av standardmedicinen 

och att många, många andra skulle få samma chans som 

han själv. Han var en early adopter och evangelist i ett. Han 

förde diskussioner med medicinska företag om hur en ännu 

bättre pacemaker kunde utvecklas ända fram till det att han 

gick bort. 

I Arne hittar vi den tredje termen i innovationsekvationen: 

den öppna och nyfikna användaren, som tidigt tar till 

sig ny teknik och inte bara använder den utan också bidrar 

till utvecklingen av den i omgångar. 

161

Sist men inte minst krävs det så en Åke. Åke Senning, den 

läkare som var villig att ta den risk det innebar att operera 

in en experimentell pacemaker i en patient, var inte bara 

en världsledande kirurg utan också en mycket aktiv forskare. 

Han publicerade mer än 350 artiklar under sin livstid 

och utövade ett betydande inflytande på en hel generation 

med hjärtkirurger. Modet att utveckla nya tekniker och 

pröva helt experimentell teknik på patienter får populärkulturens 

Dr House att framstå som en riskminimerande 

fegis. Åke Sennings välförtjänta världsrykte och hans breda 

internationella nätverk visar också på något annat viktigt: 

Sverige har alltid varit och borde alltid vara en stark 

och viktig nod i den internationella forskningens breda 

nätverk. 

Därmed har vi den sista termen i vår ekvation: den kunniga 

praktikern som utvecklar, kräver och använder nya 

metoder. Som begär det senaste och sedan förbättrar det. 

Så. Nu har vi alltså vår formel. Ett innovationskraftigt land 

kräver en Else-Marie, en Rune, en Arne och en Åke. En 

evangelist, en innovatör, en användare och en praktiker. 

Jag förenklar förstås. Alla dessa personer är del av ett komplext 

nät av händelser som vi inte kan göra rättvisa i en kort 

essä. Se dem som symboler i vår ekvation, som exempel på 

de egenskaper som krävs av medborgarna i ett innovativt 

samhälle. 

Det handlar alltså om människor, om deras inställning 

och deras handlingar. Men hur kommer vi då till ett läge 

där vi kan uppmuntra alltfler att bli som Else-Marie, Rune, 

Arne och Åke? Det är lätt att se och beundra den fantastiska 

dynamik som kom att placera dessa personer i centrum 

för utvecklingen av ett av det förra århundradets viktigaste 

medicinska framsteg, men vad kan, till exempel, regeringen 

göra? Hur ska vi förändra innovationssystemen? 

Kan vi satsa på några program eller kanske hitta på några 

162

nya och uppfinningsrika myndigheter? Svaret på den frågan 

är lika uppenbart som det kanske är svårt: det finns inga 

snabba åtgärder, inga enkla tricks som kan försäkra Sverige 

om att förbli ett innovativt land. 

Det handlar om människor. Och människor bryr sig om 

saker som en god utbildning och rimliga levnadsförhållanden. 

Om att få behålla en del av den rikedom de skapar, 

om att kunna få erkännande för sitt arbete och beröm för 

sina bedrifter. 

Vad vi behöver är ytterst ett samhälle som erkänner betydelsen 

av innovation, ett samhälle som firar och respekterar 

Else-Marie, Arne, Rune och Åke. Oavsett vad de 

heter eller var de kommer ifrån. Inte genom personkult 

eller elitism, utan genom den generositet som tillåter oss 

att verkligen glädjas med dem som lyckas. Inte genom att 

hylla geniet så mycket som att kanske hålla tillbaka Jante 

några grader. 

Ett samhälle som ser framgången och genombrottet för 

vad det är: något som kommer oss alla till godo. 

Till sist. Jag skriver detta i Los Altos, i Kalifornien. Här 

befinner jag mig i hjärtat att det som vi kallar Silicon Valley. 

En av de vanligaste frågorna som svenska besökare 

brukar ställa – både denna gång och förra gången jag var 

här 1999 – är vad som skiljer Silicon Valley från Sverige. 

Undertexten i den frågan är om det skulle gå att skapa ett 

eget Silicon Valley i Sverige. Det är på många sätt förstås 

en omöjlig fråga. Inte bara för att det skulle vara svårt, utan 

för att det knappast skulle vara värdefullt. Varje miljö behöver 

utvecklas från sina egna förutsättningar. Och visst, 

förutsättningarna här är exceptionella. Och skillnaderna är 

inte så stora som vi kanske tror. 

