VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Recommendations

Info

Sirpa Pietikäinen ekonom, medlem i Europaparlamentet Diskrimineringspolitik blir dyrt Då larmet hade gått på Titanic var gentlemännen generösa och lät kvinnor och barn gå i livbåtarna först. Det fanns resurser till det eftersom det verkade som om det fanns tillräckligt med tid och livbåtar då det stora fartyget sjönk långsamt. Det uppstod ett egoistiskt handgemäng först i sista stund. Tre år senare sjönk ett annat stort passagerarfartyg – Lusitania. Det sägs att man då inte respekterade kvinnor och barn. Gentlemannamanéret hade inte minskat för att första världskriget börjat utan på grund av att det var bråttom: det stora fartyget sjönk under ytan på 18 minuter. Då resurserna blir små – eller då man tror att de kommer att bli det - drabbas de svaga först och mest. Det är ingen tillfällighet att man har använt ett sjunkande fartyg som en extrem symbol för att det ekonomiska läget försämras. Det är heller ingen tillfällighet att en del politiker börjar leta efter lösningar så att andra skulle förunnas minde än ”de egna” då den ekonomiska situationen är dålig. Diskriminering och marginalisering är två sidor av samma mynt. Då marginalisering är lottlöshet gällande ekonomisk, social och psykisk välfärd leder denna lottlöshet till diskriminering och lottlösheten stärks av diskrimineringen. Och även om all marginalisering inte beror på diskriminering finns det diskriminerande cirklar i samhället som de som håller på att bli utslagna lätt hamnar i. Det räcker att tänka på arbetsmarknaden, kraven på den och hur farligt lätt det är att på grund av olika orsaker hamna utanför den eller marginaliseras. Diskriminering är en mekanism där man i resursstriden orättvist hindrar svaga grupper från att få delaktighet i gemensamma resurser och beslut som berör fördelningen av dem. Våra resurser utgör en koppling mellan utkomstens grundförutsättningar och tiden. Särskilt de resurser som har anknytning till miljön har anknytning till tiden: någonstans medför klimatförändringen torka 10 och försämrar förutsättningarna för näringsproduktion, på annat håll orsakar en orimlig förbrukning av naturtillgångarna brist på råvaror och energi. Dock är även den egna ekonomiska tillväxten och befolkningsutvecklingen bundna till tiden, den verkliga eller en imaginär. Det talas till exempel kontinuerligt om befolkningens åldrande som beroende på talarens tidsintervall hotar att skrota eller åtminstone sätta grunden för antingen välfärdsstaten, nationalekonomin, vårdförhållandet eller hälsovårdssystemet i gungning. Den offentliga ekonomins grunder hotas å sin sida av en ekonomisk regression, en minskning av statens och kommunernas skatteintäkter och en ökning av utgifterna. Hot är alltid en definieringsfråga. Hot har alltid även varit en stadig grund för den diskriminerande politiken. Rädslan för att saker och ting blir sämre och att man skulle vara tvungen att avstå från något som man har vant sig vid är ofta en starkare drivkraft för att agera än ett osäkert löfte om att allting kommer att bli bättre. En enkel politisk deklaration som redan innehåller ett diskriminerande verksamhetsprogram är att säga att ”invandrare tar våra arbetsplatser”. Det är inget under att det runtom i Europa har uppstått populistiska grupper som för en diskriminerande, invandringsfientlig politik. Kunde man ens mer konkret säga att ”vi vill koncentrera resurserna på oss själva och hålla andra borta från att dela dem med oss”? Diskriminerande politik kungör den egna gruppens överlägsenhet i jämförelse med andra och fiskar röster genom att förkunna: ”Först åt oss!” Följden av detta blir många slags skador. Tydligast lyfter man fram överträdelse mot principen om jämställdhet och respekterande av mänskliga rättigheter. Man fäster även en del uppmärksamhet vid upprätthållandet av samhällsfriden då man reflekterar över hur den onda cirkeln av diskriminering och marginalisering minskar möjligheten att få fotfäste och vara delaktig i samhället. Mycket mindre lyfter man fram hur diskrimineringen
i själva verket även försvagar produktionen av resurser i samhället då den utestänger olika grupper. Å andra sidan behöver diskriminerande politik inte rikta sig öppet till någon befolkningsgrupp utan det räcker att man försöker finna lösningsmodeller genom att fördela resurser ojämlikt. Mekanismerna inom marginalisering och diskriminering har även blivit allt mer taktfulla och å andra sidan även hårdare. Det är allt svårare att bryta dem med det traditionella kravet på jämställdhet då spelreglerna skenbart är jämställda. Till exempel inom hälsovården kan man antyda om man borde vårda yrkesverksamma på ett annat sätt än dem som har gått i pension – ska man låta den offentliga hälsovården vittra sönder samtidigt som arbetstagarna omfattas av arbetshälsovården? Det förs även en offentlig prioriteringsdiskussion i fråga om sjukdomar – detta trots att eller kanske därför att vissa risker och sjukdomar hopar sig inom olika befolkningsgrupper. Man måste fråga sig om man känner till strukturell marginalisering inom politiken och å andra sidan om politiken leder till sådan marginalisering. En politik där till exempel utbudet av service är ordnat så att en del befolkningsgrupper blir utan service lättare än andra. Då man till exempel motiverar koncentreringen av service med kostnadsbesparingar glömmer man ofta bort att fråga om denna besparing drabbar dem som på grund av ett längre