Mellan raderna - fritenkaren.se

land dessa påvliga svindlare äntligen upp för Dante vilket elände kejsar Konstantin
för tusen år sedan egentligen ställde till med när han gjorde kristendomen till
statsreligion! Och andra fördömda har ännu värre sanningar att avslöja för honom
om vad som egentligen har förekommit inom den etablerade världskyrkans ledning.
Men ej heller detta är det viktigaste som Dante för med sig som budskap från
helvetet. Det viktigaste är det som han själv överväldigas fullständigt av redan inför
sitt första möte med de allra första av de fördömda. När han i helvetesorkanen får se
alla de en gång så hängivet älskande Tristan, Paris, Dido, Helena och framför allt
hans egen samtida Francesca da Rimini, som här pinas för evigt blott för att de
vågade älska, så grips han av ett så oändligt medlidande att han svimmar. Dante kan
inte dölja sitt medlidande med de fördömda, och det förföljer honom genom hela
helvetet när han i den ena kretsen efter den andra får konfronteras med alla dem som
betytt något för hans personliga utveckling. De två starkaste mötena, som vi aldrig
glömmer, är dels med den ädle Farinata i en öppen brinnande grav bland kättarna,
som fastän evigt fördömd ändå endast har förakt till övers för evigheten; samt med
sin lärare Brunetto Latini bland de homosexuellas eviga oro under evigt regnande
eld: denne Brunetto är den mest sympatiske person vi finner i hela helvetet, och
Dantes samtal med honom är djupt gripande. Denna innerliga oemotståndliga
medömkan med sådana som det inte finns något hopp för, detta medlidandets
fåfänga som ändå fortsätter att känna medlidande med de fördömda fastän det vet
att det är fåfängt, är den vackraste frukt som Dante skördar, och han skördar den i
helvetet och icke i skärselden eller paradiset.
Renässansen.
Vi skall i all korthet redogöra för vad Dantes återupplivande av den antika
människan får för konsekvenser för Italiens del. Under Dantes tid börjar Florens
småningom bli Italiens rikaste stad och kulturella ledarinna, Dantes antikiserande
initiativ resulterar i den kopiösa springflod av kultur som en tusenårig romersk
kulturvinter inte kan hålla tillbaka i längden, och intet bidrar så till den universella
humanismens blomstring, vars säte är Florens, som staden Konstantinopels
undergång inför turkarna år 1453. I tusen år har det kristna grekiska romarriket hållit
stånd mot barbarer medan det latinska dukat under flera gånger om, och ändå har
grekerna haft mycket mer fanatiska fiender att motstå än romarna: muslimerna
överträffar alla i grymhet då Muhammed har vågat inbilla dem att Gud helgar alla
medel. Men fastän även de europeiska staterna genom den romerske påvens försorg
sviker grekerna gång på gång och av avund till och med angriper dem i ryggen
ibland, så fortsätter grekerna i det längsta att hålla stånd mot islams åsiktsförtrycks
svarta kulturskymning och uthärdar sekel efter sekel det yttersta för sin uppgifts
skull att värna om kulturen tills alla deras krafter är slut och folket är decimerat och
förbrukat till nästan ingenting. En sista gång sviker Venedig och Genua och påven
Konstantinopel, och sedan dess har staden varit turkisk och muslimsk. De sista
grekiska konstnärerna och hantverkarna, humanisterna och vetenskapsmännen flyr
till Florens, och därefter börjar Högrenässansen i Italien.
I Dantes efterföljd skriver Petrarca vackra sonetter och Boccaccio ekivokt vågade
lustigheter i mycket underhållande novellform medan Ludovico Ariosto och
Torquato Tasso skriver världens mest vapenslamrande dikter på utsökt vers, men de
är alla epigoner. Tassos storverk "Det befriade Jerusalem" lovsjunger korstågen då
det heliga landet "befriades" mot slutet av 1000-talet med lika stor ensidighet som
Dante placerade Fredrik II, Diomedes och Odysseus i helvetet, och Tasso själv
slutade som tämligen sinnessjuk: han är den mest disharmoniska av alla
renässanspoeter. Ariosto är då mustigare i sina lovsånger över Karl den stores tid och
18