Det finns många Else-Marie, Rune, Arne och Åke här, 

det är en sak som är säker, men det finns det också i Sverige, 

så det är nog inte skillnaden. 

163

Här finns mycket riskkapital, och många mycket framgångsrika 

forskare. Men det finns det också i Sverige, och 

vi har ett unikt internationellt nätverk av forskare. 

Men det finns en skillnad som sticker ut. Och det handlar 

om värderingen av misslyckanden. Hitintills har vi talat 

om en framgångssaga, en fantastisk berättelse om ett medicinskt 

genombrott som förändrade världen. Men hur hade 

det gått om Arne Larsson hade dött där på operationsbordet 

med den första pacemakern trasig efter blott tre timmar, 

om inte Rune Elmqvist haft en ny redo för att ersätta den 

gamla? Hur hade vi sett på misslyckandet i Sverige? 

Det är inte så enkelt som vi ofta gör det till när vi säger 

att det är okej att misslyckas i Silicon Valley, men ett stigma 

att misslyckas i Sverige. I själva verket är skillnaden mer 

nyanserad än så. Synen på misslyckandet här har att göra 

med vad du lärt dig, hur du tänker undvika nästa misslyckande. 

Om du bara misslyckas gång på gång utan att lära dig 

något är det nog lika förenat med stigma här som i Sverige. 

Men om du misslyckas intressant, om du försöker dig på 

något verkligt stort och lär dig något på vägen som du kan 

använda i nästa försök, då betraktas det inte som ett misslyckande 

här. Det ses i stället som ett lärande. 

Och det är inte så enkelt som att vi i Sverige ser ett 

misslyckande som slutet på en karriär eller ett liv. Men det 

är kanske så att vi ser misslyckandet som en del av en persons 

karaktär i stället för som en del av en persons utveckling. 

Vi ser det som en personlig skada snarare än som ett 

lärande. En person som gått i konkurs har liksom skadat 

sig själv. Inte vuxit, inte utvecklats, utan slagits ned. 

Och därmed är vi tillbaka där vi började. Innovation 

handlar om människor. Och om hur de utvecklas, lär sig 

och förändras. Om vi vill ha fler Else-Marie, Rune, Arne 

och Åke måste vi se att människor är pågående projekt som 

hela tiden utvecklas, lär sig och anpassar sig. 

Minns Steven Johnsons liknelse mellan innovation och 

164

evolution! Ett sätt att förstå skillnaden mellan den svenska 

synen på misslyckandet och den syn vi finner här i Silicon 

Valley är att jämföra med två olika tolkningar av darwinismen. 

Det finns en vanlig feltolkning som lär ut att Darwins 

slutsatser innebär att den starkaste överlever. Men den ursprungliga 

darwinismen har ett helt annat budskap, det 

handlar om ”the survival of the fittest”, den som bäst förmår 

anpassa sig och utvecklas är den som överlever. 

I Sverige tror vi ibland att en uppfinnare måste vara 

starkast för att lyckas, och därmed att det aldrig är tillåtet 

att drabbas av bakslag. Om vi bara kan se att vi borde eftersträva 

ett innovationsklimat där människor kan lära sig 

och utvecklas av sina misstag så kommer vi att klara oss 

alldeles utmärkt. 

Med framtidens Else-Marie, Rune, Arne och Åke.

166

CAroLINE Af uggLAS 

Caroline af Ugglas jämför sin egen kreativitet med den som 

driver teknisk innovation. Hon pendlar mellan skräck och 

fascination när hon tänker på industrins väldiga apparat. 

Efter att som 15–åring ha lyssnat på Janis Joplin blev hon 

helt såld. Då bestämde sig Caroline för att bli sångare och 

startade ett band. Resten är, som man brukar skriva, historia. 

Denna älskade artist och multibegåvning måste ständigt 

skapa, skapa, skapa. Utan skapandet, utan skrivandet, blir 

hon olycklig. En av Sveriges populäraste artister, konstnär, 

författare, på andraplats i Melodifestivalen med låten ”Snälla, 

snälla”, Sommarpratare, körledare, upphovsman till det 

amerikanska tv-formatet Clash of the Choirs (Körslaget på 

svenska), ofta medverkande i olika tv-program och har till 

och med ett knattesim uppkallat efter sig! 

