VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Recommendations

Info

Kaisa Krogerus koordinator, Det riksomfattande tilläggsprojektet Onnistuvat opit Hur syns marginalisering högst uppe i Finland? I en del statistik ligger Utsjoki högst upp, precis som på Finlands karta. Det säljs en enorm mängd alkohol per invånare även om gränshandeln med Norge säkert utgör den största delen av de ungefär 45 litrarna per invånare och år i försäljningsstatistiken. Av de få barn och ungdomar som bor i kommunen anses ungefär 15 procent vara i behov av barnskydd. Det förekommer tämligen mycket missbruksproblem liksom familjer med en förälder. De unga använder mer antidepressiva läkemedel än i någon annan kommun. Lyckligtvis klarar man i Utsjoki en del saker bättre än i många andra kommuner i Lappland. Arbetslöshetsprocenten är tämligen låg, ungefär ett tiotal jämfört med de närapå dubbla siffrorna i Östra Lappland. I praktiken råder det brist på arbetskraft inom många branscher. Gränshandeln sysselsätter. Många kommuninvånare bor i Utsjoki men arbetar på den norska sidan. Nativiteten är inte heller så låg som för några år sedan, och det flyttar även människor till orten för att få arbete. Invånarantalet minskar inte så kraftigt som på 1990-talet även om det långsamt har minskat till 1 300 invånare i dagens läge. Bland de långtidsarbetslösa har de flesta förutom att de är arbetslösa även andra problem. Människorna fördelar sig på eller delas redan tidigt upp i lyckligt lottade och vanlottade. Till en del ungdomar ringer man hem och erbjuder dem arbete andra vill man inte ha, inte ens om man vid arbets- och näringsbyrån erbjuder stöd. Släkten har en mycket stor betydelse på orten, vilket inte enbart är bra. Individen kan dömas som representant för sin släkt utan att man bekantar sig med honom/henne som individ. För marginalisering behövs förutom de som marginaliseras även de som marginaliserar. Jag är inte född i Utsjoki men jag kom till orten som 5-åring med min mamma som fick anställning som lärare och jag har vuxit upp här. Det faktum att jag växte upp som ett finländskt barn i kärnan av sameområdet ledde till att jag på sätt och vis ”har blivit hemtam” med känslan av 36 utanförskap. Som ättling till en finländsk inflyttare kan jag inte höra till gruppen på samma sätt som personer som är ättlingar till lokala släkter, men å andra sidan känner jag mig inte fullständigt hemma bland urbefolkningen på andra ställen i Finland. Jag var ett tiotal år utomlands och har efter återflyttningen år 2004 arbetat inom olika korttidsjobb, bland annat som skolgångsbiträde och som projektanställd inom olika projekt. För närvarande är jag koordinator för projektet Onnistuvat Opit och reflekterar över hur man kunde utveckla tjänster för ungdomar som ett multidisciplinärt samarbete, så att man kan förbättra ungdomarnas välfärd i framtiden. Utsjoki är en unik ort på grund av den kulturella mångfalden Livsföringen har ändrats snabbt i Utsjoki. Ända fram till andra världskriget var samhället närapå fullständigt samiskt och merparten av människorna levde av naturahushållning utan pengar och fiskade, höll renar och utövade småskaligt jordbruk. Då det byggdes en landsväg till kyrkbyn i slutet av 1950-talet och ordnades offentlig service, flyttade så småningom fler finländare och finskspråkiga invånare hit. En del lärde sig det samiska språket, andra inte. I dagens läge lever mindre än 10 procent av kommuninvånarna av naturahushållning, 75 procent får sitt uppehälle från servicebranschen, vilket lätt glöms bort då betydelsen av de traditionella samiska näringarna betonas. Det är svårt att få exakta uppgifter om hur många av kommuninvånarna som verkligen har samiska och hur många som har finska som modersmål, eftersom en del anger ett annat språk som sitt modersmål. Inom den äldre befolkningen finns det sådana som kan ha införts som finskspråkiga i registret även om man har talat samiska inom familjen. Inom den yngre generationen är situationen motsatt i vissa fall. Man anger samiska som modersmål, även om barnet i praktiken skulle lära sig finska som första språk eller finskan åtminstone skulle
