VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Recommendations

Info

Korrigerande erfarenheter och ombyggnad - Katja Ollilainen Var och en av oss vill höra till något, vara en del av någonting. Det är ett av våra grundbehov, men på något sätt även vår grundrättighet. Var och en av oss skulle säkert även vilja delta i planerandet av sitt eget liv och i förverkligandet av denna plan. Marginaliserade ungdomar eller ungdomar som löper risk för att marginaliseras upplever att de inte kan påverka sitt livs gång särskilt mycket. Till deras liv hör besök på socialbyrån där de är tvungna att redovisa för sitt liv som ersättning för finansiellt stöd. Hur skulle det kännas för dig om du en gång i månaden var tvungen att öppna de mörkaste hemligheterna i din själ för en främmande människa som nog vill hjälpa dig men som inte känner dig på riktigt, inte förstår dina dolda motiv och som inte kan hjälpa dig i vardagen? Från socialbyrån styrs de unga till arbetskraftsbyrån där man frågar dem vad de har gjort för att främja chansen att få arbete och man skriver ut en tjock bunt med olika handledande kurser, arbetskraftsutbildning eller arbetspraktikplatser och om man inte söker till dem kan man förlora förmåner. Delaktighet? Självbestämmanderätt? Nog förstår vi alla att om man inte har gjort något på flera år och inte kan visa upp ett läkarintyg är det mycket ofta fråga om något helt annat än motivationsbrist. De bakomliggande orsakerna kan vara de mest otroliga: ovårdade sjukdomar (bl.a. ADHD, depression eller aspergers syndrom), lottlöshet, marginalisering som överförs från en generation till nästa, barnhemsbakgrund, inlärningssvårigheter, bostadslöshet, mobbning – allt som man kan föreställa sig. I Finland har vi mycket fina strukturer för olika sektorer. Jag arbetar dagligen med ärenden som anknyter till FPA, arbetskraftsbyrån och socialbyrån. Även tingsrätten, utsöknings- och indrivningsföretag har jag blivit mycket bekant med. Det som alla dessa instanser, med undantag av socialbyrån, har gemensamt är att deras främsta uppgift är att ta hand om och sköta ärenden, inte människor. Ändå kontaktar man eller tar de kontakt från ovannämnda instanser främst då saker och ting inte har gått enligt planerna. Hur kan man ens tänka sig att en ung person som lever på små resurser och inte har flera års gedigen erfarenhet om samhällets strukturer och myndighetsnätverk skulle klara av att sköta om och förstå dessa frågor själv? Verkstäder, Uppsökande ungdomsarbete och Startti Verkstadsverksamhet och särskilt Uppsökande ungdomsarbete, Ungdomscentra och Startti-träningen är arbetsformer som har och kommer att ha en mycket stor betydelse särkskilt i dylika ungdomars liv. Delaktigheten börjar redan med att de unga själv fritt kan välja om de vill delta i dessa verksamheter. Genom olika verksamheter 60 och ordnande av och stöd för vardagliga ärenden får de unga även korrigerande erfarenheter, tillit till sina egna förmågor och en vuxen människa i sitt liv utanför familjen som genuint bryr sig om hur det går för dem. De anställda saknar myndighetsstatus och har därför inte heller makt att fatta beslut som ändrar eller omvälver de ungas liv. I stället har de möjlighet till ett annorlunda möte. Dessa anställda kan gå in på ett område som även professionellt ännu är mycket okänt för oss där uppställningen inte alltid är anställd och klient, handledare och de som får handledning, utan endast två människor mellan vilka det råder tillit och respekt. Jag tror att endast via ett sådant möte är det möjligt att komma i kontakt med den unga personens inre och endast på detta sätt kan man vara berättigad att gå vid hans/hennes sida och stödja och stärka hans/hennes resurser. Delaktighet samt att utveckla självuttryck är inte