167

INgEt gott SoM INtE för 

Något oNt MED SIg 

Jag är ju en s.k. kreativ person. Jag är artist. Jag hittar på 

texter och musik. Jag målar. Jag har hittat på ett tv-program 

som heter Körslaget. Jag har skrivit en bok också. Vad är 

då kreativitet? För mig handlar det mycket om att se nya 

samband och göra ovanliga associationer. Se det som förhoppningsvis 

ingen annan sett tidigare. Eller snarare se det 

som andra förnimt förut men inte kunnat sätta fingret på. 

Att sätta ord på en tanke. En kanske uttjatad sådan, men 

då med nya ord. Så kan det bli en intressant och bra text. 

Hitta på en bra melodi. Måla en tavla. Måla en tavla till dig 

själv. En tavla som du själv skulle vilja hänga på väggen. 

Attraheras jag själv av verket måste väl rimligen även någon 

annan göra det? 

Vad behöver jag? Vad behöver andra? Vi har ju ofta rätt 

lika behov. Om inte får väl jag se till att skapa ett nytt. Vi 

är alla rätt lika under solen om sanningen ska fram. Att vara 

kreativ kanske kan vara att våga utgå från sig själv. Våga 

blotta sina egna behov för att skapa efterfrågan hos andra. 

Men när man har skapat sitt verk är det ju inte över med 

det. Det målas och sjungs och skrivs till förbannelse på 

jorden. Man måste vara minst lika kreativ för att överhuvudtaget 

få ut sina alster till människorna. Om vi förutsätter 

att det man skapat håller hög konstnärlig kvalitet så är 

det nu man ska ut och konkurrera på marknaden. Hitta det 

där så viktiga sambandet, där folk kan gilla mina associationer. 

Här kan till och med jag känna mina begränsningar, 

och jag tar hjälp av yrkeskunnigt folk. Tillsammans 

brainstormar vi ihop en marknadsplan, som man ju faktiskt 

kan kalla det. 

Jag antar att det inom den tekniska industrin funkar mer 

eller mindre på samma sätt. Att det är minst lika viktigt 

här med kreativitet. Någon kreativ person hittar på en 

168

klurig apparat. Behövs apparaten överhuvudtaget? Om inte 

får vi väl även här skapa ett behov. Den måste formges och 

se attraktiv ut. Troligtvis är det inte samma kreativa person 

som nu har apparaten i sin hand. Snarare ett gäng kreativa 

entreprenörshjärnor som ska se till att apparaten kan generera 

pengar. De i sin tur presenterar grunkan för industrin/ 

företaget som sedan genom sina kanaler ska få ut prylen på 

marknaden med marknadsplan och allt vad det innebär. 

Industri, vad är industri? 

Fråga inte mig om du vill ha ett korrekt svar. Men kanske 

det kan vara intressant att veta vad en som som inte vet 

någonting om industri tycker och känner om ämnet. Om 

någon säger ordet industri så tänker jag på teknisk tillverkning 

av digital teknik, IT, men självklart också bara vanlig 

tillverkning av ”bra-att-ha-saker” samt import och export. 

Jag ser ett så kallat industriområde. Jag ser lastbilar, stora 

byggnader med skorstenar som det kommer rök ifrån. Jag 

ser gubbar i oranga hattar och slitstarka kläder med reflexer. 

Men jag ser också farbröder i kostym och svart fyrkantig 

väska. Allt detta sett med naiva ögon. Snackar du 

industri med mig, Caroline, snart fyrtio år, så finns det ju 

något som heter musikindustri, tillverkning av musik, export 

samt import. Och så finns det ju en matindustri, filmindustri, 

porrindustri och kanske en klockindustri. You 

name it. Men nu tillbaka till det stora svarta ordet INDU- 

STRI. Ordet skrämmer mig lite. Inte ordet i sig så klart. 

Tre vokaler och fyra konsonanter. Innebörden vet jag inte 

något om. Rädslan ligger inte i min okunskap om industrin 

som ämne. Som den rädsla sprungen ur okunskap som du 

finner hos en rasist eller homofob. Den rädsla som sedan 

förvandlas till hat. Min rädsla handlar snarare om att jag 

faktiskt tror att industrin har ansvar för att jorden, som dom 

säger, håller på att gå under. Men det kanske inte ens är 

169

sant, allt det där om försurning och koldioxidutsläpp. Jag 

lät bara tomten i mig komma till tals. 

