VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Aarne Kiviniemi
verksamhetsledare, Sininauhaliitto ry
Det behövs mer omfattande perspektiv
inom sysselsättningspolitiken
Alkoholen orsakar marginalisering och
stora skador
I Finland orsakar alkoholkonsumtionen betydande
skador bland befolkningen i arbetsför ålder. På grund
av alkoholen minskar individernas och arbetsgemenskapernas
arbetsförmåga märkbart. Frånvaro från arbetet,
nedsatt arbetskapacitet och höjda olycksrisker orsakar
betydande kostnader. År 2007 ledde alkoholkonsumtionen
till direkta kostnader på 0,7-0,9 miljarder och indirekta
kostnader på 3,2-6,0 miljarder. Av siffrorna framgår
de skador som orsakas av alkoholen i Finland. Dessa har
ökat kontinuerligt efter sänkningen av alkoholskatten år
2004. I den finländska kulturen är alkoholen den största
orsaken till för tidig död och marginalisering i arbetslivet.
Då överkonsumtion av alkohol är ett så pass centralt
fenomen som sänker arbetsförmågan och ökar
arbetslösheten i vårt samhälle, borde förebyggandet av
alkoholskador lyftas fram tydligare som ett viktigt tema
för sysselsättningspolitiken i vårt land. De stödåtgärder
som främjar arbetsförmåga och görs inom samhället
borde mer än för närvarande fokusera på att förebygga
alkoholskador, ingripa tidigt samt samarbeta helgjutet
mellan missbrukarvården och arbetslivet.
Ur arbetsgivarens perspektiv är en person som lider
av missbruksproblem en riskinvestering. Han/hon kommer
för sent. Han/hon har korta oklara fall av frånvaro.
Han/hon vill ta ut lediga dagar utan att man har kommit
överens om det i förväg. Han/hon vill byta arbetsskift.
Han/hon undviker sin förman. Kvaliteten på hans/hennes
arbete avtar. Han/hon har problem med växelverkan.
Det är inget under att missbruksproblem är den faktor
som mest bidrar till att finländare marginaliseras i arbetslivet.
De åtgärder som används då ett rusmedelsproblem
framkommer är ofta mycket svartvita. Först döljs problemet
på arbetsplatsen. Man vågar inte ingripa. Det anses
vara en personlig fråga fastän det sänker arbetsförmågan
på hela arbetsplatsen. Då man äntligen vågar ingripa är
det ofta mycket sent. Man börjar hota med uppsägning
och att verkställa hotet. Det verkar som om detta ofta
är den enda möjligheten för arbetsgivaren att ingripa.
Samma hot och ovillkorlighet som råder då man
ingriper i missbruksproblemet på arbetsmarknaden
dominerar även då man försöker förbereda en person
som rehabiliteras (återhämtar sig från missbruksproblemet)
att återvända till arbetslivet. Ofta förnekar man
verkligheten att återfall hör till då man återhämtar sig från
missbruksproblem.
Vårt samhälle är uppdelat i oss framgångsrika som
mår allt bättre i genomsnitt och är allt friskare. Vår
inkomstnivå ökar märkbart hela tiden. Bland oss finns
dock beklagligt många som inte hålls kvar på arbetsmarknaden,
mår dåligt och är sjuka. Beklagligt ofta har
de sistnämnda missbruksproblem och mentala problem.
Man borde även koncentrera stödåtgärderna för sysselsättning
i samhället på dessa människor.
Perspektivet bland fackmännen inom rusmedelsarbetet
på sysselsättningspolitiken
Det används en oerhört stor mängd samhälleliga
resurser till arbetsträning och olika finansieringar av
stödsysselsättning. Ändå lyser fortfarande det perspektiv
som experterna inom missbrukarvården har i egenskap
av utvecklare av sysselsättningspolitiken ofta med sin
frånvaro. Inom det finländska samhället finns ett ministerium
som har specialiserat sig på sysselsättning. Vid
ministeriet intresserar man sig entydigt för siffrorna för
sysselsättning och att så effektivt som möjligt få människor
att återvända till den fria arbetsmarknaden. Vi
har separata organisationer för arbetslösa och delvis
arbetsföra personer. Även enligt deras perspektiv bör
personerna i likhet med (och med åtföljande av) den offentliga
sektorn sysselsättas entydigt. Man glömmer bort
27