avstånd inte kan nå servicen lika bra som tidigare? Även praxis inom politik och administration kan orsaka diskriminering som det är mycket svårt att ingripa i. Låt oss reflektera över två frågor för de äldres del: pensioner och hälsovård. Det är skäligt enkelt för pensionärer och deras förmånsorganisationer att visa sin kollektiva styrka då det talas om pensionspolitik som regeringen och riksdagen har allenarådande beslutanderätt om. Majoriteten av riksdagen försvagar inte pensionerna. Däremot är det helt annorlunda med hälsovården eftersom beslutanderätten har decentraliserats mellan staten, kommunerna och dem som ordnar vården. Praxis inom det decentraliserade beslutsfattandet varierar och problemen blir antingen lokala eller ännu oftare – personliga. Om det i den amöbaartade naturen finns diskriminerande praxis är det svårt att påvisa att den är systematisk eller allmän. Och även om det skulle finnas politisk vilja känns administrationens rationalitet och kontrollens ideologier ibland förkrossande inför politiken. Till exempel effektivering, centralisering, externalisering och konkurrensutsättning kan leda till dåliga resultat och diskriminerande praxis om man inte utvärderar innehållet i och följderna av dem. Å andra sidan kan samma mekanismer när de är som bäst även innebära lösningar på nuvarande problem. Diskrimineringspolitik blir dyrt - Sirpa Pietikäinen Lyckligtvis finns det även möjlighet till en annorlunda politik. Till en politik där man frågar: ”Hur kan vi fungera så att resurserna räcker till i fortsättningen?” och ”Hur kan vi fungera så att den ekonomiska, sociala, utbildningsmässiga och övriga mänskliga välfärden kunde fördelas så rättvist som möjligt?” Det är fråga om hur vi säkerställer de gemensamma resurserna. Kan vi arbeta på ett produktivt sätt och bygga upp spelregler till exempel för att använda energi och råvaror allt effektivare så att de räckte till fler och för en längre tid? Och kan vi tillsammans skapa en mekanism med vilken man kan stävja klimatförändringen tillräckligt? Och kan vi förnya och upprätthålla strukturerna i välfärdsstaten så att alla får livskvalitet som garanteras av grundtrygghet i rättvis anda? Fördelarna med politik där man beaktar alla grupper är för det första att förtroendet i samhället ökar då så många som möjligt har erfarenhet av delaktighet i den gemensamma välfärden. Samtidigt är det fråga om ett deltagande i beslutsfattandet där man delar resurser och särskilt resurser som berör en själv. Ur denna tilltro och delaktighet uppkommer socialt kapital som å sin sida gagnar både individer och samhället på många olika sätt. En av de konkreta nyttorna är att samhällsfreden stärks och att det blir lättare att förutsäga saker och ting. Och om man granskar frågan ur ett ekonomiskt perspektiv är resultatet samhälleligt sparande, eftersom tilltro fungerar som ett samhälleligt smörjmedel. Då detta saknas måste man ty sig till juridik, skriftliga avtal och byråkrati – medel med vilka den egna ställningen kan säkras. Sådant råkar man däremot ut för då man uppammar egoistiska förmånskonflikter mellan olika grupper. Det är inte bara individer eller populistiska partier som har monopol på kortsiktig egoism. Inom europeisk politik verkar det som om även staten löper risk att störta samman genom den. Allt fler är endast intresserade av att säkra att man inte behöver ge avkall på sina egna vanor och bryr sig mindre om hur det gemensamma goda kan ökas. Om alla vill ha den bästa serveringen och en permanent plats vid kaptenens bord, men ingen är intresserad av vart båten går eller om dess maskiner fungerar, får alla snart sitta ensamma i sina livbåtar eller till och med ligga i vattnet. Alternativen är endast att klara sig och vinna tillsammans – utan att diskriminera någon – eller att förlora ensam och var för sig. Oberoende av nationalitet och nation. 11
Page 1: VÄRDE! - synpunkter på ett ojäml
Page 4 and 5: Förläggare: Valtakunnallinen työ
Page 6 and 7: Inledning Detta år har varit det e
Page 8 and 9: Pentti Arajärvi JD, docent, Helsin
Page 12 and 13: Markku Hassinen verksamhetsledare,
Page 14 and 15: Vem är rädd för den fattiga - Ma
Page 16 and 17: Klassamhällets återkomst - Erkki
Page 18 and 19: Tom Tarvainen utvecklingschef, Sosi
Page 20 and 21: Virpi Koskela lärare i teateruttry
Page 22 and 23: Rosa Meriläinen SVM, fri skribent
Page 24 and 25: Ett skarpt nej till gemenskap - Ros
Page 26 and 27: En kanal till arbetslivet för dem
Page 28 and 29: Det behövs mer omfattande perspekt
Page 30 and 31: Hur skulle det vara om man slutade
Page 32 and 33: Är aktivitet räddningen? Den tred
Page 34 and 35: Social marginalisering bland invand
Page 36 and 37: Kaisa Krogerus koordinator, Det rik
Page 38 and 39: Hur syns marginalisering högst upp
Page 40 and 41: Hur syns marginalisering högst upp
Page 42 and 43: Förekommer det marginalisering i F
Page 44 and 45: Teflonliv eller riktigt liv - Suvi
Page 46 and 47: I en lös tjuderlina - Tapio Kuure
Page 48 and 49: Aila Paloniemi riksdagsledamot, ord
Page 50 and 51: Katja Komonen SVD, forskningsledare
Page 52 and 53: Håll fast vid skolan - Katja Komon
Page 54 and 55: Fram från utkanten, från uppsöka
Page 56 and 57: Jukka Gustafsson riksdagsledamot Fr
Page 58 and 59: Framgångshistorien för verkstäde
Page 60 and 61:
Korrigerande erfarenheter och ombyg
Page 62 and 63:
Förebyggande eller främjande av a
Page 68:
Valtakunnallinen Työpajayhdistys r
show all

VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?