Jag älskar min konsumtion av industrins frukter. Jag har 

köpt hela kittet med teknik. Plasma-tv, datorer, kameror, 

bilar. Jag åker flygplan och tåg, telefonerar, jag konsumerar 

mat för att överleva. Mat som framställs med hjälp av industrin. 

Men ändå måste jag erkänna att jag har lite ångest, 

skäms lite för den lättja vi, åtminstone de flesta av oss, lever 

i i dag. Jag försöker sona min lättja genom att så ofta som 

möjligt köpa kravmärkt, källsortera, inte dumpa batterier 

bland vanliga sopor. Jag försöker att inte ta bilen i onödan. 

Och spar lite på elen när det kommer för mig. Vilket är 

alldeles för sällan. Jag hänger hellre tvätt än använder torktumlaren 

om det går. Om det går? Ja det går bara med 

lakan och handdukar som är tillräckligt stora för att gå in 

fyra stycken i en laddning. Vilket gör att själva hängmomentet 

bara blir gånger fyra. Vem väljer att hänga ett tjugotal 

små trasor? När det står en gapande torktumlare framför 

näsan. 

En av mina favoritprylar i hemmet är mitt spa. Min jacuzzi 

som jag använder så flitigt för att decimera min stress. 

Se där vilken jävla hycklare jag är. Men man gör ju sitt 

bästa och man lever ju knappast mer än en gång så varför 

skulle jag totalt avstå från all njutning? All denna njutning 

som möjliggjorts av industrin. Industrin runt om mig som 

gör det så lätt att leva. Som gör det möjligt för oss alla att 

ta oss fram i vardagen så friktionsfritt som möjligt. Vi som 

lever i s.k. industriländer lever så pass kungligt att både 

fysisk och intellektuell svält borde vara omöjlig. Det är där 

i-landsproblemet depression uppkommer, det problem jag 

själv ibland lider av när jag inte talar mig emotionellt tillrätta. 

Industrin har ju en förmåga att hjälpa människan att 

spara på den energi som hon annars hade använt till fiske, 

jakt, odling och att bygga vindskydd till sig och sin familj. 

Nej, usch! Nu skäms jag för att jag sitter och skriver en 

170

text till en bok som ska handla om industrin och bara är 

neggig och tråkig. Jag är självklart fullkomligt imponerad 

också av industrins intelligens och vad den har hjälpt människan 

med. Tack vare den så har människan uppnått högre 

och högre ålder. Sjukdomar tynger oss inte lika hårt som 

förr eftersom forskningen ständigt hittar nya botemedel 

och mediciner. Ja där kom en industri till. Läkemedelsindustrin. 

Som även den är en jävla industri som knappast 

äger ett bättre samvete än de andra industrierna vad gäller 

miljön. Är det något en stackars hypokondriker som jag 

hyser rädsla för så är det hur de stora läkemedelsföretagen 

väljer ekonomi och politik framför människa, djur och 

natur. Där får ju i alla fall Sverige en extra eloge för att vi 

har receptbelagt antibiotikan. Så inte den fantastiska medicinen 

förlorar sin verkan och gör jordens bakterier resistenta 

på grund av överkonsumtion. Bort med ordet läkemedel 

och lägg i stället till ordet skönhet framför ordet 

industri. Då tänker jag att skönheten inte längre kommer 

inifrån och inte heller riktigt är naturlig. Kanske kul till 

en början, när man lätt kan köpa sig ett par år. Man färgar 

håret och känner sig yngre och tillika vackrare. Känner 

man sig snygg så är man ju också snygg. Helt okej, verkligen! 

Men i det långa loppet, när det används in absurdum, 

då är det ju bara tragiskt och äckligt. 

Oj, helt plötsligt har här i skrivande stund ordet industri 

kommit att betyda storhet. Storhet som ibland kan leda till 

storhetsvansinne. När saker sätts i omlopp och längre inte 

har att göra med vad vi människor egentligen behöver utan 

helt plötsligt bara handlar om ekonomi, att tjäna pengar. 

Som sagt har jag inte ägnat industrin någon vidare tanke 

innan jag nu blev ombedd att skriva ett kapitel i denna 

bok. Kanske borde jag ha tackat nej på grund av min okunskap. 