endast trevligt tidsfördriv utan ett livsvillkor för ungdomar i likhet med de ovannämnda. Då alla känslor eller tillstånd inte kan kläs i ord kan man uttrycka dem med konstens eller handlingens medel. Inom vårt samhälle koncentrerar man sig dock beklagligt nog mycket på yrkesutbildning och ibland känns det som om endast vitsord och betyg har en betydelse. Alla de som ”är ute på äventyr på arbetsmarknaden” klarar av en eller annan orsak inte av att ens inleda rehabiliterande arbetsverksamhet, för att inte tala om att inleda yrkesstudier på heltid. Vid verkstäder och lättillgängliga verksamhetscentra för ungdomar mäter man inte verksamheten i mängd eller kunskaper utan definierar verksamheten i enlighet med hur betydelsefull den är för den unga personen själv. För en del kan det vara mycket betydelsefullt att de ens klarar av att komma till platsen! Är det alltså meningen att vi av alla dessa unga på några år ska få produktiva skattebetalare för samhället eller räcker det att vi genom olika arbetssätt och arbetsformer skulle kunna hjälpa dem att hitta sina försvunna resurser, strukturera sin egen tillvaro samt stödja betydelsen av korrigerande erfarenheter. Räcker det att de unga som har blivit främmande för sig själva och relationen till sitt eget liv och ofta upplever sig som offer, objekt för andras handlingar och funktioner till slut skulle vara i stånd till interaktiva relationer och därigenom skulle få uppleva att de är unika, värda att älskas och få omtanke och på så sätt både skulle bli synliga och skulle ses. På så sätt skulle var och en kunna känna att den är något, att den hör till något samt glädjas över att den överhuvudtaget finns till. Räcker det till som en del av byggplanen för välfärdsstaten eller har vi utan att veta om det blivit så främmande för mänsklighetens urkälla att vi har glömt bort det som är det allra mest betydelsefulla, människan själv.
Karel McLeod Smith chef för verkstadsverksamheten, Hyvinkään nuorten työpajatoiminta HYPE Förebyggande eller främjande av arbetslöshet? Matti som är 32 år är för närvarande på verkstaden för vuxna och bygger om gamla cyklar till nya för kommunens behov. Matti deltar i rehabiliterande arbetsverksamhet i genomsnitt fem timmar per dag fem dagar i veckan. Matti är nöjd eftersom de grundläggande behoven tillfredsställs och av ersättningarna har han sparat pengar till ett nytt spelkonsolspel. Och det finns gott om tid för hobbyn att spela på PlayStation. Matti upplever inte att han är marginaliserad. Han har just inga vänner utanför återvinningsverkstaden. Den ekonomiska situationen är knapp men han har så mycket pengar han behöver. Han har inte fått jobb efter grundskolan. Han har inte använt läkartjänster för en kontroll av den fysiska hälsan sedan åttonde klassen – men nog psykiatriska tjänster och olika slags medicinering mer än behövligt. Matti besöker sin mamma då han har lust. Han går till baren en gång i veckan efter arbetet och tar ett par – tre två euros stop öl då det är ”happy hour” på förortskaféet och kommunen prenumererar på Helsingin Sanomat åt honom – Matti är nöjd. Hur blev Matti Matti? Matti avlade grundskolan i normala klasser. Det finns dock anmärkningar från skoltiden om att lärarna har tvivlat på Mattis ”mentala färdigheter” och delvis oroat sig för den lilla pojken som har isolerat sig. Pojken klarade sig ändå medelmåttigt i skolan – eller vad man ska säga om medeltalet sex på avgångsbetyget. Efter grundskolan deltog Matti i tre yrkesutbildningar som han avbröt. I en utbildning löpte studierna till och med till början av det tredje studieåret. Vad hände sedan? Matti insjuknade i depression, han slutade skolan, livet hakade upp sig som en gammal vinylskiva. Han led av depression i flera år, eftersom det tog