vara det starkare språket. Troligtvis talar ungefär hälften av invånarna samiska och hälften finska som sitt modersmål. Här bor både samer, finländare, en blandning av de föregående, samer som har förfinskats, finländare som har blivit samer, liksom de som identifierar sig som endera beroende på diskussionspartner eller är trötta på hela frågan. Därtill har det under de senaste åren flyttat hit en del invandrare för att berika urvalet ytterligare. Flerspråkigheten och den kulturella mångfalden gör Utsjoki till en unik ort. Framtiden är inte längre tryggad utan yrkesutbildning någonstans i Finland, men å andra sidan är inte heller längre en akademisk slutexamen en garanti för att få arbete. Ungdomarna måste flytta till andra orter för att utbilda sig. Den enda läroanstalten för utbildning på andra stadiet i kommunen är ett gymnasium, den närmaste yrkesskolan är Sameområdets yrkesutbildningscentral som har flera avdelningar i Enare kommun. Merparten av ungdomarna flyttar till Rovaniemi eller Uleåborg och en del ännu längre bort. Närapå alla unga flyttar bort för att studera, men endast ungefär 4/5 utexamineras. En femtedel av de unga avbryter studierna förr eller senare och blir antingen kvar på studieorten eller återvänder till hemknutarna. Det kan hända att man får arbete inom gränshandeln eller renskötseln, även om man inte har studerat. Ändå är det ett kritiskt skede i en ung människas liv då han/hon lämnar hemorten för att studera. Om man inte får en yrkesexamen är det svårare att få arbete och mängden av olika risker gällande kontrollen över livet ökar. Här kan man fundera över vem som egentligen är marginaliserad. En person vars släkt har bott här i flera hundra år och som har en självklar ställning i ursprungsbefolkningens gemenskap som sonen till en viss person? Som kan vandra i naturen utan utmärkta stigar, fastän han/hon inte har studerat och talar både samiska och finska. Eller en person som nyss har flyttat in, är en utbildad arbetstagare som inte kan ett ord samiska och inte känner någon? Det sociala nätverket för en arbetstagare som nyss har flyttat kan vara mycket mindre än för en person som har bott i området i hela sitt liv. Ett intressant fenomen är att det under den korta sommaren lär vara få arbetslösa som har tid för avtalade möten på arbetskraftsbyrån, eftersom det på sommaren finns så mycket att göra även om man inte har arbete. Är man marginaliserad även om man inte har lönearbete? Enligt min åsikt kan en människa väl vara marginaliserad inom ett delområde i livet och ändå klara sig tämligen bra inom något annat. Enbart utbildning gör ingen salig om man inte får arbete. Även om man klarar sig och har framgång i arbetet innebär det inte att man har ett fungerande liv hemma. Man kan fullständigt sakna en del Hur syns marginalisering högst uppe i Finland? - Kaisa Krogerus färdigheter i livskompetens, till exempel ett förnuftigt penningbruk, även om allting annars skulle vara i sin ordning. Då jag har vuxit upp här har jag tagit till mig tanken om ”den vita mannens/kvinnans börda”, vilket inte alls innebär att man skulle vara förpliktad till att civilisera ”ursprungsbefolkningen”. Jag upplever det som en onödig skuld till det som tidigare hände då man en gång i tiden försökte förfinska samerna med våld. Det fanns ett skede då man förkvävde det samiska språket och den samiska kulturen systematiskt. Det kunde vara straffbart att tala samiska i skolor och på studenthem. Under ett evenemang där medelålders människor drog sig till