Men så övertalades jag när de sa att de ville ha med 

ett annorlunda vinklat inslag, i en bok där merparten av 

skribenterna var män och kvinnor som antingen har kopp- 

171

172

ling till industrin eller brukar delta i samhällsdebatten. 

”Naivare inslag”, tänkte jag då, men det bjuder jag på. 

Industrin. Den bara finns där. Ska bara finnas där för att 

hjulen ska snurra. Nya behov för människan uppstår. Och 

så även en ny industri för att tillgodose detta nya behov. 

En annan industri läggs ner för att efterfrågan mattas. Sen 

finns ju industriernas industri, oljeindustrin. Om den 

krånglar krånglar hela världen. Men ingen av dessa industrier 

skulle egentligen vara möjlig om det inte vore för den 

TEKNISKA industrin. Till alla små skott behövs tekniska 

redskap för att få den lilla plantan att växa till en stor industri. 

Inom oljeindustrin är borren och tankbilen ett 

måste. Hur skulle skivbranschen se ut om det inte fanns 

tekniska redskap för inspelning? Filmindustrin utan kameror 

samt dvd-spelare? Livsmedelsindustrin utan gödsel och 

bevattningssystem? Modeindustrin utan symaskiner, med 

mera med mera. De absolut flesta industrier lever i stort sett 

i symbios med varandra, där teknikindustrin är en förutsättning 

för att det lilla ska komma i omlopp. Att en vara 

ska kunna transporteras, klonas, kopieras, bli tillgänglig för 

ALLA. 

Jag tror att Sverige är ett av de länder som tänker rätt 

miljömedvetet i sin tillverkning av bilar, kylskåp, apparater, 

glödlampor eller vad vi nu framställer. Jag tror framför allt 

att Sverige letar efter nya sätt att framställa mer miljövänlig 

energi, samt försöker förbättra mycket av den teknik som 

tidigare orsakat en hel del miljöförpestning och försurning. 

Nu jobbar man snarare på att hitta teknik för att reparera 

tidigare skador. I en naiv och rosa värld är det i alla fall så, 

men jag fattar att de tekniska framgångarna tyvärr nog bara 

gör skadan lite mildare. Jag fattar också att jag och alla 

andra som uppfostrats och danats av dagens teknik skulle 

ha svårt att leva utan den under en längre tid. 

En av de platser jag älskar mest på jorden är min familjs 

lilla lantställe på Åland. En liten röd stuga med vita knutar 

173

och blå dörr för att hålla de onda andarna borta. Detta 

lilla hus är beläget fullkomligt ”in the middle of nowhere”, 

helt ensamt vid vägens ände. Långt långt bort från all civilisation 

/industri. Där finns ingen el överhuvudtaget. Där 

eldar vi i vedspisen och kakelugnen för att hålla värmen 

och för att laga mat. Toaletten är ett utedass och vattnet får 

vi pumpa för hand med en gårdspump. Vi har som grej att 

bara ta med oss grönsaker samt potatis när vi åker dit. Samt 

en massa vin förstås plus lite godis. Proteinerna fångar vi 

direkt i havet. Så en stor del av dagen går åt till att bara 

arbeta för sin överlevnad. Detta är otroligt rogivande och 

framför allt är det underbart att se hur barnen helt plötsligt 

leker med naturens leksaker, så som jag minns att jag gjorde 

som barn, för länge sedan när inte all teknisk stimulans 

fanns. Då barnen blev tvungna att frigöra sin egen kreativitet 

för att få pinnen att framstå som till exempel en traktor 

eller en pistol. 

Jag måste erkänna att tomten i mig blir lite äcklad av 

datorernas påverkan på barn och ungdom. Samt andra tekniska 

leksaker. Alla dessa extravaganta spel som skapats av 

extremt kreativa personer men som av användaren inte 

kräver mer än koncentration och ett passivt tunnelseende, 

som leder till infantilitet och fetma. Rör man sig inte fysiskt 

så mår hjärnan inte bra och då kan det leda till det som jag 

tidigare nämnde, depression, och ännu värre scenarier: 

cancer. All mobilstrålning, elverk, samt modemsprut. 

Sorry, nu har jag ju gnällt igen på den fantastiska tekniska 

industrin som är människans bästa vän. Som till och 

med skulle kunna rädda världen genom att ändra kursen 

på en jättemeteorit. Tekniken jag så klart inte vill vara utan. 