ett år att ens få psykiatrisk vård. Det tog länge för honom att tillfriskna – och som utomstående kan man i alla fall inte märka ett fullständig eller verkligt tillfrisknande. De bästa studieåren och början av arbetskarriären gick förbi då Matti led av depression. Då Mattis vård var över då han var 26 år och det var dags att ta steget in i arbetslivet eller arbetslöshetslivet hittade han inte sin egen plats. Matti började delta i rehabiliterande arbetsverksamhet på verkstaden för ungdomar, övergick så småningom till arbetslivsträning och då han började bli för gammal för det och sökandet av utbildnings- eller arbetsplats inte ledde till något var det naturligt att Matti överfördes från en service till en annan och nu är han här. Matti har sex år av verkstadsverksamhet i alla dess former bakom sig. Men Matti klagar inte, han har ju det bra. Mattis process Hur borde man som myndighet förhålla sig till berättelsen om Matti? Matti har slutfört sin läroplikt, inte begått några brott, sökt hjälp och fått det, aktiverats och deltar i ett arrangemang. Samhället bekostar verksamheten för Matti och Matti gör den insats för samhället som förväntas av honom. Rätt många sektorer har fått göra positiva anteckningar och anteckna prestationsdagar i sin placeringsstatistik – det här ser ju bra ut. Inom ett processcentrerat tänkesätt försöker vi finna den bästa möjliga processen och strävar efter att granska missförhållandena i de nuvarande funktionsmodellerna. Hur skulle det vara om vi granskade Matti litet som en process? I grundskolan noterades och antecknades Mattis första svårigheter. Kanske har det skett en utveckling sedan 1990-talet så att sådana här ärenden inte endast skulle förbli anteckningar i dokument. Jag vill tro att sådana här frågor redan inom grundutbildningen i dagens läge leder till att de unga kommer inom räckhåll för stödåtgärder och att man koncentrerar sig på framtiden. Inom studier på andra stadiet har examensstrukturen utvecklats och det finns olika möjligheter till att studera genom att en persons särdrag beaktas. Livet är emellertid inte enkelt och 61
Page 1:
VÄRDE! - synpunkter på ett ojäml
Page 4 and 5:
Förläggare: Valtakunnallinen työ
Page 6 and 7:
Inledning Detta år har varit det e
Page 8 and 9:
Pentti Arajärvi JD, docent, Helsin
Page 10 and 11: Sirpa Pietikäinen ekonom, medlem i
Page 12 and 13: Markku Hassinen verksamhetsledare,
Page 14 and 15: Vem är rädd för den fattiga - Ma
Page 16 and 17: Klassamhällets återkomst - Erkki
Page 18 and 19: Tom Tarvainen utvecklingschef, Sosi
Page 20 and 21: Virpi Koskela lärare i teateruttry
Page 22 and 23: Rosa Meriläinen SVM, fri skribent
Page 24 and 25: Ett skarpt nej till gemenskap - Ros
Page 26 and 27: En kanal till arbetslivet för dem
Page 28 and 29: Det behövs mer omfattande perspekt
Page 30 and 31: Hur skulle det vara om man slutade
Page 32 and 33: Är aktivitet räddningen? Den tred
Page 34 and 35: Social marginalisering bland invand
Page 36 and 37: Kaisa Krogerus koordinator, Det rik
Page 38 and 39: Hur syns marginalisering högst upp
Page 40 and 41: Hur syns marginalisering högst upp
Page 42 and 43: Förekommer det marginalisering i F
Page 44 and 45: Teflonliv eller riktigt liv - Suvi
Page 46 and 47: I en lös tjuderlina - Tapio Kuure
Page 48 and 49: Aila Paloniemi riksdagsledamot, ord
Page 50 and 51: Katja Komonen SVD, forskningsledare
Page 52 and 53: Håll fast vid skolan - Katja Komon
Page 54 and 55: Fram från utkanten, från uppsöka
Page 56 and 57: Jukka Gustafsson riksdagsledamot Fr
Page 58 and 59: Framgångshistorien för verkstäde
Page 62 and 63: Förebyggande eller främjande av a
Page 68: Valtakunnallinen Työpajayhdistys r
show all

VÄRDE - synpunkter på ett ojämlikt Finland

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?