minnes tiden på studenthemmen hörde jag att de svåra omständigheterna delvis hade berott på att de samiska barnen obarmhärtigt mobbade varandra. Ett förbryllande faktum, eftersom jag hade tolkat den på ett annat sätt, även om jag hade hört om mobbningen. Jag hade förmodat att de elaka finländska barnen skulle ha varit skyldiga till att förtrycka och mobba samerna. Så väl hade jag tagit till mig den oskrivna sanningen om finländarnas skuld till samernas elände. Onekligen har jag har hört historier om en del finländska vuxna arbetstagares beteende mot samebarn som har varit skakande grymt, och det kan inte legitimeras av tidsandan och inte heller av något annat. Bördan förpliktar mig att tolerera att jag som finskbördig och därutöver barn till en lärare representerade och fortfarande representerar de oönskade makthavarna. Det faktum att det finska språket och den finska kulturen endast är ett eländigt gissel enligt en del människor och att barn och unga bör skyddas från detta gissel så länge som möjligt. Även med risk för att en dålig förmåga att i skrift använda det finska språket inte förbättrar studieförmågan utan kan hämna sig senare. Enligt min åsikt utgör den kulturella bakgrunden och som ett ännu starkare kriterium språkkunskapen – det vill säga kunskaper i det samiska språket – en ytterligare skiljemur som delar upp människorna i olika grupper. En del människor anser att endast finländare som talar samiska är godtagbara kommuninvånare, och att finländare som talar finska utgör ett hot mot det samiska språkets och den samiska kulturens fortbestånd. Jag tycker att den största utmaningen är hur språkkunskaper i det samiska språket inom helt eller delvis samiska familjer ska överföras från en generation till nästa. Två- eller flerspråkighet är en rikedom för de barn vars föräldrar talar olika språk som sitt modersmål. Det samiska språkets och den samiska kulturens fortbestånd är ett viktigt mål som inte endast är de samiskspråkiga samernas problem utan även borde stödjas av kommunen och staten på olika sätt. Men jag anser att kravet på att använda det samiska språket endast genom att hänvisa till ursprungsbefolkningens rättigheter låter som en lika fungerande strategi som att 37
Page 1: VÄRDE! - synpunkter på ett ojäml
Page 4 and 5: Förläggare: Valtakunnallinen työ
Page 6 and 7: Inledning Detta år har varit det e
Page 8 and 9: Pentti Arajärvi JD, docent, Helsin
Page 10 and 11: Sirpa Pietikäinen ekonom, medlem i
Page 12 and 13: Markku Hassinen verksamhetsledare,
Page 14 and 15: Vem är rädd för den fattiga - Ma
Page 16 and 17: Klassamhällets återkomst - Erkki
Page 18 and 19: Tom Tarvainen utvecklingschef, Sosi
Page 20 and 21: Virpi Koskela lärare i teateruttry
Page 22 and 23: Rosa Meriläinen SVM, fri skribent
Page 24 and 25: Ett skarpt nej till gemenskap - Ros
Page 26 and 27: En kanal till arbetslivet för dem
Page 28 and 29: Det behövs mer omfattande perspekt
Page 30 and 31: Hur skulle det vara om man slutade
Page 32 and 33: Är aktivitet räddningen? Den tred
Page 34 and 35: Social marginalisering bland invand
Page 38 and 39: Hur syns marginalisering högst upp
Page 40 and 41: Hur syns marginalisering högst upp
Page 42 and 43: Förekommer det marginalisering i F
Page 44 and 45: Teflonliv eller riktigt liv - Suvi
Page 46 and 47: I en lös tjuderlina - Tapio Kuure
Page 48 and 49: Aila Paloniemi riksdagsledamot, ord
Page 50 and 51: Katja Komonen SVD, forskningsledare
Page 52 and 53: Håll fast vid skolan - Katja Komon
Page 54 and 55: Fram från utkanten, från uppsöka
Page 56 and 57: Jukka Gustafsson riksdagsledamot Fr
Page 58 and 59: Framgångshistorien för verkstäde
Page 60 and 61: Korrigerande erfarenheter och ombyg
Page 62 and 63: Förebyggande eller främjande av a
Page 68: Valtakunnallinen Työpajayhdistys r

VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?