Det är bara det att jag kan tycka att det går lite väl snabbt 

fram ibland. Men det finns inget gott som inte för något 

ont med sig, heter det väl om man vänder på det gamla 

ordspråket. Så självklart applåderar jag alla tekniska genier 

som med en enorm inneboende kreativitet lyckas komma 

174

på alla tekniska landvinningar som förenklar människans 

liv och vardag. Samt leder oss in i framtiden. 

Vad för framtid vi nu har?

176

EpILog 

Svensk innovationsanda. Finns det en sådan? 

Prisvärda praktiska monteringsfärdiga möbler i platta 

paket som alla utom jag kan skruva ihop. This is what we 

in Sweden call skiftnyckel. Volvo. Saab. 

När jag skriver detta har mitt andra hemland Grekland 

förvandlats till Europas akilleshäl. Den förestående ekonomiska 

kollapsen som riskerar att få hela EU på rygg. Om 

Grekland nyser faller världsbörserna ihop som ett korthus. 

Allt går i cykler. Mytologin möter samtiden när Pandoras 

ask plötsligt öppnas och allt ont kan flöda fritt. Korruption, 

röda minustecken i handelsbalansen, höga kostnader, 

låga intäkter och en avstannad export och produktion. Utan 

innovation väntar stagnation. 

Grekland har i decennier av politisk turbulens – krig, 

inbördeskrig och diktaturer – tvingat miljoner människor 

i exil. De starkaste, de driftigaste, de mest innovativa ryckte 

upp sina rötter och planterade om dem till bördigare jord 

där idéer kan slå rot och börja växa. Starka, friska arbetare 

kom till svensk industri som på 60-talet skrek efter arbetskraft. 

De bidrog till vår omtalade välfärd. De återvände 

hem slitna men stolta med Volvo och villa. Sverige räddade 

livet på hundratusentals arbetare i efterkrigstidens 

Europa. Och arbetarna räddade livet på Sverige. 

Men Grekland lyckades också bli av med sina vassaste 

hjärnor som forskar i USA, Frankrike, Tyskland. Innovation 

kräver förutsättningar. Innovation kan stanna på pappret 

om den inte stöds av samhället. Därför är Sverige, ett 

litet land med stor förmåga, extraordinärt. Vårt land är 

välsignat av 200 års fred. Här har politiker verkat för att 

möjligheter ska ges till både dem som har och de som inte 

har. 

För mig som har ett ben i varje land, som bokstavligt 

talat sitter i spagat mellan mina två hemländer och har den 

177

komparativa blicken blir det tydligt vilken styrka Sverige 

har med sin industri som sysselsätter runt 500 000 och står 

för en stor del av exporten och sätter Sverige på världskartan. 

”Ingenting är beständigt. Allt förändras”, skriver John- 

Henri Holmberg (i ”Om femtio år”) och det är just den 

beredskapen som är viktig att besitta. Förmågan till flexibilitet 

och kreativt tänkande. Att kunna se nya vägar när 

gamla dörrar stängs. Vad gör vi när fabrikerna flyttar från 

Europa till svältlönernas asiatiska avkrokar? 

Europa kallas för den gamla kontinenten. Visst var vi 

den västerländska civilisationens vagga men namnet är även 

passande med tanke på den åldrande befolkningen och de 

demografiska kurvorna som tynger kontinenten. Färre föds 

men allt fler lever längre. Vem ska arbeta och försörja alla 

dessa pensionärer om nationerna alltmer sluter sig och 

blickar inåt i en nynationalistisk hypokondri och främlingsfientlig 

retorik som basuneras ut även av dem som utger sig 

för att vara och verka för jämlikhet? 

Invandringen är ett av hjulen som fått ekonomierna att 

växla uppåt i högre hastighet. I alla länder är invandrarna 

överrepresenterade bland fabriksarbetarna. 

I februari 2010 hamnade jag på en välgörenhetsmiddag 

i Singapore på inbjudan av min väninna Michelle Sassoon. 

Min bordskavaljer som är skeppsredare frågar hur många 

invånare vi har i Sverige. ”20–30 miljoner?” undrar han. 

När jag ger honom rätt svar tappar han silvergaffeln. ”Impossible”, 

insisterar han. ”Ändå har ni lyckats placera er på 

världskartan med så starka varumärken. Jag trodde att ni 

var betydligt fler”, rodnar han. 

Det kan man tro. Jag tror att det svenska folkhemmet 

gynnade innovationsandan. Vi intalades att vi alla var lika. 

Jag, fönsterputsarens dotter, kunde dua statsministern. Likvärdighetstanken 

i skolväsendet underlättade den sociala 

mobiliteten. Det fanns en human konkurrens som vilade i 

att samhället inte var så obarmhärtigt hårt utan att man 

178

kunde falla fritt och landa mjukt. Man kunde misslyckas. 

Det är formeln för en lyckad innovation. 

Farbror Vassilis skumpade fram på ett tåg genom ett 

sargat Sydeuropa. Slutstationen Sverige väntade med öppna 

armar. Året är 1968 och våren har dröjt sig kvar i Belgrad 

och Berlin. Bromölla tinar sakta upp och bussföraren studerar 

den skrynkliga papperslappen som farbror Vassilis 

visar vädjande. Inte ett ord engelska, inte ett ord svenska 

har han i det lätta bagaget. Hans styrka sitter i armarna och 

benen som tagit honom ända hit. Bussföraren ber honom 

vänta med en öppen handflata som inte går att missförstå. 

Han parkerar utanför ett litet gult hus, kommer tillbaka i 

jeans och kör sedan vidare Vassilis i sin privata bil till en 

fabrik. Där, i den gummifabriken, arbetar Vassilis sen i skift 

i tio år tillsammans med invandrare som kommit till välståndets 

Sverige för att bidra med sin arbetskraft. 

Bussföraren i Bromölla var också en pusselbit i ett växande 

välfärdsland. Med sin omtanke gynnade han den 

svenska industrin. Den svenska välfärdens välmående handlar 

om och hänger på sådana små anonyma aktörer som 

bussföraren som lämnar bussen, byter om och tar bilen för 

att köra en utländsk arbetare till fabriken. Ett mikroskopiskt 

men heroiskt inslag i industrins historia. 

Den svenska industrin bär många fascinerande levnadsöden. 

Människor som dag ut och dag in har stått vid det 

löpande bandet och uträttat anonyma underverk. 

Korsa, krossa, knacka på oväntade dörrar 

Innovation kräver tvärvetenskapliga och gränsöverskridande 

möten. 

När det brittiska underrättelseväsendet under det andra 

världskriget utsåg den kodknäckargrupp som skulle lösa 

gåtan bakom den tyska chiffreringsmaskinen Enigma valde 

de utöver kryptologer även att bjuda in matematiker, 

179

vetenskapsmän, klassicister, schackmästare och korsordsfanatiker/kruciverbister. 

Den idémässiga mångfald de representerade 

anses vara en av orsakerna till att de efter 

några månaders internering på herrgården Bletchely Park 

lyckades knäcka Enigma. På det sättet kunde britterna 

vända krigslyckan till havs där de tyska ubåtarna plågat de 

brittiska konvojerna med sina koordinerade anfall som tidigare 

krypterats med Enigma. 

Det är ingen nyhet att mångfald och människor från 

många olika discipliner, kulturer och länder, av olika åldrar 

och kön har större chans att kläcka nya och unika idéer. 

Grupper som präglats av olika sorters mångfald genererar 

olika åsikter och ansatser på samma sätt som en person 

som bär en mångfald av erfarenheter från disparata områden 

har väsentligt större möjligheter att föda en innovativ idé. 

Så blanda och skaka Sverige som vore det en svalkande 

sommarcocktail. 

Förra året fick jag gå på Nobelfesten. Nobelpristagarna 

i kemi blev jag djupt imponerad av. Inte enbart för att kemin 

är en blind fläck på min kunskapskarta utan för att jag 

hörde en av pristagarna tala. 

Venkatraman Ramakrishnan är den trettonde Nobelpristagaren 

från en och samma forskningsinstitution, det brittiska 

medicinska forskningsrådets laboratorium för molekylärbiologi 

i Cambridge. Mannen med det täta skägget och 

de runda glasögonen har gjort revolutionerande upptäckter 

om ribosomer. Vad ribosomer är tänker jag inte fördjupa 

mig i, då det inte är ribosomerna som får mig att le. 

Venkatraman Ramakrishnan eller Venki som han kallas 

av alla som stukar tungan när de ska uttala hans namn, 

föddes i Indien där han studerade för att sen doktorera i 

USA. Efter många år vid de amerikanska universiteten tog 

han sitt amerikanska pass och for till andra sidan Atlanten 

för att jobba vid labbet i Cambridge som dittills hade kammat 

hem nio Nobelpris de senaste femtio åren. När Venki 

180

får frågan om hemligheten bakom framgången utbrister 

han: ”Det är kantinen. Nobelprisen föds på kantinen!” 

Där, i den anspråkslösa serveringen, träffas nämligen folk 

och dricker sitt morgonkaffe, intar sin lunch tillsammans, 

sippar på sitt afternoon tea eller svalkar sig med en öl. Där 

bubblar diskussionerna, där blomstrar debatterna, där möts 

människor med olika erfarenheter och umgås över alla 

gränser. I det villkorslösa kafferepet föds Nobelpriset. 

Anders Liljas som är professor i molekylärfysik vid Lunds 

universitet hävdar att doktorander och forskare i Sverige 

ägnar alldeles för lite tid åt den typen av samkväm. ”För 

det är i samtal med folk med olika kompetens som man 

verkligen kommer åt unika grejer”, fastslår Anders Liljas 

och jag tänker på de gamla grekerna som ägnade otaliga 

timmar åt filosofiska förströelser under sina berömda symposier. 

De åt och drack och dryftade existentiella frågor. 

Om sanningens obarmhärtiga natur, om demokratins djupaste 

väsen och konstens villkor. Några Nobelpris fick de 

inte men deras verk har överlevt tusentals år av ockupationer 

och revolutioner, krig och katastrofer. Det är den innovativa 

gemenskapen vi går miste om när vi sitter ensamma 

i vår lilla vrå och slänger i oss dagens matlåda under stress 

och press. Vi borde helt enkelt fika mera. Frottera oss med 

främlingar, dela en sallad med grannen, bryta bröd med en 

kollega. Kantinen är knepet. Där sker den magiska korsbefruktningen. 

Jag kommer att tänka på en indian med russinansikte 

som jag mötte i Amazonas djungel för många år sen. När 

han frågade var jag kom ifrån svarade jag Grekland och 

Sverige. Den gamle mannen tittade undrande mot den 

skymningsröda himlen. Han visste inte var det låg. För att 

hjälpa honom på traven sa jag: Europa. Då lyste han upp 

och sa: ”Ja det är det där lilla landet långt borta där det bor 

en massa människor som alla pratar en massa olika språk, 

tror på olika Gudar och har olika kulturer.” Så skulle man 

181

också kunna sammanfatta vår kontinent. Mångfalden är 

det som bäst beskriver vårt Europa. Frågan är hur detta 

utvecklas och utnyttjas i framtiden? 

Alexandra Pascalidou

”Jag tror att det svenska folkhemmet gynnade innovationsandan. Vi intalades att vi 

alla var lika. Jag, fönsterputsarens dotter, kunde dua statsministern.” 

ALExANdRA PASCALidOU 

”Vad betyder femtio år? Hur dramatiskt kan egentligen världen förändras på så kort tid? 

Kanske kan det vara nyttigt att fundera en smula över historiens överraskningar.” 

JOHN-HENRi HOLMbERG 

”När blir det ett vanligt och oifrågasatt tillstånd att en gata heter Rojas, eller Hussein 

eller Gebrevacic, såsom det i dag är ett vanligt och oifrågasatt tillstånd att en gata 

heter de Geer?” 

CARLOS ROJAS 

”de gäspade och undrade om jag tänkte skicka dem till koncentrationsläger och tvinga 

dem att äta ekologisk potatis. det var i och för sig ett rätt kul skämt, men deras attityd 

var milt sagt deprimerande.” 

MARiA WEttERStRANd 

”När man diskuterar innovationsfrågor stänger många av öronen. Många av oss 

ryggar tillbaka för att vi inte förstår innovationerna i sig, vi vet inte hur vi ska prata 

om dem eller tolka dem.” 

SVEN OttO LittORiN 

”Ordet skrämmer mig lite. inte ordet i sig så klart. tre vokaler och fyra konsonanter. 

innebörden vet jag inte något om. Rädslan ligger inte i min okunskap om industrin 

som ämne.” 

CAROLiNE Af UGGLAS

MED ANDAN I HALSEN - Teknikföretagen

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?